1 Landsbygdspolitiskt handlingsprogram 1. SLC bevakar landsbygdens intressen Svenska lantbruksproducenternas centralförbund (SLC) bevakar sina medlemmars och den finlandssvenska landsbygdsbefolkningens gemensamma ekonomiska, språkliga, sociala, kulturella och miljöpolitiska intressen nu och i framtiden. SLC:s viktigaste mål är att bevara en livskraftig landsbygd och en trygg inhemsk livsmedelsförsörjning. För att uppnå detta mål måste det fin - ländska jord- och skogsbrukets samt bl.a. grönsaks-, pälsdjurs- och fiskenäringens m.fl. produktionsmöjligheter i alla lägen bevaras. Utgångs - punkten är att lantbruksproduktionen tryggar den inhemska livsmedelsförsörjningen. SLC bevakar intressena även för de skogs- och markägare som bor i städerna samt verkar för att stadsskogs- och markägarna upptas som medlemmar i organisationen. Speciellt viktigt för SLC är att bevaka frågor som gäller utkomsten och sysselsättningen, äganderätten, den sociala välfärden, marknadsföringen, miljön, etiken och kvaliteten. För att klara detta är det viktigt att informationen inom organisationen, mellan medlemmarna, de förtroendevalda och tjänstemännen fungerar bra. Det är också viktigt att vi får ut vårt bud skap till allmänheten och alla dem som påverkar i samhället. Tidningen Landsbygdens Folk är en oersättlig kanal för både den interna och exter na informationen inom SLC. Hela organisationen bör kreativt nyttja möjligheterna till kommunikation och informationssökande med hjälp av internet för att effektivt kunna arbeta för organisationens målsättningar. På nationell nivå Som en aktiv kraft i samhället påverkar SLC både allmänheten, politike rna och myndigheterna. SLC utnyttjar sin förhandlingsrätt med statsmakten, blir hörd som sakkunnig i arbetsgrupper och i lagberedningen och ger utlåtanden i olika frågor. SLC samarbetar med Maa- ja metsätaloustuottajain Keskusliitto r.y., MTK, och med andra närstående organisationer. På nordisk nivå SLC verkar för ett aktivt nordiskt samarbete i frågor som är gemensamma för det nordiska lantbruket. Det nordiska samarbetet behövs för bevakande av gemensamma nordiska intressen både i och utanför EU. SLC upprätthåller och utvecklar kontakter även med de baltiska länderna. SLC är medlem i Nordens Bondeorganisationers Centralråd NBC.
2 På EU-nivå SLC bevakar det finländska lantbrukets intressen genom att aktivt följa med och påverka beslutsprocesserna inom EU. SLC upprätthåller intressebevakning på EU -nivå och goda kontakter till institutionerna inom unionen, främst genom upprätthållande av ett lobby - kontor i Bryssel tillsammans med de finskspråkiga producenterna inom MTK. Som medlem i COPA arbetar SLC för de europeiska lantbruksproducenternas intressen. Genom COPA, som är av Europeiska kommissionen erkänd som sakkunnigorgan vid beslutsfattandet inom EU, bevakar SLC förverkligandet av den gemensamma jordbrukspolitiken. 2. De europeiska och globala utmaningarna Även Finland och hela den finländska landsbygden kommer att påverkas av EMU, utvidgningen av EU österut, EU:s budgetplaner för åren efter 1999, fortsatta förhandlingar inom ramen för världshandelsorganisationen WTO och reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). När Agenda 2000 fastslås måste de finländska särförhållandena under alla omständigheter beaktas. Agenda 2000 får inte inverka negativt på lantbrukets verksamhetsförutsättningar. Världshandeln med jordbruksprodukter kommer fram till 2003 att präglas av de överenskommelser som tidigare gjorts inom ramen för GATT/ WTO. Fortsatta förhandlingar inom ramen för WTO innebär nya utmaningar. EU:s utvidgning österut kommer sannolikt att bli aktuell under de närmaste åre n, vilket betyder att de nya medlemsländerna kommer att omfattas av den gemensamma jordbrukspolitiken. Globalt kommer livsmedelskonsumtionen att öka, samtidigt som möjligheterna att öka produktionen i motsvarande grad kommer att vara begränsade. Detta kommer att ha betydelse för hela världshandeln med livsmedel och även för priserna på jordbruksprodukter. Samtidigt ökar konsumenternas krav på livsmedlens kvalitet, liksom medvetenheten om etiken och miljön, samt sociala aspekter och hälsofrågor. EMU Förverkligandet av EU:s ekonomiska och monetära union EMU innebär att alla EU-länder tar i bruk en gemensam valuta. Det yttersta syftet är att effektivera och fördjupa samarbetet inom ramen för EU och att både direkt och indirekt bidra till ekonomisk tillväxt, stabila priser och låg ränta. EMU begränsar den nationella penningpolitiken. Finanspolitiken måste anpassas till den nya situationen.
3 EMU innebär vissa fördelar, men ställer också krav på anpassning. Lantbruket måste därvid garanteras en stabil ekonomisk grund för sin verksamhet. Östutvidgningen Tio central- och östeuropeiska länder har ansökt om medlemskap i EU och förhandlingar har inletts med ansökarländerna. För jordbrukets del innebär en utvidgning med samtliga tio länder att odlingsarealen i EU ökar med en tredjedel. Av befolkningen i ansökarländerna är ca en femtedel sysselsatt inom jordbruket, medan motsvarande siffra för nuvarande EU-länder i medeltal är ca fem procent. De priser på jordbruksprodukter som i dag betalas i ansökarländerna är betydligt lägre än i EU. Av alla ansökarländer är endast Ungern i dag nettoexportör av jordbruksprodukter. SLC anser att - lantbruket i ett utvidgat EU bör ges ekonomiska möjligheter till fortsatt motiverad och lönsam lantbruksproduktion - östutvidgningen bör ske stegvis och med tillämpande av en övergångsperiod - östutvidgningen inte får begränsa Finlands nationella stöd Utvecklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken Agenda 2000 Nuvarande GATT-avtal och den allt liberalare världshandeln ställer allt större krav på den gemensamma jordbrukspolitiken. De tre viktigaste problemområdena i samband med nuvarande GATT - avtal är kraven på direkta stöd i stället för produktionsbaserade stöd, minskade möjligheter till exportstöd och ökat tillträde för jordbruksprodukter från tredje land på den inre marknaden. Reformen av den gemensamma lantbrukspolitiken måste möjliggöra ett lönsamt lantbruk inom hela EU. Under trycket av en ökad liberalisering av världshandeln måste länderna inom EU utveckla en europeisk modell för sin gemensamma lantbrukspolitik som bygger på att olikheterna i de olika länderna kan beaktas, att jordbruket har en multifunktionell roll i Europa, att odlarens motivation för jordbrukaryrket bibehålls och att höga miljö-, etik- och hygienkrav utgör rättesnöret inom lantbruksproduktionen.
4 SLC anser att - ett lönsamt och mångsidigt lantbruk i alla delar av EU bör tryggas - man bör sträva till bl.a. en förändring av CAP så att de historiska skördenivåerna inte skall ligga till grund för stödet, utan vara det samma per areal inom det nuvarande EU Fortsatta WTO-förhandlingar Nya jordbruksförhandlingar inom ramen för GATT/WTO skall inledas ett år innan tillämpningen av jordbruksavtalet från GATT:s Uruguayrunda är slutförd år 2000. Jordbruksuppgörelsen i samband med Uruguayrundan har inneburit en sänkning av den allmänna stödnivån och av gränsskyddet samt begränsningar av den subventionerade exporten. Då medlemsländerna i GATT/WTO nu är i färd med att tillämpa des sa tre åtaganden, betyder det att länderna måste respektera vissa maximinivåer för tullar, interna stöd och subventionerad exportvolym samt exportstöd. Begränsningen av exporten skapar som en följd av ökade importmöjligheter bl.a. prispress på vissa produkter. För EU gäller det att anpassa sig till Uruguayrundans effekter genom att t.ex. reformera nuvarande marknadsreglering. Redan i samband med Uruguayrundan visade parterna en viss vilja att fortsätta på linjen med sänkta tullar och stöd. USA har i viss mån frikopplat sina direkta stöd från produktionen. EU -ländernas intresse för världsmarknaden leder ofrånkomligt till en anpassning av den interna jordbrukspolitiken till den internationella. I de fortsatta WTOförhandlingarna skall det vara självklart att EU utgår från det europeiska jordbrukets intressen. SLC anser att - Finland effektivt bör arbeta för att de finländska och europeiska intressena bevakas - Finland bör arbeta för att miljön, de sociala aspekterna och de etiska värdena beaktas vid utvecklandet av den globala handeln med jordbruksprodukter och livsmedel.
3. Utkomsten och produktionspolitiken 5 Upprätthållandet av ett lönsamt och fungerande familjelantbruk är den viktigaste grundförutsättningen för en livskraftig landsbygd. Ett lantbruk som ger full sysselsättning bör också ge motsvarande inkomst. SLC kan inte acceptera en utveckling som leder till att lantbrukare, som har full sysselsättning på gården, är tvungna att skaffa sig biinkomster för att klara ekonomin. Det finländska lantbruket behöver specialstöd på grund av sitt utsatta geografiska läge. Detta är viktigt inte minst för att bibehålla och stärka den inhemska konkurrensförmågan. Fördelningen av stöd inom landet bör följa samma principer. SLC bör slå vakt om företagsamheten på landsbygden så att lantbruken och landsbygdsföretagen kan skötas som familjeföretag. Inom produktionspolitiken bör man eftersträva en kombination av jord- och skogsbruk. SLC anser att - fördelningen av lantbruksstödet bör ta hänsyn till regionala skillnader och trygga familjejordbrukens fortbestånd. De orättvisor som finns i stödnivåerna bör rättas till. - systemen med produktionskvoter behövs, men bör vara smidigare med tanke på den regionala produktionsbalansen och företagens strukturutveckling - kvotsystemet för mjölk bör bibehållas - verksamhetsförutsättningarna för äggproduktionen måste garanteras - kvoterna för sockerbetor, oljeväxter och stärkelsepotatis samt för dikor, tackor och tjurar noggrant bör uppföljas och utnyttjas till fullo - förhållandet mellan husdjursproduktionen och växtproduktionen bör vara i balans - kvalitetsaspekterna och omsorgen om djuren bör ha högsta prioritet inom husdjursnäringen. Gödselspridningsarealer bör vara i balans med produktionen. - gentekniken innebär både möjligheter och risker för lantbruket. En etisk värdering bör göras över hur gentekniken skall användas - eventuella överskottsåkrar bör användas för produktion av energi, bränsle, oljor, drivmedel och annan non-food-produktion - ekologisk produktion fortsättningsvis bör utvecklas till att motsvara åtminstone det inhemska behovet - den internationella solidariteten inte får glömmas bort; samhället bör ta till vara möjligheten att kanalisera livsmedel också till behov som ligger utanför Finlands och EU:s gränser
- 6
4. Priser och kostnader 7 ett tillräckligt säkerhetslager för kristid bör finnas - användning av tillväxthormoner i animalieproduktionen inte bör tillåtas i EU - antibiotikapreparat i foder bör användas huvudsakligen vid behandlandet av sjukdomar - Myndigheterna bör hålla fast vid överenskomna betalningstider för stöden. Förseningsränta bör betalas åt jordbrukaren om utbetalningen av stöd försenas från fastställt utbetalningsdatum - stöd bör kunna utbetalas i förskott för att förbättra gårdarnas likviditet - utbetalningen av husdjursstöd bör inom hela landet göras vid leverans - vallodlingens konkurrenskraft som foder för flermagade djur bör bibehållas även framöver Produktionskostnaderna har avgörande betydelse för lönsamheten inom lantbruket och för dess konkurrenskraft. Ändå har kostnadsnivån inom lantbruket inte sjunkit såsom utlovats i samband med Finlands anslutning till EU. Producentpriserna stannade efter prisraset i och med EU-anslutningen på en oacceptabelt låg nivå både nationellt sett och i jämförelse med övriga EU-länder. Konsumentpriserna har sjunkit bara i någon mån. Inhemska livsmedel bör kunna produceras till lägre kostnader än för närvarande för att kunna marknadsföras i ett läge med öppen konkurrens. SLC förutsätter att prisnivån på inköpta produktionsmedel anpassas till den allmänna nivån inom EU. SLC anser att - administrativa och skattemässiga hinder för en kostnadssänkning bör undanröjas - konkurrensen inom produktionsmedelsförsörjningen måste befrämjas - kostnadssänkande åtgärder bör genomföras även inom handeln och distributionen - de producentägda företagen bör samarbeta till förmån för jordbrukarna -
8 arrendering av åker och hyrning av produktionsbyggnader bör beaktas som alternativ till köp - jordbrukarna borde samarbeta och göra gemensamma anskaffningar - normerna för markpriserna bör stå i relation till avkastningsvärdet och arrendepriserna ligga på en rimlig nivå i förhållande till avkastningen 5. Marknadsföringen Förutsättningarna att producera och marknadsföra trygga inhemska råvaror bör säkerställas. Målet är att behärska den inhemska marknaden och därutöver öka exporten. Avgörande för avsättningen av de inhemska lantbruksprodukterna är i första hand konsumenternas val av produkter. Avsättningen påverkas även av handelns agerande och av livsmedelsindustrins möjligheter att klara en allt hårdare konkurrens. Lantbrukarna och landsbygdsföretagarna måste satsa allt mera på att trygga marknadsföringen av sina produkter. De producentägda och av producenter styrda företagen är en viktig del av hela producentrörelsen. Lantbrukarna bör gemensamt stärka sitt inflytande och behålla sitt ägande i den inhemska livsmedelsindustrin samt koncentrera marknadsföringen av sina produkter till de egna företagen. Dessa bör prioritera inhemska råvaror. SLC bör arbeta för - en samverkan mellan producenterna över företagsgränserna i syfte att effektivera marknadsföringen och höja producentpriserna. Producentägda företag bör samarbeta och verka för ett bättre samarbete även mellan små förädlare och de producentägda företagen och en osund konkurrens bör undvikas - att konsumenterna, handeln och livsmedelsindustrin väljer inhemska produkter och råvaror - förbättrad produktinformation om inhemska livsmedel - fortsatt information till sina medlemmar om betydelsen av ett förstärkt ägande och inflytande i livsmedelsindustrin - att åstadkomma en livsmedels -, företags- och skattelagstiftning som gynnar mindre företag och småskalig förädling - ökade resurser satsas på utveckling och marknadsföring av nya lönsamma produkter, också för export - ökade satsningar på direktförsäljningssystem direkt till konsumenten, eventuellt som EU-delfinansierade projekt
9 - marknadsföringskampanjer för inhemska livsmedel
6. Kapitalförsörjningen 10 Strukturen inom det finländska lantbruket är ofördelaktigare än i övriga EU-länder. En behärskad strukturutveckling bör därför stödas. De specialstöd som är i kraft på A och B-området såsom avgångsvederlag samt inkomststöd vid investeringar bör också omedelbart tas i bruk på C - området. En viktig förutsättning för att lantbruket skall klara den ökade konkurrensen och uppnå lönsamhet är att nödvändiga strukturförändringar och olika investeringar kan genomföras till skäliga kostnader. Ett lägre markpris underlättar finansieringsbehovet, men förutsätter under en lång övergångsperiod en konsolidering av ekonomin för svårt skuldsatta lantbrukare. Krediter till en förmånlig räntenivå bör finnas att tillgå och räntestöd behövs för att erbjuda finländska lantbrukare och andra landsbygdsföretagare fördelaktiga krediter. SLC anser att - de investeringsstöd som EU beviljar och delfinansierar till fullo bör utnyttjas - reglerna för fördelningen av investeringsstöden bör vara möjligast lika i hela landet med beaktande av regionala särförhållanden. De skillnader som finns inom investeringsstödsystemet till de nordliga områdenas nackdel bör omedelbart rättas till och dessutom bör kompensation ges för de förlorade åren i form av differentierade produktionsstöd. - tyngdpunkten i finansieringsstödet bör ligga i investeringar som syftar till förbättrad lönsamhet, nyinvesteringar i företagsverksamhet som stöder sysselsättning och utkomst i familje- och småföretag på landsbygden, investeringar som underlättar generationsskiften på gårdarna samt investeringar för ökad användning av inhemsk energi - ett tillräckligt startstöd som har samma nivå i hela landet för lantbruk och därtill anknuten företagsverksamhet behövs liksom också finansieringsstöd för miljöinvesteringar - lantbrukaren bör ha möjlighet till statsgaranti vid genomförandet av landsbygdsnäringsprojekt då lantbrukarens nuvarande säker heter inte räcker till - system för att underlätta saneringen av överskuldsatta gårdar bör ytterligare utvecklas - kapitalbildning på gårdarna bör underlättas genom att kapital som stannar i företaget inte beskattas - reserveringssystemet bör göras flexiblare - medel från gårdsbrukets utvecklingsfond bör användas för sitt ändamål
11 - samhället bör åta sig att stöda den strukturutveckling samhället efterlyser och förespråkar. 7. Konsumenterna avgör Konsumenternas val av produkter är avgörande för lantbrukets och landsbygdens framtid. För att underlätta konsumenternas val bör produktinformationen vara klar och tydlig. Kontakten mellan producenter och konsumenter bör ständigt intensifieras och breddas, och den bör vara ärlig och öppen i båda riktningarna. Konsumenterna bör kunna hysa förtroende för landsbygdsföretagen och deras produkter och utbudet skall motsvara och tillfredsställa efterfrågan. SLC bör arbeta för att det för konsumenterna skall vara självklart att välja inhemska produkter. Den inhemska livsmedelsproduktionen och hela kedjan från åkern till bordet skall kunna förknippas med färsk och trygg inhemsk mat. Konsumenterna skall veta att maten är producerad och tillverkad på ett etiskt och miljömässigt försvarbart sätt, utan onödiga transporter. Hela produktionskedjan bör därför kunna kvalitetssäkras och dokumenteras med hjälp av system för kvalitetsprogram och certifiering. SLC arbetar för att - system för kvalitetssäkring bör utvecklas att omfatta alla länkar i livsmedelsproduktionskedjan. Systemet bör vara enkelt och klart det bör fungera med ett minimum av byråkrati - produktinformationen och märkningen av produkter bör vara klar och tydlig så att produkternas ursprung, innehåll, kvalitet och tillverkningssätt liksom produktions- och behandlingsmetoder framgår - märkningen av inhemska livsmedel bör ge garantier för kontrollerad kvalitet - upplysning till skolor och läroanstalter om inhemsk livsmedelsproduktion bör åstadkommas - produkter som består av genetiskt modifierade organismer eller som innehåller ämnen från sådana organismer skall ha särskild märkning - Finland bör slå vakt om den goda djurhälsan och både nationellt och på EU-nivå arbeta för en fortsatt trygg livsmedelsförsörjning och god djurhälsa - användningen av glyfosater i växande gröda före skörd bör förbjudas i hela EU
8. Trädgårdsnäringen 12 Trädgårdsnäringen utgör i dag en viktig del av kust - och skärgårdsområdenas näringsliv. Företagsamheten här baserar sig på en stark individuell initiativkraft, en långt driven specialisering och en anpassning till lokalsamhällets krav och möjligheter i en miljö där den största resursen är företagaren själv. Finländska trädgårdsprodukter produceras i en förhållandevis ren miljö. Industrisamhällets negativa miljökonsekvenser är i Finland mindre än i många andra länder. För att trädgårdsnäringen trots vårt klimathandikapp bättre skall kunna hävda sig i den hårdnande konkurrens som kommer utifrån och framför allt från EU -länderna, krävs fortsatta stöd till näringen. SLC arbetar för att - produktionskostnaderna inte får överstiga kostnaderna i övriga EUländer - stöd till trädgårdsnäringen bör beviljas även efter övergångstiden - trädgårdsnäringen i fråga om beskattning och prissättning av energi inte bör vara i ett sämre läge än näringen i övriga EU-länder - för att sänka finansieringskostnaderna och underlätta nödvändiga strukturförändringar samt upprätthålla moderna och effektiva anläggningar bör tillräckliga statliga finansieringslösningar fortsätta - grönsaksforskningen vid Martens Grönsaksforskningsstation i Närpes bör utökas och ges materiella och personella resurser att fylla sin uppgift inom praktiskt tillämpad grönsaksforskning - de medel som årligen beviljas för marknadsfrämjande ändamål för trädgårdsprodukter och matpotatis bör bibehållas på minst nuvarande nivå - för att stärka kontakterna till handel och konsumenter bör ett kontaktskapande system byggas upp till enskilda konsumenter, konsumentorganisationer och detaljhandel - producentföretag skall bildas för att skapa en bättre balans skapas på marknaden 9. Skogsbruket Hela Finland är beroende av att skogsbruket är livskraftigt och lönsamt. Ett välskött och fungerande familjeskogsbruk är grunden för ett mång - sidigt och uthålligt nyttjande av skogsresurserna. För att trygga familje -
13 skogsbrukets existens bör nuvarande och kommande generationer skogsägare ges möjligheter att bedriva ett lönsamt skogsbruk.
14 Målet för skogspolitiken är att ekonomiskogarna s virkesproduktions- och virkesanvändningsmöjligheter utnyttjas till fullo bärkraftigt. Genom att i större utsträckning än tidigare tillgodose industrins virkesbehov med inhemskt virke åstadkommer man positiva multiplikatoreffekter för skötseln av bl.a. landsbygds-, sysselsättnings-, energi-, industri- och utrikeshandelspolitiken. Det vore naturligt att fastställa målsättningarna för skogarnas användning i det nationella skogsprogrammet. För att skogen skall kunna fungera som en motor för hela nationalekonomin, bör statsmakten för sin del skapa förtroende för och uppmuntra till långsiktiga investeringar i skogsbruket. Ekonomiska styr medel, information och personlig rådgivning samt upprätthållandet av en grundinfrastruktur inom skogsbruket (virkeshandels- och andra avtalsmekanismer, organisationer, skogsbruksplanering och skogsbilvägar) är av största betydelse för privatskogsbruket. Åtgärder och målsättningar som är angelägna bland annat i fråga om skogsvård och skogsförbättring finns närmare beskrivna i de regionala målprogrammen för skogsbruket. Särskilt viktiga åtgärder är vård av ungskog och skötsel av skogsmarkens vattenhushållning. SLC sköter intressebevakningen inom skogsbruket i samråd med MTK och skogsvårdsföreningarnas förbund. SLC är en plattform för samverkan mellan skogsägarorganisationerna i Svenskbygden, bland annat med tanke på behandlingen av olika ärenden inom Lantbruks - producenternas skogsdelegation. SLC anser att - utnyttjandet av virke från våra skogar bör effektivera s och virkesimporten minimeras - den inhemska kemiska skogsindustrin fortsättningsvis bör byggas ut - mekanisk skogsindustri och småskalig virkesförädling bör ökas och främjas - forskning och utveckling bör utökas och stödas - användningen av virke för energiändamål bör utökas - i syfte att bredda inkomstbildningen borde övrig företagsverksamhet som anknyter till skogsbruket utvecklas på ett sätt som skapar inkomsteffekter för skogsägare - splittringen av skogsfastigheter bör stävjas - de svenskspråkiga skogsägarna bör tryggas service på sitt modersmål - för att trygga virkesmarknadens funktion bör ändamålsenliga förhandlingsmekanismer upprätthållas
15
16 leveransvirkets konkurrenskraft bör tryggas och SLC bör verka för ökad användning av vägkantspris för att befrämja själverksamhet och undvika virkesdrivningsmonopol - det är angeläget att skapa en tillräcklig beredskap att ta i bruk ett certifieringssystem för virke, om marknaden så kräver - nuvararande arealavsättningar och redan godkända program till förmån för bevarandet av mångfalden bör räcka till och virkes - produktionen bör inte inskränkas ytterligare - rättsskyddet bör tryggas för de markägare som berörs av områdes - reserveringar i Natura 2000 -programmet - en beslutsfattning i skogsfrågor på europeisk nivå är motiverad endast när det ger ett tilläggsvärde jämfört med nationell beslutsfattning - skogsbruket huvudsakligen bör hållas utanför EU:s stödpolitik i Finland och i andra länder 10. Landsbygdspolitiken Målet för landsbygdspolitiken är att skapa en levande landsbygd och skärgård och möjliggöra en hållbar utveckling inom alla landsbygdsnäringar. Ett lönsamt baslantbruk är en grundförutsättning för en levande landsbygd. Familjelantbruket kommer alltid att behövas för tryggandet av en inhemsk livsmedelsförsörjning och ha avgörande betydelse för sysselsättningen och som stöttepelare på landsbygden. Strukturen på landsbygden och inom lantbruket förändras. Stöden till landsbygdens näringar kommer att styras till olika typer av landsbygdsföretag. För att trygga landsbygdsmiljön bör också de mindre jordbruken och skärgårdsjordbruken få del av ett nationellt stöd som bör fördelas rättvist. SLC anser att - de allmänna förutsättningarna för företagsamhet på landsbygden bör underlättas över lag - EU:s system för regionalt stöd utvecklas så att vårt nordliga klimat och våra geografiska förhållanden beaktas
17 - stat och kommun inte får glömma bort de traditionella jord- och skogsbruksföretagen då näringarna på landsbygden stöds och utvecklas
18 - jord- och skogsbruksföretagen måste ges möjligheter att utvecklas - servicenäringarna bör utvecklas så att de stöder annan företagsverksamhet på landsbygden - andra näringar och samarbetsformer enkelt bör kunna knytas till jordoch skogsbruket - byråkrati och skattepolitik får inte utgöra hinder - skärgården är en mycket speciell del av vår landsbygd och kräver därför specialåtgärder för att näringslivet där skall ha samma utgångsläge som på fastlandet - resurser bör satsas på ungdomen när det gäller att utveckla företagsamheten på landsbygden. Skol- och utbildningssystemet bör på alla nivåer sporra till företagsamhet 11. Markanvändningen och markägarens rättsskydd Markägaren skall ha möjligheter att utnyttja sin mark på ett ekonomiskt och hållbart sätt. Statliga ingrepp i denna rätt bör kompenseras. På alla nivåer i planeringen bör hänsyn tas till jord - och skogsbrukets behov. Detta förutsätter en långsiktig planering för att ny a generationer skall kunna ta över och fortsätta med basnäringen. SLC anser att - jordbrukets och trädgårdsnärningens behov av mark för produktion och byggande bör tryggas vid planeringen - vid inlösning bör motsvarande markområde i närregionen erbjudas som alternativ, i stället för ersättning enbart i pengar - all planering bör beakta jord- och skogsbrukets betydelse för landskapsvården - glesbyggnadsrätten bör under alla omständigheter tryggas - jävsreglerna bör ses över för att förbättra förtroendevalda markägares rätt att delta i beredning och beslutsfattande i fråga om markplaneringen i beslutande organ - också vid ingrepp i miljön till följd av lantbrukspolitiska beslut såsom beskogning och träda bör såväl estetiska som miljövårdande aspekter beaktas - områden som skall beskogas med allmänna medel bör granskas - god åkermark och öppna landskap bör bevaras - markägaren bör ha insyn i de planer som uppgörs för hans mark, och myndigheterna skall ha informationsskyldighet direkt till de markägare
19 som berörs så att dessa har reella möjligheter att påverka utformningen av dem
20 samhällets möjligheter att utnyttja byggnads- och åtgärdsförbud bör tidsmässigt begränsas - alla slags intrång i äganderätten och nyttjanderätten måste kompenseras. Vid genomförandet av statliga natur- och andra skyddsprogram bör tillräckliga medel reserveras så att markägaren inom skälig tid kan få ersättning för alla typer av begränsningar som skyddet innebär - nya skyddsprogram inte bör göras upp förrän redan godkända kunnat genomföras - vi bör värna om allemansrätten såsom en viktig del av vår kultur utan att den för den skull är en statisk rätt. Ett ökat tryck på vår natur till följd av t.ex. ökad inflyttning eller ökad turism kan leda till ett behov att begränsa allemansrätten - rätten till jakt och fiske bör vara bunden till mark- och vattenägandet. Det fria spinnfisket kan inte godtas och konsekvenserna bör fortlöpande granskas och beaktas, vilket förutsätter en av staten finansierad fungerande övervakning. - styrd friluftsverksamhet på basen av allemansrätten utan markägarens tillstånd ej bör tillåtas. Kommersiellt utnyttjande av allemansrätten får inte förekomma 12. Skattepolitiken Landsbygdsnäringarnas konkurrenskraft bör tryggas genom skattepolitiska åtgärder. Beskattningen av gårdsbruksföretaget bör utformas så att olika verksamheter kan stöda varandra. Skogsbruket och jordbruket med dess binäringar bildar en helhet som bör beaktas, trots att de är åtskilda i beskattningslagstiftningen. Typiskt för jordbruket är att det främsta produktionsmedlet, marken, inte är avskrivningsbar. SLC bör fortsättningsvis arbeta för att olika myndigheter värderar gårdar på ett likvärdigt sätt. Generationsväxlingarna bör i sin helhet kunna ske i Finland enligt samma grundprinciper som i andra EU-länder. SLC anser att - skattepolitiken bör utformas så att den sänker produktions kostnaderna - reserveringsmöjligheterna bör utökas - även annan verksamhet än produktion och förädling som bedrivs på gården bör kunna beskattas som en del av gårdsbruket
21 - också andra inkomstkällor än den direkta primärproduktionen bör accepteras som en del av familjeinkomsten - skattelagstiftning och -praxis måste vara sådana att generationsskiftet inte försvåras och fördyras. Gårdens produktionsvärde måste godkännas av skattemyndigheterna som grund för arvs- och gåvobeskattningen För den aktiva företagare som övertar ett gårdsbruksföretag bör arvs - och gåvoskatten helt avlyftas. Skattebördan för överlåtarna får inte heller bli övermäktig - fastighetsskattens nuvarande omfattning får under inga om - ständigheter utvidgas - den indirekta beskattningen bör vara så smidig som möjligt eventuella lättnader för småföretagare i den indirekta beskattningen bör också gälla primärproduktionen - möjligheten att dela upp inkomsterna i kapital- och förvärvsinkomster måste göras flexiblare - lantbruket bör få avdra energiskatterna i sin helhet - den inhemska förnybara energin får inte beskattas - baslivsmedlen bör gynnas inom den indirekta beskattningen - skogsbeskattningen bör vara rättvis och skälig och uppmuntra till god skogsvård och till självverksamhet i skogen - beskattningsförfarandet bör över lag förenklas och förenhetligas. Detta gäller såväl förskottsuppbörden och deklarationen som rättelseförfarandet. Rättsskyddet i beskattningen bör dock tryggas - skatten på fordon i glesbygdskommuner, utan fungerande allmänna kommunikationsmedel, bör vara klart lägre än i tätorter 13. Socialpolitiken Finland har ett utvecklat socialskydd som garanterar medborgarna en viss grundtrygghet. Vårt socialskydd har en hög standard jämfört med många andra europeiska länder. Även om socialskyddet också inom lantbruket står på en hög nivå, måste lantbruksbefolkningens socialskydd fortlöpande utvecklas och förbättras. SLC anser att - lantbruksföretagarnas pensionsnivå fortfarande är låg och bör höjas