NATIONELL STRANDLINJE FÖRSTUDIEPROJEKT

NATIONELL STRANDLINJE FÖRSTUDIEPROJEKT

NATIONELL STRANDLINJE FÖRSTUDIEPROJEKT Jan Linnå Sjöfartsverket Produktion/Sjökarteenheten Patrik Wiberg Sjöfartsverket Produktion/Sjökarteenheten Magnus Wallhagen Sjöfartsverket Produktion/Sjökarteenheten Linda Engman Sjöfartsverket Produktion/Sjökarteenheten Lena Wahlstedt Sjöfartsverket Produktion/Sjökarteenheten Hans Aurell Lantmäteriet LF-Data Beställningsenheten Jan Sjöhed Lantmäteriet LF-Data Landskapsinformation Christina Wasström Lantmäteriet LF-Data Landskapsinformation Ove Sundström Lantmäteriet Metria Geodata SJÖFARTSVERKET LANTMÄTERIET 2002-08-20 601 78 NORRKÖPING 801 82 GÄVLE Tel: 011-19 10 00 Tel: 026-63 30 00 Fax: 011-10 19 49 Fax: 026-68 75 94

Innehållsförteckning Sammanfattning... 1 Inledning... 3 Bakgrund... 5 Mål och Syfte... 7 Arbetsmetoder i förstudieprojektet... 8 Jämförelse av data från SJKBAS och GGD... 8 Jämförelse av definitioner för SJKBAS och GGD... 8 Resultat av förstudieprojektet... 11 Resultat från jämförelsestudien... 11 Förslag till innehåll och definitioner i NSL... 11 Strandlinje... 11 Övervattenssten... 12 Bränning... 12 Kaj... 12 Vågbrytare/Pir... 12 Brygga... 12 Dykdalb... 13 Framtida kandidater till NSL... 13 Samarbete i närtid... 13 Västernorrland... 13 Nynäshamn Skutskär... 14 Försvaret... 14 Vinster och nyttoeffekter med NSL... 15 Förslag till genomförande av NSL... 17 Uppbyggnad av NSL och ansvarsområden... 17 Ekonomi... 18 Teknisk lösning... 18 Konsekvenser på befintlig data... 19 Lantmäteriet... 19 Sjöfartsverket... 20 Tidplan... 20 Resursuppskattning... 21 Angränsande projekt... 21 Reviderat samverkansavtal Sjöfartsverket - Lantmäteriet... 22

Sammanfattning Syftet med denna förstudie är att utreda möjligheterna för en gemensam nationell strandlinje, vilka företeelser som skall ingå i den samt att ta fram en arbetsgång för införande av NSL i våra databaser. Lantmäteriet och Sjöfartsverket ställer olika krav på strandlinjen i sina produkter. Sjöfartens behov av säkra farleder ställer höga krav på fullständighet och noggrannhet i Sjöfartsverkets produkter t ex. ENC, Electronic Navigational Chart. För Lantmäteriet är det betydelsefullt att den grundläggande geografiska databasen (GGD) och de därur avledda produkterna har en korrekt och aktuell hamninformation t ex Fastighetskartan. Därför måste en specifikation för NSL täcka in bådas krav på strandlinjen samt de närrelaterade företeelserna. I förstudien gjordes en jämförelse av data i de två databaserna, SJKBAS (Sjökortsdatabasen) och GGD. Det kunde konstateras att goda förutsättningar finns för att framställa en gemensam nationell strandlinje. Detta då Lantmäteriet har nyframställd strandlinje med god kvalitet över större delen av Sverige samt att Sjöfartsverket har god information (geodetiskt inmätt) i de flesta större hamnar. Eftersom ett av Sjöfartsverket krav på NSL är redovisning av alla små öar, övervattensstenar och bränningar krävs tilläggskartering. Detta då specifikationen för GGD ej innefattar dessa objekt. Nyttan med en gemensam nationell strandlinje är stor hos Lantmäteriet och Sjöfartsverket och inte minst för våra gemensamma kunder. Införande av NSL kommer att leda till lägre ajourhållningskostnader för Lantmäteriet och Sjöfartsverket i och med att lagringen sker i en databas samt att vi själva och kunder av vår information efter införandet av NSL kommer att kunna kombinera data och skapa nya produkter på ett jämförelsevis enkelt sätt. Sammanfattningsvis så föreslår vi i förstudien att Lantmäteriet och Sjöfartsverket gemensamt bygger upp och ajourhåller en nationell strandlinje i skalområdet 1:10 000 innefattande objekten strandlinje (normal och låg), övervattenssten, bränning, kaj, vågbrytare/pir, brygga och dykdalb man vid uppbyggnaden av NSL bör utgå ifrån strandlinjen i Lantmäteriets GGD. Strandlinjen kompletteras sedan med de objekt Sid 1

som finns med i definitionen för NSL och att Sjöfartsverket kompletterar med hamninformationen från SJKBAS vissa gemensamma insatser i närtid görs i anslutning till ordinarie verksamhet för framställning av sjökort och för uppbyggnad av GGD i områdena Härnösand/ Kramfors och Stockholms skärgård. lagringen av NSL förslagsvis följer samma lösning som lagringen av GGD. Sjöfartsverket ska kunna jobba direkt ner i databasen (NSL) med hjälp av Arc Cadastre som klient mot Bankir. ett gemensamt ärendehanteringssystem bör skapas där Sjöfartsverkets system ROS (Rättelse Organisations System) är en tänkbar lösning en projektorganisation byggs upp under hösten där en arbetsgrupp får till uppgift att detaljstudera en teknisk lösning för NSL samt att en annan arbetsgrupp får till uppgift att ta fram en gemensam specifikation samt att planera produktion och ajourhållning. Sid 2

Inledning För att börja med ett citat så uttrycker Svenska kommunförbundets representant på SIS-sammanträde i Stockholm 23 april 2002, sin förvåning över att strandlinjen redovisas olika hos de två myndigheter som nationellt representerar de största producenterna av geografiskinformation. De flesta av våra kunder (som har denna insikt) uttrycker samma förvåning blandad med besvikelse. Visst ska våra kunder kräva att som användare och köpare av geografisk information ska detta vara tillgängligt ur en källa, i alla fall när det gäller något så betydelsefullt som kust-strandlinje. Som producenter och förvaltare av strandlinjeinformation vet vi att våra myndigheters olika inriktning och resurser har påverkat och lett fram till olikheter, både i redovisning och kvalitet. SCB har räknat ut att den svenska kustlinjen inklusive öar omfattar ca 4 700 mil. Sjöfartsverkets Sjökarteenhet som bl.a. ansvarar för att tillgodose handelssjöfarten med sjögeografisk information för att säkra transportvägarna har genom åren (ca fyra nya sjökort per år i genomsnitt de senaste 30 åren) framställt sina sjökort med fokus på djupinformation, nautiska sjösäkerhetsinrättningar i farledsområden och angöring till och i hamnar. Kustlinjen med tillhörande objekt som bl.a. kaj, bränning och övervattensten har stor betydelse för säker navigering och är exempel på information som nogsamt redovisas i sjökorten. Lantmäteriet ansvarar för att bygga upp, förvalta, utveckla och tillhandahålla geografisk information och fastighetsinformation för att tillgodose samhällets behov främst som underlag vid fysisk planering och vid olika infrastrukturella förändringar som genomförs runt om i landet. Idag tillhandahålls och uppdateras grundläggande lägesbestämd strandlinjeinformation på nationell nivå från båda myndigheterna. Lagring och förvaltning av geografisk information i databaser ger möjligheter att samordna den framtida produktionen av kuststrandlinjen och torde ge stora nyttoeffekter för våra kunder och på sikt även effektiviseringsvinster i den interna verksamheten. Sjöfartsverkets Sid 3

sjökortsdatabas som bl.a. är underlag för digitala och tryckta sjökort skulle tillföras nykarterad strandlinje från Lantmäteriets högkvalitativa geografiska databas GGD (Grundläggande Geografisk Data). Sjöfartsverkets kustlinje med tillhörande strandobjekt skulle komma till nationell användning även utanför ett navigeringsperspektiv. Kommuner, Länsstyrelser, Försvarsmakten m.fl. är exempel på verksamhetsområden som skulle vinna på en gemensam nationell strandlinje. Siktet bör vara inställt på att skapa en Nationell strandlinje baserad på ISO 19 100 standard med kvalitetsmärkning, denna skulle utgöra en ryggrad i den svenska mjuka infrastrukturen. Sid 4

Bakgrund Tankar på att få fram en gemensam definition och därmed också en gemensam redovisning av strandlinjen och angränsande objekt har funnits länge. Som underlag till strandlinjen i Sjöfartsverkets hydrografiska produkter har används och används ekonomiska kartan eller motsvarande information samt flygbilder. En gemensam arbetsgrupp konstaterade redan på tidigt 90-tal bl a att den kontinuerliga strandlinjen på den topografiska kartan (T5) och skärgårdskorten stämmer mycket väl överens. Arbetsgruppens uppgifter var även att - identifiera gemensamt intressanta objekttyper - definiera gränssnittet vad gäller ansvar för objekttypsdefinitioner och klassificering samt - att enas om definitioner. I slutet av 1995 arbetade Lantmäteriet och Sjöfartsverket gemensamt fram ram- och samverkansavtal. Ramavtalet innehåller en reglering av de övergripande principerna för samverkan mellan de båda myndigheterna. Samverkansavtalet avser en närmare reglering av principerna för samverkan vad avser produktion, förvaltning, utbyte och spridning av grundläggande geografisk information. Samverkansavtalet säger bl a att - parterna skall ta fram och förvalta en gemensam grundläggande version av Sveriges strandlinjer och därtill associerade företeelser. - parterna svarar gemensamt för datainsamling, ajourhållning och förvaltning där Lantmäteriet ansvarar för den kontinuerliga strandlinjen och öar större än 25 kvm och Sjöfartsverket ansvarar, inom sjökartelagda områden, för mindre objekt som bränningar, grund, mindre öar etc samt bryggor, kajer och liknande. - Lantmäteriet ansvarar för lagerhållningen av den gemensamma versionen av Sveriges strandlinjer. Trots vissa försök bl a i form av olika utkast till projektbeskrivningar så har vi ännu inte lyckats få till stånd den gemensamma strandlinjen och att utnyttja den som underlag i våra respektive - och gemensamma - Sid 5

produkter. Båda organisationerna har prioriterat och istället använt behövliga resurser för uppbyggnad av grundläggande databaser. Sid 6

Mål och Syfte Lantmäteriet och Sjöfartsverket har ett flertal objekttyper som är av gemensamt intresse. Förstudien avgränsas till att endast omfatta strandlinje, övervattenssten, bränning, kaj, vågbrytare (pir), brygga och dykdalb, se sid 11. Den geografisk avgränsning för NSL är kustlinjen ut till en distans utanför baslinjen samt sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. Dessutom ingår Trollhätte kanal, Göta kanal, Dalslands kanal och Strömsholms kanal. Idag har Sjöfartsverket en digital version av strandlinjen i sjökortsdatabasen och Lantmäteriet en annan i sin GGD. Dessa strandlinjer skiljer sig åt av många olika orsaker t.ex. karteringsår, insamlingstekniker, definitioner, krav m.m. Detta skapar osäkerhet i kundled vid användande av våra produkter som innehåller strandlinjer. Det övergripande målet med NSL är att hitta samverkansformer och inleda produktion och ajourhållning av en gemensam strandlinje som är avpassad för Sjöfartsverkets och Lantmäteriets behov. Den nationella strandlinjen ska uppfylla alla de krav vi gemensamt ställer på innehåll, detaljeringsgrad och noggrannhet för våra respektive användningsområden. Syftet är att vi ska bygga upp en originaldatabas där strandlinjen ska ligga lagrad och där både Sjöfartsverket och Lantmäteriet ska ha behörighet att ändra och hämta ut data. Databasen byggs upp för att kunna användas i den bästa möjliga skalan, generellt motsvarande skala 1:10 000, i vissa fall större skala t.ex. i hamnområden där geodetisk inmätt strandlinje eftersträvas, i samband med fastighetsbildning och bygglovshantering m.m. Syftet med denna databas är att vi ska kunna hämta strandlinjen för alla tänkbara produkter, till vissa kan vi använda den direkt till andra krävs först en generalisering. Med NSL kommer vi att kunna uppfylla de ökande kundkraven, från t.ex. Försvarsmakten, om att kunna tillhandahålla en gemensam strandlinje. Dessutom kommer vi att minimera risken för dubbelarbeten vid strandlinjekarteringen mellan de båda myndigheterna. Sid 7

Arbetsmetoder i förstudieprojektet Jämförelse av data från SJKBAS och GGD Inför första mötet valdes några testområden ut, Trelleborgs hamn och ett område kring Runmarö i Stockholms skärgård. Att dessa två områden valdes berodde på att ett antagande hade gjorts. Lantmäteriet har en strandlinje som är mer överensstämmande med verkligheten utanför hamnområdena medan Sjöfartsverket har en bra strandlinje i hamnområdena. Det kunde konstateras att detta antagande var korrekt för dessa områden. För att verifiera antagandet togs det fram ytterligare provområden. - Kapellskär, skärgårdsområde - Stockholms hamn, hamninformation Lantmäteriet levererade strandlinje från GGD till Sjöfartsverket. Sjöfartsverket tog därefter ut sin strandlinje tillsammans med annan information som är förknippad med strandlinjen från sin SJKBAS (sjökortsdatabas). En analys av de två strandlinjerna gjordes både digitalt och analogt, plottar i skala 1:10 000, på ett antal arbetsmöten. Lantmäteriets ortofoton användes även som analysunderlag. För att praktiskt belysa olika redovisningar i GGD och SJKBAS genomfördes en rekognoseringsbåttur i området runt Arkö, Östergötlands skärgård. Särskilt studerades vassområden, mindre öar, övervattensstenar, och bränningar. Jämförelse av definitioner för SJKBAS och GGD För att komma fram till gemensamma definitioner för de företeelser som ska ingå i en nationell strandlinje gjordes en jämförelse mellan Sjöfartsverkets definitioner gällande SJKBAS och Lantmäteriets definitioner gällande GGD. I de fall där Sjöfartsverket och Lantmäteriet har samma definition på företeelsen redovisas ej definitionen i nedanstående lista. Däremot kan urvalskriterierna skiljas åt och då redovisas de i listan. Strandlinje I Sjöfartsverkets definition skiljer man på normal och låg strand. Normal strand har en tydlig begränsningslinje mellan vatten och land. Sid 8

För låg strand är det svårt att bestämma begränsningslinjen mellan vatten och land. Låg strand är även ett otydligt radarmål. Lantmäteriet har två definitioner för strandlinje, normal och diffus strandlinje. Normal strandlinje har en tydlig bestämbar begränsningslinje mellan land och vatten medan diffus strandlinje har en otydlig begränsningslinje mellan land och vatten. Mindre öar En ö är, enligt Sjöfartsverkets definition, land som sticker upp mer än 2 dm över medelvattenytan, MVY, oavsett utbredning. Mindre öar kan lagras som punktobjekt, övervattenssten (öar mindre än 25 m 2 ). Lantmäteriet karterar enligt specifikation för GGD öar >12m 2 i farledsnära områden och >25 m 2 i övrigt vatten. Bränningar En bränning är, enligt Sjöfartsverkets definition, land som ligger 2 dm över MVY till 5 dm under MVY. Objektet bränning ingår ej i GGD. Bryggor Sjöfartsverket karterar bryggor längre än 10 m. Bryggor karteras enligt specifikation för GGD av Lantmäteriet ifall de är längre än 20 m. Vågbrytare (pir) Sjöfartsverket särredovisar samtliga vågbrytare i SJKBAS, även där de sammanfaller med strandlinjen. Lantmäteriet lagrar vågbrytare som ett linjeobjekt då bredden understiger 6 m. I övrigt lagras vågbrytaren som strandlinje, det framgår då ej att strandlinjen är en vågbrytare. Kaj Sjöfartsverket lagrar samtliga kajer i SJKBAS. Objektet kaj ingår ej i GGD. Sid 9

Med avseende på listan ovan kan man konstatera att Lantmäteriet och Sjöfartsverket har olika krav på specificeringen av strandlinjen. Sjöfartsverket specificerar varje företeelse utefter strandlinjen med avseende på vilken funktion strandlinjen har, medan Lantmäteriet ser strandlinjen som en skiljelinje mellan land och vatten. Ett exempel är pir som Lantmäteriet redovisar som strandlinje där den är bredare än 6 m, annars generaliseras den till ett linjeobjekt som lagras som pir. Sjöfartsverket lagrar denna företeelse som pir oavsett bredd. Övrigt som framkom vid jämförelsestudien: Lantmäteriet karterar enligt specifikation för GGD öar >12m 2 i farledsnära områden och >25 m 2 i övrigt vatten. Dock kan nyttan av detta mått diskuteras då man ej tar hänsyn till medelvattenytan, man får med fler öar vid lågt vattenstånd och färre vid högt vattenstånd Sjöfartsverket vill komplettera NSL med mindre bryggor, längre än 10 m. Sjöfartsverket vill att det i NSL ska framgå vilka strandlinjer som är vågbrytare och kajer. Sid 10

Resultat av förstudieprojektet Resultat från jämförelsestudien Det konstaterades att Lantmäteriets strandlinje från GGD stämmer väl överens med den naturliga strandlinjen. Sjöfartsverkets strandlinje från SJKBAS har oftast bättre lägesnoggrannhet och riktighet i hamnområden. Vid jämförelse i Runmaröområdet konstaterades att Lantmäteriets nykarterade strandlinje var karterad från flygfoton som var tagna vid lågvatten. Detta medförde bl.a. att smala sund mellan öar försvann eftersom öarna var hopritade men även att mindre öar och bränningar var karterade som strandlinje. Eftersom Sjöfartsverket vill ha bränningar och mindre öar i en nationell strandlinje, NSL, bör kartering ske vid medelvattenstånd om det är möjligt, annars skall det ske vid lågvatten. Resultatet av kartering vid högvatten blir att mindre öar och bränningar ej kommer med. I och med resonemanget ovan måste metadata beträffande aktuellt vattenstånd och flygfotograferingstidpunkt kopplas till NSL. Förslag till innehåll och definitioner i NSL Strandlinje En skiljelinje mellan vattenyta och land Normal: Tydlig bestämbar skiljelinje mellan vattenyta och land Låg: Skiljelinje mellan vattenyta och land som är föränderlig och/eller som ej är tydligt bestämbar. Ex. Måkläppen som består av sandrevlar föränderlig. Svensksundsvikens vassområden ej tydligt bestämbara. Urvalskriterier: Låg strandlinje kortare än ca 200 m karteras som normal strandlinje. Fullständighet: 100% ska karteras. Sid 11

Övervattenssten En fast landmassa som ligger mer än 2 dm ovanför medelvattenytan, MVY, samt är mindre än 25 m 2. Övervattensstenar lagras i NSL som punktobjekt. Medelvattenyta: En medelnivå av vattenytan under en lång period, 19 år. Urvalskriterier: Fullständighet: 100% ska karteras. Bränning En fast landmassa som ligger mellan 2 dm ovanför MVY till 5 dm under MVY. Bränningar lagras i NSL som punktobjekt. Urvalskriterier: Fullständighet: 100% ska karteras. Kaj En till strandlinjen anslutande konstruktion för förtöjning av fartyg. Konstruktionen har en lodrät sida mot djupt vatten och en vågrät ovansida för godshantering. Urvalskriterier: Utskjutande kaj vars bredd är smalare än 6m karteras som en separat linje medan en kaj större eller lika med 6m karteras som en linje sammanfallande med strandlinjen. Fullständighet: 100% ska karteras. Vågbrytare/Pir En konstruktion vars syfte är att skydda hamn, ankringsområde etc. från vågor. Urvalskriterier: Vågbrytare/Pir vars bredd är smalare än 6m karteras som en separat linje medan en vågbrytare/pir större eller lika med 6m karteras som en linje sammanfallande med strandlinjen. Fullständighet: 100% ska karteras. Brygga En konstruktion som sträcker sig ut i vattnet, avsedd för förtöjning av mindre fartyg. Kan även användas för bad etc. Sid 12

Urvalskriterier: Bryggor som sticker ut och är längre än 10 m från strandlinjen karteras. Fullständighet: 100% ska karteras. Dykdalb Bottenfast förtöjningsanordning eller avbärare bestående av en grupp sammanfästa pålar eller fundament. Urvalskriterier: En dykdalb vars yta ovanför medelvattenytan är större eller lika med 25 m 2 karteras som en yta medan en dykdalb vars area är mindre än 25 m 2 karteras som en symbol. Fullständighet: 100% ska karteras. Framtida kandidater till NSL I ett första steg innefattas i NSL endast ovannämnda objektklasser, men ytterligare kandidater har diskuterats. Dessa är fyrar, pyloner, master och vindkraftverk som samtliga ligger i vattnet. De kan komma att ingå i framtida versioner av NSL men bedöms inte ha högsta prioritet i ett första skede. Samarbete i närtid Förstudiegruppen identifierade, under workshopen, dels ett antal definitionsfrågor som måste utredas vidare och dels ett antal rena produktionsärenden som i närtid är av intresse att samverka kring. Under förutsättning att beslut tas för fortsatt arbete med NSL, är följande aktiviteter lämpliga att starta med för att därigenom finna metoder för uppbyggnad av NSL. Västernorrland Sjöfartsverket planerar att nyproducera ett sjökort i området Härnösand/Kramfors och har därför i närtid behov av strandlinje i NSL kvalitet. Eftersom Lantmäteriets upphandling redan är klar och kartering skall starta i maj 2002 så finns ingen möjlighet att påverka specifikationen för den kartläggningen. Att göra tilläggsbeställningar mot operatören i detta sena skede anses mindre lämpligt. Ett sannolikt bättre alternativ är att vi (Sjöfartsverket och Lantmäteriet) med hjälp av Lantmäteriet internt (Metria) eller annan operatör karterar (stereokartering) de företeelser som Sid 13

ingår i NSL och som för närvarande inte finns med i Lantmäteriets specifikation för GGD. Detta är mest lämpligt i och med att Sjöfartsverket saknar egen kompetens och utrustning för stereokartering. Nynäshamn Skutskär Denna sträcka är nykarterad och levererad till Lantmäteriet men ännu ej inlagd i GGD. Sjöfartsverket går igenom vilken hamninformation, i SJKBAS, mellan Nynäshamn och Skutskär som är av god kvalitet och kan ingå i GGD, vilket kan utgöra ett första steg till NSL. Sjöfartsverket levererar informationen till Lantmäteriet i DXF-format, som med hjälp av detta material gör relevanta uppdateringar i GGD. Försvaret Alla militärledskort har inventerats och beslut är taget att militärledsnätet skall moderniseras. I samband med detta skall kvarvarande leder samt tillhörande märken mätas in på nytt. I och med detta kommer militärledskorten att revideras och på nytt ges ut i digital och analog form. Ett större provområde för NSL kan tänkas ingå i detta. Lantmäteriet bör informeras om pågående diskussioner med Försvaret som rör strandlinjen. Det finns ett stort behov hos försvarsmakten för kombinerad land och sjögeografisk information vid planering och analyser. Sid 14

Vinster och nyttoeffekter med NSL Vid framtagande av produkter med information från våra respektive databaser (SJKBAS och GGD) är en nationell strandlinje av stor betydelse. Behovet av redigering av strandlinjen minskar eller utgår helt vilket leder till kortare leveranstid till kund. Det är en fördel för externa parter som vilka kombinera land- och sjöinformation i olika produkter och vid planering och analyser. Ett exempel på en efterfrågad produkt är amfibiekartan som blir lättare att framställa. Man uppnår högre lägesnoggrannhet i både SJKBAS och GGD med en nationell strandlinje. Detta då GGD har en högre lägesnoggrannhet på den naturliga strandlinjen medan SJKBAS oftast har högre i hamnområdena. Vid sammanförande av dessa två databaser till NSL uppnås en högre lägesnoggrannhet i båda databaserna. Faktainnehållet (överensstämmelsen med verkligheten) i SJKBAS nuvarande strandlinje kommer enligt vår bedömning att öka från ca 25% till > 90%. Informationsinnehållet i GGD kommer att utökas då det ges möjlighet att tillföra små öar och även bränningar. I och med att databasen uppdateras gemensamt minskar förvaltningskostnaderna för uppdatering. Även aktualiteten förbättras i och med NSL, då framför allt Sjöfartsverket får ständiga uppgifter om förändringar i hamn- och farledsområden. Följande har inkommit från externa användare beträffande en nationell strandlinje: Försvarsmakten (Björn Almqvist) Försvarsmakten anpassas mot ett nätverksbaserat försvar som ställer höga krav på tillgång till gemensam geografisk information. Det framtida försvaret behöver kunna arbeta med geografisk information över både land och sjö, och dessutom kunna sampresentera detta gemensamt. Vapen- och ledningssystem kräver gemensam och sampresenterad land och sjögeografisk information för att analys och planeringsfunktioner skall erhållas i systemen. För att uppnå detta måste vi sträva mot att organisera den geografiska informationen i en geografisk databasstruktur istället för den nu aktuella kartografiska. Sid 15

Svenska Kommunförbundet (Reigun Thune Hedström) Om kommunerna ska få en rimlig möjlighet att fastlägga hur strandskyddet ska säkerställas i såväl översiktsplaner som i detaljplaner är det rimligt att underlagen bygger på relevant kunskap om hur "verkligheten" ser ut. Strandzonen (vid kusten) är betydelsefull och därmed kontroversiell för såväl allmänhet som för den enskilde markägaren. I högexploaterade områden eller i områden som är viktiga för den biologiska mångfalden är kunskapen om avgränsningen mellan land och vatten särskilt viktig för att kunna göra bra avvägningar i olika planeringssituationer. Vidare har det stor betydelse hur avgränsningen land/vatten säkerställts när det gäller fastighetsbildning och bygglovhantering. Bygglovhanteringen ska, utöver lokalisering av huvudbyggnad i strandnära zoner, bedöma hur nära en komplementbyggnad kan placeras vattnet om fastigheten redan är bebyggd. I fastighetsbildningssammanhang är det också viktigt med en klar begränsningslinje när det gäller att säkra t.ex. vattenrättigheter. Vidare kan konstateras att önskemål om en gemensam strandlinje vid flera tillfällen har framförts i Sjögeografiska rådet bl a från SGU, SMHI och båtsportens företrädare. Sid 16

Förslag till genomförande av NSL Uppbyggnad av NSL och ansvarsområden För att praktiskt bygga upp NSL bör man utgå ifrån strandlinjen i Lantmäteriets GGD. Strandlinjen kompletteras sedan med de objekt som finns med i definitionen för NSL. Fotogrammetrisk stereokartering av dessa objekt bör ske med hjälp av Metria eller annan leverantör på marknaden. Sjöfartsverket har inte för avsikt att bygga upp egen kompetens för detta utan fungerar endast som kravställare. Därefter kompletterar Sjöfartsverket med hamninformation från SJKBAS till NSL, och granskar det stereokarterade materialet. Sjöfartsverket lämnar sedan vidare informationen till Lantmäteriet som förvaltar NSL. Se även bilden nedan. Uppdatering av NSL bör ske av både Lantmäteriet och Sjöfartsverket. Detta medför att Sjöfartsverket måste ha en direktåtkomst till databasen som NSL ligger i. Denna lösning är praktisk eftersom Sjöfartsverket kontinuerligt får information om förändringar i hamnar och övriga kustområden, och då uppdaterar NSL. Det krävs ett gemensamt ärendehanteringssystem för administration av de uppdateringar som sker i databasen. Sid 17

Ekonomi För att uppnå en NSL måste sjöfartens krav på strandlinjekarteringen uppfyllas vilket innebär att en tilläggskartering till GGD måste utföras enligt arbetsflödet ovan. Sjöfartsverket har, i sin tidigare analoga produktionsprocess för sjökort, ansvarat för och utfört denna tilläggskartering. Ett rimligt antagande är att Sjöfartsverket även i fortsättningen bekostar denna tilläggskartering men med en utökad samverkan med Lantmäteriet i frågor kring upphandlingen av extern stereokartering. För att hålla ner kostnaderna för NSL ska vi så långt som möjligt försöka utnyttja Lantmäteriets och Sjöfartsverkets befintliga system- och programlösningar. Övriga kostnader vid framtagningen och förvaltningen av NSL bör delas mellan Sjöfartsverket och Lantmäteriet. Detsamma bör gälla specifika intäkter från NSL utöver ordinarie produkter. För det fortsatta arbetet föreslås att respektive myndighet upprättar konteringsformer för NSL på vilket tid och kostnader kan föras. I förlängningen bör det även budgeteras medel för NSL. Teknisk lösning Lantmäteriet arbetar för närvarande i AutoKa PC men skall övergå till Arc Cadastre, som bygger på ESRI s produkter. Befintlig databas ligger i BankIR, som är en egenutvecklad databaslösning. Förslagsvis följer lagringen av NSL samma lösning som lagringen av GGD. Sjöfartsverket ska kunna jobba direkt ner i databasen (NSL) med hjälp av Arc Cadastre som klient mot Bankir. Lantmäteriet har för avsikt att byta ut BankIR mot en objektorienterad lösning, eventuellt SDE, i framtiden. Det måste finnas en utgång till DXF-format från den databas som NSL kommer att ligga i. Eventuellt kan en konverterare byggas för att kunna få med attributen till DXF-formatet. Tänkbar teknisk lösning för ett gemensamt ärendehanteringssystem är Sjöfartsverkets system ROS (Rättelse Organisations System). Det bör vara möjligt att exportera information från det gemensamma ärendehanteringssystemet till respektive interna system. Sid 18

En arbetsgrupp bör detaljstudera en teknisk lösning för NSL. Datamodellen för NSL ska stödja enkel överföring mellan olika system. Konsekvenser på befintlig data Lantmäteriet Om de i förstudien föreslagna specifikationsändringar genomförs får det konsekvenser på redan insamlad information samt kommande kompletteringar. Nedan följer en översiktlig konsekvensbeskrivning av dessa följder, för att få en total konsekvensbeskrivning bör en grundlig analys genomföras. I specifikationen är det viktigt att dokumentera att dessa förändringar endast gäller inom de områden samarbete sker, dvs kustlinjen ut till en distans utanför baslinjen samt sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. Dessutom ingår Trollhätte kanal, Göta kanal, Dalslands kanal och Strömsholms kanal. Den befintliga indelningen av normal och diffus strand ska ersättas av normal och låg strand. Enligt den nya definitionen bör samtliga diffusa kunna kodas om till låg strandlinje. Befintlig normal strand bibehåller koden normal. Enligt den nya definitionen på normal strand kan det finnas områden som enligt ny specifikation ska kodas om till låg strand (ex. Måkläppen). Dessa åtgärdas successivt i samband med annan åtgärd. Öar med som är inom storleksintervallet 12-25 kvm (finns inom farledsnära områden), bibehåller sin kod strandlinje. I övriga områden ska basen kompletteras med de objekt som saknas (<12 kvm och <25 kvm). Det kan förekomma små öar som enligt den nya föreslagna specifikationen ska vara bränningar, dessa kodas om. Basen kompletteras med de objekt som saknas. Del av strand ändras till kaj respektive vågbrytare/pir. Då strand är en del av den hierarki för markdataskiktet, kan en sådan ändring få konsekvenser för framtagna kontrollprogram. Den lagringstekniska lösning bör undersökas; ska del av strand kodas om till kaj (och att man Sid 19

underförstått anger att kaj alltid sammanfaller med strand), ska kaj parallellagras med strand, ska information om kaj föras in som attribut? Basens ska kompletteras med de bryggor som är 10-20 m i längd. Vissa dykdalb har lagrats som öar, dessa ska kodas om. I övrigt ska basen kompletteras med dessa objekt. Alternativt kan strandlinje avgränsa dykdalb om de på annat sätt kan särskiljas från öar. Sjöfartsverket Strukturen i sjökortsdatabasen, SJKBAS, kommer ej att påverkas vid införande av NSL. Däremot kommer ett stort redigeringsarbete att krävas för att kunna knyta samman befintlig information med den nya nationella strandlinjen. Detta arbete kommer att ske främst via nyproduktion av sjökort men även vid vissa större uppdateringar, ex sjömätningar, i sjökortsdatabasen. I och med uppbyggandet av en nationell strandlinje skall de hamnar som är av god kvalitet i SJKBAS väljas ut och läggas in i NSL. Resurser för detta arbete krävs. Ifall beslut tas att vi ej ska starta projektet NSL kommer fortfarande kostnaden för tilläggskarteringen att finnas kvar vid nyproduktion. Lantmäteriets befintliga strandlinje används men i och med att den ej uppfyller Sjöfartsverket krav på bl a fullständighet måste dessa krav uppfyllas genom tilläggskartering. Tidplan Rapport från förstudieprojektet presenteras i augusti 2002. Beslut om att arbeta efter de i rapporten föreslagna riktlinjerna för NSL tas snarast efter presentationen, dock senast under september 2002 för att kunna beredas inför 2003 års budgetarbete. Projektinitiering klar senast 31 december 2002. Kompletterande tilläggskartering för sjökort 523 (Härnön - Kramfors) bör genomföras under hösten 2002. Sid 20