Konsekvensutredning 1 (20) Datum Dnr/Beteckning Handläggare Fredrik Jonsson Olle Thelaus Sjö- och luftfartsavdelningen Konsekvensutredning Förslag till ändringar i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (2011:116) om utbildning och behörigheter för sjöpersonal m.m. Regeringen gav i april 2012 Transportstyrelsen i uppdrag att utreda konsekvenserna av en eventuell ratificering av den internationella konventionen om normer för utbildning, certifiering och vakthållning för personal ombord fiskefartyg, 1995 (STCW-F). Uppdraget skulle redovisas till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) senast den 1 december 2012. Konventionen om normer för utbildning, certifiering och vakthållning för personal ombord på fiskefartyg, den s.k. STCW-F-konventionen (The International Convention on Standards of Training, Cerfitication and Watchkeeping for Fishing Vessel Personnel), antogs inom ramen för den internationella sjöfartsorganisationen IMO (International Maritime Organisation) den 7 juli 1995. Konventionen reglerar krav vad gäller utbildning och certifiering för personal ombord på fiskefartyg, samt vakthållning. Konventionen trädde i kraft 29 september 2012 eftersom 15 stater 1 inom IMO signerat konventionen fram till den 29 september 2011. STCW-F konventionen är inte vidare införd i gemenskapslagstiftningen. Enligt konventionen ska flaggstatsadministrationen svara för utfärdande av behörigheter för sjöfolk, certifiering, samt tillsyn av utbildningsanordnare. Som ett led i detta har nu Transportstyrelsen fått i uppdrag att implementera de föreskriftsförslag som redovisades i uppdraget. 1 Vad är problemet och vad ska uppnås? Den internationella STCW-F-konventionen trädde i kraft den 29 september 2012 efter att 15 stater inom IMO hade signerat konventionen. Därför har Transportstyrelsen genomfört en jämförande analys mellan de kravbilder som återfinns i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2011:116) om utbildning och behörigheter för sjöpersonal och STCW-F konventionens regler. Utredningen i det nationella regelverket har begränsats till att omfatta de regleringar som avser fiskefartyg över 24 meter samt fiskefartyg med en maskinstyrka om minst 750 kw. 1 Dessa 15 medlemstater framgår av STCW-F.1/Circ.11
Datum Dnr/Beteckning 2 (20) Med utgångspunkt från det underlag som myndigheten bedömt som gap mellan STCW-F och idag gällande regler har Transportstyrelsen tagit fram förslag till reviderade föreskrifter avseende Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2011:116) om utbildning och behörigheter för sjöpersonal, Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS2010:102) om bemanning, och Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2012:67) om vakthållning 1.1 STCW-F konventionens omfattning Enligt de faktauppgifter Transportstyrelsen erhållit från Havs- och vattenmyndigheten finns det idag ca 50 svenska fiskefartyg med en längd över 24 meter. Av dessa har samtliga rätt att göra hamnanlöp i icke svenska hamnar, de äger även rätten att utöva fiske utanför svenskt territorialvatten. Transportstyrelsen har även erhållit uppgifter om antalet svenska yrkesfiskare, som tjänstgör ombord på fiskefartyg med en längd överstigande 24 meter, ifrån Havs- och vattenmyndigheten. Dessa uppgår till ca 260 stycken. Transportstyrelsen och Havs- och vattenmyndigheten saknar uppgifter om hur många fiskare som tjänstgör på icke svenska fiskefartyg med en längd överstigande 24 meter. Sammanfattningsvis gör Transportstyrelsen bedömningen att det finns 50 svenska fiskefartyg samt ca 260 yrkesfiskare, Transportstyrelsen gör även bedömningen att ca 130 av dessa yrkesfiskare kan antas vara i en befälsbefattning och därmed omfattas av konventionen. 1.2 Effekter av närliggande staters ratificering av STCW-F Genom artikel 8.4 i konventionen förbinder sig stater som ratificerat STCW- F konventionen att inte behandla fiskefartyg ifrån en stat som inte ratificerat förmånligare i förhållande till kraven i STCW-F konventionen. Danmark är en till Sverige närliggande stat som har ratificerat STCW-Fkonventionen. Det svenska fisket är mycket beroende av hamnanlöp i Danmark. Enligt uppgifter från Havs- och vattenmyndigheten har under åren 2009-2011 mellan 49-55 % av svenska hamnanlöp ägt rum i Danmark. De hamnanlöp som sker i Danmark för fodertillverkning är också beroende av att mottagningsanläggningar har kapacitet att rena råvaran för att uppfylla EU:s krav på gränsvärden för dioxiner och pcb-liknande dioxiner. I Sverige finns inte någon mottagningsanläggning med den funktionen. Frågan om fortsatt möjlighet att göra hamnanlöp i Danmark har enligt Havsoch vattenmyndigheten således en mycket hög angelägenhet för det svenska fisket. Transportstyrelsen har genom kontakt med Sjöfartsstyrelsen i Danmark erhållit en redogörelse för hur de kommer att ställa sig till detta under en
Datum Dnr/Beteckning 3 (20) närstående framtid. Danmark utreder just nu huruvida man ska ratificera International Labour Organisation (ILO) konvention nr 188 om arbete ombord på fiskefartyg. Under tiden kommer det inte i Danmark att utarbetas några inspektionsrutiner för kontroll av efterlevnaden av STCW-Fkonventionen. Vid en eventuell inspektion av berörda fiskefartyg i en dansk hamn kommer de idag gällande svenska behörighetskraven att accepteras. Skulle det uppstå tveksamheter kring det kommer Sjöfartsstyrelsen att ta kontakt med Transportstyrelsen för ett klargörande. Eftersom Danmark har ratificerat STCW-F konventionen skulle ett sådant klargörande i framtiden behöva bestå i att påvisa att personalen ombord på fiskefartyget uppfyller STCW-F konventionens krav. Kan detta inte påvisas kan fartyget kvarhållas. 1.3 Ikraftträdande För de 15 stater som ratificerat STCW-F-konventionen trädde den samma ikraft den 29 september 2012 i enlighet med artikel 12.1 i konventionen. För Sverige, som beslutat om att framöver ratificera konventionen, appliceras kravet för ett ikraftträdande genom artikel 12.3 i konventionen. Denna bestämmelse är av stor vikt då det ska beslutas om när ett instrument för ratificering skickas in till IMO. Detta instrument ska vara i full effekt senast tre månader efter att IMO mottagit det, vilket medför att konventionen måste vara tillfullo implementerad i svensk rätt senast tre månader efter att Näringsdepartementet meddelar IMO om en ratificering av konventionen. Vilket i sin tur medför att ett beslut om en eventuell ratificering måste tas innan man implementerar konventionen i svenskrätt och även innan man meddelar IMO om detta. Som ett led i detta har nu Transportstyrelsen fått i uppdrag att implementera de föreskriftsförslag som redovisades i uppdraget. 1.4 Förslag till allmänna ändringar I linje med utredningen gör Transportstyrelsen bedömningen att det i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2011:116) om utbildning och behörigheter för sjöpersonal behöver skapas ett helt nytt kapitel 7 a där 1 omhändertar ålderskravet om minst 18 år för de nya behörigheterna fartygsbefäl fiskefartyg I IV och maskinbefäl fiskefartyg I II som återfinns i kapitel två i STCW-F. 1.5 Däcksbefälsbehörigheter För att Sverige ska uppfylla kraven enligt STCW-F föreslås att det skapas fyra nya däcksbefälsbehörigheter som krävs på fiskefartyg med en längd om 24 meter och däröver.
Datum Dnr/Beteckning 4 (20) Dagens kravbild Idag, d.v.s. innan implementeringen av STCW-F, gäller följande kravbild för däcksbefäl på fiskefartyg: Fiskefartyg med en bruttodräktighet understigande 500 i närfart ska minst bemannas med en befälhavare med behörighet som lägst fartygsbefäl klass VI samt vakthavande befäl med en fartygsbefäl klass VII. Fiskefartyg med en bruttodräktighet över 500 i närfart ska minst bemannas med en befälhavare med behörighet som lägst fartygsbefäl klass III och vaktgående befäl med en fartygsbefäl klass V. Fiskefartyg med en bruttodräktighet över 3000 i närfart ska minst bemannas med en befälhavare med behörighet som sjökapten och vaktgående befäl med en fartygsbefäl klass V. Fiskefartyg som framförs i Europafart ska bemannas med en befälhavare med behörighet som lägst sjökapten och vaktgående befäl med en fartygsbefäl klass V. Utöver ovan nämnda utbildningar ska befälhavaren inneha en specialbehörighet för tjänstgöring som befälhavare på fiskefartyg samt ett certifikat om grundläggande säkerhetsutbildning för tjänstgöring på fiskefartyg vilket är ett krav även för övriga besättningsmedlemmar. Däcksbefälsbehörigheter enligt STCW-F Transportstyrelsen har vid den gapanalys som gjorts för kraven i STCW-F bedömt innehållet i utbildningarna fartygsbefäl klass VII och VIII samt utbildningarna för erhållande av specialbehörighet som befälhavare ombord på fiskefartyg och certifikat för grundläggande säkerhetsutbildning för tjänstgöring på fiskefartyg. Transportstyrelsen föreslår att de gap som uppdagats läggs som tilläggsutbildning i utbildningen för erhållande av specialbehörighet som befälhavare ombord. Fördelen med detta är att utbildaren kan utbilda befälhavare på fiskefartyg ifrån 12 meter och uppåt och beroende på vilken behörighet som ska erhållas kan de avsluta kursen efter de delar som är relevanta just för dem. Krav på behörighetsgrundande utbildning Transportstyrelsen föreslår att det i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2011:116) om utbildning och behörigheter för sjöpersonal behöver skapas ett nytt kapitel 7 a som omhändertar just fiskefartygen. I detta nya kapitel föreslår Transportstyrelsen att det gemensamt för behörigheterna fartygsbefäl fiskefartyg I IV ställs krav om
Datum Dnr/Beteckning 5 (20) att sökanden ska inneha ett av Post- och telestyrelsen utfärdat, obegränsat eller begränsat, radiooperatörscertifikat (VHF-certifikat), detta för att uppfylla de krav som återfinns i kapitel II, regel sex i STCW-F. I 2 kap. 5 a begränsas möjligheten att, vid ansökan, använda sig av intyg efter avslutad utbildning till fem år. Detta överensstämmer med vad som gäller för övriga behörighetsgrundande utbildningar. Efter denna tid kommer intyget inte att vara direkt behörighetsgrundande men kan fortfarande vara av värde genom den nya bestämmelsen i 9 kap. 33 (se nedan). Transportstyrelsen föreslår vidare att det i TSFS 2011:116 behöver skapas en 14 a och 14 b i 9 kap. som omhändertar utbildningskraven i STCW-F för att erhålla fartygsbefäl fiskefartyg I och fartygsbefäl fiskefartyg II. I dessa nya paragrafer görs hänvisning om att utbildningarna i 9 kap. 8 och bilaga 7 ska ingå som krav för att erhålla dessa behörigheter. 9 kap. 8 innehåller inga nya krav, men i bilaga 7 del B för stabilitet har grundläggande kunskap om fiskefartygs konstruktion lagts till och i del D för rättskunskap har kunskap om FAO/ILO/IMO koden om säkerhet för fiskare och fiskefartyg lagts till utan att öka den tidsmässiga omfattningen i dessa delar. Del F manövrering och hantering av fiskefartyg, del G nödsituationer, del H hantering av fångst samt del I navigation är helt nya i bilaga 7 och har en omfattning om totalt 14 timmar. Kan sökanden uppvisa kursintyg för dessa utbildningar erhålls en behörighet för fartygsbefäl fiskefartyg II. Transportstyrelsen föreslår vidare att det i TSFS 2011:116 skapas en 14 c och 14 d i 9 kap. som omhändertar utbildningskraven i STCW-F för att erhålla fartygsbefäl fiskefartyg III och fartygsbefäl fiskefartyg IV. I dessa nya paragrafer görs hänvisning om att utbildningarna i bilaga 3 och 7 ska ingå som krav för att erhålla dessa behörigheter. Bilaga 3 innehåller inga nya krav, men i bilaga 7 del B för stabilitet har grundläggande kunskap om fiskefartygs konstruktion lagts till och i del D för rättskunskap har kunskap om FAO/ILO/IMO koden om säkerhet för fiskare och fiskefartyg lagts till utan att öka den tidsmässiga omfattningen i dessa delar. Del F manövrering och hantering av fiskefartyg, del G nödsituationer och del H hantering av fångst är helt nya i bilagan och har en omfattning av 10 timmar. Kan sökanden uppvisa kursintyg för dessa utbildningar erhålls en behörighet för fartygsbefäl fiskefartyg IV. Transportstyrelsen har valt att lägga all utbildning i examen för fartygsbefäl fiskefartyg II och fartygsbefäl fiskefartyg IV då dessa anses som själva grunden, fartygsbefäl fiskefartyg I och fartygsbefäl fiskefartyg III erhålls sedan endast genom ytterligare tjänstgöring efter erhållande av fartygsbefäl fiskefartyg II och fartygsbefäl fiskefartyg IV vilket framgår av Näringsdepartementets förslag till ändringar i förordning om behörigheter
Datum Dnr/Beteckning 6 (20) 2011:1533 för sjöpersonal. Därför föreslår Transportstyrelsen att det i 3 kap. 4 Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2010:102) om bemanning görs en begränsning till fiskefartyg understigande 24 meter eller som framförs i inre fart. Detta tillägg undantar då kravet om specialbehörigheten från 24 meter och uppåt samt i inre fart. Eftersom de nya däcksbefälsbehörigheterna därmed har sin grund i en befintlig utbildning så behöver inte nya specifika utbildningar tas fram för att uppfylla kraven enligt STCW-F. En utbildning till fartygsbefäl klass VII eller VIII är inte låst till enbart fiskebehörigheter, utan man kan även söka ut en behörighet som är giltig på handelsfartyg i form av en fartygsbefäl klass VII eller VIII behörighet. Detta innebär att möjligheterna till karriärväxling mellan fiske och handelssjöfart inte hindras i och med det föreslagna utbildningskravet. Således behövs ingen specialbehörighet för tjänstgöring som befälhavare på fiskefartyg över 24 meter eftersom ovan angivna utbildningar tillsammans blir en uppfyllelse av STCW-F. Det skulle kunna vara förvirrande vid en internationell kontroll med olika behörighetsbevis som anger uppfyllelse av samma regel. Vidare så föreslås det i 9 kap. 33 att behörigheterna sjökapten och fartygsbefäl klass II-VIII ska kunna ligga till grund för erhållande av behörigheterna fartygsbefäl fiskefartyg I-IV. Detta medför då två saker, dels kan Transportstyrelsen göra en bedömning av de fiskare som redan innehar ovan nämnda behörigheter för erhållande av en ny behörighet som fartygsbefäl fiskefartyg. Det andra är att det alltid kommer ges möjlighet för den som innehar en behörighet som sjökapten och fartygsbefäl klass II-VIII att bedömas för erhållande av en behörighet som fartygsbefäl fiskefartyg I- IV. Förlängning av giltighetstiden Transportstyrelsen gör bedömningen att ett förfarande för att kunna förnya sitt behörighetsbevis även fortsättningsvis ska vara i linje med vad som är gällande idag för de sjömän som tjänstgör på fiskefartyg. Transportstyrelsen gör även bedömningen att all tjänstgöring som fartygsbefäl på fartyg över 12 meter ska vara tillgodoräkningsbar vid förnyelse. Valet av just 12 meter har gjorts eftersom det i 2 kap. 17 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2011:116) om behörigheter och utbildning redan idag finns ett krav om just 12 meter för denna typ av behörigheter. Detta skulle således inte bli något ytterligare krav. Dock så måste de nya fiskebehörigheterna exkluderas i 2 kap. 17. Därför skapas det en 3 i det nya 7 a kap. i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2011:116) om utbildning och behörigheter för
Datum Dnr/Beteckning 7 (20) sjöpersonal. Denna är då anpassad till att gälla förnyelse för just fartygsbefäl fiskefartyg I IV. Det blir således enligt Transportstyrelsens bedömning inte någon förändring emot vad som är gällande för dessa sjömän idag, bara en anpassning till de nya behörigheterna. På detta sätt omhändertas kraven i regel 7 i STCW-F kapitel II. Under detta arbete har det även skapats en fortbildningskurs för tjänstgöring ombord på fiskefartyg om minst 12 meter. Då det endast finns innehåll och omfattning i existerande utbildning har Transportstyrelsen grundat förlaget i att det endast är repetition och då uppskattat en omfattning per del. STCW-F ger heller inga riktlinjer vad gäller innehåll så även här har Transportstyrelsen gjort en uppskattning i förslaget. Enligt idag gällande regler måste en befälhavare som tjänstgör på fiskefartyg med en längd om minst 12 meter förnya sin specialbehörighet vart femte år. Har han eller hon ingen tjänstgöring måste man genomgå hela grundkursen om 32 timmar. I Transportstyrelsens förslag skulle fortbildningen omfatta 12 timmars repetitionsutbildning. För fartygsbefäl fiskefartyg III och fartygsbefäl fiskefartyg IV skulle omfattningen för fortbildning bli 18 timmar istället för 42 timmar. Och för fartygsbefäl fiskefartyg I och fartygsbefäl fiskefartyg II skulle omfattningen för fortbildning bli 20 timmar istället för 46 timmar. Rätt till tjänstgöring Det förslås även att det skapas tabeller i det nya kapitlet 7 a i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2011:116) om utbildning och behörigheter för sjöpersonal. I dessa tabeller skapas det utrymme för rätt till tjänstgöring med behörigheterna fartygsbefäl fiskefartyg I IV. På detta sätt omhändertas rätten till tjänstgöring i kapitel två, reglerna 1-4 i STCW-F. Vidare medför detta även att dessa behörigheter blir giltiga för tjänstgöring på fartyg från 24 meter och uppåt, vilket innebär att det inte finns någon övre gräns i fartygslängd vad gäller rätt till tjänstgöring. Detta utgör en markant sänkning ifrån idag gällande regelverk som har sin grund i en sjökaptensexamen. Transportstyrelsen gör bedömningen att det finns ett behov av att på ett ensat sätt utbilda och fokusera tjänstgöringen till just fiskefartyg. Detta medför enligt Transportstyrelsen en kvalitativ utbildning och tjänstgöring som riktas specifikt mot fiskefartyg. För vaktgående befäl i Europafart medför ändringarna genom STCW-F dock ett högre krav i form av utbildning. Sjömannen måste istället för en fartygsbefäl klass VIII genomgå en utbildning för fartygsbefäl klass VII. Vidare föreslår även Transportstyrelsen att fiskefartyg över 24 meter läggs till i bilaga 7 i Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2010:102) om bemanning.
Datum Dnr/Beteckning 8 (20) 1.6 Maskinbehörigheter För att Sverige ska uppfylla kraven enligt STCW-F föreslås att det skapas två nya maskinbefälsbehörigheter som gäller på fiskefartyg med en maskinstyrka om 750 kw eller mer. STCW-F ställer minimikrav för certifiering av teknisk chef och 1:e fartygsingenjör på fiskefartyg med en maskinstyrka om 750 kw eller mer. För fartyg som är godkända för obemannat maskinrum behöver därmed kraven enligt STCW-F inte appliceras eftersom de inte bemannas med teknisk chef eller 1:e fartygsingenjör. Dagens kravbild Idag, d.v.s. innan implementeringen av STCW-F, gäller följande kravbild för maskinbefäl på fiskefartyg med en maskinstyrka om 750 kw eller mer, som inte är godkända för obemannat maskinrum: Fiskefartyg med en maskinstyrka mellan 750 och 1599 kw i inre fart, närfart och europafart ska minst bemannas med en person med lägst en behörighet som maskinbefäl klass VII, särskilt avsedd att ta hand om maskinens skötsel. Fiskefartyg med en maskinstyrka mellan 1600 och 2999 kw i inre fart, närfart och europafart ska minst bemannas med en person med behörighet som maskinbefäl klass V, alternativt två personer med lägst behörighet som maskinbefäl klass VII, avsedda att ta hand om maskinens skötsel. På fiskefartyg med en maskinstyrka om 3000 kw eller mer ställs idag samma krav som på handelsfartyg. Detta krav fastställs genom särskilt beslut om säkerhetsbesättning, vilket för den tekniske chefen innebär lägst en behörighet som maskinbefäl klass III. Utanför europafart regleras bemanningen i enskilda besättningsbeslut för respektive fartyg. I sak ställs dock samma krav i oceanfart som i europafart då fartygets maskinstyrka understiger 3000 kw. Maskinbehörigheter enligt STCW-F Transportstyrelsen gör bedömningen att både en utbildning för maskinbefäl klass VII och en utbildning för maskinbefäl klass V uppfyller kraven som ställs i STCW-F. För att certifieras som teknisk chef krävs dock enligt STCW-F att man ska ha tjänstgjort minst 12 månader som maskinbefäl. Varken behörighet som maskinbefäl klass VII eller maskinbefäl klass V, vilka är de behörigheter som krävs enligt dagens svenska reglering som redovisats ovan, uppfyller konventionens krav gällande teknisk chef, eftersom de inte ställer krav på någon tjänstgöring efter behörighet som 1:e fartygsingenjör.
Datum Dnr/Beteckning 9 (20) Däremot skulle kravet om tjänstgöring motsvarats av en behörighet som maskinbefäl klass VI, vilken har sin grund i en utbildning till maskinbefäl klass VII. Detta eftersom det för behörigheten ställs krav på 12 månaders tjänstgöring som maskinbefäl. Även en behörighet som maskinbefäl klass IV skulle uppfylla utbildningskravet och tjänstgöringskravet enligt STCW-F. Detta eftersom behörigheten har sin grund i en maskinbefäl klass V utbildning och har krav om 12 månaders tjänstgöring som maskinbefäl. Eftersom de befintliga behörigheterna maskinbefäl klass VI och IV dock är begränsade för tjänstgöring på ett sätt som inte stämmer överens med vad som föreskrivs i STCW-F har dock Transportstyrelsen föreslagit att det istället skapas nya maskinbehörigheter specifikt för fiskefartyg i förordningen (2011:1533) om behörigheter för sjöpersonal. Ett ytterligare skäl för att ha separata fiskebehörigheter är att STCW-Fkonventionen som berör fiskefartyg och även STCW-konventionen som berör handelsfartyg ändras över tid genom revisioner som sker genom internationellt arbete inom International Maritime Organization (IMO). Om man inte skapade nya behörigheter för fiskefartyg, utan hade behörigheter som var giltiga på både handelsfartyg och fiskefartyg skulle en ändring i den ena eller andra konventionen orsaka att behörigheterna på handelsfartyg respektive fiskefartyg påverkas av en konvention som inte är tillämplig för fartyget. STCW-F ger endast utrymme för två olika maskinbehörigheter, d.v.s. en för teknisk chef och en för 1:e fartygsingenjör. De nya behörigheterna föreslås vara behörighet som maskinbefäl fiskefartyg II och behörighet som maskinbefäl fiskefartyg I. Maskinbefäl fiskefartyg II ger rättigheter som 1:e fartygsingenjör och maskinbefäl fiskefartyg I ger rättigheter som teknisk chef. De två behörigheterna har samma utbildningskrav, men skiljer sig åt kravmässigt eftersom kravet för att erhålla en behörighet som ger rätt att tjänstgöra som teknisk chef, utöver godkänd utbildning, är 12 månaders tjänstgöring som maskinbefäl. Förlängning av giltighetstiden Transportstyrelsen föreslår att en behörighet som maskinbefäl fiskefartyg I och en behörighet som maskinbefäl fiskefartyg II ska kunna förnyas mot bakgrund av minst 12 månaders maskinrumstjänstgöring den senaste femårsperioden på fartyg med en maskinstyrka om minst 75 kw. Valet av 75 kw har gjorts eftersom det är den maskinstyrka som krävs idag för att
Datum Dnr/Beteckning 10 (20) förnya en maskinbehörighet enligt 2 kap. 17 i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2011:116) om behörigheter och utbildning. Detta förslag återspeglas i en separat paragraf i det nya kapitel 7 a för fiskebehörigheter i TSFS 2011:116. Rätt till tjänstgöring Transportstyrelsen gör bedömningen att det behöver skapas tabeller i kapitel 7 a där det framgår vilken rätt till tjänstgöring som erhålls genom behörigheterna maskinbefäl fiskefartyg I och maskinbefäl fiskefartyg II. På detta sätt omhändertas rätten till tjänstgöring enligt kapitel två, regel 5 i STCW-F. Transportstyrelsen föreslår att de båda behörigheterna ska ge rätt till tjänstgöring i nämnda befattningar på fiskefartyg med obegränsad maskinstyrka i upp till europafart. Detta är en lättnad i kravbilden jämfört med dagens krav där det från 3000 kw och uppåt ställs samma behörighetskrav som på handelsfartyg oavsett fartområde. Transportstyrelsen gör dock bedömningen att då fiskefartyg trafikerar oceanfart bör rättigheterna enligt de nya behörigheterna endast ges på fiskefartyg med en maskinstyrka om högst 2999 kw, vilket är en begränsning som inte finns i konventionen. På fiskefartyg i oceanfart med en maskinstyrka om 3000 kw eller mer föreslår Transportstyrelsen att man även fortsättningsvis lägger sig över de minimikrav som ställs enligt STCW-F och kräver behörigheter i enlighet med vad som krävs på handelsfartyg. Detta dels p.g.a. komplexiteten på ett maskineri av denna storlek och dels eftersom ett fartyg i oceanfart är helt utelämnat till den kompetens som finns ombord. Skillnaden mellan en maskinanläggning på ett fiskefartyg och ett handelsfartyg med en maskinstyrka över 3000 kw får anses begränsad. Transportstyrelsen anser därför att det inte finns skäl att ge en fiskebehörighet med en grund i en maskinbefäl klass VII utbildning samma rättigheter som en behörighet som sjöingenjör, vilket är vad som krävs på ett handelsfartyg med motsvarande maskinstyrka och fartområde. Detta speciellt med tanke på det avstånd till säker hamn och räddningsinsatser som det kan vara fråga om i oceanfart i händelse av ett maskinhaveri. Maskinbemanning enligt STCW-F De föreslagna nya maskinbehörigheterna bör även arbetas in i Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2010:102) om bemanning. Idag är bemanningskraven upp till 3000 kw och upp till europafart fastställd i bilaga 8 i bemanningsföreskriften. Om fartyget är godkänt för drift med obemannat maskinrum ska det i besättningen ingå personal med lägst
Datum Dnr/Beteckning 11 (20) behörighet enligt bilaga 8. Om fartyget inte är godkänt för obemannat maskinrum ska besättningen kompletteras med personer särskilt avsedda att ta hand om maskinens skötsel. Dessa ska då vara behöriga enligt bilaga 8. STCW-F ställer endast minimikrav på personer som är särskilt avsedda att ta hand om maskinens skötsel, d.v.s. teknisk chef och 1:e fartygsingenjör, alltså fartyg som inte är godkända för obemannat maskinrum. Transportstyrelsen gör därför bedömningen att det bör skapas en ny bilaga 9 i bemanningsföreskriften som berör fiskefartyg som inte är godkända för obemannat maskinrum. Bilaga 8 kommer även fortsättningsvis att beröra fartyg som är godkända för obemannat maskinrum. Bemannat maskinrum Kraven om de nya maskinbehörigheterna kommer att återspeglas i bilaga 9 med start från en maskinstyrka om lägst 750 kw. Mellan 750-1599 kw kommer det krävas en teknisk chef som lägst har en behörighet som maskinbefäl fiskefartyg I. Mellan 1600-2999 kw kommer bemanningskravet att vara en teknisk chef som lägst har en behörighet som maskinbefäl klass I och en förste fartygsingenjör som lägst har en behörighet som maskinbefäl fiskefartyg II. Dagens alternativ gällande fartyg mellan 1600-2999 kw, som innebär att man kan bemanna fartyget med en teknisk chef med en behörighet som maskinbefäl klass V utan några andra maskinbefattningar mönstrade, kommer enligt Transportstyrelsens förslag att försvinna. Detta eftersom STCW-F endast ger utrymme för två stycken maskinbehörigheter. På fartyg med en maskinstyrka om 3000 kw eller mer kommer bemanningen även fortsättningsvis att fastställas i varje enskilt fall genom enskilda besättningsbeslut. Samma sak gäller om fartyget trafikerar mer vidsträckt fart än europafart. Obemannat maskinrum När det gäller fartyg som är godkända för obemannat maskinrum gäller alltså fortfarande kraven enligt tabell 8 i bemanningsföreskriften. På fartyg med en maskinstyrka mellan 750-1599 kw föreslår Transportstyrelsen att kravet om att minst en i besättningen ska ha en behörighet som maskinbefäl klass VII även ska kompletteras med alternativet att minst en i besättningen istället har en behörighet som maskinbefäl fiskefartyg II. Detta eftersom de två behörigheterna är likvärdiga gällande kraven för att söka ut dem. På samma sätt föreslår Transportstyrelsen att på fartyg med obemannat maskinrum med en maskinstyrka mellan 1600-2999 kw kan kravet om att två personer i besättningen ska ha lägst behörighet som maskinbefäl klass
Datum Dnr/Beteckning 12 (20) VII kompletteras med alternativet att de har behörighet som maskinbefäl fiskefartyg II. Alternativet att en person istället har en behörighet som maskinbefäl klass V på samma maskinstyrka kvarstår och kan inte ersättas med en av de nya behörigheterna. Detta eftersom en behörighet som maskinbefäl klass V har en betydligt mer omfattande utbildning i grunden än de nya fiskebehörigheterna där minimikravet istället är en maskinbefäl klass VII-utbildning. Utbildning för maskinbehörigheter Transportstyrelsen gör som nämnts ovan bedömningen att minimikravet för uppfyllelse av utbildningskravet enligt STCW-F för maskinbefäl är en utbildning till maskinbefäl klass VII. I 2 kap. 5 a begränsas möjligheten att, vid ansökan, använda sig av intyg efter avslutad utbildning till fem år. Detta överensstämmer med vad som gäller för övriga behörighetsgrundande utbildningar. Efter denna tid kommer intyget inte att vara direkt behörighetsgrundande men kan fortfarande vara av värde genom den nya bestämmelsen i 9 kap. 33 (se nedan). Transportstyrelsen föreslår att det i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2011:116) om utbildning och behörigheter för sjöpersonal skapas en 32 i 9 kap. som omhändertar de utbildningskrav som återfinns i kapitel II, regel 5 och bilaga till regel 5 i STCW-F för att erhålla maskinbefäl fiskefartyg II. I den nya paragrafen görs en hänvisning till 9 kap. 22 som syftar till en examen för maskinbefäl klass VII, denna utbildning omfattar 40 högskolepoäng. Transportstyrelsen gör bedömningen att denna utbildning uppfyller de utbildningskrav som återfinns i kapitel II, regel 5 och bilaga till regel 5 i STCW-F. Eftersom de nya maskinbehörigheterna därmed har sin grund i en befintlig utbildning så behöver inte nya specifika utbildningar tas fram för att uppfylla kraven enligt STCW-F på maskinsidan. En utbildning till maskinbefäl klass VII är dessutom inte låst till enbart fiskebehörigheter, utan man kan även söka ut en behörighet som är giltig på handelsfartyg i form av en maskinbefäl klass VII-behörighet. Detta innebär att möjligheterna till karriärväxling mellan fiske och handelssjöfart inte hindras i och med det föreslagna utbildningskravet. Vidare så föreslås det i 9 kap. 33 att behörigheterna sjöingenjör och maskinbefäl klass II-VII ska kunna ligga till grund för erhållande av behörigheterna maskinbefäl fiskefartyg I-II. Detta medför då två saker, dels kan Transportstyrelsen göra en bedömning av de fiskare som redan innehar
Datum Dnr/Beteckning 13 (20) ovan nämnda behörigheter för erhållande av en ny behörighet som maskinbefäl fiskefartyg. Det andra är att det alltid kommer ges möjlighet för den som innehar en behörighet som sjöingenjör och maskinbefäl klass II-VII att bedömas för erhållande av en behörighet som maskinbefäl fiskefartyg I-II. 1.7 Vakthållning Transportstyrelsen har identifierat vissa skillnader när det gäller vakthållning ombord i fiskefartyg mellan Transportstyrelsens föreskrifter (TSFS 2012:67) om vakthållning och de krav som ställs i kapitel IV i STCW-F. Dessa skillnader gäller olika faktorer som befälhavaren enligt STCW-F ska ta hänsyn till för att säkerställa att en kontinuerlig utkik kan hållas, vilket idag inte är tydliggjort i kapitel 8 i vakthållningsföreskriften som berör fiskefartyg. I föreskriftens 4 kap. 12 om faktorer som befälhavaren ska ta hänsyn till på handelsfartyg för att säkerställa att en kontinuerlig utkik kan hållas, uppfylls dock kraven enligt STCW-F. Kraven i 4 kap. 12 har därför införts i 8 kap 13 som gäller för fiskefartyg. Vidare har ett gap identifierats gällande faktorer som ska beaktas av vakthavande befäl. STCW-F säger att det egna fartygets manöveregenskaper, speciellt dess stoppsträcka och diametern på vändradien vid aktuell hastighet med fiskeredskap överbord särskilt ska beaktas. Detta är idag inte tydliggjort i kapitel 8 i vakthållningsföreskriften som berör fiskefartyg. Genom ett föreslaget tillägg i 8 kap. 18 uppfylls kraven enligt STCW-F i vakthållningsföreskriften. För fiskefartyg över 50 meter eller 3000 kw ställs det vissa krav på att vaktgående däckspersonal ska ha behörighet som lättmatros eller befaren jungman. Detta har inte framgått tydligt av nuvarande föreskrifter men har varit tydligt i fartygens beslut om säkerhetsbesättning. Ett förtydligande av kravet föreslås därför införas i 8 kap. 1 a. 1.8 Erkännande av utländska fiskebehörigheter I regel I/3 i STCW-F finns det krav om hur ett erkännande av behörighetsbevis och certifikat ifrån andra stater ska gå till. För att uppfylla detta krav föreslår Transportstyrelsen ett nytt kapitel 7 b som omhändertar erkännandet. Den enda skillnaden vid detta förfarande och hur vi gör med övriga erkännanden är att vi inte har någon EG-rättlig reglering vad gäller STCW- F. Men det finns ingenting som hindrar att Transportstyrelsen erkänner behörighetsbevis och certifikat ifrån EU medlemsstater i det föreslagna kapitlet.
Datum Dnr/Beteckning 14 (20) Vidare så måste det öppnas upp en möjlighet för erkännande av behörighetsbevis och certifikat utfärdade emot STCW-F i förordning om behörigheter 2011:1533 för sjöpersonal. Transportstyrelsen kommer hantera detta separat genom ett förslag till Näringsdepartementet, som i sin tur kommer hantera frågan. Viktigt i sammanhanget för erkännande är att för de yrkesfiskare som berörs av de föreslagna ändringarna så kommer det att finnas en större internationell marknad för tjänstgöring. 1.9 Utbildning för certifikat Transportstyrelsen föreslår att det i 11 kap. 13 Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2011:116) om utbildning och behörigheter för sjöpersonal för utbildningen grundläggande säkerhetsutbildning för tjänstgöring på fiskefartyg läggs till en bilaga 17 a som omhändertar fortbildningskursens innehåll. Med detta förslag behöver inte fiskaren genomgå en hel grundutbildning vart femte år utan man kan fokusera på de moment i utbildningen som inte kan göras ombord men som behöver repeteras. Grundkursen omfattar idag 16 timmars utbildning, Transportstyrelsen föreslår att fortbildningskursens omfattning är 9 timmars utbildning. Transportstyrelsen föreslår även att delen för stabilitet kan strykas om sjömannen kan uppvisa intyg om genomgången utbildning för befälhavare på fiskefartyg som inte är äldre än fem år. Detta moment har en större omfattning i den senare utbildningen vad gäller stabilitet. 2 Vilka alternativa lösningar finns och vad blir effekterna om någon reglering inte kommer till stånd? 2.1 Alternativa lösningar Vad gäller dessa ändringar föranleds de av en konvention som det beslutats att Sverige ska ansluta sig till. Detta föranleder att Sverige minst måste uppfylla de krav som ställs genom STCW-F. För de krav som Transportstyrelsen inte har föreslagit ändringar, kvarstår den kravbild som finns idag. Dessa krav uppfyller fortsättningsvis de krav som ställs i STCW-F. 2.2 Effekter om reglering inte kommer till stånd Om Sverige inte implementerar kraven enligt konventionen innebär det att fiskare med svenska behörigheter inte kommer vara i uppfyllelse av dessa krav. Av artikel 8.4 framgår det att konventionsstat inte får särbehandla utländska fiskefartyg genom att ställa andra krav än de som finns för de inhemska fiskefartygen. Detta medför då att Danmark inte får medge anlöp av svenska fiskefartyg eftersom de inte uppfyller konventionens krav. Detta
Datum Dnr/Beteckning 15 (20) skulle få stor effekt för svensk fiskeindustri då en betydande andel av svenska fiskefartyg lossar sin last i Danmark. 3 Vilka berörs av regleringen? Enligt uppgifter från Havs- och vattenmyndigheten finns idag ca 50 svenska fiskefartyg med en längd över 24 meter. Av dessa har samtliga rätt att göra hamnanlöp i utländska hamnar om de även äger rätt att utöva fiske utanför svenskt territorialvatten. Enligt Havs- och vattenmyndigheten uppgår antalet svenska yrkesfiskare på dessa fartyg till ca 260 stycken. Av dessa bedömer Transportstyrelsen att ca 130 yrkesfiskare tjänstgör i en befälsbefattning och därmed berörs av konventionen. Vidare finns idag 17 svenska fiskefartyg med en maskinstyrka om 750 kw eller mer. Av dessa fartyg torde dock nära nog samtliga vara godkända för obemannat maskinrum, vilket innebär att de nya föreslagna maskinbehörigheterna i dagsläget skulle beröra en mycket begränsad grupp. Eftersom konventionen ska implementeras i sin helhet måste dock de nya maskinbehörigheterna skapas och det kan i framtiden, t.ex. via inflaggning, komma att finnas fiskefartyg över 750 kw som inte godkänns för obemannat maskinrum. Möjligheten finns också att en svensk fiskare vill tjänstgöra på ett utländskt fiskefartyg där STCW-F-konventionens krav ställs på maskinrumspersonalen. I det fallet kan sjömannen söka ut en av de föreslagna svenska maskinbehörigheterna för fiskefartyg och därefter få den behörigheten erkänd av den aktuella flaggstaten. 4 Vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser medför regleringen och hur ser de olika konsekvenserna ut för de övervägda regleringsalternativen om man jämför? 4.1 Kostnadsmässiga och andra konsekvenser Ekonomiska och konkurrensmässiga konsekvenser Utbildningsanordnare som är godkända att hålla utbildning för de behörigheter som förslaget omfattar kommer gynnas rent ekonomiskt då fler utbildningsmöjligheter ges. För den enskilde yrkesfiskaren skulle de ökande kostnaderna för utbildning kunna vägas upp av möjligheten att fortsätta med yrkesfiske och göra hamnanlöp i andra konventionsstater och dessutom kunna konkurrera på den internationella arbetsmarknaden. Dessutom medför de nya behörigheterna
Datum Dnr/Beteckning 16 (20) rättigheter på större fiskefartyg och i vidare fartområde än vad nuvarande behörigheter ger. Kostnader för förstagångsbehörigheter Genom de föreslagna ändringarna så tillkommer en kostnad för de enskilda yrkesfiskare som vill ansöka om fartygsbefäl fiskefartyg III och fartygsbefäl fiskefartyg IV. Dessa kostnader grundar Transportstyrelsen på en avgift för den föreslagna kursen på 10 000 kronor delat på antalet timmar kursen omfattar, det skulle då medföra en kostnad om 3200 kronor för de föreslagna tillkommande 10 timmarna i kursen. Utöver detta tillkommer kostnader för mat och logi för ytterligare ett dygn om 800 1 800 kronor, så att anta en ökande kostnad om 4 000 5 000 kronor är inte orimligt. Vidare så tillkommer även en kostnad för de enskilda yrkesfiskare som vill ansöka om fartygsbefäl fiskefartyg I och fartygsbefäl fiskefartyg II. Dessa kostnader grundar Transportstyrelsen på en avgift för den föreslagna kursen på 10 000 kronor delat på antalet timmar kursen omfattar, det skulle då medföra en kostnad om 4400 kronor för de föreslagna tillkommande 14 timmarna i kursen. Utöver detta tillkommer kostnader för mat och logi för ytterligare ett dygn om 800 1 800 kronor, så att anta en ökande kostnad om 5 200 6 200 kronor är inte orimligt. Kostnader vid förnyelse Är det så att yrkesfiskaren inte kan förnya sitt behörighetsbevis genom tjänstgöring så måste denna genomgå fortbildningskurser. Enligt idag gällande krav så måste yrkesfiskaren genomgå en hel grundkurs för tjänstgöring på fiskefartyg om minst 12 meter vid förnyelse. En sådan utbildning med de ovan föreslagna ändringarna skulle då kosta ca 13 200 kronor för fartygsbefäl fiskefartyg III och fartygsbefäl fiskefartyg IV och omfatta 42 timmars utbildning. För fartygsbefäl fiskefartyg I och fartygsbefäl fiskefartyg II skulle denna kostnad då uppgå till ca 14 400 kronor och omfatta 46 timmars utbildning. Transportstyrelsen föreslår därför att en fortbildningskurs skapas för utbildningen där antalet timmar reduceras till 18 timmar för fartygsbefäl fiskefartyg III och fartygsbefäl fiskefartyg IV, då skulle kostnaden istället bli 5 600 kronor, det skulle då medföra en besparing om ca 7 600 kronor för den enskilde. För fartygsbefäl fiskefartyg I och fartygsbefäl fiskefartyg II skulle denna kostnad uppgå till ca 6 200 kronor mot bakgrund av 20 timmars fortbildning, vilket skulle medföra en besparing om ca 8200 kronor för den enskilde.
Datum Dnr/Beteckning 17 (20) Utöver detta skulle övriga yrkesfiskare som tjänstgör på fiskefartyg med en längd emellan 12 och 24 meter även de spara 6 000 kronor genom Transportstyrelsens förslag om fortbildningskurs. Den del i utbildningen som i förslaget omfattar även dessa fiskare omfattar 12 timmars fortbildning istället för 32 timmar som grundkursen består av. Det är viktigt att i sammanhanget påpeka att det inte finns några riktlinjer vad gäller innehållet för dessa utbildningar, men Transportstyrelsen kommer noga följa utvecklingen av detta både nationellt och internationellt. STCW-F är ifrån 1995 och det har inom IMO och även EU påpekats att en revision av konventionen bör göras. Transportstyrelsen ser även möjligheter till självstudier i de utbildningar som berörts av denna implementering. Allt detta sammantaget skulle kunna ge ytterligare besparingar av effektivare kurser som hålls löpande, men detta kommer Transportstyrelsen följa upp med våra grannländer och för kurserna godkända utbildningsanordnare. När det gäller förnyelse av certifikatet för grundläggande säkerhetsutbildning på fiskefartyg föreslår även här Transportstyrelsen att det skapas en fortbildningskurs. Med idag gällande krav måste denna förnyas genom att den enskilde yrkesfiskaren går en kurs om 16 timmar till en kostnad om ca 3 500 kronor. Genom förslaget skulle fortbildningen omfatta 9 timmar till en kostnad av ca 2 000 kronor för den enskilde. Erkännande av utländska behörighetsbevis eller certifikat Eftersom det inte finns någon statistik för hur många som har behov av att få ett behörighetsbevis eller certifikat erkänt kan Transportstyrelsen inte ge någon säker uppgift på detta. Det går heller inte att säga med säkerhet om det finns ett behov av detta i nuläget, detta beror på att det är få stater som antagit STCW-F. Men för att i framtiden underlätta för eventuella erkännanden föreslår Transportstyrelsen att processen för detta gör på samma sätt som idag vilket i sig inte medför några ytterligare kostnader för den yrkesfiskare som gör detta idag. Administrativa kostnader De administrativa kostnaderna som tillkommer av regleringen bedöms vara ringa. Dagens ansökningsförfarande till utbildning bedöms vara så pass enkelt att utföra att det sällan är någon administration att tala om. 4.2 Jämförelse av konsekvenser av de olika regleringsalternativen Den största konsekvensen av förslaget är en viss tidmässig och ekonomisk börda för företagen och yrkesfiskarna i form av utbildningskostnader. Genom förslaget om fortbildningskurser finns det dock även en vinst vad gäller minskade kostnader för att bibehålla sin behörighet eller certifikat.
Datum Dnr/Beteckning 18 (20) Det är även viktigt i sammanhanget att påpeka att denna vinst påverkar flera yrkesfiksare än de som omfattas av konventionskraven. Vid en utebliven implementering kan dock konsekvensen bli att svenska fiskefartyg inte längre kommer att kunna bedriva sitt fiske och lossa sin fångst i andra konventionsstaters hamnar. Detta skulle medföra en ekonomisk förlust för de fiskare som berörs eftersom det svenska fisket är mycket beroende av hamnanlöp, i framförallt Danmark som är en stat som har ratificerat konventionen. Konventionsstater, som t.ex. Danmark, har i och med ratificeringen skyldighet att se till att även utländska fiskefartyg uppfyller konventionskraven. 5 Överensstämmer regleringen med eller går den utöver de skyldigheter som följer av EG-rättslig reglering eller andra internationella regler Sverige ska följa? Kraven är inte ställda utifrån EU-rättlig reglering utan en internationell överenskommelse i form av STCW-F. Transportstyrelsen gör bedömningen att de ändringar som föreslås är en anpassning till uppfyllelse av STCW-F. 6 Behöver särskild hänsyn tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och finns det behov av speciella informationsinsatser? Transportstyrelsen måste anpassa tiden för ikraftträdande så att den passar ihop med föreslagna förordningsändringar och ratificeringen av själva STCW-F-konventionen. Dialog förs med Näringsdepartementet om detta. 7 Kan regleringen få effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt? 7.1 Hur många företag berörs, i vilka branscher är företagen verksamma samt hur stora är företagen? Enligt uppgifter från Havs- och vattenmyndigheten finns idag ca 50 svenska fiskefartyg med en längd över 24 meter. Eftersom det många gånger endast finns ett fartyg i företaget innebär det att antalet företag också uppgår till cirka 50 stycken. 7.2 Vilken tidsåtgång kan regleringen föra med sig för företagen och vad innebär regleringen för företagens administrativa kostnader? Se avsnitt 4.1.
Datum Dnr/Beteckning 19 (20) 7.3 Vilka andra kostnader medför den föreslagna regleringen för företagen och vilka följdändringar av verksamheten kan företagen behöva vidta till följd av den föreslagna regleringen? Se avsnitt 4.1. 7.4 I vilken utsträckning kan regleringen komma att påverka konkurrensförhållandena för företagen? Internationell konkurrens Transportstyrelsen är av uppfattningen att en implementering av konventionen skulle gynna de svenska fiskefartygens konkurrenskraft internationellt. Detta med hänsyn till att en stat som har ratificerat konventionen kan kräva att de utländska fiskefartygen som kommer till den egna hamnen också ska uppfylla konventionskraven. Om Sverige ratificerar konventionen har de svenska fiskefartygen samma miniminivå för reglering som övriga konventionsstater och ökade möjligheter att bedriva fiskeverksamhet i internationellt vatten samt göra hamnanlöp i utländska hamnar. Svensk konkurrens Inom Sverige kommer förslaget inte att innebära någon skillnad vad beträffar konkurrensen mellan de inhemska företagen. 7.5 Hur kan regleringen i andra avseenden komma att påverka företagen? Inte alls. 7.6 Behöver särskild hänsyn tas till små företag vid reglernas utformning? Implementeringen medför inga ytterligare administrativa kostnader för företagaren då förslagen endast handlar om behörighetsgrundande krav för en individ. Och detta är i sak inte ett nytt krav utan det rör sig endast om tillägg i form av utbildning till idag redan befintliga utbildningar vilket inte medför någon administrativ kostnad för företagaren. Om ni har några frågor med anledning av konsekvensutredningen eller synpunkter ni vill framföra får ni gärna kontakta någon av oss:
Datum Dnr/Beteckning 20 (20) Fredrik Jonsson 010-495 33 13 fredrik.jonsson@transportstyrelsen.se Olle Thelaus 010-495 33 15 olle.thelaus@transportstyrelsen.se