2002-11-20 PROMEMORIA FI Dnr 02-8505-200200 Högsta diskonteringsräntan i livförsäkring Förslag till beslut Osäkerheten om ränteutvecklingen och medvetenheten om konsekvenserna av en betydande räntesänkning kan motivera ett beslut som tar hänsyn till denna osäkerhet och som medger en ny prövning inom relativ kort tid. Förslag: Sänka högsta räntan till 3,25 procent för nytecknade avtal 1 från den 1 januari 2003. Lämna högsta räntan oförändrad för gamla avtal, tecknade före 2003, och ompröva denna vid lämplig tidpunkt. Lämna det högsta realränteantagandet oförändrat på nivån 2,0 procent. Lämna högsta räntan för avtal i euro oförändrad på nivån 3,0 procent, eftersom långa eurolandsräntor ligger nära 5 procent. Sammanfattning Ränteläget under de senaste månaderna för de längsta statsobligationerna har varierat och har under periodens början legat på ca 5,0 procent. Under senare tid har den närmat sig snittnivån ca 5,25 procent. Denna nivå ligger i sin tur något under genomsnittet för de senaste femton månaderna, som har varit ca 5,5 procent. EU-reglerna medger att kast i högsta räntan undviks genom successiv anpassning. Nu är det fortfarande osäkert om hur bestående de observerade förändringarna i räntenivån för långa statsobligationer blir. Detta kan 1 I nytecknade avtal inkluderas de delar av tecknade livförsäkringsavtal före år 2003 med beteckning engångspremier i serie, vilka avser engångspremier som inbetalas från den 1 januari 2003. Finansinspektionen P.O. Box 6750 SE-113 85 Stockholm [Sveavägen 167] Tel +46 8 787 80 00 Fax +46 8 24 13 35 finansinspektionen@fi.se www.fi.se ORG NR / REG NO. 202100-4235 1(6)
beaktas genom att Finansinspektionen avvaktar med att ändra högsta räntan för redan tecknade avtal. Liknande hänsyn tas i flera andra EU-länder, t.ex. genom anknytning till ursprungligt premieränteantagande eller med en utjämning av marknadsräntor över en tioårsperiod. Med hänsyn till det etablerade låga ränteläget bör justeringar av högsta räntan inte bara göras med halvprocentsintervall. Avrundning bör kunna ske till jämna fjärdedels procent. Mot denna bakgrund bör hänsyn likväl tas till nedgången i den långsiktiga räntenivån genom att den högsta räntan för nytecknade avtal sänks till 3,25procent från den 1 januari 2003. För tidigare tecknade försäkringar bör räntan förbli oförändrad tills vidare. Det högsta realränteantagandet skulle kunna förbli på nivån 2,0 procent. Europeiska långa räntor ligger nära 5 procent, och svarar mot en högsta ränta på ca 3,0 procent. Högsta räntan för avtal i euro kan därmed vara kvar på nuvarande nivå. Hur högsta räntan har bestämts tidigare år 6 5 4 3 2 1 0 Högsta ränta Med övergångsregler (ex.) 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 Högsta räntan har sedan starten den juli 1995 bestämts som 60 procent av marknadsräntan för statsobligationer, enligt det första av de två alternativen i EU:s tredje livdirektiv. Före räntebeslutet hösten 2001 mättes marknadsräntan som genomsnittet av tioårsobligationens marknadsränta under femton månader före nytt beslut. Försäkringsrörelselagen medgav dessutom före 2002 att livförsäkringsavsättningarna beräknades med en viss utjämning över tiden vid sänkning av ränteantagandet, se figuren ovan. 1997/98 var det möjligt att tillämpa 5,2 procent som högsta ränta för gamla avtal medan nya skulle tillämpa räntan 4 procent. 2
Beslutet år 2001 Finansinspektionens promemoria (FI dnr 01-8037-200) daterad den 23 oktober 2001 redogjorde för lämpligt val av högsta tillåtna ränta för beräkning av livförsäkringsavsättningar. Senare bestämdes högsta räntan i såväl livförsäkring som för tryggandegrunder i enlighet med vad promemorian rekommenderade (FFFS 2001:12 och 13). Inför årets omprövning av den högsta räntan är promemorian en naturlig utgångspunkt. Den föreslog följande principer, vilka kom att vara grund för de senaste besluten om högsta ränta: I enlighet med huvudmodellen i EU:s tredje livförsäkringsdirektiv ska 60 procent av marknadsräntan på statsobligationer vara riktpunkt för högsta räntan Referensräntan ska avse en relativt lång statsobligation utan kupong, eftersom det är av störst vikt av att de långa åtagandena diskonteras så korrekt som möjligt Avstämning bör göras genom jämförelse med marknadsräntan för långa realränteobligationer utan kupong och med rimliga antaganden om framtida inflation Högsta räntan bör tills vidare vara begränsad till hela eller halva procenttal För att bevara aktualitet, bör högsta räntan gälla från den sista december det år räntan bestäms Högsta tillåtna realränteantagande bör följa liknande principer. Ränteutvecklingen under senare tid % 5,4 5,2 5 4,8 4,6 09-sep 01-okt 11-nov Marknadsräntan för den längsta benchmark-obligationen, 1041 med förfall 2014, har under de senaste månaderna varit relativt volatil, jfr det något utjämnade diagrammet ovan. Under periodens början låg räntan på ca 5,0 procent. Under senare tid har den närmat sig snittnivån ca 5,25 procent. Det bör ligga en viss konservatism i värdena, eftersom motsvarande långa diskonterings- eller nollkupongsränta ska bestämmas med hänsyn till att obligationen 1041 är kupongbärande. 3
Marknaden har under perioden påverkats av en relativt stor efterfrågan, som möjligen har drivit ner räntenivån, under ett mer långsiktigt jämviktsläge. En jämförelse kan göras med den genomsnittliga marknadsräntan under de senaste femton månaderna för obligationer med tio års återstående löptid, vilken har varit ca 5,4 procent. Denna räntenivå kan vara en indikator på den långsiktiga ränteutvecklingen som i nuvarande instabila läge det bör fästas särskild vikt vid. Förväntningarna på styrräntorna hos räntemarknadens aktörer avspeglas i implicita terminsräntor och dessa tydde i slutet av september på en tro om oförändrat ränteläge, jfr rapporten Finanssektorns stabilitet 2002 (2002:7). Tillämpning för år 2003 Med hänsyn till det låga ränteläget och med hänsyn till behovet av precision bör justeringar av högsta räntan inte göras med halva procentintervall. Avrundning bör ske till jämna fjärdedels procent. Mot denna bakgrund bör den fjärde punkten revideras. Några praktiska problem, som förelåg även förra året, är: 1. Det saknas långa statsobligationer utan kupongränta 2. De längsta realobligationerna har inte kupongräntan 0 3. Den längsta statsobligationen är relativt kort (1041 med förfall i maj 2014) jämfört med den längsta realobligationen (3104 med förfall i december 2028). Anpassninglösningar Med hänsyn till osäkerheten i ränteläget och effekterna av en snabbt genomförd sänkning av högsta räntan till nivån 3,25 procent (enligt 60 procent-regeln med avrundning till närmaste kvarts procent), bör möjligheten till en anpassningsperiod övervägas. Som en temporär åtgärd bör en viss övergångstid medges när det gäller att anpassa högsta räntan för värdering av redan tecknade kontrakt till aktuellt ränteläge. De främsta motiven till detta är, förutom osäkerheten i ränteläget, den extraordinära situationen med börsfall, även internationellt, och det faktum att flera viktiga EU-länder, jfr bilagan, sedan tidigare har tillämpat direktivreglerna med anpassningsregler för äldre bestånd. En möjlig väg är att: Sänka högsta räntan för nytecknade avtal till 3,25 procent från den 1 januari 2003. Behålla högsta räntan på nivån 3,5 procent tills vidare för tidigare tecknade avtal, men ta upp frågan till ny prövning under 2003. 4
Några europeiska länders räntenivåer Några europeiska långa räntor beskrivs av följande tabell: Land 10 års löptid 30 års löptid 02-10-15 02-09-11 02-10-15 02-09-11 Norge 6,21 6,19 - Danmark 4,89 4,87 5,17 5,12 Finland 4,74 4,73 - Frankrike 4,67 4,63 5,14 5,03 Storbritannien 4,65 4,57 4,52 4,42 Tyskland 4,56 4,99 5,11 4,99 Dessa värden indikerar en lång räntenivå i närheten av eller under 5 procent bl.a. för euroländer, och kan vara vägledande för svenska räntenivåer om Sverige knyts närmare till EMU. Den observerade europeiska räntenivån ger stöd för att behålla den högsta räntan 3,0 procent för åtaganden i euro. Högsta realränteantagande EU:s direktiv är troligen inte direkt avsedda att tillämpas på antaganden om framtida realräntenivå. En enkel modell är att korrigera den nominella högsta räntan med ett antagande om långsiktig inflation, t.ex. 1,5 procent. Det ger approximativt 1,5 procent = 3,0 procent - 1,5 procent. Ett alternativ är att beakta att det finns långa realobligationer, vilket gör det möjligt att reducera marginalen för återinvesteringsrisk. Ett antagande om 2 procent realränta svarar i detta fall mot en nominell ränta om 3,5 procent, vilket i sin tur innebär en marginal om 30 procent i stället för direktivens 40 procent. En högsta realränta om 2 procent bör därför kunna godtas. Konsekvenser för försäkringsbolagen Ett beslut enligt förslaget har få direkta konsekvenser för bolagen solvens eftersom beståndet värderas som tidigare och eftersom premieräntenivån för nytecknade avtal i de flesta fall redan ligger nära 3 procent. Finansinspektionen kommer att övervaka att försäkringsbolagen vidtar lämpliga åtgärder för att ha en beredskap för ett eventuellt mer bestående lågt ränteläge. 5
Jämförelse av högsta räntan och dess bestämning i några EU-länder Bilaga Finland Använder 60 procent-regeln men tillämpar 4,5 procent som högsta ränta för avtal tecknade före 1998 och 3,5 procent för övriga avtal. Matchning av skuldtäckningstillgångar står inte i fokus. Frankrike Använder 60 procent-regeln men skiljer på olika generationer av avtal genom att premieantagandenas ränta även används för diskontering vid beräkning av försäkringstekniska avsättningar. För premieräntan har högsta gräns varit 4,5 procent före juli 1993, 3,5 procent därefter men 3,0 procent sedan 2002. Matchning av skuldtäckningstillgångar står inte i fokus. Tyskland Använder 60 procent-regeln men tillämpar den på ett tioårsgenomsnitt av statsobligationsräntor. Sedan juni 2000 är högsta räntan 3,25 procent, men även i Tyskland kan premiegrundernas ränteantagande inom vissa gränser användas vid skuldvärderingen. Matchning av skuldtäckningstillgångar står inte i fokus. Storbritannien Använder den alternativa, bolagsspecifika regeln, vilket innebär att bolaget väsentligen tillämpar en enhetlig värdering av sina åtaganden. Säkerhetsmarginalen är i praktiken mindre än i huvudregeln. En uppskattning är att den genomsnittliga diskonteringsräntan ligger på en nivå mellan 3,5 procent och 4 procent. Matchning av skuldtäckningstillgångar står i fokus. Danmark Använder en regler som i en variant påminner om de brittiska, men som ansluter mer till föreslagna internationella redovisningsnormer. Det är möjligt att diskontera enhetligt med en från marknaden härledd terminsstruktur för diskonteringsräntan, utan särskilt föreskrivna säkerhetsmarginaler. Matchning av skuldtäckningstillgångar står inte i fokus, men tack vare att diskonteringsräntan ändras från dag till dag så kan i viss mån derivatinstrument användas för säkring av ränterisken. Dansk räntenivå är idag i intervallet 4-5 procent. 6