Kriminaltekniska DNA-analyser förr, nu och i framtiden Särtryck ur tidningen Kriminalteknik Nr 4-2003
Beskrivning av biologienhetens verksamhet i mitten av 1980-talet PGM var det enzymsystem som var mest användbart för framförallt blod men även hårrötter och sperma. Figuren visar typbestämningsresultatet efter elektrofores på cellulosaacetatfolie. Ända fram till slutet av 1980- talet användes skrivmaskin för att skriva koncept som sedan renskrevs av sekreterare. Den allra första DNA-tekniken som användes i kriminaltekniska sammanhang men framförallt i faderskaps- och andra släktskapsutredningar var MLP. Den gick även under namnet DNA-fingeravtryck. För DNA-analyserna utgick man från 0,5 ml blod som togs av med pasteurpipetter av glas. Den första DNA-tekniken på SKL, SLP-analys, använde sig av radioaktivt inmärkta sonder för att detektera DNA-band. Den fick även namnet DNA-profil. Utvecklingen på SKL:s för DNA-ärenden under åren 1991-2003. 2 Kriminaltekniska DNA-analy ser förr, nu och i framtiden De kriminaltekniska DNA-teknikerna har utvecklats kontinuerligt under de ca femton år de varit i bruk. Från de tidiga metoderna med krav på relativt stora mängder spårmaterial så genomförs idag snabba rutinanalyser på relativt små mängder spår. Landvinningarna till trots så fortsätter utvecklingen med nya möjligheter mot nya mål. Den epokgörande händelsen för bruket av DNA till personidentifiering är arbetet om "DNA-fingerprinting" som brittiske forskaren Alec J Jeffrey publicerade 1985 i den anseddda tidskriften Nature. Upptäckten patenterades snabbt och köptes upp av storföretaget ICI. Upptäckten visade sig senare inte bli den storsäljare företaget tänkt sig. Snarare banade upptäckten vägen för de andra slagkraftigare tekniker som idag står till buds för såväl kriminaltekniska undersökningar som faderskaps- och andra släktskapsutredningar. Innan de första DNA-teknikerna togs i bruk användes blodgruppsbestämning (AB0), enzymer och serumproteiner för typbestämning av biologiska spår. Bevisvärdet av dessa undersökningar var ofta lågt och huvudprincipen var att man kunde göra uteslutningar av personer som inte avsatt spåret ifråga. För att användbara resultat skulle erhållas krävdes bra spår, framför allt att de var relativt färska men även att fläckarna var tillräckligt stora. Tidsåtgången för en dåtida analys skiljer sig inte i förhållande till dagens teknik men då gjordes ett flertal analyser med olika relativt enkla tekniker jämfört med att det idag genomförs en enda analys men med relativt komplicerad teknik. Det var framför allt blod som lämpade sig för dåtidens analys. De första DNA-ärendena De första DNA-ärendena skickades utomlands för analys. Det var främst våldtäktsärenden som skickades till föregångslandet England. DNA-mängden som krävdes var ca 1000 gånger större än de mängder som behövs idag. I praktiken var det spår av sperma som hade bäst förutsättningar att ge goda resultat. Det första ärendet med resultat som hade en avgörande betydelse för att det skulle bli en fällande dom analyserades 1989 och var just en våldtäkt. För första gången kunde man i en brottsutredning med mycket hög sannolikhet binda en person till ett biologiskt spår. De första helsvenska DNA-analyserna utfördes 1991. Tekniken som användes var SLP (single locus profile), det vill säga densamma som i de ärenden som tidigare skickats till England och därför var det fortfarande våldtäktsärenden som var mest intressanta att undersöka. Under 1991 introducerades även den första PCR-baserade analysen med masskopiering av DNA (se nedan). Under åren 1991 till 1994 bestod analystekniken av en blandning av gamla konventionella metoder (blodgruppsbestämning, enzymer och serumproteiner), DNA-metoder med högt bevisvärde men låg känslighet och nya PCR-baserade DNA-metoder med till en början lågt bevisvärde men med hög känslighet. De sist tillkomna DNA-analysteknikerna har sedan 1994 fullt ut ersatt alla tidigare analystekniker. De har efter hand utvecklats till att bli metoder med såväl högt bevisvärde som hög känslighet och är lämpade för flertalet biologiska spår, såväl blod och sperma som sekret och ryckta hårstrån. Även muskel- och benvävnad samt uppsamlad urin och prov från uppkastningar kan ge användbara DNA-profiler. Allt fler DNA-ärenden Ärenden med DNA-frågeställningar har ökat kontinuerligt genom åren. Under 1999 skedde en markant förändring i ökningstakten, vilken var direkt kopplad till introduktionen av DNA-registerverksamheten. Ärendeökningen fortsätter i ännu oförminskad takt. Antalet spåranalyser följer givetvis samma utveckling. 2002 genomfördes DNA-analyser på 3 100 jämförelseprover och 16 900 spår fördelat på över 6 300 ärenden. Prognosen för 2003 är DNA-analyser på 4 000 jämförelseprover och 20 000 spår fördelat på 7 600 ärenden. Givetvis har ärendeutvecklingen följts av en personalökning. 1991 då de första egna DNA-analyserna genomfördes bestod biologienheten av 18 personer. Idag består enheten av 50 personer. Svarstider för DNA-analyser Frågan om handläggningstider för analyssvar från SKL har varit en ständigt återkommande fråga under många år. Detta har inte minst gällt även för DNA-ärendena. Handläggningstiden för DNA-ärenden var i initialskedet mycket långa, månader, men tiden har under de senaste åren med en nedåtgående trend pendlat mellan 15 och drygt 30 dagar. Ett framtida mål är att handläggningstiden för ett enkelt DNA-ärende ska kunna överensstämma med gällande häktningstider, och att redovisning i normalfallet kan ske inom 5-10 arbetsdagar. Exempelvis så bör en fortsatt digitalisering av administrativa handläggningsrutiner samt fler automatiserade rutiner och en fortsatt metodutveckling på den laborativa analyssidan hjälpa till att korta handläggningstiderna. Givetvis kommer även i framtiden ärendespecifika problemställningar och den totala ärendebelastningen samt andra faktorer att inverka på handläggningstiderna. Dagens DNA-analyser En DNA-analys av ett tillvarataget biologiskt spår sker förenklat sett i en sekvens av flera olika steg; utvinning och rening av spårets DNA-innehåll, mängdbestämning, masskopiering samt separation och utläsning. Idag används uteslutande PCR-baserade tekniker vid forensiska DNA-analyser (PCR = polymerase chain reaction). PCRtekniken bygger på en process där cellens metod att kopiera arvsmassan, DNA:t, sker gång på gång i provröret. Med andra ord en masskopiering av det ursprungliga DNA:t. Kopieringen sker med sådan exakthet att kopiorna alltid är lika utgångsmaterialet. Metodutvecklingen har lett till att mängden spår som behövs för en analys blivit allt mindre och även att sämre spår kan undersökas, dvs. spår som till viss del brutits ned. En standardanalys idag med hjälp av PCR-teknik behöver mängdmässigt sett DNA från knappt 100 celler. De områden som analyseras som standardmetod på de allra flesta kriminaltekniska DNA-laboratorier kallas STR-områden (short tandem repeats). På SKL analyseras idag 10 STR-områden och kön som standardanalys. Analysen av dessa 11 områden genomförs vid ett och samma analystillfälle. Genom att kunna masskopiera DNA:t i flera olika områden vid ett och samma analystillfälle minskar den minsta mängd DNA som krävs för en analys. Spåret behöver således inte delas upp i flera delprov. En annan följdeffekt är att analyser kan ske i större skala och således att fler brottstyper har kunnat komma ifråga för undersökning. Trots att tio analyserade områden och kön normalt räcker finns ytterligare fem STR-områden att tillgå vid behov. Denna utvidgade analys kan komma till användning vid frågeställningar om nära släktskap exempelvis fall av typen "det var inte jag det var min bror", eller vid utredning av släktskapsförhållanden exempelvis i utredningar där man söker identitet på en oidentifierad kropp genom jämförelse mot nära släktingar. STR-områdena består av sekvenser om 4 baser som upprepas ett flertal gånger. Eftersom alla har DNA från både mamma och pappa så har alla dubbel uppsättning av vart och ett av dessa områden. Således har man antingen två lika eller två olika varianter i ett specifikt STR-område. Variationen mellan individer är skillnader i antalet upprepningar, som mäts vid utläsningen. Detta ses då som längdskillnader, ju fler upprepningar desto längre. De längder som erhålls omvandlas till siffror, vilka är direkt kopplade till det antal upprepningar som utläsningen uppvisat. STR-markörer. I övre delen av bilden visas schematiskt grunden för de upprepningar/längdskillnader som mäts vid en DNAtypbestämning i ett av de tio undersökta STR-områdena. I den nedre bilden visas resultatet för en person som har varianterna 6 och 7 i det undersökta området ifråga. 3
Resultatet av en DNA-analys med SLP-teknik resulterade i band på en röntgenfilm som svärtats av de radioaktivt inmärkta sonderna. Utvärderingen gjordes med ett datorbaserat system efter en manuell kvalitetskontroll. Fyra områden analyserades med SLP-teknik. Det räckte med fyra av dessa hypervariabla områden för att DNA-profilens frekvens skulle bli lägre än 1 på 1 miljon. Vid typbestämning av DQ-alfa kopierades DNA:t och PCR-produkten kvantifierades på agarosgel för att avgöra om provet skulle gå vidare till typbestämning eller avslutas. Detta var den första PCR-baserade metoden. Resultaten av en analys i DQ-alfa avlästes på en remsa som gav ett färgutslag för de varianter som fanns i provet. Gelbild av dagens STR-analyser. För detektion av DNA:t används icke radioaktiva, fluorescerande tekniker. Många olika material bär DNA-spår som kan analyseras med dagens tekniker. 4 De STR-områden som används idag har så vitt man kännner till ingenting att göra med en persons synliga egenskaper såsom utseende, inte heller kan de kopplas till sjukdomsdispositioner eller några personlighetskaraktärer. DNA-profilen är således en sifferserie med ett "nonsens innehåll", men eftersom dessa sifferserier näst intill är unika på individnivå kan de nyttjas till att med stor säkerhet utesluta eller binda person till DNA-profiler från ett visst biologiskt spår. Begreppet DNA-profil Historiskt kallades analysresultaten för DNA fingeravtryck, efter engelskans "DNA fingerprint". Uttrycket "fingerprinting" förekommer emellanåt fortfarande men uttrycket DNA-profil kom tidigt. En DNA-profil är i sig ett relativt begrepp, som enklast kan förklaras utifrån en viss persons DNA-typkombination i ett antal utvalda och undersökta områden i arvsmassan. Valet av de områden som undersöks har ändrats i takt med metodutvecklingen och de områden som undersöks kan skilja sig åt mellan olika forensiska laboratorier, även fast de flesta laboratorier i dagsläget i alla fall har några områden gemensamt som alltid undersöks. Detta innebär givetvis att det inte alltid är möjligt att jämföra en hel eller delar av en gammal DNA-profil med en ny eller med en DNA-profil framtagen på ett annat laboratorium. För att erhålla en DNA-profil som ger slutsatsen "det kan hållas för visst" krävs som mest godkända resultat i 8 av de 10 analyserade områdena. Ett spår som innehåller DNA-profiler från två eller flera personer kallas "blandbild" och ger som regel upphov till en svagare slutsats. Använda slutsatser baserat på den beräknade risken för en slumpmässig överensstämmelse mellan obesläktade personer Slutsats Det kan uteslutas - Det kan inte uteslutas 1 på 1-1 på 99 Skäl talar för 1 på 100-1 på 9.999 Starka skäl talar för 1 på 10.000-1 på 999.999 Det kan hållas för visst Risk för slumpmässig överensstämmelse mellan obesläktade personer 1 på 1 miljon eller lägre DNA och bevisvärde Varje DNA-profil är näst intill unik och en överensstämmmelse mellan en persons DNA-profil och den från ett tillvarataget spår kan därför ha ett mycket starkt bevisvärde. Det går inte att ange hur unik en specifik DNA-profil är, utan man beräknar risken för att en slumpässigt vald person ska ha just den aktuella DNA-profilen. I en brottsutredning motsvarar det risken för att en persons DNA-profil av en slump överensstämmer med ett spårs DNA-profil, trots att personen ifråga inte avsatt spåret. Med risken för slumpmässig överenssstämmelse som grund dras de slutsatser som visar hur starkt resultatet stöder att spåret faktiskt kommer från den aktuella personen. Samma skala och frekvensintervall har använts sedan införande av DNA-teknik 1991. Fram till 1995 användes dock uttrycket "övervägande skäl" vilket då ändrades till dagens "starka skäl". Ett flertal faktorer måste beaktas för att en överensstämmmande DNA-profil ska få relevant slutsats. Till dessa hör faktorer som val av referensbefolkning (för beräkningen av risken för slumpmässig överensstämmelse), eventuella populationsgenetiska skevheter (såsom ingifte) samt korrigeringar för att inte överskatta ovanligt förekommande varianter i de undersökta områdena i arvsmassan. Vid träffar mot DNA-profiler som lagts in i DNA-register sker även en korrigering vid beräkningarna eftersom registrets storlek påverkar risken för slumpmässsig överensstämmelse. Generellt använder SKL en databas baserad på personer med svenska namn som grund för beräkningarna. Detta eftersom svenskar är den största befolkningsgruppen i Sverige. När överensstämmelse erhålls mellan ett spår och en person med utländsk härkomst uppstår ofta frågan om den svenska databasen verkligen är relevant. Ur principiell synpunkt borde personerna som använd databas är baserad på representera den befolkningsgrupp som polisen inriktar sin förundersökning mot. Finns ingen speciell inriktning mot en annan befolkningsgrupp blir den svenska databasen således den mest relevanta, även om det senare visar sig att gärningsmannen är av utländsk härkomst. I normalfallet skulle dock valet av referenspopulation i slutändan ändå inte ha någon betydelse för den slutsats som ges av DNA-undersökningen. Genomförda beräkningar når oavsett val av referensbefolkningsgrupp ändå lägre än 1 på 1 miljon då en full DNA-profil erhållits. För nära släktingar gäller andra förutsättningar än för obesläktade personer. Likheter mellan släktingar är inte enbart slumpmässiga. Därför görs också en reservation i alla sakkunnnigutlåtanden, och slutsatserna vid träff mot person gäller under förutsättning att man bortser från möjligheten att spåret kommer från en nära släkting. Den statistiska sannolikheten för att en given släkting har samma DNA-profil kan beräknas om det anses relevant i det aktuella fallet. En artikel om frågeställningarna kring "nära släktskap" publiceras i ett kommande nummer av tidningen. DNA-registerverksamheten Insikten kom tidigt att DNA-resultat från personer och DNA-spår inlagda i sökbara dataregister skulle kunna lösa eller koppla samman ouppklarade brott. Det tog dock flera år innan lagstiftarna i Sverige och andra europeiska länder beslutade om DNA-register. Först ut var England 1995. I Sverige utfärdades lagen sommaren 1998 och den trädde i kraft första april 1999. Den enskilt största faktorn som påverkat ärendemängden för SKL:s DNA-ärenden är just införandet av DNA-register. Ärendeökningen ligger i första hand på mängdbrott som biltillgrepp, inbrott och stöld, men även undersökningar av grövre brott har ökat till antalet. Registren växer kontinuerligt både på person- och spårsidan. DNA-registren är uppbyggda med en del innehållande DNA-profiler från brottsplatsspår i ouppklarade brott och en del med DNA-profiler från fällda gärningsmän (enligt de lagstadgade kriterierna). Personer som är skäligen misstänkta i pågående DNA-undersökningar finns i registret i avvaktan på beslut om gallring eller registrering. Beslut om detta fattas av RPS i Kiruna. Register- och träffstatistik under 2003 (november ut) Registrens omfattning Sedan 1999 2003 (nov) Personer registrerade i DNA-registret 2669 980 Spår registrerade i spårregistret 8208* 2472 Träffstatistik Träffar spår mot spår i spårregistret 2170 758 Träffar person mot spår i spårregistret Träffar nya spår mot DNAregister 1703 765 (registrerad person) 248 133 * Ytterligare DNA-spår har lagts in i spårregistret, men senare gallrats på grund av träff mot person. DNA-registerhanteringen kopplar samman ouppklarade brott då DNA-profiler från olika brottsplatser överrensstämmmer, samt att registren binder person till spår, eller spår mot person, i ouppklarade brott. Registren ger kontinuerligt upphov till ett stort antal träffar vilka vida överstiger de bedömningar som gjordes före införandet. Antalet träffar spår mot spår är något fler än träffar spår mot person. Ett "rekord" avseende träffar är de 43 stölderna och inbrotten i Västra Götaland som kopplats samman på spårnivå och som slutligen gav träff mot en person inskickad som misstänkt i ett enskilt förtursärende. Domstolsförhandlingarna gällde slutligen hela 110 olika åtalspunkter. Endast gärningsmannnen själv vet hur många ytterligare brottsplatser som borde läggas till dessa! Personer som efter fällande dom, lagts in i DNA-registret genererar träffar mot nya brottsplatsspår. det rör sig således om återfallsförbrytare som antingen redan frigetts eller begått dessa brott under permission. DNA-registerlagen har sina begränsningar. Främst gällande det att "småförbrytarna" inte uppnår kriterierna för registrering. De söks i registren under pågående utredning men läggs inte in vid en fällande dom. En förändring på denna och andra punkter i lagstiftningen är därför minst sagt önskvärd. En vanlig DNA-profil kan i princip jämställas med ett hederligt gammalt fingeravtryck. I båda fallen rör det sig om "nonsens-information" på detaljnivå som inte kan användas till annat än jämförelser gentemot andra fingeravtryck respektive DNA-profiler. Trots detta är lagstiftningen olika. En lagändring skulle sannolikt ge stor effekt genom att fler brott skulle klaras upp, men också i en förlängning uppnå också en brottsförebyggande effekt. DNA specialanalyser Det har alltid funnits och kommer alltid att finnas behov av att försöka göra det lilla extra i en utredning. Framför allt i de riktigt grova brotten och i gamla olösta fall där ny teknik slutligen skulle kunna ro ärendet i hamn. Analyser med specialkaraktär utvecklas och förändras med tiden. En del försvinner, andra kvarstår och vissa kan med tiden bli del av standardrutinerna. En av de specialanalyser som finns tillhands på SKL idag är DNA-baserad art- och individbestämning av djurblod som används i samband med exempelvis jaktbrott. Referensdatabaser för alla svenska rovdjur, många andra vilda djur och de flesta husdjur finns tillgängliga. En annan specialanalys är analys av mitokondriedna (mtdna) i hårstrån. Analyserna är fortfarande relativt tids- 5
Idag letas små besudlingar som inte syns för blotta ögat fram. Sedan analyseras de på sitt DNA-innehåll. Tillvaratagandet av biologiska spår för DNA-analys i samband med läkarundersökning efter sexualbrott har standardiserats med hjälp av provtagningssatsen "Rape-kit". Förvaring av undersökningsmaterialet hanteras systematiskt med hjälp av datorstöd. Många spår säkras idag på tops. En blodfläck om 2x2 mm räcker för en DNA-analys. Den senaste generationens analysinstrument, kapillärelektrofores. Cirka 200 prover kan analyseras över en natt utan några manuella ingrepp. Med det ökande antalet DNA-analyser följer ett ökat behov av automatiserade rutiner. Införandet av laboratorierobotar hör den nära framtiden till. ödande och komplicerade och ger i många fall inga användbara resultat. Bevisvärdet är på grund av nedärvningen (mtdna ärvs från mor till barn) dessutom relativt begränsat. Idag används mtdna-analys runt om i världen i första hand efter katastrofer eller i andra komplicerade ID- eller släktskapsärenden. Såväl djurblodsanalys som mtdna-analys genomförs idag med expertis utanför SKL. Inskickat material genomgår en inledande undersökning och bedömning för att därefter skickas vidare för analys. En tredje specialanalys, vilken ännu bara genomförts i mycket begränsad skala på SKL, är så kallad LCN-teknik (low copy number) en teknik som används för mycket små spårmängder. I sin mest extrema form analyseras DNA från endast några enstaka celler. Gemensamt med mtdna-analyserna är att även LCN i många fall inte ger några användbara resultat. Bevisvärdet av LCN-analyser varierar beroende på de specifika omständigheter som gäller i det individuella ärendet. Bakgrunden till ett begränsat bevisvärde för LCN-resultat är den innebyggda risken för slumpmässighet och kontaminationsrisk. På grund av den höga kontaminationsrisken ställer LCN-tekniken dessutom rigorösa krav på bl a spårsäkring, materialhantering samt spårbarheten över vilka personer som hanterat materialet. Andra specialanalyser som ännu inte finns tillgängliga på SKL är t ex. analyser av Y-kromosomalt DNA. En metod som specifikt analyserar manligt DNA, användbart i exempelvis våldtäktsärenden med relativt få påvisade spermier. Under utveckling är även den så kallade SNP-tekniken (single nucleotide polymorphism). SNP i kombination med så kallad chipteknologi kommmer i bästa fall att medge snabba analyser på små mängder nedbrutet DNA (se artikel i förra numret av tidningen). Utveckling och framtida möjligheter Trots den utveckling som skett de senaste tio-femton åren avseende biologiska spår och DNA-analyser så kommer mycket att hända även i framtiden. Av utrymmesskäl anges kortfattat några potentiella områden där förändringar pågår eller är önskvärd: - Mer användbara analyssvar på mindre och kvalitativt sett sämre undersökningsmaterial. Utveckling för att kunna analysera nedbrutet, degraderat DNA och spår med mycket liten spårmängd pågår kontinuerligt. Analystekniker som idag faller under specialanalys kommer i större utsträckning att höra vardagen till. - Ännu snabbare analyser som även medger att ett större antal analyser kan genomföras och till detta kopplat en snabbare ärendehandläggning för att matcha utredningsmässiga tidsbegränsningar. Automatiserade analyser och användandet av mikrochips även kallat "LOAC" (lab-on-a-chip) kortar ned analystiden och medger ett ökat antal analyser. En fortsatt utveckling av befintliga datorstöd kortar ärendehandläggningen. - Analyser som enkelt kan genomföras närmare brottplatsen. Drömmen om "brottsplatsväskan" eller mobila laboratorieenheter "LIAV" (lab-in-a-van) för att kunna få snabba DNA-svar i prioriterade brottsfall eller komplicerade fall där det t ex finns sådana mängder biologiska spår att man måste ha både snabbhet i analyserna och närvaro till platsen för att på bästa sätt kunna leta fram "nålen i höstacken". - I spaningssyfte kunna få ut mer information ur spår som analyseras. Förutom dagens könstillhörighet även information av utseendemässig karaktär (såsom hårfärg och ögonfärg) och befolkningstillhörighet. Ett starkt komplement till den befintliga DNA-profileringen. - Åldersbestämning av spår. En önskan inte minst för alla som arbetar med familjevåld där det inte alltid räcker med bara en bindande DNA-profil. Tidsbestämning av biologiska spår har mycket kvar att önska, men vad som är potentiellt möjligt är oklart. - En fortsatt utökning av det internationella samarbetet och då framförallt nyttjandet av andra länders DNA-databaser. Harmonisering av regelverken inom EU och andra länder måste troligen tillstånd för att förenkla samarbetet. - Kriminaltekniska DNA-analyser kan komma att genomföras i större omfattning även på andra laboratorier än SKL. Redan idag genomförs analyser i djurärenden och av mitokondriedna på externa laboratorier. I kriminaltekniska sammanhang skulle sådana laboratorier i framtiden kunna verka självständigt eller som resurslaboratorier eller "second opinion" laboratorier. DNA är fortsättningsvis ett kraftfullt verktyg Det går nog att utan överdrift hävda att DNA-analyser är 90-talets kriminaltekniska verktyg nummer ett. Det kan även konstateras att kriminaltekniska DNA-analyser kontinuerligt utvecklats sedan introduktionen, och med tydlighet tagit och bekräftat sin plats som en mycket verkningsfull metodik vid utredning av brott. DNA-analyser av biologiska spår har ett brett verkningsfält, i allt från att lösa mängdbrottslighet till att lösa de allra grövsta våldsbrotten. Utvecklingen fortsätter och den framtida visionen av området är att snabbare, helst redan på brottsplatsen, kunna få ut mer information av DNA:t från en allt mindre mängd och kvalitativt sett sämre spårmaterial. Text: Ricky Ansell och Stig Holgersson Foto: SKL:s arkiv Viktiga årtal i utvecklingen av DNA och forensiska DNA-undersökningar Internationellt 1865 "Ärftlighetslärans fader", den tjeckiske munken, Gregor Mendel publicerar ärftlighetens mekanismer efter sina studier på ärtväxter. De fundamentalt viktiga resultaten glöms dock bort under fyra decennier. 1909 Dansken Wilhelm Johannsen myntar begreppet "gener" för de ärftlighetsfaktorer Mendel tidigare påvisat. 1944 En forskargrupp med amerikanen Oswald Avery i spetsen isolerar och beskriver deoxyribonukleinsyra; DNA. 1953 Britterna James Watson och Francis Crick kommer fram till arvsmassans tredimensionella struktur, den "dubbla helixen". Upptäckten belönas senare med Nobelpriset. 1983 Amerikanen Kary Mullis uppfinner PCRmetoden (polymerase chain reaction). Kopior på kopior i exakt samma utformning som utgångsmaterialet medför att mycket små mängder DNA kan kopieras upp till "analyserbar" mängd. Uppfinningen belönas med Nobelpriset. 1985 Tekniken kallad "DNA-fingerprinting" utvecklas av Alec J Jeffreys. Metoden är en nyckel till forensiska DNA-analyser. Jeffreys adlas sedermera av drottning Elisabeth II för sina vetenskapliga insatser. 1995 Kriminaltekniska DNA-register införs i England. Lagstiftningen runt registerhanteringen är generös och under 2003 beräknas registret överstiga 2 000 000 DNA-profiler från kända personer. I Sverige 1989 Det första svenska brottsfallet där DNAteknik (SLP) används. Analysen genomförs av företaget Cellmark Diagnostics i Storbritannien. 1991 Det första DNA-ärendet analyseras på SKL. De första PCR-baserade DNA-analyserna genomförs. 1993 De första STR-teknikerna används. 1994 Den första generationens DNA-teknik (SLP) och alla icke DNA-baserade tekniker tas ur bruk. 1995 Enbart PCR-baserade DNA-analyser på SKL. Bastypbestämning av DNA sker i fyra STR-områden och utvidgad analys med ytterligare ett STR-område och sex andra områden. 1997 SKL genomför pilotstudie för framtida DNA-registerverksamhet. Spermaspår ifrån den så kallade "Fryslistan" med olösta sexualbrott som arkiverats under flera år analyseras. Ett flertal träffar erhållls och olösta ärenden kan kopplas sammman. 1998 Undersökning av nio STR-områden och könskromosombestämning införs som standard i Sverige. I juni utfördas Polisdatalag med bland annat "Register med uppgifter om DNAanalyser i brottmål". 1999 Lagen om registrering av DNA-profiler träder i kraft 1:a april. De svenska spåroch DNA-registren upprättas. SKL:s ärenden gällande DNA-analyser av biologiska spår ökar dramatiskt. Ökningen gäller främst mängdbrotten biltillgrepp, inbrott och stöld. 2000 Införandet av det interna datastödet ForumDNA U, som medger elektroniska överföring och sammanställning av erhållna DNA-resultat. 2001 Undersökning av tio STR-områden och könskromosombestämning införs som standard i Sverige. En harmonisering till europisk standard och en anpassning till registerbehoven. Utvidgad analys kan nu vid behov ske med ytterligare fem STR-områden. Gäller främst vid identifieringsfall och nära släktskapsproblematik. 2003 SKL avger ett yttrande till Högsta domstolen angående säkerheten i DNA-undersökningar. De frågor som behandlas är bl a förväxlings- och kontaminationsrisker samt frekvensberäkningar, olika befolkningsgrupper och nära släktskap. SKL:s registerhantering flyttas över till en ny databas, "CODIS". Databasen som konstruerats av FBI används i ett flertal länder. SKL inför automatiserade rutiner för bland annat DNA-registrens hantering av träffar och registreringen av nya DNA-profiler. DNA-registret uppdateras kontinuerligt med aktuella uppgifter från misstanke- och belastningsregistret. Den senare hanteringen sköts av RPS. 6 7
En gelbild med framtagna DNA-profiler. Tio undersökta STR-områden ger en fullständig DNA-profil. För detektion av DNA:t används icke radioaktiva, fluorescerande tekniker. Biologienheten Statens krimimaltekniska laboratorium - SKL 581 94 LINKÖPING Tel 013-24 14 00 Fax 013-24 18 21 hemsida www.skl.polisen.se e-post skl@skl.police.se, bio@skl.police.se SÄRTRYCK UR KRIMINALTEKNIK NR 4-2003