Ivetofta 780 Jacobaus Ivetofta, kommun i n.ö. Skåne, Kristianst. 1. (past.adr. Bromölla); Näsums landsf.distr., Villands doms. 1,929 inv. (1947). 1'vigtut, ort på s.v. kusten av Grönland. Kryolit-brott. Flygbas. Iwojima [ivå'ds]ima] el. S v a v e 1 ö n, huvudön bland Vulcanöarna, s. om Boninöarna i Stilla havet. 20 kvkm. Omkr. 300 inv. Vulkanisk. Huvudort: Motoyama. Ivry-sur-Se-ine [ivri'-syr-sä'n], stad i mell. Frankrike, dep. Seine, vid Seine. 43,000 inv. (1936). Livlig industri o. betyd, trädgårdsodling. Ivö, kommun i n.ö. Skåne, Kristianst. 1.; Näsums landsf.distr., Villands doms. 326 inv. (1947). Ivösjön, Skånes största sjö, i n.ö. Avflyter genom Skreboån till Östersjön. 52 kvkm. Ixelles [isäll'], förstad i s.ö. till Bryssel. Ix'ia, växtsläkte (fam. Iridaceae), 25 arter i Sydafrika. Lök el. stamknöl, blommor i klase. Flera arter odlas som prydnadsväxter inomhus. Ixi'on, i grek. myt. konung över sagofolket lapiterna, förolämpade Hera o. blev därför fängslad i underjorden vid ett evigt svängande hjul. Izmi'r el. Ismi'r, sed. 1929 namn på Smyrna, turk. stad på v. kusten av Mindre Asien vid S.-viken. 200,000 inv. (1945). Ärkebiskopssäte. Missionscentrum. Mindre Asiens förnämsta handels- o. sjöfartsstad med stor export (»smyrnamattor»). Urgammal, redan tidigt betyd, handelsstad. 1424 erövrat av turkarna. 1919 besatt av grekerna men återtaget 1922. Izves'tija [is-], ry.,»underrättelserna», rysk tidning, utg. i Moskva sed. 1917. Regeringsorgan. lzvol skij, dens. som Isvolskij. J T i. antikva el. latinsk stil. 7 /. kursiv. J t. Kem. tecken för en atom jod. 2. Förkortning av encrgienketen joule. Jabalpur Ldljabalpo' 0 ] el. J u b b u 1 p o r e, stad i Centralprovinserna, mell. Indien. 178,000 inv. (1941). Modern, vacker stad. Viktig järnvägsknut. Bomulls- o. kvarnindustri. Jabb'ok, nu N a h r-e z-z e r k a, vänsterbiflod till Jordan, omtalad i GT. Jab lonec [-nets], tjeck, namnet på Gablonz. Jablonicapasset [-nitfsa] el. T a t a'rpasset, bergpass i ö. Karpaterna. Under 1'örsta världskr. var J. av stor strategisk betydelse som förbindelseled mellan Galizien o. Ungern. Jab'lonojbergen i Sibirien, ö. om Bajkalsjön. Vattendelare mellan Lena o. Amurs flodsystem. 2,450 m ö. h. Malmfyndighetcr. Jab ne, nu J e b n a', grek. J a m'n i a, filisteisk stad v. om Jerusalem, efter dettas fall 70 e.kr. samlingsplats för judiska skriftlärde. Jaboran/diblad, blad av Pilocar'pws-arter. Jfr Pilokarpin. Jaca'na, fatr'a jaca'na, en egendomligt tillpassad, i svart, gulgrönt o. rödbrunt livligt färgad vadare med blodröd pannplåt o. en stark sporre vid handleden. Tår o. klor mycket långa. Pannan naken. Tillhör det tropiska Sydamerikas stillastående vatten, där den springer omkring på vattenväxternas stora blad (se bild). Lever av vatteninsekter o. frön. Jacaran'da [ija-], trädsläkte (fam. Bignoniaceae), 40 arter i Västindien o. Brasilien. Blad parbladiga, blommor stora, trattformade. /. obtusijo'lia lämnar det för finare snickeri högt värderade brunvioletta, mörkådriga jakarandael. palisanderträet. Äv. träsorter av ett par släkten av fam. Leguminosae kallas stundom jakaranda. J'aceuse [sjaky's], fr.,»jag anklagar»; titel på en av Zola författad anklagelseskrift mot Dreyfusprocessen; bidrog kraftigt till domens revision. Jfr Dreyfus. Jack'etkrona (av eng. jacket, jacka), hölje av porslin, som får ersätta ytlagret på en f. ö. frisk tand. Jackett' [sja-], dets. som jaquett. Jackson [dsja;kk's 0 n], städer i För. Stat. 1) i Michigan, vid Grand River. 49,000 inv. (1940). Vagn- o. maskinindustri m. m. 2) i Mississippi (huvudstad), vid Pearl River. 62,000 inv. (1940). Metodisthögskola. Bomullshandel. 3) i Tennessee, vid en bifl. till Mississippi. 22,000 inv. Bomullsindustri. Baptistuniversitet. Jackson [ds}akk's n], Andrew (1767 1845), För. Stat:s 7:e president (1829 37). J- tillhörde demokraterna o. införde det s. k.»spoil system», i det han med partivänner nybesatte viktigare ämbeten. Jacksons [dsja:kk's B nsl epilepsi', symtomatisk fallandesot vid skador i storhjärnans bark med anfallsvis uppträdande lokaliserade kramper, ofta utan förlust av medvetandet. Att skilja från genuin fallandesot. Jaoksonville [dsjcekk's ö nvill], stad i Florida, s.ö. För. Stat., nära St. John's Rivers mynning. 173,000 inv. (1940). Viktig utförselhamn. Filmindustri. Vinterkurort. Jacob [ds]e''k b], N a o m i, f. 1889, eng. författarinna, mest känd genom en romantrilogi över en judisk köpmanssläkt 1 England: That wild lie (1930; Huset Gollantz, 1936), Young Emmanuel (1932; Två bröder Gollantz, 1936). Four generations (r934; Fyra generationer Gollantz, 1936). Jacob e'us, Christian (1879 T937), läkare; prof. i medicin vid Karol. inst. 1916, överläkare vid Serafimerlasarettet s. å. Upphovsman till en metod att påskynda läkning av lungtuberkulos genom att avbränna sammanväxningar av lungsäckens båda blad. En av C. Eldh utförd porträttbyst av J. avtäcktes framför Serafimerlasarettet 1940.
Jacobi 781 Jagielloniska ätten Jacobi [-kå'-], Friedrich Heinrich (1743 1819), tysk filosof, hävdade ett slags itrosfilosofi», som under påvisande av förståndets begränsning såg den sanna kunskapskällan i den religiösa tron o. känslan. Blev av stor betydelse för nyromantiken. Jacobi [-kå'-], Karl Gustav Jakob (1804 51), tysk matematiker, 1829 43 prof. i Berlin. J. är mest känd genom sina grundläggande arb. i mekanik o. rörande de elliptiska funktionernas teori. 1. Jacobson, Jacob Christian (1811 87), dansk bryggare o. mecenat, anlade 1847 bryggeriet Gamle Carlsberg, donerade betyd, summor till Frederiksborgs iståndsättande o. grundade genom sina donationer Carlsbergfonden. 2. Jacobson, C ar 1 (1842 1914), son till J. Ch. J., utvidgade faderns bryggerirörelse med bryggeriet Ny Carlsberg 1880 o. skänkte det 1901 i konstfrämjande syfte till Carlsbergfonden. Han grundade äv. Ny Carlsberg Glyptotek o. Kunstindustrimuseet. (Se bild.) Jacobson, Jens Peter (1847 85). dansk författare. Med sina båda huvudverk, 1600-talsskildringen Marie Grubbe (1876; sv. övers. 1877 o. 1906) o. den psykologiska romanen Niels Lyhne (1880; sv. övers. 1907), hållna i en realistisk o. förfinad stil, utövade J. stort inflytande på nord. o. äv. tysk litteratur. (Se bild.) Jacobson, Elisabeth (tis), f. Rubin, f. 1882, g. m. den danske kulturhistorikern J. P. J. (1869 1918), dansk språk- o. litteraturforskare, framstående runkännare. J. tog 1911 initiativ till Det danske Sprog- og l^itteraturselskab, som under J:s ledning utgivit bl. a. Danmarks gamle Landskabslove o. en Ordbog över det danske Sprog 1916 3r. Tills, med Erik Moltke har J. vidare utgivit det monumentala verket Danmarks Runeindskri/ter (1927 41). (Se bild.) Jacobsen, Jörgen-Frantz (1900 38), dansk (färöisk) författare, vars postumt utgivna kärleksroman från Färöarna Barbara (1940: sv. övers. s. å.) blev en succé. Jacquemart-André-museet [sjakma'r a n *dre'] (fr. Musée Jacquemart-André), en betydande samling huvudsakl. fransk o. italiensk konst, hopbragt av målarinnan Nélie Jacquemart (1840 1912) o. hennes man, bankiren Édouard André i Paris. Överlämnades 1912 till Institut de France. Jacquerie [sjakri'] (av Jacques Bonhomme), franskt bondeuppror 1358, stöddes av Paris' borgerskap men kuvades snart av adeln. Jacques [sjakk], fr., Jakob. Jacques Bonhomme [bånåmm'],»den hedersmannen Jakob», öknamn på franske bonden. Jacta est a'lea, lat., dets. som alea jacta est. Jad'assohn, Salomon (1831 1902), tysk tonsättare, framstående lärare o. författare i musikteori. Jado [fr. utt. sjadd, eng. utt. dsje'd] el. n e f r i't, en tät, filtig massa av ett strålstensartat amfibolmineral av gröngrå färg o. ovanlig seghet. Användes i Orienten till prydnadsföremål; brukades till stenvapen i Europa o. Nordamerika i förhistorisk tid, num. till små dosor o. skålar, medaljonger o. smycken. J a d e i't, som har likartat utseende o. samma användning som jade, utgöres av ett pyroxenmineral. (Se färgplansch.) Jadeviken, vik av Nordsjön på Oldenburgs kust, n.v. Tyskland. 190 kvkm. Jaederholm, Gustaf (1882 1936), psykolog, professor vid Göteb:s högsk. 1919. Utarbetade en metod för intelligensundersökningar. Av. verksam vid universiteten i Berkeley o. Los Angeles i För. Stat. 1926 30. Jaeger [jä'-j, W e r n e r, f. 1888, tysk klassisk filolog, prof. 1914, i Berlin 1921 36, vid Harvard univ., För. Stat., sed. T939. Har bl. a. utg. en rad arb. rör. den grek. filosofien o. kulturen i antiken: Paideia. Die Formung des griechischen Menschen (1934), studier över Aristoteles (1912 o. 1923), Demostcnes (1940) m. fl. Jaén [chaänn']. 1. Provins i s. Spanien (Andalusien). 13,480 kvkm, 801,000 inv. (1946). Rik på mineraler, särsk. bly. 2. Huvudstad i J. 1, vid fl. Jaén. 65,000 inv. (1946). Ståtlig katedral från 1500-t. Konstmuseum. Jaensson, Knut, f. 19 / 4 1893, författare, framför allt essäer o. monografier om konst o. litteratur: D. H. Lawrence (1934), Essayer (1946). Jafet, enl. 1 Mos. ro: 1 en av Noas söner, stam fader för de n. om hebréerna boende folken. Jaffa el. J a f a (i GT J a f o, i NT J o p- p e), stad i Palestina vid Medelhavet. 94,000 inv. (1944). Hamnstad för Jerusalem. Livlig utförsel av apelsiner, sesamolja, ull m. m. Stor pilgrimstrafik. Under korstågen landningsplats o. stödjepunkt för korsfararna. Jaf f na [dsjaff-], hamnstad på en ö med samma namn vid Ceylons n. kust. 63,000 inv. (1946). Jagannath (eng. form Juggernaut),»världens herre», namn på guden Visjnu o. hans berömda helgedom i staden Puri, Indien. Jagarbom, yttersta delen av bogsprötet. Jagare. 1. Snabbgående krigsfartyg, utrustat med kraftig torpedbestyckning. Användes till torpedanfall mot större fartyg, skydd mot ubåtar, bevakning m. m. 2. Snedsegel längst förut. Jfr Jaktflygplan. Jagbult, verktyg, varmed bultar jagas (inel. utdrivas). Jagersfontein [ds)a?gg' a sfåntin], stad i Oranjefristaten, Sydafrik. unionen. C:a 4,000 inv. Diamantgruvor. Jagiö [jagg'itsj], Vatroslav (1838 1923), kroatisk språkforskare, prof. i Berlin 1874, i Petersburg 1880, i Wien 1886 1908. J. förf. ett stort antal viktiga arb. inom slavistiken o. grundade tidskriften Archiv lär slavische Philologie (1875 1920). Jagiello'niska ätten, polsk kunglig ätt, Jacobson, Karl Erik, f. 15 / u 1893, industriinan, verkst. direktör för AB. Götaverken sed. 1947. Jacobsson, Malte, f. */«1885, filosof o. ämbetsman, prof. i Göteborg 1920, landshövd. i Göteborgs o. Bohus 1. 1934. Bl. arb. Psykisk kausalitet (1913), Minnesekonomi (1917). Jacobsson, Oscar (1889 1945), tecknare; särsk. känd genom sin karikatyrserie Adamson. Jacotot [sjakåtå'], Jean joseph (1770 1840), fransk jurist o. matematiker, 1793 1815 prof. i Dijon. J. uppfann en betydelsefull undervisningsmetod, som vid sidan av minnesträningen lägger stor vikt vid förståndsutvecklingen. Huvudarb.: Méthode d'enseignement universel (1823 39). Jacquard [sjaka'r], Joseph Marie (1752 1834). fransk uppfinnare, uppfann j a c- quardmaskinen (1805), en högst fulländad maskin för vävning i mönster tor vävning 1 monster. Jagiello mska ätten, pols
Jaglina 782 Jakobs församling uppkallad efter JagieHo (1348 1434). storfurste av Litauen, som genom giftermål med Hedvig (Jadwiga) av Polen äv. blev konung av Polen under namnet Wladyslaw. Ätten regerade i Polen till 1572, då den utdog på manssidan, i Böhmen 1471 1526 o. i Ungern 1490 1526. Jaglina, smäcker kabel. Ja'goda, Genrich Grigorjevitj (1891 1938), rysk politiker, från 1920 en av tjekans ledande män o. 1934 36 chef för dennas forts. G. P, U. Häktades 1937 i samb. med processen mot trotskisterna o. avrättades. von Ja'gow [-gå]. Got t lie b (1863 i935)> tysk diplomat, utrikesstatssekreterare 1913 16. Utg. polit. memoarer (Ursachen und Ausbruch des Weltkriegs, 1919; sv. övers. s. å.). Jagst, liögerbiflod till Neckar, Wurttemberg, Tyskland. 196 km. Jaguar, Leopar'dus on'ca, stort, svartfläckigt kattdjur. Skiljer sig från leoparden, med vilken den ofta förväxlas, genom sin storlek, tjockare huvud, kortare svans o. genom att i de ofta litet långdragna fläckarna en el. två mörka punkter framträda. Grundfärgen växlande, vitaktig, gulgrå, brun t. o. m. svart. Kroppslängd upp till 2 m. Lever av varmblodiga ryggradsdjur men äv. av alligatorer, sköldpaddor o. fisk. Central- o. Sydamerika. Jahn, Friedrich L u d w i g (1778 r852), tysk gymnasielärare, patriot, sökte nydana ungdomen främst genom fysisk fostran 0. skapade härför det s. k. turnväsendet. M / 8 Jahr, Adolf, f. 1893, skådespelare. Komiska operett- o. filmroller. Jahve', det hebr. namnet på Israels gud. Jahvist'en, den äldsta av de källskrifter, av vilka Moseböckerna utgöra en sammanarbetning. Använder genomgående gudsnamnet Jahve, därav namnet. Anses ha tillkommit i Juda rike omkr. 900 850 f.kr. Jainaorden el. jinisternas orden, indisk strängt asketisk munkorden, stiftad på 500-t. f.kr, av Vardhamana, vilken under namnet Mahavira tills. m. 24 föregångare dyrkas som j i n a'e r, övervinnare. Dess heliga skrift är Siddhanta. Jaipur [dsjajpo' 0!. 1. Furstestat i Rajputana, n.v. Indien. 43,205 kvkm, 3,04i,oooinv. (1941). 2. Huvudstad i J. r. 176,000 inv. (1941). Viktig järnvägsknut. Maharajans 1700-talspalats med praktfull, rikt burspråkssmyckad fasad,»vindarnas slott» (se bild). I närh. ruiner efter den forna huvudstaden Amber, Jak, annat namn för grymtoxe. Jakaranda [s]a-] el. p a 1 i s a n'd e r, ett mörkbrunt träslag. Jfr Jacaranda. Jako, PsiWacus eri'thacus, en i mell. Afrika hemmahörande papegoja, till färgen askgrå med röd stjärt. Hålles mycket allmänt som burfågel; särdeles klok o. läraktig talande papegoja. Jakob, bibliska personligheter. 1. Jakob, Isaks o. Rebeckas andre son, israeliternas stamfader (1 MOS. 25 50). 2. J a k o b, S e b e- deus' son, el. J. den äldre, liksom brodern Johannes en av Jesu apostlar. Enl. Apg. 12: 2 martyr år 44. 3. Jakob, Alfeus' son, kallad J. den yngre, en av Jesu apostlar. 4. Jakob,»Herrens broder» (Gal. 1: 19), trol. samme J., som senare intog en ledande ställning i den första kristna församlingen i Jerusalem (Apg. 12: 17). Martyr (omkr. år 60). Jakob (eng. James), konungar i England o. Skottland. Jakob I (1566 1625), konung i Skottland 1567 o. England 1603, son av Maria Stuart o. Henry Darnley. Högt bildad o. teologiskt intresserad sökte J. förgäves medla i kontinentens strider. Hans brist på myndighet, som illa svarade mot hans anspråksfulla framträdande, bidrog att försvaga Tudorernas konungamakt. Jakob II (1633 1701), konung 1685, andre son av Karl I. J:s katolska bekännelse o. böjelse för envälde skapade inom kort en jäsning, som ledde till hans fördrivande genom»den ärorika revolutionen» 1688. Vistades sedan i Frankrike o. sökte flera gånger med Ludvig XIV:s hjälp förgäves att återvinna sina kronor. Av J:s barn blevo döttrarna Maria o. Anna regerande drottningar i England. (Se bild.) Jakoba, dets. som Jakubu. Jakob Erlandsson, d. 1274. dansk prelat, ärkebiskop i Lund 1254, kom genom sina anspråk på kyrklig överhöghet i strid med konung Kristofer I o. gick i landsflykt 1260. Jakob från Jiiterbogk el. Jacobus de Paradiso (omkr. 1381 1466), tysk munk, en av reformationens förelöpare, bekämpade det sedliga förfallet inom klosterväsendet. Jakobi'nklubben, märklig polit. klubb under Franska revolutionen, uppkallad efter sin lokal i ett jakobiner(dominikaner)kloster. Räknade urspr. många girondistiska medlemmar, som efter konungens fängslande (aug. 1792) avskildes, varefter klubben företrädde den yttersta radikalismen (Robespierre, Marat, Dantou). Upplöstes efter skräckväldets slut 1794. Jakobi'nmössa, dets. som frihetsmössa. Jakobiier, eng. polit. parti, verksamt under 1700-t. med syfte att återuppsätta den 1688 störtade Jakob II:s ätt på Englands tron. Jakobsbergs folkhögskola, i Järfälla kommun, Sthlms 1. Jakobs brev, ett av de s. k. katolska breven i NT (omkr. 100 e.kr.), av traditionen tillskrivet Jakob, Jesu broder, innehåller en samling ordspråksliknande förmaningar. Jakobs församling, församling i Sthlm. 5,600 inv. (1947). Kyrkan påbörjades 1580, invigdes 1643. Södra praktportalen av sandsten från 1644,
Jakobsson 783 Jamaica skänkt av överståth. H. Fleming, nuv. tornet (1730-t.) av G. J. Adelerantz o. C. Hårleman. En omfattande reparation avslutades 1936. Jakobsson, Theodor, f. '/ 6 1883, överstelöjtnant (1937), föreståndare för Armémuseum 1932 37, därefter dess styresman. Krigsvetenskaplig förf. Bl. arb. Lanlmilitär ens beväpning och beklädnad under äldre Vasatid o. Gustaf II Adolfs tid (1938) samt Artilleriet under Karl XII.-s tiden (1943)- Jakobsstav, föråldrat instrument (gradstock) för mätning av höjdvinklar. Jakobsstaven o. dess användning, se bild. Jakobsstaven, namn på de tre ljusa stjärnorna i Orions bälte. Jakobstad, fi. P i e t a r s a a r i, stad i ö. Finland, Vasa 1., Österbotten, vid Bottniska viken. 8,000 inv. (1942). Grundad 1653. Jakob Ulfsson, d. 1521, ärkebiskop i Uppsala 1470 1514. Unionspartiets främste man stod J. likväl länge på god fot med Sten Sture d. ä. Uppsala universitets grundare. Jakt. 1. Dödande el. infångande av vilda djur, särsk. däggdjur o. fåglar; efter tillvägagångssättet skiljer man mellan drev- el. klappjakt, jakt med hundar, stånd- el. gångskytte o. fångst. I Sverige finnas lagbestämmelser m. m. beträffande jakträtt, fridlysning av villebråd o skottpremier på vissa rovdjur i jaktlagen o. jaktstadgan av 3 / 6 1938. 2. Sjöv. Enmastat fartyg med masten i ett stycke. Jfr Yacht. Jaktfalk, Fafco rusti'co-. lus, en falkartad dagrovfågel, är hemma i n. Europa o. på Grönland. Hos oss häckar den i fjälltrakterna. Lever mest av ripor. Grå med vitaktiga tvärband;. många färgformer, längst mot norr nästan helvit. I J. användes förr till jakt på fåglar efter dressyr under I ledning av s. k. falkenerare. i Fridlyst å kronans mark. Jaktfasan, benämning på en korsning av olika fasaner, som i allm. förekommer i n. Europa. I Sverige är denna förmodl. en bastard av ädelfasan o. ringfasan. (Se bild.) Jaktflygplan el. jaktplan, äv. kallat jagare, flygplan, vanl. ensitsigt, med stor fart-, stig- o. manöverförmåga. Avsett för strid mot fientliga flygplan. Jaktgevär, för jaktbruk avsedda handeldvapen, dels för kula (studsare), dels för hagel. De tillverkas ofta med två pipor: dubbelstudsare (nedre bilden) resp. dubbelbössa (övre bilden). Gevär för både hagel o. kula finnas, t. ex. drilliug med en finkalibrig kulpipa under de båda hagelpiporna. Jakthundarna, stjärnbild under Stora Björnens svans, nära Vintergatans pol, tätt beströdd med nebulosor. Jaktkassa, kassa, som sed. börj. på 1800-t. funnits häradsvis inrättad för bestridande av kostnaden för rovdjurs utrotande. Kassorna förvaltas num. av landstingen. Jaktkort är ett bevis på erlagd jaktvårdsavgift, som var och en är pliktig att erlägga, om han vill jaga på annan mark au den han äger el. arrenderar. Jaktlagen av '/, 1938 innehåller bestämmelser om jakträtt, jaktvårdsområde, jaktvårdsavgift m. m. Jaktleopard, annat namn för gepard. Jaktlopp, jaktridning med upplopp, anordnad så, att ryttarna, det s. k. fältet, följa efter ledaren,»mastern», över hinder i terräng el. på kapplöpningsbana, tills denne giver tecken till loppets avslutning genom kapplöpning, s. k. upplopp. Jaktpass, bevis om rätt för utrikes bosatt person att utöva jakt. Jaktplan, dets. som jaktflygplan. Jaktridning el. p a r f o r s'j a k t (eng. httnting), jakt till häst efter hundar antingen efter villebråd (räv, hjort) el. efter släp, som avsätter lukt av ett visst villebråd. Vid jaktens slut, thalali», utdelas kvistar till ryttarna. Jakten ledes av en»master», biträdd av pikörer. Jaktspindlar el. 1 ö p s p i n d 1 a r, CiWgradae, en familj spindlar, vilka ej förfärdiga nät för infångande av sitt rov utan fånga detta springande. Ha långa, starka ben. Jaktstadga, författning av 3 / 6 1938 rörande jakttider, jaktredskap m. ni. Jakubu el. B a u t c h i, stad i n. Nigeria, Britt. Västafrika. 11,000 inv. (1936). Viktig marknads- o. handelsplats. Jakuter, turkisk-tatarisk folkstam i n.ö. Sibirien, vid fl. Lena, i republ. Jakut o. förvaltningsomr. Irkutsk. C:a 200,000 inv., huvudsakl. nomader, som driva renskötsel o. fiske. Jakutrepubliken, autonom sovjetrepublik i RSFSR, n.ö. Sibirien, kring Lena med bifloder. 3,062,100 kvkm, 401,000 inv. (1939). J:s n. o. mell. delar utgöras av tundra, i s. skogar. Fastlandsklimat. Fiske o. jakt huvudnäringar. Guldfyndigheter. Huvudstad: Jakutsk. Jakutsk', huvudstad i Jakutrepubliken, vid Lenas mellersta lopp. 23,000 inv. (1934). Av ålder viktig handelsplats. Flygförbindelse med Irkutsk. Jalandhar el. Jullund ur [dsjall' 6 nd ], stad i n.v. Indien, prov. Öst-Punjab, vid järnvägen Lahore Delhi. 135,000 inv. (1941). Garnison. Industri. Jalap'a [cha-], huvudstad i staten Veracruz, ö. mell. Mexico. 39,000 inv. (1940). Utförsel av jalaparot. Jalapaharts, ett harts, som erhålles ur jalaparot. Kraftigt avföringsmedel, om det i tarmen kommer i kontakt med galla. Jalaparot, förtjockade birötter av Exogo'nium Pur'ga (Mexico). Användes till framställning av jalapaharts. Jalis'00 [cha-], stat i mell. Mexico, vid Stilla havet. 80,863 kvkm, 1.4 mill. inv. (1940). Bergskedjor o. högslätter med höga vulkaner i v. Rika fyndigheter av guld, silver, koppar m. m. Huvudnäringar: jordbruk, boskapsskötsel o. bergsbruk. Huvudstad: Guadalajara. Jalmal', dets. som Samojedhalvön. Jalo, nuv. namnet på Ajalon. Jalousie [sjalosi'], fr., försv. j a 1 u s i' [sja-]. i. Svartsjuka, avund. 2. Fönstcrskärm. Jaloux [Ijalo'], fr., försv. j a 1 u' [ija-], svartsjuk, avundsjuk. Jalta, stad i förvaltningsområdet Krim, RSFSR, på Krims s. kust. 25,000 inv. (1939). Badort. I närh. I,ivadija, f. d. kejserligt sommarresidens. I J. avhölls febr. 1945 den s. k. Krimkonferensen (se d. o.). Jamaica, britt, ö i ögruppen Stora Antillerna, Västindien. 10,806 kvkm, 1,237,000 inv.
Jamb 784 Jansenismen (1943), till större delen negrer o. mulatter. Tropiskt, jämnt klimat. Yppig växtlighet; skogar med värdefulla träslag, bl. a. mahogny. Huvudnäring: plantageodling. Livlig utförsel av bananer, kokosnötter, sockerrör, kaffe, tobak, kakao o. apelsiner, kryddor m. m. Ön styres av en guvernör. Huvudstad: Kingston. J. upptäcktes av Columbus 1494 o. var spansk besittning till 1655, då ön kom till England. 1940 upplät England flottbaser på J. åt För. Stat. på 99 år. Jamb (av grek.), versfot, bestående av en obetonad o. en betonad stavelse (i antik vers av en kort o. en lång), tecknas. Jamblikos, stavningsform för Iamblikos. Jamboree [dsjcembåri'] (eng. av indianskt ursprung,»festlig samvaro»), lägermöte av scouter från olika nationer. Jam'burg, tidigare namn på ryska staden Kingisep. 1. James (dsje'ms], W i 11 i a m (1843 191 ). amerik. filosof o. psykolog, prof. vid Harvard Univ. 18;2; företrädare för pragmatismen o. som religionsfilosof för känslan som religionens grundval. Bl. arb. Principles of psychology (1891; förk. sv. övers. Psykologi, 1925), The varieties of religions exberience (1900; Den religiösa erfarenheten, 1906), Pragmatism (1907; sv. övers, igrö) o. A pluralistic universe (1909; Ett pluralistiskt universum, 1925)- 2. James [ds"je'ms], Henry (1843 1916), broder till W. J.. amerik. författare, vars romaner präglas av psykologisk skarpblick. J. är en mästare i analyserande människoskildring (t. ex. i Roderick Hudson, 1875; sv. övers. 1877) o. liar blivit mönster för en rad samtida o. senare amerik. författare. På 1940-talet ha flera av hans äldre romaner på nytt uppmärksammats: The American (1878; Amerikan i Paris, 1944), Portrait of a lady (1881 82; Ett kvinnoporträtt, 1947). Jameson [dgje'm's n], sir L e a n d e r Starr (1853 1917)» sydafrik. läkare o. politiker, britt, imperialist. Särsk, bekant för sitt vid årsskiftet 1894 96 företagna misslyckade infall i Transvaal (»doktor J:s ritt»). Sydafrikanska unionens premierminister TQ04 08. Jameson [dsjc'm's n], Margaret Storm, f. 1894, eng. författarinna, har i en rad romaner med intelligens o. omdöme skildrat dels yrkeskvinnan, dels aktuella händelser i Europa, bl. a. i Cousin Honoré (1940; Spelet kring Honoré, 1947)- James River [dsje'ms rivv'ö], flod i Virginia, ö. För. Stat., från Allegbanybergen till s. Chesapeakeviken av Atlanten. 720 km. Segelbar till staden Richmond (240 km). Jamestown [ds3e>'msta n]. 1. Stad i staten New York, ö. För. Stat., med vackert läge vid Chatauquasjön. 43,000 inv. (1940), varav hälften svenskar. Möbeltillv. 2. Huvudstad på ön S:t Helena. 3,400 inv. (1938). Kolstation. Före 1840 fanns Napoleons grav där. Jamieson [dsje''mis n], Thomas Färder (1829 1913), skotsk geolog, framställde 1865 sin s. k. istrycksteori, enl. vilken jordskorpan av ismassans tyngd nedtrycktes, landsänkning; vid isens bortsmältande upphörde trycket o. landhöjning inträdde. Jammes [sjamm], F r a n c i s (1868 1938), fransk skald. Bl. diktsaml. hes gdorgiques chrétiennes (1 3, 19 n 12). Jamni tzer el. J a m'i t z e r, tysk guldsmedsfamilj i Niirnberg under 1500 1600-t. De äldsta kända medl. äro Wenzel J. (1508 85) o. brodern A 1 b r e c h t (d. 1555). De flesta nu bevarade jamnitzarbetena härröra från Christoffer J. (T563 r6r8). Jamsrötter, yamsrötter, rotknölar av Diosco'rea-arter. Stärkelserikt näringsmedel. Janitli, friluftsmuseum i Östersund, gr. 1912. Jan, polsk o. tjeck, form för Johan(nes). Jana', flod i n.ö. Sibirien, mynnar med delta i N. Ishavet. 1,050 km. Janåöek [jann'atsjäk], LeoS (1854 1928), tjeck, kompositör. J. sammansmälte med den moderna musikens uttrycksmedel intr3-ck av den franska impressionismen o. den slav. folkvisan. Av hans 9 operor är bondedramat Jenufa (T904; uppf. i Sthlm 1940) berömdast. Märklig är äv. djuroperan Den listiga rävungen (1924). Janet [sjanä'], Pierre (1859 ^47), fransk läkare o. psykolog, prof. vid College de France 1895. Utförde banbrytande undersökningar rörande neuroserna o. hysterien. Jang-tse-kiang, stavningsform för Yang-tslkiang (se d. o.). Janioki [janitfski], Klemens (1516 1543), polsk skald, som skrev på latin, en av de första humanisterna i Polen. Han kröntes 1540 av påven med lagerkrans. Huvudverk: Tristium liber 1 (1540). Jani'culum, Möns J., nu M o n t e G i a- n i c o 1 o, en av Korns ^ kullar, på h. Tiberstranden. Janin [sjanä"*'], Jules (1804 74), fransk skriftställare, bekant för sina kåserande teaterrecensioner i tidn. Journal des Débats. Jan'ina el. J o a n n'i n a. 1. Departement i v. Grekland (Epirus). 5,066 kvkm, r59,ooo inv. 2. Stad i J. 1. 20,000 inv. Tillv. av guld- o. silverbroderier. Janinet [s^aninä'], Fr an c o is (1752 1813), fransk gravör, uppskattad för sina färggravyrer i akvatint, bl. a. efter N. Lafrensen d. y. Janitsja'rer (turk.,»nya trupper»), en på T30o-t. upprättad avdelning av de turk. fottrupperna, urspr. rekryterad av rövade kristna gossar, som under hård disciplin uppfostrats till trosfanatiska muhammedaner. Kåren växte i styrka, tillvällade sig stort inflytande o. avsatte flera sultaner. Upplöstes med våld 1826. Janitsja'rmusik el. turkisk musik, militärmusik för blås- o. slaeinstrument. Jan'kov, ty. J a n k a u, liten stad i Tjeckoslovakien, s. om Prag. Vid J. vann I,cniiart Torstenson en seger över de kejserliga trupperna 24 / 2 i 6 45. Jan Mayen [maj'-], norsk ö i N. Ishavet, 350 km n.ö. om Island. 413 kvkm. Bergig o. vulkanisk. Meteorologisk o. trådlös station. Jann'ings, E m i 1, f. 1884, tysk skådespelare, vann världsrykte under stumfilmen som dess främste karaktärsskådespelare, med rikt register från saftig humor till gripande tragik. 1. Janse, Otto, f. i / 8 1867, arkeolog, antikvarie 1907 33. Har lett utgrävningar bl. a. i Sigtuna. 2. Janse, O 1 o v, f. s/ 8 1892, brorson till O. J., arkeolog, professor honoris causa i Paris 1934. Uppmärksammade utgrävn. i Franska Indo- Kina o. (T940) på Filippinerna. Sed. 1941 professor i östasiatisk arkeologi vid Harvard Univcrsity, För. Stat. Jansen, Jens Jonas (1844 1912), framstående norsk predikant. Flera av hans predikosamlingar äro övers, till svenska. Jansenis'men, katolsk sekt under 1600- o. 1700-t., uppkallad efter upphovsmannen, den flaml. teologen Cornelis Jansen el. Jans e'n i u s (1585 1638), prof. i I,ouvain 1630, biskop i Ypres 1636. I sitt arb. Augustinus (1640) trädde denne i opposition mot kyrkans betydelse som medlare mellan Gud o. människa o. hävdade, att den enda vägen till frälsning vore Guds allsmäktiga nåd o. människans fromhet o. sedliga allvar. Sekten vann utbredning särsk. i Frankrike, där den fick sin medelpunkt i klostret Port-Royal vid Paris. Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj
Janson -785- Japan Dess mest framträdande representanter voro A. Arnauld o. Blaise Pascal. Jansenismen utsattes för ivrig förföljelse av jesuiterna, mot vilka Pascal skrev sin berömda stridsskrift Lettres provinciales, o. dessa utverkade 1710 påvens tillstånd att stänga o. förstöra Port- Royal. De höll. församlingarna kvarleva fortf., nu anslutna till gammalkatolikerna Janson, Kristofer Nagel (1841 1917), norsk författare, känd för sina bondeskildringar på landsmål {Smaasiykka, 1879; Småstycken, 1880, m. fl.). Janson, Gustaf (1866 1913), författare. Talrika spännande o. livfulla romaner o. noveller: Abrahams offer (1901), Nils Dobblare (1903), Affären Costa Negra (1910), Lögnerna (1911) m. fl. J:s hustru, Emmy Gustaf- Janson, f. Hagberg, f. Vi» 1875» har utgivit samtidsromaner. J:s son är förf. Gösta Gustaf-Janson (se denne). Janson [sja n eså n e']. Paul É m i 1 i e, f. 1872, belg. liberal politiker, advokat. Har beklätt olika ministerposter o. var 1937 39 konseljpresident. Justitieminister 1940 44 i den landsflyktiga belg. regeringen. Janson, Ture, f. 5 /» 1886, finl. svenskspråkig författare o. tidningsman, anst. i Aftonbladet 1931 45. Har skrivit dikter, noveller o. skådespel med Helsingforsmiljö. Janssen [s)a n ssenn'], Pierre Jules (1824 1907), fransk astrofysiker, påvisade de s. k. telluriska linjerna i solens spektrum o. fann 1868 en metod att observera solens protuberanser, äv. när den ej är förmörkad. Janssen, Johannes (1820 91), tysk historiker. J:s huvudarb., Geschichte des deutschen Volkes (8 bd, 1876 94). har, trots en utpräglat katolsk tendens, bidragit till en riktigare uppfattning av reformationstidevarvet. Jansson, Hans (1792 1854), riksdagsman i bondeståndet 1828 48, talman vid två riksdagar, var 1840 41 en av oppositionens ledare. Jansson, Erik (1808 50), upphovsman till sekten Erik Jansarna (1844) i Hälsingland, som bl. a. lärde, att människan genom tron uppnår fullkomlig syndfrihet. I För. Stat., där han grundade kolonien Bishop Hill i Illinois (uppkallad efter Biskopskulla i Uppland, J:s hemsocken), dödades T. av en f. d. anhängare. Jansson, Karl Emanuel (1846 74), finl. målare från Åland; frilufts- o. porträttstudier av frisk o. omedelbar karaktär. Jansson, Eugéne (1862 1915), målare, en av de mest personliga representanterna för 1890-talets stämningsmåleri i Sverige. Tolkningar av Stockholmsnaturen, oftast i blå nattbelysning {Kvällsstämning vid Kornhamn, se bild) o. under de sista åren simhoppare o. atleter. Monografi av N. G. Wolliu (1920). Janua'ri (av lat. janua'rius, helgad åt Janus), årets i:a månad. 31 dagar. Svenskt namn torsmånad. Janua'rius, den helige, Neapels skyddshelgon, biskop av Benevcnto, martyr under Dioeletianus 303. Ja'nus, fornrom. ljus- el. solgud, dyrkades främst som herre över all ino. utgång; avbildades med två ansikten, vända åt motsatta håll (romerskt mynt, se bild). Årets första månad, första dagen i varje mån. osv. voro helgade åt J., likaså alla dörrar o. portar. Till J:s ära uppfördes i Rom en dubbel valvbåge, vars portar under krig stodo öppna (därav uttrycket Janus' portar om krig). Japan el. D a i N i p p o n, kejsardöme i ö. Asien, bestående av 4 huvudöar, Honshu, Shikoku, Kyushu, Hokkaido, samt en del mindre, bland dem Ryu-kyu-öarna i s. 382,545 kvkm, 78 mill. inv. (1947). Huvudstad: Tokio. J. begränsas i ö. av Stilla havet, i v. av Japanska havet. Det är till stora delar ett skogigt bergland. På Honshu märkas J:s högsta berg, det heliga Fuji (3,778 m), o. de vilda Hidabergen med Ontaka (3,185 m). Odlade slätter finnas endast vid flodernas nedre lopp o. i det inre av n. Honshu. J. har talrika verksamma vulkaner o. heta källor samt hemsökes ofta av jord- o. havsbävningar. Floderna, som äro korta o. strida, bilda ofta delta. Klimatet är milt med regnrika somrar o. torra vintrar. Befolkningen utgöres av japaner, ett mongoliskt biandfolk, inom vilket särskiljas två typer, en smärtare med smalt ansikte o. hög näsrygg o. en mera satt med brett ansikte o. platt näsa. Religion. Shintoismen är statsreligion, men fullständig religionsfrihet råder sedan 1889. Buddhismen har stor utbredning med en mängd sekter. Den kristna missionen i J. har hittills varit föga framgångsrik. Huvudnäringar: jordbruk (ris) samt fiske, industri o. hemslöjd. Export av råsilke, sideno. bomullsvävnader, maskiner, porslin, te m. m. Författning. 1889 års konstitution, som väsentligen byggde på den preussiska förf. av 1850, upphävdes 1945 efter J:s nederlag i Andra världskr. En ny förf., utarbetad efter anglosachsiska förebilder, trädde i kraft 3 / s 1947. Kejsaren berövas däri sin exekutiva makt, vilken övertages av kabinettet, som väljes av parlamentet. Detta består av rådskammaren, vars medl. väljas för sex år med omval av hälften vart tredje år, o. representanthuset, vars 466 medl. väljas för fyra år genom allmänna o. direkta val. Den politiska makten är koncentrerad till representanthuset. En högsta domstol skall övervaka, att de av parlamentet godkända lagarna stå i överensstämmelse med förf. Rösträttsåldern för män har sänkts från 25 till 20 år. Kvinnlig rösträtt har införts. Kriget som instrument för jap. politik fördömes o. armén, flottan o. flyget avskaffas. Handelsflottan (1944): 5.6 mill. bruttoton. Större delen av handels- o. örlogsflottorna förlorades under Andra världskr. Historia: J:s äldsta historia är dunkel, o. Säkra källor finnas först från omkr, 400-t. e.kr., då kinesisk kultur började vinna insteg i J. Från oinskränkt monarki med centraliserad förvaltning efter kinesiskt mönster utvecklades riket småningom till feodalstat med ärftlig länsherrevärdighet. Kejsaren, som kringgärdades av religiösa tvång, måste 1192 helt överlämna den världsliga makten åt den militära överbefälhavaren, s h o g u n. 1543 landstcgo portugiserna som de första européerna i J., 1549 följda av jesuitmissionärer, som igångsatte en framgångsrik mission. 1614 förbjöds kristendomen o. 1639 stängdes landet för utlänningar; kineser o. holländare fingo dock bedriva en starkt begränsad handel i Nagasaki. 1854 öppnades vissa hamnar för För. Stat., senare äv. för England, Ryssland o. Preussen. Främlingsinvasionen orsakade en långvarig svår kris i J., som utmynnade i revolutionen 1867, då kejsar Mutsuhito (1867 1912)
Japankamfer 786 Japanvax med hov- o. länsadelns hjälp störtade den sista shogunen o. inledde ett rastlöst reformarbete, som omdanade J:s förvaltning, näringsliv, undervisningsväsen o. krigsmakt efter europ. förebilder. Jämsides med den inre konsolideringen framträdde J. med en målmedveten utvidgningspolitik. Genom kriget med Kina 1894 95 vann J. öarna Formosa o. Pescadores; förvärven av Korea, sydl. Mandsjuriet o. halvön Diao-tung med fästningen Port Arthur måste återgå efter ingripande från Ryssland, Tyskland o. Frankrike. I freden i Portsmouth efter det för J. segerrika Ryskjapanska kriget 1904 05 erhöll J. de nämnda områdena på fastlandet (Korea som skyddsområde) samt halva Sahalin. Korea blev 1910 jap. provins. J. deltog i Första världskr. mot Tyskland o. erövrade Kiaochou, det tyska arrendeområdet i Shantung (återställt till Kina), samt besatte en del öar i Stilla havet, vilka därefter bildade ett jap. mandat. Efter fredsslutet 1919 inträdde J. i N.F. Sedan J. vid Washingtonkonferensen 1921 22 tvungits begränsa sin slagflotta i relationen 3: 5 till vardera av dessa makter o. att i niomaktsfördraget erkänna Kinas integritet, varpå den under Första världskr. från Tyskland erövrade prov. Shantung 1922 överlämnades till Kina, iakttog det de närmaste åren en starkt passiv hållning, vartill den av jordbävningen 1923 förorsakade förödelsen kraftigt bidrog. Den eng.-jap. alliansen från 1902 uppsades i samb. med Washingtonkonferensen. Under de kines, nationalisternas frammarsch 1926 27 höll sig J. tillbaka. Sep t. 1931 inträdde emellertid en ny fas i J:s utrikespolitik: begagnande sig av den ekon. krisen i Europa, som uteslöt inblandning därifrån, lät jap. regeringen besätta först Mukden o. efter hand hela Mandsjuriet, där J. under Chang-tso-lins guvernörstid förskaffade sig stort ekon. inflytande. Då Kina svarade med bojkott av jap. varor, lät J. besätta stadsdelen Chapei i Shanghai, vilket resulterade i blodiga jap.-kinesiska strider där våren 1932. Mars d. å. utropades Mandsjuriet som självst. rike under namnet Manchukuo med den kines, exkejsaren Pu-yi som regent. Då N. F. med stöd av den utsända Lyttonkommissionens rapport vägrade erkänna Manchukuo, lämnade J. 1933 förbundet. Våren s. å. utsträckte J. sin ockupation till prov. Jehol av Inre Mongoliet, o.. nov. 1935 upprättades under dess påtryckning en autonom reg. i prov, Hopei o. Chahar. Kinas konsolidering under den av Chiang Kaishek ledda Nankingreg. oroade emellertid J., o. då juli 1937 en sammanstötning mellan jap. o. kines, styrkor ägde rum nära Peiping, begagnade sig J. av detta för att inleda en omfattande militäraktion mot Kina, vilken ledde till att stora delar därav blevo ockuperade (jfr Kina o. Chiang Kai-shek). Åren närmast före Andra världskr:s utbrott både J. sökt anknytningar såväl till Sovjetryssland som till det nationalsocialistiska Tyskland. Trots att J. 1936 anslutit sig till Antikominternpakten, lyckades det 1941 (utrikesmin. Matsuoka) uppnå en neutralitetspakt med Sovjet, vilken förblev i kraft ända till */ 4 1945. Under Andra världskr. höll sig J. till en början avvaktande, men kravet på ett japanskt livsrum i Östasien skärptes mer o. mer. «/» 1940 tillförsäkrade sig J. genommarsch, rätt o. baser i Franska Indo-Kina o. ingick omedelbart därefter Tremaktspakten med Tyskland o. Italien. Den jap. aktiviteten framkallade stor oro i Storbritannien o. För. Stat., som dock förhandlingsvägen sökte hindra J. att gripa till krig. Efter ett överrumplande angrepp 7 / J2 1941 på den amerik. basen Pearl Harbor (se d. o.) förklarade J. dock Storbritannien o. För. Stat. krig. Om krigshandlingarnas förlopp, se Andra världskr. Juni 1945 föranleddes jap. kejsaren att till följd av motgångarna i kriget avskaffa den dittills rådande militärdiktaturen (Tojo, Koiso). 26 juli uppmanade de allierade J. att kapitulera, men först efter det att dessa den 6 aug. tillgripit atombomben som stridsmedel o. Ryssland den 9 s.m. förklarat J. krig samt infallit i Manchukuo m. m., fann sig J. nödsakat att gå med på Potsdamkonferenscns villkor för kapitulation, dock med det förbehållet, att kejsardömet skulle bestå. De jap. huvudöarna ockuperades därefter av amerikanerna, besittningarna på fastlandet av ryssar o. kineser. J. förlorade Korea, s. delen av Sachalin, Kurilerna, Formosa, Pescadorcs, Marianerna, Marshallöarna o. Karolinerna, vilka delades mellan Kina, Ryssland o. För. Stat. Det från aug. 1945 fungerande kabinettet Shidehara avgick april 1946 o. efterträddes av ministären Yoshida, sedan liberalerna (ett i realiteten konservativt parti) o. de progressiva segtat i valen. Vid valet april 1947 gingo socialdemokraterna fram o. blevo med 140 mandat det största partiet i representanthuset. På grund av valutgången avgick Yoshida o. efterträddes av socialdemokraten Katayaoia. Denne inlämnade sin avskedsansökan febr. 1948 o. efterträddes mars s. å. av Ashida, vilken är ledare för det demokratiska partiet (de progressivas nya partibeteckning). Japankamfer, dets. som vanlig kamfer. Japanska graven, djup sänka i Stilla havet, ö. om Japan. Största djup 8,513 m ö. om Kurilerna. Japanska havet, randhav i ö. Asien, mellan fastlandet o. Japan. Största djup 3.575 m. Japansk mistel, art av växtsläktet Eriobotrya. Japanvax el. j a p a n t a 1 g, ett av fria fettsyror, främst palmitinsyra, o. glycerider be^t^nde;
Japetos 787 Java ämne, som erhålles ur frukterna av ett par ifaws-arter. Användes som ersättning för bivax. Ja'petos, stavningsform för Iapetos. Japura, Yapurå el. Caquetd, flod i n.v. Sydamerika, biflod fr. v. till Amasonfloden. 2,800 km. Jaques-Daleroze [sjakk dalkrå's], fimile, f. 1865, fransk-schweiz. tonsättare, bekant genom sin metod för rytmisk gymnastik, Dalcroze-metoden, för vilken han 1910 15 uppehöll en läroanstalt i Hellerau invid Dresden. I Sverige infördes metoden av Anna Behle. Utgav 1942 sina memoarer i form av ett propagandaverk: Souvenirs, notes et critiques. Jaquett [ijakätf] (av fr.), egentl. kort ilvrock i koltform, num. herrock med långa, framtill avrundade skört. Jardin [sjardä"*'], Nicolas Henri (1720 99), fransk arkitekt. 1755 71 verksam i Köpenhamn. Som prof. vid Konstakad. utövade J. stort inflytande på landets byggnadskonst. Jardin des Plantes [s)ardä n «' de pla n Bt], officiellt: Museum d'h istoire naturel 1 e, botanisk o. zoologisk trädgård med museum o. bibliotek i Paris, grundad 1635. Jardinjä'r [sjar-] (av fr., egentl. trädgårdsflicka), blomsterbord; prydnadskärl för blommor. Jargong [ijargång'] (av fr.), kotterispråk; ordflöde, prat. Jarkand' el. J a r k e n t', stad i Öst-Turkestan, v. Kina, vid Jarkand-Darj a, viktigaste källflöden till Tarim. Omkr. 100,000 inv. Medelpunkt för handeln i inre Asien. Jarlar kallades i Norden under vikingatid o. äldre medeltid konungens högsta ämbetsmän (i Sverige redan tidigt blott en). Ämbetet upphörde i Sverige med Birger Jarl. Ordet jarl motsvarar angelsax. eorl, hövding, eng. earl, greve. Jaroslav [slaif],ryska furstar. 1. Jaroslav I (978 1054), son till Vladimir den store, storfurste i Kiev, störtade 1019 med nord. vikingars hjälp sin kusin o. medtävlare Svjatopolk, äktade Olof Skötkonungs dotter Ingegerd o. lade efter hand under sig en stor del av Ryssland. J. lät utarbeta kyrkolagar o. Rysslands första lagsamling. 2. Jaroslav Vs e'v o- lodovitj (1190 1246), storfurste i Novgorod o. Vladimir, förde krig med I v ivonien, Danmark o. Sverige. Jaroslaw [jaråss'laf], stad i vojevodsk. Rzeszow, s.ö. Polen, vid fl. San. 22,000 inv. (1938). Sockerfabriker. Under Första världskr. medelpunkt för häftiga strider sommaren 1915. Jaroslavl'. 1. Förvaltningsområde i K.SFSR, vid övre Volga. 36,900 kvkm. 2. Huvudstad i J. 1, vid Volga o. järnvägen Moskva Archangclsk. 298,000 inv. (1939). Viktig järnvägsknut o. industristad. Tillv. av syntetiskt gummi o. automobiler. Jarovise'ring (av ry. jarovofe, vårsäd) el. vernalisatio'n, metod att påskynda blomning o. fruktsättning hos kulturväxter genom att utsätta det groende fröet för lämpl. temp. o. belysning, olika för olika växter. Höstsäd kan sålunda omvandlas till vårsäd; därav namnet. Metoden befinner sig ännu på försöksstadiet. Jarrow [dsj err'å ], stad i n. England, grevsk. Durham, vid Tyne. 26,000 inv. (1946). Skeppsvarv, järnindustri, kolutförsel. Jasio'ne, örtsläkte (fam. Campanulaceae), 5 arter. Den enda hos oss, /. monta'na, monke, flerårig, med små ljusblåa, i korgar samlade blommor. Torr, grund mark, berg; täml. allni. Ja5mi'num, växtsläkte (fam. Oleaceae), omkr. 200 arter buskar, en del slingrande (Asien, Australien, Afrika o. Medelhavsområdet). Blommor gula el. vita med rörlik pip, starkt välluktande. Flera arter användas i parfymindustrien o. odlas därför i stor skala. Många äro omtyckta krukväxter (j asminer [sjasmi'n]). Jlr Philadelphus. Jasnagöra [-go'ra], höjd på vilket det berömda paulinerklostret i Cz?stochowa är beläget. Ja'snaja Polja'na, I,eo Tolstojs gods, beläget i mell. Ryssland, 6 km s.v. om staden Tula; nu Tolstoj museum. Jason, stavningsform för Iason. Jaspar [sjaspa'r], Henri (1870 1939), belg. politiker (katolska partiet). Som utrikesminister 1920 24 verksam för skadeståndsfrågans lösning ef ter franska synpunkter. 1926 31 konseljpresident tre ggr. Finansmin. 1932 34, 1934 äv. utrikcsmin. juni nov. Jaspis, ogenomskinliga, av järnföreningar starkt färgade, röda, bruna el. gula, täta kvartsvarieteter; användas till prydnadsföremål. Jassy el. I as i [jas}], stad i ö. Rumänien. 109,000 inv. (1945), 70 % judar. Betydande handel med spannmål, salt o. boskap. Univ. Ärkebiskopssäte. Jåszberény [ja'sbärenj], stad i Ungern, ö. om Budapest. 31,000 inv. (1941). Handel med spannmål, hästar o. boskap. Jåtaka, en stor buddhistisk legendsamling från 400-t. f.kr. Jater, folkslag i ö. Iran o. v. Indien. Omkr. 6 mill. Tala indoeurop. språk. Ja'tropha, växtsläkte (fam. Euphorbiaceae), omkr. 160 tropiska arter med skarpt frätande mjölksaft. Ur fröna av J. cur'cas pressas en olja (»oleum infernale») med synnerligen kraftigt avförande verkan. Samma egenskap ha de s. k. purgernötterna, frukter av /. mulwfida. Jatuliska avdelningen, en veckad avdelning av berggrunden i Finland. Anses vara äldre än den jotniska, men yngre än den kaleviska avdelningen. Jaurés [sjåräss'], Jean (1859 1914), Frankrikes främste socialistiske politiker, urspr. docent i filosofi; 1885 90 o. från 1893 led. av deputeradekammaren, där han blev socialistiska gruppens ledare. J. stödde Zola i Dreyfusaffären, medverkade till konkordatets upphävande, motarbetade Marockopolitiken samt strävade efter samförstånd med Tyskland. Omedelbart före krigsutbrottet 1914 mördades J. av en nationalistisk fanatiker. 1924 överfördes hans stoft till Panthéon i Paris. Java [dja'-], en av Stora Sundaöarna, Indonesiska republ. 132,174 kvkm (med ön Madura o. en del småöar), 42 mill. inv. (1930). Det inre är bergland med många höga toppar, alla vulkaniska, den högsta Semeroe (3,676 m ö. h.) i s.ö. På n. sidan talrika floder av vikt för bevattningen. Tropiskt, jämnt klimat med regntid nov. april. Petroleum o. tenn finnas. Slätterna o. sluttningarna synnerligen fruktbara. Huvudnäring är jordbruk. Stor utförsel av gummi, petroleum, socker, kaffe, te, tobak, kinabark, kopra. papper m. m. Vidsträckta skogar med värdefulla träslag. Handeln bedrives i a!lm. av holländare o. kineser. Befolkningen är övervägande malajisk, egentliga javaneser i mell. o. i ö. J., sundaneser i v. Den förhärskande religionen är islam, som infördes av araberna på 1400-t. Huvudstad: Batavia. J. upptäcktes av portugiserna (1522), som snart började driva handel där men 1596 undanträngdes av holländarna. Ockuperat av japanerna 1942 45 blev J. centrum för den mot holländarna fientliga frihetsrörelse, som aug. 1945 utropade den indoncsiska republ. De jäva-
Javaner nesiska nationalisternas hegemoni är emellertid inte obestridd: juni 1947 förklarade sig sundancserna oberoende. Jfr Indonesien o. Pasocndan. Java'ner el. j a v a n e's e r, befolkningen på mell. o. ö. Java. Tillhöra malajiska rasen. Javasjön, havet mellan Java, Sumatra, Borneo o. Celebes. Ja, vi elsker dette landet, begynnelseorden till norska folksången, diktad av Björnson 1859 o. tonsatt av R. Nordraak. Jaxar'tes, antikens namn på Syr-darja. Jazeri'n el. j a z e r a'n (it. ghiazzerino), pansarskjorta med små, platt o. tätt liggande ringar. Jazz, beteckning från c:a 1915 av oklart ursprung för den dansmusik, som utvecklats ur ragtime o. blues. Tidvis har det improvisatoriska elementet dominerat (hot-jazz, swing). J.B., förkortning för Jordabalken. Jean [sja n s], fr., Johan. Jeanne [åjann], Johanna. Jean [sja n *], hertig av Guise (1874 1940), fransk tronpretendent. Var 1891 99 bosatt i Köpenhamn. Efterlämnade tre döttrar o. sonen Henri, greve av Paris. Jeanne d'aro [sjann dark], kallad Jungfrun av Orleans (1412 31), fransk nationalhjältinna, bonddotter från Domremy-la- Pucelle i ö. Frankrike. Extatiskt religiös till sin läggning kände sig J. manad av helgonen att befria Frankrike från de inkräktande engelsmännen (Hundraårskriget), lyckades övertyga Karl VII om sin heliga kallelse o. befriade i spetsen för en truppstyrka 1429 Orleans samt förde Karl till Reims, där han kröntes. Tillfångatagen av engelsmännen 1430 anklagades hon för trolldom o. brändes som kätterska i Roueu. J:s framträdande väckte hos fransmännen nationell hänförelse o. hopp om framgång i frihetskampen. Helgonförklarad 1920. Jeanneret [sjanrä'], Charles Édoua r d, f. 1887, Schweiz, arkitekt, mest känd under pseudonymen Le Corbusier. Från 1917 verksam i Paris, har han lagt grunden till den moderna radikala arkitekturen o. stadsplaneringen. Betydande skriftställarverksamhet (Vers une architecture, 1923, m. fl.). Sedan 1922 har han samarbetat med sin kusin Pierre Jeanneret, f. 1896. Jean Paul [sja n «påll'], pseudonym för tyske författaren J. P. Richter. Jebuséer el. j e b u s i't e r, Jerusalems befolkning vid Israels intåg i Kanaan. Jedutu'n, enl. 1 Krön. 25 sångmästare vid gudstjänsten i Jerusalem. Jeep [ds]i'p], eng., benämning på liten, amerikansk militärbil, så konstruerad att den kan framföras såväl på väg som i lättare terräng. Jenaglas Jego'rjevsk, stad i förvaltningsomr. Moskva, RSFSR. 56,000 inv. (1919). Jehol, provins i Mandsjuriet. 2. a mill. inv. (1947). Huvudstad: Cheng-tö. Jehova', oegentlig form för Jahve. Je'hu (omkr. 843 816 f.kr.), konung i Israel. J;s våldsamma framfart mot den av honom störtade dynastien har givit anledning till ordstävet»komma som en Jehu». Jejsk', stad i territoriet Krasnodar, RSFSR, vid Asovska sjön. 45,000 inv. Hamn. Jekaterina, ry., Katarina Jekaterinburg' heter nu Sverdlovsk. Jekaterinodar' heter nu Krasnodar. Jekaterinoslav' heter nu Dnjepropetrovsk. Jelabu'ga, stad i Tatarrepubliken, RSFSR, vid floden Karna. 12,000 inv. Jelets', stad i förvaltningsomr. Voronesj, RSFSR, vid Dons bifl. Sosna. 51,000 inv. (rg39). Jelisave'ta, ry., Elisabet. Jelisavetgrad' heter nu Kirovograd (se d. o.). Jelisavetpol', 1929 35 Gandsja, num. Kirovabad (se d. o.). Jellaeic de Buzim [jeu'atsjitsj de bo'sim], Joseph (1801 59), greve, kroat, politiker, österrik, general, bidrog som ban över Kroatien m. m. kraftigt till det ungerska upprorets kuvande 1848. Jellicoe [d }ell'ikå<>], John Rushwort, viscount J. of S c a p a, earl of J. (1859 1935), eng. amiral, högste befälh. över eng. flottorna under Första världskris första tid. I,edde flottan i sjöslaget i Skagerak 31/51916. 1920 24 generalguvernör på Nya Zeeland. (Se bild.) Jellinek, Georg (1851 1911), tysk statsrättslärd, prof. i Wien 1883, i Basel i88q. i Heidelberg 1890. Bl. arb. Allgemeine Slaatslchre (rgoo). Jell'ing(e), kyrkby på Jylland, Vejle Amt, Danmark, en under forntiden o. början av medeltiden betydande ort. Mellan två högar (7 8 m höga) stå två runstenar från 900-t., resta över kon. Gorm o. drottn. Tyra. Ornamentiken å den större stenen har givit upphov till beteckningen Jellingestilen. Jemappes [ÉJ mapp'], Jefferson [dsjeff' s n], stad i s.v. Belgien, prov. Hainaut. 14,000 inv. Thomas (1743 1826), Stenkolsgruvor, industri. Vid J. segrade För. Stat:s 3:e president fransmännen «/ u 1792 över österrikarna. (1801 09); utarbetade vid Je'men, konungarike (imamat) i s.v. Arabien. kongressen i Philadelphia 62,000 kvkm, 3.5 mill. inv. Odling av säd, bomull, kaffe m. m. Huvudstad: Såna J. var 1775 76 För. Stat:s oavhängighetsförklaring. En av turkiskt 1317 1630 o. 1871 1918. Genom upphovsmännen till det freden i Taif T934 kom J. i starkt beroende av parti, som sedan kallats det Saudi-Arabien. Invaldes i FN 1947. Imamen demokratiska. J. var äv. verksam som arkitekt (Virginiadades febr. 1948. Kfter strider med upprorsmän Jahia, vilken från 1920 varit J:s härskare, möruniversitet i Charlottesville nen utropades Jahias äldste son Seif el-islam o. hans lantställe Monticello). Ahmed till imam av J. i mars 1948. Jefferson City [dsjeff' ö s n n sitfi], huvudstad Je'na, stad i mell. Tyskland, delstaten Timringen, vid fl. Saale. 71,000 inv. (1939). Berömt i Missouri, mell. För. Stat., vid fl. Missouri. 24,000 inv. (1940). univ., grundat 1557. Glassliperierna o. den optiska industrien (7-ciss) flyttades 1947 till Ryss Jefta, enl. Dom. n en domare i Israel, som i en strid mot ammoniterna lovade att i händelse av seger offra den första han mötte vid 1806. land. Vid J. slog Napoleon preussarna 'VID hemkomsten. Till sin sorg mötte han sin dotter, gav henne två månader att begråta sin bariumoxid, zinkoxid o. borsyra enl. en av Jenaglas, glas framställt med tillsats av bl. a. jungfrudom o. uppfyllde därefter sitt löfte. Schott & C:o i Jena uppfunnen metod. Olika Ett i folksagorna ofta återkommande motiv. jenaglas ha liten utvidgning för värme o. stor
Jenisej 789 Jerobeam kemisk motståndskraft o. användas därför till termometrar, laboratoriekärl o. d. Jenakie'vo, 1928 36 Ryko'vo, 1936 44 O r d s 3 o n i k i d's e, stad i Ukraina, s. Ryssland, n.ö. om Stalino. 88,000 inv. ^939). Maskinindustri. Jenisej', flod ; Sibirien, upprinner i n. Mongoliet, genombryter Sajanbergen o. utfaller i N. Ishavet. 4,750 km. Huvudbifl.: Angara o. Nedre Tunguska. Segelbar 2,966 km. Kanalförbindelse med fl. Ob. Jenner [dsjenn' 0 ], E d- ward (1749 1823), eng. läkare, vaccinationens uppfinnare. J. gjorde sitt första försök med inympning av kokoppor 1796. Upptäckten väckte i början motsägelser men bröt från 1799 snabbt igenom i hela den civiliserade världen. J. tillerkändes upprepade gånger nationalbelöningar. (Se bild.) Jens Anderson Bel'denak, d. 1537, dansk biskop, Kristian II:s gunstling, medverkade vid Sthlins blodbad o. blev som lön härför biskop i Strängnäs; miste ämbetet vid befrielsekriget. Namnet Beldenak hänsyftar på J:s skallighet. Jenseits von Gut und Böse [je'nsajts fann go't ont bö'se], ty.,»bortom gott o. ont», titel på ett arbete av Nietzsche. Jensen, Christian A 1 b r e c h t (1792 1870), dansk porträttmålare med träffande karakteriscringsförmåga. hru Birgitte Hohlenberg (1S26), se bild. Jensen, Adolf (1837 79). tysk tonsättare, skrev sånger, körverk, pianostycken m. m. i Schumanns stil. Jensen, Gustav (1845 1922), norsk teolog, framstående predikant. Stiftsprost i Kristiania 1902. Bl. skr.: Indledning i Prceststjenesten (1888). Jensen, Alfred (1859 1921), skriftställare, slavist, känd för ett flertal övers, av slavisk litteratur samt litteratur- o. kulturhist. arb. (Rysk kulturhistoria, 3 bd, 1908). Jensen, Georg (1866 1935), dansk silversmed, vars arb. vunnit världsrykte. 1. Jensen, Johannes V. (Vilhelm), f. 1873, dansk författare, en av det moderna Danmarks främsta. Hans mångsidiga alstring kännetecknas av frisk fantasi och skarp iakttagelse. Ivrig darwinist. Bl. arb. novellsaml. Himmerlandshistorier (3 dir, 1898 1910), romanerna Kongens Fald (3 dir, 1899 1902), Den länge Rejse (6 bd, 1908 21; 2 bd i sv. övers. 1944), en skildring av nordborna fram till Columbus' upptäckt av Amerika, berättelsesaml. Myter (6 bd, 1907 32), essäer (Mindets Tavle, 1941), Vot Oprinddse (1942), en serie visioner från jordens ungdomstid, samt dikter, vilka räknas till de yppersta i dansk litteratur. Till 70-årsdagcn 1943 utgav I,. Nedergaard en biografi över J. Nobelpristagare 1944. 2. Jensen, T h i t, f. 1876, syster till J. V. }., dansk författarinna, ivrig förkämpe för kvinnosaken. Bl. romaner Gerd (1918; sv. övers. 1921) o. en serie historiska romaner fr. 1300-talet: Valdemar Atterdag (2 dir, 1940; sv. övers. 1941), Drotten (1943; sv. övers. s. å.), Rigets Arving (1946; sv. övers. s. å.). Jensen, Ludvig Irgcns, f. 1894, norsk tonsättare, har komponerat orkesterverk (Passacaglia), sånger o. körverk i nationellt färgad, polyfon stil. Jenson [s)a n sså n s], Nicolas (omkr. 1420 80), fransk boktryckare, verksam i Venedig, skaparen av antikvastilen. Jen'ufa [-ofa], opera av I,. Janåcek (se denne). Jeppe på berget (da. Jeppe paa Bjerget), lustspel av L. Holberg, uppf. i Sthlm i:a ggn 1762. Jeppesen, K n u d, f. 1892, dansk musikforskare, har utgivit verk om Palestrinastilen in. m. samt tonsatt kyrkliga verk, främst Te Deum Danicum. Jeppsson, O 1 a (1887 1941), politiker (frisinnad), från Mörrum i Blekinge; invaldes i AK 1917, i:e vice talman från 1937. Kommunikationsmin. 1930 32. Landshövd. i Gotl. 1. 1938. Jeremi'a, profet i GT, framträdde omkr. 625 f.kr. o. förkunnade bl. a. Juda rikes fall (586 f.kr.). Utom Jeretnias bok tillskrivas honom i Bibeln Jeremias klagovisor. Jeremia'd, klagovisa (efter Jeremias klagovisor). Jeremias i Tröstlösa, författarnamn för Levi Rickson. Jerez de la Fronte'ra [ehereb'], stad i s. Spanien (Andalusien), prov. Cädiz. 93,000 inv. (1946). Tillv. o. utförsel av vin (sherry). Jer'ichau [-kå ], Jens Adolf (1816 83), dansk bildhuggare. Hans huvudarbete. Panterjägaren (1846, Glyptoteket, Köpenhamn), visar en stark naturkänsla. Hans hustru, Elisabeth Baumann-J. (1819 81), var känd som porträtt- o. genremålarinna. Je'riko, nuv. byn E r i h a, urgammal stad 0. fästning i Palestina, nära Jordans utlopp. Jerikoros, ett namn, givet åt 2 olika örter: Odontosper'mum pygmae'um(fam. Compositae), utbredd från Sahara till Iran, samt Anasta'- tica hierocun'tica (fam. Crucijerae), som tillhör ö. Medelhavsområdet. Jernberg, August (1826 96), målare, den främste färgkonstnären bland de sv. diisseldorfsmålarna. Genremålningar (Konstnärens hustru i ateljén, se bild) samt främst stilleben o. några sällsynt friskt uppfattade landskap. Jemdahl, Aron (1858 1936), bildhuggare. Motiv särsk. från de kroppsarbetande klassernas liv: Det lider mot skymning, 1903, i sandsten (Östermalms folkskola, Sthlm). Jemdorff, August (1846 1906), dansk målare. Karaktärsfulla porträtt o. goda sagoteckningar. Jernkontoret, en 1747 grundad, av sv. järnbruk ägd institution i Sthlm, som beviljar lån till delägarna. Står under överinseende av Brukssocieteten, lämnar ekonomiskt stöd åt järnbruken samt åt bergs- o. kolarundervisningen, varjämte en till J. direkt ansluten forskningsverksamhet bedrlvcs sed. 1927. De anslutna bruken inbetala till J. en viss avgift, den s. k. jerukontorsdalern. Sed. 1817 utger J. tidskr. Jernkontorets annaler. Nu gällande reglemente av 20 /j2 1929. Jero'beam, konungar i Israel. Jerobeam 1, konung omkr. 933 912 f.kr., omtalas i 1 Kon. n 14. Jerobeam II, konung
Jerome 790 Jeunesse dorée omkr. 785 745 f.kr., omtalas i 2 Kon. 14 som en kraftfull o. duglig härskare. På hans tid uppträdde profeterna Anios o. Hosea. Jerome Ldsjcrr' ö m], Jerome Klapka (1859 1927), eng. författare, vann stor framgång med en rad humoristiska vardagsberättelser (Idle thoughts 0/ an idle fellow, 1889; En dagdrivares funderingar, 1890, 2'hr et men in a boat, 1889; Tre mån i en båt, 1890, m. fl.). Jerring, Sven, f. 8 / la 1895, journalist, sed. 1925 i AB. Radiotjänst som hallåman o. reporter; som»farbror Sven» ledare av barnprogram. Jerrold [dsjerr' ld], Douglas William (1803 57), eng. författare, skrev komedier o. satiriska prosaarb. (Mrs CaudWs curtain lectures; Fru Svenssons sparlakansläxor, 3:e uppl. 1883). Jersey [dsjo'si], den största av Normandiska öarna. 116 kvkm, 50,000 inv. (1940), mest fransmän. Berömd för sin kreatursras (jerseyboskap). Huvudstad: S:t Helier. Besatt av tyska trupper 1940 45. Jersey-boskap, en urspr. från ön Jersey härstammande smutsigt gul, rödgul el. gråaktig kreatursras, bekant för sin utomordentliga mjölk. Förekommer äv. i Sverige. Jersey City [dsjosi sitfi], stad i New Jersey, n.ö. För. Stat., vid fl. Hudson, mitt emot New York, med vilket det har tunnelförbindelse. 301,000 inv. (1940). Betydande industri o. handel. Jerubbaal [-ba'l], annat namn på Gideon. Jeru'salem, huvudstad i Palestina, vid foten av Oljeberget, mellan Kidrons o. Hinnoms dalar. 157,000 inv., därav 97,000 judar (1945). På den stora tempelplatsen ligger nuv. Klippmoskén (oriktigt benämnd Omars moské, se bild) från omkr. 700, sannolikt på samma plats som brännofferaltarct i både Salomos o. Hcrodes' tempel. Invid platsen ligger moskén Djami al- Aksa, en 7-skcppig basilika, trol. urspr. en kristen kyrka. Den av Konstantin byggda Heliga gravans kyrka förstördes av araberna men har återuppförts. Ett judiskt univ. (invigt r925), vilket 1946 hade 850 studenter o. 160 lärare, samt ett katolskt univ.; arkcol. institution. Hist. J. omtalas redan före Josuas erövring; intogs först av David, som gjorde J. till israeliternas huvudstad o. inledde en storartad byggnadsverksamhet, som nådde sin höjdpunkt under konung Salomo. 586 f.kr. förstördes J. av Nebukadnessar men återuppbyggdes efter babyl. fångenskapen. 70 e.kr. ödelades staden av romarna under Titus men återställdes på 130-t. som rom. koloni, Ac'lia CapitoWna, med förbud för judarna att beträda staden. Efter växlande invasioner av perser, greker o. olika muhammedanska dynastier erövrades J. (»den heliga staden») av korsfarare 1099 o. gjordes till huvudstad i konungariket Jerusalem med Gottfrid av Bouillon (d. noo) som förste härskare, efter- Ord, som saknas på J, f trädd av brodern Balduin I, som antog konungatiteln. Staden J, erövrades n87 av egypt. sultanen Saladin, o. 1291 föll Akka, konungarikets sista stödjepunkt (titeln»konung av J.» bars senare av olika kristna härskare, sist, till 1918, av kejsar Karl av Österrike). Turkiskt från 1517. erövrades J. av engelsmännen 1917 o. var 1920 48 säte för den eng. mandatregeringen. Maj 1948 utkämpades förbittrade strider i J. mellan arabiska o. judiska trupper. Jerusalems skomakare, benämning på Ahasverus, den vandrande juden. Jfr Ahasverus 2. Jesaja, GT:s främste profet, verksam omkr. 740 700 f.kr. J. manade sina landsmän att inför alla faror orubbligt lita på Jahve o. förutsade den assyriske konungen Sanneribs nederlag (Jesajas bok, kap. 37: 36, 37). Bland T:s messianska profetior märkes julepisteln (kap. 9: 2 7). Senare delen av J:s bok (kap. 40 66) är skriven långt efter J:s död. Jesd, stad i n. Iran. 55,000 inv. (1942). Stapelort för indiska handeln. Jesenin, Sergej Aleksandrovitj (1895 1925), rysk författare, betraktade sig själv som»den siste bypoeten». Anslöt sig till bolsjevismen men lyckades ej anpassa sig efter dess idéer. Var en tid g. m. Isadora Duncan. Jes'persen, O t to (1860 1943), dansk språkforskare, prof. i eng. språket o. litteraturen i Köpenhamn 1893 1925. J. var en av nutidens allra främsta språkforskare. Bl. hans talrika arb. Lehrbuch der PhoneHIt (1904) o. A modem English gr ammar (6 bd, 1909 42). Uppfann hjälpspråket n o v i a 1. Jesse rot och stam, ord ur Sv. psalmb. 5i: * hänsyftände på profetian i Jes. n: 1 o. 10, där Davids fader I s a i från Betlehem omtalas såsom den stam, varifrån ett nytt skott (Messias) skall skjuta upp. Även allegoriskt motiv i den medeltida kyrkokonsten. Jesui'tdramer, beteckning för skådespel, vanl. med motiv från kyrkans äldre historia, som särsk. på 1600- o. 1700-t. skrevos för o. årligen uppf. av jesuitgymnasiernas lärjungar. Jesui'tisk, som en jesuit; ränkfull; skenhelig. Jesuitorden el. Jesu sällskap, eu av Ignatius I,oyola stiftad o. av påven Paul III 1540 stadfäst orden, som framför allt trädde i motreformationens tjänst. Genom bikt o. undervisning verkade jesuiterna för kätteriets utrotande o. den katolska trons utbredning. Ordensmedlemmarna delades i lärjungar, medhjälpare o. mästare (projessi). De sistnämnda valde ordensgeneralen. Orden upplöstes 1773 men återupprättades redan 1814, varefter den arbetat för påvekyrkan. Jesuitstil, missvisande benämning på barocken, särsk. sådan den utformades i jesuitordens kyrkor. Jesus Syrak el. S i r a k (egentl. Jesus, Syraks son), författare till den apokryfiska boken Jesus Syraks bok (200-t. f.kr.) i G T, en samling tänkespråk o. levnadsregler. Jet, eng. benämning för gagat. Jeton el. jetong [sjetång'] (av fr. jeter, kasta), spelmark; belöningspenning. Jeton de présence [s} ö tå n *' d presa n «s'], medaljliknande penning, som av en del samfund (bl. a. Sv. akad. o. Vet.akad.) utdelas till de i ett sammanträde deltagande medlemmarna. Jet propulsion, eng., rcaktionsmotor. Jfr Rcaktionsdrift. Jeumont [sjömå"»'], stad i n. Frankrike, dep. Nord, nära gränsen till Belgien, vid fl. Sambre. 6,600 inv. Järnindustri, marmorbrott. Jeune premier [sjönn pr ö mje'], fem. jeune p r e m i é r e [pr a mjä'r], fr., förste älskare resp. första älskarinna vid teatersällskap. Jeunesse dorée [sjönäss' dåre'], fr.,»gyllene ungdom»; urspr. namn på de levnadsglada kretorde sökas på Y el. Dj.
Jeurling 791 Jodförgiftning sar, som blevo tongivande i Paris efter Robespierres fall 1794; num. benämning på förmögen o. lättsinnig ungdom. Jeurling [jö'r-], Anders (1851 1906), tidningsman. Grundade (1889) o. redigerade till sin död Stockholms-Tidningen. Stiftade Solbacka läroverk (vid Stjärnhov, Sörml.). Jeux floraux [sjö flårå'j, fr.,»blomsterlekar», pristävling i lyrik, som sed. 1324 årl. hållas i Toulouse inför ett litterärt sällskap, Académie des jeux floraux. Jevons [dsjevv' ö ns], Stanley (1835 82), eng. nationalekonom o. filosof, en av skaparna av gränsnytteteorien o. av den matematiska skolan inom nationalekonomien (Theory of political economy, 1871). Jevpato'rija, stad i förvaltningsområdet Krim, RSFSR, på Krims v. kust. 28,000 inv. Badort. Jez [jesj], T o m a s z Teodor, författarnamn för Zygmunt Milkowski (1824 1915), polsk författare. Ivrig förkämpe för demokratien o. folkens frihet deltog M. i ungerska upproret 1848 o. i polska 1863; död i Amerika. J:s frihetsidéer avspeglades i hans skrifter. Memoarer utgivna 1936 37 (3 bd). Jhan si. stad i Förenade provinserna, n. Indien. 103,000 inv. (19 i). Järnvägs- o. militärstation. Jidd'isoh (av yiddish, en amerik. förvrängning av ty. judisch), dets. som judetyska. Jig [dsjigg], gammal engelsk dans. Jigg, styrningsanordning vid borrning o. brotchning vid massfabrikation o. noggrann bearbetning. Fastspännes vid arbctsstycket (men i motsats mot fixtur ej vid arbetsbordet) o. fixerar defas läge i förhållande till verktyget, som införes genom styrningshål i jiggen. Denna kan av. vara utförd som rnätverkfyg el. som kombination för både bearbetning o. mätning. Jiggermast, aktersta masten på 4- o. 5- mastade segelfartyg. Jih'lava, tjeck, namnet på staden Iglau. Jiménez de Cisneros el. X i m e n e s [chime'neb de bisne'rås], Francisco (1436 1517). spansk kardinal o. statsman, sökte med våld omvända de spanska morerna o. genomförde stränga reformer i sitt lands kyrka. Jingo, egentl. by J i n g o [baj dsjing'gå],»vid Gud», eng. slanguttryck, som under ryskeng. konflikten 1877 78 kom att beteckna krigsivrare o. sedan mera allmänt fått denna betydelse. J i n g o i s m', överdriven patriotism. Jingopress, chauvinistisk tidningspress. Jinnah rdsjinn'ö], Muhammed Al i, f. 1876, indisk advokat o. politiker, grundade 1906 den muhammedanska frihetsrörelsen All India-Moslem I.eague. J:s politiska grundtanke upprättandet av en självständig muhammedansk stat förverkligagades genom Indiens delning aug. 1947, varvid J. blev generalguvernör över Pakistan o. samtidigt president i dess konstituerande församl. Jfr Pakistan. Jiråsek [jirr'-], A 1 o i s (1851 1930), tjeck, författare, romaner o. skådespel med motiv ur tjeck. hist. Jisree'1 el. Jisreelslätten, stor, fruktbar slätt i Palestina, mellan Samarien o. Galiléen, omtalad i Bibeln. Jitterbug [dsjitt' bagg], akrobatiskt betonad pardans, som i Sverige kom på modet 1944. Jiu-jit'su, japansk brottningsmetod, avsedd till självförsvar mot kroppsligt överlägsna el. beväpnade motståndare. Går ut på att genom slag på vissa ömtåliga kroppsdelar, hastigt grepp om motståndarens armar, ben el. hals försätta honom i ett tvångsläge, som gör honom maktlös. Systemet omfattar omkr. 500 olika grepp, slag o. parader. J. infördes i Sverige 1908. J. K., förkortning för justitiekanslem. J. O., förkortning för justitieombudsmannen. Jo'ab, konung Davids systerson o. fältherre (2 Sam. 2 ff,); besegrade o. dödade den upproriske Absalom. Jo'achim, Joseph (1831 1907), ungersk violinist, 1868 förest, för konservatoriet i Berlin. Jo'aohimsthal, tjeck. Jåchymov, stad i n.v. Böhmen, Tjeckoslovakien. 7,000 inv. Gammal gruvstad (silver, radium, uran). Radiumlaboratorium o. -kuranstalt. I J. slogs sed. 1517 joachimsthalern, ursprunget till den tyska thalern, den nord. dalern o. den amerik. dollarn. Joakim av Flo'ris, it. Gioacchino da Fiore (omkr. 1132 1202), ital. munk, förkunnade med profetisk kraft en ny tidsålders genombrott, då»det eviga evangeliet» (Upp. r4: 6) skulle uppenbara Bibelns fördolda andemening. Joäo Pessöa, till 1930 Parahyba, huvudstad i staten Parahyba, n.ö. Brasilien, vid fl. Parahyba, nära havet. 118,000 inv. (1940). Kat. ärkebiskop. Exporthandel. Anlagd 1585. Jo'as, judiska konungar. I. En son till Ahasja, var konung över Juda rike omkr. 837 798 f.kr. 2. En son till Joahas, var konung i Israels rike omkr. 800 785 f.kr.; erövrade landet ö. om Jordan från syrerna. Job, huvudpersonen i Jobs bok (i GT), en poetisk lärodikt om lidandets problem. Jobb (eng. job), arbete, urspr. endast tillfälligt arbete. Jobba, arbeta; spekulera o. göra oskäliga vinster. Jobspost, sorgebud, olycksbud. Jfr Jobaf Jochnick [jåkk'-], Adolf (1870 1943), ämbets- o. försäkringsman, generaldirektör o. chef för Pensionsstyrelsen 1913 39 o. som sådan organisatör av folkpensioneringen. J. stiftade 1899 Sv. livförsäkringsanstalten Trygg o. 1907 Återförsäkrings AB. Atlas. Riksbanksfullmäktiges ordf. 1917 41. Jockey [dsjåkk'i], eng., försv. j o c k e j [jåkej'], professionell kapplöpningsryttare i motsats till jjentlemannaryttare. Jod [jådd] (av grek. io'des, violett), mörkgrått, med klor närbesläktat 1-, 3-, 5- o. 7-värt grundämne. Kem. tecken /, atomvikt 126.92, atornn:r 53, spec. vikt 4.93, sraältp. 113.50, kokp. 184.4. Förflyktigas vid kokning till en violett, tung gas. Jod är så gott som olöslig i vatten men lättlöslig i alkohol, kloroform o. andra organiska lösningsmedel. I vatten försatt med jodkaliuni löses den, liksom i alkohol, med mörkbrun färg. Färgar i mycket små mängder stärkelse blå samt äggviteämnen o. huden gula. Förekommer i havsalger, i små mängder i sköldkörteln (jfr Tyroxin) samt i moderlutarna från chilcsalpeterfabrikationen. Jods förening med väte, i o d v ä t c, HJ, är en färglös gas, som i vattenlösning reagerar som en syra, j o d- vätesyra. Med metalier ger den salter, jod i'd er. Kaliumjodid el. jodkali u m, KJ, är ett viktigt, i den kemiska analysen o. medicinen mycket använt salt. Joddia (ty. jodeln), ett bland alpbor vanligt sångsätt utan ord med hastig övergång från brösttoner till falsett. de Jodelie [d sjådäll'], Étienne (1532 73), fransk författare, medlem av den s. k. Plejaden. J. var den förste, som på franska skrev skådespel efter antika mönster. Jodförgiftning el. j o d i s m', genom oförsiktigt bruk av jodpreparat uppkommen förgiftning. Symtomen: snuva, hosta, ökat tårflöde o. heshet samt ofta hudutslag. Hos en del individer, sannolikt på grund av konstitutionella anlag, uppträder mag- o. tarmrubbningar, svettningar, nervös oro med hjärtklappning, Ord, som saknas på J, 1 torde sökas på Y el. Dj
Jodhpur 792 Johan eventuellt en del ögonsymtom o. sköldkörtelförstoring, således en bild som vid den Basedowska sjukdomen. Jodhpur [dsjåddpo' 0 ]. 1. J. el. M a r w a r, furstestat i Rajputana, n.v. Indien. 90,814 kvkin, 2.5 niill. inv. {1941). Huvudnäring: jordbruk (majs o. bomull). Styres av en makaraja. 2. Huvudstad i J. 1. 127,000 inv. (1941). Betyd, handel. Ståtligt furstepalats. Jodl, Friedrich (1849 1914), österrik, filosof, prof. i Wien 1896; en av huvudrepresentanterna för den tyska nykantianismen. Bl. arb. Geschichte der Etkik in der neueren Philosophie (2 bd, 1882 89). Jodl, Alfred (1890 rg46), tysk generalöverste 1944, Hitlers rådgivare o. chef för hans personliga militärstab, generalstabschef (efter Zcitzlcr) 1944, avgick juli s. å. Dömd som krigsförbrytare o. avrättad oict. "946. Jodoform', CHJ 3, gult pulver med stark lukt; har tidigare använts som ströpulver i sår. Bildas då jod får inverka på en alkalisk lösning av etylalkohol el. aceton, vilket användes för att påvisa dessa ämnen (jodoformprovet). Jodometri', metoder att bestämma en rad olika ämnen genom titrcring (se d. o.) med jodlösning el. med tiosulfat, sedan jod först frigjorts. Som indikator användes stärkelse. Jodsprit, en 5 %-ig lösning av jod i koncentrerad sprit, användes till tvättning o. desinfektion av hudytor före operationer. Jodtal, den viktsmängd jod, som kan kemiskt bindas av 100 g fett. Utgör ett mått på halten av omättade fettsyror o. användes vid undersökning av fett. Jodtinktu'r,»stark jodsprit», en 10 %-ig lösning av jod i koncentrerad sprit. Användes ungefär som jodsprit. Joel, profet i GT (omkr. 500 f.kr.), förkunnade bl. a. Guds dom över hedningarna. Joensuu [jå'enso], stad i s.ö. Finland, Kuopio 1., vid Pielisälven. 6,400 inv. (1942)- Grundades 1848. Joffe, Adolf Abramovitj {1883 1927), sovjetrysk diplomat, jude, deltog i 1905 o. 1917 års revolutionära rörelser o. verkade sedan som fredsunderhandlare (i Brest- Litovsk 1918 o. senare med Polen, Estland, Litauen, Lettland o. Japan) samt som ambassadör i Berlin (utvisad), Peking, Wien, Tokio o. Genua. Trotskijanhängare. Begick självmord. Joffre [sjåffr], Joseph (1852 1931). fransk marskalk, 1911 generalstabschef o. vice president i högsta krigsrådet. Efter de franska motgångarna vid Första världskris början lyckades J. vid Marne hejda den tyska offensiven men blev efter motgångarna r9r6 avlägsnad från befälet o. använd som»teknisk rådgivare». Marskalk av Frank under större delen av sin regering, stödd av adeln, i rätt skarp motsättning till Karl. Lärd o. teologiskt intresserad sökte J. medla mellan protestanterna o. Rom o. i Sverige införa en praktfullare, mera katolskt färgad gudstjänst (»röda boken») samt lät uppfostra sin son Sigismund i katolska läran för att åt honom förvärva Polens krona. J. igångsatte flera byggnadsföretag, bl. a. Vadstena slott, vilkas stora kostnader försämrade statsfinanserna. Av sin faders egenskaper hade J. ärvt misstänksamheten o. det häftiga lynnet men saknade dennes verklighetssinne o. sunda försiktighet. Johan (1589 1618), svensk prins, hertig av Östergötland, Johan III:s yngste son. J. var efter Sigismunds o. hans söners avsättning närmast i arvsföljd till Sveriges krona men avsade sig till förmån för Karl IX 1604. Härförare under Kalmarkriget. Johan utan land, eng. John Lackland (1167 1216), konung av England 1199, broder o. efterträdare till Rikard Lejonhjärta, fick sitt tillnamn därav att han som prins ej haft något län. En tvist med Innocentius III ledde till att J. 1213 erkände påven som sin länsherre. Efter en stormannaresning tvangs J. äv. att underteckna det ryktbara frihetsbrevet Magna charta 1215. Då J. med påvens tillstånd bröt denna försäkran, utbröt uppror, under vilket J. avled. Beryktad för grymhet o. trolöshet. Johan liden gode (fr. Jeanlebon) (1319 1364), konung av Frankrike 1350 efter fadern Filip VI, ridderlig o. slösaktig. Engelsmännens fånge 1356 frigavs J. 1360 men återvände till England, då Frankrike ej kunde betala fastställd lösen. Johan (po. J a n), polska konungar. J o h a n II K a- Simir (1609 72), konung 1648, son av Sigismund II av Sverige o. Polen. Den siste manlige Vasaättlingen. J. tvangs genom freden i Oliva 1660 att avstå från sin ättegrens anspråk på Sveriges tron o. avsade sig polska kronan under trycket av adelns missnöje 1668. (Se bild.) Sobieski (1629 96), vann en lysande seger över turkarna vid Chocim 1673, valdes efter Mikael Wisniowieckis död till konung 1674 o. drevs av den turk. faran över till kejsaren, varefter han undsatte Wien (1683) o. firades som kris rike 1916. Medl. av Fr. akad. 1920. Posthuma memoarer (1932 ff.). tenhetens räddare. I det inre försvagades rikets kraft genom oupphörliga partistrider. (Se bild.) Jo'fur (isl. Jöfurr, egentl. vildgalt; furste, hjälte), mansnamn i svenska runinskrifter. I sv. 1700-talsdiktning namn på Jupiter. Johan (port. J o ä o), portugisiska konungar. Johan, svenska konungar. Johan I Sverker sson (omkr. 1200 22), konung 1216, son av Peter I, fördrev dennes familj o. besteg Johan I den store (1357 1433), oäkta son av Sverker (II) Karlsson. J. lät företaga tronen 1385. Fader till Henrik Sjöfararen. ett korståg till Estland (1220). J o h a n III Johan IV (1604 56), konung 1640 vid landets av honom ledda frigörelse från Spanien; ( J 537 92), son av Gustav Vasa o. Margareta Leijonhufvud. Som prins råkade J. i strid med grundläggare av dynastien Braganca. Erik XIV, bl. a. på grund av sitt giftermål Johan (ty. J o h a n n), kurfurstar 0. konungar med Katarina Jagiellonica, ledde jämte brodern, hertig Karl, upproret mot Erik o. blev tige (1468 1532)1 kurfurste 1525 efter bro av Sachsen. Johan den ståndak efter denne konung (1568), dock mot avsevärda dern Fredrik den vise. Varm främjare av medgivanden åt hertig Karl o. adeln. Han stod reformationen. Johan Fredrik den
Johan - 793 - Johannesört ädelmodige (1503 54). den förres son o. efterträdare, kurfurste 1532. J:s tvist med sin syssling hertig Moritz ledde till dennes förbund med kejsaren i Schmalkaldiska kriget, vari J. blev slagen o. fången (i547)- Han måste till Moritz avstå större delen av sitt land jämte kurfurstevärdigheten o. frigavs först 1552. (Se bild.) Johan Georg (1585 1656), kurfurste 1611, sökte i Trettioåriga kriget föra en självst. politik men ingick 1631, pressad av Gustav Adolf, förbund med denne. Då krigslyckan efter Gustav Adolfs död vände sig, slöt J. fred med kejsaren i Prag 1635 o. förbund mot Sverige, vars härar nu besegrade honom o. härjade hans land. Johan (1801 73), konung 1854. J- sökte att i järnbredd med Österrike o. Preussen samla ett»tredje Tyskland» men misslyckades; slöt sig i kriget 1866 till Österrike o. måste i freden ingå i Nordtyska förbundet. Johan (ty. J o h a n n), ärkehertigar av Österrike. Johan (1782 1859), son av kejsar I,eopold II, var under upproret i Wien 1848 den flyktade kejsar Ferdinand I:s ställföreträdare. Av tyska nationalförsamlingen s. å. vald till riksföreståndare svek J. genom sin hänsyn till Habsburgs intressen de förhoppningar om Tysklands enande, som fästs vid honom. Johan (1852 91), son av storhertig Leopold II av Toscana, stod ständigt i opposition mot den rådande regimen, avsade sig 1881 sina värdigheter och kallade sig sedan Johan Orth. Omkom genom skeppsbrott. Johan av Leyden, egentl. Johan B ockhold (1509 36), tysk skräddare, utropades 1534 av vederdöparna i Miinster till»nya Israels» konung o. förde ett skräckregemente med avrättningar o. utsvävningar, tills staden blev stormad o. J. avlivad. (Se bild.) Johan av Ne'pomuk, den helige Nepomuk, Böhmens skyddshelgon, enl. legenden präst i Prag o. biktfader åt konung Wenzel IV:s gemål; dödad för sin vägran att förråda hennes bikt (trol. 1393). Hans kult främjades av jesuiterna i avsikt att utplåna minnet av Jan Hus. Johan av Salisbury [så'lsbri] (omkr. 1120 80), eng. filosof o. historiker, uppträdde bl. a. mot skolastiken. Johan Kasimir (1589 1652), pfalzgreve vid Rhen. G. m. Gustav II Adolfs halvsyster Katarina bosatte sig J. 1622 i Sverige o. anförtroddes i konungens frånvaro ledningen av finansärendena o. försvaret. Hans motsättning till Axel Oxenstierna kom honom att efter Gustav Adolfs död i stort sett draga sig tillbaka från styrelsen. J. var bosatt på Stegeborg. Fader till Karl X Gustav. Johanna den vansinniga (1479 1555). drottning av Kastilien o. Aragonien 1504, dotter av Ferdinand o. Isabella, g. m. Maximilian I:s son Filip den sköne o. moder till kejsarna Karl V o. Ferdinand I. Johannelund, Evangeliska Fosterlandsstiftelsens missionsskola i Bromma förs., Sthlm. Johannes, Sebedeus' son, en av Jesu apostlar, broder till Jakob d. ä. J. tillhörde den förtroliga lärjungakretsen (Joh. 13: 23 m. fl.); omtalas sedan av Paulus som en av den första kristna församlingens stödjepelare. Johannes, namn på 22 påvar (den siste kallade sig J. XXIII, emedan den so:e i ordningen oriktigt kallat sig J. XXI). J o- hannes VIII, påve 872 882, utvidgade påvedömets maktställning o. gjorde kejsarkröningen till en påvlig rättighet. Johannes XII, påve vid 18 års ålder (955 964), ryktbar för sin sedeslöshet, avsattes av kejsar Otto I (963) men lyckades återtaga påvestolen. Johannes XV, påve 985 996, verkställde den första påvliga helgonförklaringen (993)- Johannes XXII, påve 1316 34 (i Avignon), känd för sin kamp mot Ludvig bayraren, som han vägrade kröna till kejsare. Johannes, östromerska kejsare. Johannes I Tzimiskes (omkr. 925 976). J:s rättrådiga, segerrika regering var en rikets blomstringstid. Johannes VIII P a 1 a i o 1 o- gos (1390 1448), kejsare 1425. sökte förgäves ena grek. o. rom. kyrkan för att få hjälp mot turkarna, vilka vid J:s död erövrat nästan hela riket utom Konstantinopel. Johannesbergs församling, Göteborg. 27,464 inv. (1947). Johannes' brev, 3 av de s. k. katolska breven i NT (omkr. 100 e.kr.), varna mot irrlärare o. inskärpa kärleksbudet. Tillskrives en presbyter Johannes. Johannesbrödsträd, art av trädsläktet Ceratonia. Johannesburg, stad i Transvaal, Sydafrik. unionen, i guldgruvedistriktet Witwatersrand. 324,000 européer (1946). Medelpunkt för Sydafrikas rikaste guldfält. Univ., 2,800 stud. (1944). Svensk församling. Flygplats Palmifontain. Johannes döparen,»den siste profeten», framträdde som botpredikant i Juda öken O. betraktades som förelöpare till Messias. J. döpte Jesus (Matt. 3: *5) - bekräftade hans Sändning som Messias. Dödades av Herodes Antipas. Johannes' evangelium, det yngsta evangeliet i NT, enl. en gammal tradition skrivet av aposteln Johannes omkr. 100 e. Kr. Evangeliet intar en avgjord särställning, hävdar Jesus som det människovordna Ordet (logos) o. låter honom själv, framför allt i sitt avskedstal till lärjungarna o. i sin»översteprästerliga förbön» (kap. 17), betyga sin enhet med Fadern. Jesu verksamhet i Galiléen förbigås nästan fullständigt, huvudvikten lägges vid hans besök i Jerusalem, vid utsagor o. händelser, som bekräfta hans Messiasskap. Johannes* församling. 1. Församling i Sthlm. 20,051 inv. (1947). 2. Församling i Malmö. 20,246 inv. (1947). 3. Församling i Norrköping. 7,191 inv. (1947). Johanneshov, stadsdel i s. Stockholm, ingår i Enskede församling. 12,587 inv. (1947). Johannes Magnus el. Magni (1488 1544), broder till Olaus Magnus, Sveriges siste kat. ärkebiskop (1523); kom i en svår ställning under konflikten mellan påvens o. kungadömets intressen o. lämnade Sverige 1526. Skrev i landsflykten bl. a. en berömd svensk kungakrönika, Historia de omnibus Gothorum Sueonumque regibus (tryckt 1553), färgad av en starkt nationalistisk anda o. rik på fantastiska uppgifter, vilken övat stort inflytande på äldre sv. historieskrivning. Johannes Matthi'ae Go'thus, adlad Olliequist (1592 1670), drottning Kristinas lärare, biskop i Strängnäs 1643. Väckte ovilja hos prästerskapet genom sin strävan att sammanföra lutheraner o. reformerta o. nödgades avgå 1664. Johannes Uppenbarelse, NT:s enda profetiska bok (från omkr. 100 e.kr.), skildrar i syner Guds rikes strider o. slutliga seger. Johannesört, arter av växtsläktet Hypericum.
Johannisborg 794 John Bull Johannisborg, ett med vackra renässansformer prytt porttorn strax norr om Norrköping, den enda återstående resten av ett slott, som uppfördes av hertig Johan av Östergötland o. brändes av ryssarna 1719. Restaurerat 1934- Johannishus, Blekinge största gods, fideikommiss inom ätten Wachtmeister. Huvudbyggnaden uppf. 1772 av C. F. Adelcrautz. Johanniterorden, den första andliga riddarorden, uppstod under första korståget ur en åt Johannes döparen helgad barmhärtighetsstiftelse i Jerusalem o. spelade en betyd, roll i kampen med islam. J. ägde under senare medeltid kloster o. sjukhus över hela Europa. Sedan Napoleon 1798 erövrat J:s sista huvudkvarter, Malta, äger orden intet område men anses alltjämt suverän. Äv. en protestantisk gren finnes. Återupplivades i Sverige 1920. Johannsen, Wilhelm Ludvig (1857 1927), dansk botanist, prof. i Köpenhamn 1903, framstående ärftlighetsforskare o. växtfysiolog. Johan'sen, V i g g o (1851 1935). dansk målare. Landskap, porträtt o. framför allt genreartade interiörer med utpräglat dansk, intim stämning, vanligen i dämpad ton. Johan'sen, S v e n d, f. 1890, dansk målare av expressionistisk läggning. Äv. teaterdekoratör o. bokillustratör. Johanson-Thor-, Emil, f. 80 / 3 1889, grafiker o. målare, förest, för Konstakademiens etsningsskola sed. 1926. Prof:s namn 1938. Johansson, Lars (Lasse), kallad L u c i- dor (1638 74), skald, en av stormaktstidens originellaste begåvningar. Utom en ansenlig samling bröllops- och gravkväden skrev J. ett antal kärleks- o. dryckesvisor, som i åskådlig livfullhet förebåda Bellman. En del av hans lyriska alstring utgavs 1689 under titeln Helicans blomster. Äv. psalmförfattare. J. omkom under ett källargräl. Johansson, Johan (1792 1860), publicist. Som ledare för tidningen Argus gjorde han denna till oppositionens huvudorgan under 1820-t. o. blev därigenom en av den sv. polit. pressens grundläggare. Johansson, Christian (1817 1911), svensk balettmästare vid kejserliga balettskolan i S:t Petersburg. En av den ryska danskonstens grundläggare. Johansson, Martin (1837 1908), biskop i Härnösand 1888, genomdrev stiftets delning 1903, då Luleå stift tillkom. Utgav 1876 89 som professor i Uppsala Teologisk tidskri/t. Johansson, Gustaf (1844 1930), finl. präst, ärkebiskop i Finland från 1899, framstående teolog o. kyrkopolitiker i konservativ anda. Johansson, Aron (1860 1936), arkitekt. Har bl. a. utfört Riksdags- o. Riksbankshusen (1897 1906) o. Danviks hem (1911 15). Johansson, K a r 1 Ferdinand (1860 1926), språkforskare, prof. i sanskrit med jämf. indoeurop. språkforskning i Uppsala 1893. Bl. arb. Indiska sagor (1907) o. Ur Indiens heliga skrifter (1908). Johansson, Jöns (1862 1938), läkare, prof. i fysiologi vid Karolinska institutet 1901 27. Socialmedicinskt verksam. Pionjär för den reglementerade prostitutionens avskaffande. Johansson, Carl Edvard (1864 1943), uppfinnare o. ' industriman. Uppfann normalmåttsatscr av ytterst noggrant slipade stålstycken, varigenom kontroll av precisionstillverkningar i industriell skala drivits till förut oanad höjd. 1911 grundades härför A B. C. E. Johansson, Eskilstuna (aktiekap. 3 mill kr. 1948). 1923 35 verksam vid Fords verkstäder i För. Stat. Erhöll IVA:s stora guldmedalj efter sin död. Johansson (ikälkebo), Johan (1868 1928), hemmansägare, politiker, led. av AK 1907 08 samt från 1922, av FK 1920 31. J. var en av stiftarna av Bondeförbundet samt från 1922 partigruppens ordf. Johansson, Axel, f. 31 / 8 1868, tidningsman, red. för Upsala Nya Tidning sed. 1903. Ordf. i Publicistklubben 1925 29. Johansson, Hemming, f. 8 / 5 1869, industriman, ingenjör, sed. 1898 verksam vid L. M. Ericsson, 1909 25 dess verkst. direktör. Hed.- dr vid Tekn. högskolan i Sthlm 1944. Johansson, Klara, f. 8/ 10 1875, författarinna, omdömesgill o. klarsynt litteraturkritiker (bl. a. i Sthlms Dagblad 1900 10) o. essäist. Bl. arb.: En recensents baktankar (1928), Det rika stärbhuset (1946). Johansson, Johan, f. */s 1879, målare, en av de främsta bland de moderna skånska målarnas genombrottsmän; mångsidig alstring. Johansson, C y r i 11 u s, f. 9 /, 1884, arkitekt. Bl. arb. i Sthlm Vin- o, spritcentralens magasin vid Norrtull (1923), affärshuset Centrum, Årstabron (1923 24). I Karlstad Värmlands museum (1929). Johansson, Albin, f. «/» 1886, affärsman, sed. 1924 verkst. dir. i Kooperativa förbundet, vilket under J:s ledning utvecklats till ett riksomspännande företag. (Se bild.) 1. Johansson, Adolf (1889 1934), författare av romaner o. noveller med vildmarksmotiv (De röda huvudena, 1917, m. fl.). 2. Johansson, Gustaf (1891 1925). broder till A. J., författare; utgav friska skildringar särsk. från småländsk vildmark. Bl, diktsamlingar: Jägarvisor o. landsvägsballader (1913). Bl. berättelser: Myrholmspojkama (1918) o. Det röda skenet (1920). Johansson, Gotthard, f. 8 / 5 1891, konstkritiker (sed. 1930 i Sv. Dagbl.). V. ordf. i Sv. slöjdfören. sed. 1943- Har särsk. behandlat funktionalismen. Utg. 1943 Helene Schjerfbecks konst. Johansson, Ivar, f. 31 /i 1903, brottare, polisman. J. har vunnit 3 olympiska guldmedaljer samt (1928 41) 9 europa- o. 20 sv. mästerskap i grekisk-romersk o. fri brottning. Johansson, S v e n, f. 8 / 7 1914, cyklist, affärsbiträde. J. har som tävlingscyklist (Svängis) vunnit 10 Svenska mästerskap (1937 47) och bl. a. nord. mästerskapet (1938) samt sexdagarsloppct (1940 o. 1942) o. sjudagarsloppet (1941). Johansson, Torsten, f. *&f, 1920, tennisspelare, europamästare i Davis Cup 1946. Johan Zapolya [sa'påja] (omkr. 1487 154 ), furste av Siebenbitrgen 1511. Ledare för ett mot konung Ludvig II av Ungern oppositionellt adelsparti blev J. efter dennes död 1526 av sitt parti utropad till konung. Mellan honom o. Ludvigs efterträdare Ferdinand, Karl V:s broder, utbröt nu ett krig, som förskaffade sultanen stort inflytande i Ungern. John [jånn], Eugenie (1825 87), tysk författarinna under namnet E. M a r 1 i 11. En samlad upplaga av hennes lättflytande men schablonmässiga romaner utkom i sv. övers. 1893 1903 (n bd). John Bull [dsjånn bo-], titelfiguren ckap. 3 mill. 9HHHH I i en satir av Arbuthnot; Ord, som saknas på J, torde sökas p å Y el. Dj.
Johnsen 795 Jolin skämtsam benämning på eng. folket. I karikatyrer framställes J. vanl. som en undersätsig äldre herre med kindskägg, cylinderhatt, frack, röd väst o. kragstöviar (se bild å föreg. sida). Johnsen [jånn'-], Johan, holsteinsk målare, verksam i Sverige under senare delen av 1600-t. Detaljrika blomsterstycken o. landskap. Repr. i Nat.mus. Johnsen [jånn'-], Henrik Filip (1717 79), engelskfödd svensk tonsättare o. organist, komponerade baletter, skådespelsmusik, pianostycken, en såugsaniliug, 24 öder. Johns Hopkins University [dsjånns håpp'- kins jonivo'siti] i Baltimore, ett av För. Stat:s förnämsta universitet, öppnat 1876. Grundfonden donerades av köpmannen Johns Hopkins (1794 1873). 4,800 studenter samt 954 lärare (1947). 1. Johnson, Axel (1844 1910), skeppsredare, grundade 1890 Rederi AB. Nordstjernan o. 1904 Johnson-linjen för trafik på Argentina o. Brasilien. 2. Johnson, Axel Ax:son, f. 25 /, 1876, son till A. J., skeppsredare o. industriman, har såsom ledare för de av fadern grundade rederiföretagen kraftigt bidragit till deras utveckling o. vidare gjort betydande insatser inom särskilt järnindustrien, bl. a. såsom ordf. o. huvuddelägare i Avesta Jernverks AB. Äger sed. 1941 Norrvikens trädgårdar vid Båstad. Tekn. hed.dr i Sthlm 1944. 3. Johnson, Helge Ax:son (1878 1941), broder till föreg., godsägare, hovjägmästare. Donator till allmännyttiga ändamål samt en stiftelse med kulturella o. filantropiska uppgifter. Johnson, Amandus, f. "/, 1877, svenskamerik. historiker, till 1922 lärare i skandinav, språk vid Pennsylvania-universitetet, har utgivit undersökn. rör. sv. Delawarekoloniens historia samt bidrog verksamt till tillkomsten av John Morton memorial building vid Philadelphla. Även forskningsresande. Johnson, Eyvind, f. 29 / 7 1900, författare. J., som tagit intryck av bl. a. Gide o. Freud, har särsk. behandlat karaktärens sönderfall i konflikten mellan verklighet o. önskedröm: romanerna De fyra främlingarna (1924), Nattövning (1938) m. fl., novellsaml. Sju liv (1944) m. fl. Genom den självbiografiska romansviten om Olof har J. blivit den ledande arbetardiktaren: Nu var det 1914 (1934), Här har du ditt Uvl (1935), Se dig inte om! (1936), Slutspel i ungdomen (1937)- Bl. senare romaner de tidspsykologiska Soldatens återkomst (1940) o. trilogien om Krilon: Grupp Krilon (1941). Krilons resa (1942). Krilon själv (1943). vari J. ger en symbolisk skildring av humanismens o. den västerländska kulturens räddning undan våld, nihilism o. barbari. Strändernas svall (1946) är en roman efter Odysséen. Johnson [dsjånn's n], Samuel, vanl. kallad doktor J. (1709 84), eng. författare o. lärd, den siste store förkämpen för den eng. klassiciteten; skrev bl. a. en berömd översikt över den eng. litteraturen samt den första eng. ordboken. Mest känd genom sina kärnfulla o. sinnrika yttranden, upptecknade av Boswell. Johnson [dgjånn's n], Andrew (1808 75). För. Stat:s 14* president (1865 68), Uncolns efterträdare, verkade för försoning med sydstaterna men kom därigenom i konflikt med kongressen. Johnson [dsjånn's n], Herschel, f. 1894, amerik. diplomat, minister i Sthlm 1941 46, representant i FN 1946. Johnsonlagen [dsjånn's n], en 1934 antagen lag i För. Stat. förbjudande kredit åt stater, som restera för skulder från Första världskr. Uppkallad efter sin upphovsman, den isolationistiske senatorn Hiram Johnson (1866 1946). Johnsson, W i k i n g, f. 2'/» 1878, bergsingenjör, vcrkst. dir. i Jcrnkontorct 1936 46. Johnsson, Ivar, f. '--.'., 1885, bildhuggare, en av den moderna sv. skulpturens främsta representanter. Bl. arb.: bronsstatyerna David (Hälsingborg, 1923; se bild) o. Kvinna vid havet, 1932, krönfigur i brons till monument över Första världskr:s offer (vid Sjöfartsmus. i Göteborg), fontänen Arbetets ära och glädje (på Fristadstorget i Eskilstuna, 1942), Tycho Brahe (på Ven, granit, 1947), Människan och hennes genius (monument i brons i Linköping, 1948) o. fontänen Livets brunn (brons o. sten), avsedd att resas i Skövde 1949. Fil. hed.dr i I.und 1947. Johnston [dsjänn'st n], sir Harry Hamilt o n (1858 1927), eng. forskningsresande, företog vidsträckta resor i Central- o. Östafrika, där han grundlagt Ugandaprotektoratet. J. upptäckte 1901 giraffdjuret okapi. Johnstown [dsjåns'ta n], stad i Pennsylvania, n.ö. För. Stat. 67,000 inv. (1940). Metallindustri o. handel. «/s 1889 förstördes J. genom en översvämning av den 83 m högre än staden liggande Connemaughsjön. Därvid omkommo över 2,000 personer. Johore [dsjå hå'ö], malajstat i Malaj, unionen, på s. spetsen av Mälackahalvön, Bortre Indien. 7,678 kvkm, 738,000 inv. (194 )- Huvudstad: Johore Bharu (21,000 inv., 1931). de Joinville [d sj ä «'vill'], Jehan (1225 omkr. 1317), fransk riddare, deltog i korståget 1248 under Ludvig den helige o. skrev på ålderdomen ett äreminne över denne, vilket räknas som medeltidens yppersta memoarverk. Jo'jakim, konung över Juda rike omkr. 607 597 f.kr., son till Josia, förföljde profeterna, bl. a. Jeremia. Jo'jakin el. J e k o'n j a, son o. efterträdare till Jojakim; fördes (597 f.kr.) av Nebukadnessar fängslad till Babylon; befriades efter 37 års fångenskap. Jojkning, lappländsk sångart, bestående i gamla melodirika låtar med tillhörande text. Jökai [jå'kai], M6r (1825 1904), ungersk författare. Av J:s fantasirika romaner är ett 20-tal övers, till svenska. Joker [ds]å k ö, sv. uttal: jå'ker], eng.,»skämtare», kort i pokerspelet. Joki [jåkk'i], fi., älv, å (vanligt i finska flod- o. ortnamn). Jokkmokk, kommun i mell. Lappland, Norrb. 1.; Jokkmokks landsf.distr., Luleå doms. 9,590 inv. (1947), därav i Kvikkjokks 270, i Porjus' 1,959 samt i Puottaure kyrkobokföringsdistrikt 1,344. Jokkmokks tingslag, Norrb. 1., omfattar Jokkmokks kommun. 9,590 inv. (1947). Luleå domsaga. Jolantha (Y o 1 a n t h e), opera med musik av P. Tjajkovskij o. libretto efter H. Hertz' drama»kong Renés Datter»; uppförd i Sthlm första gången 1893. Joliet [dsjå 'liet], stad i Illinois, n. För. Stat., vid Illinois-Michigankanalen. 42,000 inv. (1940). Järn- o. stålindustri. 1. Jolin, Johan (1818 84), skådespelare, författare, mest känd för sina halvt humoris-
Jolin 796 Jonisk (kolonn)ordning tiska, halvt känslosamma skådespel, kännetecknade av en för tiden ovanlig realism {Löjen och tårar, 1862, Friaren trän Värmland, 1864). 2. Jolin, Einar, f. 7 / 8 1890, sonson till J. J., målare, har utfört utsikter över Stockholm, landskap o. figurmålningar i starkt förenklad stil, med blond, välstämd färggivning. Joliot [sjåljå'], Frédéric, f. 1900, fransk fysiker, prof. vid radiutninst. i Paris. Erhöll tills, med sin maka Irene Curie (se denna) 1935 års nobel pris i kemi för upptäckten av den artificiella radioaktiviteten vid bestrålu. av lätta atomer med alfapartiklar. Hed.dr vid Oslo univ. 1945. Jfr Elementomvandling. Joll, j o 11 e el. j u 11 e, liten roddbåt. Jolo'sjön o. Jolo'öarna, dets. som Sulusjön o. Suluöarna. Jol'ster el. j o 1 s t e r p i 1, Sa'lix pentand'ra, mindre träd med glänsande grenar, avlånga, mörkgröna, ovan starkt glänsande blad. Hängen samtidiga med bladen, de hanliga med 5 ståndare i blommorna, de honliga ofta kvarsittande till följande vår. Allm. på skogsängar. Jommeiri, Nicolö (1714 74).»tal. tonsättare. Skrev ett 70-tal operor. Jomsborg, enl. den sena nordiska historieskrivningen en vikingaborg, anlagd av Harald Blåtand vid mitten av 900-t. troligen på ön Wollin vid Oders mynning. Den isl. J o m s- vikingasagan skildrar dess besättning som obändigt krigisk. Jon är en atom, atomgrupp, molekyl el. partikel, som avgivit el. upptagit en el. flera elektroner o. därmed blivit positivt el. negativt elektriskt laddad. De flesta salters kristallgitter äro uppbyggda av joner (j o n g i 11 e r), ex. natriumkloridkristaller av envärda pos. natriumjoner, Na+, o. envärda neg. klorjoner, Cl -. I smälta el. vattenlösning äro jonerna fritt rörliga o. vandra i elektr. fält ant. till katoden (k a t j o n e r) el. till anoden (a n j o n e r). Jfr Dissociation o. Elektrolys. I gaser finnas ofta positiva o. negativa joner, som ant. utgöras av en grupp av några få molekyler el. en sådan grupp kring en kondensationskärna (rökel. dammpartikel, dimdroppe el. dyl.); laddningen är vanl. ett elementarkvantum. Jonisation o. Jonstrålar. Jona, en profet i GT (omkr. 77 f-kr), sökte undfly Guds befallning att predika bättring i Nineve men blev till straff uppslukad av en jättefisk, kastad upp på land o. tvingad att lyda (Jonas bok). Jon-And, John (1889 1941). grafiker o. målare, från 1927 ord. dekorationsmålare vid Operan i Sthlm. Jo'natan, enl. 1 Sam. 14, 18 m. fl. konung Sauls son o. Davids trogne vän. Jonas, Justus (1493»555). tysk teolog, prof. i Wittenberg 1521, Luthers vän o. medhjälpare vid reformationsverket. Jon (John) Blund, sagoväsen, som enl. folkföreställningen framkallar sömnighet genom att»strö sand i barnens ögon». Jo'nbytare el. j o n u t b y t a r e, ämnen som användas (i form av ett slags filtrum) för att ur lösningar avlägsna vissa jonslag genom jonutbytc (se d. o.). De äro olösliga substanser, som innehålla sura el. basiska grupper o. därför binda katjoner resp. anjoner på sin yta. Jonbytarc bestå antingen av silikat (p e r m u- t i t, se d. o.) el. av organiska ämnen, t. ex. med syror behandlat kol m. m. cl. vissa konsthartser. De sistnämnda (o r g a n o 1 i t e r) förekomma under olika handclsnamn (wofatit, amberlite) o. innehålla i regel sulfonsyregrupper (katjonbytare) el. aminogrupper (anjonbytare). Jonbytare användas bl. a. för att bortskaffa kalcium o. magnesium ur hårt vatten (avhärdning) el. störande joner vid kemisk analys. De Jfr bundna jonerna kunna ånyo frigöras o. jonbytarfiltret återställas i urspr. skick genom behandling med utspädd syra el. en saltlösning. Jo'ner el. j o'n i e r, en av grek. folkets huvudstammar, bebodde Ättika, Eubea, Kykladerna o. Mindre Asiens v. kust. De förnämsta joniska städerna, bl. a. Miletos, Priene, Kolofon, Efesos, Samos o. Kios, voro förenade till ett stadsförbund. Jones [dsjå ns], I n i g o (1573 1652). eng. arkitekt, starkt påverkad av Palladio; generalinspektör för byggnadsväsendet i London 1615. Huvudverk: Whitehall Palace, varav blott festhallen uppfördes. Jong'kind, Johann-Barthold (1819 91), höll. målare o. etsare, genom sin ljuso. luftbehandling en förelöpare till impressionismen. Jonglö'r [sjång-], kringvandrande sångare i Frankrike under medeltiden. Num. gycklare, tusenkonstnär. J o n g 1 e'r a, bolla. Jo'nien, i forntiden den av jonier bebodda mell. delen av Mindre Asiens v. kust. Jonisation el. j o n i s e'r i n g, den process, varvid joner bildas i en gas, så att denna blir elektr. ledande. Förorsakas av hög temperatur, kortvågig elektromagnetisk strålning (ss. kortvågigt ultraviolett ljus, röntgen- o. gammastrålar) el. korpuskularstrålning (ex. alfa- o. elektronstrålar, kosmisk strålning) o. försiggår så, att en del av gasens molekyler förlora vardera en elektron, varpå såväl den positiva resten som elektronen anlagra andra molekyler (jfr Jon o. Wilsonkammare). I starka elektr. fält, ex. urladdningsrör, få elektronerna så hög hastighet, att de vid sammanstötning med andra molekyler jonisera dessa (stötjonisation). I atmosfärens nedre lager (troposfären) försiggår jonisation under inflytande av radioaktiv strålning från jordytan o., i mindre grad, av den kosmiska strålningen. De övre luftlagren ha hög elektr. ledningsförmåga på grund av stark jonisation genom solens ultravioletta strålning o. den kosmiska strålningen. Jfr Jonosfären. Jo'niska havet, den del av Medelhavet, som ligger mellan Grekland och s. Italien. Jo'niska skolan, benämning på de forngrek. naturfilosoferna från Mindre Asiens v. kust (särsk. staden Miletos) under 6:e årh. f.kr. Jo'niska öarna, ögrupp i Joniska havet, vid Greklands v, kust. 230,000 inv. (1938). De större öarna äro Korfu, Paxos, Leukas, Itaka, Kefallenia o. Zåkyntos. Frukt- o. vinodling. Fiske o. sjöfart. I forntiden självst. stater kommo J. tills, med det övr. Grekland under rom. o. därefter östrom. väldet, sedan under olika främmande härskare, bl. a. Venedig 1401 1797; fristat 1800, under Frankrike 1807, under England 1809; tillhöra sed. 1864 Grekland. Jo'nisk (kolonn)ordning, den av jonerna utformade grekiska arkitektoniska stilen. Kolonnen är högre o. smäckrare än den doriska o. höjer sig från en rund bas av orientalisk-attisk el. attisk-jonisk karaktär (i det senare o. vanligare fallet bestående av kal, omgiven av två vulster). Skaftets räfflor åtskiljas av smala ytor av kolonnstammen. Kapitalet består av en echinusartad del, prydd med jonisk ; ' L - 23 kymation (äggstav) samt abakusplatta, åtskilda av en dyna, på sidorna hoprullad i spiraler, voluter. Arkitraven har tre vågräta, utanför varandra skjutande skift (återgående på den tid, då man använde trä i stället för sten). Frisen, ett enda sammanhängande band, är ofta relicfsmyckad. Överst löper kransgesims med rännlist. Ord, som saknas på J, torde sökas på Y el. Dj
Jonisk tonart ~ 797 Jordaens Jonisk tonart, kyrkotonart, närmast motsv. vår durtonart med halvton mellan tredje o. fjärde, sjunde o. åttonde tonsteget. Jo'nium, radioaktivt grundämne med atomn:r go (alltså en torium-isotop), atomvikt 230, kem. tecken lo. Bildas ur uran II o. övergår under alfastrålning till radium. Halveringstid 82,000 år. Jonk'heer [-ber], fem. j o n k'v r o u w e [-frå e], den lägsta nederländska adelstiteln. Jonkvill' [sjå-], Narciss'us jonquilva, en från s. Europa härstammande narcissart med flera, täml. små, välluktande, gula blommor på varje stängel. Omtyckt krukväxt. Jonnart [sjåna'r], Charles (1857 1927), fransk politiker o. diplomat, generalguvernör i Algeriet 1903 n samt 1918 19, de allierades överkommissarie i Grekland 1917 o. ambassadör hos påven 1921 23. Led. av Fr. akad. 1923- Jonon [-å'n], en keton, som erhålles genom att förena citral (se d. o.) med aceton. Förekommer i två isomera former. Har i stark utspädning violdoft o. användes vid parfymtillverkning. Jfr Iron. Jonosfären, den del av atmosfären som har utpräglad elektrisk ledningsförmåga. Består av fyra olika skikt av joniserade gaser: H e a v i- sideskiktet (E-skiktet) på i medeltal c:a 90 km höjd, Appletonskikten (Fi o. F2) på 160 o. 260 km höjd o. det senast upptäckta D-skiktct på c:a 50 km höjd. Höjderna över jordytan växla med tiden på dygnet o. årstiden. Skikten reflekter? radiovågorna tillbaka mot jorden, vilket möjliggjort jonosfärens utforskande samt förklarar radiovågornas stora räckvidd. Genom interfcrens mellan direkta o. reflekterade radiovågor uppstår fading. Jonrör, äldre form av röntgenrör. Jonsberg, kommun i ö. Östergötland, östergötl. 1. (pastadr. Isnäs); Vikbolandcts landsf.- distr., Bråbygdens o. Finspånga l:s doms. 1,240 inv. (1947). Jönsbök [jå ns'bå k], isl. lagbok, utarbetad under Magnus Lagaböter. Antogs 1281 av alltinget o. är bevarad i flera handskrifter (från 1300-t. o. senare). Jonsered, municipalsamhälle i Göteb. o. Bohus 1., Partille kommun. 2,152 inv. (1947). Jonsereds Fabrikers AB., Jonsered. Grundat 1833, bolag 1872. Aktiekap. 5,070,000 kr. (1948). Bomulls-, lin-, hamp-, jutespinnerier o. väverier, mek. verkst., gjuteri m. m. Verkst. dir. E. Brodén (sed. 1947). Jonson [dsjånn's n], Ben (1573 1637), eng. författare, samtida med Shakspere. Skrev en rad satiriska sedekomedier, bl. vilka märkas Every man in his humour (1596) o. Volpone (1605). I The alchemist (1610) förlöjligas tidens böjelse för skrock o. trolldom. Äv. satiriska smådikter o. maskspel. essäer o. framför allt noveller med djup, psykologisk människoskildring: Fly till vatten o. morgon (1941), Sidor av Amerika (1946), Konvoj (1947). Jönsson, Finn ur (1704 80), isl. kyrkohistoriker o. kulturfrämjare, skrev en berömd isl. kyrkohistoria. Jönsson, F i n n u r (1858 1934), isl. språkforskare, prof. i nord, filologi i Köpenhamn 1898. Huvudarb. Den oldnorske og oldislandske Litteraturs Historie (3 bd, 2:a uppl, 1920 24). Jönsson, Einar, f. 1874, >sl. bildhuggare. Hans sinnebildliga o. proletära motiv äro burna av en obändig fantasi. Jonstorp, kommun i n.v. Skåne, Malmöh. 1. (past.adr. Mjöhult); Kattarps landsf.distr., Luggude doms. 1,528 inv. (1947). Jons trålar, strålning av positivt laddade, snabba joner el. atomkärnor, som bildas genom avspjälkning av en el. flera elektroner från atomer av olika grundämnen. Uppstå, då snabba elektroner träffa atomerna, o. uppträda som kanalstrålar i urladdningsrör. Bestämning av jonernas massa i Astons masspektrograf utgör en viktig metod för påvisandet av isotoper. Särskilt snabba, energirika jonstrålar framställas med cyklotron. Jfr Jonisation, Alfapartiklar, Deutoner, H-strålar o. Protoner. Jontofores (av grek. jo'rein, bära), tillförande av läkemedel till vävnad med hjälp av elektrisk ström. Joniserade läkemedel kunna därvid tränga in genom hud- och slcmhinneytor. Jo'nutbyte, utväxling av joner mellan en saltlösning o. fasta partiklar, vilka ha kemiskt bundna joner på sin yta. Vanligast är utbyte av katjoner (b a s u t b y t e), ex. mellan jordpartiklar (lera, humus) o. markvätskan el. mellan permutit o. hårt vatten. Jfr Jonbytare. Jonventil, gemensamt namn på likriktarc, där jämte elektroner äv. gasjoner deltaga i strömtransporten. Viktigast är kvicksilverlikriktaren. Joossbaletten [jåss-], danstrupp, ledd av tysken Kurt Jooss (f. 1903), bildad 1924. Vann världsrykte genom danspantomimen»gröna bordet» (1932). Uppträdde i Sthlm 1934, 1936 o. 1946. Joos van Wassenhove, dens. som van Cent, Justus. Joplin [ds}åpp'lin], stad i Missouri, mell. För. Stat. 37,000 inv. (1940). Metallindustri. Jopp'e, Bibelns namn på ctiv. Jafa. J:or, förkortning för junior. Jordabalken, förkortn. /. B. (fsv. iorpar el. iorpa balker), den avdelning av 1734 ars lag, Som avhandlar rättsliga bestämmelser ang. fast egendom. Jordabalken har sedermera i väsentliga delar ersatts av nya lagar, av vilka några upptagas i lagboken under rubriken Nya Jordabalken. Jordabrev kallas i 1734 års lag de handlingar, som domstol utfärdar rörande lagfart. Jordaens [jårda'ns], Jacob (1593 1678), flaml. målare. Med frodig fantasi o. humor Jonson, Tor, f. l3 ln 1880, jägmästare, prof. vid Skogshögskolan 1915 44, rektor 1927 36. Skrifter rörande skogsbrukets ekonomi m. m. Jonson, Sven, f. 2 */ 9 1902, surrealistisk målare, tillhörande Halmstadgruppea. Jonsson (i Hov), Olof (1839 T930), bondepolitiker från Hälsingland, led. av AK 1878 96 (lantmannapartiet), av FK 1904 16 (högern). J. var riksbanksfullmäktig 1891 92 o. 1895 1914. Jonsson, Conrad, f. 19 / ia 1886,tidningsman, 1920 43 redaktör för tidn. Folket i Eskilstuna. Led. av AK 1922 43, riksbanksfullmäktig 1936 43, sed. 1943 landshövding i Västmanlands 1. Jonsson, Thorsten, f. 2 */ 5 1910, författare, medarb. i Dag. Nyh. sed. 1943. Bikter,
Jordan målade han, påverkad av Rubens, helst lantliga fester o. dryckeslag samt mvtologiska motiv (Jupiters barndom, se bild å föreg. sida). Repr. i Nat.mus. Jorda'n, största floden i Palestina, upprinner på berget Hermon, genomflyter sjön Gennesaret o. utfaller i Döda havet. Eängd 350 km. Stor fallhöjd: vid källan c:a 500 m ö. h., vid mynningen 394 m under havsytan. Jordan fdsjå'rd n], sir John (1851 1925), eng. diplomat, i Kina från 1889, 1906 20 som ambassadör. Framstående Kinakännare. Jorda'nes (500-t. e.kr.), gotisk historieskrivare, vilkens skrift om goterna (De origine actibusque Getarum, ofta kallad Getica; utgiven 1882 av Th. Mommsen i Monumenta Germaniae historica) är ett sammandrag av Cassiodorus' förlorade arbete om goternas historia. Jorda'nkvarn, holländare med knivarna fastade på en kon, som är axiellt förskjutbar i ett koniskt hölje. Användes i pappersindustrien. Jordarter el. lösa j or da rter, huvudsakl. under kvartärtiden bildade avlagringar, såsom grus, sand, lera, torv m. fl., vilka i motsats till största delen av de äldre geologiska periodernas avlagringar ännu icke hårdnat till fast bergart. J. förekomma som ett mer el. mindre mäktigt täcke på den fasta berggrunden. Jfr Jordartsmetaller. Jordartsmetaller el. jordmetaller, en grupp metaller, vilkas oxider kallas jordarter. Jordartsmetallerna indelas i alkaliska (kalcium, strontium o. barium). egentliga (aluminium) o. sällsynta (metaller med atomn:r 21, 39 o. 57 7*5 äro vanl. 3- värda o. ingå i flera sällsynta mineral, ex. cerit o. monazit). Jfr Grundämne. Jordavsöndring, avskiljande av viss på marken utstakad ägovidd från ett hemman utan att särskilt mantal åsattes den avsöndrade delen. Denna jorddelningsform ersattes 1928 av avstyckning (se d. o.). Jordbakterier, i matjordslagret levande bakterier, som ha betydelse för växterna, särsk. i åkerjord. Ex. jäsnings- o. förruttnelsebakt., som sönderdela kolhydrat- o. äggviteämnen (från döda växter o. djur), nitrit- o. nitratbakt., som oxidera ammoniak till salpeter, samt kvävebind, bakt. Jfr Knölbakterier o. Nitrifikation. Jordbeck el. j o r d h a r t s, dets. som naturlig asfalt el. bitumen. Jfr Jordvax. Jordberga, gods i s. Skåne, Källstorps kommun, känt sed. 1300-t. Nuv. huvudbyggnaden från 1655; tillbyggt på 1800-t. Jordbin el. g r ä v b i n, föråldrad sammanfattande benämning för icke samhällsbyggande bin, vilka gräva sitt bo i jord, sand el. dyl. AB. Jordbrukarbanken, grundad 1923 för att övertaga rörelsen efter AB. Svenska lantmännens bank. Svenska staten är innehavare av större delen av aktiestocken. Grundfond 30 mill. kr., reservfond 7.4 mill. kr. (1948). Övertog 1945 Göteborgs folkbank. Verkst. dir. C. Lindahl (sed. 1936). Jordbrukarnas riksförbund, politiskt parti, utbrutet 1915 ur Bondeförbundet. Återförenades med detta 1921. Jordbrukarungdomens förbund, förk., /. U. F., bildat 1918 med syfte att genom studiecirkelverksamhet o. praktiska övningar (regelbundet återkommande pristävlingar o. d.) skapa ökat intresse bland lantungdomen för rationellt jordbruk. Åtnjuter statsunderstöd. Jordbrukets föreningsskola, specialbetonad lantmannaskola för utbildning av ledare o. funktionärer inom jordbrukets föreningsrörelse, förlagd till Säby gård, Sånga kommun, Stockholms 1. öppnades av Sveriges lantbruksförbund maj 1944. Jordbrukets upplysningsnämnd, statligt or- - 7 )8 Jordförmedlingsfonden gan med uppgift att i populär form meddela försöksverksamhetens senaste resultat på jordbrukets o. trädgårdsodlingens områden. Verksamheten började V x 1944. Utger Försök och forskning (som månadsbilaga till tidn. Jordbrukarnas föreningsblad) samt årsboken Jordbruksforskning. Instr. av s/11 r 943- Jordbruksdepartementet, statsdepartement, som handlägger ärenden rörande jordbruk o. lantmannanäringar, fiske, skogshushållning, jakt, lantmäteriväsendet, kartväsendet, egnahemsväsendet m. m. Det upprättades 1900. Departementschefen kallas i dagligt tal j o r d- bruksminister. Jordbrukskomniission fanns 1928 30 / 6 1948 inom varje hushållningssällskaps område o. bestod av en ordf. (utsedd av Kungl. Maj:t) o. fyra led., varav 2 valdes av landstinget o. 2 av hushållningssällskapets förvaltningsutskott. J. skulle övervaka att jordbruksfastigheter icke vanhävdades. Bestämmelser bl. a. i lag av «/«1927 o. 30/, 1942. J:s uppgifter övertogos 1/7 1948 av lantbruksnämnderna. Jordbruksutskottet, ordinarie utskott inom riksdagen för beredande av jordbruksärenden, lagstiftning om skogar, jakt o. fiske, vägar m. m. Utskottet består av 16 led., hälften från vardera kammaren. Jordbävning, dets. som jordskalv. Jorddelning, förändring av fastighetsindelningen på landsbygden. Best. i lagar av 18 / 6 1926 om delning av jord o. om sammanläggning av fastigheter på landet. Jordebok, äldre register över jordegendomarna inom visst område (kommun, län), innehållande vissa kamerala uppgifter. Jordekorrsläktet, Ta'mias, företrädesvis i Nordamerika förekommande ekorrdjur. Ha kortare ben o. svans än vanliga ekorrar samt leva på marken. Jagas för sin uppskattade päls. Den s t r i m m i g a jordekorren el. burunduken är allmän i n. Asien o. går äv. in i Ryssland. Andra släkten tillhöra Afrika. Jorden (lat. T e 11 u s), den tredje av de nio stora planeterna. Den har ungefärl. formen av ett klot, som 1 två mitt emot varandra belägna punkter (polerna) är avplattat (ekvatorradiens längd är 6,378, polarradiens 6,357 km; ekvatorns längd är 40,075, en meridians 40,010, en polcirkels 15.995 km). Jordklotets volym är c:a 1,083 milliarder kbkm, dess täthet 5.5 ggr vattnets. Jorden vrider sig omkring sin axel på 23 tim. 56 min. (ett stjärndygn). Axeln lutar så, att ekvatorn bildar 23 27' vinkel mot jordbanans (ekliptikans) plan. Denna nästan oföränderliga lutning ger upphov till årstiderna o. ligger till grund för indelningen i klimatzoner. Medelavståndet frän solen är nära 150 mill. km, i börj. av jan. 2.5 mill. km kortare, i juli lika mycket längre. Omloppstiden kring solen iir 3<">5-=i«dygn (= årets längd) o. hastigheten i banan c:a 30 km i sek. Jordflytning kallas den företeelse, att av vatten genomdränkta jordarter, flytjord, långsamt glida ned i sänkor el. utefter sluttningar. Gör sig mest gällande i kalla o. fuktiga klimat o. uppträder i vårt land, utom i fjälltrakterna, ofta i älvdalarnas finsandiga avlagringar. Sådan flytjord kallas jäslera o. dess utglidning ger stundom upphov till djupa o. rikt förgrenade raviner. Jordfärger, färgstoff, som erhållas av olika mineral, ofta genom bränning. Ex. gulockra, järnockra, grönjord, kasselbrunt o. terra. Jordfästning, den kyrkliga ordningen för begravning. Regleras av 1894 års lag om jordfästning. Genom lagändring 1926 är äv. begravning utan jordfästning möjliggjord för medl. av svenska kyrkan. Jordförmedlingsfonden, av Egnahcmssty- Ord, som saknas på J, t<»rde sökas på Y el. Dj.
Jordgas 799 Jorpes relsen förvaltad fond för understöd åt egnahemsrörelsen. Jordgas, dets. som naturgas. Jordglob, ett kring en axel vridbart klot med avbildning av jorden. Jordgubbar, namn på i trädgårdar allmänt odlade Fraga'ria-former med stora skenfrukter, flertalet hybrider mellan F. virginia'na o. F. chiloen'sis. Jordgumma (da. jordemoder, förvrängning av isl. joömööir, av ;oö, avkomma), barnmorska. Jordkabel, elektrisk kabel, som framföres genom jorden. Måste i motsats mot luftkabeln förses med dyrbar isolering. Jordledning, metalltråd, med vilken jordning av elektr. anordningar utföres. Jordloppor, Haiti'ca, släkte av små metallglänsande, med starka hoppben försedda skalbaggar; leva av blad, oftast av de korsblommiga växterna; svåra skadeinsekter på kål, rovor m. m. Omkr. 90 arter i Sverige. Bilden förstorad (2 mm). Jordlöpare, Carabi'dae, skalbaggsfamilj, omfattande 61 skandinav, släkten. Både som larver o. som fullvuxna livnära de sig av rov: sniglar, maskar, andra insekter o. dyl. Snabba löpare. Jaga mest på nätterna. Bilden förminskad. Jordmagnetism'. Vår planet är omgiven av ett magnetiskt fält, vars karaktär, enl. vad Gilbert redan 1600 påvisade, i stort sett överensstämmer med det magnetfält, som omger en magnetiserad stålkula. Kraftlinjerna sammanlöpa mot var sin punkt rätt långt ifrån jordens geografiska poler, jordens magnetiska poler. Då det jordmagnetiska fältet jämte små dagliga variationer även visar årliga el. sekulära förändringar, måste det med tanke på kompassens missvisning kartläggas med jämna mellanrum. Jfr Agon, Deklination, Inklination, Magnetisk storm. Jordmetaller, dets. som jordartsmetaller. Jordmån, den övre delen av de lösa jordlagren, ur vilken växterna hämta sin näring. Består dels av mineral, ex. sand, lera, dels av humus, dvs. i sönderdelning stadda växtrester. Jordnatur, förr jordbruksfastigheternas indelning med hänsyn till äganderätt o. skattskyldighet, ss. kronojord, skattejord (böndernas), frälsejord (adelns). Jordning, en elektr. anordnings förbindande i en viss punkt med en ledare, sota når ned till grundvattnet, varigenom denna punkt erhåller jordens praktiskt taget konstanta spänning. Jordnöt, art av örtsläktet Arachis. Jordplåt, kopparplåt el. koppartrådsnät, nedgrävt i jorden (helst i fuktig omgivning) o. avsett till jordning av åskledare o. andra elektr. anordningar. Jordproduktivitetslagen, nationalekonomisk lag, som angiver tendensen till avtagande avkastning på jord, vara arbete o. kapital utöver det s. k. optimum nedläggas. Jordpäron, föråldrat namn på potatis. Jordregister, på grundval av jordeboken länsvis upprättad förteckning över fastigheterna på landet. Föres av överlantmätaren. Best. i lag av i*/ 6 1908. Jordreva, art av örtsläktet Glechoma. Jordränta, i nationalekonomien benämning på priset för produktionsfaktorn jord. Jordrök, arter av örtsläktet Fumaria. Jordskalv el. jordbävning, skakning av marken till följd av lokala rubbningar o. sättningar i den fasta jordskorpan el. genom vulkaniska krafter. Jordskalv märkas än som enstaka stötar, än som en vågformigt fortskridande rörelse. Svåra jordskalv ägde bl. a. rum i Japan 1730 (137,000 döda), i Lissabon 1755 (32,000 döda), i Ecuador o. l'eru 1797 o. 1868 (40,000 döda varje gång), i Italien (Messina) 1908 (83,000 döda), i Kina r920 o. i Japan 1923 (200,000 döda) samt i Mindre Asien 1939 (30,000 döda). Jordsken, solljus, återkastat från jordens yta, varigenom månens från solen vända partier stundom synas upplysta av ett rödaktigt sken. Jordskred, en företeelse av plötslig, stundom katastrofal art, genom vilken större el. mindre partier av lösa jordlager rasa ned el. glida ut från ett högre till ett lägre område. Jordskred uppkomma t. ex. genom underminering av en jordsluttning, genom att vissa lager blivit starkt uppblötta o. därför s&piga, så att glidning lätt uppstår, cl. genom för stark belastning, med järnvägsbankar el. dyl., på mindre hållfasta jordarter. Jordslag, mögelfläckar på segelduk. Jordslagning, täckning av rötter med jord till skydd mot uttorkning; begagnas för växter, som tagits upp ur jorden o. ej genast kunna omplanteras. Jordstam, beteckning för sådana stamdelar, som utvecklas under jordytan. Förekomma hos buskar o. då förvedade, ex. Kosa-arter, samt hos fleråriga örter. Hos de senare 3 huvudtyper: rotstock, stamknöl o. lök. Jordströmmar, elektr. strömmar o. därmed sammanhängande spänningsvariationer 1 jordytan. Orsakas dels genom jordning av elektr. anläggningar, dels av kosmiska inflytelser (solfläckar, norrsken). Jordstöt, svagare jordskalv. Jordsvinsläktet, Orycte'ropus, bildar en egen däggdjursordning, rörtandade, med blott 4 å 7 emalj - lösa tänder i varje käkhalva. Har långa, styva hår, väldiga grävklor, långa öron o. lång nos. Den likaledes långa tungan, med vilken jordsvinen infånga sin föda (termiter o. myror), är starkt klibbig. Stora, med svansen till 2 m långa, giävande nattdjur. Afrika. Jorduggla, A'sio accipilri'- nus, en till färgen övervägande rostgul uggla med svarta spolstreck. Buken ljusare med långa mörkbruna fläckar, örontofsar korta, knappt synliga. Förekommer i a. Europa, Asien o. Amerika. Hos oss mest i fjälltrakterna. Flyttfågel. Fridlyst. Jordugglan har sitt namn av att den häckar på marken. (Se bild.) Jordvarg el. sibethyena, Pro'teles crista'tus, ett med en hög man försett hyenliknande, numera till mangusterna fört stort rovdjur. Kindtänderna starkt förkrympta. I,ever av termiter, insekter o. dyl. men dödar äv. mindre däggdjur. Nattdjur. Central- o. Sydafrika. JordvaX el. o z o k e r i't, vaxartad, i brunt o. grönt skiftande blandning av fasta kolväten, som uppträder huvudsakl. vid bergoljeförekomster. Det renade, så gott som färglösa jordvaxet kallas c e r s i'n. Jfr Jordbeck. Jordärtskocka, namn pä Helianthus luberosus o. på dess underjordiska, ätliga stamknölar. Jorpes, Erik, f. på Åland w/7 1894, vetenskapsman, professor i spec. medicinsk kemi vid Karolinska inst. i Sthlm sed. 1947. Bekant för sin renframställning av heparin, klarläggan-