Invigningen Invigningen blev precis den väntade kinesiska uppvisningen i sprakande fyrverkeri och mänskliga massuppvisningar. Dagen var noga utvald liksom tiden. Åttonde augusti år 2008 klockan åtta minuter över åtta på kvällen. Alla förstår naturligtvis att siffran åtta har en speciell betydelse i Kina. Fågelboet, eller National Stadium som är det officiella namnet på den nya spektakulära arenan i centrala Peking, badade i ljuset av fyrverkerierna. På hedersläktaren satt statschefer, presidenter, statsministrar och statsråd från hela världen. Några hade månaderna före OS-invigningen hotat att bojkotta invigningen. Några gjorde det utan att ens ha fått en inbjudan. Den mest kände som var på plats trots ett tidigare hot om bojkott var Frankrikes president Nicolas Sarkozy. Sverige representerades som vanligt av dess idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth. 14 000 personer deltog i invigningen och 30 000 fyrverkeripjäser avfyrades under invigningstimmarna. 204 länder marscherade in i fågelboet och den svenska fanan bars av trestegshopparen Christian Olsson som tidigare tvingats lämna återbud på grund av skada. Christian som tänkt sig se OS hemma i Sverige fick frågan bara några dagar före invigningen. SOK:s val av Christian mottogs mycket väl och motiveringen för att låta Christian bära fanan var bland annat att Christian varit med i SOK:s topp- och talangprogram sedan starten och tagit OS-guld fyra år tidigare i Aten. Den kanske mest och bäst bevarade hemligheten inför en OS-invigning är vem ska få tända elden? Svaret blev Li Ning som tog tre OS-guld för Kina i Los Angeles 1984. Li Ning sprang hängande i vajrar runt OS-arenans tak innan han tände elden. Li Ning är också mannen bakom företaget med samma namn. Det företag som SOK skrev ett fyraårigt avtal som klädleverantör med inför spelen Peking. Badminton Kina dominerade som väntat i badminton. Tre av fem möjliga guld blev favoriternas skörd. Många hade befarat att hemmanationen skulle sopa rent. Sopa rent gjorde däremot Asien i medaljfördelningen. Inte en enda medalj hamnade utanför Asien! I herrsingel blev det en drömfinal mellan hemmaspelaren Lin Dan och Malaysias Lee Chong Wei.
Lin Dan, som är lite av badmintons bad boy, visade ingen pardon utan kunde kanske lite oväntat enkelt vinna i raka set i en final som var över på bara 41 minuter. I damsingel blev den 33-åriga kinesiskan Zhang Ning först med att försvara ett singelguld då hon slog landsmaninnan Xie Xingfang efter en tuff final. Sveriges enda deltagare, Sara Persson, kom till uppladdningslägret i Fukuoka, Japan, med en hand som hon skadat i samband med badning (!) några dagar före avresan. Till Peking kom hon sedan utan någon egentlig spelträning och åkte också ut i första omgången. Baseboll/Sotfboll Var det sista gången vi fick se de båda sporterna i OS-sammanhang? Ett är i varje fall säkert och det är att sporterna inte kommer finnas med i London 2012. Sporterna röstades ur det olympiska programmet 2005 och främsta anledningen anses vara att sporten inte kunde garantera att de bästa ställde upp i OS och då talar vi baseboll alltså herrarna. Den amerikanska proffsligan har under alla år vägrat släppa sina spelare till OSspel och till slut fick IOK-ledamöterna nog och röstade bort inte bara herrarna utan också damerna som organiseras i samma förbund. Herrarnas guld tog Sydkorea som avgjorde en jämn finalmatch i slutet mot Kuba. USA fick här nöja sig med brons. I damernas softboll var USA som vanligt favorit till att ta det fjärde raka OSguldet. Men Japan som krånglade sig till finalen kunde sensationellt ta hem segern. Basket Spelens kanske mest populäre idrottsman hittade vi kanske i basketen i USA:s Kobe Bryant. Han var enormt populär liksom hela det amerikanska laget som tog massvis med goodwill-poäng när de skänkte elva miljoner dollar till de svårt drabbade jordbävningsoffren i Sichuan, Det amerikanska laget hade ett stort tryck på sig. De hade inte vunnit något stort mästerskap på åtta år men nu skulle Bryant vara mannen som skulle ändra på det. I gruppspelet gick USA fram som en ångvält och turneringen fick en drömstart publikt sett med matchen Kina-USA. Kina med sin storstjärna Yao Ming hängde med i 15 minuter men sedan var det bara USA som kunde vinna komfortabelt med 31 poäng. USA spelade propagandaspel även om laget ibland uppträdde lite väl nonchalant och det var egentligen inte förrän i finalen som man sattes under press. I finalen möttes USA och Spanien. I gruppspelet hade USA slagit Spanien med 119-82 men så enkelt skulle det inte bli i finalen.
En final som var jämn, välspelad och mycket spännande. En match som basketexperter rankade som en av de bästa som spelats mellan två landslag. Det var först i matchens slutskede som det definitiva avgörandet kom då Dwyane Wade satte en trepoängare vid ställningen 108-104 som USA definitivt knäckte Spanien. USA vann den minnesvärda finalen till slut med 118-107. På damsidan tog USA en ganska enkel seger då man i finalen slog Australien med klara 92-65. USA tog nu det fjärde raka OS-guldet och för majoriteten av spelarna var det deras första guld med ett stort undantag Lisa Leslie som varit med alla fyra gångerna. Australien fick å sin sida inkassera den tredje raka OS-finalförlusten mot USA. Bordtennis 2004 i Aten skapade Jan-Ove Waldner pingisfeber i Sverige. Den då 39-årige Waldner spelade drömpingis men föll på medaljlinjen då han förlorade bronsmatchen mot kinesen Wang Liqin. I Peking 2008 skapade den 42-årige Jörgen Persson ny pingisfeber i Sverige. Men även Jörgen föll på medaljlinjen då han förlorade bronsmatchen mot ja, just det Wang Liqin. Vägen till OS var inte den allra lättaste för Jörgens del. Men han tog en av de sista Europa-platserna och när han kom till Peking var han själv hoppfull inför singelspelet. I fjärde omgången var Jörgen riktigt illa ute mot europaettan Vladimir Samsonov, Vitryssland. I sjätte set hade Jörgen två matchbollar mot sig men slingrade sig ur greppet och kunde vinna setet med 12-10 för att sedan relativt enkelt ta hem det avgörande setet. Kvartsfinalmotståndaren, Zoran Primorac, Kraotien, vållade inga större problem. I semifinalen ställdes Jörgen mot världsettan Wang Hao, Kina. Här blev det förlust med 4-1 men bakom de siffrorna döljer sig en både jämn och dramatisk match. I lagspelet behövde Sverige vinna den sista gruppspelsmatchen mot Taiwan för att bli tvåa i gruppen och därmed spela om bronset. Men Sverige förlorade den sista och avgörande matchen i skiljeset. Kina vann lagguldet sedan man vunnit alla sina matcher med 3-0. På damsidan var kinesiskorna precis lika överlägsna som herrarna på herrsidan då man vann alla matcherna med 3-0. I singelspelet försvarade Zhang Yining sitt guld från Aten 2004. Boxning
Boxningen drabbades av en massiv ryktesflora före spelen. Ledare och domare hade försökt påverka domartillsättningen men gruppen blev avslöjad och man ändrade på sättet att utse domarna. Men domarna stod ändå i centrum under turneringen. Många konstiga bedömningar gjorde att ett antal matchers utgång kunde diskuteras. Sverige hade två boxare med, Naim Terbunja och Kennedy Katende. Båda ansågs ha goda chanser att avancera i turneringen med rätt lottning. Nu blev det värsta tänkbara lottning för båda då de i första omgången fick varsin ryss på sin lott. Båda förlorade klart men gjorde ändå bra matcher. Brottning Spelens kanske mest uppmärksammade händelse inträffade i brottningen då Sveriges Ara Abrahamian lämnade prisceremonin direkt efter det att han fått sin bronsmedalj. En handling som utlöste en hel del dramatik och inte fick sitt slut förrän i februari 2009. Ara ansåg sig bortdömd i semifinalen mot italienaren Andrea Minguzzi. Abrahamian vann den andra perioden och skulle därför brottas en tredje och avgörande period. Men domarna tog bort en poäng för Abrahamian och segern gick då till italienaren. Abrahamian och de svenska ledarna blev naturligtvis minst sagt upprörda och krävde att svenskens poäng skulle stå kvar och att en tredje period skulle brottas. Inga protester hjälpte. I stället möttes svenskarna av hånleenden från Internationella brottningsförbundets (FILA) domare och övriga representanter. Sverige och SOK hävdade att FILA inte följt sina egna regler men inget hjälpte. Abrahamian lämnade hallen och åkte till OS-byn. Där övertalades han att åka tillbaka till hallen och brottas sin bronsmatch. Med minsta möjliga marginal hann Abrahamian till hallen och kunde brottas hem bronset. Väl på prispallen tog Abrahamian emot medaljen klev ned från pallen och lade lugnt och stilla medaljen på tävlingsmattan och lämnade hallen. Den aktionen gav FILA och IOK anledning att diskvalificera Abrahamian liksom den svenske headcoachen Leo Myllirä. Först i februari 2009 fick historien ett slut. Då hade SOK stämt IOK inför den CAS (idrottens egen domstol) och begärt att Abrahamian skulle få tillbaka sin tredjeplats. Beslutet blev att diskvalifikationen stod fast liksom och CAS grundade beslutet på att Abrahamian självmant lämnat prispallen och därmed mer eller mindre diskvalificerat sig själv. Men innan dess hade FILA dragit tillbaka de stora bötesbelopp som man hotat med samt beslutet att Sverige inte skulle få arrangera internationella tävlingar.
Dessutom beslutade FILA att man i fortsättningen skulle ha en jury på plats samt att den aktiva ska ha rätt att protestera mot domslut under matchen och att juryn då ska stoppa matchen och granska videon. Notabelt är också att IOK beslutade redan i samband med matchen att ingen annan brottare skulle få den efter Abrahamian vakanta tredjeplatsen. Men Abrahamians avstängning på två år står fortfarande kvar vilket innebär att FILA betraktar hans agerande på samma sätt som om han skulle ha varit dopad. En mycket märklig bedömning! Abrahamian motståndare i semifinalen, Minguzzi, kunde till slut vinna sin klass. Lite i skymundan av Abrahamian brottades Jalmar Sjöberg i den tyngsta klassen. Jalmar gick fram till semifinal där han mötte den blivande segraren, kubanen Mijail López, som enkelt kunde vinna. I bronsmatchen föll sedan Jalmar, efter jämn brottning, mot armeniern Jurij Patrikejev. På damsidan fanns det ett stort medaljhopp i Ida-Theres Nerell. I första matchen ställdes hon mot Saori Yoshida, Japan, som dominerat klassen totalt sedan 1998 med bland annat fem VM-titlar och 119 raka segrar. En segersvit som bröts i början av OS-året. En förlust som gjorde att Yoshida kom än mer beslutsam om att försvara sitt OS-guld. Nerell skulle naturligtvis inte ha en chans mot japanskan och hade det inte heller även om matcherna dem emellan blivit betydligt jämnare de senaste gångerna de mött. Så det blev en återkvalsmatch för Nerell som gav en vinst och sedan bronsmatch mot Tonya Verbeek, Kanada. Kanadensiskan vann men Ida-Theres var bara sekunder från att själv vinna. För juniorvärldsmästarinnan från 2006, Sofia Mattson, blev det bara en match i 48 kg. Förlust mot slutliga femman Chun, USA. I 72-kilosklassen gick det inte mycket bättre för Jenny Fransson, I öppningsmatchen förlorade hon mot blivande guldmedaljören Jiao Wang, Kina, för att sedan i återkvalet förlora mot blivande femman, Bernard, USA. Bågskytte Inför varje stort mästerskap, OS eller VM, är det alltid Sydkorea som är favorit bland både herrarna och damerna samt även i de båda lagtävlingarna. I Peking tog de som väntat hem de båda laggulden men missade de individuella gulden. I 1/16-delsfinalen visade sydkoreanen Chang-Wang Lee klassen då han sköt 117 poäng vilket var nytt 12-pilars olympiskt rekord. Men vad hjälpte det då han i den kommande matchen bara sköt 105 poäng och försvann. I finalen stod hoppet för den bågskyttetokiga sydkoreanska nationen till Kyung- Mo Park som mötte Viktor Ruban, Ukraina. De bådas väg till finalen var inte spikraka. Park tvingades i kvartsfinalen till omskjutning och samma gällde Ruban i semifinalen.
Finalen blev en rysare. Sista pilen skulle fälla avgörandet och ställningen inför den var 103-103. Ruban hade bästa nerverna och satte en tia med Park inte mäktade med mer än en nia. Guld, det första i historien, till Ukraina och Sydkorea har fortfarande inte vunnit ett individuellt OS-guld på herrsidan. Park tog en liten revansch i lagtävlingen där han avgjorde mot Italien i finalens sista pil vilket innebar att det sydkoreanska laget är obesegrat i VM och OS under 2000-talet. För OS-silvermedaljören från OS i Atlanta, Magnus Petersson, blev det ett tungt OS. I rankingomgången blev det inte bättre än en 49:e plats. Trots en fin upphämtning i den andra utslagningsomgången så fick Petersson ge sig mot Maksim Kunda, Vitryssland, kunde vinna med 112-110. På damsidan var frågan vilken av de tre koreanskorna som skulle vinna. De toppade rankingomgången men en 27-årik kinesiska, Juan Juan Zhang, satte stopp för den favorittippade koreanska trion. Zhang började med att slå ut den första koreanskan i kvartsfinalen, den andra semifinalen för att i finalen ställas mot regerande OS-mästarinnan Sung-Hyun Park. En final som Zhang vann med 110-109. I lagfinalen fick koreanskorna revansch på Kina och vann nu för sjätte gången i följd OS-guldet. Cykel Sverige hade ett antal medaljkandidater i cykel denna gång. Men det var få inom media som riktigt hade uppmärksammat detta. Cykeltruppen hade däremot två medaljer som en realistisk målsättning. På andra dagen av spelen kom Sveriges första medalj genom Emma Johansson i damernas linjelopp. Cyklisterna var förberedda på varmt väder men möttes denna morgon av kyla, regn och blåst. Banan var ganska flack till en början men när åkarna kom upp till Kinesiska muren och turistorten Badaling började den svåra delen av banan. Två varv skulle köras här uppe på såphala vägar. Både Emma Johansson och Susanne Ljungskog var med i täten hela tiden och båda såg pigga ut och var alerta på alla utbrytningsförsök. På sista varvet, i den sista tuffa backen, tog italienskan Tatiana Guderzo initiativet och var loss ett par minuter. Men bakom henne kom en kvartett där Emma Johansson fanns med. Kvartetten fick en lucka till klungan samtidigt som de tog in på italienskan. Men klungan uppfattade farna och började också köra hårt men då klev Susanne Ljungskog in i handlingen och dämpade farten och såg därmed till att Emma Johansson fick ett medaljläge.
På upploppet handlade det om tre cyklister. Emma Johansson, Sverige, Nicole Cook, Storbritannien, och Guderzo, Italien. Med 50 meter kvar stod kampen mellan Emma och Nicole Cook men här fick Emma ge sig. Silvret var ett silver med lite guldkant och en ny värld öppnade sig för Emma. Om hennes sjätteplats på VM 2007 passerade obemärkt för den stora allmänheten var hon nu helt plötsligt Silver-Emma med hela svenska folket. Tre dagar senare var det dags för cykel-silver nummer två. Den här gången var det på herrarnas tempolopp som medaljen skulle komma. Inte heller här var det i de innersta kretsarna någon större sensation att det var just Gustav Larsson som skulle ta medaljen. Fyra år tidigare var Gustav fyra på VM och när han 2007 var på plats i Peking och såg banan konstaterade han att den passade honom perfekt. Gustav Larsson valde att köra OS-tempot utan någon radiokontakt med följebilen vilket gjorde att han var omedveten om hur han låg till under loppet. Han var redan från början av det 47 kilometer långa loppet med i toppen. I de tuffa stigningarna var han kung men i de lika tuffa utförskörningarna var han chanslös till stallkompisen Fabian Cancellara, Schweiz. Efter den sista uppförskörningen ledde Larsson med sex sekunder men Cancellara var obeveklig i de tuffa utförsbackarna mot målet och tog inte bara in Larssons försprång utan ökade på segermarginalen till 33 sekunder. Gustav Larsson beskrev loppet som en enda lång pina från de första 100 metrarna till målgången och visst märktes det att han var helt utpumpad när han låg vid sidan av den kinesiska muren i Bandaling och väntade på sin schweiziske stallkompis. Tempovinnaren Cancellara tog sin andra medalj när han slog Gustav Larsson. Den första tog han fyra dagar tidigare då det blev ett brons i linjeloppet. Här var svenskarna med länge men när de avgörande sista utbrytningarna kom tröt orken. I cykelsporten totalt var det Storbritannien som dominerade med åtta guld av 18 möjliga och totalt 14 medaljer. Medaljskörden kom i velodromen där Storbritanniens stora satsning på bancykel nu betalade sig. I mountainbike hade Sverige ett medaljhopp i Fredrik Kessiakoff. Han var inför tävlingen rankad fyra i världen. På det andra varvet tog han ledningen tätt följd av favoriten Julien Absalon, Frankrike. Men när Absalon tryckte på i den mycket svåra banan och ökade tempot kunde inte Kessiakoff följa utan fick se sig omkörd av många konkurrenter. Absalon kunde försvara sin OS-titel med en segermarginal på en minut medan Kessiakoff trampade i mål som en mycket trött och besviken 17:e man. Fotboll
De svenska fotbollstjejerna spelade allt bättre och bättre ju längre turneringen fortskred. Men det blev ändå stopp i kvartsfinalen mot Tyskland i den nu till tolv lag utökade OS-turneringen. Damturneringen fick ändå lite svensk guldglans då Pia Sundhage lotsade sitt USA till guld efter seger över Brasilien efter förlängning med 1-0. Svenskorna tjuvstartade OS-turneringen med match mot Kina i Tianjin 17 mil utanför Peking. Öppningsmatchen följde samma dystra resultatmönster som tidigare OSpremiärmatcher för Sverige. Det blev ytterligare en förlust. I Aten 2004 förlorade svenskorna öppningsmatchen mot Japan som vann med 1-0. I Sydney 2000 var det Brasilien som stod för motståndet och brasilianskorna vann då med 2-0 medan det 1996, då damfotbollen gjorde entré på OSprogrammet, blev det förlust mot Kina som vann med 2-0. Gemensamt för de tre tidigare öppningsmatcherna var att de svenska förlusterna inte gick att snacka bort men denna gång var läget annorlunda. Sverige dominerade större delen av matchen men kunde inte slå hål på motståndarförsvaret. Ganska typiskt var att samtliga tre mål i matchen var mer eller mindre skördar av slumpen. Kinas ledningsmål kom via en stolpretur. Den svenska kvitteringen tillkom efter en misslyckad bakåtpassning som Victoria Svensson kunde snappa upp och passa till Lotta Schelin som via stolpen kunde kvittera. Kinas segermål kom när de flesta väntade på ett svenskt ledningsmål sedan ett skott via en svensk försvarare helt ställt Hedvig Lindahl i målet. Försluten innebar att en seger i den andra matchen mot Argentina var ett måste. Vinst med 1-0 blev det men spelet imponerade inte. Svenskorna hade svårt att få till riktigt vassa målchanser men de som de skapade var i varje fall vassare än motståndarnas med ett undantag och det var i slutminuten då Argentina var ytterst nära att kvittera men Sara Thunebro kunde nicka bort bollen på mållinjen. Sverige hade inför den avslutande gruppspelsmatchen mot Kanada chans till gruppseger om Kina tappade poäng mot avsågade Argentina. Svenskorna gjorde sitt och presterade det bästa spelet hittills och kunde ganska enkelt och säkert vinna med 2-1. Men Kina vann sinn match och gruppen och slapp möta världsmästarinnorna från Tyskland i kvartsfinalen. Tyskland tillhör inte Sveriges favoritmotståndare. Den senaste vinsten i en mästerskapsmatch kom vid VM i Sverige 1995. Sverige gjorde sin bästa match och pressade stundtals Tyskland men utan att kunna komma fram till de där riktigt vassa chanserna. Matchen blev till slut en kamp om mittfältet och där görs som bekant inga mål. Efter 90 minuter var det mållöst och det var Tyskland som bröt dödläget på en nick efter hörna och kunde sedan punktera matchen helt genom ytterligare ett mål. Tyskland förlorade sedan semifinalen mot Brasilien med 4-1 men kunde vinna bronsmatchen mot Japan med 2-0.
På herrsidan talades det mycket om att nu var det dags för Brasilien att äntligen vinna ett OS-guld. Och nog såg det lovande ut på pappret. Truppen innehöll många spelare med klar stjärnstatus. Därför ansåg många att den moraliska finalen spelades mellan Brasilien och Argentina i semifinalen. Men Brasilien fick aldrig till någon samba-fotboll. I stället för kreativitet och lekfullhet satte tränaren Dunga blåställsfotbollen i högsätet och det var dömt att misslyckas mot ett snabbare och roligare Argentina som kunde vinna semifinalen med 3-0. I finalen möttes Argentina och Nigeria. Det var två tröttkörda lag som möttes i den tryckande Peking-hettan. Den första halvleken var tillknäppt och det var försvarsspelet som dominerade. I den andra halvleken öppnades spelet en aning och avgörandet kom sedan Messi med en öppnande passning funnit Di Maria som kunde göra matchens enda mål och därmed ge Argentina ett välförtjänt OSguld. Friidrott Världsrekord är ganska sällsynta i friidrott under ett OS. Men i Pekings nya spektakulära friidrottsarena, Fågelboet, sattes det fem stycken denna gång. Senast det sattes fler var i Moskva 1980. Och av de fem världsrekorden svarade en man Jamaicas Usain Bolt ensam för tre. 100 meter 9,69 200 meter 19,30 4x100 meter 37,10 Att Bolt skulle kunna hota Michael Johnsons världsrekord från Atlanta 1996 på 19,32 stod klart efter Bolts uppvisning på 100 meter. En final som han vann avstannande i mål efter att ha lekt med sina konkurrenter. Lilla Jamaica visade at det var landet som dominerade på sprint/häck där man tog sex guld, två silver och tre brons. USA var som vanligt annars bästa nation på friidrottssidan med 23 medaljer varav sju guld. Den svenska truppen var tolv man stark men var inte i närheten av den jackpot på tre guld som man kom hem med från Aten fyra år tidigare. Nu blev Stefan Holms fjärdeplats i höjd truppens bästa placering. Så här gick det gren för gren: 100 meter, herrar: I ett fullsatt och helt vindstilla Fågelbo, 91 000 åskådare, var förväntningarna stora på vad Usain Bolt skulle kunna göra. Han hade imponerat med 10,85 i semifinalen och det värsta motståndet skulle komma från landsmannen Asafa Powell. Det förväntade trekejsarslaget, Bolt-Powell och amerikanen Tyson Gay kom dock av sig då Gay missade finalen med två hundradelar. Bolt kom också till finalen med ett eget drygt två månader gammalt världsrekord i bagaget, 1972, vilket naturligtvis gav respekt.
Frågan var om Powell äntligen skulle visa att han också är en mästerskapslöpare. Bolt höll för trycket och defilerade i mål på världsrekordtiden 19,69 där han nästan förödmjukade konkurrenterna med att springa de sista 20 metrarna med armarna utfällda. Powell kom inte över sin mästerskapsfrossa utan hamnade först på femte plats. Samma placering som i Aten. Damer: Tre amerikanskor och tre gånger Jamaica i finalen. Skulle någon av nationerna lyckas ta en trippel för första gången i historien? Svaret blev ja och det var Jamaica som stod för den historiska bedriften. Segrade gjorde Shelly-Ann Fraser och bakom henne delade landsmaninnorna Simpson och Stewart på silvret sedan målfotot inte kunnat skilja dem åt. 200 meter: Bolt igen naturligtvis. Frågan var bara om han skulle köra för fullt? Redan från första metern kom svaret. Han tryckte på allt vad han hade att ge i kurvan och ledde med två meter vid utgången för att sedan bara öka och öka och öka. Bolt fällde sig över mållinjen och tiden stannade på 19,31. En tid som korrigerades minuter senare till 19,30 och Michael Johnsons världsrekord var utraderat. Bakom Bolt blev det däremot ett drama med diskvalifikationer sedan tvåan och trean trampat över. Nu blev det silver och brons till amerikanerna Crawford och Dix. Damer: Samma visa här som på 100 meter. Tre gånger USA och tre gånger Jamaica. Men någon trippel blev det inte. Jamaicas Veronica Campbell-Brown visade än en gång att hon är bäst i OS-sammanhang. Hon tog sitt andra raka OSguld på distansen efter att ha haft ledningen från start till mål. 400 meter: Jeremy Wariner och LaShawn Merrit, båda USA, var huvudfavoriter. Merrit var den som var bäst för dagen och vann med en sekunds (!) marginal till Wariner. Johan Wissman övertygade i försök och semifinal men i finalen öppnade han lite defensivt och kom aldrig in i loppet. Tiden 45,39 räckte till åttonde plats. Hade han upprepat sin semifinaltid, 44,64, hade det blivit silver. Damer: Sanya Richards, USA, var favorit och i 320 meter såg hon ut som en olympisk vinnare. Men då, 80 meter från mål, fick hon kramp och fick se världsmästarinnan Christine Ohuruogu, Storbritannien, ta guldet. Richards kunde kämpa sig in på en bronsplats. 800 meter: Två av favoriterna försvann i semifinalerna vilket gjorde finalen oviss. Nu blev den en uppvisning av Wilfred Bungei, Kenya, som ledde från start till mål.
Damer: 18-åriga Pamela Jelimo, Kenya, debuterade på försommaren på distansen. Fram till OS vann hon alla sina lopp, nio stycken, och hon fortsatte segerraden i Peking med ytterligare tre segrar i försök, semifinal och final. 1500 meter: Bahrain tog här sitt första OS-guld i friidrott. Ett guld som avgjordes 300 meter från mål då Rashid Ramzi knäckte konkurrenterna med sin långspurt. Tiden 3.32,94 Damer: Att Kenya skulle ta guldet på 800 meter var ingen större överraskning men att landets andra OS-guld genom tiderna skulle gå till Kenya var en överraskning. Loppet var öppet sedan de fyra damerna som toppade världsstatistiken åkt fast för doping före spelen. När det var drygt 200 meter kvar slog Nancy Lagat till med en raketspurt och vann med tio meter. 5000 meter: Kenenisa Bekele, Etiopien, steg på allvar in i handlingen när det var två kilometer kvar. Den näst sista kilometern sprang han på 2.31,7 vilket gjorde att fältet spräcktes. Sista 400 metrarna avverkade han på 53,9 och kunde vinna med Fem sekunders marginal på tiden 12.57,82. Damer: Två tjejer från Etiopien skulle göra upp om guldet. Så blev det också även om Elvan Abeylegesse, Turkiet sprängde sig in på en silverplats. OSmästarinnan 2004 Meseret Defar ställdes mot Tirunesh Dibaba, som några dagar tidigare vunnit den dubbla distansen. Nu möttes de för första gången på två år och det var Dibaba som kunde avgöra med 200 meter kvar i ett väldigt lusigt lopp. Slutkilometern avverkades en minut snabbare än öppningskilometern vilket säger en del om farten i loppets början. 10000 meter: Här var det Bekele igen. Loppet avgjordes sex dagar före halvmilen och Bekele avgjorde på slutvarvet med en patenterad långspurt. Damer: Alla i loppet fruktade Dibabas spurt och taktiken var denna gång att med ett högt tempo från start försöka knäcka henne. Men taktiken sprack. Dibaba vägrade att bli avhängd och 300 meter från mål lämnade hon de konkurrenter som orkat hänga med i det tuffa tempot bakom sig. Dibaba och silvermedaljören Abeylegesse sprang båda in under drömgränsen 30 minuter och placerade sig som två och tre på världsbästalistan genom tiderna. Maraton: Ett lite udda mästerskapslopp blev det. Här var farten hög för en gång skull och den som drog upp farten var Kenyas Samuel Wanjiru. Han såg till att det blev fart under hela loppet och när han dessutom höjde tempot med några kilometer kvar var det ingen som kunde hänga på. Segrartiden 2.06.32 var den snabbaste
olympiska maran på 24 år och kenyanens segermarginal var betryggande 44 sekunder. Damer: Constantina Tomescu hade rutin i överflöd när hon stod på startlinjen. Den 38-åriga rumänskan hade två OS-starter och fyra VM-starter i bagaget. I samtliga lopp hade hennes taktik varit att dra upp tempot tidigt för att få en lucka. Men den taktiken höll inte i de tidigare mästerskapen. Hon blev alltid till slut upphunnen av ett koppel konkurrenter. I Peking lämnade hon sällskapet efter halva loppet och skaffade sig en ledning på dryga minuten när det var sju kilometer kvar. Med två kilometer kvar var ledningen fortfarande en minut och först då vaknade klungan bakom henne men alldeles för sent. Rumänska kunde vinna med 22 sekunder och blev därmed också den hittills äldsta dammaratonmästarinnan. 3000 meter hinder: Mustafa Mohamed hade den tredje bästa tiden i finalfältet och visst fanns det ett litet medaljhopp inför finalen. Musse satte fart på loppet med en kilometer kvar och taktiken var då att hänga av de spurtstarka kenyanerna men Musse orkade inte hela vägen utan kroknade på slutvarvet och fick nöja sig med en tionde plats. Guldet gick till Kenyas Brimin Kipruto som med drygt 200 meter kvar bara låg sexa. Damer: För första gå ngen fanns grenen på damernas OS-program. Världsrekordhållerskan Gulnara Samitova-Galkina dominerade loppet totalt och sprang i mål som första kvinna i historien under drömgränsen nio minuter. Segermarginalen blev knappt nio sekunder!. 110 m häck: Xiang Liu, Kinas nationalidol olympisk mästare på distansen, var favorit tillsammans med Kubas Dayron Robles. Liu hade problem med en fot men ingen visste riktigt hur stort problemet var. Men i försöken blev den kinesiska storpubliken chockad av hur illa ställt det var med Liu. Hälskadan gjorde det omöjligt för Liu att springa en enda meter och gråtande fick han lämna Fågelboet. Nu kunde Robles ohotad vinna guldet på tiden 12,93 bara fem hundradelar från hans eget relativt nysatta världsrekord. Damer, 100 m häck: I Susanna Kallur hade Sverige ett stort medaljhopp. Trots en strulig och skadedrabbad försäsong lyckades hon komma i form och hennes tid i försöket, 12,68, var den snabbaste. I semifinalen skulle alla krafter släppas loss och det gjordes också. Men Sanna var nog inte riktigt medveten om i hur vilken fin form hon var. Hon kom för snabbt fram till första häcken, slog i den, och störtade rakt ned i backen. Chockad kunde hon se konkurrenterna försvinna medan hon själv fick gå de 100 metrarna till en lika chockad svensk mediekår. Nästan samma öde drabbade favoriten i finalen, LoLo Jones, USA. Hon ledde klart fram till nionde häcken som hon slog i och med stor möda kunde hon ta sig
över sista häcken men då var alla medaljchanser borta. Jones slutade sjua och segern gick till Dawn Harper, USA, mycket överraskande. 400 m häck: Här var det bäddat för en amerikansk trippel och så blev det också. Olympiamästaren från Sydney 2000, Angelo Taylor, vann guldet på tiden 47,25. Damer: Segraren från Aten, grekiskan Faní Halkía åkte dit i en dopingtest strax före OS vilket lämnade fältet öppet för Melanie Walker, Jamaica, och Sheena Tosta, USA. Amerikanskan var starkast i finalen och vann med en dryg sekund. 4x100 m: Här handlade det bara om Jamaica. Speciellt som USA och Storbritannien växlat bort sig i semifinalen. Jamaica med fyra löpare som alla hade personliga rekord under tio sekunder var naturligtvis inget att göra åt. De vann i suverän stil på världsrekordtiden 37,10. Damer: Jamaica och USA skulle enkelt ta hem guldet. USA försvann i försöken efter överväxling och i finalen var det slutsprunget efter två sträckor för Jamaica som på förhand ansågs ha chans att slå Östtysklands 23 år gamla världsrekord. Nu gick guldet till Ryssland 4x400 meter: Om guldet på 4x100 meter var vikt åt Jamaica var det här lika säkert vikt åt USA som ställde upp med de tre medaljörerna på den individuella sträckan plus guldmedaljören på 400 meter häck. Och visst vann USA, det sjunde raka guldet, och segermarginalen blev knappt tre sekunder. Damer: USA tog här sitt fjärde raka OS-guld på distansen men avgörandet kom inte förrän på upploppet då Sanya Richards pressade sig förbi Ryssland- Höjdhopp: OS-mästaren 2004 Stefan Holm hade visat bra form under sommaren och bland annat höjt sitt personliga rekord utomhus till 2,37. Ett rekord som han satte i just OS-arenan i Aten. På höjden 2,34 fanns nio hoppare kvar och i delad ledning Holm och världsettan Andrej Silnov, Ryssland. Tre man, Silnov, Rybakov, Ryssland, och Germaine Mason, Storbritannien, klarade alla i första försöket och förpassade därmed Holm till fjärdeplatsen i och med att han rev grovt i sitt första försök på höjden. Stefan Holm sparade nu sina två kvarvarande försök till nästa höjd, 2,36. Första försöket var riktigt bra och med tvekan föll ribban. Silnov klarade i första försöket och det visade sig bli segerhoppet. Stefan rev sitt sista försök och blev nu fyra, samma placering som vid OS i Sydney 2000.
Damer: Blanca Vlasic, Kroatien, kom till OS-finalen med 34 raka segrar. OSfinalen skulle bli henens 35:e. Och visst såg allt ut att gå den utstakade vägen. Vlasic var felfri upp till 2,03. På 2,05 var tre tjejer kvar: Vlasic, Anna Tjitjerova, Ryssland, och Tia Hellebaut, Belgien. Hellebaut var den enda av de tre som klarade höjden i första hoppet och hon jublade lika högt som när hon klarade 2,01 och 2,02. Vlasic tog i andra försöket medan ryskan rev ut sig. Vlasic var nu tvingad att ta 2,07 för att ta guldet. Hon var aldrig riktigt nära och Hellebaut vann sensationellt OS-guldet. Stavhopp: Steven Hooker, Australien, vann guldet på 5,90 men det låg mycket dramatik bakom guldet. Hooker var nära att försvinna i finalen redan på 5,65 som han tog i sista försöket. Samma visa på 5,80 men med lite större marginal än på 5,65. På 5,90 var det Hooker mot Jevgenij Lukjanenko, Ryssland. Hooker tog höjden, som vanligt i sista försöket, medan ryssen rev alla tre försöken även om han var ytterst nära i tredje försöket. Trots att segern var kvar valde Hooker att fortsätta på den olympiska rekordhöjden 5,96 som han tog i tredje försöket. Damer: Jelena Isinbajeva hade laddat upp med den svenska truppen i Fukuoka, Japan. En lyckad uppladdning eftersom hon helt enligt programmet vann sitt andra raka OS-guld. Men hon nöjde sig inte med OS-guldet. När det var säkrat beordrade hon upp ribban till världsrekordhöjden 5,05 som hon tog i tredje försöket. Längdhopp: Världsmästaren från Panama Irving Saladino levde farligt i kvalet och det var först i sista hoppet som han grejade en finalplats med ett hopp på 8,01. I finalen avgjorde han med ett hopp på 8,34. Damer: Naide Gomes, Portugal, var favorit men misslyckades i kvalet och fick följa finalen från läktaren. Carolina Klüft hoppade 6,70 och tog sig till final. Där blev det bara 6,49 och Klüfts OS-final var över efter tre finalhopp. Tidigare dopingavstända brailianskan Maurren Giga Maggi vann på 7,04 men fick nog hjärtat i halsgropen då regerande mästarinnan Tatjana Lebedeva, Ryssland, fick på ett långt hopp i sista omgången. Men det mättes till 7,03 och Lebedeva fick nöja sig med silver.. Tresteg: Här saknade vi naturligtvis skadade OS-mästaren Christian Olsson. Christian fick nöja sig med att bära den svenska flaggan vid invigningen. Guldet gick nu till Nelson Évora, Portugal, som avgjorde en spännande och omväxlande tävling i femte omgången med ett hopp på 17,67.
Damer: En högklassig final med sex damer över 15 meter. Längst av alla nådde Kameruns Francoise Mbango Etone med 15,39 som därmed försvarade sitt guld från 2004. Under mellanperioden födde hon barn och det var först till OSsäsongen som hon var tillbaka i den yppersta eliten. Carolina Klüft var 21 centimeter från en finalplats. Kula: Amerikansk trippel var tipset men av det blev det bara ett silver. Guldet gick till Polens Tomasz Majewski som vann på 21,15 som i och med det förbättrade sitt personliga rekord med över en halv meter i tävlingen. Damer: Valeri Vili, Nya Zeeland, avgjorde redan i första omgången med 20,56. Därefter hade hon fyra stötar över 20 meter och kunde kosta på sig lyxen att avstå den sjätte stöten då OS-guldet redan var säkrat. Diskus: Estlands Gerd Kanter var inför finalen världsetta och han tog nu också OSguldet med ett kast på 68,82 lite drygt tre meter under hans världsårsbästa. Damer: Stephanie Brown-Trafton, USA, levde farligt i kvalet men tog sig samman i den sista kvalomgången och säkrade finalplatsen. I finalen slog hon till direkt med 64,74 som ingen annan var i närheten av under resten av finalen. Anna Söderberg var fem meter från en finalplats. Slägga: Primoz Kozmus, Sloveninien, radade upp sex kast över 80 meter i finalen. Det längsta mätte 82,02, vilket också räckte till guld. Damer: Världsettan Oksana Mjankova, Vitryssland, vann guldet efter att ha tagit sig till final som nummer elva av tolv. Spjut: Andreas Thorkildsen försvarade guldet från Aten i Peking. Det var ingens större sensation eftersom han allt sedan Aten varit den bäste mästerskapskastaren. Men lite darrigt var det i det norska lägret inför finalen eftersom Thorkildsen inte visat någon större form i kvalet där han slutade nia på ytterst måttliga 79,85. Men i finalen visade han klassen och hade de fyra längsta kasten varav det längsta mätte 90,57. Damer: Barbara Spotáková, Tjeckien, säkrade guldet med ett kast på 71,42 bara 28 centimeter från världsrekordet. Tiokamp: Bryan Clay, silvermedaljör i Aten, tog ledningen efter första grenen 110 meter häck. En ledning som han aldrig släppte. Damer, sjukamp: En helt öppen tävling sedan sjukampgiganter som Carolina Klüft, Eunice Barber, Jessica Ennis och Tiia Hellebaut av olika anledningar inte
fanns med i tävlingen. I deras frånvaro vann sensationellt Natalija Dobrynska, Vitryssland. Fäktning Sverige kom med en representant och det i damernas värja. 19-årig talangen Emma Samuelsson fick ett wild card och gjorde en mer än godkänd OS-debut. Emma inledde med två meriterande segrar mot Tatjana Logunova, Ryssland, och Hajnalka Kiraly Picot, Frankrike. I kvartsfinalen väntade regerande världsmästarinnan Britta Heidemann, Tyskland. Heidemann kunde neutralisera Samuelsson som förlorade med 9-15. Heidemann gick sedan hela vägen till final. En final som hon vann. Annars dominerade Italien fäktningen med sju medaljer medan klassiska fäktnationer som Ryssland och Ungern bara tog en medalj vardera. Gymnastik På hemmaplan var den stora frågan om den svenska gymnasten Veronica Wagner skulle få en OS-biljett. Hon var kvalad enligt det internationella förbundet men en skada gjorde att hon inte enligt SOK inte var uttagningsbar. SOK höll i det längsta dörren öppen för henne men skadan gjorde att hon inte kunde ställa upp i någon tävling av klass för att där visa att hon kunde gå för fullt vid en eventuell OS-start. Tävlingarna i Peking dominerades av hemmanationen Kina. En del bedömare ansåg att Kina fick lite väl bra betalt av domarna som hade ett nytt poängsystem att arbeta efter. Ett system som skulle gen en mer rättvis bedömning men än så länge är det fortfarande en bit kvar till att hitta ett perfekt system. Av de 14 gulden som stod på spel i gymnastiken tog hemmanationen nio. Till detta ska läggas två i trampolin medan rytmisk sportgymnastik än så länge domineras av Ryssland som van både individuellt och i lag den disciplinen. Den enda nationen som Gång Europa dominerade gångtävlingarna med två guld till Ryssland och ett till Italien. Kina fick nöja sig med som bäst två fjärdeplatser. Mest överlägsen var ryskan Olga Kaniskina som vann tvåmilen efter ledning från start till mål. När gångarna lämnade Fågelboet efter cirka sex minuter hade don redan en ledning med drygt tio sekunder. En ledning som hon drygade ut till som mest en minut men som sedan krympte till 36 sekunder i mål sedan Kaniskina fått slå av på takten då hon hade domarnas ögon på sig efter varningar.
Handboll Sverige var tillbaka i OS-handbollen. Denna gång var det damerna som lyckats kvala in. Herrarna lyckades inte kvala in den här gången heller så för andra gången i rad saknades Sverige på herrsidan. De svenska damernas grupp såg på pappret ut att vara aningen svårare med lag som Ungern, Ryssland, Korea, Tyskland och Brasilien. Svenskorna inledde med fyra raka förluster och inför de två sista matcherna mot Tyskland och Brasilien krävdes det seger. Nyckelmatchen var den mot Tyskland. Att Sverige skulle slå Brasilien i den sista gruppspelsmatchen var det på förhand ingen som tvivlade på. Men att det skulle bli en besvärligmatch var alla eniga om. Av de 51 matcherna lagen emellan hade Sverige inför OS-matchen bara vunnit sex även om det senaste mötet skvallrade om att numera var ganska jämna. Med 20 minuter kvar av matchen låg svenskorna under med tre bollar men ett bra målvaktspel plus att svenskorna utnyttjade sina chanser gjorde att laget kunde vända och till slut vinna med 27-26. Vild glädje naturligtvis och nu skulle man bara slå Brasilien i den avslutande gruppspelsmatchen. Efter en tveksam start med underläge med 2-5 kunde Sverige gå till pausvila med en ledning med tre mål och sedan var det mest så att Sverige bevakade ledningen och kunde till slut vinna med 25-22. I kvartsfinalen väntade nu Norge. Norge som egentligen bara saknade ett OSguld i meritlistan var fram till kvartsfinalen obesegrade och skyhöga favoriter. Svenskorna var chanslösa och var som närmast fyra mål ifrån norskorna som till slut kunde vinna en ganska komfortabel seger med 31-24. Den norska segermaskinen fortsatte ända fram till det efterlängtade guldet men efter en dramatisk semifinal mot Korea där Norge avgjorde efter slutsignalen hävdade koreanskorna men matchsekretariatet slog fast att segermålet kommit innan slutsignalen. I finalen väntade Ryssland och här var det aldrig något snack. Norge ledde med 13-3 efter 15 minuter och kunde till slut vinna komfortabelt med 34-27. Sverige spelade vidare efter kvartsfinalen om platserna 5-8. En femte plats var inom räckhåll men för det krävdes en seger mot Kina vilket också de flesta tippade. Men Sverige gjorde en plattmatch vilket Kina också gjorde vilket säger en del om klassen på spelet. Kina avgjorde med två minuter kvar och kunde vinna med 20-19. I den sista matchen, om platserna 7-8, blev det stryk mot Rumänien som vann med 34-30 sedan Sverige haft ledningen en bit in i andra halvlek med 22-21. På herrsidan skrällde Island när man tog sig till final mot Frankrike. Men här blev det tvärstopp. Matchen var jämn i lite drygt tio minuter innan Frankrike ryckte och kunde vinna mot ett slutkört Island med 28-23. Judo
Judo är till medlemsnationer en av världens största idrotter. Men det är en idrott som dominerats av Japan. En dominans som nu allt mer krackelerar. Det japanska världsherraväldet fick sig en rejäl knäck i Peking. Det blev bara fyra guld vilket kan jämföras med de åtta som togs i Aten. Nu talas det om regeländringar och kommer det sådana så inte lär det bli till nackdel för judons hemland Japan. På herrsidan svarade Elnur Mämmädli, Azerbajdzjan, i finalen i 73-kilosklassen för en otroligt snabbt avgörande i finalen. Världsettan avgjorde finalen redan efter 13 sekunder! Herrsidans mest uppmärksammade guld på hemmaplan togs av Mongoliets Tuvshinbayar Naidan i 100-kilosklassen. Det var landets första OS-guld och det firades rejält på gatorna i huvudstaden Ulan Bator. Naidan grundlade den historiska medaljen då han i första matchen slog ut den regerande mästaren Suzuki, Japan. Två japanskor utmärkte sig bland damerna. I 63 kilo var frågan om Ayumi Tanimoto skulle kunna försvara sitt guld från Aten trots att hon tävlat väldigt lite under åren efter Aten. Men hon visade klass. Vann samtliga matcher med ippon, det sättet som japanerna rankar högst, och finalen var över på 90 sekunder. I klassen över, 60 kg, var det Japans högst rankade judoka, Masae Ueno, som dominerade. Även hon hade ett guld att försvara och det var ingen konkurrent som kom i närheten av hennes klass. Finalen var över efter sex sekunder! Kanot Precis som i judo har kanotsporten breddats. De nio guldmedaljerna som stod på spel i racing fördelades mellan åtta nationer. Tyvärr fanns inte Sverige med i den skaran i detta OS. Som bäst fick Sverige nöja sig med en sjätteplats genom Markus Oscarsson i K-1 1000 meter. Utöver Oscarsson hade Sverige ytterligare två kanotister med; Anders Gustafsson och Sofia Paldanius. I k-1 500 meter slutade Gustafsson på sjunde plats. Han slogs under hela loppet om platserna fem till sju. Men OS-finalen gav Anders Gustafsson en kick och ganska snart efter OS bestämde han sig för att fortsätta satsningen mot London 2012. Loppets segrare blev överraskande australiern Ken Wallace som slog storfavoriten Adam van Koeverden, Kanada. Kanadensaren var försvarande mästare och världsetta. I K-1 1000 meter fanns det vissa förhoppningar på medalj för Markus Oscarsson. Markus, världsmästare 2006, fick säsongen 2007 spolierad på grund av skador, och frågan var om han hunnit ikapp konkurrenterna. I semifinalen var Markus i ledning med 250 meter kvar men fick nöja sig med en tredjeplats men en säker finalplats. I finalen gav han allt men det räckte inte till en medalj utan Markus fick nöja sig med en sjätte plats. Britten Tim Brabants vann en säker seger.
I K-2 1000 meter tog Markus Oscarsson och Henrik Nilsson guld i Aten. Den här gången skulle Markus paddla tillsammans med Anders Gustafsson. Men båda var inställda på sina individuella starter och bad att få avstå. Men reglerna satte stopp för det så de ställde upp i kvalet men bröt loppet kort efter start på grund av materialfel. Den största sensationen inträffade i K-2 500 meter där Aten-mästarna, det tyska paret Rauh/Wieskötter, fick nöja sig med silver. Paret hade dominerat distansen sedan 2001 då det tog sitt första VM-guld. På damsidan lyckades inte Sofia Paldanius nå en final. Hon slutade femma i sin semifinal. Om racingmedaljerna fördelades mellan många nationer så dominerades kanotslalom av en nation Slovakien. Samtliga guld tog Slovakien med C-2- paret, tvillingarna Hoochschorner tog sina tredje raka OS-guld. Landhockey Landhockeyn är numera en sport som domineras av Europa. De holländska damerna vann guldet medan herrguldet togs av Tyskland. Modern femkamp För första gången i OS-historien hade Sverige ingen aktiv med i tävlingen. En tävling som vanns av Andreij Moisejev, Ryssland, som tog sitt andra raka OSguld. Ryssen var den andre i femkamparen i historien som försvarade sitt OSguld. Den första var Lacke Hall som vann sina guld 1952 och 1956. Ridsport I banhoppningen tog Sverige sin första individuella OS-medalj på 76 år genom Rolf-Göran Bengtsson efter en dramatisk omhoppning om guldet. Rolf-Göran på Ninja red felfritt i både semifinal och final. När en ryttare återstod i finalen var Rolf-Göran den ende felfrie men kanadensaren Eric Lamaze kopierade Rolf- Görans bedrift. Svensken började omhoppningen och allt såg bra ut till det sista hindret där Rolf-Göran möjligen drev på Ninja lite för mycket så hon missade och fick ett nedslag och fyra fel. Lamaze gjorde inga misstag utan säkrade guldet med en felfri ritt på samma tid som Rolf-Göran. Lamaze var kontroversiell inom ridsporten. Tre gånger, 1996, 2000 och 2004, har han testats positiv för kokain och/eller efedrin och blivit avstängd. Ytterligare två svenskar nådde finalomgången. Peter Eriksson, som gjorde sitt femte OS, och Linda Schultz, som gjorde sitt första OS. De fick placeringarna 32 respektive 18. I lagtävlingen placerade sig Sverige på sjätteplats efter att ha haft medaljkänning efter den första omgången. USA försvarade sitt guld från Aten.
I dressyr tog Anky van Grunsven, Holland, sitt tredje raka OS-guld efter en spännande final. En final där Sverige hade två ekipage med; Jan Brink på Briar och Tinne Vilhelmson-Silfvén på Solos Carex. För Briar var det hans sista OS. Han debuterade i Sydney. Briar hade inte det där lilla extra som behövdes utan fick nöja sig med en tionde plats i sitt sista stora internationella mästerskap. Tinne Vilhelmson-Silfvén gjorde sin femte OS-start och denna gång blev det en tolfte plats. Klart godkänt för de båda även om det för Briars del fanns förhoppningar om bättre placeringar. I lagtävlingen tog Tyskland sitt sjunde (!) raka OS-guld. Medan Sverige slutade på en fin femteplats. I fälttävlan tog Sverige en fjärde plats trots att två hästar försvann efter terrängritten. Keymaster med Magnus Gällerdahl fick en fraktur på höger framben och Bally s Geronimo med Viktoria Carlebäck fick en senskada på höger framben. Lagtävlingen vanns av Tyskland sedan favoriterna Frankrike bara fick två ryttare i mål och hamnade på elfte och sista plats. Linda Algotsson blev bästa svenska med en 13:e plats i den individuella tävlingen. Segern gick till Tyskland genom Hinrich Romeike på Marius. Rodd Lassi Karonen var inför OS ett medaljhopp och det såg länge väldigt fint ut. Lassi vann sin semifinal där han bland annat slog Olaf Tufte, Norge. Men Lassi ådrog sig en förkylning efter semifinalen och tiden fram till finalen räckte inte för att Lassi skulle kunna göra sig själv rättvisa i finalen. Av de sex båtarna i finalfältet fick Lassi finna sig i att parkera på den sista finalplatsen under hela loppet. Guldet togs av Tufte. Den andra svenska deltagaren var Frida Svensson som kom sist i sin semifinal men tog en liten revansch i B-finalen som hon vann och förbättrade därmed sin placering från Aten till en sjunde plats jämfört med åttonde i Aten. Bästa roddnation blev Storbritannien med sex medaljer medan Tyskland, som var bästa nation i Aten, inte tog ett enda guld och blev inte bättre än 13:e roddnation. Segling Sverige hade ett par bra medaljchanser men det slutade med totalt ett brons till paret Fredrik Lööf/Anders Ekström i starbåt. Inför medaljracet hade svenskarna medaljläge. De ledde med två poäng före det brittiska paret Percy/Simpson. För svenskarna gällde det at hålla britterna efter sig. Vid första märket var så fallet, vid det andra märket ledde britterna och det innebar ett silver för svenskarna men vid sista rundningen var svenskarna sist av de tio finalbåtarna och nu var det brons som gällde. Britterna tog guldet.