REMISSYTTRANDE 1 (5) Datum Dnr 2008-12-15 AdmD-407-2008 Näringsdepartementet 103 33 Stockholm Promemorian Vissa ändringar i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation Sammanfattning Kammarrätten avstyrker att förslaget i nuvarande skick läggs till grund för lagstiftning. Inledning Kammarrätten vill inledningsvis peka på att domstolen fick en komplett version av remissen först den 8 december (det första exemplaret omfattade endast varannan sida). Den med hänsyn till frågornas svårighetsgrad redan korta remisstiden har därför i realiteten blivit än kortare för kammarrätten. Domstolen har därför inte kunnat granska förslagen i promemorian med den noggrannhet som skulle krävas med hänsyn till deras innebörd. 5 kap. 7 Kammarrätten vill här endast erinra om att lagrådet, med anledning av lagrådsremissens förslag om att bemyndigandet i 5 kap. 7 skulle omfatta rätt att meddela föreskrifter inte bara om på vilket sätt ifrågavarande skyldigheter skall
REMISSYTTRANDE 2 (5) fullgöras utan också i vilken utsträckning detta ska ske, ansåg att det vore att föredra om också omfattningen av kraven lades fast i lagen (prop. 2002/03:110 s. 598 och 386). Vad lagrådet därvid torde ha syftat på är regeringsformens bestämmelser om när beslut som rör enskilda ska meddelas i lag. 7 kap. 10 Kammarrätten konstaterar att om frågor av allmänt civilrättsligt slag ska avgöras inom ramen för tvistlösningsförfarandet detta innebär att en helt ny uppgift läggs på Post- och telestyrelsen (PTS) och de förvaltningsdomstolar som handlägger mål om elektronisk kommunikation. Därtill är kammarrätten högsta instans i dessa mål. De konsekvenser i bl.a. processrättsligt hänseende, och beträffande följdriktighet i rättsskipningen detta skulle kunna medföra, har inte ens omnämnts i promemorian. Kammarrätten noterar att Högsta domstolen och Regeringsrätten inte finns bland remissinstanserna. Det kan ifrågasättas om inte tillägget som har samband med innebär att PTS ska fastställa även en oreglerad operatörs priser, dvs. en operatör som inte är underkastad någon prisreglering, i ett tvistlösningsärende som gäller tillträde till en reglerad operatörs accessnät. Det har varit hittillsvarande praxis att oreglerade operatörers priser inte kan fastställas i tvistlösningärenden, se kammarrättens dom den 2 juli 2008 i mål nr 461-08. Fråga skulle i så fall uppkomma efter vilka principer det priset ska fastställas. Detta är något som bör övervägas noga då en sådan utvidgning av nuvarande bestämmelses tillämpningsområde, om utvidgningen är avsedd och ska kvarstå, kan få betydande och nu inte överblickbara konsekvenser. Vad närmare gäller den föreslagna lagtexten bör läggas till i fråga före som har samband med, för att det inte ska bli ett syftningsfel.
REMISSYTTRANDE 3 (5) 8 kap. 19 a Vad gäller utvidgningen av rätten att överklaga beslut att införa, ändra och upphäva skyldighetsbeslut så har kammarrätten tillstyrkt ett sådant förslag i yttrande över remiss N 2008/3553/ITP. Det nu lagda förslaget innebär en utvidgning i förhållande till tidigare förslag. Enligt första meningen ska även beslut att inte införa skyldigheter kunna överklagas av andra än den som beslutet riktar sig till. Det är dock en mindre krets som får överklaga eftersom bara de som är verksamma på marknaden omfattas. Samtidigt omfattas emellertid även den som är verksam på en närliggande marknad, vilket ställer tillämpare inför svåra avgränsningsfrågor. Precisering i detta hänseende genom förarbetsuttalanden eller i lag är därför nödvändigt om inte begreppet ska ge upphov till en omfattande ökning av antal svårbedömda överklaganden, vilket skulle ytterligare fördröja handläggningstiderna av dessa redan komplicerade mål. Enligt andra meningen ska även andra beslut än skyldighetsbeslut kunna överklagas. Förutom beslut som avser skyldigheter, som är relativt få, omfattas alla andra beslut enligt lagen som i motsvarande grad påverkar rättigheter för den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen. Därmed torde i vart fall alla förelägganden som grundar sig på ett skyldighetsbeslut omfattas av bestämmelsen. Dessa är betydligt fler än skyldighetsbesluten. Kammarrätten förstår varför dessa också inbegrips, eftersom det i ett sådant ärende görs en tolkning av vad skyldighetsbeslutet i praktiken innebär. Kammarrätten anser dock att behovet för ett bolag att kunna överklaga förelägganden riktade mot andra operatörer är betydligt mindre än när det gäller skyldighetsbeslutet, eftersom ett bolag alltid kan ansöka om tvistlösning och den vägen få en annan operatörs skyldigheter enligt ett skyldighetsbeslut i förhållande till bolaget prövade. Kammarrätten ifrågasätter därför nödvändigheten av denna utvidgning. Därutöver har hittills, i enlighet med allmänna rättsprinciper, ansetts att beslut att avskriva ett tillsynsärende, då PTS ansett att det inte föreligger skäl att meddela något föreläggande, inte går att
REMISSYTTRANDE 4 (5) överklaga. Det är oklart om avsikten är att även sådana beslut ska kunna överklagas av andra operatörer. I vart fall bör närmare utredas och anges om inte EG-rättens krav kan tillgodoses genom en mer begränsad klagorätt. Kammarrätten kan inte se att beslut i tvistlösningsärenden någonsin skulle kunna påverka andra operatörers rättigheter, eftersom ett tvistlösningsbeslut bara gäller i förhållandet mellan de två parter som tvisten rör. Kammarrätten ställer sig därför generellt frågande till vad som sägs i den delen i promemorian. Kammarrätten har på grund av den begränsade tid som stått till förfogande inte närmare kunnat sätta sig in i förslaget om en utökad överklagandemöjlighet i fråga om beslut om tillstånd att använda nummer, och har därför inga synpunkter på detta. Konsekvenser Om förslagen genomförs utgår kammarrätten från att det dels kommer att bli betydligt fler mål totalt och dels att vissa måltyper kommer att resultera i ytterligare mycket omfattande, tidsödande processer. Kammarrätten anser därför att vad som sägs i promemorian om konsekvenserna för PTS och domstolarna inte verkar grundat på en realistisk uppfattning om förslagens innebörd i detta hänseende. Sammanfattningsvis anser kammarrätten att förslaget i promemorian inte är tillräckligt genomtänkt för att ligga till grund för lagstiftning utan kompletteringar och ytterligare överväganden i flera frågor som delvis faller utanför kammarrättens kompetensområde. Beklagligtvis kan kammarrätten, delvis till följd av den extremt korta remisstiden, inte komma med några konstruktiva förslag heller i övriga hänseenden. Kammarrätten avstyrker av ovan anförda skäl att förslaget i nuvarande skick läggs till grund för lagstiftning.
REMISSYTTRANDE 5 (5) Detta yttrande har beslutats av lagmannen Sten Wahlqvist, kammarrättsrådet Lars Trägård och kammarrättsrådet Eva Hammar, referent Sten Wahlqvist Eva Hammar Kopia till Övriga kammarrätter Hovrätterna Länsrätterna under Kammarrätten i Stockholm Justitiedepartementet, expeditionschefen och enheten DOM Domstolsverket Kammarrättens intranät Tidningarnas telegrambyrå Post- och telestyrelsen