2012-09-24 Hur höga minimilöner omintetgjorde arbetsgivaravgiftssänkningen för ungdomar och hur en återställare kan kosta 30 000 jobb.
Sammanfattning 2 1. Sammanfattning Arbetsgivaravgifter för ungdomar sänktes i två steg. Den 1 juli 2007 sänktes arbetsgivaravgiften till 21,30 för alla mellan 18 och 24 år. Från januari 2009 sänktes den till 15,74 procent och omfattade då alla under 26 år. Ändå har ungdomsarbetslöshet inte minskat nämnvärt, i synnerhet inte relativt arbetslösheten bland vuxna. Av det har en del dragit slutsatsen att sänkningen av arbetsgivaravgiften inte haft någon effekt och att den lika väl kan höjas igen utan skadliga effekter på ungdomsarbetslösheten. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har deklarerat att man vill återinföra den tidigare högre avgiften. I denna rapport visas att sänkningen av arbetsgivaravgiften ägde rum samtidigt som redan höga minimilöner höjdes kraftigt. Minimilöner sätts i kollektivavtal, och deras utveckling över tiden har sällan sammanställts. Det kan förklara att det hittills knappt har uppmärksammats hur höga minimilöner, som dessutom höjdes oproportionerligt, förtog en hel del av effekten av sänkta arbetsgivaravgifter. Därtill slog finanskrisen hårdare mot unga, som ofta har korta anställningstider, än mot äldre. Dessa motverkande krafter förklarar varför ungdomsarbetslösheten till synes inte påverkades mycket av sänkningen av arbetsgivaravgiften. Minimilöner i Sverige är internationellt sett mycket höga. Det förhållande i sig innebär att åtskilliga ungdomar utan arbetserfarenhet kan betraktas som för dyra att anställa av en arbetsgivare även efter sänkningen av arbetsgivaravgiften. Av det skälet kan det mycket väl vara så att en sänkning av arbetsgivaravgiften ger mindre effekt i Sverige jämfört med länder som har lägre minimilöner. Ökningstakten av minimilönerna tog dessutom fart under avtalsåren 2007-09. Mycket beroende på de kraftiga höjningarna inom detaljhandeln och hotell och restaurang. Därefter har tillväxttakten avtagit något och under de senaste åren har minimilönerna växt med i princip samma takt som genomsnittslönen, och rentav skruvats tillbaka en liten bit i några av de senaste löneavtalen. Sedan år 2006 har minimilönerna ändå stigit med 21 procent, vilket är 5 procentenheter snabbare än den genomsnittliga lönen. Skulle arbetsgivaravgiften höjas igen så kan man knappast räkna med en symmetrisk effekt, det vill säga att den negativa påverkan på sysselsättningen skulle kompenseras av tillfälliga sänkningar av minimilöner eller konjunkturuppgångar. I stället finns en påtaglig risk att det sker en påtaglig ökning av ungdomsarbetslösheten. För att få en uppfattning om storleksordningarna, kan man utgå från de mest relevanta studierna av Skedinger (2005-2007), som tyder på att en ökning av minimilönen med 5 procent sänker sysselsättningen med ungefär 2,5 procentenheter i det arbetsmarknadsområdet som berörs. Baserat på detta samband från forskningslitteraturen kan följande beräkning göras: Sänkningen av arbetsgivaravgiften med drygt 15 procentenheter motsvarar en sänkning av minimilönen med ungefär 12 procent. Detta hade kunnat öka sysselsättningen bland ungdomar med ungefär 6 procent av ungdomar i arbetskraften (eller 3 procent av samtliga ungdomar mellan 16 och 24 år). Höjningen av minimilöner förtog emellertid ungefär en tredjedel av arbetsgivaravgiftsänkningen. Det fanns då kvar en potential att öka sysselsättningen med ungefär 4 procentenheter bland ungdomar i arbetskraften (vilket motsvarar ungefär 2 procentenheter bland samtliga ungdomar i åldersgruppen). Att den potentialen inte
1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 Hur finanskrisen påverkade ungdomar 3 förverkligades beror på finanskrisen som drabbade ungdomar mer än vuxna, vilket är ett återkommande mönster i varje lågkonjunktur. Om arbetsgivaravgiften skulle höjas igen utan motsvarande motverkande effekter skulle den väntade effekten vara att sysselsättningen bland unga i arbetskraften minskar med 6 procent bland ungdomar i arbetskraften, eller 3 procent bland ungdomar totalt. Det motsvarar ungefär 30 000 jobb. Nästa avsnitt visar hur ungdomars sysselsättning normalt minskar mycket mer än andras under lågkonjunkturer, och att detta även skedde just under den perioden då arbetsgivaravgifter sänktes för ungdomar. Därefter visas mer utförlig hur minimilöner höjdes under denna period, eftersom denna statistik inte tidigare har sammanställts på det sättet. 2. Hur finanskrisen påverkade ungdomar Sysselsättningsutvecklingen bland ungdomar och övriga i diagrammet nedan visar dels att sysselsättningen bland ungdomar har utvecklats något sämre än för andra, både i ett längre perspektiv, men också sedan 2007. Diagrammet visar emellertid också att sysselsättning bland ungdomar svänger mycket mer med konjunkturer än för andra grupper. Inte minst 2008 och 2009 föll sysselsättningen mer än för övriga. Sysselsättning som andel av hela befolkningen i respektive åldersintervall 1 0,9 0,8 0,7 0,6 0,5 0,4 0,3 0,2 0,1 0 Andel sysselsatta 25-64 Andel sysselsatta 16-24
1977 1980 1983 1986 1989 1992 1995 1998 2001 2004 2007 2010 Hur finanskrisen påverkade ungdomar 4 Detta blir ännu tydligare i ett diagram som visar förändringen från föregående år i andel sysselsatta. 0,04 0,02 0-0,02-0,04-0,06 Andel sysselsatta 25-64 Andel sysselsatta 16-24 -0,08-0,1-0,12 Men sett till den procentuella förändringen av antalet arbetade timmar inom respektive grupp har 15 24-åringarna minskat sin arbetstid med närmare 10 procent, medan de äldre grupperna har tappat runt 4 procent vardera. Av det totala bortfallet i arbetstid står ungdomarna för ungefär 20 procent men de utgör enbart 10 procent av antalet anställda. Ungas andel av arbetstidsbortfallet respektive av totala antalet anställda 25% 20% 15% 10% 5% 0% Källa: SCB, Aku Ungas andel av arbetstidsminskning Ungas andel av totalt antal anställda När vi tittar på förändringen i faktiskt arbetad tid så ser alltså resultatet annorlunda ut. Ungdomarna har fått ta en betydligt större smäll än övriga befolkningen. Resultatet skiljer sig mycket åt beroende på hur man mäter och till det finns ett par tänkbara förklaringar.
Så har minimilöner utvecklats 5 Detta kan till exempel bero på att ungdomarnas möjligheter till extrajobb minskar. 1 Men det förklarar inte allt. Skillnaden i resultat beror framför allt på att antalet personer som utgör arbetskraften blir relativt färre. Antalet personer utanför arbetskraften har ökat med drygt fyra procent bland ungdomar, medan för övriga befolkningen har ökningen varit drygt 2 procent. Unga personer har alltså i betydligt större utsträckning lämnat arbetskraften. Därför räknas de inte som arbetslösa trots att de är utan arbete, och arbetslösheten bland ungdomar ser inte ut att stiga i samma utsträckning som den annars hade kunnat göra. Procentuell förändring av personer utanför arbetskraften, januari-april 2008 2009 5% 4% 3% 2% 1% 0% 15-24 25-74 Källa: SCB, Aku Samtidigt har antalet personer i arbetskraften ökat något i de äldre åldersgrupperna. Det innebär, tvärtom läget för ungdomar, att arbetslösheten ser ut att stiga mer än vad som annars hade varit fallet. Hela befolkningen mellan 15-74 år har ökat under perioden, men flödet in och ut ur arbetskraften har sett olika ut för olika åldersgrupper. Yngre personer har rört sig från arbetskraften medan fler äldre personer har kommit in i arbetskraften. 3. Så har minimilöner utvecklats Det kan tyckas förvånande att ungdomsarbetslösheten inte påverkats mer av arbetsmarknadsreformerna och särskilt då de riktade arbetsgivaravgiftssänkningarna. Men det finns en rad andra faktorer som påverkar besluten att anställa ungdomar. En är att arbetsgivarna inte vet om sänkningen kommer att vara bestående. Oppositionen har aviserat att de vill dra tillbaka sänkningen. En annan orsak är att lägstalönerna i Sverige är höga i ett internationellt perspektiv. En studie från mitten av 2000-talet visade att minimilönebettet, det 1 Att påsken inträffat under olika månader under 2008 och 2009 har vi justerat för genom att mäta de fyra första månaderna under de två åren, den så kallade påskeffekten uteblir därmed i våra beräkningar.
Så har minimilöner utvecklats 6 vill säga hur stor del av medianlönerna i branschen som lägstalönerna utgör, var högst i Sverige av samtliga undersökta länder. 2 Frågan är vad som hänt sedan dess? Inom ramen för vissa kollektivavtal har några steg tagits för att inte minimilönebettet ska bli ännu större. I denna promemoria har vi gått igenom kollektivavtal som tecknats sedan mitten av 2000-talet för att studera utvecklingen av lägstalönerna. För att inte arbetet skulle bli alltför omfattande har vi granskat fyra av de viktigaste avtalen. Dessa är Hotell & Restaurangavtalet, Detaljhandelsavtalet, Byggavtalet samt Teknikavtalet. Vi går igenom avtalens minimilöner i ordning och jämför utvecklingen av lönerna med utvecklingen av den genomsnittliga lönen inom yrkesområdet enligt SCBs strukturlönestatistik. De studerande avtalsperioderna inleds år 2003. Vi avslutar promemorian med beräkningar av den genomsnittliga minimilönen för de avtalen som studeras. De data gällande lägsta lönerna som använts i denna promemoria kommer från arbetsmarknadsparternas avtal samt från Medlingsinstitutets årssammanfattningar. Kartläggning av lägsta löner I Sverige finns inga lagstadgade minimilöner. Istället regleras lägstalönerna via kollektivavtal. Därmed varierar minimilönen mellan olika branscher och yrken. Även inom samma yrke kan minimilönerna variera beroende på de anställdas yrken och ålder. Ett exempel är hotell- och restaurangavtalet där så kallade ungdomslöner använts för vissa åldersgrupper. Beroende på den anställdes ålder (16-19 år) omfattas denne av olika minimilöneregler. I andra avtal finns bara en enda minimilön som alltså inte differentieras efter ålder. Dessutom kompliceras bilden av att minimilöner i många avtal även differentieras utifrån den anställdes erfarenhet. I denna promemoria har vi valt att studera fyra olika avtalsområden. För att utvecklingen av minimilönerna inom de olika avtalsområdena ska vara så jämförbara som möjligt har vi valt att studera en typperson med ett antal attribut. Han har fyllt 20 år, har ingen tidigare erfarenhet inom yrket och har ett arbete som inte kräver några särskilda kvalifikationer. Inom teknikavtalet differentieras inte åldern på personer över 18 år, däremot differentieras det på typ av arbete, det vill säga om arbetet kräver särskilda kunskaper eller inte, samt på erfarenhet. Så för detta avtalsområde studeras personer som fyllt 18 år, har ingen erfarenhet samt har ett yrke som inte kräver särskilda kvalifikationer. Inom detaljhandelsavtalet differentieras heller inte åldern för personer över 18 år, däremot differentieras minimilönerna med avseende på erfarenhet inom branschen. Så för detta avtalsområde studeras personer som fyllt 18 år och som inte har någon tidigare erfarenhet inom branschen. Inom hotell- och restaurangavtalet används så kallade ungdomslöner för personer upp till och med 19 år. Därefter görs ingen skillnader med avseende på ålder. Så för detta avtalsområde studeras personer som fyllt 20 år och som har ett arbete som inte förutsätter några förkunskaper eller tidigare erfarenhet. Inom bygg- och anläggningsavtalet görs differentiering med avseende på ålder och huruvida den anställde har yrkesbevis eller inte upp till och med 18 års ålder. Så för detta avtalsområde studeras personer som fyllt 19 år och som inte innehar yrkesbevis. 2 Skedinger, Per, Hur höga är minimilönerna?, Rapport 2005:18, IFAU
Så har minimilöner utvecklats 7 För att visa utvecklingen av avtalsområdenas minimilöner i relation till den genomsnittliga löneutvecklingen inom avtalsområdet har vi valt ut ett antal yrken som omfattas av avtalen. Förutom att yrkena ska ingå i avtalen ska de även ha ett relativt högt antal utövare. De genomsnittliga månadslönerna för de valda yrkena har hämtats från lönestrukturstatistiken från SCB. Nedan följer en sammanställning över vilka yrkesgrupper vi valt ut för att representera avtalsområdenas genomsnittliga månadslöner. För teknikavtalet har vi valt ut Maskinoperatörer vid metall- och mineralbehandling samt Övriga maskinoperatörer och montörer. Sammantaget har dessa yrkesgrupper cirka 75 000 utövare. För detaljhandelsavtalet har vi valt ut Kassapersonal samt försäljare, detaljhandel. Sammantaget har dessa yrkesgrupper cirka 175 000 utövare. För hotell- och restaurangavtalet har vi valt ut Storhushålls- och restaurangpersonal som har cirka 75 000 utövare. Slutligen har vi för bygg- och anläggningsavtalet valt ut yrkesgruppen som benämns Bygg- och anläggningsarbetare som har drygt 110 000 utövare. Hotell och restaurangavtalet De avtalade minimilönerna som redovisas nedan avser lön för arbete där förkunskaper inte är något krav och introduktion och utbildning normalt sker på arbetsplatsen. Lönerna gäller för personer som fyllt 20 år. enivå per avtalsperiod 2003-05-01 2004-04-30 13 506 kr 2004-05-01 2005-04-30 13 956 kr 2005-05-01 2006-04-30 14 406 kr 2006-05-01 2007-04-30 15 006 kr 2007-05-01 2008-04-30 15 856 kr 2008-05-01 2009-04-30 16 681 kr 2009-05-01 2010-04-30 17 481 kr 2010-05-01 2011-04-30 17 781 kr 2011-05-01 2012-04-30 18 393 kr Som framgår av tabellen har lägstalönerna ökat med drygt 4 400 kronor sedan 2004 och med cirka 3 300 kronor sedan 2006. Genomsnittslönen i yrket har i kronor ökat lika mycket.
Så har minimilöner utvecklats 8 Löneutveckling inom hotell och restaurangavtalet. 2003-2011 24000 22000 22500 20000 18000 16000 14000 12000 10000 18393 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Men detta betyder att den procentuella ökningstakten har varit starkare för lägstalönerna än för genomsnittslönerna. I diagrammet nedan har vi skapat ett index där nivån på lägstalönen och genomsnittslönen sätt till 100 år 2006. Utvecklingen av nivån på lägstalönen inom hotelloch restaurangavtalet följde den genomsnittliga månadslönen under åren 2004-2006. Därefter har minimilönen stigit kraftigare. Framförallt under avtalsperioden som varade mellan 2007-09 ökade lägstalönerna kraftigt. I det senaste avtalet lät parterna lägstalönerna öka med endast 90 procent av de avtalade ökningarna i kronor för övriga anställda. Detta har medfört att lägstalönerna inte längre ökar snabbare än genomsnittslönerna. Däremot har denna konstruktion inte varit tillräcklig för att öka avståndet mellan lägstalönerna och genomsnittslönerna. Totalt har lägstalönerna ökat med 23 procent sedan 2006 vilket är 6 procentenheter snabbare än ökningen för den genomsnittliga månadslönen i branschen. Löneutveckling inom hotell och restaurangavtalet. 2006=100 125 120 115 23% 17% 110 105 100 95 90 85 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011
Så har minimilöner utvecklats 9 Som vi konstaterade i början av denna promemoria var minimilönebettet bettet högre i Sverige än i andra länder 2006. Genomgången av avtalen inom hotell & restaurang visar att bettet blivit ännu kraftigare sedan 2006. Den snabbare procentuella ökningen av lägstalönerna har gjort att minimilönebettet i branschen stigit från omkring 77-78 procent till knappt 82 procent. Minimilönebett inom Hotell & Restaurang. 2004-2011 83% 82% 81,3% 81% 80,6% 80% 81,7% 81,9% 81,7% 79% 78% 77% 76% 75% 77,1% 78,3% 78,2% 74% 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Detaljhandelsavtalet De avtalade minimilönerna som redovisas nedan inom detaljhandel avser personer utan erfarenhet och som fyllt 18 år. Under den senaste förhandlingen avtalade parterna om så kallade praktiklöner där lön för nyanställda ungdomar uppgår till 75 procent av nedanstående grundlön. Men då praktiklön skiljer sig från de egentliga minimilönerna genom att de är avhängiga av att den anställde ska ha en ansvarig att följa i arbetet används inte denna typ av lön i sammanfattningen. enivå per avtalsperiod 2003-04-01 2004-03-31 12 695 kr 2004-04-01 2005-03-31 13 175 kr 2005-04-01 2006-03-31 13 675 kr 2006-04-01 2007-03-31 14 195 kr 2007-04-01 2008-03-31 14 959 kr 2008-04-01 2009-03-31 15 754 kr 2009-04-01 2010-03-31 16 630 kr 2010-04-01 2011-03-31 17 006 kr 2011-04-01 2012-03-31 17 407 kr Inom detaljhandeln har lägstalönerna stigit med cirka 4 200 kronor sedan 2004 och med 3 200 kronor sedan 2006. Motsvarande ökning för genomsnittslönerna har varit 4 800 respektive 3 400 kronor.
Så har minimilöner utvecklats 10 Löneutveckling inom detaljhandelsavtalet. 2003-2011 26000 24000 22000 24277 20000 18000 16000 14000 12000 10000 17407 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Även om genomsnittslönen ökat mer i kronor har den procentuella ökningen varit starkare för lägstalönerna. Ökningstakten av minimilönerna accelererade framförallt kraftigt under avtalsåren 2007-09. Därefter har tillväxttakten avtagit något. Sammantaget under den studerade tidsperioden har minimilönerna stigit med 23 procent, 6 procentenheter snabbare än den genomsnittliga lönen. Även i detaljhandelsavtalet har ökningstakterna närmat sig varandra under de senaste åren eftersom det senaste avtalet gav lägre ökningar i kronor för lägstalönerna. Löneutveckling inom detaljhandelsavtalet. 2006=100 125 120 115 23% 17% 110 105 100 95 90 85 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011
Så har minimilöner utvecklats 11 Eftersom de procentuella ökningarna varit större för lägstalönerna sedan mitten av 2000- talet har minimilönebettet blivit kraftigare även inom detaljhandeln. Från att legat kring 68 procent ligger det nu omkring 72 procent. Minimilönebett inom Detaljhandel. 2004-2011 73% 72% 71% 70,7% 71,0% 71,4% 71,7% 70% 69% 68% 67,7% 67,8% 68,0% 68,4% 67% 66% 65% 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Teknikavtalet Nedanstående minimilöner avser personer som fyllt 18 år med kortare arbetserfarenhet än 12 månader. enivå per avtalsperiod 2003-04-01 2004-03-31 13 500 kr 2004-04-01 2005-03-31 13 811 kr 2005-04-01 2006-03-31 14 156 kr 2006-04-01 2007-03-31 14 510 kr 2007-04-01-2008-03-31 15 410 kr 2008-04-01 2009-03-31 15 903 kr 2009-04-01 2010-03-31 16 476 kr 2010-04-01 2011-03-31 16 624 kr 2011-04-01 2012-03-31 16 940 kr Inom teknikavtalet har lägstalönerna stigit med cirka 3 100 kronor sedan år 2004 och med 2 400 kronor sedan år 2006. Motsvarande ökning för genomsnittslönerna har varit 4 400 respektive 3 300 kronor.
Så har minimilöner utvecklats 12 Löneutveckling inom teknikavtalet. 2003-2011 26000 24000 24943 22000 20000 18000 16000 14000 12000 10000 16940 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Även om genomsnittslönen ökat mer i kronor har den procentuella ökningen varit något starkare för lägstalönerna. Ökningstakten av minimilönerna tog fart under avtalsåren 2007-09. Därefter har tillväxttakten avtagit något och under de senaste åren har minimilönerna till och med växt långsammare. Sedan år 2006 har minimilönerna stigit med 17 procent, vilket är 2 procentenheter snabbare än den genomsnittliga lönen. I jämförelse med detaljhandeln och hotell och restaurang har teknikavtalets lägsta löner följt den allmänna löneutvecklingen betydligt bättre. Löneutveckling inom teknikavtalet. 2006=100 120 115 110 17% 15% 105 100 95 90 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011
Så har minimilöner utvecklats 13 Eftersom lägsta lönerna inom teknikavtalet i stort sett följt de allmänna löneökningarna i avtalet har minimilönebettet inte förändrats nämnvärt under de senaste åren. Bettet uppgick år 2011 till knappt 68 procent, en uppgång med en procentenhet sedan år 2006. Minimilönebett inom teknikavtalet. 2004-2011 70% 69% 68,4% 68,5% 68% 67,6% 67,8% 67,9% 67% 67,2% 66,8% 66,9% 66% 65% 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Bygg- och anläggningsavtalet Minimilönerna inom byggavtalet skiljer sig åt mot de övriga studerade avtalen. Här kallas minimilönen för grundlön och utgår till de anställda när parterna vid nyproduktion inte kan enas om prestationslön 3. Grundlönen används bland annat av Per Skedinger 4 som approximation till minimilöner. Nedanstående löner avser lägsta lön för personer utan yrkesbevis och som fyllt 19 år, kallas för övriga arbetstagare i kollektivavtalet. De lönedata som inhämtats från kollektivavtalen gäller timlöner. Dessa har beräknats till månadslöner genom att multiplicera timlönen med 166. enivå per avtalsperiod 2003-04-01 2004-03-31 93,28 kr/tim 15 484 kr 2004-04-01 2005-12-31 95,92 kr/tim 15 923 kr 2006-01-01 2007-03-31 98,56 kr/tim 16 361 kr 2007-04-01 2008-03-31 105,60 kr/tim 17 530 kr 2008-04-01 2009-03-31 109,12 kr/tim 18 114 kr 2009-04-01 2010-03-31 112,64 kr/tim 18 698 kr 2010-04-01 2011-03-31 114,40 kr/tim 18 990 kr 2011-04-01 2012-02-29 117,04 kr/tim 19 429 kr 3 I byggnadsindustrin har minimilönerna en funktion som förefaller saknas i de övriga undersökta branscherna. Vid nyproduktion förhandlar arbetsgivaren och Svenska Byggnadsarbetareförbundets lokalavdelning om en prestationslön på varje objekt. Inga sådana löner fastställs på central nivå. Om de lokala parterna inte kommer överens utgår minimilön, benämnd grundlön i avtalen, till alla anställda under konflikten. 4 Hur höga är minimilönerna, IFAU
Så har minimilöner utvecklats 14 Inom bygg- och anläggningsavtalet har lägstalönerna stigit med cirka 3 500 kronor sedan år 2004 och med 3 000 kronor sedan år 2006. Motsvarande ökning för genomsnittslönerna har varit 4 600 respektive 3 800 kronor. Löneutveckling inom bygg- och anläggningsavtalet. 2003-2011 30000 28000 27500 26000 24000 22000 20000 19429 18000 16000 14000 12000 10000 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Även om genomsnittslönen ökat mer i kronor har den procentuella ökningen varit något starkare för lägstalönerna. Ökningstakten av minimilönerna tog fart under avtalsåren 2007-09. Därefter har tillväxttakten avtagit något och under de senaste åren har minimilönerna växt i samma takt som genomsnittslönen. Sedan år 2006 har minimilönerna stigit med 19 procent, vilket är 3 procentenheter snabbare än den genomsnittliga lönen. Löneutveckling inom bygg- och anläggningsavtalet. 2006=100 125 120 115 19% 16% 110 105 100 95 90 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011
Så har minimilöner utvecklats 15 Minimilönebettet i bygg- och anläggningsavtalet steg en del i samband med avtalsrörelsen år 2007. Därefter har bettet legat relativt still. 2011 uppgick bettet till knappt 71 procent, en uppgång med 1,7 procentenheter sedan år 2006. Minimilönebett inom Bygg och anläggning. 2004-2011 72% 71% 70,7% 70,6% 70,9% 70,7% 70% 69% 69,5% 68,9% 69,0% 69,9% 68% 67% 66% 65% 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Slutsatser I samtliga redovisade avtal har minimilönerna stigit kraftigare än vad de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna gjort under de senaste åren. De största ökningarna hittas inom detaljhandeln samt hotell och restaurang. Utifrån de data som samlats in angående minimilönernas nivåer kan vi bygga upp en genomsnittlig minimilönenivå för dessa fyra avtal. För att göra detta använder vi oss av sysselsättningsdata för de fyra branscher som omfattas av avtalen för att på så sätt vikta avtalens olika lägstalöner. Visserligen är branschnivå inte liktydigt med att en anställd tillhör ett visst avtal. En person som arbetar inom verkstadsindustrin behöver nödvändigtvis inte vara anställd under teknikavtalet. Men detsamma kan sägas om de övriga branscherna och eftersom vi endast använder branschtillhörigheten för att beräkna avtalens vikter i ett genomsnitt anser vi att denna uppskattning är tillräcklig för en genomsnittsberäkning. De fyra branscherna vi tittar på är således verkstadsindustrin, detaljhandeln, hotell- och restaurang samt byggindustrin. Sammantaget arbetar det cirka 900 000 personer i dessa branscher. I verkstadsindustrin arbetar till exempel knappt 300 000 personer. Detta skulle således ge teknikavtalet en vikt på cirka en tredjedel 5 när vi beräknar lönegenomsnittet för de fyra avtalen. Men det finns skillnader mellan avtalen när det gäller hur många som faktiskt får lägsta lön. Vi har inte tillgång till exakta siffror när det gäller detta. Men vi antar att ungdomar är överrepresenterade när det gäller lägsta löner. För att ta hänsyn till detta använder vi i stället 5 300000/900000
Så har minimilöner utvecklats 16 ett mått som viktar avtalen efter hur relativt stor andel sysselsatta som är ungdomar (16-24 år). Sammantaget sysselsätter de fyra branscherna cirka 175 000 ungdomar. Men vikterna skiljer sig kraftigt åt mellan branscherna. Teknikavtalet sysselsätter endast 11 procent av ungdomarna, vilket alltså är vikten vi använder för att beräkna de genomsnittliga lönenivåerna. Detaljhandelns vikt uppgår här till 41 procent, byggavtalets vikt uppgår till 23 procent samt hotell- och restaurangavtalet till 25 procent 6. Mätt på detta sätt uppgår den genomsnittliga lägsta månadslönen till 18 067 kronor och den genomsnittliga månadslönen till 24 658 kronor. Det betyder att den beräknade genomsnittliga lägstalönen för de fyra avtalen har stigit med cirka 4 000 kronor sedan år 2004 samt med 3 100 kronor sedan år 2006. Motsvarande förändringar för den beräknade genomsnittliga månadslönen uppgår till en ökning med 4 600 kronor sedan år 2004 samt med 3 500 kronor sedan år 2006. Genomsnittlig löneutveckling för fyra avtal. 2003-2011 26000 24000 24658 22000 20000 18000 16000 14000 12000 10000 18067 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 samt egna beräkningar Den genomsnittliga månadslönen för de studerade avtalen har alltså varit större i kronor räknat. Men den procentuella ökningen har varit starkare för lägstalönerna. Ökningstakten av minimilönerna tog fart under avtalsåren 2007-09. Mycket beroende på de kraftiga höjningarna inom detaljhandeln och hotell och restaurang. Därefter har tillväxttakten avtagit något och under de senaste åren har minimilönerna växt med i princip samma takt som genomsnittslönen. Sedan år 2006 har minimilönerna stigit med 21 procent, vilket är 5 procentenheter snabbare än den genomsnittliga lönen. 6 Att minimilöner är ovanligare inom teknik- och byggnadsavtalet kan dessutom härledas av att det så kallade minimilönebettet är mindre i dessa avtal än de är inom detaljhandeln samt hotell och restaurang.
Så har minimilöner utvecklats 17 Genomsnittlig löneutveckling för fyra avtal. 2006=100 125 120 115 21% 16% 110 105 100 95 90 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 samt egna beräkningar Eftersom de procentuella ökningarna varit större för lägstalönerna sedan mitten av 2000- talet har det genomsnittliga minimilönebettet blivit kraftigare under motsvarande tidsperiod. Från att legat kring 70 procent ligger det nu en bit över 73 procent. Genomsnittligt minimilönebett för fyra avtal. 2004-2011 74% 73% 72,4% 71,8% 72% 73,0% 73,2% 73,3% 71% 70% 70,2% 70,3% 70,4% 69% 68% 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 samt egna beräkningar Vi konstaterade i inledningen av denna promemoria att Sverige i mitten av 2000-talet hade bland de högsta lägstalönerna i världen både i absoluta tal och i relation till genomsnittslönerna. Detta gör att det blir mer riskfyllt och mindre lönsamt att anställa oerfarna ungdomar. Vi kan nu konstatera att minimilönebettet blivit ännu kraftigare sedan 2006. Framförallt inom detaljhandeln och hotell- och restaurang har lägstalönerna närmat sig genomsnittslönerna. Därför är det positivt att lägstalönerna under de allra senaste åren ökat
Så har minimilöner utvecklats 18 mindre i kronor än genomsnittslönerna inom dessa två avtalsområden. Det har visserligen inte inneburit att minimilönebettet minskat men det har i varje fall inte blivit ännu kraftigare. Referenslista Skedinger P (2005): Hur höga är minimilönerna?. Rapport 2005:18. Uppsala: Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Skedinger P (2006a): Minimum Wages and Employment in Swedish Hotels and Restaurants. Labour Economics, vol 13, s 259 290. Skedinger P (2006b): Svenska minimilöner i den globaliserade ekonomin. Ekonomisk Debatt, vol 34, nr 4, s 63 77. Skedinger P (2007): The Design and Effects of Collectively Agreed Minimum Wages: Evidence from Sweden. Working Paper No. 700. Stockholm: Institutet för Näringslivsforskning.