SOU 2016:28, Vägen till självkörande fordon - försöksverksamhet

Yttrande Diarienr 1 (14) 2016-06-22 691-2016 Ert diarienr N2016/02472/MRT Näringsdepartementet 103 33 Stockholm SOU 2016:28, Vägen till självkörande fordon - försöksverksamhet Datainspektionen har granskat delbetänkandet huvudsakligen utifrån sin uppgift som central tillsynsmyndighet enligt kameraövervakningslagen (2013:460) och sin uppgift att verka för att människor skyddas mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter. Datainspektionen lämnar följande synpunkter. Sammanfattning Vad gäller förslagen i delbetänkandet som rör insamling och bearbetning av bildmaterial från kameraövervakning har utredaren utgått från de regler som idag gäller för kameraövervakning enligt kameraövervakningslagen. Datainspektionen delar dock inte utredarens tolkning av nu gällande lagstiftning på området och delbetänkandet innehåller därför enligt inspektionen vissa felaktiga slutsatser. Vidare saknar inspektionen en närmare analys av förslagens inverkan på den enskildes personliga integritet, särskilt i den del som avser insamlat material som enligt förslaget inte ska avidentifieras. Vad gäller förslagen i delbetänkandet som rör insamling och bearbetning av bildmaterial från övriga sensorer har det inte gjorts någon utredning och analys av förslagens inverkan på den enskildes personliga integritet. Datainspektionen avstyrker därför förslagen i delbetänkandet. Det medför att inspektionen även motsätter sig att bli tillsynsmyndighet såvitt avser kameraövervakningen enligt den föreslagna förordningen om försöksverksamhet med självkörande fordon på väg. Postadress: Box 8114, 104 20 Stockholm E-post: datainspektionen@datainspektionen.se Webbplats: www.datainspektionen.se Telefon: 08-657 61 00

Datainspektionen 2016-06-22 Diarienr 691-2016 2 (14) Datainspektionen har yttrat sig utifrån den lagstiftning som idag gäller för kameraövervakning och personuppgiftsbehandling. Som inspektionen går in på närmare nedan, kommer nya regler att börja gälla om knappt två år i och med att den nya dataskyddsförordningen börjar tillämpas. Utredaren bör därför ha i åtanke att den integritetsskyddslagstiftning som är relevant för de nu aktuella frågorna befinner sig i ett mellanläge, i väntan på att nya regler kommer att börja gälla. Förslagen i delbetänkandet innebär en omfattande insamling och bearbetning av integritetskänsligt bildmaterial från kameraövervakning samt material som troligtvis innehåller personuppgifter från andra typer av sensorer. För att en sådan behandling ska vara tillåten krävs att den är förenlig med kraven i 2 kap. 6 andra stycket och 20 21 regeringsformen samt med dataskyddsdirektivet (95/46/EG). För att uppfylla kraven enligt regeringsformen och dataskyddsdirektivet i ett konkret lagstiftningsärende krävs att det intrång som sker i den enskildes privata sfär måste vara befogat och inte är större än nödvändigt. Någon sådan utredning och analys som avses i föregående stycke har dock inte presenterats i delbetänkandet. Förslagen uppfyller således inte de krav som följer av regeringsformen och dataskyddsdirektivet. Datainspektionen avstyrker därför förslagen på förevarande underlag. Datainspektionen konstaterar att personuppgiftslagen (1998:204) och kameraövervakningslagen kommer att upphävas i och med att dataskyddsförordningen börjar tillämpas under våren 2018. Oavsett om viss behandling av personuppgifter idag utförs med stöd av en särskild registerförfattning eller med stöd av personuppgiftslagen måste dataskyddsförordningen beaktas och analyseras som helhet, dvs. vilken behandling är tillåten med direkt tillämpning av dataskyddsförordningen, i vilka fall finns det enligt dataskyddsförordningen krav på nationell reglering för att en viss behandling ska vara tillåten och i vilka fall tillåter förordningen kompletterande nationell reglering. Detta innebär att nya lagstiftningsförslag, i synnerhet om de är tänkta att träda kraft i nära anslutning till att förordningen börjar tillämpas, kan visa sig omöjliga att genomföra om man inte från början har beaktat förordningens bestämmelser. Datainspektionens anser därför att förslaget måste prövas mot förordningens regler.

Datainspektionen 2016-06-22 Diarienr 691-2016 3 (14) Kameraövervakning i försöksverksamheten med självkörande fordon på väg Syftet med användandet av övervakningskameror Enligt 3 kap. 7 [i förslaget till lag om försöksverksamhet med självkörande fordon på väg, nedan anges endast kapitel och paragraf] får den som bedriver kameraövervakning endast behandla bild- och ljudmaterial från kameraövervakningen för forsknings- och utvecklingsarbete som syftar till ökad trafiksäkerhet i relation till självkörande fordon. Av delbetänkandet framgår dock att det huvudsakliga syftet med användandet av kameror är att fordonet ska kunna köra trafiksäkert och därigenom förhindra olyckor (s.129). Enligt Datainspektionen är det viktigt att syftet med användandet av övervakningskameror tydligt framgår av lagtexten, samt att bild- eller ljudmaterialet inte får användas för något ändamål som är oförenligt med det som materialet samlades in för (finalitetsprincipen, jmf. 28 kameraövervakningslagen). Datainspektionen anser därför att det bör införas en bestämmelse i lagen som anger för vilka syften kameraövervakningen ska få ske samt en bestämmelse där finalitetsprincipen kommer till uttryck. För att använda samma begrepp som i kameraövervakningslagen bör finalitetsprincipen uttryckas under rubriken Vidarebehandling, istället för som i förslaget ange syftet med övervakningen under den rubriken. Bildupptagning I 3 kap. 2 och 3 regleras när kameraövervakning avseende bildupptagning är tillåten på respektive plats. Enligt kameraövervakningslagen innebär begreppet kameraövervakning övervakning i realtid, det vill säga utan bildinspelning. Övervakningen kan sedan förenas med en rätt att behandla eller bevara bilder (bildinspelning). Eftersom begreppet bildupptagning inte används i kameraövervakningslagen, bör det förtydligas vad som avses med detta begrepp i förslaget. Om endast bildinspelning avses bör det av lagtexten framgå under vilka förutsättningar själva kameraövervakningen i realtid är tillåten.

Datainspektionen 2016-06-22 Diarienr 691-2016 4 (14) Samtycke Enligt 3 kap. 4 och 5 får kameraövervakning och ljudupptagning från insidan av ett fordon ske efter samtycke från de som deltar i försöket. Enligt 1 kap. 3 ska de begrepp som används i lagen ha samma betydelse som enligt kameraövervakningslagen och lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Det innebär bland annat att ett samtycke ska lämnas frivilligt och vara en otvetydig viljeyttring. Ett samtycke kan också återkallas när som helst och efter återkallelse får ytterligare övervakning av personen inte ske. Enligt förslaget ska samtycke inte behöva inhämtas från personer som befinner sig inne i ett fordon och som inte deltar i försöket. Som framgår ovan kommer både ljud och bild att sparas inifrån bilen. Enligt förslaget kommer avidentifiering av bilderna ske innan lagring, vilket dock inte gäller bildmaterial som avser de personer som deltar i försöket och som har samtyckt till att avbildas. Det finns inte något krav på avidentifiering avseende upptaget ljudmaterial i de självkörande fordonen. Materialet kommer enligt 2 kap. 11 att kunna sparas under en avsevärd tid, samt kunna lämnas ut till utvecklare i tredje land för att kunna utveckla algoritmerna. Personer i självkörande fordon som inte deltar i försöksverksamheten Kameraövervakning utgör som utgångspunkt alltid ett intrång i den personliga integriteten. Att förena övervakningen med bild- och ljudupptagning innebär ett ännu större integritetsintrång. Enligt förslaget ska det upptagna materialet sparas under lång tid och kunna lämnas ut till tredje land för forskning och utvecklingsarbete. Datainspektionen anser att kameraövervakningen och särskilt ljudupptagningen inne i bilen är mycket integritetskänslig för samtliga personer som befinner sig i fordonet. Inspektionen anser att det är av stor vikt att integritetsskyddet stärks för de passagerare i fordonen som inte deltar i försöksverksamheten. Att upplysa om att kameraövervakning sker är inte samma sak som att inhämta ett samtycke (se lagkommentaren till 3 kap. 4 ). Det är viktigt att hålla isär upplysningsplikten och samtycke som rättslig grund. Enligt Datainspektionen finns det annars en risk för begreppsförvirring eftersom de begrepp som används i lagförslaget ska ha samma innebörd som i bland annat kameraövervakningslagen (se 1 kap 3 ). Personer i självkörande fordon som deltar i försöksverksamheten Vad gäller samtycke från de personer som deltar i försöket vill Datainspektionen särskilt peka på följande. Deltagare i försöket är i normalfallet anställda hos de som utför testen, eller på annat sätt i

Datainspektionen 2016-06-22 Diarienr 691-2016 5 (14) beroendeställning till dessa, exempelvis i egenskap av uppdragstagare. Som framgår av delbetänkandet är giltiga samtycken i beroendeförhållanden, såsom mellan arbetstagare och arbetsgivare, normalt inte möjligt. Utredaren anser dock att det måste anses vara ett berättigat syfte att kameraövervaka i fordonen för att få kunskap om hur personer som befinner sig där samspelar med tekniken i fordonet och använda materialet för att få fram säkrare fordon. Övervakningen bör därför, enligt utredaren, vara tillåten trots problemen med att inhämta giltiga samtycken. Det sagda innebär enligt Datainspektionen att det i praktiken inte är samtycke som utgör den rättsliga grunden för kameraövervakningen av de personer som deltar i försöket, utan grunden för övervakning tycks snarare basera sig på en intresseavvägning mellan å ena sidan intresset av att kunna utveckla trafiksäkra självkörande fordon och å andra sidan integritetsintresset hos de personer som deltar i försöken. Om så är fallet anser Datainspektionen att möjligheten att få kameraövervaka efter en behovsavvägning bör framgå direkt av lagen. Oavsett vilken grund som kommer att användas för behandlingen, kommer det vara ett grundläggande krav enligt artikel 5.1 b) i den kommande dataskyddsförordningen att personuppgifter endast samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål (ändamålsbegränsning). Datainspektionen har i andra sammanhang ansett att insamlande av uppgifter i syfte att använda dem för framtida forskning är ett alltför opreciserat ändamål, bl.a. på grund av att den personuppgiftsansvarige inte informerat de registrerade om vilket forskningsprojekt insamlandet sker för (se exempelvis Datainspektionens beslut dnr 766-2011 avseende LifeGene och dnr 1133-2012 avseende Statens institutionsstyrelse). Personer utanför fordonen Enligt 3 kap. 2 och 3 ska bildupptagning få ske utanför fordonet utan samtycke från de som blir övervakade. I 3 kap. 2 regleras bildupptagning utanför fordonet på en plats dit allmänheten har tillträde. De platser som kommer att bli kameraövervakade är bl.a. vägar, gator, torg och parkeringsplatser, vilket enligt utredaren anses vara platser där integritetsintresset inte gör sig särskilt starkt gällande. Datainspektionen delar inte den uppfattningen utan anser, i motsats till utredaren och i enlighet med utbildad praxis 1, att integritetsintresset på de aktuella platserna i normalfallet väger tungt och att det handlar om platser där man normalt sett 1 Se RÅ 2010 ref 22

Datainspektionen 2016-06-22 Diarienr 691-2016 6 (14) inte förväntar sig att bli övervakad. Som framgår av delbetänkandet kommer personer som uppehåller sig på vägar, trottoarer eller torg i anslutning till dessa att bli övervakade. Det rör sig således inte uteslutande om kameraövervakning av motorfordon för vilken integritetsintrånget gör sig mindre starkt gällande än när det handlar om övervakning av personer 2. Avseende 3 kap. 3 som rör bildupptagning utanför fordonet av en plats dit allmänheten inte har tillträde anser utredaren dels att det inte är praktiskt möjligt att inhämta samtycke till övervakningen från samtliga personer som fordonet kan passera, dels att risken för integritetsintrång är mycket låg med hänvisning till den korta tid som fordonet passerar. Som framgår ovan delar Datainspektionen inte utredarens bedömning att integritetsintresset är lågt på alla olika platser som fordonen kan tänkas passera. Enligt förslaget ska bilder på personer utanför fordonen avidentifieras innan lagring. Det finns dock frågetecken kring begreppet avidentifiering som behöver analyseras ytterligare, se närmare i avsnittet om säkerhet nedan. Med hänsyn till att det kan röra sig om kameraövervakning av platser med högt integritetsintresse, är det enligt Datainspektionen av vikt att lagen förtydligas så att det säkerställs att personer utanför fordonen skyddas mot otillbörliga integritetsintrång. Detta bör av praktiska skäl lämpligen ske på ett annat sätt än genom inhämtande av samtycke. Kameraövervakning inne i ett fordon som utgör en plats dit allmänheten har tillträde Det framgår inte av lagförslaget hur kameraövervakning inne i ett fordon som utgör en plats dit allmänheten har tillträde ska hanteras. I delbetänkandet diskuteras bland annat möjligheten att använda sig av självkörande bussar i linjetrafik i försöksverksamheten. Om dessa bussar, eller andra självkörande fordon, kan nyttjas av personer ur allmänheten, kan utrymmet inne i fordonet, i linje med etablerad praxis, anses vara en plats dit allmänheten har tillträde. Förutsättningarna för den typen av kameraövervakning bör i sådant fall anges i lagen. Ljudupptagning Datainspektionen anser att ljudupptagning i försöksverksamheten utgör ett så pass omfattande integritetsintrång i den personliga integriteten hos de personer som befinner sig i fordonen att den inte bör tillåtas på det sätt som 2 Regeringsrättens dom den 2 februari 2009 i mål nr 2983-05

Datainspektionen 2016-06-22 Diarienr 691-2016 7 (14) utredaren föreslår. Inspektionen baserar sin bedömning dels på att behovet av ljudupptagning inte tycks vara särskilt starkt, dels på de integritetsrisker som ljudupptagning innebär. Enligt 3 kap. 5 ska ljud få avlyssnas och tas upp från insidan av fordonet om den som deltar i försöket har samtyckt till detta. Som utredaren påpekar och som Datainspektionen nämnt ovan är upptagning av ljud i samband med kameraövervakning särskilt integritetskänsligt. För att det ska vara tillåtet krävs mycket starka skäl för behovet av sådan upptagning. Av delbetänkandet framgår att det råder delade meningar i branschen om behovet av ljudupptagningar i försöksverksamheten. Enligt delbetänkandet är det dock klart att ljud inte behövs för att systemen i de självkörande fordonen ska kunna fungera. Ljudupptagning ska enligt förslaget vara tillåtet efter samtycke från de personer som deltar i försöket, vilket innebär att övriga passagerare (som inte deltar) kan bli kameraövervakade med ljudupptagning utan att ha samtyckt till det. Angående samtycke från de som deltar i försöket vill Datainspektionen peka på samma problem som det redogjorts för ovan i avsnittet om samtycke och inhämtande av sådant när det föreligger ett beroendeförhållande. Även i detta avseende kan det således enligt inspektionen vara olämpligt att använda sig av samtycke som rättsligt stöd för behandlingen, eftersom det kan ifrågasättas om samtycket uppfyller kraven på t.ex. frivillighet. Av delbetänkandet framgår att det främst är tutljud eller ljud från testpersonerna som det kan finnas ett behov av att kunna ta upp. Det framgår dock inte om det upptagna ljudmaterialet ska avidentifieras. Det framgår inte heller om det är nödvändigt att spara ljud från de personer som inte deltar i försöket. Upplysningsplikt Av 3 kap. 6 följer att upplysning endast behöver lämnas för det fall kameraövervakning och ljudupptagning som sker på insidan av fordonet. Upplysningen syftar främst till att informera personer som inte deltar i försöket om att kameraövervakning med bildinspelning och ljudupptagning sker. Utredaren har bedömt att upplysning på utsidan av fordonen inte behövs, bland annat eftersom den har ytterst begränsad nytta med hänvisning till att personer på utsidan troligtvis inte hinner uppfatta upplysningen. Utredningen tar även upp den omständigheten att s.k. backkameror på fordon inte är särskilt utmärkta idag. Datainspektionen delar inte utredarens

Datainspektionen 2016-06-22 Diarienr 691-2016 8 (14) uppfattning att upplysning på rörliga objekt skulle ha begränsad nytta. Datainspektionen har överklagat ett länsstyrelsebeslut om tillstånd till kameraövervakning från rörliga fordon och bland annat yrkat att tillståndet ska förenas med ett villkor (som bifölls) som anger att tydlig märkning ska ske på fordonets alla sidor. 3. Även om inspektionen är medveten om att det stora flertalet av de bilar som idag är utrustade med backkameror inte upplyser om kameraövervakningen, finns det inte något undantag från upplysningsplikten i 25 kameraövervakningslagen för backkameror som omfattas av 10 1 kameraövervakningslagen. Av förslaget framgår inte hur långt ut från fordonet som kameraövervakningen kan sträcka sig. Övervakningen från de självkörande fordonen kan därmed vara mer omfattande än den som sker med backkameror, som i normalfallet har ett begränsat upptagningsområde direkt bakom fordonet. Mot den angivna bakgrunden anser Datainspektionen att upplysning om kameraövervakning bör krävas även vid kameraövervakning av platser utanför fordonet, det vill säga också i situationer som avses i 3 kap. 2 och 3. Utredarens slutsats att märkning av fordon, som innebär att man informerar om att det är fråga om ett självkörande fordon, inte är lämpligt bör enligt Datainspektionen inte påverka upplysningen om att kameraövervakning sker, eftersom det inte behöver framgå av skyltningen att det är fråga om ett självkörande fordon. Säkerhet Bestämmelsen i 3 kap. 9 är i stort identisk med 30 kameraövervakningslagen, med den skillnaden att någon motsvarighet till punkt 4 och andra stycket i paragrafen inte finns. Någon motsvarighet till 31 kameraövervakningslagen saknas också. Andra stycket i 30 samt 31 kameraövervakningslagen föreskriver att samma krav på säkerhet ska ställas på den som anlitas att sköta övervakningen åt den som bedriver övervakningen. Om det ska vara möjligt att övervakningen eller behandling av inspelat material ska kunna skötas av någon annan än tillståndshavaren, bör det enligt Datainspektionen övervägas om inte en motsvarighet till 30 2 st. och 31 kameraövervakningslagen ska tas med. Enligt 3 kap. 10 ska bildmaterial från kameraövervakning avidentifieras innan det lagras. Detta gäller dock inte om samtycke har inhämtats från den som blir övervakad. Datainspektionen vill här peka på att till exempel 3 Förvaltningsrätten i Göteborgs dom den 23 maj 2014 i mål nr 13980-13.

Datainspektionen 2016-06-22 Diarienr 691-2016 9 (14) utsuddning av ansikten inte per definition innebär att en bild är avidentifierad, eftersom personer även kan identifieras genom annan personkännedom eller karaktäristika. Begreppet avidentifiering återkommer på flera ställen i delbetänkandet och stora delar av författningsförslaget utgår från att avidentifiering kommer att ske. Till exempel är kravet på en oåterkallelig avidentifiering skälet till att kamerorna som övervakar områden och personer utanför fordonen kan undantas från tillståndsplikt och upplysningsplikt. Det saknas dock en utredning av vilka metoder för avidentifiering som kan användas för att garantera att alla bilder på personer eller andra personuppgifter tas bort från det inspelade materialet. Utsuddning av ansikten nämns som ett exempel på avidentifiering. Datainspektionen ställer sig dock tveksam till att det idag finns teknik som garanterar att alla bilder på personer eller andra personuppgifter kan suddas ut. Eftersom flera av förslagen utgår från att avidentifiering ska ske, anser inspektionen att det bör utredas närmare vilken teknik som är tillgänglig för det ändamålet idag och hur säker den är. Om inte identifierbara personer behövs för att uppnå ändamålet är det enligt inspektionen viktigt att det säkerställs att inga sådana uppgifter finns kvar i det insamlade materialet längre tid än nödvändigt 4. Enligt kameraövervakningslagen sker en lagring av bild (bevarande av bildmaterial) så fort bilderna inte endast visas på en monitor (realtidsövervakning) eller spelas över omgående. Bestämmelsen i 3 kap. 10 bör därför förtydligas så att det tydligt framgår vid vilken tidpunkt som kravet på avidentifiering inträder. Det kan till exempel vara olämpligt att ställa krav på avidentifiering av bilderna i ett så tidigt skede att det kan äventyra säkerheten vid framförandet av fordonet, eftersom ett sådant förfarande eventuellt kan innebära en fördröjning av bilderna till det självkörande fordonet. Enligt Datainspektionen kan, å andra sidan, ett krav på avidentifiering innan lagring för vidarebehandling av materialet för utvecklingsarbete vara lämpligt. Övriga skillnader jämfört med kameraövervakningslagen Lagförslaget innebär att man har valt ut vissa delar ur kameraövervakningslagen och fört in dessa i den föreslagna lagen. Förslaget har dock utelämnat en stor del av de regler som finns i kameraövervakningslagen. Utöver de skillnader som Datainspektionen har tagit upp i det ovanstående, saknas t.ex. uppgift om tillämpningsområde, 4 Se även art 5.1 e) i den kommande dataskyddsförordningen.

Datainspektionen 2016-06-22 Diarienr 691-2016 10(14) allmänna krav på övervakningen, tredjelandsöverföring samt tystnadsplikt. För att få en mer komplett reglering av kameraövervakningen bör det enligt Datainspektionen övervägas om inte även dessa bestämmelser bör vara med i ett kommande författningsförslag. Information från övriga sensorer i försöksverksamheten Ramen för regleringen Av delbetänkandet framgår att stora mängder information kommer att inhämtas genom olika sensorer, t.ex. radarenheter, ultraljudsensorer, lasersensorer och positioneringsteknik. Utredaren tycks ha haft som utgångspunkt att informationen som lagras inte utgör personuppgifter och att många frågor därför går att lösa avtalsrättsligt t.ex. hanteringen av information, vem som äger den och hur den ska skyddas. Enligt Datainspektionen är det dock mycket troligt att en stor del av den insamlade informationen kommer att gå att koppla till en person och därför utgöra personuppgifter. All behandling måste därför stå i överensstämmelse med dataskyddsreglerna i den mån behandlingen avser personuppgifter. Hur information som innehåller personuppgifter ska hanteras och skyddas kan därför inte lösas avtalsrättsligt. Enligt 1 kap. 2 ska den föreslagna lagen gälla istället för personuppgiftslagen och avseende kameraövervakning kameraövervakningslagen. Av det kan slutsatsen dras att sådan behandling som inte avser kameraövervakning istället ska omfattas av bestämmelserna i personuppgiftslagen. Det bör dock framgå direkt av författningsförslaget när personuppgiftslagen är tillämplig. I delbetänkandet saknas en analys av vilken behandling av personuppgifter som kommer att aktualiseras i försöksverksamheten. För att kunna bedöma vilka konsekvenser som införandet av självkörande bilar kan få för den personliga integriteten är det viktigt med en fullständig analys av personuppgiftsbehandlingen. Frågor som är viktiga att belysa är, bland andra, vilka (och vems) personuppgifter som kommer att behandlas, hur dessa uppgifter ska användas och lagras, vilka aktörer som kommer att kunna ta del av uppgifterna, vilken tystnadsplikt och sekretess som kommer att gälla samt vilka organisatoriska och tekniska säkerhetsåtgärder som kommer att omgärda informationen.

Datainspektionen 2016-06-22 Diarienr 691-2016 11(14) Hantering av information från samtliga sensorer Bevarandetid Enligt 3 kap. 11 ska bild- eller ljudmaterial från kameraövervakningen inte få sparas under längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med övervakningen. Av författningskommentaren till samma paragraf (se s. 158) framgår att den kortaste bevarandetiden är minst två år. Av 2 kap. 8 framgår att all information från fordonets sensorer ska lagras i minst två år med hänvisning till att preskriptionstiden för trafikbrott i regel är två år. Datainspektionen kan inledningsvis konstatera att syftet med att använda kamerorna för att upptäcka eller utreda brott inte finns angivet i den föreslagna lagen, se avsnittet ovan angående syftet med övervakningen. Om material från kameraövervakning ska kunna användas i brottsförebyggande eller brottsutredande syfte, bör det enligt inspektionen framgå av lagen. Enligt 32 kameraövervakningslagen får material från kameraövervakning av en plats dit allmänheten har tillträde sparas i högst två månader. Vid kameraövervakning av en plats dit allmänheten inte har tillträde får materialet inte sparas under längre tid än vad som är nödvändigt för ändamålen med övervakningen. Enligt förarbetena bör det i normalfallet inte bli fråga om en längre bevarandetid än två månader (se prop. 2012/13:115 s. 124). Datainspektionen kan således konstatera att förslaget innebär en betydligt längre bevarandetid än vad som idag gäller enligt kameraövervakningslagen. Bevarandetiden utgår från helt andra grunder än den nuvarande ordningen där bevarandetiden är anpassad till inom vilken tid ett brott vanligen upptäcks och inte till preskriptionstiden för brottet. Enligt Datainspektionen torde trafikbrott normalt vara en kategori där brott upptäcks relativt fort, vilket enligt inspektionen talar för att en bevarandetid på upp till två månader skulle vara tillräcklig även här. Inspektionen ställer sig även frågande till att beakta preskriptionstider för brott som grund för när gallring av upptaget bild- eller ljudmaterial ska ske, särskilt när det handlar om övervakning som inte sker i brottsbekämpande syfte. Det kan också tilläggas att material som överlämnas till exempelvis Polismyndigheten för användande i en brottsutredning behandlas med stöd av polisdatalagen (2010:361), vilket ytterligare minskar behovet av långa bevarandetider för kameraövervakningsmaterial (se bl.a. prop. 2012/13:115, s. 158). Gallringstiden borde istället utgå från syftet med att spara materialet, till exempel att utveckla säkrare självkörande fordon. Det bör även analyseras om personanknutna uppgifter behövs för ändamålet eller om dessa kan raderas

Datainspektionen 2016-06-22 Diarienr 691-2016 12(14) eller avidentifieras i ett tidigare skede. Det kan till exempel vara lämpligt med en bevarandetid på exempelvis upp till två månader för att kunna framföra fordonen på ett säkert sätt och i efterhand kunna ta fram bilder eller annan personinformation för utredning efter eventuell olycka eller brott där fordonet varit inblandat. För att utveckla säkrare teknik i de självkörande fordonen, kan istället visst material behöva sparas under längre tid, men i avidentifierat skick. I det sammanhanget bör man också beakta de eventuellt andra bestämmelser för behandling som gäller hos en mottagare efter utlämnande av materialet. Att det handlar om stora mängder insamlat material som kan innehålla både bild- och ljudmaterial från personer och andra former av personuppgifter, medför enligt Datainspektionen att generella dataskyddsregler ska beaktas, vilket ytterligare talar för en begränsning av bevarandetiden för det fall personuppgifter finns kvar i materialet. Utlämnande av material Av 2 kap. 8 framgår att tillståndshavaren är skyldig att på begäran från försäkringstagare lämna ut de uppgifter som behövs för ett pågående försäkringsärende alternativt lämna ut material till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten för en pågående förundersökning där fordonet varit inblandat. Delbetänkandet ger ingen närmare ledning kring vad som avses med att fordonet har varit inblandat i en situation eller vilken information som ska lämnas ut. Som paragrafen nu är skriven ger den således stora möjligheter för de ovan nämnda aktörerna att få ut information från fordonen. Med beaktande av att all information måste sparas i minst två år och enligt delbetänkandet med stor sannolikhet mycket längre tid än så, innebär det enligt Datainspektionen långtgående befogenheter för försäkringstagare, Polis- eller Åklagarmyndigheten att få ut uppgifter från självkörande fordon, inkluderande bild- och ljudupptagningar samt andra personuppgifter från de personer som befinner sig inuti fordonet. Det är dessutom fråga om mer långtgående befogenheter än vad som idag gäller enligt kameraövervakningslagen där fängelse ska vara föreskrivet för ett brott för att bilder från kameraövervakning ska kunna lämnas ut till bland annat Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten (se 37 kameraövervakningslagen och 32 kap. 3 a offentlighets- och sekretesslagen). Datainspektionen ser inga skäl till varför möjligheterna att begära ut material i samband med självkörande fordon ska vara mer långtgående än enligt kameraövervakningslagen.

Datainspektionen 2016-06-22 Diarienr 691-2016 13(14) Avslutningsvis anges i 3 kap. 11 att material ska förstöras när det inte längre behövs med hänsyn till ändamålet med övervakningen. En ändamålsanknuten gallringsbestämmelse är enligt Datainspektionen sämre ur integritetssynpunkt än en bestämd gallringsfrist. 5 Det bör därför i det fortsatta lagstiftningsarbetet utredas om det finns möjligheter att istället ange en specifik gallringsfrist. Om en ändamålsanknuten gallringsbestämmelse efter en sådan utredning trots allt visar sig vara lämpligast, föreslår Datainspektionen att bestämmelsen för tydlighetens skull ändras så att det framgår att materialet omedelbart ska förstöras. Eventuell behandling av personuppgifter som utgör lagöverträdelser I försöket med självkörande fordon kommer uppgifter om fordonets hastighet registreras. Datainspektionen uppfattar det som att den aktuella hastigheten även kommer att jämföras med den aktuella hastigheten på vägsträckan. Det finns därför en risk att uppgifter om hastighetsöverträdelser kommer att registreras i materialet. Det är enligt 21 personuppgiftslagen förbjudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden. Att registrera att någon gjort sig skyldig till en brottslig handling, eller att det finns en misstanke om sådan, utgör en behandling av en personuppgift om lagöverträdelse. Till förbudet om behandling av personuppgifter om lagöverträdelser finns ett antal undantag i Datainspektionens föreskrift (DIFS 2010:1). Datainspektionen kan också i enskilda fall bevilja ett särskilt undantag från förbudet efter ansökan. Den registrering av uppgifter som sker i de självkörande fordonen utgör i stor utsträckning faktiska iakttagelser. För att sådana uppgifter ska anses utgöra en personuppgift om lagöverträdelser krävs att uppgiften har kvalificerats till att avse ett visst brott. Datainspektionen har i tidigare ärenden som rört undantag från förbudet mot att behandla uppgifter om lagöverträdelser 6 ansett att uppgifter som avsåg hastighetsöverträdelser utgjorde uppgifter om lagöverträdelser. Det är inte möjligt att utifrån vad som framkommer i delbetänkandet avgöra om uppgifterna som registreras i försöket med 5 Se bland annat prop. 2006/07:46 s. 112. 6 Se till exempel Datainspektionens beslut i ärende nr 1270-2012 och 768-2013.

Datainspektionen 2016-06-22 Diarienr 691-2016 14(14) självkörande fordon har konkretiserats till att avse ett visst brott. Saker som kan vara av betydelse är till exempel om hastighetsöverträdelsen markeras särskilt, vilka sök- och sammanställningsmöjligheter som finns, eller om det kommer upp en varning när bilen överskrider gällande hastighetsbegränsning. De uppgifter som registreras i fordonen kan med hänsyn till vad som framförts ovan under vissa förutsättningar komma att utgöra uppgifter om lagöverträdelser. Det är nödvändigt att göra en fullständig analys av vilka uppgifter som ska behandlas och hur detta ska ske för att behandling inte ska ske i strid med bestämmelsen i 21 personuppgiftslagen. Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Kristina Svahn Starrsjö efter föredragning av juristen Malin Ricknäs. Vid den slutliga handläggningen har även chefsjuristen Hans-Olof Lindblom och enhetschefen Nicklas Hjertonsson deltagit. Kristina Svahn Starrsjö Malin Ricknäs