Centrum för teknikstudier Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network Jesper Möller Examensarbete i Medieteknik Grafisk teknik och medieproduktion 180hp Handledare: Paul Lindström Examinator: Henriette Lucander Vårterminen 2009
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network Sammandrag Det här examensarbetet berör ämnet färgstyrning inom digitaltryck. Grundprincipen med färgstyrning är att få hela den grafiska produktionskedjan att resultera i en förutsägbar och korrekt slutprodukt. Den här styrningen sker i huvudsak med hjälp av ICC-profiler. Syftet med arbetet var att hjälpa företaget dpn att ta fram ett väl fungerande arbetsflöde för deras två Kodak digitalpressar. Företaget ville dels få en så bra färgmatchning mellan de båda tryckpressarna som möjligt, och dels få en så bra matchning mot gällande standardvärden för offsettryck som möjligt. Dessutom syftade arbetet till att utveckla min egen kunskap kring arbetet med färgstyrning. Arbetet utfördes genom instudering av relevant teori i ämnet, vilken sedan applicerades på det praktiska arbetet. Det praktiska arbetet bestod främst i att trycka testkartor som mättes upp och låg till grund för skapande av ICC-profiler. Arbetet visade sig ge ett positivt resultat. Mätningar gjordes dels innan arbetet påbörjades för att kontrollera hur stor färgavvikelsen var vid det tillfället. Efter skapande och applicering av de nya profilerna visade sig färgavvikelsen ha minskat, både sinsemellan de båda tryckpressarna och mot gällande standard. Avvikelsen hamnade under de målvärden företaget satt upp på förhand, men lämnade samtidigt utrymme för ytterligare förbättringar på sina ställen. Slutsatser Rapporten visar att målsättningen att få de båda tryckpressarna på företaget att trycka med en färgavvikelse under de på förhand uppsatta värdena kunde uppnås med god marginal. Vidare konstaterades också att målet att få de båda tryckpressarna att simulera mot standardvärden för offsettryck kunde uppnås, med undantag för några enstaka färgvärden. Nyckelord Färgstyrning, ICC-profil, digitaltryck, Kodak Nexpress, dpn, akromatik, karaktärisering
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network Abstract Color management of Kodak Nexpress on Digital Printing Network This thesis concerns the subject of color management in digital printing. The basic principle of color management is to get the entire graphic production to result in a predictable and accurate end product. This control is mainly made by the use of ICC profiles. The purpose of this work was to help the company dpn to produce a well-functioning workflow for their two Kodak digital presses. The company wanted to get as good color matching between the two printing machines as possible, and get a good match with the existing standard values for offset printing as possible. The work was carried out by studying of relevant theory on the subject, which then was applied to the practical work. The practical work consisted mainly of printing test charts, which was measured and was the basis for the creation of the ICC profiles. The work proved to give a positive result. Measurements were made before the work began to control how much color difference was at the time. After the creation and application of the new profiles it was shown that color deviation have declined, both between the two printing presses and with the current standard. Deviation fell below the targets the company had set up in advance, but did allow for further improvements in their places. Conclusions The report shows that the objective of the two Kodak Nexpress to print with a color difference under the pre-determined values could be achieved with good margin. Moreover, it was found that the objective of the two Kodak Nexpress to simulate the default values for offset printing was achieved, with the exception of a few color values. Keywords Color Management, ICC profile, digital printing, Kodak Nexpress, dpn, achromatic, characterization
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network Innehållsförteckning 1 Inledning... 6 1.1 Problembeskrivning och frågeställningar...6 1.2 Syfte och målsättning...6 1.3 Avgränsningar...7 1.4 Målgrupp...7 1.5 Disposition...8 2 Metod... 9 3 Beskrivning av företaget...10 4 Teori...11 4.1 Färgstyrning...11 4.1.1 Färgrymder... 11 4.1.2 Färgkonvertering... 13 4.1.3 Densitet... 15 4.1.4 Färgavvikelse... 15 4.2 Akromatik...16 4.2.1 Gråbalans... 17 4.2.2 Total färgmängd... 17 4.2.3 Punktförstoring... 17 4.2.4 Svartgenerering... 18 4.3 ICC profiler...19 4.4 Digitaltryck...20 4.4.1 Kodak Nexpress 2100... 20 4.5 Mätutrustning...21 4.5.1 ECI2002... 21 4.5.2 Gretag MacBeth ICColor... 21 4.6 Papper...22 4.6.1 Optiska vitmedel... 22 4.6.2 Galerie Art Silk 170 g... 23 4.6.3 Scandia 2000 170 g... 23 5 Empiri...24 5.1 Förberedelser...24 5.1.1 Val av testkarta... 24 5.1.2 Linjärisera Kodak Nexpress... 24 5.1.3 Tryckning av testkartor... 25 5.1.4 Uppmätning av testkartor... 25 5.2 Fel upptäckt i Nexpress 2...26 5.3 Skapande av profiler...27 5.3.1 Val av inställningar... 27 5.3.2 Skapande av ny profil... 28 5.3.3 Kontroll av ny profil... 28 5.4 Kontroll av färgmatchning...30 5.4.1 Tidigare matchning mellan Nexpress 1 och 2... 30
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 5.4.2 Tidigare matchning mellan Nexpress och Fogra... 30 5.5 Kontroll av nuvarande matchning...30 5.5.1 Nuvarande matchning mellan Nexpress 1 och 2... 30 5.5.2 Nuvarande matchning mellan Nexpress och Fogra... 31 5.5.3 Redigering i profilerna... 31 6 Resultat...33 7 Diskussion...34 8 Referenslista...36 8.1 Skriftliga källor...36 8.2 Elektroniska källor...36 8.3 Muntliga källor...37 Bilagor...38
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 6 1 Inledning 1.1 Problembeskrivning och frågeställningar Problemet med att arbeta med trycksaker är att all utrustning har individuella egenskaper, det vill säga samma originalmaterial kan se olika ut efter tryck på två olika pressar. För att få ett mer pålitligt resultat använder man sig av ICC-profiler, som är en form av informationsfil som talar om vilka individuella egenskaper utrustningen har. På företaget Digital Printing Network dpn har man två digitalpressar av typen Kodak Nexpress varav den ena precis blivit installerad. För enkelhetens skull kommer i fortsättningen den tidigare pressen kallas Nexpress 1 och den nya refereras till Nexpress 2. Dpn är intresserade av att använda Nexpress 2 parallellt med Nexpress 1 vid vissa produktioner, eller i vissa fall göra tilltryckningar till en tidigare produktion. Kort sagt vill man att det tryckta resultatet ska bli rätt och se likadant ut vid alla tillfällen, oavsett vilken press som använts. Eftersom dpn använder sig av en digitalpress med fem färgverk har de möjlighet att trycka i en större färgrymd än traditionell offset-teknik. Dock efterfrågar många kunder att få material tryckt som matchar offsettryckt material, eftersom det är vanligare och därmed sätter en viss standard. För detta finns också standardprofiler; ISOcoated för bestruket papper och ISOuncoated för obestruket papper. På dpn vill man alltså kunna trycka efter denna offset-standard i många lägen, med så små avvikelser som möjligt. Dessa resonemang har lett fram till två primära frågeställningar som examensarbetet ska utformas kring, nämligen: Kan dpn med hjälp av ICC-profiler få sina två Kodak Nexpressar att trycka pålitligt, det vill säga få de att trycka med samma slutresultat? Kan dpn få sina två Kodak Nexpressar att matcha offsetstandarderna? 1.2 Syfte och målsättning Examensarbetet har två huvudsyften. Dels syftar det till att utveckla min egen personliga kunskap kring arbete med färgstyrning, ICC-profiler och andra detaljer inom digitaltryck. Jag ska även utveckla min förmåga att koppla tekniska detaljer från vetenskapliga teorier och metoder till praktisk handling. Det andra syftet är att hjälpa dpn ta fram ett väl fungerande arbetsflöde med förutsägbart tryckresultat för deras två digitalpressar. Målet med mitt examensarbete är att med
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 7 hjälp av färgprofiler få de båda pressarna att trycka likadant samt att så bra som möjligt simulera offsettryck. Dpn har som mål att inte ha större färgavvikelse än de värden som är definierade i den internationella tryckstandarden ISO 12647. Detta gäller både för färgmatchningen mellan de båda tryckpressarna, såväl som matchningen mot offset. Målvärden för offsetmatchning finns definierade i standarderna Fogra 27 för bestruket papper och Fogra 29 för obestruket papper och är de värden som kommer eftersträvas. Ämnet är framförallt intressant eftersom färgstyrning, inte bara ligger inom ramen för, utan är en av grundstenarna i utbildningen Grafisk teknik och medieproduktion, vilken är den jag studerar. Studien kan också vara av intresse för andra studenter och lärare på programmet. Vidare är givetvis resultatet av arbetet också intressant för företaget dpn, eftersom det förhoppningsvis hjälper dem i deras produktion och förbättrar arbetsflödet. 1.3 Avgränsningar Eftersom även olika typer av papper har olika egenskaper krävs i princip en profil för varje papperstyp. I detta arbete hade det blivit allt för omfattande att ta fram profiler för alla tänkbara papper som används på dpn. Därför har jag satt som avgränsning att endast ta fram profiler för deras två typer av huspapper, nämligen det bestrukna pappret Galerie Art Silk 170 gram och det obestrukna Scandia 2000 170 gram. Vidare har jag dessutom valt att endast ta fram profiler för fyrfärgstryck, det vill säga utesluta det femte färgverket. Även detta hade blivit ett för omfattande arbete med tanke på alla de kombinationer av olika färgrymder som det femte färgverket medför. Genom att göra dessa avgränsningar och ta mig an en mindre omfattning av problemet anser jag mig ha möjlighet att nå ett bättre resultat. Detta för att det ger mig möjlighet att fokusera djupare på de punkter arbetet avser, och därmed ger det mig mer tid och kraft att nå syftet och svara på frågeställningarna. 1.4 Målgrupp Rapporten riktar sig framförallt till personer inom mediebranschen samt studenter och personal inom Medieteknik. Innehållet är dock anpassat till en sådan nivå att även personer utan någon större tidigare kunskap i ämnet kan ta del av rapporten.
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 8 1.5 Disposition Arbetet är uppdelat i två huvudområden; en teoridel och en empiridel. I empiridelen redogörs för de undersökningar som genomförts samt det praktiska utförandet av arbetet med anknytning till den tidigare presenterade teorin, på en vetenskaplig nivå. Resultatet presenteras i ett avsnitt för sig, följt av en diskussionsdel där även personliga åsikter och reflektioner framförs.
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 9 2 Metod Frågeställningen ska lösas genom att ta del av tidigare utförda studier i ämnet, såsom andra examensarbeten och tekniska tidskrifter. Studier av andra litterära källor ska även genomföras för att få en stabil teoretisk grund innan det praktiska arbetet tar vid. Dels är det av vikt att gå igenom teori kring färgstyrning på djupet för att vara säker på den biten. Detta ska främst ske genom fördjupande studier av boken Understanding Color Management av Abhay Sharma, varvat med andra källor på samma område. Efter att den teoretiska grunden ligger på en tillfredsställande nivå tar det empiriska arbetet vid, som främst består av undersökningar av arbetet med digitaltryck och färgstyrning i form av praktisk tillämpning. Tester av olika möjliga metoder för att lösa frågeställningen utförs, varefter metoderna utvärderas och vägs mot varandra. För att lösa frågeställningarna praktiskt spånades ett par olika tillvägagångssätt fram. Att arbetsflödet skulle styras med hjälp av ICC-profiler beslutades i princip omgående. Hur profilerna skulle tas fram var däremot inte helt självklart. En lösning som övervägdes var att fortsätta använda de befintliga profilerna på företaget, korrigera dem och sedan applicera dem på båda digitalpressarna som någon slags gemensam profil. En annan möjlig lösning som utvärderades var att skapa helt nya profiler, men fortfarande använda samma, gemensamma profiler för båda pressarna och hoppas att deras individuella egenskaper inte skiljer sig alltför mycket. Den metod som slutligen valdes var dock lite mer utökad. Dels skapades helt nya, skräddarsydda profiler för de båda pressarna, och dels skapades en gemensam profil för de båda pressarna att simulera mot och därmed förbättra matchningen sinsemellan. För att matcha offsettryck så bra som möjligt beslutades att använda en simulering av standardprofilerna ISOcoated för bestruket papper respektive ISOuncoated för obestruket papper. Det visade sig slutligen att urvalet av metod inte var så svår. Det tillvägagångssätt som spånades fram och slutligen valdes innan arbetets start visade sig vara väl fungerande och inga större hinder uppkom på vägen. Vid de fåtal tillfällen ett vägskäl uppstod gjordes en snabb övervägning, men i stort har metodtillämpningen varit genomgående stabil.
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 10 Ett par mindre problem uppstod under arbetets gång. De löstes dock antingen helt och hållet eller mer eller mindre provisoriskt. Framförallt togs en del saker för givet i förväg vilket ledde till problem då det inte visade sig stämma. Exempel på det är att mätutrustningen saknade UV-filter samt att programvaran för skapande av ICC-profiler saknade funktion för sammanslagning av inläsningsfiler. 3 Beskrivning av företaget Examensarbetet utfördes på det grafiska produktionsföretaget Digital Printing Network dpn i Malmö. På dpn har det under en längre tid funnits en digital tryckpress av typen Kodak Nexpress, men den 21/4 2009 har ytterligare en införskaffats. Tryckpressarna står för den största delen av produktionen och producerar material i A3 arkformat, och kan trycka på båda sidor i 4-färg plus en RGB-färg eller lack. Den nya tryckpressen införskaffades för att avlasta den tidigare tryckpressen, och de används numera parallellt i produktionen. Detta innebär att företaget är intresserade av att de båda pressarna trycker förutsägbart och alltid levererar likadana resultat.
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 11 4 Teori Inom grafisk produktion är färgstyrning och förutsägbarhet genom hela kedjan grundläggande. För att uppnå detta används ofta ett system kallat Color Management System (CMS), som bygger på att ICC-profiler styr den utrustning som ingår i produktionskedjan genom att beskriva utrustningens individuella egenskaper. 4.1 Färgstyrning Anledningen till att det finns ett behov av färgstyrning är att all utrustning i produktionskedjan har sina egna egenskaper och olika personlighet. Detta innebär att exempelvis två olika digitalkameror som tagit exakt samma bild beskriver bildens pixelvärden lite olika, även om bilderna till synes är helt identiska. Detta gäller för all utrustning i den grafiska produktionen, såsom skanner, bildskärm, skrivare och tryckpressar. Med anledning av detta krävs en kompensering för de individuella egenskaperna hos utrustningen, vilket sker med hjälp av profiler som skapas individuellt till varje enhet. (Sharma 2004, s.1) En annan aspekt som måste tas i beaktning är att all utrustning inte arbetar i samma färgrymd och ingen enhet kan beskriva alla färger i vår mänskliga varseblivning. Generellt gäller att digitalkameror arbetar i en större färgrymd än till exempel en tryckpress, vilket innebär att en konvertering mellan färgrymderna är nödvändig för att återskapa en digital bild på ett papper. Hur denna konvertering sker är därför också viktigt att styra, samt att känna till att bilden förmodligen inte kommer att se exakt likadan ut på pappret. (Sharma 2004, s.3) 4.1.1 Färgrymder För att kunna beskriva alla färger som visas på en bildskärm eller på ett papper använder sig den grafiska utrustningen av olika färgrymder eller kulörsystem. Färgrymderna delas upp i två olika huvudkategorier, enhetsberoende och enhetsoberoende. Exempel på enhetsberoende kulörsystem är CMYK och RGB, som återger kulörtoner genom att blanda olika mängder av processfärgerna (Johansson m.fl. 2006, s.67). Att de är enhetsberoende betyder att färgvärdena de återger är beroende av vilka egenskaper den individuella utrustningen har (Sharma 2004, s. 13). En enhetsoberoende färgrymd är däremot inte beroende av någon utrustning, utan återger färgvärden helt teoretiskt. En sådan färgrymd, till exempel CIE LAB, är därför lämplig att använda som referens för de andra färgrymderna, bland annat vid konvertering (Sharma 2004, s.14).
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 12 RGB RGB är ett så kallat additativt kulörsystem, vilket innebär att det lägger ihop olika intensitet av färgerna rött, grönt och blått för att skapa olika färgnyanser. Intensiteten går från 0 till 255 där värdet 0 av samtliga färger blir svart och full intensitet av samtliga färger blir vitt. Exempel på utrustning som beskriver kulörer med RGB är bildskärmar, digitalkameror och andra inenheter. (Johansson m.fl. 2006, s.69) CMYK Den subtraktiva färgrymden CMYK består av de fyra processfärgerna cyan, magenta, gult och svart. I motsats till RGB som tänder färgerna, utgår CMYK från en vit yta (pappret) som i utgångsläget reflekterar allt ljus. När CMYK-färgerna appliceras filtrerar de i tur och ordning bort en del av det reflekterande ljuset vilket skapar en önskad nyans. CMYK-rymden används av utenheter såsom tryckpressar och skrivare (Johansson m.fl. 2006, s.71). I teorin ger full blandning av cyan, magenta och gult färgen svart, men i själva verket blir nyansen mörk brungrå. För att ha möjlighet att få till en riktigt djupsvart ton har svart adderats till kulörsystemet. Den svarta färgen har också praktisk betydelse vid tryck av text, som ofta är svart, eftersom det eliminerar risken för misspass. (Johansson m.fl. 2006, s.72) LAB Färgrymden LAB är teoretisk och enhetsoberoende och har arbetats fram av Commision Internationelle d Eclairage (CIE), utifrån en omfattande undersökning om hur människor uppfattar färger (Johansson m.fl. 2006, s.78). Systemet beskriver färger med ett tredimensionellt koordinatsystem där L står för ljushet samt a och b står för kromacitetsaxlarna. LAB-systemet används framförallt som kopplingsenhet vid konvertering mellan olika färgrymder, vilket beskrivs närmare i avsnittet färgkonvertering. De flesta mätinstrument, bildbehandlingsprogram och program för profilskapande använder sig också av LAB-rymden som bas. (Hansson m.fl. 2005, s.116) Fördelen med detta är att ett mätinstrument, till exempel en spektrofotometer, inte behöver veta vilka speciella egenskaper utrustningen som mäts har utan endast återger vilken faktisk färg de genererar. (Sharma 2004, s. 14)
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 13 Pantone Matching System Pantone Matching System (PMS) är en färgrymd med något annorlunda egenskaper gentemot RGB och CMYK. PMS-färgerna är uppbyggda av 14 basfärger vilket ger en större färgrymd än CMYK, men färgerna är definierade redan på förhand av speciella pigmentblandningar. Färgrymden är alltså större än CMYK och har en större möjlighet att visa mättade färger, vilket gör att inte alla PMS-färger kan återges i en vanlig tryckpress som bara använder sig av processfärgerna. Vid konvertering från PMS till CMYK bör man därför vara medveten om att inte alla kulörer kan återskapas exakt. (Hansson m.fl. 2005, s.118) 4.1.2 Färgkonvertering I ett grafiskt produktionsflöde, för till exempel en fotografisk bild, måste alltid en färgkonvertering, även kallat fyrfärgsseparation, göras förr eller senare. Frågan är när och framförallt hur denna separation ska utföras, eftersom slutresultatet är starkt beroende av detta. Färgkonverteringen kan antingen ske i förväg innan själva layoutarbetet tar vid, ett så kallat CMYK-flöde, eller med ett RGB-flöde där konverteringen sker först vid rippningen. (Aviander m.fl. 2008, s.11) Vid en separation från RGB till CMYK anpassas bilden bland annat för vilken tryckprocess, papperstyp och vilket raster som ska användas. Alla dessa tre aspekter ställer speciella krav på hur konverteringen ska göras, bland annat rörande total färgmängd, gråbalans samt akromatik. En redan separerad bild är därför svår att använda till andra ändamål i fortsättningen än det den var tänkt till från början. (Johansson m.fl. 2006, s.258) Vid en fyrfärgsseparation går bilden ofta från en större färgrymd till en mindre. Ett färgvärde i bilden kan således förekomma utanför den tryckbara färgrymden, vilket betyder att den konverteringsmetod som ger det bästa resultatet behöver bestämmas. För detta finns fyra olika typer av huvudmetoder och det är inte alltid självklart vilken som ska användas. För att kontrollera skillnaden mellan de olika metoderna går det i Photoshop att förhandsvisa resultatet av metoderna på skärmen. (Sharma 2004, s. 261, s. 267)
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 14 Perceptuell rendering Denna metod krymper hela den ursprungliga färgrymden så att den passar in i målfärgrymden, vilket medför att även de färger som redan får plats i målrymden ändå flyttas inåt och reproduceras. I praktiken innebär detta att ingen av de ursprungliga färgerna egentligen återges på ett korrekt sätt, utan alla görs om. Fördelen är dock att förhållandet mellan alla de olika färgerna bibehålls vilket gör att bilden får naturligare tonövergångar. Perceptuell rendering är den vanligaste metoden för fotografiska bilder. (Sharma 2004, s. 262) Absolut och relativ kolorimetrisk rendering Den kolorimetriska separationsmetoden flyttar in all färg som inte får plats i målrymden till närmaste reproducerbara färg i dess utkant. Skillnaden mot de övriga metoderna är att ingen av de färgvärden som redan befinner sig i målrymden förändras. Detta medför att tonskillnader i de mättade, klara färgerna försvinner och bilden kan riskera att upplevas som platt. (Sharma 2004, s. 263) Skillnaden mellan relativ och absolut kolorimetrisk rendering är huruvida vitpunkten ändras eller inte. Med relativ rendering tillåts vitpunkten att ändras och påverkas därmed av vilken vithet pappret har. I en bild med vitpunkten CMYK 0,0,0,0, får således vitpunkten den nyans som pappret har. Vid absolut kolorimetrisk rendering görs däremot en kompensering för att behålla originalets vitpunkt. Detta innebär att om pappret för målfärgrymden har en lite blåaktig ton kompenseras det med gul färg i bildens vita ytor vid konverteringen. (Sharma 2004, s. 264) Absolut kolorimetrisk rendering används när en reproduktion måste bli så exakt som möjligt, och innebär att renderingen skapar exakt de färger som fanns i originalet där det är möjligt. Den används därför i situationer där en sida-vid-sida jämförelse ska göras eller när det är viktigt att dekorfärger stämmer exakt överens, till exempel i företags logotyper. (Sharma 2004, s. 265)
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 15 Mättnadsrendering Mättnadsrendering flyttar alla de färger som ligger utanför målfärgrymden till den närmaste reproducerbara färgen, det vill säga till periferin av målfärgrymden. Samtidigt så flyttar den även de färger som redan finns i färgrymden ut mot kanten för att öka mättnaden i bilden. Denna typ av konvertering är inte så vanlig och används främst inom affärsgrafik där färgers klarhet är viktigare än deras korrekta utseende. (Sharma 2004, s. 266) 4.1.3 Densitet Densitet definieras som ett mått på tryckets förmåga att absorbera ljus. Ett högt densitetsvärde innebär att trycket absorberar mycket ljus och ett lågt värde indikerar således att mycket ljus reflekteras. Hur mycket ljus som absorberas beror främst på mängden färg i trycket, där mindre ljus reflekteras i takt med att färglagret ökas. Därför kan densitetsvärdet användas för att beräkna färgmängden i en fulltonsplatta, och används också för att mäta punktförstoringen. (Hansson m.fl. 2005, s.128) För tunt färgskikt, det vill säga låg densitet, gör att trycket ser matt och livlöst ut, bilderna saknar stuns och texten blir inte riktigt svart. För tjockt färglager medför dock risk för att mörka partier slår igen, blir heltäckande och förlorar kontrastverkan. Trycket kan även bli smetigt och ta lång tid på sig att torka. Det gäller därför att hitta en bra balans med lagom färgdensitet. (Johansson m.fl. 2006, s.362) 4.1.4 Färgavvikelse För att kunna beskriva hur mycket och på vilket sätt ett färgvärde skiljer sig från ett annat är det användbart att kunna specificera avvikelsen med ett numeriskt värde. Därför har ett system baserat på CIE LAB tagits fram, där färgavvikelsen mäts i Delta E ( E). (Sharma 2004, s. 78) Som referens för hur mycket som är en stor färgavvikelse kan nämnas att E 1 är definierat som det tröskelvärde där ett vältränat öga har möjlighet att uppfatta en nyansskillnad (Sharma 2004, s. 101). För att beräkna E mäts de två olika nyansernas position i LAB-rymden upp, och avståndet
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 16 mellan positionerna är avvikelsen. Genom att avläsa positionernas värden för L, a respektive b kan de sedan sättas in i ekvationen (i sin enklaste form) för detta ΔE = (L 1 L 2 ) 2 + (a 1 a 2 ) 2 + (b 1 b 2 ) 2 Här är L 1, a 1 och b 1 LAB-värdena för originalet och L 2, a 2 och b 2 är värdena för reproduktionen. Ett E-värde är ändå inte alltid det enda som behöver beräknas för att kontrollera färgavvikelse. Ett och samma E-värde kan uppfattas som olika stora nyansskillnader beroende på bild. En färgglad och spräcklig bild är svårare att se nyansskillnad i än i en naturligt neutral bild, till exempel med en hudton. Ett mänskligt öga är dessutom mindre känsligt för förändringar i ljushet än i mättnad, vilket också bör vägas in i åtanke (Sharma 2004, s. 100). Med anledning av detta har ett antal nya sätt att beräkna E tagits fram, bland annat E*ab, E CMC, E* 94 och E* 00, som tar hänsyn till dessa brister (Sharma 2004, s. 104). Dessa är dock ännu inte allmänt vedertagna och används inte inom ISO 12647 (Aviander m.fl. 2008, s.15). ISO 12647-7 definierar kraven på provtryck från bland annat en trycksaksleverantör. Här finns angivet vilka färgavvikelser i E som är acceptabla, för ett fullvärdigt förprovtryck enligt en angiven trycksituation. (Aviander m.fl. 2008, s.15) Maximala toleranser i färgavvikelse enligt ISO 12647-7 Primärfärger (CMYK) E 5 Enskild färgruta E 6 Alla färgfälten (genomsnitt) E 3 Gråbalansfärgrutor H 1,5* Från pappersvitt E 3 * H står för Delta Hue (kulör). (Aviander m.fl. 2008, s.15) 4.2 Akromatik Tryck med fyra färger medför i teorin att en total färgmängd på 400% kan användas, det vill säga 100% av varje färg. I praktiken är detta dock omöjligt eftersom färgerna då har svårt att fästa på varandra samt att risken för smetning ökar. I en normal tryckprocess brukar den totala färgmängden begränsas till mellan 240 och 340%. Det finns även en del akromatiska metoder för att ytterligare minska färgmängden utan att sänka kvaliteten på resultatet.
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 17 4.2.1 Gråbalans I teorin ger lika mängd av processfärgerna C, M och Y en neutralt grå ton, men detta stämmer dock inte i praktiken. Vid en lika blandning får den grå blandningen oftast en mer rödaktig ton, det vill säga ett färgstick åt magenta och gult. Det beror främst på papprets kulör, olika mycket punktförstoring och trappningseffekt. Trappningen i sin tur beror på vilken ordning färgerna trycks i. Detta kompenseras genom att använda lite mer cyan i gråtonerna, tabellen visar hur ISO 12647-2 rekommenderar gråbalansvärden. (Johansson m.fl. 2006, s.259) Tonvärde Cyan Magenta Gul Kvartston 25% 19% 19% Mellanton 50% 40% 40% Trekvartston 75% 64% 64% Gråbalans enligt ISO 12647-2 (Aviander m.fl. 2008, s.23) Gråbalansen är det visuellt viktigaste i de flesta trycksaker, även ett litet färgstick uppfattas lätt av ögat (Aviander m.fl. 2008, s.23). Detta beror på att det är en så naturlig referenskulör för det mänskliga ögat och om balansen är felaktig medför det att många andra objekt såsom gräs och hudtoner inte uppfattas som naturliga (Johansson m.fl. 2006, s.259). 4.2.2 Total färgmängd De flesta tryckprocesser strävar efter att hålla den totala mängden färg på en så låg nivå som möjligt. Ett sätt att ta reda på den optimala totala färgmängden i en tryckprocess är att använda en färgtäckningskarta. Kartan innehåller steg med ökande färgmängd och olika blandningar av CMY och svart. Kartan kan sedan mätas med instrument eller visuellt för att bedöma var den totala färgmängden är optimal. Exempel på en sådan karta finns i bilaga 5. (Sharma 2004, s. 250) 4.2.3 Punktförstoring Punktförstoring förekommer i alla typer av tryck och är ett mått på rasterpunktens storleksförändring från original till färdigt tryck. Att rasterpunktens storlek förändras beror bland annat på ljusets spridning vid plåtframställning och manglingseffekten vid applicering av färg på pappret. Det är viktigt att en kompensering för punktförstoring utförs på ett korrekt sätt, vilket kräver regelbundna kontroller för att hela tiden vara medveten om den aktuella punktförstoringen. (Johansson m.fl. 2006, s.363)
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 18 Punktförstoringen beskrivs med en kurva eftersom den variera i de olika tonvärdena. I ISO12647-2 finns en uppsättning standardkurvor anpassade för olika papperstyper och rastertätheter. Kurvorna gäller för CMY-färgerna, men svart kan anta samma värde eller upp till 3% högre (Aviander m.fl. 2008, s.21) ISO-standarden anger alltså vilka värden på punktförstoring som ska eftersträvas. För att uppnå dessa mäts först vilken total punktförstoring som verkligen förekommer i trycket och därefter skapas en kompensationskurva. Eftersom punktförstoringen både kan vara för stor eller för liten kan således kompensationskurvan vara antingen positiv eller negativ. (www.tu.se 2009) 4.2.4 Svartgenerering På samma sätt som en ton i svart färg kan byggas upp av motsvarande andel cyan, magenta och gul, fungerar även det omvända. I en bilds pixelvärde förekommer alltid en viss gemensam gråkomponent för processfärgerna, som då kan ersättas med motsvarande andel svart. Processen kallas svartgenerering och kan delas upp i två huvudgrupper: underfärgsborttagning (eng. Under Color Removal, UCR) och gråkomponentsersättning (eng. Gray Component Replacement, GCR) (Nyman 1997, s.130). Fördelen med svartgenerering är dels att den totala färgmängden minskas samt att det är lättare att nå en bra gråbalans och därmed en jämnare tryckkvalitet (Johansson m.fl. 2006, s.261). Däremot finns det även risker med att använda för stark svartgenerering. Bland annat kan en ersättning med svart i högdagarna i en bild lätt gett ett smutsigt intryck eller ge upphov till svarta prickar i framförallt hudtoner. (Lindström, 13 maj 2009)
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 19 UCR UCR är en äldre metod som går ut på att strypa den gemensamma andelen cyan, magenta och gult i neutrala skuggpartier med svart, till en viss grad. Inställningen på nivån av UCR styrs oftast av två parametrar, den maximala totala färgmängden och den maximala tillåtna mängden svart. Med dessa värden inställda kan en lämplig ersättning beräknas. Nackdelen med metoden är att den endast arbetar i bildens mörka, neutrala skuggpartier. (Nyman 1997, s.130). GCR Till skillnad från UCR kan den mer moderna metoden GCR tillämpas på alla toner på tryckarket som innehåller en gemensam andel CMY. I takt med att datorerna blir kraftfullare har svartgenerering också blivit bättre och kan med hjälp av GCR även användas i de ljusa gråkomponenterna, vilket minskar den totala färgmängden ytterligare. Förutom samma inställningar som för UCR anges även hur stor procentdel av kulörfärgen som ska ersättas med svart. (Nyman 1997, s.131) 4.3 ICC-profiler ICC-profiler används för att beskriva utrustningens individuella egenskaper och avvikelser. ICC står för The International Color Consortium som är en ledande organisation i den grafiska branschen. De hade vid grundandet som mål att ta fram en standard för hur konvertering ska ske mellan olika utrustning och färgrymder, vilket resulterade i ICC-standarden. ICC-profilen innehåller information om enhetens individuella egenskaper, vilken färgrymd den använder samt hur separationen ska utföras. Profilen skapas utifrån inlästa värden från någon form av testkarta, med hjälp av till exempel en spektrofotometer. Inläsningens värden anges i LAB och importeras till ett program för profilgenerering. Eftersom färgrutorna på testkartan har ett givet värde kan programmet se vilket LAB-värde utenheten genererar för ett specifikt CMYK-värde.
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 20 Dessa värden sparas sedan i en tabell som rippen använder för att rendera ett visst LAB-värde till bästa möjliga CMYK-värde för tryckning. Det finns i huvudsak två typer av ICC-profiler, skräddarsydda och generella. De skräddarsydda profilerna skapas individuellt för varje specifik enhet, vilket ökar exaktheten. De generella profilerna är baserade på medelvärde från ett antal enheter och tar alltså inte hänsyn den specifika enhetens egenskaper. Ett exempel på en sådan profil är ISOcoated för offsettryck. (color.org 2009) 4.4 Digitaltryck Den stora skillnaden mellan traditionell offsetteknik och digitaltryck är att det inte används några tryckplåtar, utan kan mer liknas vid en vanlig laserskrivare. En av teknikerna i digitaltryck kallas xerografi och innebär att små tonerpartiklar laddas upp och via en trumma överförs till det negativt laddade pappret. Detta innebär en viss begränsning i valet av papper, det vill säga digitaltryck kan inte appliceras på lika stor bredd av olika substrat som vid offsettryckning. Fördelarna är med digitaltryck är att det är en relativt snabb metod, med korta intagstider och låg startkostnad. Det passar därför bra vid provtryck och små upplagor, men blir ekonomiskt olönsamt vid stora upplagor. I digitaltryck används ofta samma rasterteknik som i offsettryck. Rastreringen sker i pressens ripp vilket innebär att originaltes pixlar görs om till rasterpunkter. (Johansson m.fl. 2006, s.324-326) 4.4.1 Kodak Nexpress 2100 Kodak Nexpress 2100 är en digital arktryckpress med en kapacitet på 2100 enkelsidiga A3-ark i timmen, vid tryck på båda sidorna halveras hastigheten. Tryckpressen har fem färgverk för de 4 traditionella processfärgerna CMYK, samt ett extra för en specialfärg; röd, grön, blå eller klarlack. En femte färg ger möjligheten till en utökad färgrymd, vilket bland annat kan resultera i bättre bildeller dekorfärgsreproduktion. (graphics.kodak.com 2009) Nexpress använder sig av en xerografisk teknik där tryckbilden byggs upp av toner där storleken på tonern motsvarar pressens minsta tryckande punkt, med en upplösning på 600 dpi. Tryckning kan ske på de flesta papperstyper med en tjocklek på mellan 80 g/m 2 och 300 g/m 2. Maximal tryckbar yta är 340 x 460 mm. (graphics.kodak.com 2009)
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 21 4.5 Mätutrustning 4.5.1 ECI2002 ECI2002 är en testkarta definierad efter standarden ISO 12642:1996, som behandlar mätproceduren och färgvärden vid karaktärisering och linjärisering i grafisk produktion. Testkartan används som ett första steg för att mäta färgavvikelser vid skapandet av individuella ICC-profiler. (Bestmann 2002, s.1) En annan typ av testkarta, IT8.7/3, är sedan en tid tillbaka välkänd inom den grafiska branschen och har länge ensam varit standardkarta i ISO 12642. ECI2002 är en nyare, utökad variant som tagits fram av European Color Initiative i samarbete med GretagMacbeth/LOGO och är baserad på IT8.7/3-kartan. Precis som sin föregångare är ECI2002 uppbyggd av en mängd färgrutor med ett unikt ID-nummer och med olika kombinationer av CMYK-värden. Den stora skillnaden är att ECI2002 består av 1485 rutor istället för de 928 som IT8.7/3 har. (www.eci.org 2009) Detta leder till ett mer exakt slutresultat, framförallt eftersom fler färgvärden adderats i högdagarna (Bestmann 2002, s.2). Exakt vilka färgrutor som ska finnas med på kartan är noga uträknat och är indelade i två huvudgrupper; värden för profilering och värden för processkontroll. Hur layouten och placeringen av rutorna ser ut är inte förbestämt, men det finns två huvudtyper. Den ena är en karta med en mer visuellt strukturerad layout och den andra är helt slumpmässig. Kartan kan alltså anpassas och byggas upp för att till exempel passa ett unikt mätinstrument. Ett krav är dock att antalet färgrutor anpassas så att en hel rektangel bildas. (Bestmann 2002, s.3) 4.5.2 Gretag MacBeth ICColor ICColor från Gretag MacBeth är en halvautomatiserad spektrofotometer för inläsning av testkartor. Den är snabb och lätt att använda, samt möter behoven för pålitlig och professionellt prepressarbete och färgstyrning. ICColor har en inbyggd vitpunktsreferens vilket gör att den kan utföra regelbunden självkalibrering för ökad exakthet (www.globalimaginginc.com 2009) Inläsningen sker genom manuell inmatning av testkartorna i en öppning på framsidan. Testkartorna är försedda med markeringar efter vilka den beskärs i förväg. Kontrollmärken på testkartorna gör att ICColorn kan positionera sig och därmed lokalisera färgrutorna. Efter inmatning opererar spektrofotometern helt på egen hand vilket ökar precisionen och minimerar risken för fel vid
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 22 inläsningen. När inläsningen är klar går det att spara den inlästa datan i en textfil. (www.bodoni.co.uk 2009) ICColor genomför ett självtest innan varje mätning, som måste vara godkänd för att det ska gå att göra profiler. Tillverkaren kräver också regelbunden service av utrustningen av en certifierad tekniker. (www.cathysprofiles.com 2009) 4.6 Papper Då ICC-profiler och tryckstandarder skapas är det i första hand pappret som är utgångspunkten. Pappersvalet är helt avgörande för tryckets slutresultat och kallas ofta den femte färgen. En sammanställning av de fem vanligaste paperstyperna har gjorts i ISO 12647-2, där bland annat papprets vithet finns uttryck i CIE LAB. Värdena för papperstyp 1 och 2 brukar slås ihop och således kan samma ICC-profil användas för de båda. (Aviander m.fl. 2008, s. 19) Papperstyp LAB-värden (vit bakgrund) Papperstyp 1: Blankt bestruket träfritt 95 0-2 Papperstyp 2: Matt bestruket träfritt 94 0-2 Papperstyp 3: Blankt bestruket rulloffset 92 0 5 Papperstyp 4: Obestruket vitt 95 0-2 Papperstyp 5: Obestruket lätt gulaktigt 90 0 9 Tolerans +/- 3 +/- 2 +/- 2 4.6.1 Optiska vitmedel För att få ett papper att se vitare ut är det vanligt att tillsätta optiska vitmedel i pappret, särskilt i obestruket papper. Tillsatsen absorberar ultraviolett strålning och gör om det till synligt, blåaktigt ljus vilket gör att pappret ser vitare ut än vad det faktiskt är. Det ultravioletta ljuset uppfattas alltså inte direkt av det mänskliga ögat, men däremot kan ett mätinstrument registrera ljuset. Det gör att till exempel en spektrofotometer som saknar UV-filter kan ange ett pappers färg med en blåare ton än hur den faktiskt upplevs. (www.kodak.com 2009)
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 23 Det mänskliga ögat har en förmåga att justera hur papprets vitpunkt upplevs. Oavsett om papprets vithet har en blåaktig eller gulaktig ton upplever ögat alltid det som helt vitt, om ingen annan referenspunkt finns. Det fenomenet finns dock inte i mätinstrument vilket gör att den mätbara vitpunkten för olika papper kan variera samtidigt som ögat inte uppfattar någon skillnad. Just det ultravioletta ljuset från optiska vitmedel kan bidra till problem med detta fenomen. (Sharma 2004, s. 270) 4.6.2 Galerie Art Silk 170 g Galerie Art Silk är ett högbestruket papper med extra slät och semimatt yta. Det passar bra till allt kvalificerat bildtryck och kvaliteten ligger nära konsttrycksklass. Några fördelar med pappret är dess låga färgförbrukning, att det passar bra för svartgenerering och att det klarar en total maximal färgmängd på 310%. Den silkesbestrukna ytan ger en hög läsbarhet och passar därför även bra för stora textmassor. (epi.mapsverige.se 2009) 4.6.3 Scandia 2000 170 g Scandia 2000 är ett obestruket papper med ett brett användningsområde och passar för såväl designändamål som direktreklam. Pappret ger en bra bildåtergivning och är extra lämpligt för ljusa kontrastrika bilder och text, samt har en hög opacitet och bulk. Scandia 2000 passar bra för tryck med laser och klarar en total maximal färgmängd på 260%. (epi.mapsverige.se 2009)
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 24 5 Empiri I detta avsnitt redogörs tillvägagångssättet och genomförandet av det praktiska arbetet med att ta fram profiler till dpn. 5.1 Förberedelser 5.1.1 Val av testkarta Det första steget i processen var att välja testkarta. Det finns ett par olika standardkartor att välja mellan, och mitt val föll slutligen på ECI2002 av ett par olika anledningar. Dels fanns den tillgänglig på företaget och dels är den kompatibel med Print Open, mjukvaran som användes vid profilskapandet. Men framförallt valdes den för att den är nyare, utökad och därmed mer exakt än till exempel IT8.7/3. Av de två varianterna visuell- och slumpmässig layout valdes den slumpmässiga, med en layout anpassad för Gretag MacBeths spektrofotometer iccolor. Den testkartan är uppdelad i tre mätstrippar placerade på total två A3-ark (bilaga 1). 5.1.2 Linjärisera Kodak Nexpress Följande procedur utfördes för båda tryckpressarna på företaget, men redogörelse presenteras endast för en av dem då de utförts på samma sätt. Innan testkartorna trycktes kontrollerades pressens tryckegenskaper i form av en linjärisering. Innan linjäriseringen utförs är det rekommenderat att tryckpressen är varm för bästa och pålitligast resultat (Öberg, 30 april 2009). Därför trycktes 500 ark bestående av olika toner av processfärgerna cyan, magenta, gul och svart för att få samtliga verk varma. Linjäriseringen utfördes med programmet Kodak Linearization Client med hjälp av densitometern X-RiteColor. Innan linjäriseringen genomfördes även en kalibrering av densitometern med hjälp av kalibreringsplattan X-Reflection Reference. Ett linjäriseringsark trycktes sedan bestående av 10 mätstrippar (bilaga 2) som lästes av med densitometern. Efter linjäriseringen var pressens tryckegenskaper inom toleransen för densitet, uniformitet och punktförstoring enligt figurerna i bilaga 3.
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 25 5.1.3 Tryckning av testkartor Följande procedur utfördes för båda tryckpressarna på företaget, samt för båda papperstyperna Galerie Art Silk 170 gram/m 2 och Scandia 2000 170 gram/m 2. En redogörelse presenteras dock endast för en av de fyra procedurerna då de utförts på liknande sätt. Tryckpressens ICC-profil skapas med en testkarta som grund, tryckt på den aktuella utenheten. Vid den här tryckningen av testkartor trycktes de på bestruket papper först för vardera press, och därefter de på obestruket papper. Det gjordes på grund av att det går åt mer silikon vid tryckning på obestruket papper, vilket kan sätta spår i fusern som visar sig som ränder vid en tryckning direkt efter på bestruket papper (Öberg, 30 april 2009). För att erhålla så bra mätdata som möjligt bör fler än ett testark tryckas, ju fler desto bättre. För skapandet av ICC-profiler till dpn trycktes därför 100 testkartor för varje tryckpress och papperstyp. Av de 100 plockades 4 ut (nr 20, 40, 60 och 80) för uppmätning, för att senare slås ihop till ett genomsnitt. 5.1.4 Uppmätning av testkartor De 16 testkartorna (4 för varje papperstyp och tryckpress) mättes upp med spektrofotometern iccolor med hjälp av programmet Color Tuner. Varje inläsning sparades ner i en textfil, med aktuell information om färgvärden. Textfilerna öppnades sedan i Print Open, där bland annat färgrymd, linjäriseringkurva och punktförstoringskurva kontrollerades. De olika uppmätningarna jämfördes godtyckligt sinsemellan för att eventuella uppenbara mätfel skulle kunna identifieras. De fyra uppmätningarna från varje tryckning slogs sedan ihop till en genomsnittlig uppmätning, för att senare ligga till grund för en mer exakt profil. Här uppstod dock ett problem, det visade sig att det inte gick att slå ihop uppmätningarna i Print Open. Funktionen för sammanslagning finns i programmet men resultatet blev uppenbart fel. Vid närmare kontroll upptäcktes att den referenskarta av ECI2002 som finns i Print Open inte hade samma struktur som den iccolor genererade. Efter vidare kontroll av ECI:s egen standardtabell noterades att iccolors layout följde standarden, medan Print Opens referenskarta hade en avvikande struktur. Detta innebar att färgrutornas id-nummer inte stämde överens mellan referenskartan och den uppmätta kartan och därmed gjorde en sammanslagning omöjlig med den metoden.
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 26 Vid kontakt med Heidelberg bekräftades teorin av Mathias Apelklint. Enligt Apelklint har den version av Print Open som användes sin egen metod att presentera den uppmätta informationen på. Det krävs därmed en inläsning direkt till programmet för att kunna använda sig av sammanslagningsfunktionen. Apelklint erbjöd sig dock att utföra sammanslagningen i en nyare programvara med stöd för detta, så inom kort var sammanslagna uppmätningar framtagna. 5.2 Fel upptäckt i Nexpress 2 Vid kontroll av de sammanslagna filerna upptäcktes ett avvikande beteende i punktförstorings- och linjäriseringskurvorna för Nexpress 2, både på bestruket och obestruket papper, och särskilt kurvorna för cyan vid 55% ton. Punktförstoringskurva för Nexpress 2, bestruket papper Eftersom linjärisering utfördes precis innan tryckning av testkartorna borde avvikelsen ha upptäckts då, vilket den inte gjorde. Det ledde till misstankar om att linjärisering utförts felaktigt, och den gjordes således om. Vid uppmätning av nya testkartor konstaterades dock att avvikelsen fortfarande fanns kvar även efter omgjord linjärisering. Efter kontakt med Patrik Zetterström på Kodak konstaterade även han att beteendet inte var normalt. Enligt Zetterström är en större svängning av kurvorna i digitaltryck mer vanligt än i offsettryck, på grund av att tonerpartiklarna har större storleksförändring. Det leder till att kurvorna blir svårare att hålla jämna och medför därför en större tolerans i svängning, men Zetterström menade ändå att avvikelsen vid 55% ton låg utanför toleransen.
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 27 En felsökning inleddes där en åtgärd i taget utfördes, följt av en ny tryckning av testkartor och uppmätning. Följande åtgärder utfördes: Byte av densitometer och kalibreringsstrip Byte av image-cylinder Byte av blanket-cylinder Byte av plats på tryckbilden Byte av testkarta till IT8.7/3, som lästes in på annan mätutrustning Ingen av åtgärderna ledde till någon förändring i någon av kurvorna, med undantag för byte av testkarta till IT8.7/3. Efter uppmätning av den testkartan noterades ingen avvikelse. Detta betyder förmodligen inte på att felet åtgärdats i pressen, utan beror snarare på att ECI2002 har fler färgrutor och därmed är mer exakt. En möjlighet kan därför vara att den felande tonen inte finns på testkartan IT8.7/3. 5.3 Skapande av profiler Vid skapandet av ICC-profiler i Print Open finns en rad olika inställningar att välja. Några av de viktigaste tas upp i avsnittet nedan. 5.3.1 Val av inställningar Inställningar för GCR I inställningarna för GCR ska black length och black width sättas till ett värde mellan 1-10. Black length beskriver när den svarta färgen börjar användas, där en hög siffra betyder att svart börjar ersätta CMY tidigare i de ljusa partierna än en låg. Black width beskriver hur stor del av CMYfärgerna som ersätts, där en hög siffra betyder att mer svart används än en låg. I dokumentationen för Kodak Nexpress finns angivet de mest optimala GCR-inställningarna för en profil skapad i Print Open enligt Black length: 8 Black width: 6 Hur de inställningarna tagits fram framgår inte, men det nämns i dokumentationen att det är de som generellt fungerar bäst för en genomsnittlig Kodak Nexpress. I det första skedet valdes de här GCR-inställningarna även för dpn:s profiler.
Färgstyrning av Kodak Nexpress på Digital Printing Network 28 Inställningar för UCR I inställningarna för UCR ska framförallt maximal färgmängd och maximal svartmängd anges. I dokumentationen för Kodak Nexpress anges de optimala värdena för UCR-inställningar för en profil skapad i Print Open enligt Maximal färgmängd: 280% Maximal svartmängd: 100% På dpn har man som delmål att ha en maximal färgmängd på 280%, detta för att försöka hålla färgmängden på en låg nivå. Anledningen är dels ekonomisk och det är dessutom lättare att hålla en bra gråbalans med mer svart och mindre CMY i färgen. I det första skedet valdes därför de här UCR-inställningarna vid skapandet av profiler. 5.3.2 Skapande av ny profil För skapande av nya profiler användes programmet Heidelberg Print Open. Textfilerna från de tidigare uppmätta testkartorna öppnades i programmet och användes som grund för att skapa profilerna. Total sex olika profiler skapades med de inställningar som presenterats i tidigare avsnitt. Dels skapades två skräddarsydda profiler för varje tryckpress, en för bestruket och en för obestruket papper. Dessutom skapades två genomsnittliga, generella profiler för bestruket och obestruket papper att användas för simulering mot en gemensam färgrymd för de båda tryckpressarna. 5.3.3 Kontroll av ny profil En kontroll av profilernas inställningar genomfördes för att säkerställa att de är passande även för tryckpressarna på dpn. Först genomfördes en teoretisk kontroll av gråskalan med hjälp av Adobe Photoshop och Microsoft Excel. En gråskalestripp skapades i Photoshop med tonsteg från 0 till 100 i LAB-färgläge, och separerades sedan med en ICC-profil med de aktuella inställningarna. Tonvärdena i gråskalestrippen mättes sedan med pipettverktyget och CMYK-värdena noterades i ett Excel-dokument där en kurva skapades. Notera att x-axeln inte är skalenlig, de mörka tonerna är överrepresenterade. Detta på grund av att de är mer intressanta att studera för att se vad som händer när den totala färgmängden på 280% närmar sig. Som diagrammen visar håller båda profilerna en jämn och fin gråbalans där cyan ligger något över magenta och gul, och följer därmed rekommendationerna i ISO 12647-2. Diagrammen visar även att inställningen för black length, 8, medför att svart färg används sparsamt i de ljusa