Limmareds glasbruks historia Gustav Skarp föddes 1685 i Karlskrona. Efter skoltiden satsade han på den militära banan och blev så småningom kapten med eget kompani vid Älvsborgs regemente. Den militära karriären blev så lyckad att han 1715 blev adlad, och tog då namnet Ruthensparre. År 1729 köpte han Limmareds säteri. Efter några år insåg han att här fanns gott om råmaterial för glastillverkning, så som ved, kisel och pottaska (lövträdsaska). År 1740 ansökte han om att få starta glasbruk i Limmared. I privilegie-brevet som ger honom tillstånd att starta glastillverkning står också följande: "att ett sådant glasbruk är mycket nödigt och gagneligt för hela den landsorten, som lång, 30 till 40 mil, är avlägsen de här i Stockholm och Skåne warande Glasbruken" Den äldre glashyttan som låg på den andra sidan av Storgatan. Den användes fram till 1902. I förgrunden syns bruksarbetarnas barn på sina kälkar. De första glasbåsarna kom från utlandet, främst från Tyskland. Exempel på utländska efternamn som förekommit på glasbruket under årens lopp är: Giöbel, Schmidt, Gauffin, Heintze, Goba, Gierling, Jentausch, Bergholz, Heyder, Bertling, Taubner, Braunstein och Stockhammer. Dessa glasarbetare var "rörliga" personer som ofta försvann och började en anställning på ett annat glasbruk. Efter hand lärde sig de infödda limmaredsborna att blåsa glas, och dessa arbetare blev till skillnad mot de utländska experterna en mycket trogen arbetarstam som i mång fall arbetade hela sitt liv på glasbruket. Exempel på svenska glasarbetarnamn är: Andersson, Gustavsson, Danielsson, Oskarsson Persson, Pettersson, Nilsson, Ekdahl, Rydin, Bredin, Lundin, Widell, Skata, Ödman, Dower, Thorén och Kind. sida 1 / 5
Interiör från den "nya" glashyttan som byggdes 1902 Efter Gustav Ruthensparres bortgång tog hans hustru Anna-Magdalena Ruuth över driften av glasbruket. Hon levde till 1758, och vid hennes frånfälle tog parets barn över verksamheten. De ägare som sedan förekommit är: Carl-Gustav Grubbe, Claes-Erik Sparre, Carl Georg Sparre, Fredrik Brusewitz, Carl Brusewitz, Erik Kistner, PLM, REXAM, Ardagh Group. Under årens lopp har de flesta typer av glas tillverkats på Limmareds glasbruk. Allt från enkla buteljer till slipat kristallglas. Mellan dessa ytterligheter kan nämnas: fönsterglas, knappar av glas, gardinringar i glas, dricksglas, bläckhorn, saltkar, nattkärl och askkoppar. Under 1700- och 1800-talet tillverkades eleganta ljuskronor till några av traktens kyrkor. Man nöjde sig inte enbart med att blåsa glaset, utan det har också förekommit efterbehandling i olika former, som målning med emalj färger, slipning, gravering och etsning. Redan 1848 började Limmareds glasbruk att tillverka press-glas. Formarna till det här var dyra att tillverka, men massproduktionen gjorde att försäljningspriset blev lågt, och medverkade till att gemene man kunde köpa vackert utformat glas. sida 2 / 5
Brännvinsflaska tillverkad till bokhållare Johan Sandberg. Motiv fru Justitia och Merkurius med häroldstaven. Foto: Håkan Andersson Runt 1870 startade glasbruket tillverkning av kristallglas. Det mesta kristallglaset slipades. Produkterna var bl a karaffer, vaser, tillbringare, saladierer, ostkupor, smöraskar, saltkar och naturligvis vin- och brännvinsglas. En teknik som användes var överfång. Ett färgat glas-skikt lades utanpå ett ofärgat och slipades sedan. De olika glas-skikten framträdde sedan på ett effektfullt sätt. sida 3 / 5
Bilden är tagen ca 1920. Till vänster syns rester av den gamla glashyttan, med den s k Tempel-ugnen (för upptemprering av smältdeglar. I mitten syns Skörarstugan (skörare=eldare) I bakgrunden arbetarbostäderna i Blåsutområdet. Kristallglastillverkningen upphörde 1935. Därefter koncentrerades tillverkningen till medicin- och kem-tekniskt glas. På 1930-talet anställde Limmareds glasbruk för första gången en formgivare, den numera välkände Edvin Ollers. Förut hade glasbruksledningen formgivit glaset och många modeller hämtades från utlandet, vilket många glasbruk gjorde innan det fanns kopieringsskydd. Munblåsning av glas försvann efter hand och 1954 slutade den sista mun-blåsningsverkstaden sin verksamhet. Efter detta har det tillverkats glas i halv- 3/4- och helautomatiska glasmaskiner. De produkter som förekommit under senare år är läsk-, öl-, vin- och spritflaskor, konservburkar, medicinglas, och så vår tids stora succé: ABSOLUT-flaskan. Glasbruket tillverkar idag 1,2 miljoner flaskor och burkar om dygnet. Limmareds glasbruk har inte varit det enda glasbruket i trakterna. Under 1800-talets senare hälft byggde Limmareds bruk upp tre annexglasbruk runt omkring Limmared. Dessa var Bollsjö bruk i Mossebo, Strömsfors bruk och Nittorps glasbruk. En anledning att bygga dessa annexbruk var att man kom nämare skogen, och fick därmed kortare transporter av veden. Samtliga dessa bruk lades ner i slutet på 1800-talet. sida 4 / 5
Powered by TCPDF (www.tcpdf.org) Limmareds Hembygdsförening Det första 1:a maj tåget i Limmared 1929. I bakgrunden syns en av brukets arbetarbostäder, den s k Bollsjöbyggnaden. Huset flyttades från annexglasbruket Bollsjö i Mossebo. Limmared är ett brukssamhälle, och liknar alla andra brukssamhällen där en industri varit dominerande. Bruket ägde all mark, skogen, sågverket, jordbruket, affären och arbetarbostäderna. Brukspatron bestämde allt, även i arbetarnas privatliv. För Limmareds del betydde glasbrukets dominans att det dröjde länge innan bruket sålde mark till affärsidkare och hantverkare. Bruksledningen var rädd för att man skulle förlora många arbetare. Detta fick till följd att Limmareds samhälles expansion började utanför själva samhället. Först i början på 1900-talet sålde bruket mark till affärsidkare. En pådrivande orsak till samhällets utbyggnad var järnvägen, Borås-Alvesta järnväg, som byggdes 1902. Den första fackföreningen bildades inte förrän 1924, vilket var väldigt sent, jämfört med övriga Sverige. I dag fungerar Limmareds glasbruk, vilket numera ägs av det Irländska förpackningsföretaget Ardagh Group, som vilken modern industri som helst. Källor: Limmared, Bygden, Bruket, Samhället (Limmareds Hembygdsförening) sida 5 / 5