R I K S Å K L A G A R Ä M B E T E T Å R S B E R Ä T T E L S E 2 0 0 4
R I K S Å K L A G A R Ä M B E T E T Å R S B E R Ä T T E L S E 2 0 0 4
Redaktion Marja Lehtonen, Riksåklagarämbetet Grafisk design Taina Ståhl, Edita Design Tryck Edita Prima Oy, Helsingfors 2005
TILL LÄSAREN Riksåklagarämbetets årsberättelse, som nu kommer ut för sjunde gången, är avsedd att vara en informationskälla främst för dem som arbetar inom åklagarväsendet och justitieförvaltningen. Berättelsen riktar sig också till poliser, advokater, studerande och enskilda medborgare med aktuell information om åklagarverksamheten. Till innehållet och uppbyggnaden följer årsberättelsen för 2004 de föregående årsberättelserna. Det statistiska materialet har utökats i någon mån, bl.a. med statistik över åklagarnas verksamhet uppdelad enligt samarbetsområden. I årsberättelsens bilagedel finns en förteckning över 2004 års avgöranden, inklusive korta referat av Riksåklagarämbetets viktigaste avgöranden som lett till åtgärder under verksamhetsåret, samt ett alfabetiskt sakregister. Helsingfors den 5 april 2005 MARJA LEHTONEN överinspektör
4 INNEHÅLLS- FÖRTECKNING TILL LÄSAREN 3 Riksåklagare Matti Kuusimäki: SAMARBETE GÖR OSS EFFEKTIVARE 6 Biträdande riksåklagare Jorma Kalske: GODA RESULTAT MYCKET ÅTERSTÅR ATT GÖRA 8 ÅKLAGARVÄSENDET 10 RIKSÅKLAGAREN 12 BITRÄDANDE RIKSÅKLAGAREN 13 STATSÅKLAGARNA 14 DE FRÅN SAMHÄLLETS SYNPUNKT VIKTIGASTE BROTTMÅLEN 15 RIKSÅKLAGARÄMBETET 15 ÅKLAGARVÄSENDETS ETIKPROJEKT 16 ÅKLAGARVÄSENDETS SAMARBETSOMRÅDEN 17 STATSÅKLAGARNAS OMRÅDESANSVAR 19 DET LOKALA ÅKLAGARVÄSENDET 19 DE ALLMÄNNA ÅKLAGARNA 20 ÅKLAGARVÄSENDETS STRUKTUR OCH RESURSER 20 FÖRVALTNING 22 UTNÄMNINGSÄRENDEN 22 VERKSAMHET FÖR UPPRÄTTHÅLLANDE AV ARBETSFÖRMÅGAN 24 FÖRVERKLIGANDET AV RESULTATMÅLEN 2004 25 KOMMUNIKATION 33 ÅTALSÄRENDEN 36 ÅTALSPRÖVNINGSÄRENDEN 36 YTTRANDEFRIHETSBROTT 47 ÄNDRINGSPRÖVNINGSÄRENDEN 48 KLAGOMÅL 53
JUSTITIEKANSLERNS OCH JUSTITIEOMBUDSMANNENS ÅTALSFÖRORDNANDEN 55 ÅTALSFÖRORDNANDEN ENLIGT STRAFFLAGENS 1 KAP. 56 ÖVERKLAGANDE TILL HÖGSTA DOMSTOLEN 57 ÅKLAGARFÖRORDNANDEN 58 EKOBROTT 58 NARKOTIKABROTTSPROJEKTETS ÅKLAGARE 59 POLISBROTT 60 5 UTVECKLING, STYRNING OCH UTBILDNING 64 RIKSÅKLAGARENS ALLMÄNNA FÖRESKRIFTER OCH ANVISNINGAR 64 PROJEKTET FÖR UTREDNING AV STRAFFPROCESSKEDJAN 65 CHEFSDAGARNA 65 REGIONGRUPPSVERKSAMHETEN 65 RIKSÅKLAGARÄMBETETS PERSONALUTBILDNING 67 UTBILDNING INOM ÅKLAGARVÄSENDET 67 NYCKELÅKLAGARNA 80 PRAKTIKSYSTEMET FÖR BITRÄDANDE ÅKLAGARE 86 TILLSYN 88 RIKSÅKLAGARÄMBETETS PUBLIKATIONSSERIE 91 INTERNATIONELLA ÄRENDEN 92 INLEDNING 92 DET NORDISKA SAMARBETET 93 DET RÄTTSLIGA SAMARBETET INOM ÖSTERSJÖREGIONEN 94 RYSSLAND 96 ESTLAND 97 EUROPEISKA UNIONEN 97 EUROPARÅDET 101 ÖVRIGA INTERNATIONELLA EVENEMANG 102 BESÖK HOS RIKSÅKLAGARÄMBETET 102 INTERNATIONELLA ÅKLAGARFÖRENINGENS KONFERENS I SYDKOREA 103 ANVISNINGAR OCH RÅD TILL LOKALA ÅKLAGARE I INTERNATIONELLA ÄRENDEN 105 MYNDIGHETSSAMARBETE 105 SAKKUNNIGUPPDRAG 106 STATISTIK 108 RIKSÅKLAGARÄMBETETS PERSONAL 121 FÖRTECKNING ÖVER AVGÖRANDEN 122 SAKREGISTER 156
6 Riksåklagare Matti Kuusimäki: SAMARBETE GÖR OSS EFFEKTIVARE I inledningen till 2002 års verksamhetsberättelse resonerade jag kring värdefrågor och framhöll att en stark och tydlig värdegrund stärker sammanhållningen i hela organisationen och dess utveckling som social helhet. Jag konstaterade också att värdeengagemanget kan bli framgångsrikt bara om alla i arbetsgemenskapen godkänner värdena. Under det gångna året tog vi ett steg framåt i detta hänseende i och med att den etikarbetsgrupp som jag tillsatte kunde inleda sitt arbete. För mig är det viktigt att hela fältet fås med. Därför är inte bara Riksåklagarämbetet utan också kanslipersonalen, åklagarna och de ledande åklagarna representerade i arbetsgruppen. Vi inledde arbetet med att ordna värdediskussioner i de lokala enheterna. Mer om detta längre fram i berättelsen. Därmed kunde hela personalen på alla håll i landet ge sin syn på vilka åklagarväsendets värden borde vara. Responsen från fältet har varit god och jag har därför dragit slutsatsen att vårt projekt har kommit väl igång och ligger i tiden. Men arbetet är inte gjort i en handvändning utan kräver tid och engagemang. Arbetet omspänner på sätt och vis hela vår verksamhet. En åklagarverksamhet på en hög etisk nivå förutsätter att våra värden avspeglas både i besluten och i det dagliga arbetet. Därigenom blir de en integrerad del av vår förvaltningspraxis. En brottsmisstänkts rättssäkerhet gynnas av att det är en myndighet som avgör om förundersökning skall inledas och tvångsmedel anlitas och en annan myndighet som beslutar om åtal skall väckas. Men denna arbetsfördelning kräver oundgängligen av flera skäl ett fungerande och effektivt samarbete mellan polisen och åklagaren under förundersökningen. Det handlar både om rationell resursanvändning och om förundersökningens straffprocessuella betydelse. Med dessa ord motiveras det uppdrag som givits den av riksåklagaren och polisöverdirektören tillsatta arbetsgruppen som skall utveckla förundersökningssamarbetet. Arbetsgruppen ska i första hand lägga upp en rikstäckande plan för en utbildnings- och förhandlingsrond som genomförs häradsvis och som förhoppningsvis slutligt befäster ett sådant samarbete mellan polisen och åklagarkåren som säkerställer att brottmål redan i förundersökningsskedet
bereds för domstolsbehandling. Detta är en av hörnstenarna i ett lyckat genomförande av det nya straffprocessförfarandet. Arbetsgruppen och dess mål är resultatet av mångskiftande ansträngningar. Åklagarväsendet har redan under en längre tid högprioriterat ett bättre förundersökningssamarbete som ett kvalitativt resultatmål. Många ansträngningar särskilt under det gångna året har givit resultat men mycket är ännu ogjort. Framstegen bygger på allt fler iakttagelser av åklagarväsendets ofta upprepade sanning, nämligen att det straffrättsliga ansvaret alltid förverkligas som en följd av många myndigheters arbete. Från medborgarnas synpunkt är resultatet helt beroende av att alla länkar i kedjan håller. En blick på den internationella verksamheten under det gångna året visar att det varit synnerligen minnesvärt ja rentav historiskt från riksåklagarens synpunkt. Presidenterna i EU-ländernas högsta domstolar och de högsta åklagarna i dessa länder har sedan 1950-talet vartannat år träffats för att dryfta aktuella frågeställningar inom den europeiska rättsvården. Finland stod i maj för första gången värd för konferensen. Representanter för de tio nya medlemsländerna deltog för första gången och gav sålunda konferensen en särskild prägel. Ansvaret för arrangemangen vilade tungt på HD-presidentens och riksåklagarens axlar. All gick emellertid bra. Att döma av den positiva responsen lämnade gästerna ett soligt Helsingfors belåtna med vad de hade sett och upplevt. De nordiska ländernas högsta åklagare träffas varje år. Förra sommaren stod riksåklagaren för andra gången som värd. Dessa möten förläggs inte alltid till huvudstäderna. År 2004 kunde de nordiska kollegerna varva programmet med att betrakta midnattssolen från toppen av Yllästunturi och med att lyssna till unga förmågor från Lapplands musikinstitut i Äkäslompolo kapell. De kollegialt otvungna kontakterna mellan de högsta åklagarna i Norden är en mycket viktig form för informationsutbyte och växelverkan, som inte heller när det gäller ledningen av åklagarväsendet nog kan betonas. Det har visat sig att alla har ungefär samma erfarenheter av sitt arbete, både på gott och på ont. Omsorgen om de anställdas arbetshälsa och övriga välmående har också under det gångna året varit ständigt aktuell. I många sammanhang har det betonats att även om samhället på goda grunder förväntar sig att åklagarväsendet gör en adekvat insats för att förverkliga det straffrättsliga ansvaret ska ändå ingen känna sig förpliktad att duka under i arbetet. Vi vet våra uppgifter och har lärt oss att organisera arbetet så att inga rättsförluster uppkommer vid eventuella arbetsanhopningar som inte beror på oss. Ingen kan kräva mera. Vi hoppas att de aktuella planerna för utveckling av vår organisation ska vara oss till hjälp i detta avseende och därför samarbetar vi alla för att aktivt omsätta dem i praktiken. 7
8 Biträdande riksåklagare Jorma Kalske: GODA RESULTAT MYCKET ÅTERSTÅR ATT GÖRA Åklagarväsendet har överlag nått de mål som sattes för 2004. Ändå måste vi få se snabba förbättringar när det gäller förundersökningssamarbetet med polisen en fråga av stor betydelse för rättssäkerheten. Åklagarväsendet har utan tilläggsresurser presterat mer på sitt viktigaste område, dvs. rättskipningsavgöranden och agerande i domstol. Samtidigt har emellertid antalet inkommande ärenden ökat klart. En ökning med 5 700 ärenden jämfört med år 2003 motsvarar en ärendemängd som inom exempelvis Mellersta Nylands samarbetsområde har handlagts av 20 åklagare och 12 kanslianställda på årsnivå. Det kan understrykas att ökningen inte enbart gällt sedvanliga brottmål utan relativt sett har ökningen av antalet komplicerade brottmål varit lika stor. Om man ser till antalet ärenden som avslutats i tingsrätten och hos åklagarna kan det konstateras att resultatet är gott när det gäller det straffrättsliga ansvaret och en effektiv åklagarverksamhet. En allt större andel av ärendena har förts till domstol. Under de senaste åren har åklagarna fått klä skott för att endast sådana ärenden förts till domstol där utsikterna för en fällande dom varit mycket goda och för att åtalströskeln därmed har blivit alltför hög när det gäller allvarlig brottslighet. Den förbättrade effektiviteten är ett resultat av vissa strukturella reformer. Överföringen av ärenden mellan samarbetsområdenas enheter har ökat. Detta har lett till en utjämning av de lokala åklagarenheternas arbetsmängder, dock inte i tillräcklig utsträckning. De nya arrangemangen har också försnabbat handläggningen. Samtidigt är det relevant att också granska vilka typer av ärenden som ligger hos åklagarna. Åklagarna måste inrikta sig på att försnabba behandlingen av de äldsta ärendena. Utifrån den s.k. straffprocesskedjan måste de i allt högre grad, vid sidan av synpunkter som sammanhänger med bevisning och brottens grovhetsgrad, prioritera medborgarnas attityd till den totala handläggningstiden. När det gäller de äldsta oavgjorda brottmålen, som har legat hos åklagaren i mer än ett år, har målet inte nåtts. Den målsatta genomsnittliga behandlingstiden för brottmål (1,6 mån.) har däremot nåtts. En reducering av de drygt
1 000 ärenden som varit föremål för åtalsprövning i mer än ett år och de närapå 6 000 ärenden som varit oavgjorda i mer än sex månader kan ske genom en översyn av handläggningsordningen men framförallt genom ett effektivare förundersökningssamarbete med polisen. Följden kan emellertid bli en liten förlängning av den genomsnittliga behandlingstiden för samtliga ärenden. Detta är förvisso inget problem eftersom enklare ärenden redan behandlas skäligen snabbt. Förundersökningssamarbetet med polisen för att i processuellt hänseende bereda ärendena så långt att de kan behandlas av domstol har ännu inte nått den nivå som lagen stipulerar. Uppföljning och statistik visar att brister finns i hela landet. Även om antalet beslut om begränsad förundersökning har ökat finns det hela samarbetsområden som knappt alls har utnyttjat möjligheten. På motsvarande sätt visar varierande praxis inom olika samarbetsområden och enheter när det gäller sådana meddelanden från polisen till åklagaren som avses i förundersökningslagen att ett samarbete som skulle säkerställa en lyckad huvudförhandling är beroende av enskilda utredares och åklagares egna ini - tiativ. Sist och slutligen är det fråga om hur ledningen fungerar på riksnivån samt mellan enheterna och referensorganisationerna. I slutet av verksamhetsåret vidtogs åtgärder för att avhjälpa dessa problem. Ekobrotten står för en betydande andel av de mest komplicerade brotten. Under verksamhetsåret blev det tydligt att det åtminstone i huvudstadsregionen är nödvändigt att koncentrera dessa ärenden till ekobrottsåklagarna så att de handlägger enbart sådana ärenden som de finns till för. Det finns också risker med en kraftig koncentrering av denna typ av brott. De åklagare som uteslutande behandlar svåra ekobrottsärenden löper risk att bli utmattade i arbetet. För att öka specialkunnandet och bredda rekryteringsbasen deltidsanställdes ekobrottsåklagare som introduceras i arbetet av mentorer. Också när det gäller narkotikabrottsbekämpningen har åklagarnas kapacitet ökats genom att specialåklagare för narkotikaärenden fått handleda andra åklagare. Specialåklagarna har själva utfört åtalsprövningen i de grövsta narkotikamålen. En större del av dessa åklagares arbetsinsats inriktas på utbildning och handledning av andra åklagare. I en expertorganisation är en rätt upplagd utbildning den viktigaste formen av ledning. Utbildningen om strafflagens allmänna del ledde till en markant ökning av antalet elevdagar. Av verksamhetsutgifterna användes 2,3 % för utbildning och av de totala utbildningskostnaderna var över 50 % resekostnader. Det är svårt att förlägga grundutbildning och specialutbildning till regionerna. För att dra ner på resekostnaderna är det emellertid skäl att överväga om de i högre grad kunde ordnas regionalt. Redan nu finns det planer på gemensam utbildning för polis och åklagare. Ett konkret syfte med utbildningen är att åklagarna skall slippa fatta tusentals beslut om åtalseftergift och att de mest krävande brottsärendena och även andra mera krävande ärenden skall kunna beredas redan i förundersökningsskedet. 9
10 ÅKLAGARVÄSENDET ÅKLAGARVÄSENDETS ORGANISATION 31.12.2004 Förvaltning Åklagare RÅÄ RÅ, BRÅ 16 samarbetsområden SÅ (13) 67 åklagarenheter + Åland + 2 länsmän HäradsÅ BitrÅ (ca 320)
RIKSÅKLAGARÄMBETETS LEDNINGSGRUPP 11 riksåklagare Matti Kuusimäki (ordförande), biträdande riksåklagare Jorma Kalske, statsåklagare Jarmo Rautakoski, statsåklagare Raija Toiviainen, statsåklagare Christer Lundström och statsåklagare Pekka Koponen SAMARBETSOMRÅDENAS CHEFER Helsingfors ledande häradsåklagare Heikki Poukka Västra Nylands samarbetsområde ledande häradsåklagare Tom Ifström Östra Nylands samarbetsområde ledande häradsåklagare Tom Söderlund Mellersta Nylands samarbetsområde ledande häradsåklagare Timo Koskimäki Päijänne-Tavastlands samarbetsområde ledande häradsåklagare Pekka Noronen Kymmene samarbetsområde ledande häradsåklagare Irma Rosenius-Sutela Egentliga Finlands samarbetsområde (Åland) ledande häradsåklagare Ilpo Lähtinen Birkalands samarbetsområde ledande häradsåklagare Jouko Nurminen Satakunta samarbetsområde ledande häradsåklagare Kalle Kyhä Västkustens samarbetsområde ledande häradsåklagare Peter Levlin Södra Österbottens samarbetsområde ledande häradsåklagare Kimmo Lampinen Mellersta Finlands samarbetsområde ledande häradsåklagare Martti Porvali Södra Savolax samarbetsområde ledande häradsåklagare Päivi Markus Norra Karelens samarbetsområde ledande häradsåklagare Heikki Matikainen Savolax samarbetsområde ledande häradsåklagare Hannu Susitaival Uleåborgs läns samarbetsområde ledande häradsåklagare Matti Välinen Lapplands läns samarbetsområde ledande häradsåklagare Juha Isola
12 RIKSÅKLAGAREN ÅKLAGARVÄSENDET Enligt 104 i Finlands grundlag leds åklagarväsendet av riksåklagaren som är högsta åklagare. Riksåklagaren svarar för den allmänna ledningen och utvecklingen av åklagarverksamheten. Till riksåklagarens uppgifter hör bl.a. att utnämna alla lokala åklagare och att övervaka åklagarnas verksamhet. Riksåklagaren kan också utfärda allmänna föreskrifter och anvisningar om åklagarverksamheten. Riksåklagaren utövar självständig och oberoende åtalsprövningsrätt. Som förman för alla allmänna åklagare kan riksåklagaren överta avgörandet av ärenden som ankommer på underlydande åklagare. Riksåklagaren kan förordna att en åklagare skall utföra ett åtal som riksåklagaren har beslutat väcka (åtalsförordnande) eller förordna att en åklagare skall utföra åtalsprövningen i ett ärende (åklagarförordnande). Riksåklagaren utför åtal i riksrätten då riksdagen har beslutat att åtal skall väckas mot republikens president, en medlem av statsrådet, justitiekanslern eller justitieombudsmannen. Riksåklagaren företräder också åklagarna i högsta domstolen. Riksåklagare Matti Kuusimäki (till höger) och ordföranden för Finlands Advokatförbund Kari Lautjärvi gav i december 2004 en kommuniké om utveckling av det regionala samarbetet mellan åklagare och advokater. Konkret samarbete bedrivs t.ex. på utbildningens område.
BITRÄDANDE RIKSÅKLAGAREN 13 Biträdande riksåklagaren avgör med samma behörighet som riksåklagaren de ärenden som ankommer på honom och fungerar som ställföreträdare för riksåklagaren. Arbetsfördelningen mellan riksåklagaren och biträdande riksåklagaren bestäms i Riksåklagarämbetets arbetsordning UPPGIFTSFÖRDELNING MELLAN RIKSÅKLAGAREN OCH BITRÄDANDE RIKSÅKLAGAREN Riksåklagaren avgör i första hand ärenden som gäller 1) principiellt viktiga eller vittgående frågor, 2) allmänna föreskrifter och anvisningar till åklagarna, 3) internationella relationer, 4) utnämning av åklagare, 5) utveckling, utbildning och forskning inom åklagarväsendet, samt 6) företrädande av åklagare i högsta domstolen. ÅKLAGARVÄSENDET Biträdande riksåklagaren avgör ärenden som gäller 1) åklagarväsendets allmänna förvaltning, 2) övervakning av åklagarverksamheten, 3) åklagarförordnanden till lokala åklagare och åtalsförordnanden med stöd av strafflagens 1 kap., 4) klagomål över åklagares avgöranden och förfaranden, 5) övervakning av strafforderärenden och därav följande åtgärder, samt 6) förordnanden att leda förundersökningen då en polisman misstänks för brott. Biträdande riksåklagare Jorma Kalske avgör bl.a. ärenden som gäller åklagarväsendets allmänna förvaltning och klagomål. Här med sekreteraren Riitta Kuronen.
14 ÅKLAGARVÄSENDET Lagen om yttrandefrihet i masskommunikation (460/2003) trädde i kraft 1.1.2004. Enligt lagen beslutar riksåklagaren om åtal skall väckas för ett brott som grundar sig på innehållet i ett publicerat meddelande och som hör under allmänt åtal samt för chefredaktörsförseelse i anslutning till ett sådant brott. Riksåklagaren bestämmer då också vem som skall utföra åtalet. Enligt uppgiftsfördelningen mellan riksåklagaren och biträdande riksåklagaren hör brottmål som gäller yttrandefrihet till biträdande riksåklagarens uppgifter. Ärenden som gäller yttrandefrihetsbrott refereras i avsnittet Åtalsärenden, s. 47. STATSÅKLAGARNA Vid Riksåklagarämbetet arbetade under verksamhetsåret 12 statsåklagare. Dessa är behöriga för åklagaruppgifter i hela landet. Statsåklagarna skall i första hand sköta åklagaruppgifterna i de från samhällets synpunkt viktigaste brottmålen. De skall också utföra åtal som justitiekanslern eller justitieombudsmannen har beslutat väcka. Statsåklagarna är dessutom åklagare i ärenden som hovrätten behandlar i första instans, om inte något annat föreskrivs eller bestäms. Riksåklagaren kan delegera beslutanderätt till statsåklagarna. Enligt förordningen om riksåklagarämbetet kan en statsåklagare med stöd av arbetsordningen eller med stöd av ett separat förordnande av riksåklagaren avgöra andra än principiellt viktiga och vittgående ärenden med samma befogenheter som riksåklagaren. I Riksåklagarämbetets arbetsordning föreskrivs att statsåklagarna kan avgöra ärenden som gäller ändringsprövning och klagomål, om ärendet inte föranleder åtgärder av riksåklagaren eller något annat ställningstagande. Statsåklagarna deltar i styrningen och utvecklingen av det lokala åklagarväsendet. De fungerar som kontaktpersoner mellan Riksåklagarämbetet och åklagarenheterna, stöder samarbetsområdenas chefer i frågor som gäller ledningen av respektive område, följer åklagarverksamheten och deltar aktivt i utvecklingsarbetet. Vidare främjar de åtgärder som syftar till att uppnå åklagarväsendets resultatmål, deltar i resultatförhandlingarna, förbereder uppföljningsbesök och ser till att dessa genomförs i praktiken. Statsåklagarnas områdesansvar, s. 19.
DE FRÅN SAMHÄLLETS SYNPUNKT VIKTIGASTE BROTTMÅLEN 15 Statsåklagarna skall i första hand sköta åklagaruppgifterna i de från samhällets synpunkt viktigaste brottmålen. Ett brottmål kan vara viktigt från samhällets synpunkt om det t.ex. är fråga om (RÅ:1998:1): < ett grovt brott som har samband med egentlig organiserad brottslighet < ett brott som har orsakat exceptionellt stora person-, miljö- eller förmögenhetsskador eller risk för sådana, < ett tjänstebrott som har begåtts av en tjänsteman i betydande ställning, < ett exceptionellt brott som riktar sig mot en tjänsteman på grund av dennes tjänsteutövning eller tjänsteställning (t.ex. brott mot rättsvården), < ett brott som har begåtts av personer i betydande samhällelig ställning, om ärendet uppvisar drag som kan rubba förtroendet för jämlikheten mellan medborgarna eller för det straffrättsliga systemets funktion, < ett brott som har klara politiska eller rasistiska motiv, < en gärning som har samband med de grundläggande fri- och rättigheterna (t.ex. brott mot yttrande- eller tryckfrihet eller s.k. medborgarolydnad), < ett ärende som innehåller internationella element eller tangerar internationell politik eller krigsförbrytelse eller brott mot humaniteten ÅKLAGARVÄSENDET RIKSÅKLAGARÄMBETET I egenskap av central förvaltningsmyndighet svarar Riksåklagarämbetet för den operativa ledningen av hela åklagarväsendet så att de uppgifter som krävs för att förverkliga det straffrättsliga ansvaret kan skötas på ett jämlikt, snabbt och ekonomiskt sätt, så som rättssäkerheten och allmän fördel kräver. Riksåklagarämbetet för budgetförhandlingar med justitieministeriet om åklagarväsendets resurstilldelning. Riksåklagarämbetet svarar för åklagarväsendets interna resultatstyrning. Förverkligandet av åklagarväsendets resultatmål 2004, s. 25. Riksåklagaren leder Riksåklagarämbetet och svarar för dess resultat. För att uppgifterna skall kunna söktas på ett ändamålsenligt sätt är Riksåklagarämbetet indelat i en förvaltningsenhet, en enhet för åtalsärenden, en utvecklingsenhet och en internationell enhet. Vid ämbetsverket arbetade under verksamhetsåret 36 tjänstemän. En förteckning över de anställda finns i slutet av berättelsen, före bilagedelen. För behandling av ärenden som gäller Riksåklagarämbetet och hela åklagarväsendet samt dess verksamhet finns vid ämbetsverket en ledningsgrupp som består av riksåklagaren som ordförande och av biträdande riksåklagaren som vice ordförande samt av enhetscheferna som övriga medlemmar.
16 ÅKLAGARVÄSENDETS ETIKPROJEKT ÅKLAGARVÄSENDET De etiska värdena får en allt större betydelse inom åklagarverksamheten. De stora förändringar som skett inom åklagarverksamheten samt den ökande internationaliseringen har lett till att de vedertagna verksamhetsmodellerna inte längre nödvändigtvis lämpar sig för alla situationer. Förändringarna förutsätter kontinuerlig omprövning av myndigheternas och tjänstemännens handlande. Statsrådet har fattat ett principbeslut om en gemensam värdegrund för statförvaltningen och förutsatt att myndigheterna utgår från denna gemensamma värdebas samt att de värden som fastställts genom värdediskussioner också iakttas i praktiken. Redan år 2003 konstaterades behovet av en intern värdediskussion inom åklagarväsendet. Den diskussion som då inleddes resulterade i konkreta åtgärder i maj 2004, då riksåklagaren tillsatte en etikarbetsgrupp för utredning av åklagarväsendets värdegrund och verksamhetsrelaterade etiska frågor samt för planering och genomförande av en etisk process inom åklagarväsendet. Till arbetsgruppen, som leds av statsåklagare Raija Toiviainen, hör representanter för de lokala åklagarämbetenas kanslipersonal och åklagare, representanter för Suomen syyttäjäyhdistys, Suomen nimismiesyhdistys och Personalföreningen vid Justitieförvaltningen samt för Riksåklagarämbetet. Etikarbetsgruppens medlemmar höll under verksamhetsåret 18 diskussionstillfällen på olika orter i Finland. Diskussionerna fördelades mellan samarbetsområdena på ett sådant sätt att varje tjänsteman inom åklagarväsendet hade möjlighet att delta i dem. Den höga deltagarprocenten visar att de anställda kunde aktiveras kring dessa frågor. Varje område enades om minst tre och högst fem etiska värden som vid ett riksomfattande möte i början av år 2005 utformas till etiska värden för hela åklagarväsendet. Att besluta om dessa värden och föra fram dem som en integrerad del av åklagarväsendets dagliga verksamhet är ett tidskrävande projekt, som emellertid fick en god början under verksamhetsåret. Projektet slutförs våren 2005. Åklagarväsendets värdeprocess inleddes år 2004. Finansministeriets konsultativa tjänsteman Kirsi Äijälä redogjorde för projektet Värden i vardagen och dess målsättningar vid ett möte med samarbetsområdenas chefer och RÅÄ:s personal.
ÅKLAGARVÄSENDETS SAMARBETS- OMRÅDEN 17 Enligt 5 2 mom i lagen om häradsåklagare kan justitieministeriet för en ändamålsenlig organisering av det lokala åklagarväsendet bestämma att olika häradsåklagarenheter skall sköta åklagaruppgifter i samarbete. I enlighet med 3 i förordningen om häradsåklagare utser riksåklagaren en chef för varje samarbetsområde för högst tre år i sänder. Riksåklagaren kan också utfärda närmare föreskrifter om hur samarbetet skall organiseras. Justitieministeriet utfärdade 26.9.2002 en föreskrift om samarbetsområdena. Föreskriften gäller tills vidare. Riksåklagaren förordnade 24.10.2002 chefer för samarbetsområdena, till en början för två år. År 2003 utfärdade riksåklagaren en föreskrift om organiseringen av samarbetet (RÅ:2003:1). Dessutom utfärdade han anvisningar om organiseringen av arbetet, om statsåklagarnas områdesansvar samt om samarbetsområdenas special- och nyckelåklagartjänster. Under verksamhetsåret utfärdade riksåklagaren en ny föreskrift om samarbetsområdenas chefer, som är i kraft 1.1 31.12.2005. Samarbetsområdena är 16 till antalet och täcker nästan hela landet. Endast Helsingfors härads åklagarämbete, Kittilä och Lapska armens härad samt landskapet Åland står i vissa avseenden utanför dessa arrangemang. Helsingfors, Kittilä, Lapska armen och Åland deltar emellertid t.ex. i regiongruppsarbetet inom sina respektive närområden. Regiongruppsverksamheten behandlas närmare på sidan 65. ÅKLAGARVÄSENDET Inom Kymmene samarbetsområde diskuterades våren 2004 möjligheterna att förenhetliga sekreterarnas arbetsrutiner. Ledande häradsåklagaren i Kouvola Irma Rosenius-Sutela (till vänster) och byråsekreterare Anne Renlund i Kotka jämför sina enheters arbetsmetoder.
18 SAMARBETSOMRÅDENA INOM ÅKLAGARVÄSENDET VAR UNDER VERKSAMHETSÅRET FÖLJANDE: ÅKLAGARVÄSENDET 1) Västra Nyland Esbo, Lojo (inkl. Vichtis) och Raseborg 2) Östra Nyland Borgå (inkl. Lovisa) och Vanda 3) Mellersta Nyland Forssa, Hyvinge, Tavastehus, Mellersta Nyland och Riihimäki 4) Päijänne-Tavastland Heinola, Lahtis och Orimattila 5) Kymmene Imatra, Kotka (inkl. Fredrikshamn), Kouvola och Villmanstrand 6) Egentliga Finland S:t Karins, Loimaa, Reso (inkl. Nystadsregionen), Salo, Åbo och Åbonejden 7) Birkaland Ikalis, Kangasala, Mänttä, Nokia, Tammerfors, Valkeakoski och Vammala 8) Satakunta Kankaanpää, Kumo, Björneborg och Raumo 9) Västkusten Karleby (inkl. Kaustby), Korsholm (inkl. Närpes), Jakobstad och Vasa 10) Södra Österbotten Kauhajoki, Kyroland, Lappo (inkl. Alavo) och Seinäjoki 11) Mellersta Finland Jyväskylä (inkl. Keuruu), Jämsä och Äänekoski (inkl. Saarijärvi) 12) Södra Savolax S:t Michel (inkl. Juva), Pieksämäki och Nyslott 13) Norra Karelen Joensuu (inkl. Ilomants och Kitee) och Nurmes (inkl. Lieksa) 14) Savolax Kuopioregionen (inkl. Nordöstra Savolax och Inre Savolax), Varkausregionen och Övre Savolax 15) Uleåborgs län Haapajärvi, Haukipudas, Kajana (inkl. Kuhmo och Suomussalmi), Kuusamo, Limingo, Uleåborg (inkl. Pudasjärvi), Brahestad och Ylivieska 16) Lapplands län Kemi, Nordöstra Lappland, Rovaniemi (inkl. Ranua-Posio), Sodankylä (inkl. Enare-Utsjoki) och Torneå (inkl. Tornedalen) Åklagarämbetet i Helsingfors härad, Kittilä och Lapska armens härad samt landskapet Åland står delvis utanför dessa arrangemang.
STATSÅKLAGARNAS OMRÅDESANSVAR 19 För resultatstyrningen av åklagarväsendet och för den interna uppföljningen har ansvaret för samarbetsområdena och för Helsingfors åklagarämbete fördelats mellan 11 statsåklagare. Detta har gjorts utan att behörighetsförhållandena inom åklagarväsendet ändrats och utan att någon administrativ mellaninstans har skapats. En statsåklagare med områdesansvar skall inom sitt område < fungera som kontaktperson mellan Riksåklagarämbetet och åklagarenheterna samt främja informationen i båda riktningarna, < biträda samarbetsområdets chef med att inleda och upprätthålla samarbetsverksamheten inom området, < följa åklagarverksamheten och aktivt delta i utvecklingen av den, < främja uppnåendet av åklagarväsendets resultat, < delta i resultatförhandlingarna och i förberedelserna inför dessa, samt < delta i uppföljningsbesök och i förberedelserna inför dessa. ÅKLAGARVÄSENDET De uppgifter som statsåklagarnas områdesansvar medför har inneburit en avsevärd ökning av den andel som styrningen och administreringen av den lokala åklagarverksamheten utgör av deras hela arbetsinsats. DET LOKALA ÅKLAGARVÄSENDET Det lokala åklagarväsendet är organiserat häradsvis. Åklagarenheterna är häradets åklagarämbeten eller häradsämbetets åklagaravdelningar. I Kittilä och Lapska armens härad fungerar länsmannen som åklagare. Åland har en landskapsåklagare. I slutet av räkenskapsåret fanns det sammanlagt 68 åklagarenheter. Enligt 5 2 mom. i lagen om häradsåklagare kan justitieministeriet, efter att ha hört länsstyrelsen, bestämma att ett härads åklagarämbete eller ett häradsämbetes åklagaravdelning skall sköta åklagaruppgifter också inom ett annat härads område. Justitieministeriet förordnade 27.8.2004 att Nokia åklagarenhet skall sköta åklagaruppgifterna i Vammala härad, att Tammerfors åklagarenhet skall sköta åklagaruppgifterna i Kangasala härad samt att Uleåborgs åklagarenhet skall sköta åklagaruppgifterna i Haukipudas och Limingo härad. Förordnandena trädde i kraft 1.1.2005. Inklusive de förordnanden som justitieministeriet gav under verksamhetsåret var antalet åklagarenheter (inkl. Åland) sammanlagt 64 i början av år 2005. Lokal åklagarmyndighet är häradsåklagaren, som skall sköta förverkligandet av det straffrättsliga ansvaret vid behandlingen av brottmål, åtalsprövning och rättegångar samt utfärda strafforder enligt vad som föreskrivs särskilt.