Er beteckning Byråchefen Hedvig Trost 2011-09-13 B 5765-10 Rotel 21. Ert datum

Svarsskrivelse Sida 1 (7) Datum Rättsavdelningen 2011-11-25 ÅM 2011/5910 Ert datum Er beteckning Byråchefen Hedvig Trost 2011-09-13 B 5765-10 Rotel 21 Högsta domstolen Box 2066 103 12 Stockholm AW./. riksåklagaren ang. grovt narkotikabrott (Svea hovrätts, avd. 4, dom den 15 november 2011 i mål nr B 6065-10) Högsta domstolen har förelagt mig att inkomma med svarsskrivelse. Jag vill anföra följande. Min inställning Jag medger att Högsta domstolen rubricerar brottet som narkotikabrott och att fängelsestraffets längd sätts ned. Jag motsätter mig inte att Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd. Bakgrund AW åtalades för grovt narkotikabrott. Det gjordes gällande att han den 1 november 2009 på Sveavägen och i bostaden i Stockholm olovligen, huvudsakligen i överlåtelsesyfte, innehaft 23,66 gram mefedron och sex tabletter MDMA, vilket är narkotika. Tingsrätten fann att AW i delvis överlåtelsesyfte innehaft 23,6 gram mefedron och sex tabletter MDMA och dömde honom för grovt narkotikabrott till fängelse i två år och sex månader. Enligt tingsrätten skulle gränsen för grovt brott vid ett rent mängdresonemang uppgå till 15 gram mefedron. AW överklagade tingsrättens dom till hovrätten och yrkade att brottet skulle bedömas som narkotikabrott av normalgraden och att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn förenad med behandlingsplan. I andra hand yrkade han straffnedsättning. Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Hovrätten delade tingsrättens bedömning i rubriceringsfrågan. I påföljdsfrågan fann hovrätten att AW kunnat redovisa en positiv utveckling när det gäller sina personliga förhållanden, men att annan påföljd än fängelse, med hänsyn till brottets art och höga straffvärde, inte kunde komma i fråga. Överklagandet AW har överklagat hovrättens dom och yrkat att brottet ska bedömas som narkotikabrott av normalgraden och att påföljden ska bestämmas till skyddstillsyn förenad med behandlingsplan eller att straffet annars ska sättas ned. Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C 010-5625000 Telefax 010-5625299 registrator@aklagare.se Webbadress www.aklagare.se

Svarsskrivelse Sida 2 (7) AW har till grund för sitt överklagande anfört att gränsen för grovt brott bör sättas högre eftersom mefedron i farlighetshänseende är att jämställa med amfetamin. Han har som skäl för prövningstillstånd anfört att det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen fastställer kriterier för gränsdragningen mellan grovt narkotikabrott och narkotikabrott av normalgraden när det gäller mefedron. Grunderna för min inställning Straffvärdebedömning m.m. vid narkotikabrott Straffskalan för narkotikabrott av normalgraden är enligt 1 narkotikastrafflagen (1968:64) fängelse i högst tre år och straffskalan för grovt narkotikabrott är enligt 3 samma lag fängelse i lägst två år och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om det har utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika eller annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art. Det anges också att bedömningen ska grundas på en sammanvägning av omständigheterna i det särskilda fallet. Arten och mängden av den narkotika som gärningen avser är viktig vid såväl rubricerings- som straffvärdebedömningen (se t.ex. NJA 1993 s. 38 och NJA 2011 s. 357). Bedömningen i dessa frågor ska emellertid grundas på en sammanvägning av omständigheterna i det enskilda fallet, varför det också är av betydelse vilken roll gärningsmannen haft när det gäller narkotikahanteringen i vidare mening, om han eller hon själv är narkotikaberoende och vad syftet med gärningen har varit. Att gärningen utgjort ett led i organiserad brottslighet kan tala för att brottet ska bedömas som grovt. Även graden av hänsynslöshet ska tillmätas betydelse vid bedömningen av om brottet är att bedöma som grovt, såsom att det aktuella preparatet är särskilt farligt eller att det varit fråga om systematiskt bedriven överlåtelse till skolelever eller annan ungdom eller till intagna på anstalter (se bl.a. prop. 1980/81:76 s. 208 ff. och NJA 2004 s. 354). Högsta domstolen har i NJA 2011 s. 357 uttalat följande angående frågan om vilka gärningar som bör rubriceras som grovt narkotikabrott. Som en allmän sammanfattning kan sägas att rubriceringen grovt narkotikabrott är avsedd för främst sådana allvarliga gärningar som ingår i en organiserad narkotikahandel med inriktning på att i vinningssyfte sprida missbruk och utnyttja missbrukarnas beroende. Narkotikabrott som står i ett direkt samband med eget missbruk är däremot som regel inte avsedda att betecknas som grova brott och får allmänt sett anses ha ett lägre straffvärde. Som framhålls på s. 208 i propositionen innebär detta givetvis inte att det förhållandet att gärningsmannen missbrukar narkotika kan åberopas som skäl för strafflindring vid narkotikabrott av verkligt allvarlig natur, t.ex. när gärningsmannen tagit befattning med narkotika i stor omfattning eller när gärningen är ägnad att leda till en omfattande spridning av missbruket.

Svarsskrivelse Sida 3 (7) I domen uttalade Högsta domstolen vidare att det är självklart att arten och mängden av den narkotika som en tilltalad har befattat sig med är en faktor som är viktig vid straffvärdebedömningen i narkotikamål. Detta angavs innebära att tabeller som upprättats med stöd av praxis och med utgångspunkt i art och mängd ofta kan vara ett värdefullt hjälpmedel, särskilt i fråga om brottslighet som inte är grov. Tabeller som upprättas med utgångspunkt i art och mängd är emellertid enligt Högsta domstolen alltid förenade med osäkerheter och därmed också risker för missvisande jämförelser. I en dom av den 21 oktober 2011 i mål nr B 2613-11 anför Högsta domstolen följande beträffande missbruksrelaterad brottslighet. I förarbetena till ändringen år 1981 anges som en utgångspunkt att missbruksrelaterad narkotikabrottslighet i större utsträckning än tidigare bör kunna bedömas som normalbrott. Som exempel anförs att en yngre narkotikamissbrukare som överlåter eller medverkar till en överlåtelse av narkotika i det huvudsakliga syftet att finansiera ett eget missbruk inte bör träffas av den straffskärpning som höjningen av minimistraffet för grovt brott innebär. Vidare uttalas att det i sådana situationer ofta rör sig om förhållandevis stora kvantiteter narkotika, men att det inte sällan är beroende av tillfälligheter vilken mängd brottet har avsett i det enskilda fallet (a. prop. s. 206). Samtidigt betonas i förarbetena att det inte som skäl för strafflindring kan åberopas att gärningsmannen själv brukar narkotika när det är fråga om brottslighet av verkligt allvarlig natur, t.ex. när gärningsmannen tagit befattning med narkotika i stor omfattning eller när gärningen är ägnad att leda till en omfattande spridning av missbruket (a. prop. s. 208). Hänsynslösheten i gärningsmannens förfarande ska alltså tillmätas ökad betydelse vid bedömningen. I domen poängterar Högsta domstolen att arten och mängden av den narkotika som en tilltalad har befattat sig med är viktiga faktorer vid bedömningen av straffvärdet, särskilt när det gäller brottslighet som inte är grov. Högsta domstolen fortsätter enligt följande. Art och mängd är emellertid inte är de enda faktorer som ska beaktas vid bedömningen av straffvärdet. De utgör endast en del av bedömningsunderlaget. Som Högsta domstolen framhöll i sin dom den 16 juni 2011 i mål B 5412-10 är det angeläget att omständigheter vid sidan av art och mängd tillmäts större betydelse vid bestämningen av straffvärdet än vad som ofta har skett. Det gäller inte bara vid grova brott som var aktuella i det målet utan även vid brott av normalgraden. En samlad bedömning av alla relevanta faktorer leder alltså till att straffvärdet kan bli såväl högre som lägre än vad det blir om bara art och mängd beaktas.

Svarsskrivelse Sida 4 (7) Om mefedron Mefedron klassades som hälsofarlig vara den 15 december 2008 och som narkotika den 25 maj 2009 (SFS 2009:316). Mefedron ingår i gruppen syntetiska katinoner. MDPV, metedron, butylon, flefedron, metylon, nafyron och N-etylkatinon är andra exempel på narkotikaklassade syntetiska katinoner. Mefedron är en relativt ny drog som endast har nyttjats ett par år. Missbruket av mefedron har dock ökat kraftigt i Sverige under det senaste året. Drogen säljs främst på Internet. En klar majoritet av missbrukarna är ungdomar. Insamlad information från olika europeiska länder talar för att missbrukarna till stor del är sådana som använder eller tidigare har använt ecstasy. Högsta domstolen har i NJA 2011 s. 357 uttalat att mefedrons generella farlighet inte på något för straffvärdebedömningen avgörande sätt skiljer sig från amfetamins generella farlighet. Högsta domstolen har i två domar från den 21 oktober 2011 i mål nr B 2613-11 och B 2944-11 om rubricering och straffvärde när det gäller befattning med MDPV och metylon anfört att samtliga syntetiska katinoner bör jämställas i farlighetshänseende och att det inte finns tillräckligt stöd för att i mängdhänseende bedöma MDPV och metylon annorlunda än amfetamin. I de aktuella domarna uttalar Högsta domstolen också att de av domstolarna ofta använda amfetamintabellerna, som utgår från mängd, måste anses vara för höga och att en sänkning av dessa värden följer som en naturlig konsekvens av Högsta domstolens dom av den 16 juni 2011 (NJA 2011 s. 357) och möjliggör en mer differentierad straffvärdebedömning utan att brottet blir att bedöma som grovt. Min bedömning Rubricering och straffvärde AW har för eget bruk och i överlåtelsesyfte innehavt drygt 23 gram mefedron och sex tabletter MDMA. Det har varit fråga om missbruksrelaterad brottslighet och han har, såvitt framkommit i målet, inte utfört gärningen i vinningssyfte. Några särskilda försvårande eller förmildrande omständigheter synes inte vara för handen. Mot bakgrund av de uttalanden som Högsta domstolen gjort i NJA 2011 s. 357 respektive domarna av den 21 oktober 2011 anser jag att förutsättningar saknas att bedöma brottet som grovt. Brottet bör därför rubriceras som narkotikabrott av normalgraden. I domen från den 21 oktober 2011 i mål nr B 2613-11 bedömde Högsta domstolen att straffvärdet för insmuggling, förvärv och innehav av cirka 100 gram MDPV uppgick till fängelse i sex månader.

Svarsskrivelse Sida 5 (7) Vid en samlad bedömning av omständigheterna i målet bör straffvärdet för det brott AW har begått uppgå till fängelse i fyra månader. Påföljdsval AW har yrkat att påföljden i första hand bestäms till skyddstillsyn med behandlingsplan. Narkotikabrott är brott av sådan art att utgångspunkten är fängelse om inte särskilda skäl talar för en frivårdspåföljd (se bl.a. NJA 1997 s. 522, NJA 2001 s. 86 och NJA 2001 s. 570). I NJA 2008 s. 653 betonar Högsta domstolen att det får antas att presumtionen för fängelse främst gör sig gällande beträffande sådana gärningar som ingår som led i omsättningen av narkotika. Högsta domstolen framhöll också att inte endast gärningens art utan också straffvärdet, även när detta inte i sig är tillräckligt högt för att motivera ett fängelsestraff, är av betydelse för påföljdsvalet i det enskilda fallet; ju högre straffvärdet är desto mindre krävs det för att brottslighetens art ska anses vara tillräcklig för att motivera ett fängelsestraff. Vid val av påföljd ska rätten enligt 30 kap. 9 brottsbalken som skäl för skyddstillsyn beakta om det finns anledning att anta att denna påföljd kan bidra till att den tilltalade avhåller sig från fortsatt brottslighet. Som särskilda skäl för skyddstillsyn i stället för fängelse kan rätten beakta 1. om en påtaglig förbättring skett av den tilltalades personliga eller sociala situation i något hänseende som kan antas ha haft samband med hans brottslighet, 2. om den tilltalade undergår behandling för missbruk eller annat förhållande som kan antas ha samband med hans brottslighet, 3. om missbruk av beroendeframkallande medel eller något annat särskilt förhållande som kräver vård eller annan behandling i väsentlig grad har bidragit till att brottet har begåtts och den tilltalade förklarar sig villig att gå igenom lämplig behandling som enligt en för honom uppgjord plan kan anordnas i samband med verkställigheten (s.k. kontraktsvård) eller 4. om den tilltalade samtycker till att skyddstillsynen förenas med en föreskrift om samhällstjänst och en sådan föreskrift är lämplig med hänsyn till den tilltalades person och övriga omständigheter. Av ett yttrande från kriminalvården av den 31 maj 2010 framgår att AW sedan det aktuella brottet begicks har utvecklat ett missbruk av alkohol, vilket han dock genomgått behandling mot. Enligt yttrandet är han nu helt nykter och får

Svarsskrivelse Sida 6 (7) medicinering mot sitt alkoholsug. Kriminalvården bedömer att ett övervakningsbehov föreligger och anser att skyddstillsyn med föreskrift om alkoholavvänjande behandling är den lämpligaste påföljden. Enligt kriminalvården är AW inte lämplig för samhällstjänst. Enligt hovrättens dom har AW uppgett att han går på behandling för sitt tidigare missbruk, att han har slutfört sina studier och att han fått en provanställning. Av ett i hovrätten ingivet intyg av den 3 november 2010 av legitimerade psykologen Lennart Alm framgår att AW sedan den 31 mars 2010 har en pågående samtalskontakt med Lennart Alm samt att han parallellt med samtalsterapin haft läkarkontakt med Mariakliniken och genomgått en antialkohol- och antidrogbehandling. Enligt ett av AW ingivet intyg av den 3 november 2010 från behandlaren May Mattsson, Capio Maria Beroendecentrums öppenvårdsmottagning, har AW sedan april 2010 haft kontinuerlig samtalskontakt med May Mattson och att han under denna tid regelbundet har lämnat negativa urinprover. Mot bakgrund av AWs missbruksproblem finns skäl att tro att skyddstillsyn skulle kunna bidra till att han avhåller sig från fortsatt brottslighet. AW har själv yrkat att han ska dömas till skyddstillsyn med behandlingsplan. Någon särskild behandlingsplan har inte utarbetats av kriminalvården, varför förutsättningar att döma till skyddstillsyn med s.k. kontraktsvård saknas. AW synes ha genomgått en positiv utveckling, bl.a. till följd av den behandling mot sitt alkoholmissbruk som han har påbörjat. Aktuella uppgifter om AWs personliga och sociala situation föreligger emellertid inte i målet. På den föreliggande utredningen kan jag därför inte tillstyrka att påföljden bestäms till skyddstillsyn. Jag anser sålunda att AW bör ådömas fängelse. Fängelsestraffets längd bör bestämmas i enlighet med brottets straffvärde. Prövningstillstånd Högsta domstolen har i NJA 2011 s. 357 slagit fast att mefedron ur farlighetshänseende bör jämställas med amfetamin. Vidare har Högsta domstolen i domarna av den 21 oktober 2011 slagit fast att syntetiska katinoner, däribland mefedron, i mängdhänseende bör jämställas med amfetamin samt att straffvärdena för amfetamin bör sänkas i förhållande till de tabeller baserade på art och mängd som hittills tillämpats av domstolarna. I sistnämnda mål var fråga om liknande omständigheter som i förevarande fall. En person med missbruksproblem hade infört MDPV i landet delvis i överlåtelsesyfte, men utan något vinstintresse. Straffvärdet för befattning med 100 gram MDPV bestämdes till sex månaders fängelse.

Svarsskrivelse Sida 7 (7) De prejudikatfrågor som förelegat i här aktuellt mål, frågan hur mefedron ska bedömas i farlighetshänseende liksom frågor om brottets rubricering och straffvärde, kan sägas ha blivit tillgodosedda genom dessa domar. Den aktuella domen överklagades emellertid före Högsta domstolens dom den 16 juni 2011 (NJA 2011 s. 357). Vid den tidpunkt den här aktuella domen överklagades var av intresse att få prövat bl.a. frågan hur mefedron skulle bedömas ur farlighetshänseende. Jag vill därför hänvisa till 54 kap. 10 andra stycket rättegångsbalken, enligt vilken Högsta domstolen om prövningstillstånd fordras i två eller flera likartade mål och Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd i ett av dem, får meddela prövningstillstånd även i övriga mål. Mot denna bakgrund motsätter jag mig inte att Högsta domstolen, närmast av rättviseskäl, meddelar prövningstillstånd i målet. Bevisuppgift Jag ber om att få återkomma med bevisuppgift för det fall Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd i målet. Anders Perklev Kopia till: Utvecklingscentrum Stockholm City åklagarkammare i Stockholm (AM-176907-09) Hedvig Trost