Svensk Druid-Tidning Nr 10 december 2010 76 årgången God Jul & Gott Nytt År önskar Redaktionen Foto: Göran Lindgren
Svensk Druid-Tidning Nr 10 december 2010 Hög tid att vara Druid När vi i vår Orden vandrar genom de olika graderna får vi avge löften som med åren får djupare betydelse. Att ställa upp och hjälpa varandra blir något självklart och ordensarbetet blir då inte betungande. Vi träffar många nya människor som förkroppsligar begreppet medmänniskor som blir våra bröder och vänner, då kan ordensarbetet inte bli någon belastning utan en förmån som Orden ger oss alla. Man kan ha olika skäl för att vara med i en Orden. För en del är det mötena med andra i efterlogen som har betydelse, för andra kan det vara den frid och avkoppling som mötet i lunden ger. För många har faktiskt budskapet i våra ritualer stor inverkan. Oavsett skäl så fostras vi i Orden, samtidigt som vi fostrar varandra. Druid-Orden har ett allmängiltigt budskap som i vår tid är av största betydelse. Orden är inte bara graden, fracken och medaljer eller god mat och dryck. Det är bisaker, kanske också viktiga, men det är inte huvudsaken. Huvudsaken är det Druidiska budskapet om att leva som en god människa, att göra sitt bästa, att ta hand om varandra och hjälpa efter bästa förmåga. Druid-Orden gör oss inte till riktiga Druider, det är bara vi själva som ska försöka leva så att vi kanske kan kalla oss sanna Druider. När Ni sätter er ner uti logerna och tänker igenom hur Er speciella loge skall utvecklas, ha ett brett tänkande och betänk att om alla tänker lika, blir inte mycket tänkt. Inför de stora helgerna vi nu går att fira vill jag att Ni tänker på om det är någon som behöver ett kort, ett telefonsamtal eller ett besök och glöm för all del inte köpa en Druidkalender, där behållningen oavkortat går till Ordens stipendiefond. Jag och min hustru Margoth tillönskar alla bröder med nära och kära... God Jul och ett Gott 2011 Björn Cederberg, RSÄÄ 2
Nr 10 december 2010 Svensk Druid-Tidning I huvudet på en redaktör Om att gå, eller inte gå vilse. Det är nu bortåt sextiofem år sen Ulf Peder Olrog skrev visan om Rosenblom med refrängen Vi har varit på turné.. Som liten pojke grät jag när jag hörde den sjungas i Frukostklubben någon gång på den senare halvan av fyrtiotalet. I mitt barnsliga huvud handlade den naturligtvis om några stackare som gått vilse, på det sätt som bara små barn kan gå vilse, en traumatisk händelse av största allvar för ett barn. Långt senare har jag förstått att vilsenheten berodde på våldsamt festande och därför hade en helt annan förklaring än den som jag trott på. Det spelade ingen roll att jag kom underfund med den saken, jag har alltid haft den största respekt för att gå vilse. Allt var nästan glömt, när jag i bilen fann en CD med rap-musik. Spåren på skivan var monotona och föll mig inte i smaken, men jag tyckte att jag i alla fall skulle ge musiken en chans. Ett stycke repeterade samma sak gång på gång. It s a long way to go, when you don t know where to go, and you don t know where to go when you re lost! Vilken fyndig formulering! Det är långt att gå, när du inte vet vart du ska gå, och du vet inte vart du ska gå när du är vilsen! (Ni får ursäkta den töntiga översättningen) Resten av skivan var kass, så dålig att jag kastade den, men just den där raden påminde mig plötsligt om min livslånga rädsla för att gå vilse! Tänk noga på vilket behov vi alla har av att veta vart vi ska. Åt vilket håll, i vilken riktning, vilka värderingar ska få styra våra steg? Vad ska vi tro på? Vilka saker ska få vara heliga för oss, i alla fall så pass heliga att vi kan kalla dessa saker för våra principer? Det är kanske alldeles för enkelt att säga att vår ordens principer och de löften vi ger skulle kunna vara vad som behövs för att utgöra riktlinjerna för oss, men samtidigt tror jag att det kan vara fullt tillräckligt. Om vi på fullt allvar skulle kunna påstå att vi helt klarat av att leva upp till vad druidismen kräver av oss, då skulle världen inte se ut som den gör. Skulle en julhelg kunna vara en början på något nytt, något bättre? Allt ligger i våra egna händer. I stället för den där högen av julkort som vi skickar, bara för att vi fick julkort därifrån i fjol, kanske vi skulle kunna ringa ett telefonsamtal som kunde ge så mycket mer av personlig värme än julkortet? Finns det kanske tid att göra ett besök hos någon som man glömt bort alldeles för mycket under de senaste åren? Låt de bästa av tankar och intentioner få styra stegen. Då kan våra samveten bli den sköna kudde som det kan bli. Jag såg en diakonissa i åttioårsåldern som fortfarande var verksam i ett malariadrabbat område i Afrika i TV häromdagen. Reportern frågade henne om inte hennes liv var svårt och jobbigt. Vem har sagt att våra liv ska vara annorlunda? sa hon. Om det liv man levt inte varit till nytta och glädje för någon annan, då har man inte levt! Hur skulle vi kunna gå vilse med våra principer, våra löften och sådana människor att efterlikna? God Jul! Bertil Carlsson Svensk Druid-Tidning SVENSKA DRUID-ORDEN F G D O Västergatan 3A 211 21 Malmö Tel 040 12 80 81 Fax 040 12 80 83 Bankgiro: 782-1911 Bank: Svenska Handelsbanken Org.nr: 84 60 01-3454 E-post: kansliet@druidorden.org Website: http://druidorden.org Ansvarig utgivare: Björn Cederberg Erlandsvägen 38 731 40 Köping, Tel. 0221 719 16 E-post: rsaa@druidorden.org Redaktion: Göran Lindgren Sallerupsgården 212 91 Malmö, Tel. 040 49 33 94 E-post: sdt@druidorden.org Johnny S Andersson Spruthusgränd 9 826 50 Söderhamn, Tel. 0270 168 46 E-post: johnny.s.andersson@soderhamn.com Bertil Carlsson Spinettstråket 1 G 903 53 Umeå, 090 12 64 80 E-post: bertil.carlsson@rodang.se Henrik Enander Bolmstadvägen 27 341 35 Ljungby, Tel. 0372 815 05 E-post: gun.henrik@telia.com Caj Söderberg Box 2101 750 02 Uppsala, Tel 018 10 60 05 E-post: caj.soderberg@accurat.se Annonsansvarig layout & original: Göran Lindgren Sallerupsgården 212 91 Malmö Tel. 040 49 33 94 E-post: g.k.lindgren@telia.com sdt@druidorden.org Adressändringar Adressändringar m.m. skickas till Ordens Kansli i Malmö i samband med övrig rapportering. Prenumeration inom Sverige: 100:-/år Prenumeration utom Sverige: 400:-/år Tryckeri: Jomagp, Ljungby Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insända manus. Nummer 1/2011 utkommer den 20 jan manusstopp den 25 dec Nummer 2 utkommer den 20 febr manusstopp den 25 jan Upplaga: 5.200 ex ISSN: 1650-8815 Bertil Carlsson Tel 090 12 64 80 E-post bertil.carlsson@rodang.se 3
Myten o heliga G Svensk Druid-Tidning Nr 10 december 2010 Enlig legenden samlade Josef av Arimatea på Golgata upp Kristi blod i en bägare som senare blev den legendariska gralen, men Gral kan också vara den kalk som användes vid Jesu sista måltid med lärjungarna, måltiden som har kallats för den första nattvarden. Denna kalk, Gral, har lockat och fängslat människor under två tusen år. Legenderna om den har fascinerat författare, poeter, kompositörer, filmmakare, likväl som de medeltida riddarordnarna och sagans tidiga konungar. Men vem var Josef från Arimatea?. Enligt evangelierna var han en rik man, en judisk ledare, medlem i det styrande Stora Rådet och i hemlighet lärjunge till Jesus. Josef skall inte ha röstat med de övriga i Stora Rådet när beslutet att gripa Jesus togs Han är helgonförklarad i den katolska kyrkan och hans festdag firas den 17 mars. I den ortodoxa kyrkan nämns han som en av myrrbärarna - de som först kom till Jesu grav och blev vittnen till uppståndelsen. Det var Josef som ordnade att Jesu kropp togs ned och begravdes.. Legendbildningen är stor kring Josef från Arimatea. Under tidig medeltid uppkom legenden att Josef skulle ha besökt den mytiska ön Avalon, utanför engelska kusten, välkänd i druidiska sammanhang. Han kopplas därför ihop med Arthursagan, legenden om Kung Arthur och riddarna runt runda bordet, samt med Gral. Legenden berättar att Josef förde med sig den törnekrans, som den korsfäste Jesus haft runt huvudet. Han ska ha planterat törnet vid Glastonbury kloster på Englands sydkust. Legenden berättar också att Josef kan ha varit en före detta romersk soldat. Om han förde med sig Gralen sägs inte. Myterna om Gral berättar också att den skulle ha förvarats i en mytiskt borg, som hette Mont Salvat. Borgen skall ha legat någonstans i nuvarande Spanien, flera orter har utpekats. Gralen vaktades av riddare och under riddartiden kom Gralen att uppfattas som målet för den sanne riddaren och av den som sökte efter Gral krävdes absolut kyskhet. Myterna kom att utvecklas mycket under 1100-talet och för att förstå det måste vi känna till utvecklingen av nattvarden under samma århundrade. Den var den utvecklingen som kom att göra att många av de senare myterna uppstod kring Gral som bägaren med Kristi blod. En av dem som bidrog till myterna var Geoffrey of Monmouth i början av 1100-talet. Han ska ha varit en munk som senare blev biskop. Han är den som för första gången behandlar Arthursagan, riddarna kring runda bordet och Gralen i en krönika: De brittiska kungarnas historia, skriven i början av 1100-talet. Det mesta av vad Geoffrey skriver, grundar sig på gamla myter och där de inte räckt till, har han fabulerat. Han går också tillbaka till historieskrivaren Nennius, en walesisk munk, som på 790-talet skrev Historia Britonum och som lär vara den som först skrivit om trollkarlen Merling som verkade vid Arthurs hov. Geoffry s skildring är en av flera legender om kung Arthur och hans riddare och sökandet efter Gral. Legenderna är kända över hela den engelsktalande världen och har gjort Kung Arthur till den mest kände keltiska hjälten. Om han funnits är dock tveksamt. Historikerna är inte eniga på den punkten. Varför började riddarna sökandet efter Gralen? Motivet är olika i olika legender. I en berättas att Arthur blev svårt sjuk och att riddarna då gav sig iväg för att finna den heliga Gralen, som med sina livgivande krafter, kunde göra 4
Nr 10 december 2010 Svensk Druid-Tidning m Den ralen Text: Bo-Gunnar Ledin, foto Göran Lindgren kungen frisk. Många av riddarna stupar under sökandet. Så småningom finner man den. Vem som finner den varierar också: Sir Galahed och Parcifal är vanligast nämnd i legenderna. Gralen förs till kungen som återfår hälsan. Kompositören Richard Wagner använde sig av legenden om Gral i ett par av sina operor, Lohengrin, och särskilt den sista han skrev; Parcifal, som kom 1882. Operan behandlar Gralen samt det spjut som genomborrade Jesus i sidan på Golgata. Båda föremålen ska ha funnits på borgen Mont Salvat och det är dit som Wagner lagt handlingen i operan med riddaren Parcifal. Wagner skrev också librettot till operan. Wagner hämtade inspirationen från Wolfram von Eschenbach som i början av 1200-talet skrev verket Parzifal - det äldsta bevarade tyska verk som nämner Gral och ansett som det förnämsta episka verket från 1200-talets Tyskland. Gralen har intresserat människor även i vår tid. 1995 hölls ett föredrag i Malmö om just Gralen. Det var teosoferna som arrangerade föreläsningen. Ordet teosofi betyder vishet om Gud och står för en åskådning som i sin moderna variant är en mystisk religiös riktning som vill ersätta religiös tro med kunskap om gudomen. Föreläsaren berättade att Gralen på 1100-talet fick en kristen klädnad med en utveckling av nattvarden, men att den i grund och botten är en mycket gammal symbol och att det finns en mängd olika Gralmyter som kan kopplas till bl a den stora domen i Köln, till kung Arthurs riddare såväl som till 1100-talets riddarordnar som Tempelherrarna och Johanniterna. Gral kan betyda många olika saker. Enligt föreläsaren vet man inte om namnet skall härledas från latinet, keltiskan eller från något annat språk. Kopplingen till nattvarden och Gral som kalken med Kristi blod, gör att sökandet efter den heliga Gralen, enligt föreläsarens tolkning, egentligen betyder att man söker efter att finna sig själv. Tre producenter vid BBC- två historiker och en författare - publicerade en fackbok vid namn Heligt blod, helig Gral år 1982. Den blev mycket uppmärksammad. De säger sig ha studerat frankerrikets historia, legenden om Parcifal samt evangelierna. De påstår i boken att Jesus var gift med Maria Magalena och hade en dotter med henne. Efter korsfästelsen flydde Maria med dotter till Gallien, nuvarande Frankrike. Deras ättlingar blev merovingerna, det kungahus som styrde frankerriket mellan åren 447 och 761. Bokens teori är att Den heliga Gralen egentligen är det blodsband som finns mellan Jesus och merovingerna. Boken har blivit hårt kritiserad av många historiker. Den utgavs på svenska för några år sedan. Författarna lär ha stämt Da Vincikodens författare, Dan Brown, för plagiat Många andra författare har under åren behandlat Gralmyten i sina verk. Historiedocenten Peter Ullgren redovisar en gralmyt i sin år 2010 utgivna bok Hemligheternas sällskap. Den myten säger att Gralen är förvarad i den kända kyrkan Rosslyn Chapel i Skottland och bevakad av släkten S:t Clair som ägt kyrkan sedan 1446. Men legenden om Gral hittas inte bara hos författare. Även poeter och andra konstnärer berörs av den. Vid Orrefors glasbruk verkade formgivaren Simon Gate från 1916 till 1944. Han vann världsrykte för sina graverade glasgraler, formade med en glasteknik som kallas just gralteknik. Ett antal sådana graler finns i Orrefors museum. Filmen har intresserat sig för legenderna om Gral. För några år sedan gjordes en film med Harrison Ford i rollen som arkeologen Indiana Jones.. Filmen handlar om sökandet efter Gral. I filmen vaktas Gralen av en 700-årig riddare. Filmen är spännande och fantasirik och gjord med stor teknisk finess. I Sverige kommer man inte ifrån vår egen Graldiktare - Gustav Fröding - född 1860 död 1911, en av våra verkligt kända och folkkära poeter. I diktsamlingen Stänk och flikar från 1896 finns diktverket Sagan om Gral. Fröding bygger vidare på detta motiv i diktsamlingen Gralstänk från 1898. I ett förord till diktverket Gralstänk skriver Fröding bl a följande: För att bokens titel och innehållet av dess första diktcykel må bättre förstås, hänvisar jag först och främst till Sagan om Gral i Stänk och Flikar, där jag begagnat återfinnandet av det under medeltiden berömda Gralsmycket såsom en symbol för allförsoningen. Vidare säger Fröding: Redan i Sagan om Gral är bägaren med dess innehåll betecknad som livets vin och de vises sten. Jag avslutar mina nedslag bland Gralmyterna med att återge några rader ur Frödings omtalade dikt Sagan om Gral : Gral är allt varandes hopp och hugsvalan, Gral är juvelen med underligt sken, siad är Gral av Sibyllan och Valan, Gral är de vises sten. Fordom ett kärl av smaragd, som har flutit över i urtid av livets vin, nu kring sin dryck har det helt sig slutit, vinet är vordet rubin. 5
Svensk Druid-Tidning Nr 10 december 2010 F19 -den frivilliga svenska f Text Caj Söderberg Huvuddelen av jaktdivisionen De flesta av oss svenskar idag vet inte mycket av vår egen nutidshistoria. Även om Sverige deklarerade sig som ett neutralt land var nära 8 260 män och kvinnor engagerade i den svenska frivilligkåren i försvarskriget mot Sovjet i Finland 1939-40. Många stred med de finska marktrupperna och många i flygförsvaret. De svenska frivilliga gjorde många heroiska insatser tillsammans med finnarna trots att sovjettrupperna var betydligt fler till antalet. Många svenskar stupade också för de ryska kulorna. F19 blev namnet på den svenska frivilliga flygflottilj som under Vinterkriget stred under några isande kalla månader utanför Uleåborg i norra Finland. Det var ca 250 man varav omkring 25 flygande och därtill en handfull omoderna flygplan. De flög med den dåvarande finska nationalitetsbeteckningen, svastickan, på planen. Denna byttes senare ut till den runda blåvita beckningen efter att Hitler släpat svastickan i smutsen. Kunde nu dessa åstadkomma något av betydelse när vårt broderfolk bokstavligen gick man ur huse för att kämpa för sin självständighet? Vi kan då citera något ur den bok som dåvarande kaptenen vid finska luftförsvarsstaben skrev om vinterkriget. Innan det svenska frivilligflyget, F19, började operera från sina baser i Nordfinland, fanns det inte ett enda finländskt flygplan i hela norra hälften av Finland De fortsatta flygattackerna nattetid medverkade till att fronten bokstavligen frös fast i den arktiska kölden. Torneå och Kemi överfölls aldrig av sovjetiskt flyg, inte heller Uleåborg efter den 21 januari. Finlands sak blir vår. I Stockholm möts den 18 oktober 1939 de fyra Nordiska stats-cheferna med anledning det akuta läget i Finland. En hundratusenhövdad skara går i ett fackeltåg till Stockholms slott för att hylla tre konungar och den finska presidenten. Det var en mäktig manifestation för stödet till Finland. När det gäller den finansiella hjälpen går det undan. LO och Arbetsgivarföreningen får ihop 35 mkr och från en sammanslutning av banker och storföretag, ytterligare 62 mkr. Finansieringen var säkrad. Sverige hade vid här tiden knappt 250 krigsdugliga flygplan med bara en jaktflottilj i Barkarby avsedd att skydda Stockholm och Mälardalen. Flygplan och frivilliga samlades ihop från Sveriges olika flottiljer. Allt detta gick oerhört snabbt. Mellan den 29 december 1939 till den 11 januari 1940 byggdes baserna upp. Svenskarna hade funnit en plats söder om sulfitfabriken i Kemi som motsvarade högt ställda krav. Fjärden nedanför fabriken, omgärdad av skyddande öar, utgör med sitt snötäcke ett utmärkt flygfält. På den södra och västra sidan av fjärden fanns en stor skogklädd halvö där flygplan, förråd och verkstäder var lätta att dölja. Arbetet med att bygga upp flygstationen gick med en rasande fart. Alla var besjälade av en stark vilja att göra sitt bästa. Men det var ett hårt och slitsamt arbete i arktisk kyla. För jaktförsvaret av Uleåborg var det nödvändigt att också upprätta en främre bas där. Med tio mekaniker är den basen klar redan den 15 januari. Det var för att i tid möta anflygande bombflyg från öster. Av samma skäl upprättas ytterligare ett par mindre baser. Motståndarna i luften. Det ryska bombplanet SB-2 med tre mans besättning Den 9. Sovjetiska arméns flygstyrka blir motståndaren. Den bestod av ca 250 jakt- och bombplan. Flygbaserna för bomb- och spaningsförbanden låg längs Murmanskbanan. För jaktflyget fanns det baser förlagda längre fram. För att inte de svenska baserna skulle upptäckas av ryssarna var uppställningsplatserna för flygplanen noggrant kamouflerats. Så fort ett plan hade landat kördes det omedelbart in under skyddet för att tas omhand av mekanikerna. Man byggde också särskilda skyddshus som man omslöt motorerna med för att på så sätt kunna varmhålla dem så att planen kunde hålla hög beredskap. Elddopet. Svenska Frivilligkårens högsta befäl: Viking Tamm, Carl August Ehrensvärd och Ernst Linder Den 5 januari beger sig tre svenska officerare till lapplandsgruppens stab som är förlagd i en evakuerad by öster om Rovaniemi. Läget är bekymmersamt. Två veckor tidigare hade visserligen en hel sovjetisk bataljon förintats i en våldsam närkamp man mot man. Sexhundra fiender hade med mottistrategin nedstuckits av knivbeväpnade försvarare det hade varit för mörkt för eldstrid. Lika illa hade det gått för det sovjetiska 273. Infanteriregementet. Nu såg det hotfullt ut. Ryssarna hade fört fram friska bataljoner. Nu tänkte finnarna låta den berömda Sallabataljonen, i en tiomila kringgående rörelse, med en mycket stor Motti avskära ryssarnas förbindelse med Märkäjärvi. De befarade att ryssarna skulle göra ett genombrott vid Kemijärvi. Motti var benämningen på den framgångsrika finska strategin att gå runt 6
Nr 10 december 2010 Svensk Druid-Tidning lygflottiljen i Finland Foton kommer från Svensk Flyghistorisk Förenings arkiv Planen tankades för hand ur 300-liters bensinfat Flygarna satt öppet i den kalla fartvinden Den finska svaastikan, byttes senare ut mot den runda blå-vita nationalitetsmärket För att skydda sig mot den isande kylan använde flygarna ansiktsmasker av sämskinn fienden, avskära understödsmöjligheterna bakifrån och sedan anfalla på flankerna. Nu behövde de flygunderstöd. På ett enda dygn förberedde sig svenskarna att för första gången bege sig ut på krigsuppdrag. De skulle nu flyga mot en verkligt, livs levande fiende. Flygplanen utrustades. Skidor, ryggsäckar med proviant stuvades i flygplanen. Order ges den 11 januari. De uppdelades i två anfallsgrupper om vardera två Hartplan och fyra Gladiatorer. Totalt 12 plan. Genom att anflyga över den öde terrängen söderifrån borde de i det längsta kunna undvika upptäckt av eventuell sovjetisk luftbevakning och försvåra för det sovjetiska jaktflyget. Så blev det dessvärre inte. Istället för att starta anfallet kl 09 och 10, kom de av olika själ inte iväg förrän vid 12-tiden. Knappt två timmar kvar till solnedgången. Samtidigt går flyglarm på en av baserna. Hälften av planen sätts in mot de anfallande bombplanen. Den planerade indelningen kan inte göras i två grupper. Den återstående styrkan, två Hart och fyra Gladiator, får en ändrad improviserad order. Samlad anflygning längs landsvägen mot Salla. Överraskningsmomentet var nu helt borta och luftvärnet kan få förvarning. I den annalkande skymningen startar nu den reducerade styrkan. För första gången öga mot öga med fienden. F19 anfaller. Flottiljchefen Beckhammar leder själv företaget från spanarsitsen i Mörners Hart. Så här beskriver han anfallet: När vi närmade oss trakten Märkäjärvi, får jag plötsligt se en kraftig rysk truppkolon på vägen. Jag gör tecken till anfall. I en enda dykning till trädtoppshöjd fälls bomberna. Brisaderna ger illusion av ett blixtrande pärlband i den ryska truppen. Efter en snabb stigning till omkring 1 000 meter upptäcker vi några mörkgröna flygplan på isen vid Märkäjärvi, Ryska jaktplan av typ I-15. Ögonblickligt nytt störtanfall med åtföljande kraftiga eld- och rökfenomen ett ryskt flygplan är förintat. Ett annat förstörs på isen sekunderna efteråt, likaledes genom bombträffar. Ett tredje skjuts sönder av våra jaktplans kulsprutor innan föraren, som just hoppat upp i planet, hinner starta. Hela tiden formar spårljuselden från ryska luftvärnet röda, lysande kvastar mot den blygrå himlen. Det imponerande fyrverkeriet kulminerar då ett ryskt flygplan, som jämte andra ses starta från isen, skjuts i brand av en svensk jaktflygare, rollar över i ryggläge och störtar som en jättefackla i den snöhöljda skogen. Jaktgruppchefen Ian Iacobi har denna minnesbild av anfallet: Under anflygningen mot Märkäjärvi Salla eskorterade vi attackgruppen. Då vi nått Märkäjärvi kunde vi se täta fordons- och marschkolonner på vägen och även ansamlingar i själva byn. I samma ögonblick dök Hartarna i störtanfall mot de upptäckta målen. I dykning mot fordonskolonnerna på vägen fällde vi våra sprängbomber och fortsatte sedan anfallet med kulspruteeld på lägsta höjd genom sicksack-flygning över vägen. Plötsligt exploderade en hästanspänd släde, sannolikt lastad med ammunition, varvid hästen med skackel kastades upp i luften. En av de bakom mig flygande jaktpiloterna hade fått in en fullträff som resulterade sig i att hästen plötsligt befann sig till höger om min vinge. Detta var en episod under den första krigsinsatsen som sannerligen har bränt sig fast i minnet. Sedan anfallen mot trupp och fordon fullföljts kom några av jaktförarna i anfallsläge mot den fientliga flygbasen. Själv uppfattade jag att en rysk I-15 i högersväng och underifrån sökte komma i skjutläge mot en Gladiator. En kort jaktanfallskurva från höger förde mig i skjutläge innan I-15 kom till skott. Jag fick in en direktträff varvid fiendeplanet gjorde en halvroll och störtade ned i skogen. Fortsättning i januarinumret av Svensk Druid-Tidning 7
Svensk Druid-Tidning Nr 10 december 2010 Framtiden & Storlogerna Stående RSMÄ Dag Wikman. Från vänster SÄÄarna Mikael Stenman, Dan Bergeld samt Ove Finnhult. Inom Druid-Orden har under många år diskuterats de gränser som under lång tid gällt mellan olika storlogeområden. Diskussionen har uppkommit med anledning av att olägenheter konstaterats i flera fall. Alla SÄÄar enades därför vid möte i maj 2009 om att förorda att en översyn ägde rum. Vid Ordensrådets möte kort därefter dvs i maj 2010 tillsattes därför en arbetsgrupp som fick till uppgift att komma med förslag till nya gränser mellan storlogeområdena. Gruppen omfattar RSMÄ Dag Wikman som är sammankallande samt SÄÄarna Dan Bergeld, Ove Finnhult och Mikael Stenman. Arbetsgruppen har nu träffats tre gånger dels i maj efter det att gruppen utsetts och dels i augusti i samband med ämbetsmannautbildning i Linköping och senast i samband med Ordensrådets möte i Malmö. Arbetsgruppen har valt att inleda sitt arbete med att utarbeta kriterier vilka bör vara till vägledning när gränserna dras mellan de olika storlogeområdena. Arbetsgruppen har enats om att följande kriterier bör beaktas vid förändring av storlogernas gränser: Framtida utveckling skall främjas. Hänsyn ska tas till att det blir 1 fler bröder i de befintliga logerna och att det på en del platser blir fler loger samt att det på andra platser startas nya loger. Storlogeområden med 4 6 grundloger bedömer vi vara lämpligt. Avståndet mellan grundlogerna bör vara rimligt, gärna inte mera 2 än 20 mil om geografin tillåter. Ett rimligt avstånd underlättar för bröder att besöka övriga grundloger inom samma storlogeområde vid dagsresor. Vidare underlättar detta för alla bröder att delta vid storlogemöten som enligt vår uppfattning bör fortsätta vara ambulerande mellan grundlogerna. Vi tror att ambulerande storlogemöten är fördelaktigt för att öka kontakter mellan bröderna men även för att öka engagemanget hos värdlogens bröder. Numerären - det bör inte vara för få eller för många bröder i storlogerna, helst inte fler än 450 bröder. Det är viktigt att antalet bröder 3 inte blir fler än att storlogemötena och då särskilt receptionerna kan genomföras på värdigt och hanterbart sätt. Antalet bröder utgör även en ekonomisk bas för storlogens verksamhet och den bör inte av den anledningen vara alltför liten. En storloge som inte är alltför stor till numerären är även bättre lämpad att bedriva ambulerande storlogemöten vilket gruppen enligt ovan funnit vara fördelaktigt. Utvecklingen i befintliga loger skall gynnas. Arbetsgruppen vill bl.a. minska betydelsen av gränserna mellan storlogeområdena för att skapa bättre förutsättningar för utbyte mellan grundlogerna även utanför egna storlogeområden. Det är gruppens avsikt att under första halvåret 2011 presentera några alternativa förslag till gränsdragningar. Om det därefter bedöms lämpligt finns då möjligheten att något eller några förslag kan vara klara att presentera vid Riksmötet 2013 för att där ta beslut i frågan. Processen skall ske i en takt så att storloger, grundloger och enskilda bröder får möjlighet att påverka arbetet. Samtliga i arbetsgruppen är ense om den nu lämnade redovisningen. 8
Nr 10 december 2010 Tomten Text Caj Söderberg. Källa: Wikipedia m fl. Jultomtens amerikanska namn Santa Claus är baserat på det nederländska Sinterklaas, som härleds till Sankt Nikolaus som var en biskop på 300-talet som helgonförklarades för sin kristliga givmildhet. Han räddade i hemlighet bland annat tre flickor, som inte hade tillräckligt med pengar till hemgift, så att de slapp bli prostituerade. S:t Nikolaus är skyddshelgon för barn, sjömän, fiskare, de falskt anklagade, pantbanker, tjuvar som ångrat sig samt många städer. Han avbildas vanligen iförd röd biskopsdräkt, ofta med detaljer i vitt och grönt. Det var Viktor Rydberg, med novellen Lille Viggs äventyr på julafton, 1871 och kanske främst dikten Tomten, 1881, som lade grunden för det kulturella sambandet mellan gårdstomten och jultomten, och Jenny Nyström som illustrerade de bägge texterna. Den allmänna tron var förr att gårdstomten beskyddade gården. Det var han som såg till djuren på natten, väckte gårdsfolket vid brand mm. Han var inte enbart god. Hade man på gården betett sig illa så kunde han också bestraffa genom att ställa till med olyckor. Ingen hade egentligen sett honom annat än en skymt i någon mörk vrå, (Var det katten?) eller det urätna grötfatet på juldagsmorgon. (Var det också katten?) Den jennynyströmska gestaltningen av tomten var klädd i de kläder som var allmänna på landet i gammal tid. Man kan känna igen det i svenska folkdräkter. Knäbyxor av sämskskinn eller vadmal, kort jacka och röd stickad ylleluva. Det var inte några särskilda tomtekläder utan den vardagliga allmogeklädseln som Jenny Nyström eller John Bauer avbildade. Jultomten i Sverige I svenska borgerliga hem på 1800-talet gick presentutdelningen till ungefär som den ofta gör idag. Skillnaden var att den mystiske gästen, med mask för ansiktet, från början föreställde en julbock. I Alice Tegnérs visa om Julbocken ( En jul när mor var liten... ) står det att han stod därute och stampa och gav dörrn en smäll. Smällen är en rest av den klappning på dörren som tillkännagav forna tiders anonyma julklappar. En tradition var också att man i juletid lämnade en present utanför dörren till den man var hemligt kär i, klappade på dörren och försvann. Jultomten i Finland I Finland lever jultomtens föregångare julbocken kvar i det finska namnet: joulupukki ( pukki betyder bock. Svensk Druid-Tidning Finlandssvenska barn kallar däremot jultomten för julgubben. Jultomten kommer från Korvatunturi i Finland och kör till alla länder med sin släde. Julgubbens klädsel är röd kappa och svarta stövlar med en luva på huvudet. En av hans renar heter Petteri. Jultomten i Danmark I Danmark vet alla barn att julemanden bor på Grönland vilket skiljer sig från övriga världen. Danmark utmärker sig även på det sättet från Sverige att tomten lägger paketen under granen på natten till julafton. Renarna som drar tomtens släde heter på danska Danser, Springer, Smukke, Konge, Komet, Amor, Torden och Lyn. Den sista renen - Rudolf heter som bekant även på danska Rudolf. Jultomten i övriga delar av världen I Tyskland förekommer en tradition, där det i stället var Jesusbarnet, das Christkind, som gav barnen presenter. Överflyttad till Sverige lät traditionen en ung flicka spela Jesusbarnet, med en krans av tända ljus i håret som föreställde gloria. Den figuren smälte samman med lussebruden och blev en av flera källor till den unikt svenska Lucia-traditionen. Sankt Nikolaus helgondag är 6 december. I vissa länder, särskilt Tyskland, Nederländerna och Belgien, är det den 5 eller 6 december, som Sinterklaas kommer med presenter till barnen, medan juldagen snarare firas som en kristen högtid. I Tyskland talar man om Sankt Nikolaus som kommer med presenter 6 december och der Weihnachtsmann som förknippas med julen men i regel inte delar ut julklapparna. De två karaktärerna avbildas på samma sätt, rödklädd och med stort vitt skägg. Den nederländska Sinterklaas har oftast gråvit klädsel, och har alltid sin följeslagare Zwarte Piet, Svarte Per nära till hands. Jultomtens bostadsort En svårlöslig fråga i mytologin är den om var jultomten bor. I amerikansk tradition bor han på Nordpolen, där han har en tomteverkstad med massor av tomtenissar, som tillverkar alla julklappar. Enligt denna tradition använder han en flygande släde dragen av renar, med Rudolf i spetsen, för att flyga runt världen och dela ut julklapparna under natten till Juldagen. Finländarna är övertygade om att joulupukki/julgubben bor på fjället Korvatunturi i nordöstra Finland, men den ogästvänliga platsen har fått konkurrens av Rovaniemi, där man sedan 1998 haft nöjesfältet Santa Park. En delegation från Rovaniemi har bedrivit lobbying i hopp om att få bli EU-sanktionerade som jultomtens hemort. I Norge och Sverige har man haft mindre behov av att fastställa var tomten bor. Det kan möjligen bero på att kopplingen till gårdstomte-/nissetraditionen är starkare här. I Sverige finns både Sagolandet Tomteland sedan 1984 i Mora och postcentralen i Tomteboda, där de brev som svenska barn skriver till tomten hamnar, och varifrån de också ofta får svar. I december 2007 gick det svenska företaget Sweco ut med att jultomten borde bo i bergen i Kirgizistan, nära gränsen till Kazakstan, på 40 40 N 74 24 O. Detta skulle nämligen enligt det svenska företaget vara optimalt för Jultomtens logistik, när han ska dela ut alla julklappar. På grund av detta har kirgiziska myndigheter sagt att de planerar att namnge ett berg efter jultomten. Bröder Druider! Annonsera i Svensk Druid-Tidning 9
Svensk Druid-Tidning Nr 10 december 2010 Svenska Druid-Ordens Stipendiefond...tackar för alla bidrag och önskar våra bröder med familjer God Jul & Gott Nytt År Svenska Birgitta-Riksstorlogen önskar alla Druidbröder med familjer God Jul & Gott Nytt År i FSG Christina Hyttfors Gunilla Burman Hst L O S Hst L S Sekr 10
Nr 10 december 2010 Svensk Druid-Tidning En Fridefull Julhelg & Ett Lyckosamt 2011 tillönskas Danska & Norska Riksstorlogerna samt alla druidbröder med familjer Ordensledningen SVENSKA DRUID-ORDEN F G D O 11
Svensk Druid-Tidning Nr 10 december 2010 Logen Morvin, Luleå Börje Eriksson ÄÄ Mats Wallström Skr Logen Nennius, Boden Per SjöströmÄÄ Hans Andersson Skr Logen Merkur, Piteå Rolf Fahlman ÄÄ Anders Marklund Skr Logen Arcturus, Boden Jan Gustafsson ÄÄ Mikael Ståhl Skr SL Nordanland önskar alla En God Jul & Ett Gott Nytt År SÄÄ Anders Wikstén SSkr Håkan Nilsson Logen Polaris, Kiruna ÄÄ Stefan Salomonsson Skr Anders Salomonsson Logen Taranis, Kalix Bertil blomdahl ÄÄ Jan Erik Gustafsson Skr Logen Minera Ferrorum, Gällivare Kjell Skaugvoll ÄÄ Niklas Johansson Skr Logen Polstjärnan, Kramfors Folke Wiklund ÄÄ Kurt Löfgren Skr Logen Derva, Östersund Ulf Wredhammar ÄÄ Magnus Vestlund Skr SL Boreland tillönskar alla Sveriges Druider med familjer EN FRIDFULL JULHELG & ETT GOTT NYTT ÅR Logen Argo, Ånge Anders Nilsson ÄÄ Anders Lögdahl Skr SÄÄ Lennart Cederberg SSkr Peter Vahter Logen Karlavagnen, Sundsvall Lars Sellén ÄÄ Rolf Granqvist Skr Logen Venus, Fränsta Lars Mikaelsson ÄÄ Sten Mattsson Skr Logen Henry Hurle, Köping Gunnar Ek ÄÄ Paul Söderlund Skr Logen Belenos, Uppsala Björn Malmberg ÄÄ Johan Lagerström Skr Logen Doru, Täby Dan Kimblad ÄÄ Hans Olof Hägglund Skr Logen Guta, Visby Björn L Andersson ÄÄ Christer Pettersson Skr Logen Arosia, Västerås Ingvar Borg ÄÄ Roger Eklund Skr SL Bardaland önskar alla En Fridfull Jul & Ett Gott Nytt År SÄÄ Bertil Svensson SSkr Lennart Landin Logen Idris, Strängnäs Leif Schütz ÄÄ Håkan Askelöf Skr Logen Beltain, Östhammar ÄÄBjörn Rosencrantz Göran Tollin Skr Logen Kronos, Helsingfors Arto Juntumaa ÄÄ Jaakko Palmujoki Skr Logen Dair, Stockholm Ingvar Nyström ÄÄ Roland Rydén Skr 12
Nr 10 december 2010 Svensk Druid-Tidning Logen Iris, Göteborg Leif Mogren ÄÄ Denny Ericsson Skr Logen Lir, Varberg Lars-Anders Kvint ÄÄ Roland Jigenheim Skr Logen Sefir, Grebbestad Roger Olsson ÄÄ Alf johansson Skr SL Västanland önskar En Fridfull Julhelg och Ett Gott Nytt År SÄÄ Göran Henriksson SSkr Roger Strömblad Logen Belisama, Vänersborg Per-Olof Johansson ÄÄ Bertil Ohlsson Skr Logen Manannán, Falkenberg Lars Anebreid ÄÄ Viggo Lyng Skr Logen Wirdar, Ljungby Kjell Pettersson ÄÄ Anders Forserud Skr Logen Merlin, Karlskrona Michael Lundström ÄÄ Magnus Hansson Skr Logen Stonehenge, Hässleholm Peter Lundh ÄÄ Jan Andersson Skr Logen Teutates, Halmstad Håkan Byhmer ÄÄ Ebbe Jansson Skr SL Östanland önskar alla En God jul & Ett Gott Nytt År SÄÄ Ove Finnhult SSkr Peter Sunnanek Logen Ossian, Olofström Rolf Seger ÄÄ Thomas Andersson Skr Logen Värend, Växjö Hans Eric Svensson ÄÄ Arne Lundgren Skr Logen Allbota, Kalmar Arne Henricsson ÄÄ Peter Malmberg Skr Logen Avalon, Älmhult Jan Isaksson ÄÄ Alf Carlsson Skr Logen Amici, Landskrona Christer Persson ÄÄ Arvo Jääskeläinen Skr Logen Carnac, Helsingborg Torgny Kihlén ÄÄ Rolf Sönne Skr Logen Cernunnos, Höganäs Tommy Hägg ÄÄ Erik Andersson Skr Logen Fingal, Hörby Ola Lundh ÄÄ Christer Lindblad Skr SL Sunnanland önskar alla En God Jul & Ett Gott Nytt År SÄÄ Claes Nilsson SSkr Bo Arne Nilsson Logen Halör, Höllviken Rolf Tillberg ÄÄ Sven Erik Berglund Skr Logen Nemeton, Lund Christer Persson ÄÄ Hans Walter Skr Logen Selene, Trelleborg Douglas Persson ÄÄ Jan Lagerwall Skr Logen Stella Polaris, Trelleborg Richard Åström ÄÄ Finn Hultman Skr 13
Svensk Druid-Tidning Nr 10 december 2010 Logen Neptunus, Linköping Lars StjärnbergÄÄ Ingvar Hörnsten Skr Logen Triton, Norrköping Stefan Ström ÄÄ Christer Peterson Skr Logen Nerevs, Nyköping Åke Ehrnst ÄÄ Rolf Svensson Skr Logen Thesevs, Linköping SL Folkungaland önskar alla En God Jul & Ett Gott Nytt År Conny Carlsson ÄÄ Torbjörn Johansson Skr SÄÄ Lars Kardfall SSkr Carl-Göran Söderblom Logen Pallas, Norrköping Peter Morén ÄÄ Niclas Gelfgren Skr Logen Nerthus, Västervik Göran Forsberg ÄÄ Jan-Erik Gustavsson Skr Logen Capella, Linköping Per Andersson ÄÄ Kenneth Brandin Skr Logen Temenos, Edsbyn Magnus Vanberg ÄÄ Urban Sigfridsson Skr Logen Ogmion, Hudiksvall Lars Molin ÄÄ Roger Nordqvist Skr Logen Grannos, Avesta Anders Thomsson ÄÄ Gösta Falk Skr SL Järnbäraland önskar alla En God Jul & Ett Gott Nytt År SÄÄ Ingemar Ehn SSkr Nils Erik Falk Logen Borvo, Gävle Thomas Lindgren ÄÄ Ulf Eriksson Skr Logen Alir, Söderhamn Morgan Brodin ÄÄ Olov Landén Skr Logen Orion, Umeå Sten Rastberg ÄÄ Hans Holmdahl Skr Logen Circius, Lycksele Dennis Frohm ÄÄ Lars Ackemo Skr Logen Eos, Skellefteå Arly Andersen ÄÄ Anders Burström Skr SL Birkeneland Önskar alla en God Jul & Ett Gott Nytt år SÄÄ Mikael Stenman SSkr Robin Grubbström Logen Aldebaran, Umeå Fredrik Lindberg ÄÄ Pertti Ristiniemi Skr Logen Rigel, Örnsköldsvik Leif Näslund ÄÄ Ulf Hörnfeldt Skr 14
Nr 10 december 2010 Svensk Druid-Tidning Logen Ad Astra, Malmö Sten-Åke LjungÄÄ Nils Winberg Skr Logen Mimer, Malmö Kenneth Svensson ÄÄ Rolf Lundmark Skr Logen Vasa, Malmö Ebbe Jönsson ÄÄ Kjell Clarin Skr SL Sydborgen önskar alla En God Jul & Ett Gott Nytt År SÄÄ Anders Eriksson SSkr Thomas Servin Logen Wales, Malmö Per Kristiansson ÄÄ Peter Jinert Skr Logen Hesperus, Malmö Alte Monsen ÄÄ Torbjörn Andersson Skr Logen Cynthus, Ulricehamn Pierre Ullmark ÄÄ Jan-Christer Johansson Skr Logen Camulus, Skövde Owe Carlsson ÄÄ Alex Nyman Skr Logen Aquila, Karlstad Johnny Wijkander ÄÄ Curt Zetterquist Skr SL Vänerland önskar alla En God Jul & Ett Gott Nytt År SÄÄ Dan Bergeld SSkr Alf Stenson Logen Taliesin, Jönköping Kennet Johansson ÄÄ Daniel Karlsson Skr Logen Excalibur, Borås Thomas Bergström ÄÄ Lennart Johansson Skr Logen Altair. Arvika Jörgen Ryman ÄÄ Peter Andersson Skr God Jul & Gott Nytt År tillönskas annonsörer, skribenter, fotografer samt alla bröder med familjer redaktionen 15
Svensk Druid-Tidning Nr 10 december 2010 En fadders ansvar Text: Caj Söderberg Hur beter vi oss på kalas? Hör man vad damer ibland berättar så kan man undra. Nåja, vi är kanske ett tvärsnitt av den manliga populationen men med tanke på de höga ideal vi talar så varmt om så borde vi veta bättre och försöka föra oss på ett sätt som hedrar oss och våra damer. Jag brukar säga att summan är tämligen konstant av hur många tokiga människor det finns bland adel, borgare och bönder. Man brukar vilja kräva en högre moral av t ex politiker, präster och poliser, men som alla vet så är det inte så. Alla är vi ganska lika. Om vi går tillbaka till hur vi uppför oss så menar jag att vi ska tänka oss för i högtidssammanhang. Vi är alla representanter för vår Orden och vi kan väl försöka se till att vi har ett gott rykte. Är det damer med på middagen så är det självklart att vi som druider ska vara artiga och uppmärksamma som bordskavaljerer. Det kan synas självklart men tyvärr syndas det en del med det. Jag vill inte höra en dam säga Aldrig mera en sådan där tråkig druidbankett. Vad har det berott på? Jo, kavaljererna på båda sidor ha suttit vända åt andra håll och enbart pratat med sina bekanta. Och det är inte bara en gång jag har hört detta. Är det sedan dans så skall man självklart be sin bordsdam om första dansen. Med vett och etikett blir alla möten mellan människor trevligare. Till dig som fadder Tala om vad som krävs av oss som druider Vi har lovat att vi ska arbeta med oss själva. Att vi ska bli bättre medmänniskor. Bröderna har i detta sammanhang en klar uppgift. Vi ska hjälpa varandra i det arbetet. Det är därför viktigt att vi också upplyser våra adepter om att vi eftersträvar artighet och stil mot varandra och framför allt mot våra damer när vi har högtidliga sammankomster. Umgänget mellan människor ska inte vara stelt och tråkigt utan lättsamt och vänligt. Det fordras då också att man visar hänsyn och är artig. Hänsyn skall man också visa mot dem som ordnar ett arrangemang. Inom logeverksamheten är det Festlighetsutskottet. Toabesök och eventuell rökning avklarar man före och efter måltiden. Man sitter still vid sin plats till dess brödramåltid och tal är avslutade. I synnerhet vid högtidligare sammanhang då man ska visa hänsyn till övriga gäster. Faddernålen erhåller man efter att fem bröder, som man är fadder till, uppnått druids grad. De flesta loger har nog problem med att ett visst antal bröder inte besöker logen så regelbundet. Då gäller det att på olika sätt försöka förmå dessa bröder att komma tillbaka till logemötena. Ett telefonsamtal till respektive broder är ett alternativ. Här har också faddrarna ett stort ansvar att hjälpa till. Att skriva några rader, personliga, ej mail, till brodern är också ett bra alternativ. En tom stol, som symboliserar broderns bortavaro tillsammans med några rader om vad som kommer att ske på nästa logemöte. Kanske ett intressant ideellt inslag. Och att bröderna i logen önskar se brodern så snart som möjligt i vår druidiska gemenskap. Med broderliga hälsningar i E F E. Skr och ÄÄ Carlgren s Herr Husbyvägen 15 Borensberg tel: 0141 414 14 www.frackshop.se FRACK 1.595:- Komplett med alla tillbehör 2.250:- Svart kostym 1.150:- Smoking + skjorta 1.600:- Lackskor 500:- Välkomna! 16
Nr 10 december 2010 Älgjakten För inte så länge sedan var jag på vinprovning hos en god vän och wirdarbroder. Vi drack inte bara åtta olika viner, vi åt också en mycket god älggryta. Det måste ha varit denna kombination som gjorde att natten bjöd på följande uppskakande dröm: Jag befann mig i en liten jaktstuga och omkring mig hördes röster som sjöng Älgdagskväll i timmerstugan. För er som inte känner till denna sång med text av Dan Andersson ska jag ge ett röstprov Bort längtande vekhet ur sotiga bröst, vik bekymmer ur snöhöljda bo. Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin till tröst, här är helg, djupt i skogarnas ro!. Man får ju inte vara vek, eller blöt om man ska ut och jaga, och jakt det var vad jag skulle vara med om. Svensk Druid-Tidning I tidig otta, med dimman som ett duntäcke omlindad min kropp, gick jag med bössan bak axeln iväg mot det jakttorn som var min utpost. Efter en stund uppe i tornet, som kan ha varit några minuter eller en hel timma, ser jag ute på myren då dimman lättar. Ett ståtligt djur, taggat till tusen, det är den vackraste älg jag någonsin skådat, en tusentaggare. Jag höjer min älgstudsare och genom kikarsiktet ser jag hans bedjande mörka ögon glänsa och ur mulen tycks han framföra en Älgmålsbön, Skona mej! Jag kommer i samvetsnöd och avtryckarfingret låser sig helt. Långsamt kliver älgen iväg, men släpper mig inte med blicken. Man kan faktiskt ana en munterhet och hans korta svanstipp tycks vinka adjö åt mig. Det är en drömsk märklig upplevelse! Jag väcks ur mina tankar av att hela älgtornet vibrerar och svajar. Vad är detta? När jag tittar ner får jag svindel. Hu så högt tornet är! Och vad står där nere? Jo ett rasande vilddjur i form av en vildsvinsgalt, som med sina väldiga betar skakar hela tornet. Fradgan står bubblande ur dess käft och blicken är med vansinne mättat och i rött färgat. Snart välter han tornet om jag inte agerar! Jag tar fram min bössa och riktar ett skott mot honom. Eftersom både jag och tornet skakar missar givetvis kulan sitt mål, men galten ger sig likväl iväg upphävande det värsta grymt jag någonsin hört. Jag har fått nog. Med darriga ben ger jag mig iväg mot stugan. Långt hinner jag emellertid inte förrän jag känner att någon stöter mig i ryggen. Det är en stor hjort som har ett horn i sidan till mig. Men han är inte ensam, tre triader av hjortar omgärdar mig och för mig genom skogen ut i en öppen glänta. Detta är de vilda djurens lund och i mitten ställs jag framför ett altare. Mitt emot mig sitter en stor björn omgiven av två vargar som i sina tassar håller varsin stav. Storädle Björn är tydligen domare och jag är den anklagade. Åklagaren Orne Vildsvin träder fram och ur hans käft får jag höra vad som läggs mig till last. Du har skjutit mot en av skogens invånare med avsikt att dräpa, jag yrkar på skogens strängaste straff!. Vad detta straff kan innebära vill jag helst inte tänka på. Jag försöker hävda nödvärn som skäl, men hararnas fniss och skratt ger mig full klarhet att detta försvar hjälper föga. Jag är desperat och ropar: Vem hjälper?. Svaret kommer: En älg!, och fram träder Hälge Älg, min försvarare, min tusentaggare och vän. Hans slutplädering är som ljuv musik för mig och från juryn, bestående av fyra renar hörs: Icke skyldig. Jag har i dubbel bemärkelse blivit helt rentvådd. Uppvaknande och i ren kallsvett badande andas jag ut. Det var bara en dröm! Denna dröm vill jag bli förskonad från igen och jag önskar verkligen inte att den smittar av sig till er mina bröder. Var det den goda älggrytan eller kanhända det myckna vinet som framkallade densamma? Fi Åminnelsedag hos Logen Idris Den 6 november mötte 15 bröder upp i kylan för att trotsa kung Bore denna traditionsenliga dag. Först vandrade vi mot minneslunden för att hedra bröder vars gravar vi inte har möjligheten att besöka. Åtta gravljus tändes och MÄ Hans Jandér läste en vacker dikt och bad om en tyst minut. Sedan gick färden vidare mot fyra bröder vars gravstenar var utspridda runt nya kyrkogården. OÄ Thorsten Larsson tände ett ljus för sin bortgångna fadder och MÄ fortsatte att läsa ett par rader vid varje grav med en efterföljande tyst minut. Vårt liv är en fläkt, en saga en dröm. En droppe som faller i tidernas ström. Den skimrar i regnbågens färg en minut, men brister och faller - Drömmen är slut Därefter fortsatte färden mot gamla kyrkogården där vi besökte två gravar. OÄ Thor-Inge Svensson tände ett ljus för sin fadder och MÄ avslutade med samma vackra dikt som han började minnesdagen med. För Er, kära avsomnade bröder, vars minne hos oss sent skall förblekna, bjuder vi Er ett innerligt, och av hjärtat gående tack, för Ert alltid goda samarbete i Orden och för all den uppriktiga och hjärtevarma broderskärlek, Ni skänkt oss alla För mig känns det lika känslosamt och broderligt varje år att få vara med att skänka våra bortgångna bröder en tanke och jag själv inte kunde sluta tänka på att det kommer att kännas tryggt och värmande att veta att den dagen jag själv lägger mig till ro så får jag besök av mina bröder varje år. Text och foto, Jonny Lindroos 17
Svensk Druid-Tidning Nr 10 december 2010 SL Sydborgen 14 november, den söndagen som Sydborgen avhöll sitt höstmöte och den söndag som Mona Sahlin avgick. Till skillnad från Mona, hade ordensbröderna sitt goda humör i behåll när de välkomnades av FU-brr. från Wales, som var dagens värdloge. OÄ-graden SÄÄ öppnade dagens möte och hälsade samtliga bröder varmt välkomna. Särskilt vände han sig till gästerna från den svenska och danska RSL. Ett varmt välkomnande fick även de gästande Storlogerna Sunnanland och danska Selandia samt ROÄ och dagens musiker. Därefter inträdde i Lunden dagens sex recipiender för att föräras med OÄgraden. Bertil Jönsson, Ad Astra; Tommy Whilborg och Kenneth Svensson, Mimer; Roger Andersson, Vasa samt Christer Andersson och Roland Stoltz från Hesperus. Efter den högtidliga ritualen höll SSkr Thomas Servin talet till recipienderna. Från läktaren framfördes Capriccio Catalana av Milos Kalla och Kjell Olsson. Ringgraden Efter ett stärkande lunch avbrott, var det dags för reception i ringgraden. SÄÄ Anders Eriksson hälsade nytillkomna bröder varmt välkomna och strax efter ledsagade SM in dagens sex Ringgradsrecipienter: Göran Palmé från Ad Astra, Mikael Lunga, Mimer; Jan Cederholm, Vasa samt Lars Nordstedt, Lennart Holm och Atle Monsen från Hesperus. Talet till de nya Ringbröderna hölls av SV Ronny Holmgren, som lade vikten vid ringens symbolvärde. Kapitelgraden Efter en kort paus samlades åter bröderna för möte i kapitelgraden. Under stilla musik inträdde i Lunden dagens ende recipiend till den stundande gradgivningen. Kallad var Mats Ljungkvist från Hesperus. Efter att vår nya Kapitelbroder beklätts med sin nya regalie och anvisats plats i Logen, betonade SV Ronny Holmgren i sitt tal till honom, vikten av kunskapens betydelse. Musikerna framförde Vintergatan, av Jules Sylvain, med sång av Rune Rosell. Parentation hölls av SOÄ Lars-Åke Sevborn för tre uppskattade bröder: Riddaren av Öppet landskap Folke Ödahl från Wales, OÄ Lennart Johnsson från Ad Astra och OÄ Folke Mårtensson från Mimer. Brödernas minne högtidlighölls med en tyst minut. Från orgelläktaren framförde Rune Rosell och Kjell Olsson; Liten fågel Under punkten, Ordet fritt, informerade RSSkr Göran Lundgren om, att Ordensmålsättningen om 5000 brr inte uppfyllts. Efter Riksmötet i Östersund har Orden ökat med 249 nya brr, men Vi har tappat 226 brr av olika anledningar. Den verkliga ökningen är alltså blygsamma 23 brr - totalt i landet! Br. Göran ansåg, att den viktigaste åtgärden är, att lägga krutet på nya brr, att snabbt hjälpa dem in i sina egna kontaktnät, att stötta dem, att vara nära - personligt, mänskligt och broderligt. Helt enkelt - ge Broderligheten ett tydligare ansikte och ge nya brr ett varmare bemötande! SMÄ Mats Månsson meddelade, att 61 brr. var församlade denna söndag. Efterlogen. SÄÄ hälsade samtliga Brr. välkomna och framförde sin förhoppning, att efterlogen skulle bli lika trevlig som vanligt. SM Karsten Klinteberg reste sig, anlade en passande, högtidlig min och uppmanade SOÄ Lars-Åke Sevborn, att upplysa de närvarande om Rikets och Fosterlandets status och i sitt tal till Fosterlandet analyserade Lars-Åke uttrycket Fosterland, ett mångbottnat begrepp som innefattar vår kultur, vår samhörighet, vår miljö och att det ständigt förändras. Vårt Fosterland som det är, - är vår egen skapelse! Efter att brr. sjungit de svenska och danska nationalsångerna, framförde Rune Rosell och Kjell Olsson, Stenhammars Sverige. SM Karsten, klingade kärleksfullt i sin klocka och upplyste församlingen om att denna klocka var en gåva till Mimer från övriga Malmöloger. Därefter gav han ordet till sin logebroder Kenneth Svensson, som höll talet från recipienderna. Br. Kenneth tackade för den stilfullt genomförda installationen och kunde utan tvekan lova sin och övriga medrecipienders fulla stöd till respektive Loger. SÄÄ Anders var tydligt glad över att förära förtjänta brr var sin blomsterkvast. Självklart fick våra tre eminenta musiker en liten blomma var. ROÄ Lars Larson och ROÄ Christer Henriksson uppvaktades för att de alltid ställer sig till förfogande när behov uppstår. Ett av dessa behov var att ersätta SSkm Kjell- Arne Nilsson som brutit sin handled. Br. Kjell- Arne för övrigt mår bra och ser fram emot, att återkomma till gemenskapen i Logerna. SM klingade i sin klocka, reste sig och förklarade, att RSSkr Göran Lundgren hade två saker på hjärtat, dels berätta om hur maten smakat och dels leverera en historia baserad på hur man definierar ordet definitivt. När detta var ordentligt utrett, fortsatte Göran med att tacka Wales FU för en förträfflig lunch, brödramåltid och för ett gott arbete. Han passade också på att tacka de nya Storämbetsmännen för dagens värdiga och stilfulla genomförande i Lunden. Milos, trollkarlen med sin magiska violin, framförde därefter Nituschka av Heinz Binder. Kjell Olsson, vår mångkunnige musiker, ackompanjerade lyhört på pianot. Strax därefter sjöng Rune Rosell och Ronny Holmgren gemensamt I dina kvarter, en gammal klassiker ur My fair Lady, Även en Storlogedag har sitt slut. Nästa gång vi möts på detta vis, blir den 17 april till nästa år. Bosse Månsson 18
Nr 10 december 2010 Svensk Druid-Tidning SL Sunnanland Det var på sina ställen i Skåne rena Lützendimman när bröder från Sunnanland färdades till Trelleborg den 7 november för Storlogemötet. Nåväl alla kom lyckligt fram, om nu inte någon förirrat sig till Malmö stadion för se di blåe ta hem pokalen. I Druidvillan följdes resultatet flitigt i pauserna, men vad brydde sig närvarande helsingborgarna om silvret, när de verkliga vinnarna var de 65 bröderna som under dagen deltog i ännu ett förnämligt genomfört SL- möte. SÄÄ Claes Nilsson inledde med påpekandet att det fina med hösten är att vi nu kommer närmare våren. Men under tiden får vi själva lysa upp mörkret och ge varandra värme. Han kunde hälsa många gästande bröder välkomna av vilka kan nämnas RSSkr Göran Lundgren och från SL Sydborgen SOÄ Åke Sevborn, SÄÄ Anders Eriksson, SMÄ Karsten Klintberg samt SV Ronny Holmgren. Det är också alltid lika trevligt att se så många bröder från Danmark gästa vårt SL-möte. Från SL Selandia kom, SOÄ Henning Aamodt, SÄÄ Elo Fasen, SV och SV Ove Vestermann. Logen Excalibur representerades av ROÄ Erik Kölner och ÄÄ Svend Erik Jeske. Ämbetsmännen blev visserligen installerade på vårmötet, men visade under de kommande gradgivningarna att premiärnervositeten uteblev och ingen darrade på manschetterna. Nåja, de flesta har ju redan ett antal års erfarenhet från arbetet i Storlogen. Likaså inramades ritualerna på ett sedvanligt utmärkt sätt med musik och sång framförda av ROÄ Bengt Ekstrand respektive OÄ John-Eric Olsson. I mötet i OÄ-graden upphöjdes ringbrodern Bengt Bergqvist, Cernunnos till OÄ. Efter en välsmakande lunch var det så dags att till ringbröder välkomna Bo Arne Skantz, Selene, Michael Landelius, Cernunnos samt Håkan Dahlqvist och Gert Green från Fingal. Slutligen upptogs följande bröder i Storlogen som Kapitelbröder; Christoffer Lundin, Cernunnos samt Ingvar Nordensparr och Bengt Fridsten från logen Stella Polaris. Med minnesord av SOÄ Per-Arne Meijgren och en stilla stund hedrades minnet av vår bortgångne broder Jörgen Roslund, Selene. Avslutningsvis under mötet i Kapitelgraden framfördes hälsningar från gästande bröder. RSSkr Göran Lundgren gav aktuella data om medlemsutvecklingen i vår Orden. Vi är nu 4965 bröder, men det är segt att nå 5000-talet, som är målet. SÄÄ Claes Nilsson tackade alla närvarande, som alla bidragit till ännu ett minnesvärt Storlogemöte. Nästa gång träffas vi den 3 april 2011 och då är det förhoppningsvis vår igen. När det var dags att samlas till brödramåltiden var det många som gav till förtjusta rop. Borden var elegant dukade och det kändes nästan som vi var på Grand Hotel. Nivån på måltiden var i samma klass. Kocken Daniel Bergström bjöd på en delikat silltallrik och sedan en synnerligen välsmakande vildsvinsrygg med tillbehör för att sedan avsluta med glasstårta, som man gärna tagit med en bit hem till barnbarnen. Talet till fosterlandet hölls av SSkm Ivar Clementz, som på ett målande sätt beskrev vårt vackra land och allt vi kan uppleva här. SMÄ Ulf Liljegren talade till recipienderna och framhöll att med de ökade kunskaperna från Storlogen kan bröderna vara en förebild för de bröder, som strävar att komma vidare. OÄ Bengt Bergqvist framförde ett varmt tack från de bröder som under dagen mottagit sina nya grader. Säg det i toner var underhållning för kvällen. Birgitta Hansson sjöng och Sven-Åke Norrman spelade piano. I repertoaren fanns Gabriellas sång och Visa vid vindens ängar. Att man sedan på piano kunde spela Gubben Noak med så stor virtuositet var ett extra plus i underhållningen. RSSkr Göran Lundgren tackade för ett väl genomfört möte och god mat. Genom en utförlig och rolig analys av ordet definitivt kunde konstateras att en trivsam dag i bröders sällskap definitivt var till ända. Hans Johansson 19
Svensk Druid-Tidning Nr 10 december 2010 SL Folkungaland Lördagen den 30 oktober samlades bröderna i SL Folkungaland till ordinarie gradgivningsmöte i Nyköping med logen Nerevs som värd och skicklig organisatör. Dagen till ära lite extra förgylld med anledning av SL Folkungalands 40-års jubileum. För andra gången startade vi dagen tidigare, redan kl. 10.30 på förmiddagen. Många bröder från Linköping och Norrköping anlände samtidigt vid tiotiden då de hade arrangerat en gemensam bussresa för bröderna. Med anslutande bröder från Nyköping och Västervik var vi cirka 80 bröder samlade till dagens första möte i OÄ-graden. SÄÄ Lars Kardfall öppnade dagens OÄ församling. SOÄ Lennart Karlsson läste Höst av Carl David af Wirsén varpå SLOrg spelade Skärgårdsidyll av Stefan Nilsson. Lundgren, Thesevs. SOÄ avslutade med att läsa texten Det är vackrast när det skymmer och SLOrg spelade Så går vi bort av Olle Adolfsson. Under punkten ideellt läste SMÄ Höstdikt av Brita af Geijerstam, varefter SLOrg spelade Hymn to freedom av Oscar Peterson och framförd av Arne Domnérus på altsaxofon. Under dagens offer insamlades inte mindre än 1000,- som skänktes oavkortat till Druid-Ordens Stipendiefond. Mötet avslutades med en ljusceremoni med av SLOrg mycket väl passande Valse triste av Jean Sibelius. Under högtidliga former förlänades Leif Stjärnberg och Tommie Thorén, Neptunus, Jan-Erik Byrsjö, Björn Gustavsson och Mats Karlsson, Thesevs, Kenth Lampa och Claes-Göran Kingbäck, Pallas. OÄ Håkan Malmsten, Neptunus höll talet till de nya OÄ-arna. Mötet i Ringgraden började med intåg i lunden under tonerna av Tyska danser nr. 1 av Franz Schubert och under SL ämbetsmännens intåg spelades Italienska renesansdanser av Zanetti. Under sedvanligt vackra och värdiga former hedrades kapitelbröderna Sven Rimhagen och Bo Spalle, båda logen Neptunus med Ringgraden. Till de nya Ringbröderna talade OÄ Yngvar Skogh och välkomnade Ringbröderna med att de nu med Ordensringen som yttre tecken tillhör kretsen av framstående män. SMÄ Åke Mattfolk informerade om att antalet driudbröder var 2010-09-01 4 950 bröder, varav 572 tillhörde SL Folkungaland Ringmötet avslutades och bröderna tågade ut till SLOrg toner av Stråkkvartett no 17 Jaktkvartetten av W A Mozart. Kapitelmötet öppnades och bröderna tågade in till Symfoni nr 3 - Alleretto av Franz Schubert. SL ämbetsmännen intågade till tonerna av Piano kvintett A dur - Adante av Franz Schubert och SOÄ reciterade Höstvisa av Elsa Beskow. Under högtidliga former upptogs Gunnar Englander och Lars Hammarlund, Neptunus, Tomas Leandertz, Triton, Hans Fällgren, Nerevs, Bengt-Arne Fredriksson, Thesevs och Dick Sturup, Nerthus. K Ingemar Hultman hälsade bröderna välkomna till Storlogen och Kapitelgraden och framhöll bland annat att nu har man rätt till inträde i IGLD och att man genom flitiga besök vid Storlogemöten får många och broderliga upplevelser. Efter gradgivningen genomförde SOÄ en högtidlig parentation över, sedan föregående möte, avlidna bröder i SL Folkungaland. R Evald Modin, Neptunus, OÄ Sven Carlsson, Nerevs, OÄ Olof Lindqvist, Neptunus, R Elis Till brödramåltiden förflyttade vi oss till Pensionärernas hus i centrala Nyköping där Vikarierande SL Värd Anders Grey hälsade ca 80 bröder varm välkomna till bords. Efter en förrätt av en mycket välsmakande parmalindad chevrécheesecake på en ruccolabädd tog Nerevsbroder Per Arne Pettersson ordet och presenterade den lokala och vida kända kvinnliga barbershopgruppen Baltic Harmony, för kvällen drygt 20 kvinnor, som gjorde ett otroligt uppskattat och professionellt framträdande. Applåderna tog nästan inte slut efter framförandet och ett extranummer var lika självklart som uppskattat. Därefter serverades en riktigt välkomponerad festmåltid. Talet till fosterlandet höll R Peter Morén, Pallas. Talet till Orden och logen höll ROÄ Lennart Karlsson, Triton som gjorde en resumé över SL Folkungalands 40-åriga historik, med intressanta inslag av arbetet innan bildandet av SL, de 7 grundlogernas utveckling samt inte minst instiftandet av SL Folkungaland den 11 oktober 1970. En tydlig och glädjande utveckling av SL Folkungaland är att blicka tillbaka på medlemssiffran 1970 då 228 bröder mot dagens 572 bröder. Ett stort och varmt tack till logen Nerves och deras förträffliga värdskap och en suveränt arrangerad dag! Ett stort och varmt tack även till alla engagerade under dagen, bakom kulisserna i köket, serveringen och baren, medhjälpande bröder m.fl. till ännu ett lyckat Storlogemöte i Folkungaland. Text Niklas Larsson, Bilder, Hans G von Wowern 20