nr 1 2015 årgång 43 TEMA: Inkludering Malmö Open: Tävlingarna en internationell succé Porträttet: Gunilla Wallengren Handikappidrottens huvudsponsorer 1
Ifö Care funktionell badrumsinredning Läs mer på www.ifo.se 2
Handikappidrott nr 1 2015 årgång 43 Svenska Handikappidrottsförbundet Idrottens Hus, 114 73 Stockholm www.handikappidrott.se Redaktion Redaktör Martin Nauclér 070-606 16 86 Redaktionssekreterare Ann Eriksson I detta nummer: Skribenter Ann Eriksson Gunilla Nauclér Martin Nauclér Tomas Tirén Maria Leijonhielm Fotografer Martin Nauclér där inget annat anges Illustration porträtt Mattias Häggström Tidningen Handikappidrott Sigma Havregatan 7 118 59 Stockholm Tel/fax: 08-640 29 69 handikappidrott@sigmaforlag.se Att lyssna på och tala med I en stor organisation som vår är vi många aktiva. Vi är aktiva på olika sätt som idrottare, ledare, förtroendevalda eller anställda. Många är dessutom engagerade på olika nivåer i både klubben och distriktet eller på annat sätt. Det betyder också att vårt förbund består av människor med många olika erfarenheter och ibland olika synpunkter. Just därför är det av största betydelse att vi lyssnar på varandra. Ingen av oss kan nämligen ha koll på allt och det är dessutom bra att ta in vad andra tycker. Verksamheten kan ju se olika ut beroende på vilket perspektiv man har. Sedan ett drygt halvår tillbaka har Annica Landström Walther och Dedjo Engmark förbundsstyrelsens uppdrag att ta in sypunkter från våra idrottskommittéer på hur de ser på samarbetet med kansliet och oss i förbundsstyrelsen. Vi vill bli bättre på att lyssna på varandra och behöver finna ett bättre sätt för att tala med varandra. Grafisk form Johanna Lagerström, Sigma Media Omslagsbild: Martin Nauclér Prenumerationer/adressändringar Carina Forslund Tel: 08-699 62 59 Fax. 08-699 62 74 carina.forslund@shif.rf.se Ansvarig utgivare Johan Strid Prenumerationspris Medlemmar: 100 kronor per helår Icke medlemmar: 250 kronor per helår Avgifterna gäller även för taltidning Prenumerationsavgiften betalas till postgiro: 100 75 99-2 (märk talongen med namn och adress) Annonser LRK Media AB Hulda Lindgrens gata 8 421 31 Västra Frölunda info@handikappidrott.net bankgiro: 443-7695 Tryck Göteborgstryckeriet AB, Mölndal Bland annat har kommittéerna svarat på en enkät. En sammanställning av denna ska presenteras för förbundsstyrelsen i mars. Detta gör vi för att lyssna och lära, men också för att stimulera tankar framåt. Vi behöver hela tiden arbeta med hur vi kan utveckla vårt förbund. Vi vill bli bättre på att lyssna på varandra och behöver finna ett bättre sätt för att tala med varandra. Idag sker mycket av dialogen via dator, men det kan ju aldrig mäta sig med det direkta samtalet. En bra start för dialogen blir i mitten av mars. Då träffas vi till strategikonferens för att tänka strategiskt framåt. Tillsammans. Vi vill genomföra det här mötet med dialog och nytänkande i fokus. Därför ska vi minimera tid då alla sitter stilla och lyssnar på en röst. I stället ska vi röra oss, samtala och tillsammans utveckla det som ska beslutas. Under konferensen kommer förbundsstyrelsen genomföra sammanträden inför alla deltagare. Detta för att alla ska se och höra att vi lyssnat och att vi beslutar så som mötet och deltagarna har tyckt. Det ska bli spännande. Till sist ett stort tack till alla SDF som så vänligt ställt upp på att flytta sina årsmöten för att göra helgen fri för strategikonferensen. Det är så vi bygger tillsammans. Margareta Israelsson Förbundsordförande 3
Innehåll HANDIKAPPIDROTT 6 Porträttet: Gunilla Wallengren 6 Tema: Inkludering Den danska modellen 16 Viktigt med förankring i hela kedjan 20 "Inkludering är ett måste i Norrbotten" 21 16 Johan Strid: Vårt uppdrag måste bli bredare 22 SM-veckan i Örebro: Rullstolscurling årets nyhet 26 Sture Kvist: "Idrott ska vara roligt!" 30 Idrottsgalan bra betyg för SHIF 34 26 Malmö Open: Tävlingarna en internationell succé 38 Kortnyheter 48 Krönikan 55 Lättläst 58 34 4
Sveriges största företag inom personlig assistans. Och du bestämmer allt. Ända sedan starten har vi arbetat efter en ledstjärna. Att alla har rätten till ett bra liv. Hur det ser ut vet bara du. Och hur vi bäst kan hjälpa till att förverkliga det. Så självfallet är det du som är kund hos Humana som bestämmer. Och det gäller det mesta som har med dig och din assistans att göra. Uppenbarligen är det något som uppskattas. Annars hade vi nog inte blivit störst i landet. Så vill du också bestämma över Sveriges största företag inom personlig assistans, känn dig varmt välkommen. Gå gärna in på www.humana.se och läs mer om oss eller ring 020-303100. 5
Porträttet: Gunilla Wallengren Envishet, motivation och en stark tro på sig själv 1986 intervjuades en tuff liten flicka i rosalackad rullstol i Lilla Sportspegeln. Det var riksfinal i Spinner Cup och flickan var Gunilla Wallengren, då sju år. Hon hade just tappat en framtand och när reportern, Arthur Ringart, frågade hur det var att tävla mot 14-åringar svarade hon med en lätt läspning: Det spelar ingen roll att de är äldre än mig, jag är starkare än de. I år firar Gunilla 30 år som rullstolsåkare. Ända sedan hon började på elitnivå 1995 har drömmen varit att stå högst upp på prispallen i ett Paralympics. Hennes förhoppningar att nå målet i London 2012 var skyhöga. Jag var väldigt taggad, i mycket bra form och inställd på att det skulle gå bra. Men jag kunde inte ladda och fokusera ordentligt. Konkurrenterna var helt enkelt bättre. Luften gick ur mig för ett bra tag, men efter mycket funderande kom jag fram till att det var för tidigt att sluta. Djupt inom mig kände jag att jag ännu inte hade nått min pik. Det var rätt känt. Att det har gått så lekande lätt att arbeta sig upp ur svackan beror förutom den medfödda kampandan främst på två saker: Den första är stolen som har fått nya hjul och större drivringar. När jag började träna med de nya hjulen och drivringarna förra våren blev jag chockad över skillnaden. Jag gjorde pers gång efter annan på träningen. Vid para-em i Swansea i somras tog jag brons på 400 meter och silver på Man ska snabbt upp på hästen om man trillar av och efter en vecka gjorde jag mitt livs lopp på 800 meter. 1500 och 5000 meter. Det kändes grymt bra. Jag var tillbaka! Bytte klubb Den andra pushen kom i höstas när hon bytte klubb från IK Drivringen till Bohus IF- friidrott. Då blev friidrottstränaren Per Carlsson Gunillas extratränare vid sidan av föräldrarna. Att kombinera Pers erfarenheter med våra banar väg för att ge maximalt resultat. Tidigare har jag till exempel kört 2000 meter när jag tränar för 1500 meter. Nu gör jag istället som en löpare och intervalltränar, exempelvis 10x400 meter med 200 meter jogging emellan. Den nya träningen känns lovande. De tre medaljerna från sommarens EM är vid sidan av en sjätte-plats på Paralympics 2008 i Peking de hon rankar högst i sin karriär. I Kina trodde alla att hon var uträknad efter en våldsam krasch på 5000 meter med sex inblandade åkare. Det sista Gunilla minns är att hon tänkte förbättra sin position när det var två varv kvar av loppet, sedan blir allt svart. Hon slog i huvudet och fördes med hjärnskakning till sjukhus. Man ska snabbt upp på hästen om man trillar av och efter en vecka gjorde jag mitt livs lopp på 800 meter. Jag slog mitt personbästa och Sverigerekordet med två sekunder. För mig var det en enorm seger, säger hon. Men kraschen hade ett pris. 2013 gick Gunilla igenom en medicinsk utredning där det konstaterades att hennes korttidsminne var försämrat, liksom koncentrations- och fokuseringsförmågan. 6
7
Kanske var det förklaringen till att det inte gick bättre i London, säger Gunilla. Nu när jag känner till skadan kan jag hantera den på ett annat sätt och ser till att reducera onödiga stressmoment inför tävlingar. Älskade farten Envishet, motivation och tro på sig själv är en förutsättning för att nå sina mål och bli kvar på toppen. Gunilla föddes med ryggmärgsbråck och är förlamad från midjan och nedåt. I fyra-årsåldern började hon i Rulllegruppen på barnhabiliteringen i Vänersborg, där hon tillsammans med andra funktionshindrade barn fick öva sig på att hantera rullstolen. Varje omgång avslutades med race i korridoren, där Gunilla alltid gav järnet. Sjukgymnasterna lade märke till att Gunilla älskade farten och uppmuntrade hennes föräldrar att stimulera lusten till rörelse. Och så blev det. Som 6-åring gick hon med i IK Drivringen. Jag kommer inte ihåg hur det gick på min första tävling, men jag minns att det var så roligt. Läskigt också, eftersom jag skrämdes av startskottet. Jag är fortfarande skotträdd. Det är bra, eftersom det ger en extra adrenalinkick inför start. När det gäller idrott har Gunilla alltid haft gott självförtroende, men på livets andra områden har hon haft svårare att ta för sig. I lågstadiet tänkte hon inte så mycket på att hon var annorlunda. Men så i fyran gick hon igenom en komplicerad operation. Ryggmärgen hade vuxit fast i ryggraden och måste lossas för att hon skulle kunna leva vidare. Chansen att hon skulle överleva ingreppet var 50 procent. Operationen en skiljelinje Det var tufft för en tio-åring att höra att man kanske skulle dö, säger Gunilla. Som tur var gick det bra, men operationen blev ändå en skiljelinje i livet. När jag kom tillbaka till skolan hade jag kommit ifrån mina klasskamrater som började mobba mig. Och under nästan ett år fick jag inte träna. Det var jobbigt. Barn kan vara mycket grymma. Gunilla berättar hur ungarna kunde slänga sina kläder framför hennes rull- 8
stol och sedan säga åt henne att plocka upp dem. Eller hur en tjej med avsikt gick rakt på henne och sa: hoppsan, jag såg dig inte. Att vara osynlig. Att vara annorlunda. Att vara fel. Att inte få vara med. Värre finns inte. Femman gick, sexan gick, sjuan gick... det är en evighet i en ung människas liv. Men så i åttan hände något. Gunilla som hade börjat träna och tävla igen fick allt mer uppmärksamhet i pressen och 1995 fick hon Göteborgspostens lilla sportpris. Tack vare mina idrottsprestationer började klasskamraterna tycka att jag inte var så dum i huvudet ändå. Jag var inte alldeles osynlig längre, utan till och med lite intressant. Det är en mobbads dröm. Vände på gymnasiet Den stora vändningen kom först när hon började på gymnasiet. På uppropet kom en främmande tjej och frågade om platsen bredvid hennes var ledig. Gunillas första tanke var: Ser hon inte att jag sitter i rullstol... Men förklaringen var att alla i min nya klass struntade i att jag var funktionshindrad. Jag fick vara jag igen. Under gymnasietiden började Gunilla föreläsa om sin idrottskarriär. En gång föll det sig så att några av hennes gamla plågoandar fanns bland åhörarna. De måste ha förstått att Gunilla pratade om dem när hon berättade om mobbningen hon hade blivit utsatt för. I den skriftliga utvärderingen till arrangörerna efteråt skrev en av dem att jag var den starkaste människa han någonsin hade träffat. Yes, jag hade fått ett värde! De hade förstått att det de hade gjort var fel. Jag är inte bitter för det de utsatte mig för. Allt jag har varit med om också det svåra har ju bidragit till den jag är idag. Men ändå tror jag att den där mobbingen tog hårdare än jag förstod när det hände. Utanför idrotten, när jag bara är Gunilla är jag fortfarande en person, som gärna sätter mig lite i skymundan. I uppgångar och nedgångar har Gunillas föräldrar, Lars-Eric och Iris, all- 9
tid varit hennes starkaste och tryggaste stöttepelare. De har också varit hennes tränare, trots att ingen av dem har idrottsbakgrund. Lars-Eric har gått högre tränarutbildning men det är Iris som följer med på träning och tävlingar i egenskap av sin dotters assistent och tränare. Kontroversiellt samarbete Det nära samarbetet har varit kontroversiellt. Från 1996 fram till 2004 fick inte Gunilla vara med i landslaget eftersom en landslagsdeltagare förutsattes klara sig utan assistent. Konflikten kom till en lösning 2005 och sedan dess är assistent eller inte en icke-fråga. Vid behov är Iris med, annars inte. Tre år efter det att Gunilla kom med i landslaget gjorde hon sitt första Paralympics. Det var i Peking 2008 som dominerades av den där kraschen. Vem vet, om jag hade fått vara med i Atlanta -96, Sidney -00, eller Athen -04 så hade jag kanske redan fått mitt guld och lagt av, säger Gunilla. Vilken tur att det är som det är, nu kan jag ju bli ännu bättre. Men det finns strider att utkämpa också utanför idrottsarenan. Sedan 2006 är Gunilla ordförande i DHR:s Aleavdelning. I höstas bjöd de in kommunledningen till en prova-pådag. 16 politiker fick testa hur det kändes att röra sig ute i samhället som synskadad, blind och i rullstol. Under 2015 är det tjänstemännens tur att göra samma sak. Med den erfarenheten får beslutsfattarna större förståelse för hur personer med funktionsnedsättning har det och det ökar våra chanser att få gehör för våra förslag, säger Gunilla. Det allra bästa som hände i Ale Kommun förra året är enligt Gunilla att kommunen klubbade beslutet att bygga en friidrottsarena. Förslaget hade lagts fram av Gunilla och hennes tränare Per Carlsson i ett s.k medborgarförslag. Det känns jättebra att ha bidragit till något positivt för alla i kommunen, säger hon Idrottsligt är siktet inställt på VM i Qatar i oktober. Därefter hägrar det största av allt: Paralympics i Rio 2016. Då ska jag skörda frukterna av det som påbörjats det senaste året. Jag är trött på att i 20 år har varit bland de 10 bästa i världen. Jag vill vara allra bäst! Men hur tror du det kommer gå för dig om du aldrig får det där Paralympicsguldet? Gunilla behöver ingen betänketid innan hon svarar: Det kommer gå bra. I så fall hittar jag en mening med det också. Text: Maria Leijonhielm Teckning: Mattias Häggström 10
Gunilla Wallengren Ålder: 35 Bor: Hålanda 5 mil norr om Göteborg. Familj: Mamma, pappa och två storasystrar med familjer Gör: Rullstolsåkare, föreläsare, ekonomiassistent på pappans byggföretag. Främsta meriter: Europamästarinna år 2001 på 400 m i Schweiz och år 2012 i Holland på 1 500 m, Svensk rekordinnehavare på 800 m, 1 500 m, 5 000 m och 10 000 m Mästerskapsresultat: Paralympics Paralympics i London, England 2012, 8:a på 400 m och 9:a på 1 500 m. Paralympics i Peking, Kina 2008, 6:a på 800 m, 8:a på 400 m. IPC VM 2013 i Frankrike, 5:a på 800 m. 2011 på Nya Zeeland, 5:a på 400 m, 7:a på 800 m och 8:a på 1500 m 2006 i Holland, 4:a på 1500 m, 5:a på 5 000 m, 7:a på 400 m och 8:a på 800 m. IPC EM 2014 i Swansea, Wales, silver på 1 500 m och 5 000 m och brons på 400 m 2012 i Holland, silver på 400 m och brons på 800 m 2005 i Finland, brons på 400 m, 800 m och 1 500 m 2001 i Schweiz, silver på 5 000 m, brons på 800 m och 1 500 m SM Har totalt 74 SM-guld sen 1995 IWAS World games 2011 i Förenade Arabemiraten, silver på 100 m, 200 m, och 400 m. 2009 i Indien, brons på 800 m och 1500 m. 5:a på 400 m. 2007 i Taiwan, silver på 400 m och 800m, brons på 1 500 m Övriga prestationer 1:a på världens största halvmaratonlopp i Japan, Oita International Wheelchair Maraton 1999. 2:a på världens största maratonlopp i Japan, Oita International Wheelchair Maraton 2001, 3:a i samma lopp 2004. 1:a på halvmaraton The Great North Run i Newcastle, England, 4 år i rad. Slog banrekord 2004. 1:a på Portugal halvmaraton i Lissabon, Portugal 2005 och slog då banrekord, 2.a i samma lopp 2006. 1:a på Lissabon halvmaraton 2006 och slog då banrekord, 2.a i samma lopp 2007. 11
Snabbaste vägen till och från Falun-Borlängeområdet. Dala Airport är den lilla bekväma flygplatsen med det stora utbudet. Du vet väl att det går Direktflyg till Göteborg och Malmö varje vardag? Fler än en charteravgång i veckan till varmare länder? Starta resan på Dala Airport nästa gång! Tel: 0243-645 00 www.dalaflyget.se Permobil Sverige Aktivt liv När bilen är en del av resan skapar vi förutsättningar för dig som vill köra eller åka bil, oavsett bilmärke eller behov. permobil.se 12
Körkortsutbildning med boende Individuell utbildning Anpassade bilar Utbildningen för dig med rörelsehinder Tel. 0225 144 73 www.anpassarna.se/korkort 13
Rosengård Tryckeriet Skog Mullberget Utisam www.skelleftea.se/solkraft Rondellen Projekt Öst Fritid & konferens vid Siljan HOTELL OCH STUGOR HELT I MARKPLAN moraparken.se 0250-276 00 14
STOCKHOLM FALUN UMEÅ LULEÅ Nu även i Stockholm. LYSTRA personlig assistans skapar kvalitet genom att respektera varandra och varandras värderingar. Nu har vi även etablerat oss i Stockholm. Som kund hos LYSTRA är det viktigt att vår grundsyn på assistansen överensstämmer för att vår personal ska kunna göra ett bra jobb hos våra kunder. Lika viktigt är att vi gemensamt ser LSS-reformen som något vi vill bevara och att tillsammans göra som det var tänkt från början, ett bra liv för alla. Personlig assistans som det var tänkt från början. www.lystrapersonligassistans.se ÖREBRO Riksfärdtjänst gör resan möjlig Allmän kurs - läs in grundläggande behörighet Personlig assistent - ettårig yrkesutbildning Öppet hus lördag 18 april kl 10-14, välkomna! www.fellingsbro.fhsk.se www.fellingsbro.fhsk.se www.rft.se 15
TEMA: Inkludering Den danska modellen Danmarks Handikappidrottsförbund har valt en något annorlunda organisationsform än de övriga nordiska länderna. Arbetet sker huvudsakligen i tre enheter som också är strategiskt geografiskt utplacerade. Søren Jul Kristensen är ansvarig för breddidrotten för hela Danmarks HI men samtidigt truppchef för region Nordjylland. Handikappidrott träffade honom i Viborg för att reda ut hur det danska handikappidrottsförbundet är organiserat och dess syn på handikappidrottens inkludering i andra specialförbund. Ända sedan slutet av 80-talet hade vi en idrottskonsulent för varje län men i och med en omläggning av hela Danmarks politiska indelning blev landet uppdelat i regioner i stället. Vi fick pengar av Kulturministeriet för en omorganisation och sedan 2007 har vi samlat våra idrottskonsulenter på tre ställen, berättar Søren Jul Kristensen. Våra centra, som kallas Team, är i Bröndby, Team Öst (utanför Köpenhamn), Viborg, Team Nord och Lunderskov, Team Syd. Vi tre truppchefer har förutom att leda arbetet i våra regioner också det högsta ansvaret för olika viktiga delar av verksamheten. Jag är som sagt ansvarig för bredden, Michael Møllgaard Nielsen för eliten och Carsten Mortensen är utvecklingschef. Det är naturligtvis både för- och nackdelar med att vi inte finns på samma ställe, säger Søren Jul Kristensen. Beslutsprocessen blir oftast längre men den stora fördelen är att vi får mycket god kontakt med våra medarbetare. Vi har ca 3-6 konsulenter i varje team som arbetar dels geografiskt och dels landstäckande med teamets ansvarsområde - bredd, elit och utveckling. Dessutom har de i varje team 4-7 deltidsanställda idrottsmedarbetare som är personer med olika funktionsnedsättningar. Många av dem är fortfarande aktiva idrottare eller har tidigare idrottat. Internationella tävlingar I och med omorganisationen 2007 beslutade Danmarks HIF att anställa en konsulent med ansvar enbart för olika arrangemang för att kunna locka till sig stora internationella tävlingar. Danmark hade förra året flera VM och EM tävlingar där VM i Rullstolsrugby var det största. (Se HI # 4, 2014 där bl a John Bishop lovordar arrangemanget.) Att arrangera en stor internationell tävling ställer stora krav och kräver att man måste arbeta på flera olika sätt, säger Søren Jul Kristensen. I oktober ska vi ha EM i bordtennis i Vejle. Här samarbetar vi först och främst med Vejle kommun och danska bordtennisförbundet. Att vi nu arrangerar en sådan stor tävling har inneburit att vi har fått ett fördjupat samarbete med bordtennisförbundet. Det är ju en elittävling men även inom breddidrotten ska vi ha större tävlingar, bl a golf för u-klasser (inom Special Olympics) och vi funderar också på att bjuda in till en fotbollsturnering för CP-skadade 2016. Våra olika projekt börjar oftast med att någon får en idé och kastar ut frågan: Ska vi? Styrelsen beslutar och ger klartecken och sätter de ekonomiska ramarna. Det är viktigt för oss, säger Søren Jul Kristensen, att när vi arrangerar stora tävlingar ska vi inte förlora ekonomiskt på dessa utan målet är alltid att de ska gå med ekonomisk vinst. Rösträtt för idrotterna Högsta instans inom det danska handikappidrottsförbundet är Representantskapet (= Förbundsmötet). Det samlas varje år och består av styrelsen, representanter från de olika utskotten bredd 16 USA - Canada VM i rullstolsrugby Danmark 2014
17
TEMA: Inkludering Søren Jul Kristensen 18
och elit, medarbetarrepresentanter och från de föreningar som är medlemmar i DHIF. En representant från varje idrottsutskott finns också på plats liksom förbundets administrative chef och ledaren för handikappidrottens Kunskapscenter. En skillnad mot det svenska förbundsmötet är att idrotterna har rösträtt. Det brukar de inte ha, säger Søren Jul Kristensen och betonar att idrotternas åsikter är mycket betydelsefulla för förbundets arbete. En viktig fråga för Representantskapsmötet är att fatta beslut om kommande satsningsområden. Förslag på satsningsområden presenteras på Representantskapsmötet som fattar beslut. De tillsätter en styrgrupp som ska sätta igång arbetet i förhållande till målsättning, innehåll och tilldelade resurser. Det åligger också styrgruppen att göra löpande utvärderingar, berättar Søren Jul Kristensen. De senaste tre årens satsning har varit på temat frivillighet. Det gäller att säkra rekryteringen av frivilliga, att lyssna på dem och låta dem få inflytande på verksamheten. Vad saknas? Vad kan bli bättre? Det är t ex tränare i våra klubbar som har bidragit med erfarenheter och åsikter om hur arbetet med dessa viktiga krafter ska skötas och ett av resultaten blev en Handbok, säger Søren Jul Kristensen. Rekryteringen problematisk Handikappidrott har i tidigare nummer berättat om arbetet i Norge och Finland och där liksom här i Danmark är rekryteringen av idrottare ett problem. Rekrytering är en av Søren Jul Kristensens huvuduppgifter och han medger att det är en svår men stor fråga. Vi arbetar på flera olika sätt. Det senaste projektet vi satte igång har fått mycket uppmärksamhet och det är samarbetet med det danska idrottsförbundet och det militära idrottsförbundet och handlar naturligtvis om de danska soldater som har sårats i utlandstjänst. Krigsskadade är en liten grupp men när det gäller andra nyskadade arbetar våra konsulenter aktivt ihop med sjukhus och liknande. Om personerna har ett idrottsintresse kontaktas de av våra konsulenter. Vi har också ett nära samarbete med ett par specialsjukhus, bl a för ryggmärgsskadade, som får besök av våra idrottsmedarbetare flera gånger om året där de presenterar olika idrotter. Varje år har vi också en paralympisk dag som ett led i vårt rekryteringsarbete, Vi kan se en inkludering i specialförbunden i framtiden men det är en process som får ta tid och som inte får innebära ett steg tillbaka. berättar Søren Jul Kristensen. Det är en prova-på dag och vi anordnar den alltid på en central plats i landet men inte på samma plats varje år. Ungdomar med funktionsnedsättningar är kanske vår viktigaste målgrupp när det gäller rekrytering. Vi har ett projekt för Unga atleter och en anställd, Anne Dorte Andersen, som samordnar verksamheten. Vi har läger för sex eller sju idrotter, tre till sex gånger om året för varje idrott. Det är viktigt, säger Søren Jul Kristensen, att ungdomar med olika speciellt fysiska funktionsnedsättningar får denna möjlighet. Här i Viborg t ex kanske det inte finns någon annan med samma handikapp. Vi hade en 13-åring som fick spela basket med vuxna och hans enda chans att spela med sin egen åldersgrupp var på dessa läger med Unga atleter. Vi har också många lokala rekryteringsevenemang, fortsätter Søren Jul Kristensen, och då i samarbete med kommunerna. Vi ser även Special Olympics som ett rekryteringsprojekt. Det är problem med SO eftersom det är en odemokratisk organisation men vi har i våra stadgar att arbeta för att göra SO mer demokratiskt. Eftersom det är en toppstyrd organisation har vi haft en del konfrontationer men de har blivit bättre på att lyssna på oss. En del av "raskidrætten" Ett mål som DHIF också har i sina stadgar är att arbeta för att bli en del av det de kallar raskidrætten (ung. friskidrotten, men ordet frisk vill man inte använda då det antyder att annan idrott är sjuk). Vi arbetar aktivt för detta eftersom vi vill optimera villkoren för våra idrottare. Oftast finns den bästa idrottskunskapen i dessa specialförbund, säger Søren Jul Kristensen, och tar som ett exempel Viborgs paradidrott, handboll. Viborgs handbollsklubb är medlemmar hos oss och de har nu fyra spelare med funktionsnedsättning i klubben. På detta sätt blir idrottsidentiteten större än handikappsidentiteten, hävdar Søren Jul Kristensen. På sikt kan kanske DHIF få en annan roll, säger Søren Jul Kristensen, men nu är det att stärka samarbetet med Danmarks idrottsförbund som gäller. Det är också viktigt att utvidga och utveckla samarbetet med andra handikapporganisationer, patientföreningar och institutioner för att öka kunskapen om handikappidrotten. Därför ingår det i varje truppområde att undervisa om handikappidrotten. Just den kompetensen kan i framtiden bli DHIF:s uppgift att förmedla. Vi kan se en inkludering i specialförbunden i framtiden men, betonar Søren Jul Kristensen, det är en process som får ta tid och som inte får innebära ett steg tillbaka. Text: Gunilla Nauclér 19
TEMA: Inkludering Jämtland-Härjedalen: Det gäller att det förankras i hela kedjan I Jämtland-Härjedalen är en stor del av idrottarna redan inkluderade i föreningar öppna för alla. När det behövs finns handikappidrottens specialdistriktsförbund redo att erbjuda stöd och utbildningar. Slalombacken i Frösön raner, säger Åsa Johansson, som sitter i styrelsen för Jämtland-Härjedalens Handikappidrottsförbund. Hon berättar att de alltid försöker hitta träningsgrupper som passar den enskildes behov och önskemål. I alpint kör till exempel en del med veteranerna. Då brukar det vara lite lugnare i backen vilket ger bättre träningsmöjligheter. När det finns behov ordnar man prova-på-aktiviteter och utbildningar, där Jämtland-Härjedalens Handikappidrottsförbund har idag 18 medlemsföreningar, varav endast fyra är rena handikappidrottsföreningar så de allra flesta har verksamhet både för personer med och utan funktionsnedsättning. Våra idrottare med funktionsnedsättning är ofta inkluderade ute i verksamheterna. En del har egna träningsgrupper, men så fungerar det ju även med till exempel ungdomar och veteman går igenom till exempel handikapplära och pratar om vilka grupper de aktiva kan tillhöra. Många tror först att det är för svårt att ta med personer med funktionsnedsättning. Men efter en utbildning på ett par tillfällen förstår de att det inte alls är något problem, utan att det mest handlar om att man måste tänka lite annorlunda. Enda utvägen Ofta bjuder Jämtland-Härjedalen in föreningarna till möten, där de själva får berätta vad för stöd de behöver. Ledarna är ofta jätteduktiga när det gäller det idrottsliga, men vi kan hjälpa dem med praktiska saker som rör funktionsnedsättningar. Vi vet vilka hjälpmedel det finns och kan både låna ut utrustning och hjälpa dem med olika anpassningar, säger Åsa Johansson. När det gäller enskilda idrotters inkludering i andra specialidrottsförbund, så tror hon att det på sikt är den enda utvägen. Men det gäller att det förankras i hela kedjan. Det kan inte bara ske genom ett centralt beslut, utan det måste genomsyra hela rörelsen. Idag finns inte handikappidrott med i ledarnas basutbildning, men det borde vara en självklarhet. Det ska aldrig vara något konstigt att det kommer en person med en funktionsnedsättning och vill idrotta. På senare år har hon märkt av en väldigt positiv attityd hos föreningarna. Nu vill de gärna ta hand om idrottare med funktionsnedsättning. Men då måste vi också se till att de får det stöd de behöver. Får vi in handikappidrotten i de grundläggande utbildningspaketen så finns vi med i systemet redan från början. Text: Tomas Tirén 20
Norrbotten: Inkludering är ett måste hos oss David Vittikka. Ungdomsspelen 2011 Piteå är idrottskonsulent i Norrbotten. Vi vill att det ska finnas så mycket aktiviteter och alternativ som möjligt. För ju fler det finns, desto fler blir intresserade av att utöva idrott. Och det leder också till att fler föreningar blir intresserade av att få igång handikappidrott, säger Ulla Revholm. På små orter kommer inkluderingen naturligt. I Norrbotten utgår man från de aktivas behov och ser till att hitta en fungerande lösning, i eller utanför Handikappidrottsförbundets verksamhet. I Norrbotten, som har mycket glesbygd, har inkludering länge varit en nödvändighet även om man inte alltid har använt just det uttrycket. Det finns helt enkelt inte underlag till att starta rena handikappidrottsföreningar på alla orter, och då blir det ofta enklast för de aktiva att gå med i den lokala idrottsföreningen. Om en person vill idrotta så försöker vi få det att fungera, oavsett om det är i en handikappidrottsförening eller inte. Det är egentligen bara fantasin som sätter gränser, säger Ulla Revholm, ordförande i Norrbottens handikappidrottsförbund. Hon berättar att förbundet fungerar som ett naturligt nav, dit både personer som vill börja idrotta och föreningar som vill starta en ny verksamhet kan vända sig och få hjälp. Vi försöker även att sprida information om verksamheter utanför Handikappidrottsförbundet. Nyligen hörde Gymnastikförbundet av sig och frågade om vi kunde gå ut gemensamt med deras nya utbildning, inom ramen för Alla kan gympa, säger Lena Revholm, som Både för- och nackdelar När det gäller idrotters inkludering i andra specialidrottsförbund, menar de att det finns både för- och nackdelar. Fördelarna är att det finns mer specialkunskap och fler ledare inom idrotterna. Dessutom kan de aktiva lättare hitta andra att träna med. Men det finns en risk att försvinna i mängden, och därför måste föreningarna verkligen förberedas för en sådan inkludering. De måste vara öppna för att ta emot alla och vara beredda att tänka lite annorlunda, säger Ulla Revholm. Ett bra exempel på hur inkludering kan fungera är budoverksamheten i Norrbotten. En person, som själv har en funktionsnedsättning, startade ett budoprojekt på 90-talet, och sedan dess har utvecklats till en bestående verksamhet. Nu är de aktiva med både vårt förbund och budoförbundet. De hade ganska tidigt en kommitté för vår målgrupp, och vi har hela tiden stöttat dem. Nu har de haft sitt första VM, säger Lena Revholm. Text: Tomas Tirén 21