Svarsskrivelse Sida 1 (9) Datum Rättsavdelningen 2012-01-09 ÅM 2011/7269 Ert datum Er beteckning Byråchefen Hedvig Trost 2011-11-07 B 1346-11 Rotel 24 Högsta domstolen Box 2066 103 12 Stockholm CK./. riksåklagaren ang. narkotikasmuggling (Göta hovrätts, avd. 1, dom den 18 februari 2011 i mål nr B 37-11) Högsta domstolen har förelagt mig att inkomma med svarsskrivelse. Jag vill anföra följande. Min inställning Jag medger att fängelsestraffets längd sätts ned. Jag motsätter mig inte att Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd i påföljdsfrågan. Bakgrund Åtalet m.m. CK åtalades för två fall av narkotikasmuggling. Det gjordes gällande att han - från Ungern avsänt ett brev innehållande 3,40 gram mefedron som kom mottagare i Ydre tillhanda omkring den 24 september 2010. - själv vid inpassering i Sverige via Skavsta flygplats, Nyköping, den 7 oktober 2010 burit på sig 2,53 gram mefedron dolt på kroppen. Härutöver kan följande anföras. CK, som är bosatt i Ungern men uppväxt i Sverige, har regelbunden kontakt med sin far IK, som avtjänar ett livstidsstraff på kriminalvårdsanstalten X i Sverige. IK har kontakt med TB som är präst vid anstalten. IK bad vid ett tillfälle TB att denne skulle ta emot ett paket med naturmedicin för vidarebefordran till IK, vilket skedde med anstaltsledningens goda minne. Ytterligare ett paket kom TB tillhanda runt den 24 september 2010. Denne tolkade det som att även detta paket var avsett för IK. Paketet togs i beslag av polisen innan det överlämnades till IK. Paketet bestod av en flaska med vätska och en påse med pulver, båda märkta med etiketter där innehållet påstods vara ett preparat kallat Vitacell. Pulvret i påsen har genom analys visat sig vara mefedron. Vid husrannsakan i CKs bostad i Ungern påträffades ett USB-minne, på vilket fanns en fil innehållande identiska etiketter som de som fanns klistrade på pulverpåsen. Den 7 oktober 2010 kom CK med flyg till Skavsta flygplats. Han stoppades i tullen och vid visitation anträffades en påse med pulver bakom könsorganet. Påsen togs i beslag och har vid analys visat sig innehålla mefedron. Tingsrättens dom CK vitsordade de faktiska omständigheterna kring påståendet om narkotikasmuggling den 7 oktober 2010 och medgav ansvar för brott. Han Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C 010-5625000 registrator@aklagare.se Telefax 010-5625299 Webbadress www.aklagare.se
Svarsskrivelse Sida 2 (9) trodde dock att preparatet var ketamin 1. Han förnekade ansvar för narkotikasmuggling genom avsändande av paket till Sverige från Ungern. Tingsrätten dömde CK för narkotikasmuggling i två fall och bestämde påföljden till fängelse i åtta månader. Hovrättens dom CK överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för narkotikasmuggling av 3,40 gram mefedron och bestämma ett väsentligt kortare fängelsestraff. Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Ett hovrättsråd och en nämndeman var skiljaktiga och ville ogilla åtalet för narkotikasmuggling av 3,40 gram mefedron från Ungern till Sverige omkring den 24 september. Vid bedömningen av brottslighetens straffvärde jämställde hovrätten, liksom tingsrätten, mefedron med ecstasy i farlighetshänseende samt fastställde en missbruksdos till 75 mg. Överklagandet CK har överklagat hovrättens dom och yrkat att Högsta domstolen dels ska ogilla åtalet för narkotikasmuggling av 3,40 gram mefedron omkring den 24 september 2010, dels, oavsett utgången i skuldfrågan, väsentligen nedsätter det utdömda fängelsestraffet. CK har som grund för sitt överklagande anfört bl.a. följande. Han förnekar all kännedom om den försändelse av mefedron som sänts till en mottagare i Ydre kommun. Det saknas bevisning som binder honom till nämnda försändelse. Det kan inte uteslutas att det är en annan person som sänt denna försändelse. Vidare ska, enligt Högsta domstolens dom från 16 juni 2011 i mål nr B 5412-10, mefedron i farlighetshänseende jämställas med amfetamin, varför brottsligheten bör åsättas ett betydligt lägre straffvärde. Han har som grund för prövningstillstånd anfört bl.a. följande. Det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen uttalar sig om vilket krav på bevisningen som ska uppställas vad gäller postförsändelser innehållande narkotika. Det är ett tilltagande problem att narkotika sänds per post och då inte sällan till en annan person än den slutliga mottagaren. 1 Ett narkosläkemedel som sedan den 1 juli 2005 är klassificerat som narkotika i Sverige. Hallucinogen med ecstasyliknande effekter.
Svarsskrivelse Sida 3 (9) Grunderna för min inställning Straffvärdebedömning m.m. vid narkotikasmuggling Enligt 6 första stycket lagen (2000:1225) om straff för smuggling är straffskalan för narkotikasmuggling av normalgraden fängelse i högst tre år. Om brottet är ringa döms, enligt 6 andra stycket samma lag, till böter eller fängelse i högst sex månader. Straffskalan för grov narkotikasmuggling är enligt 6 tredje stycket, fängelse i lägst två och högst tio år. Straffsatserna överensstämmer med dem som gäller enligt narkotikastrafflagen (1968:64) för narkotikabrott och ringa narkotikabrott. Lagstiftaren har åsyftat en enhetlig bedömning av narkotikahantering, oberoende av om den ena eller den andra lagen är tillämplig. Gränsdragningen mellan ringa brott och andra brott följer sålunda samma principer i bägge lagarna (se bl.a. NJA 1993 s. 38 och prop. 1992/93:142 s. 17). När det gäller gränsdragningen mellan ringa brott och brott av normalgraden har arten och mängden narkotika stor betydelse. En samlad bedömning av omständigheterna i målet ska dock alltid göras (se bl.a. 2 narkotikastrafflagen, NJA 1993 s. 38, prop. 1992/93:142 s. 16 f. och prop. 1999/2000:124 s. 121). Enligt förarbetena till narkotikastrafflagen bör utöver arten och mängden narkotika särskilt beaktas vilken typ av befattning med narkotika det är fråga om. Det ringa brottet bör i huvudsak vara förbehållet gärningar som består i eget bruk eller innehav för eget bruk. Har narkotika överlåtits eller har narkotika innehafts i överlåtelsesyfte bör tillämpningen av det ringa brottet i princip vara utesluten. Undantag bör kunna göras endast för överlåtelser av mycket små mängder, motsvarande någon enstaka bit cannabisharts eller dylikt inom en sluten krets av missbrukare (prop. 1992/93:142 s. 17). Vidare uttalas att hantering av narkotika på kriminalvårdsanstalt, i enlighet med rådande synsätt, bör bedömas strängt oavsett om narkotikan är avsedd för eget bruk eller inte (a. prop. s. 17). I NJA 1997 s. 522 fann Högsta domstolen att innehav av fem gram amfetamin för eget bruk skulle bedömas som narkotikabrott av normalgraden (jfr också NJA 1986 s. 736). Högsta domstolen har i NJA 2011 s. 357 uttalat bl.a. att det är självklart att arten och mängden av den narkotika som en tilltalad har befattat sig med är en faktor som är viktig vid straffvärdebedömningen i narkotikamål. Detta angavs innebära att tabeller som upprättats med stöd av praxis och med utgångspunkt i art och mängd ofta kan vara ett värdefullt hjälpmedel, särskilt i fråga om brottslighet som inte är grov. Tabeller som upprättas med utgångspunkt i art och mängd är emellertid enligt Högsta domstolen alltid förenade med osäkerheter och därmed också risker för missvisande jämförelser.
Svarsskrivelse Sida 4 (9) I en dom av den 21 oktober 2011 i mål nr B 2613-11 anför Högsta domstolen följande när det gäller straffvärdebedömning i narkotikamål. Art och mängd är emellertid inte är de enda faktorer som ska beaktas vid bedömningen av straffvärdet. De utgör endast en del av bedömningsunderlaget. Som Högsta domstolen framhöll i sin dom den 16 juni 2011 i mål B 5412-10 är det angeläget att omständigheter vid sidan av art och mängd tillmäts större betydelse vid bestämningen av straffvärdet än vad som ofta har skett. Det gäller inte bara vid grova brott som var aktuella i det målet utan även vid brott av normalgraden. En samlad bedömning av alla relevanta faktorer leder alltså till att straffvärdet kan bli såväl högre som lägre än vad det blir om bara art och mängd beaktas. Högsta domstolen anför också att de straffvärden som framgår av den av domstolarna ofta använda amfetamintabellen, som utgår från mängd, anses vara för höga. Enligt Högsta domstolen följer en sänkning av dessa värden som en naturlig konsekvens av Högsta domstolens dom av den 16 juni 2011 och möjliggör en mer differentierad straffvärdebedömning utan att brottet blir att bedöma som grovt. Om mefedron Mefedron klassades som hälsofarlig vara den 15 december 2008 och som narkotika den 25 maj 2009 (SFS 2009:316). Mefedron ingår i gruppen syntetiska katinoner. MDPV, metedron, butylon, flefedron, metylon, nafyron och N-etylkatinon är andra exempel på narkotikaklassade syntetiska katinoner. Mefedron är en relativt ny drog som endast har nyttjats ett par år. Missbruket av mefedron har dock ökat kraftigt i Sverige under det senaste året. Drogen säljs främst på Internet. En klar majoritet av missbrukarna är ungdomar. Insamlad information från olika europeiska länder talar för att missbrukarna till stor del är sådana som använder eller tidigare har använt ecstasy. Högsta domstolen har i NJA 2011 s. 357 uttalat att mefedrons generella farlighet inte på något för straffvärdebedömningen avgörande sätt skiljer sig från amfetamins generella farlighet. Högsta domstolen har i två domar från den 21 oktober 2011 i mål nr B 2613-11 och B 2944-11 om rubricering och straffvärde när det gäller befattning med MDPV och metylon anfört att samtliga syntetiska katinoner bör jämställas i farlighetshänseende och att det inte finns tillräckligt stöd för att i mängdhänseende bedöma MDPV och metylon annorlunda än amfetamin. I de aktuella domarna uttalar Högsta domstolen också att de av domstolarna ofta använda amfetamintabellerna, som utgår från mängd, måste anses vara för höga och att en sänkning av dessa värden följer som en naturlig konsekvens av Högsta domstolens dom av den 16 juni 2011 (NJA 2011 s. 357) och möjliggör
Svarsskrivelse Sida 5 (9) en mer differentierad straffvärdebedömning utan att brottet blir att bedöma som grovt. Min bedömning Skuldfrågan CK har gjort gällande att det saknas bevisning som binder honom till försändelsen av mefedron från Ungern till Sverige omkring den 24 september 2010. Enligt 35 kap. 1 rättegångsbalken ska rätten efter samvetsgrann prövning av allt som förekommit, avgöra vad i målet är bevisat. Bestämmelsen slår fast principerna om fri bevisföring och fri bevisvärdering. Beviskravet i brottmål brukar uttryckas så att det ska vara ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till brottet (se NJA 1980 s. 725 och Fitger, Rättegångsbalken, 35:24). I NJA 1982 s. 525 uttalade Högsta domstolen att i mål om ansvar för grovt narkotikabrott kraven på den föreliggande bevisningens styrka utan avseende på de speciella bevissvårigheter som erfarenhetsmässigt ofta föreligger i sådana mål måste ställas lika högt som när det gäller ansvar för annan grov brottslighet. Bevisningen i hovrätten har, liksom vid tingsrätten, bestått av vittnesförhör med TB, som var den som mottog paketet, skriftlig bevisning i form av bl.a. beslagsprotokoll och analysresultat, bilder av beslagtagen narkotika jämte förpackningsmaterial och etikett samt innehåll på ett USB-minne. Hovrätten fann inte skäl till annan bedömning än tingsrätten i skuldfrågan. Enligt tingsrätten har vid förhör med vittnet TB framkommit att två försändelser skickats till honom från Ungern och att båda försändelsernas innehåll varit lika till utseendet. Mot bakgrund av försändelsernas likheter och det faktum att den andra försändelsen måste ha skickats av en person som vetat om den första försändelsens innehåll och adressat fann tingsrätten utrett att båda försändelserna skickats av samma avsändare. Vidare framgår, enligt tingsrätten, att flaskan och påsen innehållande mefedron var etiketterade med samma typ av etikett som återfunnits i en fil på ett USB-minne som hittades vid husrannsakan i CKs lägenhet i Ungern. Tingsrätten fann vidare CKs förklaring till att någon annan lagt in filen med etiketter på USB-minnet för att oriktigt kasta misstankar över honom som mycket långsökt och att något motiv till varför någon felaktigt skulle vilja utpeka CK inte har framkommit. Enligt tingsrätten är det också försvårande för CK att den narkotika som fanns i försändelsen är av samma typ som han stoppades med på flygplatsen vid inresa i landet den 7 oktober 2010, även med beaktande av att de olika beslagen har haft olika halt verksam substans. Mot bakgrund av vad som ovan anförts fann tingsrätten att övertygande bevisning förelegat om att det är CK som skickats försändelsen mefedron till TB i syfte att den skulle vidarebefordras till hans
Svarsskrivelse Sida 6 (9) far. Enligt tingsrätten kan vidare den alternativa teori som CK presenterat lämnas utan avseende samt finns inte någon annan förklaring som ger utrymme för rimligt tvivel. Enligt tingsrätten är det därmed ställt utom rimligt tvivel att det är CK som har skickat försändelsen. Såvitt framgår av underrätternas domar har bevisvärderingen utförts noggrant och i enlighet med fastlagd praxis. Jag har, på det underlag jag har haft anledning att ta del av, inte någon anledning att ifrågasätta den bevisvärdering som gjorts och saknar därmed skäl att frångå hovrättens bedömning i skuldfrågan. Hovrättens dom ska därmed stå fast i skulddelen. Utgångspunkter för bedömningen av straffvärdet m.m. Mot bakgrund av de uttalanden som Högsta domstolen gjort i NJA 2011 s. 357 och i domarna av den 21 oktober 2011 ska mefedron i såväl farlighets- som mängdhänseende jämställas med amfetamin. De gärningar CK har övertygad om har mot denna bakgrund ett betydligt lägre straffvärde än det som hovrätten bestämt. Rubricering - gärningen den 24 september 2010 CK har fört in 3,40 gram mefedron i landet. Enbart mängden narkotika talar för att brottet skulle kunna bedömas som ringa. CK har dock inte tagit befattning med narkotikan för eget bruk. Hans avsikt synes i stället ha varit att föra in mefedronet på en kriminalvårdsanstalt för att brukas av annan. Under sådana omständigheter saknas skäl att bedöma brottet som ringa (se NJA 1982 s. 325 och prop. 1992/93:142 s. 17). Rubricering - gärningen den 7 oktober 2010 CK har fört in 2,53 gram mefedron i landet. Även i detta fall talar mängden narkotika för att brottet skulle kunna bedömas som ringa. CK har inte uppgett att han haft för avsikt att bruka mefedronet själv. Med hänsyn härtill och till tillvägagångssättet vid smugglingen bör brottet emellertid bedömas som brott av normalgraden (jfr NJA 1993 s. 38). Straffvärde och påföljdsbestämning Som anförs ovan har CK vid ett tillfälle fört in 3,40 gram mefedron i landet och vid ett annat tillfälle 2,53 gram mefedron. Vid bedömande av straffvärdet bör i försvårande riktning beaktas att syftet med i vart fall en av gärningarna synes ha varit att narkotikan skulle föras in på en kriminalvårdsanstalt. Några särskilda försvårande eller förmildrande omständigheter i övrigt att beakta vid straffvärdebedömningen finns enligt min uppfattning inte. Mot bakgrund av de uttalanden som Högsta domstolen gjort i NJA 2011 s. 357 och i domarna från den 21 oktober 2011 anser jag vid en samlad bedömning av
Svarsskrivelse Sida 7 (9) omständigheterna i målet att straffvärdet för den brottslighet CK har gjort sig skyldig till bör uppgå till fängelse i en till två månader. Narkotikabrott är brott av sådan art att utgångspunkten är fängelse om inte särskilda skäl talar för en frivårdspåföljd (se bl.a. NJA 1997 s. 522, NJA 2001 s. 86, NJA 2001 s. 570 och NJA 2008 s. 653). Detta gäller i synnerhet narkotikahantering inom en kriminalvårdsanstalt (jfr bl.a. NJA 1982 s. 325). I NJA 2008 s. 653 betonar Högsta domstolen att det får antas att presumtionen för fängelse främst gör sig gällande beträffande sådana gärningar som ingår som led i omsättningen av narkotika. Högsta domstolen framhöll också att inte endast gärningens art utan också straffvärdet, även när detta inte i sig är tillräckligt högt för att motivera ett fängelsestraff, är av betydelse för påföljdsvalet i det enskilda fallet; ju högre straffvärdet är desto mindre krävs det för att brottslighetens art ska anses vara tillräcklig för att motivera ett fängelsestraff. Några särskilda skäl att frångå en fängelsepåföljd har inte framkommit i målet. Påföljden bör därför bestämmas till fängelse. Fängelsestraffets längd bör bestämmas i enlighet med brottens samlade straffvärde. Prövningstillstånd Enligt 54 kap. 10 första stycket 1 rättegångsbalken får prövningstillstånd meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen (prejudikatdispens). För att bevilja prövning enligt denna punkt krävs alltså att ett avgörande av Högsta domstolen blir av generell betydelse för bedömningen av framtida mål som innehåller liknande frågeställningar. Den enskildes intresse av att få till stånd en prövning i Högsta domstolen kan alltså inte föranleda prövningstillstånd på denna grund (Fitger, Rättegångsbalken, 54:26). Enligt 54 kap. 10 andra stycket rättegångsbalken får, om prövningstillstånd fordras i två eller flera likartade mål och Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd i ett av dem, prövningstillstånd meddelas även i övriga mål. Innebörden är att prövningstillstånd av rättviseskäl får meddelas för samtliga mål trots att ett prejudikatintresse som föreligger kan antas bli tillgodosett genom prövningen av ett av målen (Peter Fitger, a.a. s. 54:29). Enligt Welamson bör, om dispens meddelas i ett av flera likartade mål som samtidigt föreligger till bedömande, bestämmelsen tillämpas så att från början endast ett av målen dispenseras och att efter dess avgörande prövningstillstånd meddelas i övriga mål endast i den mån det fordras för att målen ska få samma utgång (se Lars Welamson, Rättegång VI, tredje upplagan, s. 166). Skuldfrågan
Svarsskrivelse Sida 8 (9) Som framgår av det ovan anförda har Högsta domstolen tidigare uttalat sig om beviskravet i narkotikamål. Enligt min uppfattning är hovrättens bevisvärdering i detta fall utförd i enlighet med de riktlinjer Högsta domstolen tidigare lagt fast för bevisvärdering. Vidare är bevisfrågor generellt inte lämpade för en prövning av Högsta domstolen. Målet är särpräglat och enligt min bedömning skulle uttalanden av Högsta domstolen i denna del inte ha någon egentlig räckvidd utanför det aktuella målet. Det finns således enligt min uppfattning inte anledning att räkna med att en prövning av Högsta domstolen i skuldfrågan skulle vara av vikt för ledning av rättstillämpningen. Rubricering och påföljd Högsta domstolen har i NJA 2011 s. 357 slagit fast att mefedron ur farlighetshänseende bör jämställas med amfetamin. Vidare har Högsta domstolen i domarna av den 21 oktober 2011 slagit fast att syntetiska katinoner, däribland mefedron, i mängdhänseende bör jämställas med amfetamin samt att straffvärdena för amfetamin bör sänkas i förhållande till de tabeller baserade på art och mängd som hittills tillämpats av domstolarna. I sistnämnda mål var fråga om liknande omständigheter som i förevarande fall. En person med missbruksproblem hade infört MDPV i landet delvis i överlåtelsesyfte, men utan något vinstintresse. Straffvärdet för befattning med 100 gram MDPV bestämdes till sex månaders fängelse. Frågan hur mefedron ska bedömas i farlighetshänseende har blivit tillgodosedda genom dessa domar. Den aktuella domen överklagades emellertid före Högsta domstolens dom den 16 juni 2011 (NJA 2011 s. 357). Vid den tidpunkt den här aktuella domen överklagades var av intresse att få prövat bl.a. frågan om hur mefedron skulle bedömas ur farlighetshänseende. Jag vill därför hänvisa till 54 kap. 10 andra stycket rättegångsbalken, enligt vilken Högsta domstolen om prövningstillstånd fordras i två eller flera likartade mål och Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd i ett av dem, får meddela prövningstillstånd även i övriga mål. Till detta kommer att det kan finnas ett visst prejudikatintresse i att få Högsta domstolens syn på gränsdragningen ringa brott och brott av normalgraden när det gäller amfetamin och andra preparat som i farlighetshänseende är att likställa med amfetamin. Å andra sidan är målet särpräglat, varför det är tveksamt om en prövning av målet skulle ha något större värde utanför det nu aktuella målet. Mot denna bakgrund motsätter jag mig inte att Högsta domstolen, närmast av rättviseskäl, meddelar prövningstillstånd i målet. Enligt min uppfattning är skuldfrågan klar med hänsyn till den bevisning som finns. Målet gäller därför
Svarsskrivelse Sida 9 (9) uteslutande påföljdsbestämningen. Prövningstillståndet kan därför begränsas till bedömningen av vilken påföljd CK ska dömas till. Bevisuppgift Jag ber om att få återkomma med bevisuppgift för det fall Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd i målet. Anders Perklev Kopia till: Utvecklingscentrum Stockholm Åklagarkammaren i Linköping (AM-159205-10) Hedvig Trost