Juridiska yrken - Tyskland 1. Domare Rättsläge Domare står i ett speciellt offentligrättsligt tjänste- och lojalitetsförhållande gentemot staten. Detta förhållande (Richterverhältnis) omfattas av särskilda bestämmelser, som skiljer sig från vad som gäller för statstjänstemän. En domare är nämligen inte skyldig att följa instruktioner på samma sätt som en tjänsteman. Richterverhältnis är således en form av offentligrättsligt anställningsförhållande för offentligt anställda som i egenskap av representanter för den dömande makten har behörighet att meddela rättsliga avgöranden. Domarna kan vara anställda antingen av förbundsstaten eller av någon av de 16 delstaterna. I delstaterna Bayern, Mecklenburg-Vorpommern, Niedersachsen, Nordrhein-Westfalen, Rheinland-Pfalz, Saarland, Sachsen och Sachsen-Anhalt är det organ inom statsledningen som har hand om urval och utnämning av domare, vilket innebär att det är den berörda ministern, i regel delstatens justitieminister, som bär det politiska ansvaret för ämbetet. I övriga delstater sker tillsättandet med hjälp av ett s.k. domarvalberedningsutskott (Richterwahlausschuss). Dessa utskott uppvisar betydande skillnader mellan de olika delstaterna, både vad gäller sammansättning och funktion. De består oftast av parlamentsledamöter eller personer som handlar på parlamentsledamöternas uppdrag, ibland ingår det även representanter för domarkåren och i vissa länder en eller två advokater. Tillsättningen av domare till de högre domstolarna på federal nivå (den högre allmänna domstolen på federal nivå Bundesgerichtshof, den federala förvaltningsdomstolen Bundesverwaltungsgericht, den federala revisionsrätten Bundesfinanzhof, den federala arbetsdomstolen Bundesarbeitsgericht, den federala sociala domstolen Bundessozialgericht) sker genom ett federalt domarvalberedningsutskott och av den minister som på federal nivå har ansvaret över respektive domstol. Det är förbundspresidenten som formellt utnämner domarna vid de federala överdomstolarna. Domarna vid övriga domstolar på federal nivå utnämns av förbundspresidenten på förslag av den berörda förbundsministern, utan medverkan från domarvalberedningsutskottet. Den federala författningsdomstolen (Bundesverfassungsgericht) är både domstol och konstitutionsutskott. Hälften av domarna i författningsdomstolen väljs av förbundsregeringen (Bundesrat) och hälften av ett valutskott bestående av tolv ledamöter av parlamentet (Bundestag) som fattar beslut med två tredjedels majoritet. Domarna utnämns av förbundspresidenten. Domarna i de federala domstolarna och i delstaternas domstolar får individuella löner som regleras genom en lag om federala löner (Bundesbesoldungsgezetz). Lönerna sätts enligt en särskild löneordning (Besoldungsordnung R). Grundlönen beräknas huvudsakligen efter lönegrader, som uteslutande är knutna till domarnas uppgifter. Det enda sättet för en domare att stiga i lönegraderna är att få nya uppgifter som värderas högre enligt löneskalan. Lönenivån för domare i de två lägsta lönegraderna (R1 och R2) regleras i princip efter ålder. Lönen betalas ut av domarnas arbetsgivare (förbundsstat eller delstat).
De grundläggande bestämmelserna om domaryrket finns i grundlagen, i ett avsnitt om rättskipning Rechtssprechung. Det föreskrivs i grundlagen att den dömande makten ligger hos domstolarna (Art. 92) och grundlagen garanterar att domstolarna är oavhängiga (Art. 97 Abs.1). Närmare detaljer om domarnas ställning finns i särskilda lagar, framför allt den tyska domarlagen (Deutsche Richtergesetz), som huvudsakligen behandlar yrkesdomarnas ställning. Första delen i den tyska domarlagen innehåller gemensamma regler för domare i federal respektive delstatlig tjänst, särskilt bestämmelser om deras status. I andra delen finns regler för domare i federal tjänst. I tredje delen anges slutligen grundläggande rambestämmelser för domare som är anställda av delstaterna. Dessa rambestämmelser kompletteras genom domarlagarna i de respektive delstaterna - olika för var och en av de 16 delstaterna. Den tyska domarlagen och delstaternas domarlagar hänvisar av rättstekniska skäl delvis till andra bestämmelser. För frågor som regleras på samma sätt för domare och statstjänstemän hänvisas exempelvis till statstjänstemannalagen (Beamtenrecht). Domarnas löner regleras i Tyska förbundsrepubliken visserligen sedan 1975 genom en självständig löneordning, men denna löneordning ingår i lagen om federala löner (Bundesbesoldungsgezetz) som reglerar både statstjänstemännens, militärens och domarnas löner. Bestämmelserna i den tyska domarlagen är endast tillämpliga på domarna vid författningsdomstolen i den mån de är förenliga med dessa domares speciella rättsstatus enligt grundlagen och enligt lagen om författningsdomstolen (Gezetz über das Bundesverfassungsgericht). Specialisering De allmänna domstolarna i Tyskland handlägger brottmål och tvistemål. De olika instanserna är Amtsgericht, Landgericht, Oberlandgericht och som högsta instans den högre allmänna domstolen på federal nivå, Bundesgerichtshof. Därutöver finns det fyra specialdomstolar: förvaltningsdomstolen (med en förvaltningsdomstol i första instans kallad Verwaltungsgericht, nästa instans Oberverwaltungsgericht eller Verwaltungsgerichtshof och som högsta instans Bundesverwaltungsgericht), finansdomstolen (instanser: Finanzgericht och Bundesfinanzhof), arbetsdomstolen (instanser: Arbeitsgericht, Landesarbeitsgericht, Bundesarbeitsgericht) och socialdomstolen (instanser: Sozialgericht, Landessozialgericht, Bundessozialgericht). Ytterligare särskilda domstolar på federal nivå är patentdomstolen och ett antal militärdomstolar. Alla domare som tjänstgör vid dessa domstolar är anställda antingen av förbundsstaten eller av delstaterna. Domarna vid den federala författningsdomstolen och vid delstaternas författningsdomstolar har en särställning, eftersom dessa domstolar är författningsorgan, vilkas rättigheter och skyldigheter regleras genom särskilda lagar. Den federala författningsdomstolen regleras genom grundlagen och lagen om den federala författningsdomstolen (Bundesverfassungsgerichtsgezetz) och på delstatsnivå är det delstatsförfattningarna respektive motsvarande domstolslagar som gäller. Är domarnas medverkan obligatorisk eller frivillig? Eftersom det slås fast i grundlagen att det är domstolarna som utövar den dömande makten, är domarnas medverkan obligatorisk.
Företrädare för domarkåren medverkar i viss omfattning vid beslut som fattas av justitieförvaltningen och som berör domare. Den tyska domarlagen föreskriver två olika typer av samrådsorgan: presidierådet (Präsidialrat), som medverkar vid utnämningar och val av domare och domarrådet (Richterrat) som deltar i förhandlingar om allmänna och sociala frågor. För övrigt råder i Tyskland enligt grundlagen föreningsfrihet, vilket innebär att domarna även kan sluta sig samman i branschorganisationer, men det är inget tvång. Utlänningar kan inte bli domare i Tyskland. Enligt den tyska domarlagen måste man vara tysk medborgare (i den mening som avses i grundlagen) för att kunna utöva domaryrket. 2. Åklagare Åklagare på delstatsnivå utses av respektive delstatsregering, antingen premiärministern eller justitieministern. Federala åklagare utnämns av förbundspresidenten på förslag från den federala justitieministern och efter godkännande av parlamentet (Bundesrat). De är offentliganställda statstjänstemän och deras lön, som regleras genom Bundesbesoldungsgesetz och motsvarar domarnas ersättning, betalas ut av arbetsgivaren (förbundsstat eller delstat). Endast personer som är behöriga för domaryrket kan utnämnas till allmänna åklagare. Tjänstemännen vid åklagarmyndigheten är inte oberoende utan måste följa instruktioner från dem de rapporterar till. Det yttersta ansvaret ligger hos åklagare i chefsställning och hos justitieministern. Det finns inga särskilda etiska regler för åklagaryrket. Specialisering Det finns inga lagregler om specialisering och olika kategorier inom åklagaryrket. I praktiken sker dock ofta en specialisering inom särskilda områden (t.ex. ekonomisk brottslighet, organiserad brottslighet eller särskilt grov brottslighet). Obligatorisk eller frivillig medverkan? I Tyskland har de allmänna åklagarna s.k. åklagarmonopol. Detta innebär att det i princip bara är åklagarmyndigheten som kan väcka åtal. Denna exklusiva behörighet motsvaras av en skyldighet att väcka åtal om det finns grund för det. Det finns inga särskilda branschorganisationer med krav på obligatoriskt medlemskap för allmänna åklagare. De organisationer som företräder domarkåren är dock öppna även för åklagare. Även medborgare i andra EU-länder kan arbeta som åklagare i Tyskland.
3. Advokat Advokater utgör i Tyskland ett oberoende rättsvårdande organ och är fria yrkesutövare. De måste vara auktoriserade. Auktoriseringen sköts av advokatsamfunden. Med undantag för de advokater från andra europeiska länder som regleras genom EuRAG (se nedan), är det bara personer som har kvalificerat sig för domaryrket enligt den tyska domarlagen som kan auktoriseras som advokater. Denna kvalificering sker genom juridikstudier vid ett universitet (minst tre och ett halvt år) avslutade genom en första statsexamen (erste Staatsprüfung) och därefter förberedande praktikarbete (två år) och en andra statsexamen (zweite Staatsprüfung). Advokaternas status, deras rättigheter och skyldigheter, villkor för att kunna utöva yrket, samt advokatsamfundens organisation och uppgifter, tillsyn och disciplinärenden i disciplinnämnd (Anwaltsgericht) regleras genom Bundesrechtsanwaltsordnung (BRAO). Närmare detaljer om de rättigheter och skyldigheter som sammanhänger med yrket regleras genom Berufsordnung für Rechtsanwälte (BORA), en arbetsordning som beslutas på rättslig grund av det federala advokatsamfundet (Bundesrechtsanwaltskammer). Advokaternas löner är fastställda i Rechtsabwaltsvergütungsgesetz (RVG). Obligatorisk eller frivillig medverkan? I tvistemål i första instans ställs det i regel inga krav på medverkan av en advokat. Vid förfaranden inför domstolar på delstatsnivå eller högre instanser är det däremot obligatoriskt att låta en advokat föra talan, liksom vid vissa familjerättsliga mål som avgörs inför domstolar i första instans. Vid arbetsrättsliga tvister får parterna föra sin egen talan inför arbetsdomstolarna i första instans. Inför arbetsdomstolar på delstatsnivå eller högre instanser är parterna skyldiga att låta sig företrädas av auktoriserade ombud. Förutom advokater kan dessa personer även vara företrädare för fackförbund eller arbetsgivarorganisationer, eller sammanslutningar av sådana organisationer, när dessa har befogenhet eller fullmakt att företräda sina medlemmar och när sammanslutningen, förbundet eller dess medlemmar är part i målet. Advokater är medlemmar av advokatsamfundet på den ort där de har sitt kontor. De 27 advokatsamfund som är organiserade som offentligrättsliga sammanslutningar på delstatsnivå under varje Oberlandgericht utgör tillsammans med advokatsamfundet vid den federala högsta domstolen, Bundesgerichtshof, det federala advokatsamfundet (www.brak.de ). Det största privaträttsliga förbundet är Deutsche Anwaltverein, där cirka hälften av advokaterna är medlemmar på frivillig basis. (www.anwaltverein.de). Villkoren för medborgare i andra medlemsstater i EU eller i övriga länder som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, som är auktoriserade att arbeta som advokater i sitt ursprungsland eller som kvalifikationer som ger direkt behörighet att utöva advokatyrket i ursprungslandet och som utövar sitt yrke i Tyskland (tjänsteutövning, dotterbolag med samma yrkesbeteckning som i ursprungslandet) och som kan vara behöriga att arbeta som advokater i Tyskland, regleras i Gesetz über die Tätigkeit europäischer Rechtsanwälte in Deutschland (EuRAG). Etableringsmöjligheter för andra utländska advokater i Tyskland regleras genom BRAO.
4. Patentombud Liksom advokater utgör patentombud i Tyskland oberoende rättsvårdande organ och är fria yrkesutövare. Deras behörighet att tillhandahålla rådgivning och att företräda kunder är begränsad till ärenden som gäller industriellt rättsskydd. Yrket fordrar auktorisering, vilket sker genom direktören för det tyska patent- och registreringsverket (www.dmpa.de, Informationen, Patentanwalts- und vertreterwesen ). Auktorisering kan beviljas personer som har skaffat sig tekniska kvalifikationer (naturvetenskapliga eller tekniska studier med avslutande examen samt ett års praktisk teknisk verksamhet), och därefter en utbildning på området industriellt rättsskydd (34 månader, men det senare är inte obligatoriskt för patenthandläggare med minst tio års yrkeserfarenhet) och har avlagt examen för patentombud. Patentombudens status, deras rättigheter och skyldigheter, villkor för att kunna utöva yrket, samt patentombudsamfundens organisation och uppgifter, tillsyn och disciplinärenden i disciplinnämnd regleras genom Patentanwaltsordnung. Närmare detaljer om de rättigheter och skyldigheter som sammanhänger med yrket regleras genom Berufsordnung der Patentanwälte, en arbetsordning som beslutas på rättslig grund av det federala patentombudsamfundet. Alla patentombud är medlemmar i patentombudsamfundet (ett offentligrättsligt organ www.patentanwalt.de). Medborgare i EU:s medlemsstater eller i de andra länder som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som har kvalifikationer som ger direkt behörighet att utöva patentombudsyrket i ursprungslandet, kan avlägga ett prov för att bli auktoriserade att arbeta som patentombud i Tyskland (Gesetz über die Eignungsprüfung für die Zulassung zur Patentanwaltschaft). Möjligheterna att etablera sig under ursprungslandets yrkestitel regleras genom Patentanwaltsordnung. 5. Notarie Notarier är oberoende offentliga myndighetspersoner som har till uppgift att upprätta officiella dokument och utföra andra uppgifter inom ramen för frivillig rättsvård. Notarierna utnämns av delstaternas justitieförvaltningar. Endast tyska medborgare kan utnämnas till notarier och den som utnämns måste vara kvalificerad för domaryrket enligt den tyska domarlagen. Denna kvalificering sker genom juridikstudier vid universitet (minst tre och ett halvt år) avslutade genom en första statsexamen (erste Staatsprüfung) och därefter förberedande praktikarbete (två år) och en andra statsexamen (zweite Staatsprüfung). I vissa delar av Tyskland är det advokater som utnämns till notarier och utövar notarieverksamheten vid sidan om sitt advokatyrke (Anwaltsnotare), i andra delar utnämns personer uteslutande för notarietjänstgöring (hauptberuflige Notare eller Nurnotare). I Baden-Württemberg är en del av notarierna statstjänstemän.
Notariernas status, deras rättigheter och skyldigheter, villkor för att kunna utöva yrket, notariesamfundens organisation och uppgifter samt disciplinförfarandet regleras genom Bundesnotarordnung. Närmare detaljer om de rättigheter och skyldigheter som sammanhänger med yrket regleras genom Richtlinien, riktlinjer som beslutas på rättslig grund av notariesamfunden. Notariatskostnaderna (avgifter och utlägg) regleras genom Gesetz über die Kosten in Angelegenheiten der freiwilligen Gerichtsbarkeit (Kostenordnung,). Obligatorisk eller frivillig medverkan? Notarier är med några få undantag (särskilt inom konsulärrättens område) uteslutande ansvariga för att upprätta officiella dokument. Officiella dokument krävs enligt lag särskilt i samband med avtal om fastigheter samt för vissa affärer inom bolagsrätt, familjerätt och arvsrätt. Notarier är medlemmar av notariesamfundet på den ort där de har sitt kontor. De 21 notariesamfund som är organiserade som offentligrättsliga sammanslutningar på delstatsnivå under varje Oberlandgericht utgör det federala notariesamfundet, Bundesnotarkammer (information och adresser: www.bnotk.de). 6. Inskrivningstjänsteman Inskrivningstjänstemännen (Rechtspfleger) har en självständig position inom rättssystemet. Deras funktion och status regleras ytterst genom en särskild lag, Rechtspflegergesetz. Därutöver innehåller lagen en förteckning över uppgifter som ingår i Rechtspflegers ansvarsområden, samt över sådana uppgifter som är förbehållna domstolarna. Rechtspfleger utfärdar exempelvis arvsintyg när det gäller legal arvsordning eller tar emot ansökningar om arvsintyg, fattar beslut i förmyndarskapsfrågor, kontrollerar att godmanskap och förmyndarskap sköts korrekt, handlägger och fattar beslut i fastighetsärenden eller om bolagsregistreringar och har vissa funktioner i samband med verkställighet. Rechtspfleger är visserligen i praktiken oavhängiga när de utför sina uppgifter, men de är inte domare, och utövar därmed heller inte dömande makt i den mening som avses i artikel 92 i grundlagen. Rechtspfleger är tjänstemän inom domstolsväsendet. De rekryteras främst genom delstaternas olika justitieförvaltningar, för de respektive uppgifter som de skall arbeta med, samt i mindre omfattning även direkt genom förbundsstatens justitieförvaltning. Utbildning till Rechtspfleger sker genom att tjänstemän genomför en förberedande provtjänstgöring, som kan avbrytas, och därefter avlägger en examen. Villkor och minimistandarder för utbildningen föreskrivs i 153 i domstolslagen, Gerichtsverfassungsgesetz. Innehållet i provtjänstgöringen, utbildningen och slutprovet regleras på delstatsnivå genom de bestämmelser om utbildning och examina som utfärdas på delstatsnivå. Ingen utbildning sker på förbundsnivå.
Rechtspfleger måste vara tyska medborgare i den mening som avses i grundlagen eller medborgare i någon av Europeiska unionens medlemsstater. Vissa delstater har emellertid använt den möjlighet som anges i artikel 48.2 i EEG-fördraget och tillåter enbart tyska medborgare att göra den förberedande provtjänstgöringen. 7. Justitiesekreterare Justitiesekreterarna fungerar också som självständiga organ inom rättsväsendet. Justitiesekreterare är framför allt verksamma med delgivning, kallelser, verkställighet, protokoll, attesteringar av dokument och liknande. Justitiesekreterarnas rättsliga status regleras i 153 i domstolslagen, Gerichtsverfassungsgesetz (GVG). Justitiesekreterare är tjänstemän på mellannivå inom domstolsväsendet. De rekryteras övervägande av de respektive verksamhetsområden som de är inriktade på inom delstaternas justitieförvaltningar. Till förbundsstatens domstolar rekryteras de direkt av domstolarna eller genom justitieministeriet på förbundsnivå. Deras uppgifter fastställs huvudsakligen i de olika processlagarna (t.ex. civilprocesslagen eller lagen om frivillig rättsvård), kompletterade genom vissa bestämmelser på delstats- och förbundsnivå. Den som vill bli justitiesekreterare måste genomgå en praktisk utbildning inom tjänstemannakåren vid vars slut en examen avläggs. Villkor och standarder för utbildningen regleras genom 153 i domstolslagen. Provtjänstgöringens och utbildningens innehåll och utformningen av slutprovet fastställs i särskilda bestämmelser på delstatsnivå. På förbundsnivå anordnas ingen utbildning. Justitiesekreteraryrket är öppet för tyska medborgare i den mening som avses i grundlagen och för medborgare i Europeiska unionens medlemsstater. 8. Kronofogde Kronofogdemyndigheten består i princip av delstatstjänstemän på mellannivå som innehar sina befattningar på obegränsad tid. De utnämns av ordföranden för respektive högsta delstatsdomstol. Kronofogden är tjänsteman, men har en självständig ställning och är oberoende i sin yrkesutövning. Kronofogden uppbär tjänstemannalön och får därutöver en andel av de avgifter han eller hon tar ut inom ramen för sin verksamhet. För att kunna utrusta och underhålla sitt nödvändiga egna kontor får kronofogden sina kontorskostnader ersatta genom respektive delstats skattemyndighet, i regel i form av schablonbelopp.
Närmare bestämmelser om kronofogdens ställning finns i domstolslagen (154 och 155 ) och i olika bestämmelser på delstatsnivå. Det finns inga allmänna lagar och författningar som styr kronofogdarnas verksamhet. Däremot finns det allmänna förvaltningsföreskrifter som utfärdas av de enskilda justitieförvaltningarna på delstatsnivå: kronofogdeförordningen (Gerichtsvollzieherordnung) och arbetsordningen för kronofogdemyndigheten (Gerichtsvollziehergeschäftsanweisung). Specialisering Det förekommer ingen specialisering inom kronofogdeyrket. De lagar och andra bestämmelser som styr yrkesutövandet är desamma för alla kronofogdar. Eftersom det rör sig om ett tjänstemannayrke finns det inget särskilt samfund eller branschorganisation för kronofogdar i Tyskland. De är ändå organiserade, men uteslutande i intresseföreningar, varav den största är DGVB (Deutscher Gerichtsvollzieher Bund). Den föreningen är i sin tur ansluten till tjänstemannaföreningen Deutschen Beamtenbund. Medlemskap i intresseföreningarna är inte obligatoriskt. Enligt gällande regler är det bara tyska medborgare som får utbilda sig för kronofogdeyrket. Endast tyska medborgare kan bli kronofogdar. Europeiska gemenskaperna, 1995-2009 Källan: http://ec.europa.eu/civiljustice/legal_prof/legal_prof_ger_sv.htm Disclaimer: Det material som tillgängliggörs på Nordic Law Firms hemsida är endast avsett som allmän information och utgör inte, och skall heller inte användas vid, professionell rådgivning. Därför bör materialet inte läggas till grund för åtgärder eller beslut i avsaknad av juridisk rådgivning. Varje form av användning av den information sker uteslutanden pa egen risk av användaren.