Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 i Förord Den 1 januari 2004 trädde lagen om skydd mot olyckor i kraft. Enligt lagen ska alla kommuner utarbeta handlingsprogram för skydd mot olyckor. Kommunen kan välja mellan att ha olika program för det förebyggande arbetet och för räddningstjänstens operativa verksamhet. I Luleå valde vi 2004 att ha två olika program. Detta program är tredje generationens handlingsprogram. Det första fastställdes av kommunfullmäktige 2004 och det andra i januari 2009. Även vid denna revidering har vi två program och detta är handlingsprogrammet för den operativa verksamheten. Arbetet med revideringen har skett på räddningstjänsten under hösten 2012. I handlingsprogrammet finns ett antal mål för räddningstjänsten fastställda. Måluppfyllelsen ska redovisas årligen i verksamhetsberättelsen. Handlingsprogrammet ska därför ses som en inledning i en kontinuerlig process där säkerhet är en viktig byggsten för en trygg livsmiljö i Luleå.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 ii Sammanfattning Det inledande kapitlet belyser bakgrund till lagen, dess väsentligaste paragrafer och den enskildes ansvar samt kommunens uppdrag. Kommunen ges i lagen i uppdrag att samordna, underlätta för den enskilde, utöva tillsyn, undersöka, svara för räddningstjänst, sotning och brandskyddskontroll. I det följande kapitlet berörs olycksutvecklingen i stort där fallolyckor har en särställning som den största olycksorsaken med dödlig utgång. Därefter kommer vägtrafiken. I Luleå kommun har vi endast olycksstatistik för räddningstjänstens uppdrag, vilket inte är alla olyckor. Statistiken över olyckor som föranlett en räddningsinsats visar dock att fem olyckstyper är vanligast förekommande; bränder i det fria, trafikolyckor, bränder i byggnader, utsläpp av farliga ämnen och drunkningstillbud. Denna statistik tillsammans med uppgifter från den kommunala riskanalysen har sedan lett fram till ett antal dimensionerande olyckor. I kapitlet som handlar om mål tas ett antal prioriterade riskområden fram. Dessa mål bygger de nationella mål som fastställts i lagen, kommunens vision och de dimensionerande olyckorna. De är för Luleå i detta handlingsprogram bränder, trafikolyckor, utsläpp av farliga ämnen, drunkningar och så kallade storolyckor. Till varje riskområde har säkerhetsmål och prestationsmål tagits fram. Säkerhetsmålen anger det tillstånd kommunen önskar uppnå. Prestationsmålen beskriver hur kommunen ska uppnå säkerhetsmålen. Ibland förutsätts samverkan med organisationer, företag eller myndigheter utanför kommunen. I det följande kapitlet redovisas den skadeavhjälpande verksamhetens förmåga att genomföra räddningsinsatser. Räddningsstyrkorna är i kommunen fördelade på tre brandstationer, i Centrum, Gammelstad och Råneå. Kommunen har även räddningsvärn med frivillig personal i Klöverträsk och på ett antal öar i skärgården. Förmågan jämförs även med de framtagna prestationsmålen och resultatet visar att kommunen kan hantera de vanligast förekommande olyckorna. Vissa typer av olyckor kräver dock samverkan mellan flera räddningsstyrkor eller särskilda resurser. I detta kapitel fastställs även krav på kompetenser för personalen och mål för övningsverksamheten samt hur allmänheten ska varnas i händelse av allvarliga olyckor. Avslutningsvis redovisas kommunens inriktning för räddningstjänst under höjd beredskap. I det avslutande kapitlet redovisas hur kommunen ska arbeta med olycksuppföljning och uppföljning av handlingsprogrammet. Olycksuppföljningen ska ske enligt en framtagen arbetsmodell, där insatsrapporten utgör en viktig del. Uppföljning av handlingsprogrammet ska ske årligen i verksamhetsberättelsen.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 iii Innehåll INLEDNING 1 Lag om skydd mot olyckor 1 Bakgrund 1 Olycksproblemet 1 Den enskildes ansvar 2 Kommunens ansvar 2 Kommunens uppdrag 2 Andra styrande dokument 3 RISKER I VÅRT SAMHÄLLE 5 Olycksutvecklingen i stort 5 Lokalt beskrivna olycksrisker 6 Olyckor som föranleder räddningsinsats 6 Skador av olyckorna 8 Omvärldsanalys 9 Brand i byggnad 9 Bränder i det fria 10 Trafikolycka 10 Utsläpp av farligt ämne 11 Drunkning/ tillbud 12 Storolyckor och extraordinära händelser 12 Storolyckor 12 Extraordinära händelser 14 MÅL 15 Nationella mål 15 Vision 15 Dimensionerande olyckor 15 Säkerhets och prestationsmål 16 Bränder 17 Trafikolyckor 18 Utsläpp av farliga ämnen 19 Drunkningsolyckor 20 Storolyckor 21 ORGANISATION AV SKADEAVHJÄLPANDE ARBETE 22
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 iv Räddningstjänstens organisation 22 Organisation vid räddningsinsatser 22 Kompetenser 23 Räddningschef 23 Räddningsledare 23 Brandman 24 Räddningsstyrkornas förmåga 24 Beredskap 24 Jämförelse av förmåga och prestationsmål 24 Samverkan 26 Övningsverksamhet 27 Varning och alarmering vid allvarliga händelser 27 Alarmering av räddningsstyrkor 28 Räddningstjänst under höjd beredskap 28 Uppföljning 29 Olycksutredning 29 Uppföljning av handlingsprogrammet 29 BILAGA 1 INSATSTIDER BILAGA 2 GRÄNSDRAGNING FÖR KOMMUNALT OCH STATLIGT ANSVAR INOM VATTENOMRÅDEN
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 1 Inledning Lag om skydd mot olyckor Bakgrund Den 1 januari 2004 trädde lag om skydd mot olyckor 1 (LSO) i kraft samtidigt som räddningstjänstlagen från 1986 upphört att gälla. I och med lag om skydd mot olyckor ska kommunerna styra sitt arbete mot skydd mot olyckor med målstyrning utifrån nationella mål. Styrningen ska ske genom handlingsprogram, dels för räddningstjänst (utryckande verksamhet) och dels för den olycksförebyggande verksamheten. Detta reviderade dokument utgör Luleå kommuns handlingsprogram för räddningstjänst. Handlingsprogrammet utgör ett övergripande dokument som beskriver räddningstjänstens mål och verksamhet samt de risker för olyckor som kan leda till räddningsinsatser. Programmet anger även räddningstjänstens egen förmåga samt förmåga att i samverkan genomföra räddningsinsatser. Handlingsprogrammet fastställs av kommunfullmäktige och ska antas minst en gång per mandatperiod. Handlingsprogrammet ska även utgöra ett instrument för uppföljning och utvärdering. Arbetet med handlingsprogrammet är en ständigt pågående process och detta dokument beskriver processen och verksamheten vid det tillfälle som dokumentet togs fram. Uppföljningar och förändringar i omvärlden kan och ska komma att påverka dokumentets utformning och innehåll. Olycksproblemet Olyckor är ett omfattande samhällsproblem. Skadorna av olyckor omfattar allt från dödsfall till lindriga skador på människor samt egendoms och miljöskador. Olyckor är kostsamma för samhället, vare sig det är personer, egendom eller miljö som skadas. Skador medför inte bara lidande utan även stora samhällskostnader. Den totala samhällskostnaden för skador av olyckor ligger nu årligen på ungefär 80 miljarder kronor. Motsvarande kostnad för år 2005 var 59 miljarder kronor. Varje dag, året om, skadas tolv människor så allvarligt att de avlider och över 400 människor behöver läggas in på sjukhus för vård till följd av skador. 2 Redan i de utredningar som ligger till grund för Lag om skydd mot olyckor uttalade regeringens utredare att det måste bli färre som dör och 1 Lag (2003:778) om skydd mot olyckor och Förordning (2003:789) om skydd mot olyckor. 2 Personskador i Sverige, MSB413 september 2012, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2012.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 2 skadas i olyckor. 3 Olyckorna och skador därav har blivit ett betydande samhällsproblem. Lag om skydd mot olyckor bygger på detta faktum. Lagen förtydligar den enskildes ansvar att skydda sig mot olyckor samt innehåller några för kommunerna nya åtaganden. Den enskildes ansvar Lag om skydd mot olyckor är mycket tydlig med att huvudansvaret till skydd mot olyckor alltid åligger den enskilde. Den enskilde är i detta sammanhang såväl privatperson som företag och åläggs dels att alltid larma vid händelse av eller vid risk för en olycka samt att för egen del hålla ett skäligt skydd mot brand och annan olyckshändelse. Kommunens ansvar Luleå kommuns politiker är huvudansvariga för det olycksförebyggande arbetet som utförs i kommunens förvaltningar. Kommunfullmäktige ska fastställa vilka prioriterade områden och säkerhetsmål som ska prägla arbetet. Handlingsprogrammet revideras vart fjärde år av säkerhetschefen och Risk och säkerhetsgruppen. Samtliga nämnder ska, med utgångspunkt i de av kommunfullmäktige prioriterade olycksområdena, planera och budgetera för prestationsmål som stödjer säkerhetsmålen. Den politiska styrningen sker genom att de olika nämnderna tilldelas uppdrag från kommunfullmäktige. Genom fastställande av detta handlingsprogram uppdrar kommunfullmäktige till respektive nämnd att genomföra prestationsmålen. För att Luleå kommuns säkerhetsarbete ska fungera måste utvärdering vara en naturlig del i nämndernas planering och rapportering. Nämnderna ska årligen utvärdera måluppfyllelsen av presationsmålen och redovisa detta i verksamhetsberättelsen. Kommunens uppdrag I detta handlingsprogram är det punkterna 1, 4 och 5 nedan som behandlas, medan övriga uppdrag tas upp i handlingsprogrammet för olycksförebyggande verksamhet. 3 SOU 1998:59 & SOU 2002:10.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 3 Kommunen ges i lagen i uppdrag att samordna, underlätta för den enskilde, utöva tillsyn, undersöka, svara för räddningstjänst, sotning och brandskyddskontroll. 1. Samordna Kommunen ska samordna det olycksförebyggande och skadebegränsande arbetet med flera aktörer inom såväl offentlig förvaltning, näringsliv samt organisationer och frivilliggrupper. 2. Underlätta för den enskilde Kommunen ska vidare underlätta för den enskilde att själv bidra till sin säkerhet genom rådgivning, information och utbildning. 3. Tillsyn För att kontrollera lagens efterlevnad ska kommunen utöva tillsyn. Tillsynen ska vara behovsanpassad och i första hand riktas mot mer riskfyllda byggnader och anläggningar. 4. Undersöka Kommunen ska i skälig omfattning efter en räddningsinsats undersöka olyckan, dess orsak, olycksförloppet och hur insatsen har genomförts. 5. Räddningstjänst Räddningstjänst är samhällets stöd till den enskilde vid olyckshändelse eller överhängande fara för olyckshändelser, för att förhindra och/eller begränsa skador på människor, egendom eller miljö. 6. Sotning och brandskyddskontroll Kommunen ska föreskriva hur sotning ska ske. Andra styrande dokument Detta handlingsprogram medför inte att något annat program inom kommunen upphör. Däremot har programmet kopplingar till: Kommunstyrelsens styrkort Kommunstyrelsens styrkort handlar bland annat om trygghet, livsmiljö och hälsa. Utgångspunkt är att Luleås befolkning ska känna sig minst lika trygga och säkra som riksgenomsnittet. Säkerhetspolicy för Luleå kommun Säkerhetspolicy och säkerhetsstrategi har i första hand kommunens inre säkerhet i fokus medan detta handlingsprogram fokuserar på medborgarna. Handlingsprogram för olycksförebyggande verksamhet
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 4 Handlingsprogram för olycksförebyggande verksamhet syftar till att beskriva kommunens arbete med att förebygga olyckor. Planer för extraordinära händelser i fredstid Sedan lagen om kommuners åtgärder inför och vid extraordinära händelser kom har Luleå tagit fram två olika planer. I handlingsprogrammet berörs dessa i det prioriterade området storolyckor. Risk och sårbarhetsanalys Kommunens senaste risk och sårbarhetsanalys från 2011 koncentreras till stora olyckor, masskadesituationer och extraordinära händelser. Under 2013 ska RSA revideras och då inkluderas även mindre olyckor och kommunens förmåga utvecklas ytterligare. Kommunal plan för räddningsinsatser vid Sevesoverksamheter Planen beskriver hur Luleå kommun hanterar skyldigheterna enligt Lag (1999:381) och Förordning (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 5 Risker i vårt samhälle Olycksutvecklingen i stort Varje år omkommer i Sverige cirka 3 000 personer till följd av olyckor. 4 Olycks och personskadebilden domineras idag framförallt av äldre, sjuka, missbrukare, socialt eller ekonomiskt marginaliserade samt i viss mån även av ungdomar. Fallolyckor är den olyckstyp som leder till flest dödsfall, flest antal sjukhusvistelser och flest antal besök på akutmottagningar. Under 2010 omkom 1 600 personer i fallolyckor, drygt 70 000 blev inlagda i sluten sjukhusvård och nästan 240 000 uppsökte ett akutsjukhus efter att ha skadats i fallolyckor. Det är drygt fem gånger fler som dör till följd av fallolyckor än till följd av olyckor i vägtrafiken. I åldersgruppen, 80 år eller äldre, orsakas nio av tio skador av ett fall. Även i arbetslivet är fallolyckor vanliga, till exempel vid arbete på hög höjd. 5 Det omkommer cirka 300 personer varje år till följd av olyckor i trafiken. Sedan 2001 fortsätter dödsfallen i vägtrafiken att minska. Utvecklingen är positiv när det gäller exempelvis cyklister, mopedister och motorcyklister. 6 Antalet bränder som leder till dödsfall ökar något, sett från lägsta noteringen år 2004. 7 Men om hänsyn tas till befolkningsökningen har risken för att omkomma till följd av en brand minskat något. Cirka 100 personer dör varje år till följd av bränder. 8 Dödsolyckor till följd av drunkning har från år 2002 haft en nedåtgående trend, dock infanns en topp under år 2006. 9 Den nedåtgående trenden vad gäller antalet omkomna barn och ungdomar fortsätter. 10 Antalet dödsfall till följd av olyckor inom den kommersiella sjöfarten är mycket 4 Personskador i Sverige, MSB413 september 2012, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2012. 5 IDA Informationssystem för statistik och analys, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2012 10 30. 6 Olycksstatistik väg, nationell statistik, Transportstyrelsen, 2012. 7 IDA Informationssystem för statistik och analys, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2012 10 25. 8 Personskador i Sverige, MSB413 september 2012, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2012. 9 Räddningstjänst i siffror 2010, MSB275 juli 2011, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2011. 10 Så skadas barn, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2012.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 6 lågt, men det inträffar cirka 35 dödsfall varje år på grund av olyckor med fritidsbåtar. 11 Olyckor som är omfattande i bemärkelsen att de kräver många liv, här kallat storolyckor, minskar i både antal och omfattning. 12 Lokalt beskrivna olycksrisker Ett av räddningstjänstens planeringsunderlag utgörs av den kommunala riskanalysen. Analysen upprättades 2002, men är i huvudsak fortfarande aktuell. Dock är det viktigt att kontinuerligt inventera och analysera risker eftersom riskerna i ett modernt samhälle förändras. Vid en sammanställning av riskanalysen har räddningstjänsten konstaterat att kommunen har många och olika risker. Det är risker i form av traditionella hot som brand, olyckor i trafiken, olyckor med farliga ämnen, arbetsplatsolyckor, men också risker som har med den svåröverskådliga kommunala sårbarheten att göra, till exempel el eller värmeförsörjning. Luleå har en riskgeografi, som till stor del placerar riskobjekten på Uddebo industriområde. Förutom risken som verksamheterna utgör för de som vistas inom respektive verksamhetsområde, så utgör de risker till viss del för boende eller närliggande verksamheter i omgivningen. Antingen sker det direkt genom risker med utbredd skadeverkan, till exempel tänkbara gasutsläpp, eller så indirekt, genom exempelvis transporter av farligt gods på olämpliga ställen. Transport av farligt gods, via väg och järnväg, inom tätortens centrala delar ökar kommunens riskbild. En olycka med farligt gods i tätbebyggt område kan få svåra konsekvenser. Länsstyrelsen har bemyndigande att utfärda lokala trafikföreskrifter för att förbjuda vissa vägar för transport av farligt gods och även rekommendera lämpliga transportvägar samt ange vilka parkeringsplatser som bör användas vid exempelvis vila. Rekommenderade vägar för farligt gods är framtagna av Länsstyrelsen i Norrbottens län och räddningstjänsten, dessa förslag redovisas i Nationell Vägdatabas hos Trafikverket. Olyckor som föranleder räddningsinsats Med räddningstjänst avses i lagen om skydd mot olyckor (LSO) de räddningsinsatser som kommunen eller staten ska ansvara för vid olyckor och överhängande fara för olyckor för att hindra och begränsa skador på människor, egendom eller miljön. Kommunen ansvarar för räddningstjänst förutom i de fall som definieras som statlig 11 Olycksstatistik sjöfart fritidsbåtar, 1995 2011, Transportstyrelsen, 2012. 12 Olyckor i siffror 2007, NCO 2007:7.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 7 räddningstjänst. I 4 kap. 1 6 LSO fastställs följande som statlig räddningstjänst: fjällräddningstjänst, flygräddningstjänst, sjöräddningstjänst, efterforskning av försvunna personer i andra fall, miljöräddningstjänst till sjöss och räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen. I övriga fall ansvarar kommunen för räddningsinsatserna. För att det ska vara motiverat att samhället ska ansvara för en räddningsinsats ska vissa kriterier vara uppfyllda. I 1 kap. 2 LSO anges dessa kriterier och ansvaret avgörs av: behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen och omständigheterna i övrigt. Alla fyra kriterier ska vara uppfyllda för att en räddningsinsats ska kunna påbörjas. Hänsyn måste dock tas till att beslut ibland måste ske utan tillräckligt med information om olyckan och under stark tidspress. Landstingets ambulansverksamhet är inte att betrakta som en räddningsinsats. Därför innehåller räddningstjänstens statistik inte en komplett förteckning av de olyckor som sker i kommunen, utan endast de som föranlett en räddningsinsats från räddningstjänsten. Av statistiken framgår att följande olyckor är mer frekventa än andra. Dessa kallas här vanliga olyckor. De vanligaste identifierade räddningstjänstutryckningarna i Luleå, 2004 2011, utgörs av: Brand i byggnad Brand i det fria Förmodad brand Trafikolycka Utsläpp av farliga ämnen (kemikalier) Drunkningstillbud eller drunkning Den vanligaste utryckningsorsaken är larm från en automatisk brandlarmsanläggning trots att brand inte har uppstått. Detta är däremot inte en olycka. Fördelningen av de vanligast förekommande olyckor som föranlett räddningstjänst under åren 2004 2011 redovisas i Figur 1.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 8 Figur 1. De vanligast förekommande olyckor som föranlett räddningstjänst i Luleå kommun under åren 2004 2011. Skador av olyckorna Nedan presenteras skadade och döda under åren 2004 2007 och 2008 2011 (se Tabell 1) enligt räddningstjänstens statistik. Det handlar om olyckor till vilka räddningstjänsten har larmats. Tabellen är inte en komplett förteckning över samtliga räddningstjänstuppdrag. Den redovisar de typer av olyckor där det enligt statistiken förolyckas människor. Tabell 1. Döda och skadade av olyckor i Luleå kommun 2008 2011 (siffror för åren 2004 2007 inom parentes). Olyckstyp Insatser Omkomna Svårt skadade Lindrigt skadade Brand i byggnad 302 (321) 3 (2) 4 (3) 32 (14) Brand ej i byggnad 462 (536) 0 (1) 0 (1) 1 (0) Trafikolycka 455 (332) 6 (7) 64 (52) 392 (276) Drunkning/ tillbud 21 (20) 3 (4) 2 (0) 7 (7) Nödställd person 31 (13) 0 (1) 0 (1) 2 (2) Annan 97 (80) 2 (0) 0 (1) 6 (1) Summa 1368 (1302) 14 (15) 70 (58) 440 (300) Olyckstypen Annan i Tabell 1 ovan är klämolyckor, fallolyckor och andra slags olyckor, oftast utomhus. Av de olyckor som räddningstjänsten kallas till är de olyckor som leder till flest dödsfall: Trafikolyckor Drunkningar Bränder i byggnader
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 9 Den lokala statistiken över antalet döda i olyckor som föranlett räddningstjänst skiljer sig inte från den nationella statistiken. Även där är trafikolyckor, drunkningar och bränder i byggnader de typer av olyckor där flest människor omkommer. 13 Omvärldsanalys I detta avsnitt redovisas en jämförelse av olycksstatistik mellan Luleå, länet, riket samt fyra referenskommuner. Referenskommunerna är kommuner med liknande demografi och riskbild som Luleå. Dessa kommuner är Helsingborg, Norrköping, Skellefteå och Uppsala. Det är även viktigt att jämförelsen sker mot övriga länet samt riket, eftersom kommunen påverkas av samhället i stort. Jämförelsen omfattar fem typer av olyckor som är de vanligaste förekommande olyckor som kräver en räddningsinsats (se sidan 15 Dimensionerande olyckor). Brand i byggnad Vad beträffar antal bränder i byggnader per 1 000 invånare och år, ligger Luleå under länets och rikets snitt. I Luleå har det skett 1,02 bränder i byggnader per 1 000 invånare och år under åren 2008 2011, en sänkning med nästan 10 % i jämfört med tidigare period (2004 2007). Av referenskommunerna är det bara Uppsala som visar på ett lägre antal tillbud, se Figur 2. 14 Figur 2: Antal bränder i byggnad per 1000 invånare och år. Fördelning mellan åren 2004 2007 och åren 2008 2011. 13 IDA Informationssystem för statistik och analys, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2012 11 12. 14 IDA Informationssystem för statistik och analys, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2012 10 25.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 10 Bränder i det fria Avseende antal bränder i det fria per 1 000 invånare och år, ligger Luleå under rikets snitt och ungefär som länet i övrigt. I Luleå har det under åren 2008 2011 skett 1,56 bränder i det fria per 1 000 invånare och år, en minskning på cirka 17 % jämfört med tidigare period. Av referenskommunerna är det bara Helsingborg som visar på ett högre antal tillbud, se Figur 3. 15 Figur 3: Antal bränder i det fria per 1000 invånare och år. Fördelning mellan åren 2004 2007 och åren 2008 2011. Trafikolycka Trafikolyckor är en av de kategorier av olyckstyper som leder till flest dödsolyckor. Mellan åren 2008 2011 har det inträffat 1,54 olyckor per 1000 invånare och år i Luleå. Detta är en ökning på nästan 25 % i jämförelse med tidigare period. Motsvarande ökning kan även utläsas i länet och i riket i stort. I en jämförelse med referenskommunerna är det Norrköping och Helsingborg som också har en ökande olycksstatistik, se Figur 4. 16 15 IDA Informationssystem för statistik och analys, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2012 10 25. 16 IDA Informationssystem för statistik och analys, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2012 10 25.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 11 Figur 4: Antal trafikolyckor per 1000 invånare och år. Fördelning mellan åren 2004 2007 och åren 2008 2011. Utsläpp av farligt ämne Avseende antalet utsläpp av farliga ämnen ligger Luleå över tre av jämförelsekommunerna och över antalet i Norrbotten. Utvecklingen visar att dessa typer av händelser ökar både i Luleå och i riket i stort. I Luleå så har dessa händelser ökat med nästan 50 % under den senaste perioden, se Figur 4. 17 Figur 5: Antal utsläpp av farligt ämne per 1000 invånare och år. Fördelning mellan åren 2004 2007 och åren 2008 2011. 17 IDA Informationssystem för statistik och analys, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2012 10 25.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 12 Drunkning/-tillbud Under perioden 2008 2011 blev räddningstjänsten i Luleå larmade till 21 drunkningstillbud, det vill säga i snitt drygt fem stycken per år. Statistiken visar på att Luleå har en högre frekvens av tillbud i jämförelse med riket och referenskommunerna, dock i nivå med övriga länet, se Figur 6. 18 Figur 6: Antal drunkningstillbud per 1000 invånare och år. Fördelning mellan åren 2004 2007 och åren 2008 2011. Storolyckor och extraordinära händelser Storolyckor Med storolyckor avses olyckor som är omfattande i bemärkelsen att de kräver många liv eller ger mycket stora skador. Händelserna kan till exempel vara masskadesituationer från flyg, tåg eller bussolyckor eller stora kemikalieutsläpp, främst utsläpp av giftig eller explosiv gas. 18 IDA Informationssystem för statistik och analys, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, 2012 10 25.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 13 Storolyckor är mycket ovanliga i vårt samhälle, så ovanliga att tillförlitlig statistik över inträffade händelser inte går att ta fram, framförallt inte på lokal nivå. Risken för denna typ av händelse har uppskattats i Luleås kommunala riskanalys. I Tabell 2 nedan finns några av de storolyckor som bedöms möjliga i Luleå kommun: Tabell 2. Möjliga storolyckor i Luleå. Typ av möjlig storolycka Brand i publik lokal Brand i Uddebo oljehamn Brand på fartyg Brand på sjukhus/vårdanläggning Flyghaveri passagerarplan Gasutsläpp över bebyggt område Järnvägsolycka Olycka med farligt gods Olycka med utsläpp av kemikalie till vattentäkt Trafikolycka mellan buss och annat tungt fordon Trafikolycka mellan tåg och bil Översvämning I Tabell 3, redovisas Luleås farliga verksamheter 19. Beslut om vilka verksamheter som ska klassas som farliga beslutas av Länsstyrelsen i samråd med kommunen. Tabell 3. Farliga verksamheter i Luleå. Farlig verksamhet SSAB Tunnplåt AGA Gas ST1 Energy AB Statoil Duroc Special Steel AB Luleå Airport SY Hkp flygplats 20 Huvudsaklig riskkälla Brännbar och giftig gas, brännbar och giftig vätska m.m. Brandunderstödjande gas, kvävande gas Brännbara vätskor vid oljedepån Uddebo Brännbara vätskor vid oljedepån Uddebo Giftig gas Civil och militär luftfart Sjuktransporter med helikopter (helikopterflygplats) Utöver detta finns kemikaliehantering i mindre skala i många företag i kommunen, samt relativt omfattande transporter av farligt gods i och genom tätorten. Dessa företag och transporterna till och från dem utgör en viss risk för omgivningen. För att minimera transportriskerna finns rekommenderade vägar för farligt gods; väg 97, Svartöleden och E4: an. 19 Anläggningar där verksamheten innebär fara för att en olycka ska orsaka allvarliga skador på människor eller miljön, till exempel genom kemikaliehantering (så kallade Sevesoanläggningar enligt Lag (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor), flygtrafik eller annan omfattande riskverksamhet. 20 Sunderby sjukhus helikopterflygplats.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 14 Extraordinära händelser I lagen definieras en extraordinär händelse enligt följande; Den avviker från det normala, innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner eller kräver skyndsamma insatser. Det innebär händelser som skakar om samhället, men inträffar väldigt sällan. I Luleå har vi förmodligen inte haft någon extraordinär händelse sedan stadsbranden 1887. I Luleå har vi arbetet med och definierat några händelser som skulle kunna bli extraordinära. Det är: Stort dammhaveri i Luleälven Långvarigt elavbrott Förorenat vatten Pandemi Stora problem i IT och betalsystem Stora problem med fjärrvärmeförsörjningen Dessa händelser finns med i den kommunala riskanalysen och planer för extraordinära händelser.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 15 Mål Nationella mål I lagen om skydd mot olyckor finns två mål som anger inriktningen för verksamheten. I första paragrafen anges att Bestämmelserna i denna lag syftar till att i hela landet bereda människors liv och hälsa samt egendom och miljö ett med hänsyn till de lokala förhållandena tillfredsställande och likvärdigt skydd mot olyckor. (LSO 1 kap 1 ). I den tredje paragrafen framhålls att Räddningstjänsten ska planeras och organiseras så att räddningsinsatserna kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt. (LSO 1 kap. 3 ). Vision Kommunens övergripande policy för arbetet med skydd mot olyckor: Luleå kommun ska vara en säker kommun som aktivt arbetar för att minska olyckor och skador. Under perioden 2013 2016 ska verksamheten riktas mot de områden som finns prioriterade nedan. Dimensionerande olyckor Utifrån inventeringen av de lokala riskerna och statistik från räddningstjänstens insatser kan de olyckor som räddningstjänsten ska hantera delas in i två kategorier, vanliga olyckor och storolyckor. De vanliga olyckor som ska hanteras är: bränder, trafikolyckor, olyckor med farliga ämnen och drunkningstillbud. Storolyckor är de olyckor som kan kräva många liv eller ge mycket stora skador. Händelserna kan till exempel vara masskadesituationer från flyg, tåg och bussolyckor eller stora kemikalieutsläpp. Även om dessa olyckor är ovanliga ska räddningstjänsten kunna påbörja en räddningsinsats även vid dessa tillfällen och i samverkan med andra organisationer även kunna hantera stora olyckor.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 16 Säkerhets- och prestationsmål Nedan följer några definitioner och avgränsningar för de säkerhets och prestationsmål som föreslås. Säkerhetsmål S Säkerhetsmålen för de prioriterade områdena anger det läge kommunen anser sig kunna uppnå. De säkerhetsmål som nedan formuleras för den skadeavhjälpande verksamheten har ett medborgarperspektiv enligt det styrkort som kommunstyrelsen fastställt för innevarande mandatperiod. Prestationsmål P Prestationsmålen beskriver hur kommunen ska uppnå säkerhetsmålen. Samverkan kan också bli aktuell med organisationer, företag eller myndigheter utanför kommunen. Prestationsmålen har ett organisationsperspektiv. I kommunstyrelsens styrkort används istället begreppet aktiviteter för att uppnå målen. Exempel Beskrivning av målen/upplägg i den fortsatta framställningen ges nedan: S: I rutorna beskrivs säkerhetsmål för de prioriterade områdena. P: Prestationsmål som kommunen ska uppnå.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 17 Bränder Bränder ger ofta stora egendomsskador och stora följdverkningar för såväl den enskilde som för samhället. Varje år dör i Sverige mellan 100 130 personer i samband med bränder och varje år orsakas skador för flera miljarder. S1: Skador på människor, egendom och miljö i samband med bränder ska minimeras. P1.1: För Grupp 1 bebyggelse 21 ska en räddningsinsats kunna påbörjas inom 10 minuter 22. P1.2: P1.3: P1.4: P1.5: P1.6: P1.7: P1.8: För minst 90 % av hushållen ska en räddningsinsats kunna påbörjas inom 20 minuter. Utföra livräddning med rökdykare i bostadsbebyggelse. Utföra utvändig utrymning/livräddning från byggnad. Utföra invändig släckning av byggnad. Utföra släckning av brand i terräng. Utföra släckning vid brand i brandfarlig vätska. Utföra första hjälpen på skadade. 21 Enligt Statens räddningsverks tidigare normer, t.ex. större vårdanläggningar och samlingslokaler. 22 Se insatstider i bilaga 1. Insatstiden är tiden från att räddningstjänsten erhållit larmet till dess att räddningsinsatsen påbörjats vid olycksplatsen.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 18 Trafikolyckor Olyckor i trafiken är olyckor som ofta orsakar trauma för den drabbade och där räddningstjänst ofta erfordras för att frigöra patienten för vidare transport till sjukhus. Tiden från det att olyckan inträffat tills dess att den drabbade erhåller vård på sjukhus är ofta avgörande för patientens liv och hälsa. Erfarenheter har visat att denna tid inte bör överskrida en timme. För att beskriva detta används i dessa sammanhang begreppet Gyllene timmen. S2: Vid trafikolyckor skall räddningstjänsten ge sjukvården förutsättningar att klara den så kallade Gyllene timmen P2.1: Utföra losstagning av fastklämda personer. P2.2: P2.3: P2.4: Utföra säkring av olycksplats. Utföra första hjälpen på skadade. Vid trafikolyckor på vägarna E4 och 97 samt broarna över Luleå älv ska alltid räddningsenheter från två håll larmas.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 19 Utsläpp av farliga ämnen I Luleå kommun hanteras en mängd farliga ämnen i många verksamheter. Dessa ämnen utgör en risk för människor, men utgör även en stor risk för miljön vid utsläpp. S3: Skador på människor, egendom och miljö i samband med utsläpp i farliga ämnen ska minimeras. P3.1: Utföra livräddning i riskmiljö. P3.2: P3.3: P3.4: P3.5: Utföra begränsning av utsläpp av farliga ämnen till land och till sjöss 23. Utföra brandsläckning i samband med bränder i farliga ämnen. Utföra sanering i samband med utsläpp av farliga ämnen. Utföra första hjälpen på skadade. 23 Uppgifter om ansvarsförhållanden, hamnar och deras gränser finns i bilaga 2
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 20 Drunkningsolyckor Varje år dör över 100 personer i Sverige i samband med drunkningsolyckor. Antalet drunkningsolyckor har sett över en längre tid minskat för varje år, men för barn mellan 1 6 år är drunkning den vanligaste dödsorsaken. I norra Sverige är det enligt nationell statistik främst män över 40 år som omkommer i drunkningsolyckor, ofta med alkohol i blodet. Luleå är en båttät kommun med aktivt sjöliv, många badstränder och vatten runt centrumhalvön. S4: Skador på människor, egendom och miljö i samband med drunkningsolyckor ska minimeras. P4.1: Utföra ytlivräddning vid alla årstider. P4.2: Utföra första hjälpen på skadade.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 21 Storolyckor I Luleå kommun finns ett antal anläggningar där verksamheten innebär fara för att en olycka ska orsaka allvarliga skador på människor eller miljön. I kommunen finns också starkt trafikerade vägar, järnväg, flygplats och anläggningar där många människor vistas. S5: Skador på människor, egendom och miljö i samband med storolyckor ska minimeras. P5.1: Leda och samordna en större räddningsinsats med samverkande organ från andra myndigheter, organisationer och förstärkande enheter från andra räddningstjänster. P5.2: P5.3: P5.4: P5.5: P5.6: Utföra insatser med kemdykare i riskområde i samband med olyckor i farliga ämnen. Utföra indikering av farliga ämnen och radioaktivitet. Utföra invändig brandsläckning i större anläggningar i s.k. hög riskmiljö. Kunna upprätta väderskyddad uppsamlingsplats för skadade. För samtliga verksamheter som klassas som farliga anläggningar 24 ska aktuell insatsplan finnas. 24 Anläggningar där verksamheten innebär fara för att en olycka skall orsaka allvarliga skador på människor eller miljön t.ex. genom kemikaliehantering (så kallade Sevesoanläggningar (Lag (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor)), flygtrafik eller annan omfattande riskverksamhet. Se tabell 2.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 22 Organisation av skadeavhjälpande arbete Räddningstjänstens organisation Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ, följt av kommunstyrelsen (KS), som också utgör räddnings och beredskapsnämnd. KS har även ett beredningsutskott för räddningstjänst (RBU), som hanterar många av de löpande frågorna. Utöver den politiska organisationen så finns en förvaltningsorganisation där räddningschefen är tillika förvaltningschef. Kommunens räddningsstyrkor är placerade vid brandstationer i centrum, Gammelstad (Kyrkbyn) och i Råneå. Utöver dessa finns räddningsvärn i Klöverträsk och i skärgården. Organisation vid räddningsinsatser Alla räddningsinsatser ska ledas av en räddningsledare (RL). Räddningsledaren leder räddningstjänstens enheter och är ansvarig för all myndighetsutövning i samband med en räddningsinsats. Vid större insatser samverkar RL med andra organ, till exempel polis och sjukvård vars arbete leds av egna utsedda personer. Räddningsledare i Luleå kommun kan vara räddningschef, insatsledare eller styrkeledare, allt beroende på olyckans karaktär eller storlek. Samtliga brandbefäl har räddningschefens delegation att vara räddningsledare vid räddningsinsats. RL (SL) RL (IL) Enhet Sektorchef Sektorchef Enhet Enhet Figur 6: Exempel på ledningsorganisation vid normalstora insatser.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 23 Samverkande organ Stab RL (IL) Polisinsatschef Sjukvårdsledare Sektorchef Enhet Sjukvårdsenhet Polisenhet Figur 7: Exempel på ledningsorganisation vid mycket stora insatser. Samband och kommunikation Samband vid räddningsinsatser sker normalt via radiokommunikation. Inom enskilda räddningsenheter sker sambandet oftast via direktsamband mellan handburna radioapparater. Samband mellan olika räddningsenheter, SOS Alarm och andra samverkande organ sker normalt via RAKEL systemet 25. Detta system medger en robust och driftsäker kommunikation med god täckning i hela kommunen. Kompetenser Räddningschef Kommunens räddningschef ska ha avlagt Brandingenjörsexamen enligt högskoleförordningen (SFS 1993:100) och genomgått påbyggnadsutbildning i räddningstjänst för brandingenjörer vilken genomförs av Myndigheten för samhällskydd och beredskap (MSB, tidigare Statens Räddningsverk, SRV). Räddningschefen är förvaltningschef. Kommunen ska likaså ha minst en ställföreträdande räddningschef som också uppfyller dessa krav. Räddningsledare Räddningschefen ska vara räddningsledare. Denne kan ge delegation till andra personer att vara räddningsledare. För att få tjänstgöra som räddningsledare krävs att personen lägst har avlagt examen från MSB:s utbildning Räddningsledning A eller motsvarande enligt äldre 25 RAKEL står för Radiokommunikation för effektiv ledning
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 24 utbildningssystem (Brandförman heltid respektive deltid). Samtliga brandbefäl inom Luleå räddningstjänst har delegation att vara räddningsledare. Brandman Brandman i heltidsstyrka ska ha avlagt examen i räddnings och säkerhetsarbete från MSB:s utbildning i Skydd mot olyckor, eller avlagt examen i utbildningen Brandman Heltid enligt SRV:s äldre utbildningssystem. Brandman i deltidsstyrka ska ha genomgått MSB:s utbildning i räddningsinsats eller genomgått utbildningen Brandman Deltid enligt SRV:s äldre utbildningssystem. Räddningsvärnen består av frivillig personal utan formell kompetens. De genomför övning och utbildning minst en gång per år. Räddningsstyrkornas förmåga Beredskap Följande enheter är lägsta bemanning för respektive brandstation som ska kunna rycka ut inom de tider som anges i Tabell 4 nedan: Tabell 4: Räddningsstyrkor och beredskap. Brandstation Bemanning Anspänningstid Stn 200 Centrum 26 1 insatsledare 90 sekunder Stn 200 Centrum 1 styrkeledare + 4 brandmän 90 sekunder Stn 270 Gammelstad 1 styrkeledare + 4 brandmän 90 sekunder Stn 220 Råneå 1 styrkeledare + 4 brandmän 8 minuter Jämförelse av förmåga och prestationsmål Utifrån prestationsmålen har en jämförelse med räddningsstyrkornas förmåga gjorts vilket presenteras i Tabell 5 nedan. Förmågan har bestämts genom en bedömning av om räddningstjänsten förfogar över personal, utrustning och kunskap för att kunna utföra avsedd uppgift. Förklaring till tabellen: Insats kan ske med personal och utrustning från egen station. Insats kan ske i samverkan med annan räddningsstyrka, annan resurs eller efter tillförsel av särskild utrustning. Insats kan inte genomföras, prestationsmålet är inte uppfyllt. 26 Insatsledaren utgår normalt från brandstationen i centrum dagtid, vardagar. Övrig tid utgörs av beredskap, men insatsledaren ska finnas gripbar inom 90 sekunder efter larm.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 25 Tabell 5: Jämförelse av prestationsmål och räddningsstyrkornas förmåga. Prestationsmål (per stationsområde) Bränder P1.1 För Grupp 1 bebyggelse ska en räddningsinsats kunna påbörjas inom 10 minuter. P1.2 För minst 90 % av hushållen ska en räddningsinsats kunna påbörjas inom 20 minuter. P1.3 Utföra livräddning med rökdykare i bostadsbebyggelse. P1.4 Utföra utvändig utrymning/livräddning från byggnad. P1.5 Utföra invändig släckning av byggnad. P1.6 Utföra släckning av brand i terräng. P1.7 Utföra släckning vid brand i brandfarlig vätska. P1.8 Utföra första hjälpen på skadade. Trafikolyckor P2.1 Utföra losstagning av fastklämda personer (i alla typer av fordon). P2.2 Utföra säkring av olycksplats. P2.3 Utföra första hjälpen på skadade. P2.4 Vid trafikolyckor på vägarna E4 och 97 ska alltid räddningsenheter från två håll larmas. Utsläpp av farliga ämnen P3.1 Utföra livräddning i riskmiljö. P3.2 Utföra begränsning av utsläpp av farliga ämnen till land och till sjöss. P3.3 Utföra brandsläckning i samband med bränder i farliga ämnen. P3.4 Utföra sanering i samband med utsläpp av farliga ämnen. P3.5 Utföra första hjälpen på skadade. Drunkningsolyckor P4.1 Utföra ytlivräddning vid alla årstider. P4.2 Utföra första hjälpen på skadade Storolyckor P5.1 Leda och samordna en större räddningsinsats (med samverkande organ från andra myndigheter, organisationer och förstärkande enheter från andra räddningstjänster). P5.2 Utföra insatser (med kemdykare) i riskområde i samband med olyckor i farliga ämnen. P5.3 Utföra indikering av farliga ämnen/radioaktivitet. P5.4 Utföra invändig brandsläckning i större anläggningar i s.k. hög riskmiljö. P5.5 Kunna upprätta väderskyddad uppsamlingsplats för skadade. P5.6 För samtliga verksamheter som klassas som farliga anläggningar ska aktuell insatsplan finnas. - - Stn 200 Stn 270 Stn 220
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 26 Samverkan Inom det skadeavhjälpande området har Luleå räddningstjänst samverkansavtal med följande: SOS alarm AB avseende utlarmning av räddningsstyrkor. Räddningstjänsterna i Boden, Kalix, Piteå och Älvsbyn, som innebär att räddningshjälp kan ges mot faktisk kostnad på begäran. Räddningstjänsterna i Boden, Kalix, Piteå och Älvsbyn, som innebär att närmaste räddningsstyrka till en olycka alltid ska larmas oavsett kommungräns eller tillhörighet. Överkalix kommun, som innebär att en brandingenjör från Luleå räddningstjänst fungerar som stf räddningschef i Överkalix. Norrbottens läns landsting, avseende terrängtransporter av skadade. Norrbottens läns landsting, avseende insatser vid akuta sjukdomstillstånd eller olycksfall, så kallad IVPA (I Väntan På Ambulans). Norrbottens läns landsting avseende transport i terräng av sjuka eller skadade personer till farbar väg. Luleå Fritid, som innebär att Luleå Fritid vid behov ställer båt med förare till förfogande för räddningsinsatser. BDX, som innebär att räddningstjänsten ansvarar för att hålla vägbanan farbar och befriad från hinder i samband med olyckor. Trafikverket, som innebär att räddningstjänsten ansvarar för att spåranläggning görs farbar och befriad från hinder i samband med olyckor. Försäkringsbranschens Restvärderäddning i Sverige AB, som innebär att räddningstjänsten utför akut restvärdesskydd. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, vilket innebär att en av de sex nationella kemresursdepåerna är lokaliserad i Luleå, fysiskt placerad på brandstationen i Gammelstad. Kopplat till detta finns även en kemkoordinator. Civilförsvarsföreningen i Luleå avseende samverkan med Frivilliga resursgrupper om att bistå räddningstjänsten vid olyckor och kriser.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 27 Inre befäl Ett antal räddningstjänster i Norrbotten 27 samverkar om en gemensam funktion för bakre ledning. Funktionen benämns inre befäl (IB). IB ansvarar bl.a. för omvärdsbevakning, systemledning och stöd till räddningsledare vid insatser. IB ansvarar också för att bevaka hotbilder och störningar som kan påverka kommunernas uppgifter, t.ex. väderförhållanden, avbrott i telesystemen eller vatten, och elförsörjningen. IB ska vid behov kunna larma berörd kommuns krisledning. Övningsverksamhet Regelbunden utbildning och övning är viktiga delar i att bibehålla och öka kompetensen hos personalen inom räddningstjänsten. Inriktningen på övningarna ska styras av Luleås riskbild, individuella behov och de formella krav som finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter. Övningsverksamheten för heltidsanställd personal i räddningsstyrka planeras för 4 månadersperioder och varje period ska omfatta minst 35 timmars övning. För deltidsanställd personal ska övningsverksamheten omfatta minst 50 timmar per år. Frivillig personal i räddningsvärnen ska övas minst en gång per år. Övningarnas genomförande och deltagande personal ska dokumenteras. Övningsverksamheten ska kontinuerligt följas upp för att tillse att personalen besitter nödvändig kompetens. Varning och alarmering vid allvarliga händelser Kommuninvånare ska kunna varnas och informeras vid allvarligare olyckshändelser. Detta gäller även vid olyckor som inträffat utanför kommunen, men som kan påverka kommunen. Några tänkbara händelser som kan föranleda ett snabbt behov av varning och information är: olje och kemikalieutsläpp som påverkar vattentäkter, utsläpp av giftiga och/eller brandfarliga gaser, stor explosionsrisk och omfattande brand som producerar stora mängder giftig eller irriterande brandrök. 27 Samverkande kommuner är: Boden, Haparanda, Jokkmokk, Kalix, Kiruna, Luleå, Pajala, Piteå, Älvsbyn, Överkalix, Övertorneå (2013 02 12).
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 28 Vid beslut om allmänheten ska varnas med anledning av omedelbart eller snart förestående fara, ska alltid signalen Viktigt meddelande VMA utnyttjas och direkt åtföljas av aktuell information, råd och anvisningar i riks och lokalradion. För att detta radiomeddelande snabbt och korrekt ska kunna ges, ska förtryckta meddelanden finnas hos både räddningsledaren och larmcentralen SOS alarm. För viktiga meddelanden eller information som ej innebär omedelbar eller snart förestående fara, kan lokalradion eller riksradion utnyttjas genom att begära programbrytning. Begäran ställs till Riksradions sändningsledare och förmedlas av SOS Alarm. Information kan också ges i samband med nyheter och andra meddelanden vid varje hel timme. Vid extraordinär händelse eller en större olycka kommer alla viktiga meddelanden och annan nödvändig information att publiceras på en särskild krisweb för Luleå kommun. Förberedande information delges kommuninvånarna via kommunens hemsida och informationstidning. VMA signalen kan endast ges i tätorterna Luleå och Råneå. VMAsignalen består av upprepade sju sekunder långa ljudstötar med 14 sekunders paus emellan. 7 sek Paus 14 sek 7 sek Paus 14 sek 7 sek När signalen ges ska allmänheten bege sig inomhus, stänga fönster dörrar och ventilation samt lyssna på riks eller lokalradion. Räddningstjänsten ansvarar för underhåll av varningssystemet för VMA. Tiden för utlösande av VMA signal får vara högst tre minuter och detta sker via anordning placerad på brandstationen i centrum. Alarmering av räddningsstyrkor Alarmeringscentral för kommunens räddningsstyrkor är SOS Alarm, beläget i samma byggnad som brandstationen i centrum. SOS Alarm larmar kommunens räddningsstyrkor genom högtalarsystem på brandstation, personmottagare och via kommunikationsradio (RAKEL). Alarmering ska också kunna ske via alarmeringsanordning, kopplad direkt till SOS Alarm, utanför brandstation i Luleå centrum, Gammelstad samt Råneå. Räddningstjänst under höjd beredskap Kommunens organisation för räddningstjänst under höjd beredskap bygger på en förstärkning av den fredstida organisationen. Ledningsräddnings, förvaltnings och skadeförebyggande organisationer ska nyttjas med så små förändringar som möjligt. En effektiv räddningstjänst
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 29 i fred är grunden för en väl fungerande räddningstjänst vid höjd beredskap. Målen för räddningstjänsten i fred gäller även under höjd beredskap. Dock kommer under höjd beredskap fokus vara mera kortsiktigt inriktat på skadeavhjälpande verksamhet istället för förebyggande sådan. Uppföljning Olycksutredning Enligt 3 kap. 10 lagen om skydd mot olyckor ska en olycka som föranlett en räddningsinsats utredas i skälig omfattning. Föremål för utredningen ska vara olyckans orsak och förlopp samt räddningsinsatsens utförande. Resultatet av dessa utredningar ska användas som ett verktyg i räddningstjänstens arbete med kvalitetssäkring. Utredningarna ska också utgöra en av grundstenarna i framtagandet av handlingsprogram, både för den skadeavhjälpande och för den olycksförebyggande verksamheten. Olycksundersökningen ska utföras enligt en grundmodell som är indelad i olika nivåer med olika fokus och detaljeringsgrad. En tumregel vid nivåindelningen är att ju större och mer komplex insats desto mer detaljerad och omfattande utredning. Fokus ska ligga på att hitta förslag på åtgärder och på enklaste sätt återkoppla detta till berörd part, till exempel egen organisation, fastighetsägare etcetera. Endast vid särskilda händelser krävs en utökad dokumentation, förutom insatsrapport, i form av en rapport. Arbetet med olycksutredningar och uppföljning av insatser är ett område som ska utvecklas ytterligare. Uppföljning av handlingsprogrammet Prestationsmålen i handlingsprogrammet är formulerade med inriktningen att det ska kunna avgöras huruvida ett mål är uppfyllt eller inte. Prestationsmålen ska arbetas in i räddningstjänstens övriga styrdokument. Räddnings och beredskapsnämnden ska årligen, i verksamhetsberättelsen, följa upp de satta målen. Räddningstjänsten ska kontinuerligt genomföra verksamhetsspecifika uppföljningar och utvärderingar.
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 Bilaga 1 Insatstider Figur B1: Insatstider i södra Norrbotten. Insatstid: 0 10 minuter 10 20 minuter 20 30 minuter Insatsgräns Brandstation
Handlingsprogram för räddningstjänst 2013-2016 Bilaga 2 Gränsdragning för kommunalt och statligt ansvar inom vattenområden Figur B2 beskriver Luleås hamn och dess gränser i vatten, tillika också gränsdragningen mellan kommunalt och statligt ansvar vid olyckor på sjön. Figur B2: Kommunen ansvarar för de vattenområden som är markerade med mörkare färg på bilden.