SAMMANFATTNING AV DOM B 2700-12

1 (5) SAMMANFATTNING AV DOM B 2700-12 Bedrägeri- och bidragsbrottslighet rörande assistansersättning m.m. Bakgrund Bolaget Elma Personlig Assistans AB (fortsättningsvis Elma) startade sin verksamhet i början av år 2005 och har bedrivit verksamhet i Södertälje med personlig assistans åt personer med svår sjukdom eller funktionsnedsättning samt uthyrning av omvårdnadspersonal. Under åren 2005-2011 har bolaget haft en årlig omsättning på mellan 11 och 54 miljoner kronor. När polisen i november 2012 gjorde en razzia mot bolaget var 22 brukare knutna till bolaget. Två av de huvudåtalade har suttit i bolagets ledning under större delen av den tid som åtalet omfattar. Åklagarens påstående I målet har totalt 35 personer stått åtalade för att under tiden från augusti 2005 till november 2012 genom bl.a. grova bedrägerier och grova bidragsbrott ha medverkat i en grov ekonomisk brottslighet där Försäkringskassan genom vilseledanden och oriktiga uppgifter förmåtts att oriktigt betala ut i vart fall 29 378 377 kr till Elma och till de tilltalade. Detta har skett genom att de åtalade lämnat oriktiga uppgifter till Försäkringskassan rörande vem som utfört assistansen, hur många timmar assistansarbete som utförts samt när arbetet utförts. Vidare har genom oriktiga uppgifter om anställning och lön Försäkringskassan förmåtts att utbetala felaktiga ersättningar till de tilltalade avseende sjukpenning, graviditetspenning, föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. Åklagaren har gjort gällande att samtliga åtalade har varit del av en gemensam brottsplan och på olika sätt med bolaget Elma som gemensam utgångspunkt deltagit i att vilseleda Försäkringskassan. Utöver angivna brott har åklagaren även väckt åtal mot de huvudåtalade för grova bokföringsbrott i Elma samt för urkundsförfalskning mot en av de huvudåtalade. Försäkringskassan har yrkat skadestånd av de åtalade med totalt 29 378 377 kr. R2B Box 348, 151 24 Södertälje Besöksadress: Storgatan 17 Telefon: 08-561 668 00 Fax: 08-561 668 99 sodertalje.tingsratt@dom.se www.sodertaljetingsratt.domstol.se Expeditionstid: Måndag - fredag 08.00-12.00, 13.00-15.00

2 (5) De tilltalades inställningar till åtalet Samtliga åtalade har förnekat brott och bestritt skadeståndsskyldighet. Som grunder för sina inställningar har de i huvudsak gjort gällande att all assistans som beviljats av Försäkringskassan har utförts om än assistansen inte alltid utförts av den assistent som angivits på de inlämnade tidrapporterna och inte heller alltid på de tider som angivits i tidrapporterna. Eftersom all assistans utförts har inga bedrägerier eller bidragsbrott begåtts. Inte heller har försäkringskassan lidit någon skada då den assistans Försäkringskassan beviljat och utgett ersättning för har blivit utförd. Flera av de tilltalade har vidgått att de inte utfört något assistansarbete men att de haft ett upplägg med Elma som bestått i att de lånat pengar av Elma eller att de köpt sig en vit inkomst av Elma som medfört att de kunnat redovisa en anställning med lön och att de därigenom blivit berättigade att erhålla sjukpenning, graviditetspenning, föräldrapenning eller särskild föräldrapenning. Några av de tilltalade har även invänt att det förekommit att Försäkringskassan utbetalat assistansersättningar trots att det funnits brister bl.a. i de ingivna tidrapporterna vilket enligt deras uppfattning visar att det som är viktigt är att assistansen blivit utförd inte vilka uppgifter som redovisas till Försäkringskassan. Vad tingsrätten kommit fram till angående ovan nämnda invändningar I propositionen 2006/07:80 s 33 ff uttalas som allmänna förutsättningar för införandet av bidragsbrottslagen bl.a. följande. Felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen har en omedelbar statsfinansiell betydelse. I förlängningen finns risk att nuvarande ersättningsnivåer i välfärdssystemen inte längre kan upprätthållas, vilket riskerar att främst drabba dem som är mest beroende av ett väl fungerade skyddsnät. Att förhindra brott mot välfärdssystemen är också viktigt för att förhindra risken för att regelefterlevnaden försvagas och för att långsiktigt kunna bevara tilltron till välfärdssystemen. Inom välfärdssystemen hanteras mycket stora mängder ärenden med ett samtidigt krav på snabbhet och effektivitet. Uppgifter från förmånstagare är regelmässigt helt avgörande för beslut om utbetalningar. Systemets funktion bygger i stor utsträckning på att förmånstagare anmäler till utbetalande myndigheter om de förhållanden som legat till grund för rätten till en förmån har ändrats (prop. s. 35 ff). Försäkringskassan har enligt förordning givits rätt att meddela föreskrifter om beräkning av assistansersättning och de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av bestämmelserna om assistansersättning och av förordningen. Sådana föreskrifter har Försäkringskassan också meddelat. I 13 av föreskrifterna anges på ett tämligen detaljerat sätt vad den som beviljats assistansersättning har att redovisa. Likaså anges bl.a. att uppgifter ska lämnas för varje personlig assistent som anlitats under månaden och att assistenten ska best-

3 (5) yrka de uppgifter som lämnats på blanketten (tidredovisningen). Redovisningen ska ske på blankett enligt ett visst fastställt formulär. I målet är utom annat frågan dels om det är visat att assistans har utförts åt de aktuella brukarna med det antal timmar som varje brukare blivit beviljad av Försäkringskassan, dels om den assistans som utförts kan anses vara utförd på ett sådant sätt att denna kan anses vara en godkänd assistans, dels ock vilken betydelse det har för frågan om rätt till utbetalning av assistansersättning att assistansen i vissa fall inte utförts av den assistent som finns antecknad på den tidsredovisning som assistenten lämnar in eller på det tider som angivits. Frågan är alltså om det objektivt sett kan vara fråga om bidragsbrott om det inte är visat annat än att respektive brukare erhållit assistans med det antal timmar som brukaren blivit beviljad genom beslut från Försäkringskassan men att assistansen inte utförts av de assistenter som angetts i de ingivna tidredovisningarna eller att rätt antal timmar ej angivits eller att assistansen utförts på andra tider än de som angivits. Som tidigare angetts har införandet av bidragsbrottslagen haft till syfte att skapa regelverk som ska bidra till att bl.a. reglerna om ersättningar inom välfärdssystemen används på ett sätt som står i överensstämmelse med intentionerna bakom tillskapandet av reglerna. För detta ändamål är det naturligtvis nödvändigt att betrakta hela komplexet av lag, förordning och föreskrifter som en enhet när det gäller att ta ställning till frågan om assistans utförts på ett sätt som står i överensstämmelse med det regelverk som är avsett att reglera denna fråga. Enligt tingsrättens mening måste en utgångspunkt vara, för att det ska vara fråga om en assistans som berättigar till att erhålla ersättning enligt de ovan beskriva reglerna, att den utförda assistansen också utförts i enlighet med det gällande regelverk som styr verksamheten. Även i de fall där annat inte kan anses visat än att det hos en brukare utförts assistansarbete men det av utredningen också framgår att assistansen inte utförts eller inte redovisats enligt gällande regelverk finner tingsrätten att det inte kan anses ha varit fråga om en assistans som berättigar till ersättning enligt det uppställda regelverket. En motsatt ståndpunkt skulle enligt tingsrättens mening innebära att det skulle bli fritt att på alla upptänkliga sätt söka hitta lösningar för att kringgå regelverket. Detta skulle också helt omöjliggöra att upprätthålla en kontroll av regelverkets efterlevnad, något som är helt nödvändig inte minst till skydd för den som har behov av och rätt till assistans. Som tingsrätten ovan konstaterat hanterar Försäkringskassan varje år stora mängder ansökningar och beslut som rör assistansersättningar. Ett fungerande system förutsätter därför att uppgiftslämnaren lämnar korrekta uppgifter och att man anmäler ändrade förhållanden. Att det under dessa förhållanden i enstaka fall av förbiseende passerat tidrapporter som inte uppfyllt kraven i alla delar ger inte anledning att ändra det ställningstagande som tingsrätten kommit fram till ovan.

4 (5) Vad tingsrätten funnit klarlagt angående upplägg i aktuellt mål Genom den samlade utredningen står det klart att Elma haft upplägg rörande de i målet aktuella brukarna som inneburit att de betalat ut lön och redovisat sociala avgifter till ett antal personer vilkas namn angivits på de aktuella brukarnas tidrapporter utan att dessa utfört något arbete. Hela eller delar av den lön som betalats ut till dessa personer har sedan återbetalats till företrädare för Elma. Den av Försäkringskassan beviljade assistansen har i vissa fall utförts av personer som erhållit svart lön, i andra fall har anhöriga täckt upp brukarens behov och i vissa fall har den aktuella brukaren inte fått all den assistans denne varit berättigad till. Det aktuella upplägget synes ha använts för att omvandla den assistansersättning som Försäkringskassan betalat ut till kontanter och upplägget i sig är sådant att både Elma, de personer som felaktigt uppgivits arbeta för bolaget samt anhöriga till de aktuella brukarna kan ha haft vinning av det. I de fall brukarens assistansbehov har täckts upp av anhöriga synes den felaktiga tidredovisningen förutom det ekonomiska överskott det gett uppenbarligen också haft till syfte att kringgå arbetstidslagstiftningen. Tingsrätten finner, mot bakgrund av det anförda att de upplägg som Elma haft angående delar av sin assistansverksamhet objektivt sett utgör ett bidragsbrott då en person i tidrapporter anges ha utfört assistansarbete som denne inte utfört eller att denne utfört assistans på andra tider än som angivits oavsett om någon annan faktiskt har utfört den redovisade assistansen eller inte. Tingsrätten anser vidare att det ovan beskriva agerandet också uppfyller rekvisiten för bedrägeri då Försäkringskassan genom vilseledande förmåtts utbetala felaktiga ersättningar. Till skillnad från bidragsbrottet fullbordas dock bedrägeribrottet inte förrän vinning respektive skada uppkommer i och med Försäkringskassans utbetalning av ersättning. Av praxis framgår att varje utbetalning är att bedöma som ett enskilt brott (se NJA 2007 s. 973 och Högsta domstolens dom den 13 december 2012 i mål B 995-12). Av intresse i sammanhanget är vidare att konstatera att det genom utredningen är visat att i vart fall fyra av brukarna lidit men och att vanvård förekommit i något fall under den tid Elma skött assistansen för dem. När det gäller åklagarens påstående om en gemensam brottsplan konstaterar tingsrätten, att det inte är visat att samtliga tilltalade är helt införstådda i alla övriga medtilltalades brottslighet. Emellertid framgår det tydligt att i stort sett samtliga tilltalade var för sig medverkat i det brottsliga handlandet på likartat sätt vilket visar på att det funnits en brottsplan för samtliga tilltalade. Det kan också konstateras att samtliga tilltalade på olika sätt har vunnit fördelar av sin medverkan i brottsupplägget.

5 (5) Tingsrättens domslut i sammandrag Tingsrätten fäller 34 av de 35 åtalade till ansvar i målet. Åtalet mot en av de tilltalade ogillas. De två huvudåtalade fälls till ansvar för ett stort antal grova bedrägerier, grova bidragsbrott och grova bokföringsbrott. Den ene av dem döms dessutom för grov urkundsförfalskning. De döms båda till långa fängelsestraff, den ene till fängelse 6 år och den andre till fängelse 4 år 9 månader. De meddelas näringsförbud under en tid om 7 år och åläggs att betala skadestånd till Försäkringskassan med dryga 26 miljoner kr, solidariskt med varandra, bolaget (numera i konkurs) och i delar med övriga tilltalade. Av övriga åtalade i målet har 18 fällts till ansvar grova bedrägerier och/eller grova bidragsbrott. För alla 18 åtalade har påföljderna bestämts till fängelse mellan 1 år och 3 år 4 månader. Resterande 14 personer som fällts till ansvar har dömts för grova bedrägerier och/eller grova bidragsbrott, penninghäleri eller häleri. Med hänsyn väsentligen till de belopp som tingsrätten funnit styrkta har påföljderna i dessa fall genomgående kunnat bestämmas till villkorlig dom med samhällstjänst mellan 160 och 240 timmar. I ett fall har påföljden bestämts till villkorlig dom jämte dagsböter. Utöver de huvudåtalade har de flesta tilltalade i olika omfattning ålagts att solidariskt med varandra, med de huvudåtalade och med bolaget (numera i konkurs) betala skadestånd till Försäkringskassan med belopp varierande från 54 000 kr upp till 5 miljoner. Kvarstad är beslutad för en del egendom som tillhör de tilltalade till säkerställande av betalning av de utdömda skadestånden. De två huvudåtalande som varit frihetsberövade i målet sedan den 6 november 2012 ska stanna kvar i häkte till dess domen vinner laga kraft i ansvarsdelen. Kostnaderna för de 37 advokaterna i målet uppgår till cirka 96 miljoner kronor. Av den summan har tingsrätten ålagt ett antal tilltalade att återbetala sammanlagt 1 225 000 kr till staten.