7 Historia Eenariina Hämäläinen Antti Kohi Kimmo Päivärinta Vesa Vihervä Ira Vihreälehto Förlagsaktiebolaget Otava, Helsingfors
Källa A. Illustration i en fransk tidning från år 1910 Källa B. En engelsk tjänstemans motiveringar till varför man måste erövra kolonier på 1880-talet Ett stort imperium måste hela tiden gå framåt annars börjar utvecklingen gå bakåt. Vi kan hjälpa ursprungsbefolkningen bättre och billigare än andra länder. - - Hur mycket vi kan utnyttja kolonierna beror mycket på hurudana stammar som bor på området och hur villiga de är att lära sig. Också primitiva stammar kan dra nytta av redskap producerade av oss tack vare industrialiseringen, men vi kan också dela med oss enkla lärdomar angående jordbruk, som användning av brunnar, utveckling av bevattningsanläggningar, plantering av träd, utnyttjandet av kreaturen. Om vi lär lokalbefolkningen använda enkla arbetsredskap skulle det vara till nytta för dem och få dem att producera mera. De skulle kunna sälja överskottet och på detta sätt få pengar för att köpa varor och förbättra sin egen levnadsstandard. 72 Källa C. En av medlemmarna i Stanleys expedition beskriver sin Afrikaresa i slutet av 1880-t alet Det var mycket intressant. Vi låg i buskarna och tittade på infödingarna som i lugn och ro höll på med sina vardagssysslor. Kvinnorna framställde bananmjöl genom att krossa torkade bananer. Vi såg män som byggde hyddor, pojkar och flickor som sprang omkring och vi hörde sång Jag började jakten med att skjuta en gubbe i bröstet. Han föll som en sten. Samtidigt flög ett kulregn mot byn.
Källa D. En kartaffisch som förhärligar det brittiska imperiet Uppgifter 1. a) Hur beskriver Henry Stanley mötet med Livingstone i sin dagbok? b) Undersök bilden på mötet mellan Stanley och Livingstone och jämför den med dagboktexten. Vilka likheter finner du? 2. Läs texten där den engelska tjänstemannen motiverar orsaker till att England skaffar sig kolonier (källa B). a) Varför ville de europeiska länderna skaffa kolonier? b) På vilket sätt antog man att kolonier skulle dra nytta av européernas ankomst? 3. Undersök kartan som visar de brittiska kolonierna (källa D). Vilken uppfattning får man om européernas sätt att styra kolonierna? 4. Titta på illustrationen Le Petit Journal (källa A) och läs om erövrandet av Afrika (källa C). Hur beskrivs erövrandet av Afrika i källorna? 5. Källorna på uppslaget berättar om hur Afrika erövrades ur en europeisk synvinkel. Skriv en kort berättelse om erövrandet ur afrikansk synvinkel. 73
10 Vem finner Afrikas stjärna? Till Afrika, till Afrika Européerna hade länge varit intresserade av Afrika och det var också från Afrika man hade hämtat slavar till Amerika. I början av 1800-talet var det enbart Afrikas kustområden som européerna kände till. De inre djungeltäckta delarna av Afrika hade man inte utforskat. Européerna hade nästan ingen kunskap alls om den afrikanska kulturen eller om de stammar som bodde där. Man ansåg att folket i Afrika var ociviliserat och saknade människovärde. I Europa spred man påhittade historier om vilda afrikanska kannibaler. Med historierna strävade man efter att rättfärdiga erövringen av områdena. En herreman och hans betjänter. En tysk tjänsteman på resa i Afrika i början av 1900-talet. I och med industrialiseringen på 1800-talet ökade européernas intresse för främmande världsdelar. Européerna ville ha fler handelsrutter och -stationer i Afrika, eftersom de rapporter upptäcktsresande avlade om naturresurserna där lät lockade. I Afrika fanns tenn och koppar som det var brist på i Europa. Man motiverade också erövringen av Afrika med att man på så sätt kunde sprida den kristna läran. Med de första upptäcktsresandena kom köpmän, som sålde kammar, speglar och allt möjlig krafs åt afrikanerna. Småningom kom soldater till handelsstationerna. Deras uppgift var att beskydda handeln och områdena européerna styrde över blev större. De europeiska staterna tävlade med varandra om att vara först med att erövra nya områden i Afrika. 74
Imperialismens verktyg Européernas ökade intresse för nya områden ledde slutligen till imperialismen som innebär att man erövrar och underkuvar andra länder för att tjäna hemlandets behov. De områden européerna styrde över började man kalla kolonier. Imperialismen var som starkast mellan åren 1870 1914. Den mest framgångsrika imperialistiska staten var Storbritannien, som erövrade stora områden i både Afrika och Asien. Européerna ville erövra områden redan tidigare, men det här blev möjligt först då industrialiseringen och tekniken nått så långt i sin utveckling att erövringarna var möjliga. Ångdrivna krigsskepp kunde gå upp längs floder och med hjälp av dem förflyttade man trupper snabbt och säkert. Baserna längs kusten och inlandet fogades ihop av järnvägar. Med tåg blev det lättare att transportera soldater och varor och tack vare telegrafen kunde man snabbt kommunicera med varandra och förmedla information om exempelvis en annalkande fara. Mosi-oa-Tunya vattenfallet, kan direktöversättas till den dundrande röken, fick namnet Victoriafallen för att engelsmännen ville ära drottning Victoria. Många ortnamn visar på det europeiska inflytandet. Morsetelegrafen var 1800-talets smarttelefon, med vilken man sände meddelanden på morsealfabetet. Telegraflinjerna förenade Europa med Indien redan på 1860-talet. Effektiva vapen hjälpte européerna att vinna över afrikanerna. Pricksäkra och snabbladdade gevär, samt moderna maskingevär var överlägsna spjut och pilbågar. En engelsk diktare beskriver situationen så här: Det får gå som det går, det är ändå vi som har Maxim-maskingevären. I Europa hade befolkningen ökat och det fanns inte arbete åt alla. På grund av arbetslösheten var det många som ville resa till kolonierna för att bli rika eller för att dra ut på äventyr. Efter att man funnit guld och diamanter i Sydafrika började den egentliga guldruschen till Afrika. 75
Uppdelningen av Afrika börjar Före imperialismen på 1800-talet fanns det bara två europeiska kolonier i Afrika. Sydafrika var brittiskt och Algeriet franskt. Vanligtvis slutade striderna om Afrika i de eldvapenutrustade européernas seger, men det fanns undantag. I Sydafrika slog zulustammen en brittisk armé år 1879, men så fort britterna återhämtat sig hämnades de. Pärmbilden på en tysk tidning från år 1907. Vilket budskap förmedlar pärmbilden? Fram till år 1914 hade hela Afrika delats upp. Enbart Etiopien och Liberia fanns kvar som självständiga stater. Liberia hade man grundat som en stat för frigivna slavar. Britternas mål i Afrika var att få kontrollen över ett sammanhängande landområde i nord-sydlig riktning från Kapstaden till Kairo. De uppnådde nästan sitt mål, bara Tyskland hann erövra en bit av Östafrika. Frankrike var den andra stora kolonimakten i Afrika. Landet erövrade nästan hela Västafrika. De franska områdena sträckte sig från Guineabukten ända till Medelhavet. Fransmännen hade som mål att erövra landområden i en väst östlig riktning. Frankrikes plan kolliderade med Storbritanniens intresseområden och staterna tvistade om äganderätten till Sudan. Fransmännen vågade inte utmana britterna så man undgick en väpnad sammandrabbning. Äventyrare, som hade stöd av sitt lands regering, erövrade ofta nya områden åt länderna i Europa. På bara tio dagar skaffade sig den tyske äventyraren Carl Peters stora landområden i Östafrika genom att betala stamhövdingarna med krimskrams. De här områdena blev en del av Tysklands kolonier. Som Tysklands representant styrde Peters över kolonierna och hans metoder gav honom öknamnen Hänge-Peters, Hängaren- Peters och Mkono-wa-damu, mannen med de blodiga händerna. Spåren efter kolonialtiden Antalet kolonier ökade snabbt i slutet av 1800- talet. Områden i Afrika och Asien exploaterades. De största erövrarna var Storbritannien och Frankrike, men många andra stater som Tyskland, Belgien, Italien och Ryssland beslagtog områden. De landområden som kolonialmakterna kontrol- 76
Hårt spel i Kongo Det värsta exemplet på kolonialherrars våldsamhet är händelserna i Kongo. Kung Leopold II av Belgien ägde Kongo som sin privatkoloni. Han hade redan på 1870-talet anställt Henry Stanley för att erövra och utforska området. Kung Leopold II kamouflerade sin verksamhet som bildningsarbete och uppträdde som ett slags urbefolkningens välgörare. Han påstod att han slogs för att få ett slut på slavhandeln som araberna bedrev. Med dessa argument övertygade han de politiska ledarna och slavhandelns motståndare och fick rätten till Kongo. När rätten till Kongo erkänts internationellt, ändrade kung Leopold II helt taktik. Han anställde slavhandlare för att skaffa slavar till plantagerna. Den viktigaste råvaran i Kongo var naturgummi, som den europeiska industrin hade stort behov av. Importen från Belgien bestod huvudsakligen av vapen, vilka dessutom främst kom Leopolds trupper till godo. Slavarna på gummiplantagerna behandlades illa och därför rymde de därifrån. Soldaterna jagade dem skoningslöst och sköt dem, men man fick inte slösa med patronerna. En soldat måste kunna bevisa att han verkligen dödat en rymling och som bevismaterial skars offrets händer av. Händerna röktes för att bevismaterialet skulle hålla i den tropiska värmen. Grymheterna i Kongo blev allmänt kända och internationella påtryckningar ledde till att Belgiens parlament tvingade kung Leopold att ge ifrån sig Kongo, som härmed blev en belgisk koloni. Enligt uppskattningar sjönk invånarantalet i Kongo under kung Leopolds tid från 20 miljoner till 10 miljoner. Det berodde på allt dödande och på att människor svalt och dog av sjukdomar som européerna fört med sig. Antalet födda minskade naturligtvis också. Kaffe från det exotiska Afrika. Bilderna på förpackningarna bidrog länge till hur man uppfattade kolonierna. lerade utgjorde år 1914 cirka 80 procent av alla landområden i världen. Västländerna var främst ute efter ekonomisk nytta i kolonierna. De europeiska storföretagen tog kontroll över råvarorna i kolonierna och värvade lokalbefolkning som arbetskraft. Européerna erövrade de bästa jordbruksmarkerna och odlade produkter som folket i Europa ville köpa, till exempel kaffe, kakao, tobak, bomull och frukter. I kolonierna byggde man vägar, järnvägar och hamnar, men deras uppgift var främst att tjäna européernas behov. Man byggde till exempel järnvägar från hamnarna till gruvorna i inlandet. Européerna förstörde, ibland oavsiktligt, den ursprungliga kulturen och de ursprungliga samhällena på områdena. När européerna drog nya gränser brydde de sig inte om de gamla stamgränserna. På det här sättet kunde en stam bli delad att lyda under två kolonialmakter. Det blev konflikter mellan stammarna, men européerna ingrep hårt i stamkrig och de krigade stammarna blev vanligtvis våldsamt nerslagna. 77
Ett tydligt exempel på européernas tvivelaktiga verksamhet var beskattningen. Man bestämde att befolkningen i Afrika skulle börja betala skatt med pengar fastän folket brukade betala sin skatt i lantbruksprodukter. Lokalbefolkningen hade inga andra möjligheter att skaffa sig pengar än att börja arbeta i européernas fabriker och gruvor. Missionärer som kommit till de erövrade områdena spred kristendomen och grundade sjukhus och skolor. Att man lärde folk läsa var förstås bra, men samtidigt förmedlade man en europeisk tankevärld och europeiska vanor. Afrika och de andra kolonierna började snart locka till sig emigranter från Europa. Många av dem var jordbrukare som behövde mark för att kunna idka jordbruk. Man såg de lokala stammarnas gamla gemensamma marker som områden som ingen ägde och gav markerna till emigranterna för odling. I Afrika finns både hopp och förtvivlan. På den övre bilden arresteras somaliska pirater. Namnet på den somaliske modellen Imanin, som skapat en internationell karriär i mode och kosmetik, betyder tro. 78
KOM IHÅG! Européerna erövrade kolonier åt sig på 1800-talet. Teknikutvecklingen möjliggjorde erövringen av kolonier. Européerna drog ekonomisk nytta av kolonierna och kuvade ursprungsbe-folkningen. Européerna byggde järnvägar, skolor och sjukhus i kolonierna. Uppgifter 1. Förklara följande begrepp med egna ord a) koloni b) imperialism 2. Varför skaffade de europeiska länderna kolonier? 3. På vilka sätt hjälpte tekniska uppfinningar européerna att erövra kolonier? 4. Gör en begreppskarta över vad som positivt och negativt med imperialismen. 5. På vilka sätt syns imperialismens verkningar ännu i dag i de före detta kolonierna? 79