Öppet brev till Ortodox Tidning

Öppet brev till Ortodox Tidning Från Jörgen Magnusson jmg@du.se till brev@ortodox.se 30 juli 2009

1 Varför rädda för kunskap? 1.1 Bakgrund I maj- och juninumren av Ortodox Tidning ägnar Fader Theodore G. Stylianopoulos sin uppmärksamhet åt det som han tror vara Judasevangeliets budskap, kristendomens ursprung och framväxt samt gnosticismens karaktär. 1 Det är lätt att tänka på stora kyrkoföreträdare och religionshistoriker som ärkebiskop Nathan Söderblom, vars sällskap jag är invald som ledamot av, eller om vi går till katolskt håll i nutid på Pater John P. Meier som i sina tre, inom kort fyra, monumentala volymer A Marginal Jew: Rethinking the Historical Jesus ägnat stor möda åt att med stor intellektuell hederlighet försöka komma fram till säkrare kunskap om sin och andras religioner. Listan på troende och icketroende forskare som ägnat sina liv åt att försöka komma närmre sanningen om hur de många olika kristendomsriktningarna uppstod kan lätt göras mycket lång. Eftersom jag själv nyligen kommit ut med den första svenska översättningen och kommentaren till Judasevangeliet 2 var det självfallet med nyfikenhet jag läste att det är på grund av denna händelse som Stylianopoulos och Ortodox Tidning 3 ägnar utrymme i två nummer åt detta antika dokument. Men snart står det emellertid klart att Stylianopoulos ambition inte är att uppmuntra läsarna av Ortodox Tidning att studera detta kristna dokument för att lära känna och förstå den mångfald som präglade kristendom och judendom under de första århundradena från vår tideräknings början. Att många människor idag, såväl troende av olika slags bekännelser som agnostiker och ateister med nyfikenhet försöker lära känna antikens människors brottning med livets mening och vardagens bekymmer är mig en källa till stor glädje. Att sakligt få veta vad religionsvetenskapen idag ger oss för kunskap om denna enormt spännande tid är värt mycket i sig. Men det är ju än mer hoppfullt då troende människor vågar låta sig utmanas av det som vi känner till om de historiska förhållanden och skeenden som under antiken ledde fram till mycket som idag formar våra samhällen. Det är därför mycket glädjande att läsa att Studieförbundet Sensus ordnat seminarier kring Judasevangeliet. 4 Min glädje över människor som vågar utmana sin tro i ett lågmält och re- 1 Stylianopoulos Theodore G., Ett Evangelium i Judasevangeliet? Ortodox Tidning nr. 5 2009, ss. 9-11, samt nr. 6 2009, ss. 12-13. 2 Magnusson Jörgen, Judasevangeliet: Text, budskap och historisk bakgrund, Arcus förlag, Lund, 2008. 3 Ortodox Tidniing nr. 5 2009, s. 9. 4 Ortodox Tidning nr. 5 2009, s. 9. 2

spektfullt sökande delas dock inte av Stylianopoulos. Det är med sorg jag läser hans analys av varför kristna människor det senaste seklet velat lära känna olika kristendomsriktningar. Under det senaste århundradet har de kristnas och den institutionella kristendomens misslyckanden, krigen och allt annat, orsakat förargelse hos många intellektuella, vilka följaktligen vänt sig åt annat håll för att få svar. Somliga har av frustration och ibland hat även föreslagit och aktivt försökt att antingen radikalt revidera eller helt förstöra traditionell kristendom. 5 Varför detta uppskruvade tonläge? Om man verkligen har torrt på fötterna har man också råd att lyssna på andra istället för att brännmärka andra troende som hatiska och frustrerade intellektuella. Det verkar emellertid inte som att det är någon hejd på de intellektuellas frustration, de söker inte bara kunskap om olika traditoner och inser att det fanns många varianter på kristendom under de första århundradena, nej, det är värre än så enligt Stylianopoulos som avslutningsvis utbrister: Andra försvarar samkönade äktenskap trots Skriftens vittnesbörd, allt av historisk visdom och drastiska sociala implikationer. 6 Jag kommer inte här att ge mig in på en diskussion om vem som har rätt eller fel tro. vad det nu skulle vara och vad den då skulle innehålla, sådant överlåter jag till var och en att avgöra. Jag ska istället göra några påpekanden som är av religionshistorisk karaktär. Det finns många, och säkert också många av Ortodox Tidnings läsare, som är intreserade av tidig kristendom och dess historia. För att ge lästips och för att visa att det som jag säger i långa stycken är konsensus bland religionshistoriker kommer jag att ge en del litteraturhänvisningar i fotnoter. 1.2 Judasevangeliets innehåll 2006 släpptes de första översättningarna och samtidigt några böcker om det återfunna antiika dokument som bär namnet Judas Iskariots evangelium. 7 Att ett evangelium med detta namn funnits kände vi till genom exempelvis biskop Ireneus skrift Vederläggning och ikullkastande av kätterierna som han skrev cirka år 185. Ireneus menade att det fanns så kallade Gnostiker som hade ett Judasevangelium och att Judas Iskariot där framställdes som Jesus främste lärjunge och den ende som förstod sin mästare.bok 1 kapitel 31. I Judasevangeliet får Judas Iskariot enskild undervisning av Jesus. Denna innehåller som Stylianopoulos helt riktigt påpekar information om en av 5 Ortodox Tidning nr. 6 2009, s. 12. 6 TextitOrtodox Tidning nr. 6 2009, s. 13. 7 Kasser, Rodolphe, Meyer, Marvin & Wurst, Gregor, The Gospel of Judas: From Codex Tchacos. Washington, D.C.: National Geographic, 2006. 3

de gnostiska myterna. Men det som Stylianopoulos, författarna till de första böckerna om Judasevangeliet och Ireneus missförstår är att Jesus inte alls anser Judas vara någon hjälte. Även om Stylianopoulos skriver med anledning av min svenska översättning så kan han knappast ha läst den, långt mindre kommentarerna till den eller boken som helhet. Judas framställs snarare som en tragisk gestalt som utför det grövsta av alla blodtörstiga offer som Judasevangeliets motståndare kräver av de troende. 8 Men varför nu denna kritik mot offer? Gnostikerna menade att den gud som kräver offer av sina barn och hotar med straff för den som inte tror och handlar på befallning är en annan gud än den som Jesus förkunnade. Man menade att ord som Kristus är slutet på lagen, så att var och en som tror kan bli rättfärdig 9 och Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. 10 Att inse att den straffande guden är en falsk gud och att det finns en andlig ljus Gud är den frälsande kunskap som på grekiska heter gnosis och som givit upphov till termen Gnostiker. Judasevangeliet gör gällande att många kristna sitter fast i det gamla förbundet och därmed gjort Jesus budskap om intet. Brottningen med hur man skulle förstå de stundtals grymma gudsbilderna i Gamla Testamentet och deras relation till Jesus budskap var något som upptog många grenar av de första kristnas tid och man levererade många olika lösningsförslag. 11 Det är utifrån detta perspektiv som de gnostiska texterna blir begripliga och det är utifårn detta som man kan förstå det stundom mycket hårda språket i Judasevangeliet. De kristna gnostiker som låg bakom Judasevangeliets text kan vi sannolikt spåra till 100-talets debatter om man verkligen skulle fortsätta med så mycket som liknade det gamla förbundet 8 Många artiklar och böcker har redan skrivits på detta ämne. Jag nämner några tidiga exempel: Painchaud Louis L Évangile de Judas, Laval Théologique et Philosophique 2007. Pearson Birger A. Judas Iscariot and the Gospel of Judas,. Claremont: The Institute for Antiquity and Christianity, Claremont Graduate University Press 2007. Robinson James M. The Secrets of Judas: The Story of the Misunderstood Disciple and his Lost Gospel. New York: HarperSanFrancisco 2007. DeConick, April D. The Thirteenth Apostle: What the Gospel of Judas Really Says. London & New York: Continuum 2007. En mer positiv bild av Judas företräds av Karen L. King i King Karen L. & Pagels Elaine H. Reading Judas: The Gospel of Judas and the Shaping of Christianity. New York: Viking 2007. 9 Paulus brev till kristna i Rom 10:4. 10 Första Johannesbrevet 4:16-18. 11 För en diskussion om denna brottning se exempelvis Luttikhuizen Gerard P. Gnostic Revisions of Genesis Stories and Early Jesus Traditions. Leiden-Boston: Brill 2006. 4

nu när Jesus kommit med det nya. Dessa gnostiker menade givetvis att de försvarade den sanna lära som Jesus förmedlat, medan de fick mothugg av ett otal andra uppfattningar ocd grupper. 12 När vi nog fått lite mer grepp om innehållet i Judasevangeliet, jag måste emellertid rekommendera läsning av texten och gärna lite religionshistoriska kommentarer till den för att det som jag här sagt ska få lite mer kontext, kan vi så övergå till att diskutera några mer generella saker om gnosticism och den historiske Jesus. 1.3 Var gnostikerna en liten elit som avvek från kyrkan under 200-talet? Stylianopoulos ställer följande fråga: Vem har den rätta berättelsen? Tvåhundratalets gnostiker med sina nymodiga spekulationer eller de tidigaste kristna som tillhandahöll traditionerna bakom de fyra evangelierna? 13 Bilden som målas upp av Stylianopoulos är att gnostikerna utgjorde en liten elit som var sen och avvek från den autentiska läran. 14 Som redan påpekats var så kallade gnostiska läror väl spridda och tidiga. Man har till och med hävdat att de var klart dominerande under de första århundradena. 15 Numer har bilden modifierats och om vi exempelvis går till Egypten där vi har mest med dokumentation tack vare klimatet får vi en mycket blandad bild med många olika former av kristendom. 16 Att gnostikerna var egocentriska självfrälsare som struntade i sina medmänniskor och omvärlden är en gammal schablon som övergivits av forskarna. Emellertid gjorde man motstånd mot kyrkotukt och mot att tvingas till att följa påbud. Att följa regler bara för att de kom från en auktoritet vore enligt dem att ta ett steg tillbaka till det gamla förbundet. 17 Bilden av gnostikerna som lite udda elitistiska avvikare med märkliga läror är således en uppfattning som kräver mycken argumentation om man ska 12 För en diskussion om de spänningar som rådde i Rom under 100-talet se Thomassen Einar Orthodoxy and heresy in second-century Rome, i Harvard Theological review, ss. 243-256. 13 Ortodox Tidning nr. 6 2009, s. 12. 14 Ortodox Tidning nr. 5 2009 ss. 10-11, samt nr. 6 2009, s. 12. 15 1934 publicerade den tyske forskaren Walter Baur en bok där han argumenterade för detta. Jag hänvisar till den engelska utgåvan: Bauer Walter Orthodoxy and heresy in earliest Christianity. London: SCM Press 1972. 16 För en modern diskussion om tidig egyptisk kristendom se Pearson Birger Albert. Gnosticism and Christianity in Roman and Coptic Egypt. New York: T & T Clark International 2004. 17 Se exempelvis Pagels Elaine Adam, Eva och ormen. översättning från engelskan av Philippa Wiking; förord och sakgranskning av Anders Hultgård. Stockholm: Wahlström & Widstrand 1989. 5

övertyga religionshistoriker av facket, men vi lyssnar gärna till vetenskapligt underbyggda argument. Observera att jag inte tar ställning till om det är bra att inte följa påbud, jag försöker bara att redogöra för sakförhållanden. Men Stylianopoulos gör även gällande att de nytestamentliga evangelierna på ett bättre sätt än de gnostiska återger Jesus lära. Den Jesus som framträder i Nya Testamentet är emellertid en gestalt som omformats av gruppers behov under 40-70 år innan evangelierna satts samman. I den bok som Stylianopoulos säger sig ha som anledning till att skriva sin artikel, men som han inte verkar ha läst, diskuterar jag utförligt hur vi kan förstå den historiske Jesus och Judas. Jag har lagt fram en ny hypotes som jag även presenterat i mer fackvetenskaplig form 18 men gemensamt med majoriteten av bibelvetare och religionshistoriker hävdar jag att vi har ett stort avstånd mellan den religiösa agenda som Jesus hade och den som Paulus och senare kristendomsformer utformade. 19 Den historiske Jesus är mycket riktigt en judisk profet och klart mer rotad i den Galileiska myllan än den uppstånde gestalt som Paulus tyckte sig ha mött, eller den frälsare som gnostikerna menade hade fört med sig det frälsande budskapet. Jesus var ingen kristen gnostiker men definitivt inte heller en ortodox kristen. Han var en judisk lantlig profet som skulle blivit förvånad om han känt till vad som skulle utvecklas från hans budskap. Den här diskussionen inser jag kan vara svårsmält för många men jag tar gärna en debatt i ämnet med den som så vill, så länge som vi diskuterar utifårn vetenskapliga premisser. 1.4 Var Judas en förrädare? Stylianopoulos verkar vara omedveten om att man i det senaste nytestamentliga lexikonet som av forskare används för nytestamentlig grekiska inte längre översätter det grekiska verbet paradidomi med förråda. Detta diskuterar jag utförligt i min bok. Liknande diskussioner har också först av William Klassen 20 Att slå fast att Judas skulle drivits av onda motiv är numera en klart tveksam ståndpunkt. Även här får jag hänvisa till min bok och de många referenser som jag givit. 18 Magnusson Jörgen Ekonomin i gudsriket, i Stig Norin (red.) Svensk Exegetisk Årsbok, nummer 73, Uppsala 2008, 87-100. 19 Mycket av den litteratur som jag hänvisat till ovan är intressant här, men jag lägger gärna till Dunn James D. G. Jesus Remembered: Christianity in the Making 1. Grand Rapids, Michigan: William B. Eerdmans Publishing Company 2003. 20 Klassen, William Judas: Betrayer or Friend of Jesus? Minneapolis: Fortress Press 1996. Se även Robinson James M. The Secrets of Judas: The Story of the Misunderstood Disciple and his Lost Gospel. New York: HarperSanFrancisco 2007. 6

1.5 Tack! Jag vill rikta ett varmt tack till Ortodox Tidning för att man gjort mig uppmärksam på den här diskussionen och jag emotser en intressant och givande diskussion som förhoppningsvis kan leda till ökad kunskap vare sig den är av frälsande eller mer inomvärldslig karaktär. Teologie doktor Jörgen Magnusson 7