Biblisk feminism. Din man skall råda över dig. Kvinnorna skall i allt underordna sog sina män. Ty en man är sin hustrus huvud.

Transkript

1 Biblisk feminism Vi har ett bibliskt synsätt. Detta påstående framförs ofta när debattens vågor går höga i kyrkan. Oavsett om det gäller kvinnliga präster, homosexualitet, abort, dödsstraff eller något annat. Att man för att finna ett kristet förhållningssätt till olika saker vänder sig till Bibeln är naturligt. Frågan är vad Bibeln egentligen säger? Står det verkligen det vi tror att det står? Din man skall råda över dig. Kvinnorna skall i allt underordna sog sina män. Ty en man är sin hustrus huvud. Detta är bara några av de bibelord som brukar citeras när det gäller Bibelns syn på kvinnan. Men vad döljer sig egentligen bakom dessa ord? För att tränga lite djupare in i detta bestämde jag träff med en man som arbetat mycket med exegetik (bibeltolkning). Per-Axel Sverker är läare i systematisk teologi vid Örebro Missionsskola. Han säger själv att han företräder en konservativ syn på Bibeln men en radikal tillämpning av Bibeln. Som, teolog har han bland annat kommit att intressera sig för vad evangeliet och bibeltexterna egentligen säger om kvinnans roll och ställning. Det han funnit har lett till att han idag bekänner sig till vad som brukar kallas en biblisk feminism. (Något som också företräds av teologer som Elaine Storkey, se intervju i TA 1/97.) Ett synsätt som inte har mycket gemensamt med den bibeltrogna synen på kvinnan, som bland annat företräds av vårt lands kvinnoprästmotståndare. Men även denna syn utgår ju från Bibeln? - Visst ligger det ett väldigt anspråk även i det jag säger om biblisk feminism, säger Per- Axel. Men jag skulle säga att skillnaden ligger i att min syn är inriktad på helheten av Nya testamentets texter, medan deras syn utgår från tre problemtexter av Paulus. Och faktum är att över 90 % av textmassan säger något annat. Studier gav ny tolkning Hans intresse för dessa frågor började i mitten av 70-talet men då egentligen inte av sannings- eller rättviseskäl utan närmast av tvång. Några studenter han hade i grekiska ställde krav: - Jag tänkte egentligen gå förbi de här texterna av Paulus. Speciellt de i Efesierbrevet om mannen som kvinnans huvud. Men studenterna avkrävde mig besked. Och det språkliga studiet av orden som sådana övertygade min om en helt annan uppfattning än den som då var rådande. En uppfattning och en tolkning av Bibeln som han sedan dess drivit. I början under motstånd från ganska många, eftersom denna tolkning då inte var så vanlig. Idag företräds den av betydligt fler vilket inte betyder att den är accepterad i alla kristna läger. Så vad var det då han fann vid sina studier av orden? - Enkelt uttryckt så såg jag att sådana belastade ord som underordna och huvud får en mycket mer dynamisk innebörd när man sätter in dem i sitt sammanhang. Rent

2 språkligt ska underordna sig ses som ett tilltal där en kristen människa uppmanas att betrakta och erkänna sina gåvor. Samtidigt ställs Kristus fram som ideal, för att vi ska välja tjänandet som det sätt på vilket vi använder dessa gåvor. - Så det finns inte alls den status i ordet som vi tänker oss utifrån en hierarkisk ordning. Tan man måste alltid fråga sig: Vad är det för ordning jag ska stå under? Och då upptäcker man att det finn en samstämmighet mellan Paulus och Jesus, där Paulus i sina föreskrifter i den här frågan följer det som Jesus sa, att den som vill vara störst ska vara den andres tjänare. Det är en beskrivning av det liv som gestaltas i Guds rike och där är man inställd på ett ömsesidigt tjänande. Huvud inte styrande Ett annat ord han undersökte var huvud, där studierna gjorde att han blev påmind om vad han egentligen redan visste nämligen att för en jude är inte huvudet den styrande delen av en kropp. Själva livscentrum, det som avgöra vad som händer med människan, är hjärtat. Så om Paulus syftar på en styrande funktion borde han som jude ha skrivit att mannen är kvinnans hjärta. - Och när han skriver det här till greker, så får man ta reda på i vanliga lexikon vad ordet har för innebörd nämligen källa och ursprung. Tanken blir då helt annorlunda. Paulus säger: Du som kvinna har en förbindelse till din man, du kan inte leva oberoende av honom. Det finns en källa till dit liv. Vilket inte alls ska ses värderande, utan mer som en uppmaning att bevara enheten. Kristet liv är aldrig ett oberoende av andra, utan förutsätter att vi lever i beroende av varandra. Grunden för Per-Axels övertygelse i dessa frågor är alltså hans studier av bibeltexten. Men han betonar att han inte bara betraktar det han funnit som en exegetisk finess, utan som en kärnfråga; något som handlar om evangeliets verkliga centrum. Han kopplar inte frågan i första hand till ordningen i församlingen och till strukturer för honom handlar det om sambandet mellan skapelse och frälsning. - I skapelseberättelsen sägs det klart och tydligt att man och kvinna tillsammans är Guds avbild. Om frälsningen är återupprättelse av skapelsen, vilket vi påstår, då måste vi hitta en frälsning som återger Guds ursprungliga vilja när det gäller förhållandet mellan man och kvinna. Vi måste placera det kristna evangeliets fokus här. Kultur och syndafall Det finns feministiska debattörer, däribland journalisten och författaren Nina Björk (se intervju på sidan 4), som ifrågasätter om det överhuvudtaget finns något manligt och kvinnligt som inte är kulturellt betingat. De menar att det som skiljer man från kvinna är kroppens utformning. Det som vi sedan uppfattar som specifikt manligt och kvinnligt är bara nedärvda mönster och förväntningar från den kultur vi lever i. Att till exempel göra generaliseringar som kvinnor är vårdande och män är beskyddande blir då egentligen en omöjlighet, det säger bara något om hur vi enligt vår kulturella tradition förväntas vara. Något

3 genuint kvinnligt eller manligt existerar egentligen inte. Så ska vi identifiera och diskutera skillnader, bör vi göra det utifrån ett kulturellt och inte biologiskt perspektiv. Ag försöker överföra det här till teologi, och frågar Per-Axel om det även går att tolka Bibeln på det här sättet? Det Nina Björk kallar resultatet av kulturell påverkan är kanske detsamma som med teologiskt språkbruk brukar kallas resultat av syndafallet? Innan detta tycktes inte åda någon rangordning mellan man och kvinna. Att mannen ska råda över kvinnan uttalas som en dom eller förbannelse, alltså som något som är en följd av avfallet från ursprungstanken. Biologisk skillnad? Per-Axel nickar och pekar på det faktum att skapelseberättelsen säger att Gud skapade kvinnan som en hjälp åt mannen. Det är samma ord som i Gamla testamentet ofta används för att beskriva Guds relation till människorna; Gud är människornas hjälp. Alltså är det ett mycket ositivt laddat ord, som ine syftar på att vara passupp eller betjänt eller någon annan form av underkastelse eller underlägsenhet. Snarare ligger hjälpen i själva komplementet. - Manlighet kan aldrig stå för fullhet, beteckningen man kan aldrig användas för det som ligger i ordet människa. Människa förutsätter hela tiden komplementet mellan man och kvinna. Och det komplementet är naturligtvis allra tydligast på det biologiska området. Faktum är att de ord i skapelseberättelsen som vi översätter till man och kvinna i semitiska språk används som könsord. Det är alltså de sexuella beteckningarna på man och kvinna. Det kanske också säger oss att distinktionen mellan man och kvinna främst gäller det biologiskt grundade, menar Per-Axel. - Det kan naturligtvis även innefatta vissa psykologiska aspekter. Om man till exempel tänker sig att biologin innefattar moderskapet, så kan det ju innebära att kvinnan som kvinna har vissa drag som inte mannen har; något som vi utan allt för många belastningar kan kalla en slags moderlighet. Men utöver det, så skulle jag nog hålla mig till dem som säger att manlighet och kvinnlighet är kulturellt bestämt. - Det gör inte saken ointressant. Man måste som kristen fundera över vad som är kulturellt möjligt och även kulturellt riktigt. Men jag ror att utgångspunkten måste vara det var och en är som människa. I relationen mellan man och kvinna så handlar det mer om ett gåvoupptäckande kring varje enskild individ än att upptäcka något slags genuint manligt respektive kvinnligt. Jesus, mer än manlig Detta gör att Per-Axel inte har mycket till övers för den typen av rörelse som alltför stereotypt målar upp antingen aggressiva kvinnoförebilder eller vilket kanske är mer aktuellt något slags kristet manlighetsideal. Bibeln är inte skriven på det sättet att det bara är männen som ska ta till sig det som berättas om David och att det bara är kvinnor som kan använda sig av Ruts bok. Istället finns det ett slags allmängiltigt tilltal till oss som människor. Det betyder att

4 vi kan identifiera oss som män och kvinnor med alla olika gestalter. Tydligast blir detta i Jesus: - Det är uppenbart att han inte kan fångas in enbart i ordet maskulin, säger Per-Axel. Han, som alltså är Guds fulla uppenbarelse, kan också beskrivas utifrån sådant som vi i de flesta kulturer förknippar med kvinnor. Ömhet, inlevelse, tjänande Jesus kommer inte till världen för att uppenbara manligheten, utan han är den sanna människan. Men samtidigt var det historiskt nödvändigt att Jesus var man, hävdar Per-Axel. För om Gud hade kommit som en kvinna och sagt det som Jesus sa och handlat på det sätt Jesus gjorde då hade effekten närmast uteblivit. Då hade de flesta sagt: Jovisst, tjänande och kärlek och sådant tillhör kvinnor. Men nu kom Gud som en man, och i detta mycket maskulina sammanhang så var det alltså en man som företrädde dessa värden. Vilket var något oerhört bakvänt och uppseendeväckande. - Så för att människor skulle lyssna, så måste Gud välja en maskulin gestalt. Men samtidigt så märker vi att denna sanna människa är så mycket mer än bara manlig. Jesus visar ny väg Per-Axel menar att vi idag har svårt att verkligen inse det omstörtande i Jesu undervisning och hållning. Men om vi hade levt i det judiska samhället vid den tiden, om vi vandrat vid hans sida, då hade vi tydligt sett vilken revolutionär han var. - Vi sentimentaliserar Jesu kärlek. Det tydligaste exemplet är kanske berättelsen om Marta och Maria. Oss säger den mest att Jesus klappar Maria på huvudet och säger du får också vara med. Men om vi tittar närmare så ser vi att texten säger att Maria fanns vid Jesu fötter, vilket faktiskt var en lärjunges hedersplats. I den här texten anger Jesus alltså tydligt att en kvinnas viktigaste uppgift inte är att vara i köket, utan att tala teologi med Mästaren. - Detta kan man jämföra med vad som var brukligt enligt den judiska rabbinismen, där det bland annat hävdades att den som talar med kvinnor ärver Gehenna. Så Jesu fiender menar att han hamnar i helvetet på grund av sitt ställningstagande för kvinnan. Ur deras synvinkel sätter alltså Jesus sitt eviga väl på spel för att upprätta kvinnan! - Och detta är ju en revolutionär hållning som kan göra en fullständigt andlös. Man tar sig för pannan och undrar hur det är möjligt att vi ortfarande diskuterar kvinnliga präster och pastorer om Jesus gjorde detta för sin tid alldeles oerhörda! Jag tror faktiskt att ingen kan bestrida att Jesus på det här området visar en helt ny väg. Gud moder Vi har vant oss vid att kalla den kristne Guden för han. Frågan är vad detta fått för konsekvenser? Per-Axel menar att på samma sätt som Jesus av nödvändighet var man, så var det historiskt nödvändigt att ge Gud maskulina benämningar på Gamla testamentet tid. Bland annat därför att de omgivande fruktbarhetskulterna tillbad feminina gudar som samtidigt var naturkrafter. Och till skillnad från dessa är Israels Gud alltid personlig och kan inte jämföras

5 med kosmiska krafter. Det man eftersträvar var att först och främst hävda Guds transcendens och då var man utifrån sin kultur tvungen att använda maskulina ord som Herre och Konung. - Men när det väl var åstadkommet, så ser man att i Guds sätt att närma sig världen så finns ju handlingar som vi mer tänker på som kvinnliga. När man pratar i termer av historisk och kulturell nödvändighet måste man nog fråga sig om det inte idag är lika nödvändigt att prata om Gud i feminina bilder Gud som Moder, till exempel vilket många feministteologer envist hävdar? - Kanske borde vi särställa ordet Gud och varken kalla Gud för han eller hon. Gud är ju egentligen varken man eller kvinna. Så det bästa vore om vi kunde vänja oss vid att kalla Gud bara för Gud även om det uppstår en viss språklig godtycklighet. - Men däremot bör vi absolut lära oss att beskriva Gud i feminina termer och med hjälp av kvinnliga symboler. Han berättar att han vid ett seminarium om feminism lät studenterna som redovisning skriva en bön till Gud som till en moder. En manlig student, som var mycket traditionell i sin syn, valde att sluta sin bön med Tack Gud att jag ändå vet att du är en man. - Men i den här processen framträdde helt oväntade sidor av Gud, som egentligen motsvarade det som studenterna redan hade som erfarenheter av Gud. En tjej skrev om Gud som en mamma som efter en skidfärd väntar med varm choklad - Det är alltså fullt möjligt, både med bibliska förebilder och utifrån våra egna erfarenheter, att beskriva Gud på det här sättet. Jämlikhet i urkyrkan I urkyrkan gick man väldigt långt vad gäller jämlikheten mellan könen, något som radikalt skilde församlingen från det omgivande samhället. Nya testamentet berättar bland annat om kvinnor som var församlingsapostlar, profeter, lärare och diakoner. - I Filipperbrevet kallar Paulus två kvinnor för sina medarbetare, vilket betyder kollegor. Och han försöker inte alls tilltala dem utifrån någon slags auktoritet. Eftersom de befinner sig i ett gräl säger han: Ni måste samtala. Deras konflikt är så stor att församlingen hotas, men lösningen är att de själva tar ansvar för den här kontakten. Och vid denna tid är det naturligtvis till all delar chockerande att kvinnor behandlas så! Så Paulus stämpel som kvinnoförtryckare är nog tämligen oförtjänst, om man ska tro Per- Axel. Han påpekar att Paulus i sina brev ger störst uppmärksamhet åt kvinnor, barn och slavar när det i hans kultur egentligen bara var den frie vuxne mannen som kunde förverkliga sig själv. Så Paulus vänder upp och ner på idealen. - Och dem omkastningen klarar inte männen. Det var inte lätt på Nya Testamentets tid och det är inte lätt för oss heller.

6 Den första församlingen lyckades med det som var dem ålagt, att vara en motkultur. Och som en sådan var de starkt medvetna om att försöka förändra kvinnans situation. Det är först när kyrkan på 300-talet knyts till staten man börjar ta över kulturella värderingar kring kvinnan. Det hierarkiska tänkandet kommer in och männen börjar besätta alla de ledande funktionerna för ordningens skull. En struktur som under mörka tider i kyrkohistorien slagit över från att handla om praktisk ordning till rent förtryck av kvinnan. Det finns dock motsatta exempel. Olika väckelserörelser genom historien där kvinnans roll varit mer framträdande än i den stora kyrkan. Feminismens utmaning - Jag tycker man måste få lyfta fram de positiva inslagen i kyrkohistorien, säger Per- Axel. Men det får aldrig leda till att man bortser från det förtryck som kyrkan bidragit till. Jag tycker att vi ska ta den kritiken på mycket större allvar än vi gör. Även om jag som frikyrklig kristen inte har helt lätt att ta på mig den officiella statskyrkans synder, så måste jag förstå att jag inför många representerar den kristna kyrkan och dess historia. Och då bör jag gå in och bära den skulden. Han avvisar bestämt tanken på feminismen som något slags ont, som den ibland beskrivs från kristet håll. För honom är feminismen snarare ett bevis på att stenarna ropar. Han jämför den med socialismen för 100 år sedan, som då bedömdes som en villoväg och som avvikelse från det som uppfattades som kristet liv. - Misstaget som gjordes då att inte kunna lyssna till socialismens utmaning är vi på väg att göra om, när vi inte orkar med den smärta som finns inom feminismen. - De kristna mansrörelserna låter inte kvinnornas protest mot förtryck värka ut, utan man försöker hela tiden återta initiativet och återerövra någon slags trygghet. Jag tror inte att vi tillräckligt mycket drabbats av vad vi kan kalla ropet från kvinnan. Det har inte gått oss riktigt in på skinnet. - Vi vet att det finns ett rop, men vi har inte hört det med egna öron, inte låtit det komma nära, inte stått i själva brottningskampen. Utan som så ofta sker inom kristna kretsar så är vi redan färdiga med svaret. - Det oroar mig att vi män aldrig kan ge oss till tåls. Om kyrkan har förtryckt kvinnan i år, då är det inte särskilt fasansfullt om de kristna männen lever utan identitet i kanske 30 år Intervjuad av Magnus Sundell i Trots allt