2
Sommarsamling utflykt Onsdagar kl 14.30-17.00 29/6 Per-Göran och Siv Berg, Sälggatan 5, Sandviken. 6/7 Hans och Christina Andreasson, Orrvägen 12, Sandviken. 13/7 Lennart och Gun Åhman, Brobyvägen 75, Storvik. 20/7 Anna-Karin Grankvist, Kanalgården, Björkgatan 15, Diakonirådet bjuder på "fikat" 27/7 Kungsbergs Bönhus, Kungsfors Servering i Bönhuset, frivillig avgift. 3/8 Håkan och Monica Storm, Sunnanäng, Sandviken. Samling utanför Kanalkyrkan Odengatan 56 för gemensam avfärd i bilar och Göranssons buss kl. 14.30. Medtag egen fikakorg. Vi träffas utomhus i trädgården. Sommartider Mellan söndagen den 19 juni och söndagen den 14 augusti firas gudstjänst klockan 10.00. Observera att några gudstjänster är ekumeniskt sammanlysta till andra kyrkor. Se vidare under Program. Kyrktorgets sista öppetdag för våren är torsdag 2 juni. Sedan tar vi sommarstängt tills vi öppnar för hösten måndag 15 augusti. Kyrkan är dock öppen i samband med gudstjänster och samlingar av olika slag. Kontaktpersoner under sommaren: v.24 25: Birgitta Persson 0706-01 69 67 v.26 27: Anna-Maria Renöfält 0762-48 40 05 v.28 32: Birgitta Persson 0706-01 69 67 v.33 Hans Andreasson 0702-32 43 98 3
Uruppförande av Barnmusikal "Lilla jag" av Malin och Sven Hedström. 4
5
6
Som de flesta kanske redan har noterat upphör flera äldre sedeltyper att vara giltiga i Sverige den 30 juni 2016. Det gäller 20 SEK (Selma Lagerlöf), 50 SEK (Jenny Lind) och 1000 SEK (Gustav Vasa). Missar du att växla bort dina äldre sedlar har du två månader på dig att sätta in dem på ditt bankkonto. I Kanalkyrkan kommer detta att påverka vad vi kan ta emot i kollekten och som betalningsmedel på kyrktorget. Fram till och med midsommar kan vi ta emot de gamla sedlarna. Varför inte passa på att lägga dina äldre sedlar i kollekten fram till dess? Din gåva används till församlingens verksamhet bland människor i alla åldrar. Sedlar i valörerna 100 SEK (Carl von Linné) och 500 SEK (Carl XI) är giltiga i ytterligare ett år. 7
Vad är din favoritfrukt Birgitta? Det är svenska äpplen, och det är roligt att vi kan få dem nästan året runt nu. Under de åren som Birgitta har arbetet har det hunnit bli äpplen på många platser i Sverige. Men låt oss börja från början på en bondgård nära Köping. Som äldst av tre syskon på gården innebar det att delta i arbetet även efter skoldagen, då tonårskompisar som bodde i stan kunde vara lediga. Men trots mycket arbete fanns det arbetsglädje, gemenskap och mycket humor. I skolan var teckning, psykologi och samhällskunskap roligast. Och jag har alltid tyckt om barn, så det blev naturligt för mig att utbilda mig till förskollärare. Jag har ju vuxit upp i ett kristet hem och var sedan mycket aktiv som scoutledare (tog även Gilwell-märket) och kårledare i Södertälje, där jag arbetade. Vi var ett härligt ledargäng där, deltog i nordiska läger, hade ledarhajker och allmänt jättetrevligt. Det kristna engagemanget var viktigt för mig och så småningom kände jag att hela jag inte fick plats i förskolan. Kallelsen till diakon växte fram och 8 resulterade i att jag ville pröva arbeta som ettåring i SMU Nacka-Saltsjöbaden. Därefter började jag Missionskyrkans diakonutbildning som startade på Lidingö. Min första arbetsplats som diakon var i en stor församling med över 800 medlemmar i Linköping och jag fick ställa om mig från ungdomar till äldre då över 300 medlemmar var över 65 år. Sedan flyttade jag till Vänersborg och arbetade som ungdomsdiakon. Församlingen hade ett stort arbete med ca 500 barn och ungdomar. Det var en varm andlighet. Vi hade bland annat trevliga nyårsläger i regionen och ett sommarhem med vandrarhem, programkvällar och dagläger olika perioder under sommaren. Där kom också Ville in i mitt liv. Vi hade träffats redan i Södertälje, men nu blev det vi. Vi flyttade till Stockholm och jag började arbeta med integrationsprojekt inom Stockholms stads flyktingmottagning i Tenstakyrkan i Spånga på halvtid. Den andra halvtiden bestod av församlingsdiakoni. År 2000, efter 17 år, började jag arbeta i en förskola i Vällingby, där det också var barn från olika delar av världen. Nu hade det blivit läroplan, mera dokumentation, men det var mycket roligare nu. Vi var två stycken personal på 12 barn under 3 år av vilka många inte kunde svenska.
Efter några år fick jag en förskollärartjänst på en kristen förskola, Benjamin, i min hemstad Köping. Det fanns bara två avdelningar och den kristna profilen innebar att vi kunde ha bordsbön, samlingar och gudstjänster. Den var mycket populär och många ville ha sina barn där. Men så småningom växte en längtan fram igen att arbeta som diakon. Då jag såg annonsen om tjänsten i Kanalkyrkan blev jag intresserad. Jag har sammanlagt arbetat som diakon i 26 år. Det har gett mig mycket glädje, även om det inte alltid har varit enkelt. Det är ett viktigt arbete som inte alltid syns så påtagligt. Men det är också omväxlande och förtroendefullt beroende på människors och församlingens behov. Det är viktigt att försöka må bra som människa om man skall ha omsorg om andra som inte mår bra. Min kristna tro är grunden för engagemanget, och det finns en vila i det som är Guds vilja för mitt liv. Det har varit ett fint förtroende att få möjlighet att arbeta som diakon eftersom jag tycker om människor och tycker att ett arbete bland människor i en församling är viktigt. Hur är det att bli pensionär? Jag har inte haft tid att tänka på det, det får jag tänka på sen. Jag vill avsluta på ett bra sätt och det som kommer sen får komma. 9 Det har varit roligt att arbeta som diakon i Kanalkyrkan och tillsammans med Ville, bo i Sandviken. Vi är båda glada för den här tiden. Vad är din favoritblomma? Jag tycker om vilda ängsblommor men mest av allt om nyponros. Avslutning lägerbål Kaisu Sammalisto
Gudstjänst Kärlekens väg med ungdomar förbereddes under två tonårskvällar. Det var fem ungdomar som hade samtal om - Vart vi kommer ifrån? Var befinner vi oss och Vart vill vi? Under första samlingen fick var och en välja trafikmärken och bilder och prata utifrån dessa. Föräldrar och kristna värderingar har stor betydelse: att våga lita på att Gud är med oss och att det finns möjligheter för var och en i livet. Ibland hamnar man vid ett stoppmärke, men då gäller det att ha tålamod och invänta rätt läge för att köra vidare på livets väg. Vid nästa träff ögnade vi igenom frågor och svar om tron på Equmeniakyrkans hemsida. Otroligt mycket att ta in och vi fick avbryta och ägna mer tid åt sångerna och planera gudstjänsten. Ungdomarna förberedde textläsningen som de övade sig på att säga med egna ord. Vi förberedde predikan och pratade om hur tron kan hjälpa oss i livet? Några ungdomar berättade om hur de blivit hjälpta vid rädsla av att prata inför många och att vara ute sent i Stockholm. Vi lekte med språket och pratade om kulturella skillnader i samhället. Roligt var att det gick att härleda ord mellan Karen- svenska- franska. Vi ställde frågan om hur vi ska komma ihåg vad Jesus har sagt i vardagen? Följande ord kom upp och de skrevs ner på Karen: a:me: = Äta på Karen. Då tänker vi på franskans amé som betyder älska. Så när vi äter kan vi tänka på att älska din nästa som dig själv. ni lar er = goddag på Karen. Det låter som att ni lär er på svenska. Vi ska lära oss mer om Jesus för var dag. ebba = förälskelse på karen. Då kan vi tänka när vi träffar en Ebba att störst är kärleken. ni:na = dag och natt på Karen. Det kan vi tänka på då vi träffar en Nina att vi ska tacka Gud dag och natt. 10
11
e d Den tre månader lilla babyn sover lugnt och stilla i moderns famn under hela tågresan medan x2000 tåget rusar fram i upp mot 200 km/tim, genom det vårligt gröna landskapet. Modern smeker då och då den lilles kind och är närvarande, förenad med den lille med hela sin uppmärksamhet, den cirka tre timmar långa tågresan. Jag frågar om vi kan köpa kaffe eller något åt henne, men hon tackar nej och säger att hon har det hon behöver. Att se modern och det lilla barnet tillsammans är en bild av djup förening och välbefinnande hos dem båda. Så stor kontrasten blir när jag samma eftermiddag, ser ett annat barn och hennes moder. Men barnet som är två-tre år är oroligt hela den halvtimmeslånga bussresan. Flickan rycker och sliter i det hon når från sittvagnen, trycker på stoppknappen då och då, och ropar högljutt för att få sin mammas uppmärksamhet, trots att mamman sitter mitt emot henne. Mamman är nästan hela tiden upptagen av sin mobiltelefon, och tittar bara upp små stunder på flickan utan att kommunicera med henne. Flickan har också ett torftigt språk för sin ålder bestående av rop, enstaka ord och mamma titta! Som förskollärare är jag förstås extra observant på samspelet mellan barn och envuxen. Men de två olika episoderna är ändå tydliga och talande, skulle jag tro. Jag tvivlar inte på kärleken hos båda mödrarna, den såg jag i ögonen. Men närvaron var olika hos mödrarna. En av de viktigaste faktorer vi kan ge i livet är närvaro. 12 Då känner vi att vi har skapat kontakt. Virginia Satir har uttryckt det så här: Jag tror att den största gåvan jag kan tänka mig att få av någon människa är att bli sedd av henne, förstådd och vidrörd av henne. Den största gåvan jag kan ge är att se, höra, förstå och vidröra en annan människa. När så har skett känner jag att vi har skapat kontakt. Har inte det lilla barnet fått möta en närvarande vuxen att relatera till finns det behovet kvar genom livet: Se mig, rör vid mig, lyssna till mig! I mötet med en annan människa är närvaron och lyssnandet något som behövs i alla ådrar. Jesus ger oss sin personliga närvaro genom den Heliga Ande. Han säger: Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande Johannes 14:16-17. Gud Fader sände sin son Jesus Kristus för att visa oss sin närvaro här ibland oss. Men Jesus Kristus var inte bara Gud, som hans son, utan även människa. Den Heliga Ande ges till oss som gåva för att vi skall få del av Guds Ande i våra liv, Guds ande flyttar in i oss när vi tror på Jesus och tar emot honom i våra liv. Den Heliga Ande är vår Hjälpare till kontakt och gemenskap med Gud själv. I en bibelkör sjunger vi : Gud ser varenda liten människa och han hör oss när vi ber. Diakon Birgitta Persson
Under våren har frågan om sekulariseringen och dess konsekvenser studerats inom svensk kristenhet, men också då och då dykt upp i den offentliga debatten. Ett antal böcker har getts ut som har fokuserat frågan och under april-maj inbjöd Kanalkyrkan till att ta del av berättelser och studium i frågan. Sekularisering kan förstås på olika sätt, men en vanlig förklaring brukar vara att beskriva det som gör att färre och färre engagerar sig och tar del av den kristna kyrkans liv och verksamhet. Det är naturligtvis inte en god utveckling. Exempel på denna utveckling kan vara när tro och vetenskap ställs mot varandra, men också andra områden av det gemensamma livet i vårt samhälle: såsom tro och fred, tro och det goda samhället och tro och kultur. Dessa berättelser är det många av oss som känner igen och har mött. På ett mer personligt plan kan det gälla den process som leder fram till att människor av olika skäl vänder kyrkan ryggen. På samma vis som var enskild har sin berättelse om vägen till kyrkan finns olika berättelser om vägen därifrån. Detta är också vittnesbörd viktiga att dela med varandra. Detta är dock inget nytt, redan på 1950- talet etablerades den så kallade sekulariseringsteologin. Den gjorde långtgående försök att adressera samtidsmänniskans frågor på ett trovärdigt sätt. Av några ansågs den alltför pessimistisk och radikal, av andra sågs den som en befrielse. De stråk som mejslades ut då är dock ännu aktuella. 13 När Lennart Hyland i den religiösa hörnan 1963 frågade evangelisten John Hedlund om sekulariseringen var denne mest oroad för kyrkornas inre sekularisering. Hedlunds oro var att det som då betecknades som den kristna ungdomen skulle komma att förlora sina kärnvärden. Drygt 50 år senare har vi dock kunnat föra samtalet flera steg vidare och några teologer talar idag om det postsekulära samhället. Det vi förr skulle beteckna som vidskepelse förekommer öppet både som fiktion och som en verklighet för många människor. Den modernistiska lösningen har svårare och svårare att vinna gehör. Hedlund talade i sina böcker om två vallar gentemot den kristna kyrkan. Den mest kända fromhetsvallen har i stor utsträckning nötts ner i det offentliga livet. Det stöter inte människor på lika mycket nu som då. Fördomsvallen tycks dock vara svårare att hantera. Här är, som i så många fall idag, bildning och rimlighet de bästa botemedlen att verka för. Trevlig sommar! Hans Andreasson
Den 19-20 april samlades en stor del av regionens medarbetare på Undersviks Stiftsgård till gemenskap, fördjupning och bön. Eftersom Equmeniakyrkan på kyrkokonferensen i vår kommer att motta en ny kyrkohandbok var ämnet för samlingen Gudstjänst. Hans Andreasson, Sandviken och Ellinor Gustafsson, Linköping hade intressanta föreläsningar om gudstjänstens viktigaste funktioner och vi fick möjlighet att samtala och dela erfarenheter. Det blev ett intensivt dygn med goda möten och samtal. En annan höjdpunkt under våren var ungdomshelgen Mitt tonår i Örbyhus den 8-10 april. Cirka 100 ungdomar deltog i gudstjänster, lekar och samvaro. Predikade gjorde Oskar Johansson, Örbyhus och Niklas Björklund, Equmenias föreningsutvecklare. Goda möten har det också varit med förtroenderåden som mötts i alla sex delregionerna under våren. Man har samtalat om församlingarnas situation och aktuella frågor i Equmeniakyrkan. Inte minst har samtalen präglats av många församlingars engagemang för asylsökande och nyanlända. Nära femtio församlingar har deltagit i träffarna. Sedan mars månad är det fem anställda på regionskontoret i Gävle. Lennart Renöfält är fortfarande regional kyrkoledare och Maria Melin är regionssamordnare för Equmenia. Nyanställda är Sara Löfstedt som regional församlingsutvecklare och Yvonne Göransson som regional flyktingsamordnare samt Niklas Björklund som numer även är anställd av Equmeniakyrkan förutom sitt arbete för Equmenia. I höst hoppas vi att vi möts i Borlänge den 8 oktober då det är dags för en ny regionfest. Det blir samtal, god mat, berättelser från regionen och gudstjänst. Håll utkik efter en inbjudan! Nu ser vi fram emot en vår och sommar med ännu fler goda möten med människor och Gud. Gud välsigne er i ert arbete! Lennart Renöfält, Yvonne Göransson, Sara Löfstedt, Niklas Björklund och Maria Melin, anställda av Region Mitt 14
Information om dop, nya medlemmar, vigslar och avlidna publiceras endast i den tryckta utgåvan av detta församlingsblad Medlemskap i församlingen Medlem i Kanalkyrkan blir var och en som tror på Jesus Kristus och själv visar sin vilja att vara en del av gemenskapen. Tillsammans får vi uppmuntra och stödja varandra, men också förenas i tjänst och vittnesbörd för andra människor. Den som av olika skäl ännu inte valt medlemskap är givetvis lika välkommen att ta del av verksamhet och bidra genom sitt ansvarstagande. 15
16