- Full fart framåt med vita käppen - Viktig delseger för Torsdagsaktionen - Kurser i taktilt teckenspråk

Förbundet Sveriges Dövblinda Årgång 36 Oktober 2013 Nr 5 Teresia Lindberg - Full fart framåt med vita käppen - Viktig delseger för Torsdagsaktionen - Kurser i taktilt teckenspråk

Innehåll Ordförande har ordet... sid 3 FSDB:s förbundsstyrelse... sid 6 Grattis FSDB Mälardalen!... sid 7 Vill du ge ett bidrag till FSDB:s internationella arbete?... sid 7 Tolktjänst... sid 8 Kritik mot hårt och kostsamt förslag... sid 8 Viktig delseger för Torsdagsaktionen... sid 9 Tolka Mig Nu... sid 9 Full fart framåt med vita käppen...sid 10 Regionala föreningar:... sid 16 - FSDB Väst... sid 16 - FSDB Örebro-Värmland... sid 18 - FSDB Uppsala och Gävleborgs län... sid 19 Aktiveringskurs på Västanviks folkhögskola... sid 22 Juridisk rådgivning för medlemmar... sid 23 Tips om hörsel... sid 23 DBU-sidorna:... sid 24 - Teresia Lindberg har ordet... sid 24 - DBU:s vinter-weekend 2013... sid 25 - DBU i Filippinerna... sid 26 - DBU:s resa till USA... sid 26 Tips på aktiviteter:... sid 28 - Helen Keller på turné...... sid 28 - Spännande kurser i taktilt teckenspråk... sid 28 - Distanskurs - Dövstudier... sid 29 - Socialhaptisk kommunikation... sid 30 - Bok om att leva med RP eller Ushers syndrom... sid 30 På gång i FSDB... sid 31 Dövblindas Dag i Rwanda... sid 32 2

Ordförande har ordet Pontus Degsell I skrivande stund närmar sig FSDB:s höstträff i Haninge den 29 november-1 december. Det övergripande temat är Våra rättigheter och skyldigheter i samhället. Syftet är att alla medlemmar ska få bra verktyg för att kunna vara delaktiga i samhället och kunna påverka sin egen situation. Välkommen Klas Jag har förutom mitt uppdrag som förbundsordförande också sedan hösten 2011 haft ansvar för personal och arbetsledning på kansliet. Min arbetsbelastning är mycket hög och jag behöver kunna fokusera mer på min roll som förbundsordförande. Vi har diskuterat hur vi ska göra för att förbättra situationen. Styrelsen har därför beslutat att från och med den 1 oktober 2013 31 mars 2014 arvodera Klas Nelfelt på 100 procent som Verkställande ledamot/verksamhetschef. Efter den provperioden kommer en utvärdering att göras. Jag har fortfarande det yttersta ansvaret för personal och arbetsledning, men vid min sida har jag nu Klas som stöd. Jag och Klas kommer att ha ett mycket nära samarbete. Om ni vill ha kontakt med Klas går det bra att skicka e-post till klas@fsdb.org eller ringa 072-534 45 18. Jag vill tillsammans med personalen hälsa Klas varmt välkommen! Tack till FSDB Väst Torsdagen den 12 september anordnade FSDB Väst en mycket trevlig Dövblindas Dag i Göteborg. På förmiddagen var det utställningar med bland annat IT-hjälpmedel. På eftermiddagen var det en tankeväckande föreläsning med rubriken Livet blir som det blir och inte alltid som man tänkt sig. Föreläsaren var Sören Olsson, författare till bland annat böckerna om Sune och Bert. 3

År 2014 är det FSDB Nord som kommer att ansvara för Dövblindas Dag. Datum och plats kommer att meddelas längre fram. Håll utkik! arbetsområden som ska vara särskilt prioriterade. Arbetsgrupper Ordförandemöte 2014 Vi har redan nu ett preliminärt datum och plats för Ordförandemötet 2014. Tanken är att vi ska ha mötet den 9-11 maj på Almåsa kursgård. Obs! Om vi har ekonomiska resurser så finns det planer på att börja mötet redan den 8 maj. Den dagen kan i så fall användas för extra utbildning. Almedalen 2014 Styrelsen har beslutat att FSDB ska medverka på Almedalsveckan 2014. Preliminärt kommer ca 8-9 personer att åka dit (3 från förbundsstyrelsen, 2 från DBU, 2 från Föräldrarådet och 1-2 tjänstemän). Prioriterade områden Det finns många viktiga frågor inom olika områden som FSDB skulle behöva arbeta med. FSDB kan dock inte arbeta med alla frågor samtidigt. På kommande styrelsemöte den 24 oktober kommer styrelsen att fatta beslut om vilka Styrelsen har tillsatt en ny arbetsgrupp för LSS-frågor. Gruppen består av Pontus Degsell, Anne-Maj Magnström och Berit Jildenhed. Om arbetsgruppen märker att de skulle behöva ytterligare förstärkning så kan de själva utse den eller de personerna. Arbetsgruppen för internationella frågor är ingen ny grupp, men sammansättningen har ändrats. Styrelsen har beslutat att gruppen ska bestå av Pontus Degsell, Emil Bejersten, Linda Eriksson, Klas Nelfelt och Christer Nilsson. Föräldrarådet Den 20-22 september anordnade FSDB:s föräldraråd i samarbete med SPSM (Specialpedagogiska skolmyndigheten), Mo Gård och Tullängsskolan föräldrautbildning på Almåsa kursgård. I samband med utbildningen hölls också årsmöte. Föräldrarådets ordförande Marie Andersson hade meddelat att hon inte skulle ställa upp för omval. Föräldrarådets nya ordförande heter Torbjörn Freudenthal. Vi tackar Marie för alla hennes 4

betydelsefulla insatser som ordförande. Torbjörn har tidigare varit ordförande för Föräldrarådet och nu hälsar vi honom välkommen tillbaka. DBNSK-möte DBNSK (Dövblindas Nordiska Samarbetskommitté) består av ordförandena och vice ordförandena från de nordiska dövblindorganisationerna. Under helgen den 11-13 oktober var det dags för mig att tillsammans med FSDB:s vice ordförande Linda Eriksson delta på DBNSK-möte. Denna gång var det den norska dövblindorganisationen FNDB som ansvarade för mötet som hölls i Hurdal. Det nordiska samarbetet är viktigt och på mötet informerade vi varandra om vad som är aktuellt och utbytte erfarenheter. Det var till exempel diskussion om rehabilitering, hjälpmedel och tolkfrågor. Världskonferenserna Vart fjärde år håller WFDB sin Generalförsamling. I anslutning till Generalförsamlingen anordnas också Helen Keller världskonferensen. Den 6-11 november 2013 är det dags för de båda konferenserna på Filippinerna. Från FSDB kommer jag som ordförande att åka tillsammans med Linda Eriksson, Klas Nelfelt och Kicki Nordström. Christer Nilsson finns på plats för WFDB:s räkning. Vidare åker Emil Bejersten samt Dennis Lindell, Amanda Lindberg och Teresia Lindberg från DBU. Också några medlemmar kommer att åka med. Vi åker till Filippinerna den 31 oktober och kommer tillbaka till Sverige den 13 november. På grund av den långa resan och tidsomställningen räknar de flesta med att det behövs någon dags vila. Från och med den 14 november räknar vi i alla fall med att åter vara i tjänst. Om tekniken fungerar som den ska så kommer vi att rapportera löpande på Facebook om vad som händer på Filippinerna. FSDB:s medlemsforum Jag vill än en gång passa på att påminna om att du som är röstberättigad eller stödjande medlem är välkommen att delta i vårt slutna medlemsforum på Facebook. Sök på FSDB medlemsforum och begär inträde. I medlemsforumet kan man bland annat diskutera organisationsfrågor och andra aktuella ämnen. För att kunna delta i medlemsforumet krävs att du först har registrerat dig på Facebook. Mer information om hur du gör det finns på www.facebook.com 5

Hemsida, Facebook och Twitter Följ gärna Förbundet Sveriges Dövblinda på Facebook och på Twitter @forbundetfsdb. Besök också gärna FSDB:s hemsida på www.fsdb.org Pontus Degsell Förbundsordförande FSDB:s förbundsstyrelse Bakre raden: Siv Grönberg, Jan Nyström, Linda Eriksson och Franck Gagniard. Främre raden: Klas Nelfelt, Marie Lagerström och Pontus Degsell. Kontakt med styrelsen Vill du kontakta styrelsen? Vår e-postadress är styrelsen@fsdb.org Det går också att skriva brev till Styrelsen, FSDB, 122 88 Enskede. 6

Grattis FSDB Mälardalen! FSDB:s regionala förening FSDB Mälardalen firar 10-årsjubileum. Föreningen som bildades den 1 december 2003 omfattar Västmanlands och Södermanlands län. FSDB Mälardalen firar sitt jubileum i samband med en Ålandskryssning den 20-21 oktober 2013. Vill du ge ett bidrag till FSDB:s internationella arbete? De senaste 25 åren har FSDB arbetat internationellt för att bygga upp och stötta dövblindorganisationer i hela världen. FSDB har en internationell fond som tidigare hette U-landsfonden. Denna fond används till detta arbete. Pengarna som kommer in till fonden räcker inte till allt vi vill göra. Vi har t.ex. bestämt att vi ska sponsra en av WFDB:s styrelseledamöters deltagande vid Helen Keller världskonferensen och WFDB:s kongress på Filippinerna. Det gäller den latinamerikanska styrelseledamoten Alejandra Carranza från Argentina. Hon har inte lyckats få några andra bidrag till sitt deltagande. Vi ser det som en demokratifråga att hela WFDB:s styrelse har möjlighet att närvara vid kongressen. Vill du ge ett mindre eller större bidrag till FSDB:s internationella arbete sätt in pengarna på FSDB:s plusgiro: 44 77 73-3 och skriv internationella fonden. Vi tackar för ditt bidrag på förhand. Har du frågor kontakta linda@fsdb.org eller chn@telia.com 7

Tolktjänst Barn- och äldreminister Maria Larsson har tidigare flaggat för att regeringens ambition är att under hösten 2013 komma med ett nytt förslag som ska rätta till bristerna i tolktjänsten. Det är fortfarande tyst och ännu har det inte kommit något förslag. Det ryktas om att den framtida tolktjänsten kan komma att hamna i en ny myndighet Myndigheten för delaktighet (MFD) som i så fall troligen kommer att bestå av dagens Handisam och HI. FSDB fortsätter under tiden att tillsammans med övriga hörselorganisationer arbeta med tolkfrågor, bevaka utvecklingen och invänta regeringens förslag. Kritik mot hårt och kostsamt förslag Kravet på skriftliga åtgärdsprogram för barn med svårigheter ska enligt ett förslag tas bort. Detta slår mot de allra svagaste, och kostar samhället enorma summor på sikt. Det skrev FSDB:s förbundsordförande Pontus Degsell tillsammans med företrädare för elva andra organisationer i en debattartikel i Uppsala Nya Tidning den 8 oktober. I debattartikeln framhålls att alla elever måste få förutsättningar för att kunna lyckas i skolan. Elever som riskerar att inte klara målen eller har andra svårigheter i sin skolsituation har rätt att få särskilt stöd. I åtgärdsprogrammen dokumenteras elevens behov, hur de ska tillgodoses, hur insatserna ska följas upp och utvärderas samt vem som ansvarar för insatserna. Om kravet på dokumentation försvinner finns det stora risker att insatser inte genomförs och att beslut inte följs upp. Det kommer att slå hårt mot de mest utsatta. Förslaget att slopa kravet på skriftliga åtgärdsprogram för elever i behov av extra stöd har fått hård kritik. Utbildningsminister Jan Björklund har senare meddelat att förslaget ska göras om. 8

Viktig delseger för Torsdagsaktionen FSDB deltar tillsammans med ett stort antal organisationer i Torsdagsaktionen. Varje torsdagsmorgon står representanter för organisationerna utanför regeringskansliet, Rosenbad och påminner ministrarna om att Sverige behöver en lagstiftning som klassar bristande tillgänglighet som diskriminering. Det var den 19 november 2010 som remisstiden gick ut för förslaget i promemorian Bortom fagert tal, om att bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering. Riksdagen beslutade redan i juni 2012 att regeringen skyndsamt skulle återkomma med ett lagförslag om att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska omfattas av diskrimineringslagstiftningen. Sedan dess har tiden gått. I samband med Neuroförbundets kongress fredagen den 13 september meddelade integrationsminister Erik Ullenhag att regeringen avser återkomma till riksdagen med ett lagförslag om bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar som en form av diskriminering. Erik Ullenhag sa att Torsdagsaktionens arbete har betytt mycket. För Torsdagsaktionen är detta en viktig delseger som visar att alla ansträngningar har haft betydelse. Tills vidare fortsätter Torsdagsaktionen fortsätter som vanligt. Torsdagsaktionen finns på plats utanför Rosenbad, mellan kl 08.00 och 09.00 för att påminna och diskutera med statsråden när de anländer till veckans regeringssammanträde. Tolka Mig Nu FSDB och DBU har tidigare tillsammans med andra hörselorganisationer startat Tolka Mig Nu om dagens och framtida tolktjänst. Målet är att lyfta fram betydelsen av en samlad tolktjänst. Besök Facebooksidan: http://facebook.com/tolkamignu 9

Full fart framåt med vita käppen Teresia Lindberg Jag har alltid varit något negativt inställd till det här med vit käpp. Den var i vägen, jag tyckte inte att jag behövde den och det var så pinsamt att alla skulle glo på mig när jag kom där viftandes med en vit pinne framför mig. Nej, det var inte min grej helt enkelt. Som de flesta synskadade hade jag fått en markeringskäpp av landstinget, i syfte för att visa omgivningen att här kommer en synskadad tjej.den käppen hade ett sorgligt liv. Den blev lämnad hemma, fick ligga längst ner i väskan eller nertryckt i jackfickan. Mina föräldrar har, så länge jag kan minnas, tjatat dagligen om att jag SKA använda käppen. Den hjälper dig, du slipper förklara dig och folk ser upp för dig. Det där sista om att folk skulle se upp för mig tror jag var mer menat som att jag skulle sakta ner lite. Jag var inte direkt den lugna typen som yngre. :) 10

Men, nej! Jag ville inte använda den och många gånger gick jag hemifrån med käppen i handen men stoppade undan den så fort jag var utom synhåll. Från markerings- till teknikkäpp Men nu, idag, har jag en HELT annan åsikt om att använda vit käpp. Idag är det jag som är den som tjatar folk till vansinne om att de borde använda det som kan hjälpa dem. Jag miste nästan all min syn för snart 2 år sedan. Och den första dagen efter flera veckors återhämtning efter operationen så satt jag där med min markeringskäpp i handen. Nu var jag helt enkelt tvungen att använda den. Det var antingen det eller så skulle jag bli hemmasittandes eller i varje fall väldigt beroende av människor omkring mig. Några av mina första ord i livet var Kan själv! Så självklart ville jag inte vara beroende av andra. Jag malde på med träningen med min markeringskäpp. Övade in känslan att ha den i handen, att pendla med den fram och tillbaks, att känna skillnad på olika sorters hinder och underlag och framför allt, att INTE glömma den någonstans! Det sistnämnda var alltid svårast. Efter ungefär ett halvårs nötande med markeringskäpp så fick jag min första teknikkäpp. Ojoj vilken skillnad! Längden, stabiliteten, känslan, allt var ovant och totalt annorlunda. Jag fick en kort introduktion om tekniken man använder och sen fick jag bege mig hemåt. Hela vägen hem satt jag och fingrade på den där käppen. Tänkte på alla gånger jag sett folk med sådana och tänkt att Nej, jag kommer aldrig behöva en sådan. Jovisst.. hade jag inte en exakt sådan i handen nu kanske?? Lektioner i källaren Så var det dags för min första lektion i förflyttningsträning. Lite spänd var jag faktiskt, det är ju alltid kul att lära sig nya saker. Min första lektionssal var nere i källaren med mig i huset där Syncentralen håller till. En rak korridor med några enstaka stolar och växter och sen folk som kunde komma gåendes ibland. PERFEKT! Först var det tekniken. Jag fick vid några tillfällen stå med ryggen mot väggen och börja öva in pendlingstekniken. Höger, vänster, höger, vänster osv. Armarna och överkroppen skulle vara avslappnad och endast handleden skulle jobba. Det gick ju bara inte! Vet inte hur många gånger jag pendlade fram och tillbaks innan jag till slut fick börja gå samtidigt som pendlingstekniken tränades in. Och hör 11

här nu! När du pendlar åt vänster skulle höger fot fram. Lika när du pendlar åt höger, då skulle vänster fot fram. Det är en jättebra teknik det är det verkligen. Men riktigt besvärlig till en början! Jag tror det är därför jag är så säker på höger och vänster idag. Alla de där jäkla viftningarna hit och dit och fötterna här och där. USCH! Men jag fick till slut in det! Och nu skulle jag ut i stora världen! Steget ut på kyrkogården Alla vet nog att man inte bara kan gå rakt fram hela tiden. Då brakar man garanterat in i något förr eller senare. Man måste såklart kunna svänga också. Och det var nästa steg. Så ut med mig på stadskyrkogården, ja, en kyrkogård. Det var min träningsplats efter källarkorridoren. Jag hade lite roligt åt att jag i 2 timmar skulle gå fram och tillbaks, runt omkring på en kyrkogård av alla typer av ställen som finns. Men det visade sig vara en perfekt övningsplats. Där fanns raka och breda vägar, tydliga svängar och jag märkte att det var helt annorlunda att träna utomhus. Jag jämförde det hela lite med att ta körkort, visst nu har jag inte övningskört med bil men att tänka hur mycket man skulle svänga, inte gå i sicksack och hålla tempot. Det var inte lätt! Kyrkogården var fortfarande oskadd när jag lämnade den för att istället börja träna på mer kända platser. Övning på hemmaplan Nu skulle jag hem för att öva in olika vägar på hemmaplan. Sommaren hade kommit! Nu när jag skulle träna in promenad sträckor i min hemmamiljö blev det inte bara förflyttningsträning utan också orienteringsträning. Det gäller ju inte att bara kunna ta sig fram, jag måste ju kunna hitta också. Innan jag satte foten utanför dörren tänkte jag en hel del på att det här skulle bli lätt, jag hittar ju hemma här och det fanns inte en chans att jag skulle gå vilse. Jag upptäckte efteråt att jag hade varit lite FÖR positiv. Det var ju skitsvårt! Jag visste ju att det framför mig t ex skulle finnas en backe nerför. Men hur långt fram? När börjar den? Och vart är jag nu när den slutar? Så det var inte fullt lika lätt som jag trott från början. Och det är där jag är idag. Jag har promenadsträckor jag kan gå här hemma, jag kan nu ta mig till busshållplatsen och ta mig hela vägen 12

in till stan med hjälp av buss och tåg. Jag övar ännu fortfarande in nya vägar och ställen och sakta men säkert så börjar det sitta. :) Jag ser fram emot varje tillfälle jag övar för jag vet vilken frihetskänsla resultatet ger mig. Kramgo stolpe och riktigt gosig häck Idag när jag beger mig ut själv så är det ett äventyr varje gång jag går utanför dörren. Jag vet aldrig vad som kommer ske, ett nytt hinder där det tidigare inte varit, en avspärrning, att jag missar en markering som kan vara en gräskant, stolpe eller staket. Det kan kort sagt hända vad som helst. Jag minns första gången när jag ensam skulle bege mig ut på en promenad, just för att testa känslan när ingen annan var med mig. Vägen hittade jag, det var inga problem, men jag missade en gräskant och fick betala med ett kramkalas tillsammans med en stolpe. Då gick det upp för mig hur viktigt det är att känna efter och vara varsam till en början. Under samma promenad gosade jag in mig i en syrénhäck, blev nerbarrad av en tallbuske då jag gick rakt in i båda. Supermysigt, inte! Nu kanske ni tänker Ajdå, det Teresia ute på promenad lät inte kul. Och nej, det är inte kul alla gånger, jag brukar för det mesta se det så. Jag skrattar ofta bort det. Så länge jag inte gör illa mig så skrattar jag bort missen jag gjort, rycker på axlarna och fortsätter framåt. :) Men på mina dåliga dagar kan reaktionen bli annorlunda, surhet och bitterhet men det är väldigt sällan. En oväntad kalldusch Vilse har jag gått EN gång. Nu var jag inte vilse då på riktigt, men i mitt huvud var jag det. Jag trodde jag hade gått rätt när jag i själva verket inte hade gått tillräckligt 13

markeringar som är möjliga och sen går vi tillbaks samma väg och så får jag testa själv med henne 20 meter bakom mig. Och det gjorde jag, fram och tillbaka gick jag. Typ tredje vändan hörde jag något. Det lät som rinnande vatten, men jag sköt undan det och fortsatte som vanligt. Teresia promenerar långt fram. Så i 15 minuter gick jag fram och tillbaks och kände på ett staket som, enligt mig då, aldrig stått där tidigare. Jag fick lite lätt panik och var tvungen att länge stå och tänka. Vilket håll kom jag ifrån, där svängde jag och liknande. Men sen hittade jag lyckligtvis tillbaks! Och idag är händelsen bara en rolig upplevelse. Jag upptäckte nämligen senare att det var en lekplats jag varit inne på. Jag ville tydligen gunga istället för att gå hem. Det kanske mest överraskande jag varit med om var under en av mina förflyttningsträningar. Min synpedagog går alltid vägen med mig först och påminner mig och visar mig Fjärde gången hörde jag det igen på samma ställe, starkare den här gången. Jag stannade upp och lyssnade men jag kunde inte riktigt identifiera ljudet. Det var vatten, ja, men var det någon som vattnade sina blommor, tvättade bilen eller ett vattenfall någonstans? Jag slår återigen bort tanken och fortsätter framåt. Ett steg, två steg, tre steg, fyra steg och sen blev jag nerstänkt med vatten. Gissa vad det var? Jo, en vattenspridare! Ägarna till huset jag passerat tre gånger under dagen hade nu ställt ut en vattenspridare för att vattna sin nysådda gräsmatta. Tack och lov blev jag inte dyngsur men blöt blev jag. Och förvånad. Jag stannade upp längre bort och bara: Va?! Fattade ingenting och sen började jag skratta. Med nya möjligheter Jag har många upplevelser på lager idag och jag samlar ständigt fler. Både positiva och negativa. 14

Varje miss eller felsteg jag gör ger mig ständigt nya idéer om hur jag istället kan göra. Jag ler vid minnet av sist då mina föräldrar fick se mig ramla i lera, plöja genom en stor vattenpöl och sen promenera rakt in i en dörr. Jag kan förstå att det låter hemskt att jag upplevde allt det på en och samma dag men jag tog inte åt mig. Det är sådant som händer och jag räknar med det. Jag har alltid fått höra att Teresia har bara en hastighet och det går aldrig långsamt. Japp, sån är jag! :) Föddes sådan så det är inte lätt att förändra. Allt ska oftast gå fort och när det gör det så blir det ibland fel. :) Jag har fått äta upp mina åsikter jag hade till en början och idag känns det mycket skönt att alltid ha den med sig. Behöver jag den inte för stunden eller om jag måste ha båda händerna fria så viker jag bara ihop den och stoppar den i bakfickan. På så sätt finns den alltid tillgänglig. Glöm inte nu att alla är olika. Man måste själv känna efter när man är beredd att ta steget och plocka fram sin vita käpp. Jag tog det steget, och jag har aldrig ångrat mig! Teresia Lindberg Min vita käpp har gjort mitt liv möjligt! Jag kan ta mig ut, gå obehindrat och känna mig trygg att jag märker hinder i förväg. Den visar allmänheten att jag har en väldigt grav synskada och jag får ofta frågan om jag vill ha hjälp, vilket jag alltid uppskattar! Så jag kan verkligen rekommendera att försöka tränga bort tankarna på pinsamhet inför andra människor, att käppen bara skulle vara i vägen och klumpig, eller tanken på att jag skulle vara mindre självständig med den. 15

Regionala föreningar: FSDB Väst Kulturresa till Gotland Vår kulturresa startades på måndagens morgon den 12 augusti med buss från Göteborg. Med stopp i Vårgårda och Falköping, där fler medlemmar hoppade på. En god lunch åt vi på Brunstorp i Huskvarna. Därefter fortsatte vi till Oskarshamn, där färjan väntade. Vi kom till Visby efter 3 timmars båtfärd på kvällen. Bussen körde oss till Suderbys herrgård, där vi fick middag. Efter maten körde bussen oss till Visby, till vårt boende i studentlägenheter, guiden delade ut nycklar åt oss. På tisdagen efter en god sömn och efter att vi ätit frukost på Suderbys herrgård, körde bussen oss till Almedalen. Där gick vi en stadspromenad med guiden. Väldigt intressant att se den äldre bebyggelsen i Visby. Vi gick igenom Botaniska trädgården och även längs med muren. Och efter lunchen på Herrgården åkte vi till Lummelun- 16

dagrottan. Först fick vi se en film som de visade om grottan. Därefter gick vi ner i Lummelundagrottan, mörkt men där var små lampor tända. Guiden berättade, att 3 pojkars nyfikenhet och äventyrslusta ledde till att grottan upptäcktes år 1950. Man kom in i olika salar. Den första heter Bergakungens sal och en Kapellet. Grottan är nu en stor turistattraktion sedan år 1959 och dessutom naturreservat. Efter besöket körde bussen oss till Suderbys herrgård där vi åt middag och därefter tillbaka till vårt boende. Alla kvällar hade vi egen tid och då passade många på att strosa en del i Visby. På onsdagen efter frukosten åkte vi söderut. Vi stannade vid ett typiskt gotländskt änge, där fanns ett mycket gammalt träd, som de satt ett järnband om, för att ge trädet konstgjord andning. Nästa stopp var vid Lojsta hed. Där fanns ett hus från vikingatiden, där bodde människor och djur med eldstad i mitten. Vi åkte längre söderut till Hoburgen och såg Hoburgsgubben. På vägen till Visby stannade vi Kettelviks sandstensmuseum, där fanns mycket fint att titta på. Vidare åkte vi längs med Eksta kusten. En mycket annorlunda och vacker väg. Vi såg också både Stora Karlsö och Lilla Karlsö. Som har mycket rikt fågelliv. På torsdagen gick bussturen till norra Gotland och Fårö, och naturligtvis hade vi ätit frukost innan även den dagen, på Suderbys herrgård. Vi stannade för att se på Källunge kyrka. Källunge kyrka har en ovanlig form. I det gotiska korbygget finns kalkmålningar från 1300- och 1400-talet. Altarskåpet från 1500-talet är köpt av Visby Domkyrka, Predikstolen är från 1707. Dopfunten är från 1100-talet och såg mycket speciell ut. Därefter gjorde vi ett stopp vid Slite cementgjuteri. Ett stort kalkbrott. Och vi åkte vidare till Fårösund, färjan tog oss över till Fårö. Efter lunchen tog vi en promenad till vattnet, det var en lång och fin sandstrand där. Vi besökte Fårö kyrka. En helt fantastiskt vacker kyrka. Vi såg Ingmar Bergmans grav. Hans fru Ingrid Bergman vilar i samma grav. Vi åkte vidare och såg de imponerande rauk fälten. Det var så mäktigt att vara så nära dem. Det stormade väldigt mycket där också. Efter det åker vi färjan tillbaka till fastlandet, och till Suderbys herr gård för att äta middag. På fredagen den 16 augusti, hemresedag. Denna dag fick och åt vi vår frukost på färjan, som avgick kl 7,20 från Visby till Oskarshamn. Och vi åkte vidare samma väg till lunchen i Brunstorp i Huskvarna. Fortsatte sedan till Falköping och Vårgårda där medlemmar gick av 17

bussen. Vi andra gick av i Göteborg. Ett stort TACK till resekommittén Berit och Klas för en mycket välordnad och trevlig kulturresa. Tack också till alla tolkar som var med. /gm Ingegärd Bengtsson FSDB Örebro-Värmland Vår kära Gunvor Zetterman * 27 december 1927 har i dag stilla somnat. Örebro 5 september 2013 FSDB Örebro-Värmland Stort och varmt var Ditt hjärta, glatt var Ditt sinne Ljust och soligt lyser för alltid Ditt minne Tack, kära Gunvor, för den Du för oss var Tack för den envishet och styrka Du bar Tack för alla dessa år Du med oss var Tack för allting Du till oss lämnade kvar Begravningsgudstjänsten ägde rum i S:t Nicolai kyrka torsdag 26 september. Därefter deltog ett 60-tal vänner vid minnesstund i Vasasalen. Istället för blommor önskade Gunvor gåvor till Neurokliniken, USÖ, PG 438 34 076 eller FSDB Örebro-Värmland, BG 58595042. 18

Dikt Till Gunvor Vi hann ej säga dig farväl för döden kom så fort Istället vi säga dig stort tack vid evighetens port det fanns för oss alla ett rum i ditt hjärta för många av oss betydde du allt du var med oss i både glädje och smärta Tack kära Gunvor, tack för allt. (Dikten är skriven av Ewa-Helen Rydmark) FSDB Uppsala och Gävleborgs län Information om iphone och ipad Den 29 augusti kom Anne-Maj Magnström till oss i FSDB Uppsala och Gävleborgs län. Hon informerade om iphone och Ipad, d v s pekskärmsmobiltelefoner och surfplattor som har blivit allt vanligare i dagens samhälle och som har inbyggda hjälpmedelsappar för dövblinda, döva och synskadade. AnneMaj berättade att hon använder iphone och Ipad med punktdisplay och det fungerar bra för henne. I iphone skriver hon mest SMSmeddelanden och att hon använder Ipad mycket mer än iphone. Det finns många appar för iphone och Ipad och det är företaget Apple som gör apparna för iphone och Ipad. Man ska också skilja på Apple och Android. Det finns hjälpmedel inbyggda i iphone och Ipad bl.a. förstoring, tal- 19

syntes och för punktskriftdisplay för synskadade och dövblinda och det finns hjälpmedel för rörelsehindrade. Det finns blåtandfunktion till hörselslinga och punktskriftdisplayen och det finns vibratorfunktion i iphone. IPhone är bra och lätt att använda även för helt blinda personer eftersom det finns inbyggd talsyntes i den. Surfplattan Ipad har en ställning bakom som gör att den kan stå eller halvligga på bordet nära ögonen så att man slipper hålla den framför ögonen hela tiden eller luta så mycket fram till bordet för att läsa texter eller titta på ett TV-program eller ha videokommunikation i dem. Det finns vanligt tangentbord till Ipaden. Anne-Maj hade bärbar dator förut men nu använder hon Ipad och tangentbord. Hon läser alltid i Ipaden. Köper man en Ipad så finns det redan färdiga appar i den via köpet och det finns en inbyggd kamera i den men bildkvalitén är bättre i iphone än i Ipad. Det finns gratispappar och det finns appar som kostar pengar. Det finns klocka och datum m.fl. finns i Ipaden men inte väderappen i hennes Ipad men i iphone finns väderappen. Man kan videokommunicera via Skype även via Ipaden så Anne- Maj tog kontakt med Arne Lorentzson eftersom han ringde till henne via Ipaden och vi tittade på hur videokommunikationen via Skype fungerade mellan Anne-Maj och Arne. Det fungerade och det var kul att se hur deras Skype-kommunikation fungerar. Arne svarade på deltagarnas frågor om talsynteser och voiceover m.fl. Sen avslutade de sin videokommunikation. Anne-Maj informerade om att SMS via mobilen har minskat och många föredrar att använda billigare kommunikationssätt via Internet och e-post och så Skype förstås. Skype fungerar också bra med punktskriftdisplay. Jag såg att Anne-Maj skrev sitt Hej på Ipaden men jag såg inte om hon använde penna eller något annat så att jag frågade henne och hon svarade att hon skrev med sitt finger på den. Jag blev nyfiken och provade på att skriva ned mitt namn med höger pekfinger i vit text på svart bakgrund på hennes Ipad. Jag blev förvånad över att man kan göra så och hon sa att man kan konvertera skriven text till vanlig text i Ipaden och jag blev ännu mer förvånad. Hon sa att man kan använda diktamen dvs tala in sin röst så blir det text i Ipaden också fast hon har inte provat på detta eftersom hon är döv. Som sagt det var kul med den sortens skrivande där. Anne-Maj sa att vi lever i ett informationssamhälle och iphone och Ipaden dvs pekskärmsmobiler och 20