RUTINBESKRIVNING 1 (11) Skapat av (Efternamn Förnamn, org) DokumentID Ev. ärendenummer Martin Öhlin, MU TDOK 2013:0450 2013/68385 Fastställt av Dokumentdatum Version Chef Trafikverkets Muséer 2013-12-01 1.0 Dokumenttitel Museitrafik, växling 1. Syfte Detta dokument innehåller kompletterande säkerhetsbestämmelser till Järnvägstyrelsens trafikföreskrifter (JTF) bilaga 10 Växling och är anpassad för museitåg. TDOK 2013:0450 ersätter BVF 1981.319. (BVF 1981.319 kom till 2009 när SJF 010.3 slopades och JTF infördes) Följdändringar och hänvisningar i dokumentnummer ändrats, samt mindre justeringar skett. Sak- och regeländringar är utmärkta med ändringsstreck. Följande ändringar har gjorts: Regler om uppställning av klättringsbara fordon har införts. Dessa fanns tidigare i ett IM som nu slopats. Regler för förflyttning av fordon inom A-skydd. Skärpta regler för backning vid växling med resande har införts. Dessa fanns tidigare i ett IM som nu slopats. 2. Omfattning Dokumentet innehåller kompletterande säkerhetsbestämmelser till JTF om växling. Eftersom JTF ej tar hand om regler om handhavande och arbetsmiljö, så beskriver detta dokument det istället. Detta dokument är tänkt att kunna användas som branschregler för den museala branschen på Trafikverkets järnvägsnät. Det som benämns som tåg i denna föreskrift är tillämpligt även i delar på spärrfärd och växling. 3. Definitioner och förkortningar Definitioner (termer) och förkortningar för SJVM verksamhet finns i TDOK 2013:0441 Museitrafik, termer och förkortningar. 4. Ansvar och kompetens Chefen för Trafikverkets museer godkänner och är ansvarig för att denna föreskrift är uppdaterad. Denne är även ansvarig för att denna föreskrift är implementerad hos personal inom ramen för Sveriges Järnvägsmuseums tillstånd som Järnvägsföretag. Frågor på innehåll och förslag på förbättringar ställs i första hand till denne. Föreskriften riktar sig till personal i trafiksäkerhetstjänst hos: Trafikverket, Sveriges Järnvägsmuseum i egenskap av Järnvägsföretag Andra Järnvägsföretag, som kör museal trafik på Trafikverkets spår, och som hänvisar till detta dokument.
RUTINBESKRIVNING 2 (11) 5. Växlingsplan Vid hastigt uppkomna behov stäms växlingsplanen av muntligt vid varje tillfälle med trafikledningen. Vid större, publika arrangemang, upprättas i förväg en skriftlig växlingsplan, som sänds in i god tid till trafikledningen för godkännande. 6. Växlingens tillsyningsman och planering Om inget annat bestämts så är det föraren som är tillsyningsman vid en växling. Operativ arbetsledning kan dock bestämma att någon annan behörig person ska vara tillsyningsman vid växling. Under ett pågående arbetspass kan även den förare som är tillsyningsman för en växling, komma överens med någon annan behörig person om att lämna över uppgiften att vara tillsyningsman för växlingen. Överlämningen kan gälla t ex för en viss växlingsuppgift eller under resterande del av arbetspasset. Föraren ansvarar för att tydligt klargöra när överlämningen börjar gälla och när den slutar att gälla. 7. Uppställning av klättringsbara fordon Enligt BVF 922 ska ett järnvägsföretag lista vilka fordon som anses som klättringsbara. Dessa får ej ställas upp under spänningsförande kontaktledning utan bevakning. När trafik pågår på SJVM bangård vid Sörby-Urfjäll i Gävle anses det att bangården är bevakad. Bangården vid Gävle personbangård/maxim anses inte stå under bevakning normalt. Följande fordon är att anse som klättringsbara: Ånglok: Ellok: Diesellok: Lokomotorer: Öppna godsvagnar: Täckta godsvagnar: Cisternvagnar: Alla Litt H, U och Ö, SBB litt Ce III, samt norska ellok med takstege. Ra-lok med steg upp på frontens huvar. My/Tmy, Mx/Tmx samt Di3 med steg upp på frontens huvar. Norska diesellok med takstege. Alla, även elektrisk lokomotor Za. Med last som gör att man kan klättra på lasten och komma in i närområdet (1,4 m) till kontaktledning. Med hög bromsplattform. Med stege upp på cisternen. 8. Islagshastighet Hastigheten när fordon körs ihop bör inte vara högre än ca 2 km/h, d v s långsam promenadtakt. 9. Viss flyttning av spårfordon som inte är växling Förflyttning av spårfordon inomhus någon eller några meter i samband med underhållsarbete på spårfordon, får göras utan att förflyttningen betraktas som växling. En förutsättning är att följande punkter är uppfyllda: Spåret ska vara avstängt för växling. Vid behov ska de åtgärder ha vidtagits som krävs för arbetarskyddet utifrån arbetsmiljölagens krav. Förflyttning av fordon inom gränserna för ett A-skydd behöver inte betraktas som växling. Atsä avgör detta i förväg och reglerar detta i ett IM för varje tillfälle.
RUTINBESKRIVNING 3 (11) 10. Växling för hand Om ett fordon växlas med handkraft ska man alltid skjuta det och inte dra det. Man bör gå vid sidan av spåret framåt i rörelseriktningen. 11. Växling med vägfordon Detta är en kompletterande säkerhetsbestämmelse till JTF bilaga 10 5.8 Både förare av vägfordon och den som är behjälplig, ska ha kompetens som lägst tsm växling sidospår. Vägfordon som drar spårfordon bör ha ett redskapsfäste som passar för att koppla spårfordonet med erforderligt koppel. 12. Backning med resande Vid växling när växlingssätt med resande ska backas, ska detta genomföras på följande sätt: Växlingsrörelsens största tillåtna hastighet är 20 km/h (anpassad hastighet). Vid bromsning med tryckluftsbroms: Signal- och bromsapparat skall vara verksam på första fordonet i färdriktningen, denna skall också kunna manövreras av signalgivare. Vid bromsning med handbroms ska första fordonet i färdriktningens framästa ände, ha en bemannad handbroms. Kommunikation mellan föraren och signalgivaren (tillsyningsman växling) skall finnas i talform. Antingen via radio eller telefon. Växlingsrörelsen bör stanna vid någon av följande: 1. 30 meter före ett uppställt fordon (säkerhetsavstånd) eller stoppbock 2. Vid U-tavla 3. Hindertavla 4. Vid stillahållen stoppsignal Om hopkoppling av två fordonsätt skall ske, skall den fordonskombination som avses flyttas mot den andra stoppas enligt punkten 1, eventuell personal och resande som finns i växlingssättet skall informeras (av signalgivaren eller tillsyningsmannen) om att hopkoppling kommer ske, så att de är vaksamma på eventuella stötar. 13. Placering vid uppsikt i rörelseriktningen Den som håller uppsikt i rörelseriktningen kan vara placerad på marken eller på främsta fordonet i växlingssättet. Vid uppsikt från främsta fordonet ska i första hand uppsikten hållas från fordonets främre ände. Är detta inte möjligt ska en signalkunnig person medfölja enligt reglerna i TDOK 2013:0448. 14. Missöden vid växling Alla skador (på fordon, spår, personer, gods och infrastuktur) och händelser (t ex urspårningar), som uppstår under växlingsarbetet ska rapporteras till enligt reglerna för olyckshantering. Även om skador inte upptäckts efter att fordon har utsatts för hård stöt eller spårat ur, ska det rapporteras. 15. Övergångsbryggor Som grundregel gäller att alla övergångsbryggor mellan vagnar som ombordpersonal har att passera i sitt arbete ska vara nedfällda. Är det stor skillnad i bufferthöjd mellan vagnarna, ska alltid den högst liggande bryggan fällas först, så att övergången blir så bra som möjligt.
RUTINBESKRIVNING 4 (11) 16. Koppling 16.1. Allmänt Det kan vara livsfarligt att gå mellan uppställda fordon om det inte är säkert att avståndet mellan fordonen är tillräckligt och det inte är absolut säkert att ett fordon inte plötsligt kan sättas i rörelse. Är detta inte säkert bör man huka sig under buffertarna och ta tag i kopplarhandtaget, på samma sätt som om fordonen vore sammankopplade. Med vissa fordon kan man behöva vara särskilt försiktig. Det kan till exempel vara farligt om ett fordon är lastat så att lasten skjuter utanför gavlarna. Även t ex snöplogar kan inkräkta på kopplarutrymmet. När personvagnar ska kopplas måste man kontrollera att övergångsbryggorna är uppfällda och spärrade innan man går in mellan fordonen. Fordon littera Y1 får bara kopplas när de står stilla. Detta gäller också alla fordon som har en norrlandsplog (risk för fot- och ankelskador). 16.2. Koppling av fordon med skruvkoppel Det är säkrast att utföra tillkoppling av fordon när båda fordonen står stilla. Om tillkoppling av fordon ska ske när ett fordon står stilla och det andra kommer rullande, får inte hastigheten vara högre än långsam gånghastighet (ca 2 km/h). Det är säkrast att använda kopplet på det stillastående fordonet. Om båda fordonen rullar är det olämpligt att utföra tillkoppling. Till- eller frånkoppling av rullande fordon får bara göras om rörelsen kontrolleras av ett drivfordon. Till- eller frånkoppling av fordon ska inte heller utföras om det samtidigt pågår släppning eller skjutsning på spåret eller mot spåret där fordonen står. Frånkoppling med koppelavläggare kan man dock göra i båda fallen. Det är alltid bäst att utföra koppling på så raka spår som möjligt. Ihopkoppling av fordon som ska bilda tågsätt eller spärrfärdssätt, bör om möjligt göras på rakspår. Vid ihopkoppling bör kopplet hållas med ena handen vid tärningen och med den andra i bygelns raka del. Man måste se upp så att inte fingrarna fastnar mellan bygeln och skruven eller mellan bygeln och dragkroken på den vagn som ska kopplas till. I tågsätt och spärrfärdssätt ska kopplen alltid vara dragna. Om ett koppel är för löst draget uppstår ryck i fordonssättet. Det kan medföra självavkoppling eller risk för att ett koppel brister. Dessutom kan gods skadas. För resande upplevs ryck som obekväma och kan även orsaka olyckor. Ifall ett koppel dras för hårt kan buffertarnas återstående fjädringsväg bli så liten, att fordonen kan spåra ur i en skarp kurva. Därför bör inte fordonens buffertar vara sammantryckta när ett koppel läggs på dragkroken på ett fordon som ska kopplas till. Om fordon som ska kopplas ihop står på rakspår, ska skruvkopplet dras så att buffertskivorna lätt berör varandra och sedan ytterligare 1-2 varv. Kopplet ska inte dras snett (så att den ena koppelbygeln är dragen i botten). Sedan kopplet dragits skall koppelsvängeln säkras. Det gör man genom att lägga upp koppelsvängeln mot svängelsäkringen. På vissa vagnar som inte är svenska, kan det förekomma att svängeln har en vikt i form av en kula istället för svängelsäkring. 16.3. Koppling av fordon med skruvkoppel Ett skruvkoppel som inte används ska vara upphängt på en krok på buffertbalken eller i kopplet.
RUTINBESKRIVNING 5 (11) 16.4. Koppling av fordon med automatkoppel I de flesta fall går det att koppla ihop fordon med automatkoppel i kurvradier ner till 250 meter, under förutsättning att kopplen har styrhorn. Det är dock alltid bäst att utföra koppling på så raka spår som möjligt. Om det finns snö eller is i kopplens ingrepp måste den tas bort innan tillkoppling. Isärkoppling sker vanligen med pneumatik som manövreras från en förarhytt. Kopplen kan också kopplas isär manuellt med kopplens dragvajrar. Äldre fordon kan dock ha koppel som saknar pneumatik för isärkoppling. Dessa koppel har koppelvevar ovanpå kopplet. Sådana koppel är slutna när båda fordonens vevar står tvärs spåret. Står någon av vevarna i spårets längdriktning är kopplet öppet. 16.5. Koppling av slangar och kablar 16.5.2. Allmänt När kablar och slangar kopplas ska fordonen alltid vara mekaniskt ihopkopplade. Fordonen ska stå stilla när kopplingen görs. Försiktighet ska iakttas vid koppling till fordon med snöplog. En risk för fot och ankelskador föreligger. 16.5.3. Tryckluftslangar I första hand ska de slangar som finns mitt för varandra användas. Många fordon har dubbla tryckluftsslangar för huvud- och matarledning i varje ände. Då ska bara en slang användas för respektive ledning. Tryckluftslangar som inte används ska vara upphängda i sina hållare. Den som ska koppla isär en tryckluftsslang, ska först alltid kontrollera att kopplingskranarna är stängda. Annars kan de slå upp och orsaka personskador. Matarledningens kopplingsventiler ska dock vara stängda där man kopplat isär. 16.5.4. UIC-kabel Vid koppling av UIC-kabel mellan lok och vagn, ska i första hand vagnens UIC-kabel användas.
RUTINBESKRIVNING 6 (11) 17. Åkning och vistelse utanpå fordon När man åker på fordon ska man huvudsakligen se framåt i rörelseriktningen. Man ska i första hand använda åkfotsteg och handtag som är avsedda för växlingsarbetet. Lågt sittande fotsteg, t ex vissa uppstigningsfotsteg på lok och personvagnar, ska inte användas eftersom det kan medföra klämrisk vid passage av plattformar etc. Sådana fotsteg är vanligen försedda med gul/svart varningsmärkning. Man får inte åka på buffertar, lagerboxar eller andra olämpliga ställen. Man ska inte heller åka på gångbord och fotsteg placerade ovanför fordons gavelparti, om inte något skyddsräcke finns. Vagn litt F5a/FV2, F5b/FV3 samt SV1/S17d har ej plats för åkande personal i den ände som ej har plattform. Fotsteg finns, men vid åkning på detta är man ej hinderfri för plattformar mm. Kan man inte åka riskfritt på ett fordon ska man gå bredvid växlingssättet. Man ska undvika att fatta tag så att man kan klämma sig om en dörr slår igen. Detta gäller även stillastående fordon. Man ska också undvika att stå i dörröppningen på fordon med skjutdörr som inte kan spärras mot att slå igen. Vissa vagnar kan ha lastbärare som är kortare än underredet och som är fjädrande i längdriktningen. När en sådan vagn utsätts för ryck eller stöt, fjädrar lastbäraren ut på ett gul/svart markerat område i vagnens ände. Det förekommer även vagnar med fjädrande buffertbalkar. Tänk på att det är livsfarligt att komma nära kontaktledningen. På stegar som finns på vissa fordon, främst ånglok och tankvagnar, kan något av de nedersta fotstegen vara vinkelformat för att man ska uppmärksamma faran med kontaktledningen. På tendrar finns även fotsteg med taggad kant vilka uppfyller samma funktion. Vistelse uppe på tendertank är förbjuden under arbetsjordad kontaktledning. På och avtagning av gnisthatt är förbjudet under spänningsförande kontaktledning. Stor försiktighet ska iakttagas vid hantering av lansar och rakor som förvaras ovanpå tenderns vattentank. 18. Av- och påstigning Man får bara stiga av och på ett fordon i rörelse om inte hastigheten är högre än ca 2 km/h d v s långsam promenadtakt. Tänk på att risken för att halka eller snubbla på föremål som finns på marken (t ex växelklot). Stig alltid av i rörelseriktningen. Innan man stiger av ska man förvissa sig om att kläderna inte har fastnat i något utskjutande föremål (t ex har vissa vagnar en rangerkrok placerad intill åkfotsteget). 19. Klädsel Det är viktigt att den som deltar i växlingsarbete är klädd så att det inte finns risk för att fastna i utstående föremål eller för att snubbla. Reflexkrav ska följa standard EN 471 lägst klass 3. Man bör ha hela kläder och skor. Byxor bör inte vara vida och jackor bör inte vara oknäppta. Vid halt väglag kan det vara lämpligt att använda halkskydd. Handskar utan krage minskar risken för att fastna. Risken för att klämma sig vid koppling av skruvkoppel blir mindre om man använder tumhandskar. 20. Användning och skötsel av bromsskor mm 20.1. Användning Endast felfria bromsskor med lämplig sulbredd får användas. Skadade bromsskor kan orsaka urspårning. För att skadade skor inte av misstag ska komma till användning, ska de förvaras på en särskild plats. Bromsskor ska bara användas till det de är till för och inte t ex som hammare. En något använd bromssko fungerar bättre än en ny. När man lägger på en bromssko, ska flänsen tryckas mot rälens innersida. En bromssko bör inte placeras i skarp kurva. Om det undantagsvis är nödvändigt att använda en bromssko i en skarp kurva, ska en dubbelflänsad bromssko användas och den ska då placeras på innerrälen.
RUTINBESKRIVNING 7 (11) På spår med spårledning får dubbelflänsad bromssko endast användas om den har låga flänsar. Dubbelflänsad bromssko får aldrig för användas för uppbromsning i växlar och korsningar, eftersom den lätt fastnar och kan orsaka urspårning. På spår med gaturäl skall enkelflänsad sko med 60 mm bred sula normalt användas. 20.2. Målning Bromsskor ska vara målade med gul färg, om de inte är märkta för någon speciell användning. Bromsskor med speciell användning ska märkas särskilt. Bromsskons slityta får inte vara målad. 20.3. Förvaring Bromsskor som inte används får inte ligga slängda på spårområdet. De bör förvaras i särskilda bromsskoställ. Genom detta minskar olycksfallsrisken och man kan lätt finna dem. Dessutom undviks att kvarglömda bromsskor skadar t ex snöröjningsredskap eller blir skadade av sådana. På ställen där obehörig användning kan befaras (t ex obemannade driftsplatser) ska bromsskor förvaras i låst utrymme eller medföras dit och tas med därifrån efter användning.
RUTINBESKRIVNING 8 (11) 21. Anvisningar för övergångskoppel 21.1. Allmänt Av tabellen framgår det vilka övergångskoppel som får användas mellan olika fordonstyper och för olika rörelser, samt om resande får medfölja eller inte. Övergångskoppel kan användas för koppling Typ av koppel BnY2 1) SA3-länk mellan och fordon i dragfordon med: X9, X20- X23 X1 Tåg Spf Vxl Får resande medfölja? med dragkrok dragkrok X X 2) X Ja SA3- koppel X X X X Ja 1) Man bör undvika att skjuta fordon med BnY2. 2) Sth 40 km/h.
RUTINBESKRIVNING 9 (11) 21.2. Handhavande av olika övergångskoppel 21.2.1. Övergångskoppel typ Bn Y2 Allmänt Övergångskopplet kopplas först till automatkopplet och därefter till dragkroken. Fordon som är kopplat med denna typ av övergångskoppel får endast skjutas om det absolut inte kan undvikas. Kopplet är konstruerat för dragning och skador kan lätt uppstå vid skjutning. Koppelbulten används även till att skruva ut och in spännskruven. Koppling till automatkopplet Dra ut spärren till spännskruven och vrid spärren åt sidan. Kontrollera att spännskruven är utskruvad ca 2 cm. 1. För automatkopplets losskopplingshandtag sakta mot lossningsläget och passa samtidigt in övergångskopplets koppellänk i urtaget i automatkopplets hjärtskiva. 2. Kontrollera därefter att övergångskopplets tärning griper i automatkopplets koppellänk. Om det inte sker, underlättas ingreppet om losskopplingshandtaget sakta förs mot losskopplingsläget, varvid länken vrids utåt. Koppling till dragkroken Koppling till dragkroken får göras endast på rakspår eller i kurva med minst 400 m radie. Eftersom övergångskopplet vid koppling till dragkroken måste manövreras av en växlare, ska för signalgivning ytterligare en växlare finnas vid kopplingsstället. 1. Passa in dragkroken i övergångskopplet, sätt i koppelbulten i det hål som i höjdled passar till dragkroken på framförvarande fordon och vrid den så att handtaget pekar nedåt. När koppelbulten sätts in, ska den säkras med sprinten, som är fäst vid koppelhuvudet med en kedja. Sprinten är utförd enligt samma princip som en säkerhetsnål och fixeras på samma sätt. 2. Koppla tryckluftslangen till övergångskopplet och öppna luftledningen. Om tryckluftslangen måste sträckas hårt mot kopplingsnäven, bör om möjligt förlängningsslang användas. Losskoppling från dragkroken Vid losskoppling måste övergångskopplet först lossas vid dragkroken. 1. Stäng luftledningen och koppla loss tryckluftslangen vid övergångskopplet. 2. Ta ur koppelbulten. Losskoppling från automatkopplet 1. Dra ut spärren och vrid den åt sidan och skruva ut spännskruven ca 2 cm med koppelbulten. 2. Frigör automatkopplets koppellänk från övergångskopplets tärning genom att sakta föra losskopplingshandtaget och samtidigt med koppelbulten bända länken loss från tärningen. 3. Skruva in spännskruven och spärra den. 4. Placera koppelbulten i ett av hålen i koppelhuvudet och säkra den. 5. Vrid losskopplingshandtaget mot lossningsläget och lyft av övergångskopplet.
RUTINBESKRIVNING 10 (11) 21.2.2. Övergångskoppel typ SA3-länk Allmänt Övergångskopplet kopplas först till automatkopplet och därefter till dragkroken. Fordon som är kopplat med denna typ av övergångskoppel får endast skjutas om det absolut inte kan undvikas. Kopplet Två länkkoppel ska finnas på varje lok med SA3-koppel. Lok med automatkoppel typ SA3 har buffertar till skillnad mot vagnar med SA3-koppel. SA3-länken får användas endast mellan lok och fordon med dragkrok. SA3-länken består av ett tvärstycke (1) och två länkar (2). Tvärstyckets överdel har två tappar (3) och (4). Tapp (4) har gul märkning. Fig 4 Tillkoppling SA3-länken kopplas till automatkopplet genom att tvärstycket (1) vänds med den gula märkningen (4) uppåt och uppifrån förs ned i automatkopplets gap, så att den gula märkningen sammanfaller med den gula märkningen på automatkoppet (fig 5a). Tvärstycket måste sättas in i automatkopplets gap så att tappen (3) stöder sig mot kilen (5) och tappen (4) går in bakom automatkopplets klo (6).
RUTINBESKRIVNING 11 (11) Fig 5a Fig 5b Losskoppling 1. Koppla ur med urkopplingshandtaget på lokets sida, varvid SA3-länken lösgörs. 2. Lösgör länken från dragkroken och placera den på loket.