2009-02-18 BESLUT SPP Livförsäkring AB FI Dnr 09-686 Finansinspektionen P.O. Box 7821 SE-103 97 Stockholm 105 39 STOCKHOLM [Brunnsgatan 3] Tel +46 8 787 80 00 Fax +46 8 24 13 35 finansinspektionen@fi.se www.fi.se Ansökan om undantag från Finansinspektionens föreskrifter FFFS 2008:23 Beslut Finansinspektionen (FI) avslår SPP Livförsäkrings ABs, org.nr 516401-8524, ansökan om undantag. (1 kap 3 Finansinspektionens föreskrifter om försäkringsföretags val av räntesats för att beräkna försäkringstekniska avsättningar[fffs 2008:23]) Hur man överklagar, se bilaga. Ärendet SPP Livförsäkring AB (nedan SPP) har ansökt om dispens enligt ovan angiven bestämmelse från kravet på att diskonteringsräntekurvan för löptider som överstiger den längsta löptiden för likvida finansiella instrument ska vara konstant och motsvara räntesatsen vid den längsta löptiden enligt FFFS 2008:23, 2 kap. 6 första och andra stycket, sista meningen samt 3 kap 5 andra stycket sista meningen och önskar istället att tillämpa en egen metod. Skäl för undantag: Som skäl för ansökan har SPP anfört i huvudsak följande. 1. De kassaflöden som ska diskonteras med den räntesats som följer av bestämmelserna i FFFS 2008:23 har ofta mycket långa löptider, löptider som sträcker sig mer än 60 år fram i tiden, tidpunkter där det naturligt nog inte finns någon avläsbar räntenotering. Värdeförändringen i dessa kassaflöden till följd av en förändrad räntesats blir stor. På den svenska räntemarknaden bedömer SPP att likviditet för närvarande finns i finansiella instrument med löptider upp till cirka 10 år, för löptider däröver kan den svenska räntemarknaden inte anses vara likvid. 1(5)
2. Efterfrågan på finansiella instrument med lång löptid är betydligt mycket högre än utbudet, vilket accentueras av förändringen av regelverk avseende just försäkringsbolagens diskontering av kassaflöden som genomfördes 1 januari 2006. 3. Obalansen mellan efterfrågan och utbud genererar svängningar i marknadsräntan även där marknaden kan betraktas vara likvid, dvs även i den 10-åriga marknadsräntan. Värdet av de kassaflöden som ska diskonteras med denna räntesats förändras betydligt kraftigare än värdet av det finansiella instrumentet eftersom kassaflödena har längre löptid. 4. Denna obalans mellan skuldens förändring och tillgångarnas förändring leder till att försäkringsbolagens ekonomiska ställning förändras och de tvingas därmed agera utifrån den nya situationen vilket ytterligare påverkar marknadspriset. Denna kedja av potentiella destruktiva effekter på marknadsnoteringar för finansiella instrument leder till instabilitet dels på marknaden och dels avseende försäkringsbolagens finansiella situation, en instabilitet som försäkringsbolagen i praktiken inte kan skydda sig mot. Denna instabilitet påtvingar försäkringsbolagen ett kortsiktigt agerande trots att åtagandet i grunden är mycket långsiktigt, ett kortsiktigt agerande som kan vara till nackdel för försäkringstagarna. SPP anser att den metod ansökan avser ger en stabilare och mer hanterbar ekonomisk situation för försäkringsbolaget till förmån för försäkringstagarna. SPP betraktar metoden som aktsam såväl i ett läge med låga räntor som i ett läge med höga räntor och därmed väl förenlig med EG direktiv och svensk lagstiftning. Föreslagen metod SPP har föreslagit följande metod. Metoden ska användas för kassaflöden som har längre löptid än den längsta löptid för vilket det kan anses finnas finansiella instrument med tillräcklig likviditet. För kassaflöden med löptider över 20 år fastställs en normalränta som summan av långsiktiga antaganden om inflation, realränta och löptidspremie. Långsiktiga antagandena baseras på oberoende svenska institut såsom Riksbanken och Konjunkturinstitutet. För närvarande fastställs de långsiktiga antaganden till - inflation 2,0 procent - realränta 2,0 procent - löptidspremie 0,5 procent Normalräntesatsen för kassaflöden med lång löptid (över 20 år) uppgår därmed till 4,5 procent. Denna normalräntesats gäller vid 4,0 procents ränta för den längsta likvida marknadsräntan (tio år). Den aktuella räntesatsen för kassaflöden med lång löptid fastställs utifrån normalräntesatsen med en avvikelse som 2
motsvarar 25 procent av den avvikelse som observeras mellan aktuell räntesats för den längsta löptid där finansiella instrument kan anses vara likvida och fyra procent enligt föregående stycket. Räntesatsen för de kassaflöden som ligger mellan den längsta löptid där finansiella instrument kan anses vara likvida och kassaflöden med lång löptid, över 20 år, fastställs genom linjär interpolation mellan de båda fastställda räntesatserna. De ovan angivna parametrarna verifieras löpande och förändringar i dessa antaganden rapporteras till styrelsen. Dispensansökan avser tid från och med denna ansökan och så länge angivna bestämmelser i föreskrifterna gäller. Gällande bestämmelser Beräkningen av livförsäkringsavsättningar ska enligt 7 kap 2 fjärde stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) (nedan FRL) grundas på antaganden om dödlighet och andra riskmått, räntesats samt driftskostnader som var för sig är betryggande. Bestämmelsen har sin grund i det s.k. konsoliderade livförsäkringsdirektivet (Europaparlamentet och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring) och dess föregångare. I verksamhet avseende tjänstepensionsverksamhet ska enligt 7 kap. 2 femte stycket FRL de antaganden som avses i fjärde stycket göras på ett aktsamt sätt. Bestämmelsen har sin grund i det s.k. tjänstepensionsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut). Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får enligt 7 kap. 2 sista stycket FRL meddela föreskrifter om beräkning av livförsäkringsavsättningar. FI får enligt 49 första stycket 4 försäkringsrörelseförordningen (1982:790) meddela närmare föreskrifter om beräkning av livförsäkringsavsättningar enligt 7 kap. 2 andra femte styckena FRL. Av proposition 2004/05:165 s. 161f framgår att vad gäller diskonteringsräntan bör principerna vara att aktsamt valda räntesatser ska användas, med beaktande av marknadsavkastningen på statsobligationer, eller andra obligationer med låg kreditrisk. Vid bestämmandet av räntesats bör även beaktas i vilken valuta försäkringsåtagandena är utfästa. Den eller de diskonteringsräntor som används bör i praktiken härledas via terminsstrukturer på marknaden som svarar mot försäkringsåtagandenas längd och de valutor som åtagandena är uttryckta i. Det bör alltså finnas olika räntesatser att tillgå beroende på sammansättningen av det individuella försäkringsföretagets försäkringsåtaganden. Diskonteringsräntorna bör vidare uppdateras löpande allt eftersom marknadsräntorna förändras. Av föreskrifterna FFFS 2008:23 framgår huvudprinciperna för hur diskonteringsränta ska beräknas. FI kan enligt 1 kap. 3 FFFS 2008:23 besluta om undantag från föreskrifterna om det finns särskilda skäl. 3
Skälen för FI:s beslut FI:s föreskrifter ger möjlighet att besluta om undantag från föreskrifterna om särskilda skäl föreligger. För att ge samma förutsättningar för alla institut och möjliggöra jämförelser av den finansiella ställningen mellan instituten bör undantag beviljas i undantagsfall. Det är de av bolaget framförda särskilda skälen i den individuella fallet som ska ligga till grund för FI:s bedömning. Först därefter kan FI ta ställning till om den metod som det sökande bolaget vill använda sig av är aktsam avseende tjänstepensionsverksamhet och betryggande avseende annan försäkring, i enlighet med reglerna i FRL. 1. FI instämmer i att det saknas avläsbara räntenoteringar för kassaflöden med mycket långa löptider. Avsaknaden av räntenoteringar för mycket långa löptider innebär också att det saknas information om hur marknadens aktörer värderar långfristiga åtaganden, och vilken avkastning som företaget med hög säkerhet kan få i sina placeringar över den tidsperioden. Avsaknaden av marknadsnoteringar medför också att värderingen av företagets åtaganden är förknippat med stor osäkerhet. 2. Utbud och efterfrågan på tillgångar är till stor del beroende på tillgångarnas pris. Utbudet av statsobligationer i svenska kronor är delvis begränsat. I regelverket för hur diskonteringsräntan ska beräknas är diskonteringsräntans koppling till säkerställda obligationer eller swappar lika stark som till statsobligationer. Här är utbudet mer elastiskt, även om det inte är obegränsat. 3. Regelverksförändringen som genomfördes den 1 januari 2006 innebär att det redovisade värdet av ett försäkringsföretags åtaganden blir mer volatilt eftersom det varierar med marknadsräntorna. Företaget kan ha behov av att skydda solvensen mot den volatiliteten. Statsobligationer, säkerställda obligationer och swappar har bäst samvariation med åtagandenas värde. I regelverket finns dock inte krav på ett försäkringsföretag att matcha sina åtaganden med just de tillgångstyperna. Även andra räntebärande tillgångar samvarierar med åtagandenas värde. Detta gäller såväl företags- och kommunobligationer i kronor och euro, som olika former av räntederivat. Samtliga av dessa kan användas för att minska volatiliteten i företagets balansräkning. 4. Om ett försäkringsföretags finansiella ställning försvagas kan det vara påkallat att det agerar för att förhindra en fortsatt försämring. Men ett försäkringsföretag kan också välja att skydda sig mot oönskade ränteutvecklingar. Företag har exempelvis haft möjlighet att köpa skydd mot räntefall när räntorna låg på högre nivåer, vilket skulle ha skapat handlingsutrymme vid den senaste tidens räntefall. Ett försäkringsföretag har också möjlighet anpassa sina produkter för att minska riskerna vid räntefall. SPP framför inte i sin ansökan särskilda skäl för varför just de ska beviljas undantag, annat än att de är av uppfattningen att deras metod ger en stabilare och mer hanterbar ekonomisk situation. SPP har inte framfört skäl för varför de skulle behandlas annorlunda än övriga branschen genom att de erhåller undan- 4
tag och kan använda sig av en annan metod. Skäl att frångå den metod som gäller för hela branschen har inte visats. Beslut i detta ärende har fattats av FI:s styrelse. I den slutliga handläggningen har förutom föredraganden, enhetschef Bertil Sjöö, chefsekonom Tomas Flodén, jurist Veronika Engstrand och regelanalytiker Suzanna Zeitoun Eckerhall deltagit. Föredragande har varit avdelningschef Charlotta Carlberg FINANSINSPEKTIONEN Bengt Westerberg Styrelseordförande Charlotta Carlberg avdelningschef Rättsavdelningen 5