Om Segerfors kvarns historia Kvarnen har funnits på nuvarande platsen sedan 1839. Den ersattes 1843 med ett nytt kvarnhus, vilket 1852 revs för en kvarnbyggnad, som fick namnet Segerfors. Kvarnen hade då 3 par stenar och siktverk. Den nuvarande kvarnen uppfördes 1916. Ännu på 1940-talet drevs kvarnen av en turbin, men ersattes senare av elkraft. På 1970-talet upphörde verksamheten och 1989 bildades Rackstads ideella kvarnförening som tog över ansvaret. Bakgrund Så länge det odlats spannmål, har det funnits behov av att mala säd. Det har funnits kvarnar i området runt Racken, men arkivhandlingar har försvunnit, så de spår man hittar av kvarnar här dyker upp först på 1700-talet. I begynnelsen var handkvarnen. Den fanns nog på varje gård. Det var ett tidsödande och tungt arbete att hantera den. Det mjöl man fick fram gick bäst att användas till grötkokning inte till brödbak. Skvaltkvarnen var därför ett stort framsteg. Det fanns gott om bäckar med strömmande vatten kanske ibland med hjälp av uppdämning. En inventering (1625-26 års kvarntullängd) räknade till 10 handkvarnar och 11 bäckkvarnar i Arvika socken. Staten var intresserad av den inkomst man kunde få genom att lägga skatt på mälden. Det är också så uppgifter finns om de enskilda kvarnarna i Värmland vid den tiden.
Handkvarn från Älgå resp. nederdelen av en skvaltkvarn Med utgångspunkt i 1805 års jordebok upprättades en förteckning över skattelagda kvarnar i länet. Här hittar man uppgifter om kvarnar i området: Holm: en husbehovskvarn med ett stenpar. Hemmanets ränta: 2 skilling Perserud: en husbehovskvarn med ett stenpar Perserud: en husbehovskvarn skattlagd 1804 med 1 kappe råg och 7 kappar havre Rackstad: husbehovskvarn med två stenpar. 8 skilling. Hänvisning till 1758 års jordrannsakning och 1795 års jordebok. Segerfors bruk Bruksskildraren Gustaf Schröder skriver i en av sina böcker att han inte kunde erinra sig något bruk som inte hade en eller flera kvarnar. (Ernvik, 1982) Detta gäller också Segerfors bruk som kom att anlägga en spiksmedja, kvarn och såg vid älven som förbinder sjön Racken med Glafsfjorden. För att det nybildade bolaget Segerfors bruk skulle få använda de tre vattenfallen och byggplatser för nämnda byggen och fyra dammfästen skulle 13 hemmansägare för all framtid garanteras fri mäldrätt vid en kvarn vid någon av forsarna. Så här lyder ett utdrag ur kontraktet daterat den 20 februari 1837: Så snart alla delägarna uti ovannämnda mäldrätt utan förbehåll undertecknat denna överenskommelse och densamma vunnit laga kraft förbinder jag (namn) mig och framtida ägare till de uti köpekontraktet omförmälde Trenne (3ne) Vattenfall med byggnadsplatser och fyra (4) dammfästen att för everderlig tid i endera av dessa vattenfall hålla försvarlig mjölkvarn varå Rackstads hemmansägare och deras rättsinnehavare få utan avgift när som helst då vattentillgången det tillåter för husbehov mala såväl sammäld som skrädmjöl (Arvika Tidning, 1963) Kvarnstriden Det var en inkomstbringande tullkvarn brukspatron ville bygga och det krävde tillstånd. 1842 ansökte brukspatron Adolf Sandelin om detta. Kvarnägarna i trakten, närmast Wik och Gate protesterade och fick understöd av andra. Sommaren 1843 hölls syneförrättning på Segerfors av Häradsrätten. I protokollet kan man se en beskrivning av kvarnen: ifrån vilken damm var uppbyggd en gjuta <ränna> tre alnar bred <1,8m > och trettioåtta alnar lång <23 m>, varav bildades ett fem och tre fjärdedels alnar <3,5 m> högt fall. Vid detta fanns det nya kvarnhuset beläget, å frälsehemmanet Rackstads grund, sexton och en halv aln långt <10 m>, tio och en halv aln högt <6 m> samt inemot lika brett, försett med ett vattenhjul av fem alnars genomskärning <3 m>, vilket drevs med överfall, och skulle därtill användas ett par ej långt
därifrån liggande kvarnstenar av femtiofem tums <1,40m> genomskärning och tio tums tjocklek <25 cm> Det hjälpte inte att hemmansägarna i Rackstad, Holm, Stålsberga och Perserud understödde Sandelin. Det blev avslag och det blev även vid förnyade ansökningar 1844 och 1846. Men sedan vände det; Liberalare strömningar beredde väg för ett nytt beslut. Kommerskollegium har tagit intryck av sockenstämmans åsikt: Herr Brukspatron Edmund Sandelin som för närvarande arrenderar Segerfors Bruk och Landtegendom i Arvika socken var vid sockenstämman närvarande och tillkännagav att han ämnade söka Tullqvarns Rättigheter för den Husbehovsqvarn som är anlagd på Segerfors ägor för vilket ändamål han ansåg sig böra anhålla om Arvika församlings yttrande i denna sockenstämma huruvida församlingen ansåg denna qvarn, om genom Tullqvarnsprivilegier blifver tillgänglig för andra socknebos mäld (Arvika sockenstämmas protokoll 9 dec 1849) Sockenstämman tillstyrkte att husbehovskvarnen på Segerfors skulle få rätt att ta betalt (tull= avgift), eftersom inom 3/4 mil från Segerfors fanns totalt 2.058 personer fördelade på Rackstad 115, Långvak 257, Mötterud 159, Perserud 155, Holm 22, Stålsberga 82, Bålgård 90, Gustås 54, Östra och Västra Högvalta 226, Östra Speked 127, Östra Berga 45 och Arvika köping 726 personer. Arvika församling tillstyrker därför bifall hos de myndigheter det vederbör. (En bok om Arvika. 1933) När järnbruket anlades flyttades Rackstadkvarnen 1839 ner till det andra strömfallet. Den ersattes 1843 med ett nytt kvarnhus, vilket 1852 revs för en kvarnbyggnad, som fick namnet Segerfors. (Nordström, 2004). Våren 1852 brann uppenbarligen kvarnen, därav nybyggnationen? Det kan man sluta sig till av denna inlaga: Med anledning av den förteckning som mjölnaren Erik Andersson vid Segerfors ingivit till ordföranden i Barndstodscommitten på åtskilliga lösörespersedlar för en summa av nitton riksdaler och 29 skillingar banco, vilka lösören uppbrunnit vid branden av Segerfors kvarn förliden vår, enär de voro uti kvarnhuset införde.. (ur Protokollsbok 24 okt 1852: för Arvika sockens enskilda Brandstodsförening 1851 1918.) Segerfors kvarn. Teckning av Anna Montan 1886 I CM Rosenbergs Geografiskt-statistiska handlexikon 1882 1883 återfinns inte Perserud, bara Segerfors kvarn, upptaget till ett taxeringsvärde av 5.000 kr Från en inventering av kvarnen 15 mars 1890 kan man få en bild av kvarnen: Huset är till en del bristfälligt Sumpen (vattenrännan), är visserligen föråldrad men till vissa delar reparerad Qvarnstenarna äro under de 4 år, som Johannes Andersson warit Patron G Schillers arrendator, nya Sammäldsqvarnen no1 är förändrad till samsikt För inläggning av 3 par nya qvarnstenar tillerkännes 25 kronor för varje par Reparationer å 3 stycken wattenhjul Sålunda befunnet och wärderat, Segerfors som ofvan. H Indebetou, M Olsson i Ålgården
Ny kvarn Den nuvarande kvarnen uppfördes med nytt valsverk 1916 i tre våningar när Johannes Olofsson tog över som ägare. Kvarnen drevs av vattenkraft, bestod av tre par stenar, en dubbel valsstol, korngrynsverk, fullständigt rensverk och utsädesrens. Kvarnen sysselsatte en man (Winning. Svenska kvarnar. 1940) I Riksarkivet finns rapporterat om kvarnen 1924: 260 arbetsdagar, 3 par stenar, 1 vals, drivs av vattenkraft, 1 arbetare. 1945 finns en ny rapport. Kvarnen anges ha 3 par stenar, en vals och en kross. Förbrukad spannmål till malning anges till 3500 kg Ur Länsstyrelsen inventering av förorenade områden 2013-05-30: Kvarnen i Segerfors var i gångna tider mycket lönande. Arvikaorten malde all sin säd där och bruket tjänade en betydande summa tillsammans med de tre olika verksamhetsgrenarna. 1937 hade emellertid konjunkturerna vänt sig och sågen hade avvecklats. Spiksmedjan hade sedan länge fått skatta åt förgängelsen och patronen Johannes Olofsson såg sig föranlåten att sälja bruket till Arvika stad. Kommunen ägare För Arvika stad blev kvarnen småningom varit en belastning. DK-ordf- K. Ove Luthman, säger till Arvika Tidning i en artikel 1963: Vi sköter kvarnen så gott det går. Den för en tynande tillvaro i och med att det inte finns några bönder som mal. Förlust på 5.000 kr per år. Vi kommer att fortsätta att driva det enligt kontraktet. Så länge det går. Orsak till att kvarnen, inte läggs ner är det gamla kontrakt från 1837, som den dåvarande ägaren till Segerfors bruk undertecknade med hemmansägarna i Rackstad, som i everderlig tid försäkrade dem om fri mäld. Byalagets Carl Nyström säger så här i Arvika Tidning 1963: Klart att staden vill ha bort vår mäldrätt men vi 7 som fortfarande utnyttjat servituträtten kommer att hålla på den. Vi har fint. Kastar en säck i bilen när vi reser till stan lägger av den vid kvarnen och kan hämta den när vi åker hem. Om kvarnen skall läggas ner i höst genom ett eventuellt utbyte med Rackenvägen vet jag ännu inget om. Men det skall i så fall diskuteras. Fem mjölnare har kvarnen slitit ut hittills. Så här säger den siste Bertil Embretsson, 44: Jag blir naturligtvis den siste. Det sägs att det blir möte inom kort och staden vill byta ut mäldrätten med rätten till Rackenvägen. Det skall bli skönt. Det har inte alls varit lönsamt att driva den här kvarnen och mycket arbetsamt. Få kunder är det och även om området blir större och större genom att kvarnarna försvinner. Så är det få bönder som tillkommer. Värst tungarbetad är kvarnen om vintern och då det inte finns värme i kvarnen är det inte roligt att stå och mala i 25 graders kyla (126-årigt kontrakt garanterar bybor fri mäld på skattepengar., 1963)
Tomas Andersson lekte som barn på 1950-talet runt kvarnen och berättar: Arvika kommun hade övertagit Segerfors (och kvarnen) 1936 och Bertil Embretsen hade anställts i slutet av 1940-talet. Han efterträdde den förre mjölnaren, som hängt sig i kvarnen. Det var ju inte ett heltidsjobb, utan Bertil arbetade också på Vattenverket och hade sina två arbetsplatser på bekvämt avstånd från sin bostad, Kvarnstugan. På vintern behövde kvarnstenarna renoveras. Säkert ett kallt jobb eftersom det enda varma utrymmet i kvarnen var mjölnarens lilla kammare till vänster innanför dörrarna. Att arbeta med kvarnstenarna tog sin tid. De skulle tas ner med hjälp av en lyftkran och sen knackas rena. Ibland måste räfflorna huggas om med en mejsel. Det behövde kanske inte göras varje år, eftersom kvarnen successivt användes mindre. Kvarnen var inte igång hela tiden. Det fanns egentligen två säsonger. På våren kom man till kvarnen för att få sitt utsäde betat med kvicksilver. Betmaskinen finns fortfarande kvar än så länge med sin tillhörande giftflaska kvar. På vintern hände det att någon ville få säd mald till bakningen, men det mesta maldes efter sommaren. På den tiden kom det en massa hästskjutsar med flaken fulla av säckar, säger Tomas. Då kom bönderna från närområdet, dvs inte bara från de två gårdarna Hagen och Ängåsen i Rackstad, utan också från södra Gunnarskog. Det var närmare från Bosebyn till Rackstad än till kvarnen norr om Stommen. Vi hade så roligt åt de här farbröderna för dom hade ofta somnat. Hästen kunde ju vägen till kvarnen. Det tog ju en hel dag, så dom köpte på sig en pôtt på vägen. Så piggnade dom till framemot dagen. Då mådde dom bättre. De sista åren kvarnen var igång ersattes stenarna av en elektrisk kvarn, men då var kvarnepoken på Segerfors snart över. (Tomas Andersson, 2013) Kvarnen avvecklas
På 1970-talet avvecklades kvarnen, bron revs, dammen tömdes delvis när grävskoporna gjort sitt. När kommunen ville riva kvarnen trädde Rackstadbor till. Med ekonomiskt stöd av kommunen, beredskapsarbete och frivilliga insatser räddades kvarnen och Rackstads kvarnförening bildades 1989 för att ta över driften. Syfte enligt 1989 års stadgar: Föreningen har till ändamål att efter förmåga rusta upp, vårda och underhålla Segerfors kvarn med tillhörande markområde och på så sätt bevara denna kulturhistoriskt intressanta miljö för framtiden. Föreningen åtar sig att hålla området tillgängligt för allmänheten samt att hålla byggnadsbeståndet försäkrat mot brand och annan skada. Föreningens syfte skall också vara att främja gemenskapen i bygden genom aktiviteter i eller i anslutning till kvarnen. I kvarnen står en intakt maskinpark inventerad 1995-08-08 med hjälp av mjölnare Henry Broberg, Brunsberg: 1. Betmaskin. Började införas i mitten av 1930-talet. 3 dl betmedel per 100 kg säd 2. Stenkvarn sammalskvarn 3. Hammarkvarn gröpkvarn märke Nirvana (1970-talet?) Motor 18,5 kw, 2900 varv/min 4. Rensmaskin. Användes för rensning av säd före malning, siktning. Användes även vid skrädning. Utan motor 5. Valsstol valskvarn. Från tidigt 1900-tal, 1910? 6. Triör av trä. En rensmaskin för avlägsnande av ogräsfrö i säd. 7. Rensmaskin för utsäde. Med triör för borttagande av ogräsfrö. Avfall mot söder och öster, samt stigande kvalitet mot höger 8. Sikta. Samtliga siktdukar trasiga. Källor: Nordström, A. Järnbruk, pappersbruk, glasbruk i Arvikabygden. 2004 En bok om Arvika. 1933 Arvid Ernvik. Kvarnar och vattensågar i Värmland från medeltiden till omkring 1900. Karlstad: Press förlag, 1982 Winning. Svenska kvarnar. 1940 Kvarnstriden i Segerfors 1843-1850. Tillgänglig på http://historiebloggen.rackstadkvarnforening.se/wp/tag/segerfors-kvarn/
Segerfors bruk. Ett häfte sammanställt av Margareta Å. Engström..199? Intervju 27 okt 2013 med Tomas Andersson, född 1948. Tillgänglig på http://historiebloggen.rackstadkvarnforening.se/wp/2013/10/30/tomas-andersson-omsegerfors-kvarn/ 126-årigt kontrakt garanterar bybor fri mäld på skattepengar. Skrivet av sign. KJELL-ÅKE i Arvika Tidning (odaterat, men rimligen 1963). Artikeln hämtad från Segerfors bruk ett häfte sammanställt av Margareta Å. Engström.. Tillgänglig på http://historiebloggen.rackstadkvarnforening.se/wp/2014/07/02/segerfors-kvarn-1963-iarvika-tidning/ Arvika sockenstämmas protokoll 9 dec 1849 (otryckt) Protokollsbok 24 okt 1852: för Arvika sockens enskilda Brandstodsförening 1851 1918. (Otryckt) Länsstyrelsens inventering av förorenade områden 2013-05-30 Denna skrift är sammanställd av Lennart Wettmark 2015 och utgiven av Rackstads ideella kvarnförening. Mer information finns på nätet: http://rackstadkvarnforening.se och http://historiebloggen.rackstadkvarnforening.se Från utställningen Lappskoj 2010 Mjölnarens rum