Israels resa Ett studium om den troendes andliga resa från frälsningen till mognaden och härligheten i Kristus. Dr. Brian J. Bailey The Journey of Israel 2002 Brian J. Bailey All rights reserved Design of Front Cover: 2002 Brian J. Bailey and his licensors All rights reserved Andra upplagan, april 2002 Första upplagan, Mars 1993 (ISBN # 0-9630837-4-0) Printed in the United States of America Alla bibelcitat som är använda i denna bok är tagna ur Folkbibeln om inte annat anges.
Tillägnan Vår Herre Jesus Kristus som var eldstoden i natten och molnet under dagen och som ledde sitt folk ut ur Egypten och in i Löfteslandet, Och till min kära hustru, Audrey, som varit en trofast medvandrare och pilgrim under vår egen alldeles speciella andliga resa till Sion.
TACK Vi vill tacka följande personer som bidragit till att denna bok blivit verklighet: Pastor Brian Alarid, huvudredaktören för andra upplagan, för hans arbete att redigera och revidera originalet. Elizabeth Humphreys, assisterande redaktör för den andra upplagan, för hennes arbete att redigera denna bok. Mercy Alarid, Joyce Aw, Mary Humphreys, pastor Daniel Humphreys, Sarah Humphreys, and Caroline Tham, för deras storartade hjälp med korrekturläsningen av denna boks andra upplaga. Dr. Paul and Betsy Caram, den första bokens redaktörer, för deras hjälp att förverkliga den första upplagan, och utan vars hjälp denna andra upplaga aldrig hade kunnat bli verklighet.
Innehåll Förord Karta over Israels resa Introduktion 1 1 Hans tidiga liv 17 2 I den Arabiska öknen 37 3 Återvändandet till Egypten 45 4 I Egypten 65 5 Från Röda havet till Sinai 95 6 Berget Sinai 119 7 Från Sinai till Kades-Barnea 137 8 Kades-Barnea 147 9 Kades-Barnea till Pisga 159 10 Josua den nye ledaren 185 11 Övergången över Jordan 195 12 De 31 kungarna 211 13 Ofullständig seger 227 14 Silo 237 15 Hebron 245 16 Berget Sion 255 17 Slutsatser 301 Bilaga A: Utkast över Israels resa 307
FÖRORD För att få en förståelse om vår egen andliga resa, måste vi studera Israels barns resa från Egypten till löfteslandet och senare till berget Sion. Denna historiska resa som företogs för tusentals år sedan är en förebild på vår andliga resa som troende, från jorden till himlen, och från nyfödda barn i Kristus till mogna fäder och mödrar i tron. Den tjänar som en vägkarta som visar oss varifrån vi har kommit, var vi är nu och vart vi är på väg. Israels barns resa var en historisk händelse. Abrahams ättlingar, Isak och Jakob, lämnade Egyptens land där de hade varit fångar. Gud befriande dem genom profeten Mose, som sedan under Herrens beskydd guidade dem från Egypten till Moabs slätter en 40-årig tidsepok. Efter Moses död fick de en ny ledare Josua som förde dem over floden Jordan och in i Löfteslandet. Men de intog inte hela landet och kom därför inte till ro förrän många år senare, när Gud reste upp kung David. Han såg till att alla fiender blev underdåniga och ledde sedan Israels barn till sin slutliga viloplats, Sion, Herrens heliga berg. I Israels resa, betraktar vi tre teman. När vi stegvis studerar Israels barns resa, likasom Mose liv, ser vi också den förberedelse som sker i den ledares liv som Gud använde att leda folket på resan. Till detta kommer vi också att studera Herrens sju fester, som är invävda i resan, liksom inse dessas betydelse för Jesu Kristi kyrka idag. Denna bok utges med bönen att samme Herre som förde Israels barn från Egypten till Sion, också ska föra dig, käre läsare, ut från det andliga Egypten (denna värld) till Sion, en bild på andlig mognad och härlighet i Gud. Dr. Brian J. Bailey
INTRODUKTION Israels barns färd, som tog folket från Egypten till den slutliga destinationen, berget Sion, skrevs ner, för att citera aposteln Paulus: för att varna oss som har världens slut inpå oss (1 Kor 10:1-11) Därför kan vi med tillförsikt se denna historiska resa som en bild på de troendes andliga resa. Den porträtterar den troendes resa från frälsning till mognad, fram till den punkt då vi alla når fram till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus (Ef 4:13) I denna bok ska vi undersöka varje steg av den kristnes resa enligt följande: så snart en person är försonad genom Lammets blod och lär känna Herren Jesus Kristus som sin personliga frälsare, börjar hans andliga resa. Den slutliga destinationen är berget Sion, men innan han kommer fram till ett andligt Sionsberg, måste han uppleva mycket annat. Sedan israeliterna lämnat Egypten (en bild på räddningen från denna värld), gick de igenom Röda havet. Den troende måste därför också uppleva dopet i vatten, eftersom vägen genom Röda havet är en bild på dopet i vatten (1 Kor 10:2). Därefter måste han fortsätta sin kristna vandring till berget Sinai, en bild på dopet i den Helige Ande. Efter detta måste han fortsätta framåt, klara av upplevelserna i öknen, ta sig genom floden Jordan, uppleva omskärelsen på sitt hjärta och gå in i Löfteslandet. Allt eftersom han övervinner yttre och inre fiender, kommer han slutligen att komma in i Guds sanna vila, vilket i Guds ord beskrivs som att komma till det andliga Sion. Gud säger om Sion i Psalm 132:14 Detta är min viloplats till evig tid. Här skall jag bo. Det är av evighetsbetydelse för oss att begrunda Israels barns resa ur ett historiskt såväl som ur ett evigt perspektiv. Den är en vägkarta för våra liv, den visar oss var vi har kommit från, vart vi går och vad vi kan förvänta oss längs vägen. Resan var planerad, inte bara förutbestämd, i Guds hjärta innan världens skapelse. Hebreerbrevet visar tydligt att hans verk stod färdiga sedan världens grund blev lagd För att förstå resans bakgrund, ska vi helt kort betrakta Guds plan från Adam till Abraham. Abraham är fadern, inte bara till Israels barn, utan till alla som tagit emot Herrens Jesus Kristus som sin frälsare. De första tio generationerna Tiden för de första tio generationerna, från Adam till Noa och floden, var ungefär 1656 år. Men bara nio kapitel i 1 Moseboken ägnas åt denna period. Det var en period då livet var långt. Denna tid i människans historia kännetecknades av ett oerhört profetiskt flöde och nästan allt som hade med framtiden att göra avslöjades. 1 Mos 1-9 innehåller skapelseberättelsen, syndafallet, löftet om frälsningen, det första mordet, introduktionen av polygamin och uppdelningen av mänskligheten i två linjer Guds söner och människans söner (de goda och de onda). Enok, en man som vandrade nära Gud,
profeterade om Kristi andra tillkommelse och dess oundvikliga dom (Jud 1:9). Det första uppryckandet skedde när Enok togs upp till himlen. Därefter kom sammanblandningen av de gudfruktiga och de ogudaktiga genom korsvisa giftermål, vilket resulterade i en ond efterkomma, som i sin tur beredde vägen för den första världsvida domen i form av en översvämning. Men i denna tid av moralisk dekadens och våld reste Gud upp Noa för att bygga en ark och därigenom bevara den mänskliga rasen. De nästkommande tio generationerna Den andra perioden, från Noa till Abraham, sträckte sig också den över tio generationer, eller cirka 300-400 år. Denna period kännetecknades av nationernas delning i tre grenar. Från Noa kom Sem, den utlovade säden, Ham, den förbannade säden och Jafet, som fick löftet att han skulle står under Sems beskydd. Från dessa tre män kom alla jordens raser. Även sedan Gud hade förgjort alla jordens tidigare invånare på grund av deras uppror, och endast bevarade Noa, hans fru, hans tre söner och deras hustrur, degenererade den nya generationen, avkomlingar till den gudfruktige Noa, snabbt igen. Ham skapade en dålig säd; hans son Nimrod grundade Babel (1 Mos 10:6-10), där ondskan blev synlig genom denne man. Den onda staden blev källan till alla falska religioner och Babels invånare reste sig upp mot Herren och byggde ett torn för att upphöja och ära mänskligheten. Resultatet av detta uppror mot Gud delade nationerna och åstadkom språkförbistringen. Ur detta tillstånd av kaos, sammanblandning och ondska, kallade och utvalde Gud Abraham från Ur i Kaldéen. Herren talade till Abraham och sa till honom att lämna sin hemstad och gå till det land han skulle visa honom Kanaans land, som senare skulle bli hans arv och hans efterkommandes arvedel. Förbundet med Abraham Gud slöt ett förbund med Abraham och lovade att hans säd skulle ärva Kanaans land, från Egyptens flod till den stora floden Eufrat, landet som beboddes av Kus tio nationer. Herren sa till Abraham i 1 Mos 15:13-14: Det ska du veta att dina efterkommande skall bo som främlingar i ett land som inte är deras. Där skall de bli slavar, och man skall förtrycka dem i fyrahundra år. Men det folk (Egypten) som gör dem till slavar skall jag döma. Sedan skall de dra ut med stora ägodelar. Dina efterkommande refererar till Abrahams ättlingar genom hans son Isak. Det är tydligt i Guds ord att Herren planerade Israels barns resa innan världens grund var lagd. Många år innan Abraham hade fått sin son, hade Gud förutsagt Israels barns tillfälliga vistelse i Egypten, genom att säga att de skulle vara främlingar i ett land som inte var deras, och tvingade till slaveri och tvång medan de var där. Men denna vistelse i Egypten var inte Guds slutgiltiga plan för dem. De skulle vara där ungefär 400 år, men Gud hade lovat att de skulle komma ut ur Egypten. Herren talade också om de tio plågorna som Moses skulle utföra på Egyptierna, när han sa att han skulle döma den nation som höll dem fångna. Herren talade senare om den framtida vandringen ut ur Egypten som barnen till Abrahams sonson, Jakob (Israel) skulle företa sig. Det förbund Gud slöt med Abraham i 1 Mos 15 inkluderade ett löfte att ge hela Kanaans land till Abraham och hans ättlingar för alltid. Under normala omständigheter innebär förbundet att
varje part har förpliktelser som måste uppfyllas. Under Abrahams dagar var det vanligt att besegla förbundet genom att dela ett djur och sedan gå mellan djurets båda delar. Men Gud slöt inte förbundet med Abraham på detta sätt. Förbundet beseglades på ett mycket ovanligt sätt. Istället för två förbundspartners, Gud och Abraham, som skulle gå mellan ett delat djur, gick någon annan genom det. Vi läser i 1 Mos 15:12 att När solen höll på att gå ner föll en tung sömn över Abram, och se, då kom skräck och ett stort mörker över honom. Utifrån min egen erfarenhet av detta fenomen, hade också jag en känsla av yttersta hjälplöshet, en total och desperat oförmåga att klara av någonting. Och det är just detta som Gud önskar att vi ska känna när han ger oss sina stora löften, innan vi kommer in i en ny fas i vår vandring med Gud. Abraham gick aldrig mellan de delade djuren. Medan han var i djup sömn med skräck och stort mörker över honom, gick två andra parter mellan de två delarna. När solen hade gått ner och det blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med en brinnande fackla som for fram mellan köttstyckena. På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: Åt dina efterkommande skall jag ge detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, floden Eufrat (1 Mos 15:17-18). Den rykande ugnen är en symbol för Gud Fadern, om vilken det sägs, Ty vår Gud är en förtärande eld (Hebr 12:29). Den rykande ugnen är ingenting annat än Herren Jesus Kristus, som förklarade, att Jag är världens ljus. Vidare säger Ps 119:105 Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. Jesus, Guds ord, är den Brinnande Lampan. Abraham stod på tröskeln till en ny upplevelse som skulle ha inflytande på oräkneliga liv. Gud gav ett löfte till honom som skulle påverka inte bara miljoner av hans framtida efterkommande, utan hela mänskligheten. Och ändå var löftet om Kanaans land på intet sätt beroende av Abraham eller hans efterkommande, utan det var Fadern och Sonen som kom överens om att ge dem Kanaans land som en evig ägodel. På så sätt var förbundet oföränderligt och kunde inte brytas, för det var slutet mellan Gud Fadern och Sonen, Jesus Kristus. Gud Fadern och hans älskade Son förde sedan Abrahams barn in i Egypten, sedan ut i öknen och slutligen in i landet Kanaan, eller Palestina som området heter idag. Palestina är Guds land och han har gett det till Israel, inte till palestinierna, som är filistéernas efterkommande och som vi känner till från Bibeln. Israels resa var framfödd, inte bara förutbestämd, i Guds sinne och hjärta innan världens grund var lagd. Hebr 4:3 indikerar att Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger: Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila. Så ser vi att Gud planlade Israels barns resa från Egypten till Sion. Herren visade hela bilden för Abraham, som trodde och fick ta i besittning Kanaans land genom ett oföränderligt förbund som Gud slöt med sig själv. Herren berättade också om fångenskapen hans efterkommande skulle tvingas uthärda i Egypten under 400 år, och om Guds dom över nationen (genom de tio plågorna). Han lovade Abraham att hans ättlingar skulle gå ut med kraft och Israel bokstavligen klädde av egyptierna när de gjorde sin exodus. Så förstår vi att Gud var den som ligger bakom Israels öde.
Från Abraham till Moses Efter Abrahams död, bodde hans son Isak i Kanaans land med sin son Jakob. Jakob, vars namn senare ändrades till Israel, hade tolv söner, från vilka Israels tolv stammar kom. Jakobs favoritson, Josef, såldes som slav av sina bröder, och sattes i fängelse i Egypten. Från denna tröstlösa egyptiska fängelsecell, ledde Gud Josef i triumf till att bli Egyptens premiärminister, den andre i rang efter farao. För att Guds ord till Abraham skulle fullbordas, sände Herren Josef till Egypten för att förbereda en plats för sina bröder och för att åstadkomma befrielse (1 Mos 45:5-8). Efter att ha etablerat Josef i Egypten och varnat honom i en dröm sände Gud hungersnöd för att förmå Jakobs söner att komma ner till Egypten, där de blev återförenade med Josef. Då, i Guds perfekta tid, flyttade Jakob och hans hushåll, 70 personer, till Egypten. En viktig sanning kommer fram här. I 1 Mos 46:27 var 70 personer i sällskap med Jakob. Det finns en biblisk tolkningslag kallad lagen om det första nämnandet. Den första gången något nämns i Bibeln innehåller ofta nyckeln till dess andliga tolkning. Till exempel när talet 13 förekommer för första gången i 1 Mos 14, där vissa kungar gjorde uppror i det trettonde året. Därför representerar talet tretton i Bibeln uppror. Talet 70 i Skriften representerar de äldste, för det fanns 70 äldste bland Israels barn (4 Mos 11:16, 24-25). Viktigt att notera är att det fanns både män och kvinnor i Jakobs sällskap av 70, vilket alltså talar om äldsteskap. Således värderar och tillåter Skriften på ett tydligt sätt kvinnliga tjänare och ledare. Detta menat som en uppmuntran för kvinnliga tjänare som felaktigt hindras i sin tjänst i många kristna sammanhang idag. Kvinnor har en viktig roll att spela i Kristi kropp och vi får inte förringa deras betydelse. När vi fortsätter betrakta livet, från Abraham till Moses, ser vi att Gud har planerat och förberett vägen för Jakob att flytta till Egypten. Ps 105:17-24 säger: då sände han en man framför dem, Josef som blev såld till slav. Man slog hans fötter i bojor, i järn låg han bunden, till den tid då hans ord uppfylldes och Herrens tal bevisade hans oskuld. Då släpptes han på kungens befallning, folkens härskare gav honom fri. Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över allt han ägde, för att binda hans furstar efter hans vilja och lära hans äldste vishet. Och Israel kom till Egypten, Jakob blev gäst i Hams land. Herren gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än deras ovänner Det finns ett tydligt framåtskridande i Guds plan. Sedan Gud talat till Abraham att han skulle sända hans efterkommande till Egypten, togs Josef till Egypten som en slav för att åstadkomma detta. Gud upphöjde sedan Josef till att bli den högste i rang under Farao. Detta gjorde det möjligt för Jakob och hans söner att flytta till Egypten, där Josef tog hand om dem. Israels barn förökade sig och blommade i Egypten, något som skapade avund i egyptiernas hjärtan. Senare levde en annan farao som inte kände till Josef och han gjorde israeliterna till slavar. Gud förvandlade egyptiernas hjärtan så att de hatade hans folk. Kom ihåg, Gud förhärdar aldrig hjärtan som älskar godhet och sanning. Han förhärdar bara deras hjärtan som ständigt väljer det onda.
Befriaren Moses liv Gud ordnar så att allt sker enligt hans fullkomliga plan. Israel var i fångenskap och klagade över sina omständigheter. Israeliterna var i ett desperat behov av en befriare. Denna längtan beredde vägen för Moses att bli deras befriare. Ps 105:26 säger: Han sände Moses sin tjänare, och Aron som han utvalt. Herren valde Moses för att befria folket från det betryck och slaveri som egyptierna utsatte folket för. För varje fas i frälsningsplanen valde Gud redskap som han utrustade med nåd och vishet. Dessa gudomligt utsedda ledare framträdde i en speciell tid i historien för att utföra Guds syften och för att föra Guds folk in i den speciella fas av arvet som var avsedd för just deras generation. Adam, Noa, Abraham, Moses, Josua, David, Salomo, profeterna och Herren Jesus Kristus, framträdde alla i Guds tid på historiens scen, för att fullborda Guds stora plan för tidsåldrarna. Under Nya Testamentets tid, använde Gud apostlar för att lägga grunden till församlingen. Aposteln Paulus var kallad och befullmäktigad att predika för hedningarna. Det var Paulus som etablerade de viktigaste lärorna och grunderna för vår tro, på vilken församlingen är grundad. Längre fram i kyrkohistorien var det män som Wycliff, Luther och Wesley som den Helige Ande använde för att föra sin församling ut ur den mörka medeltiden och ut ur den förödande dekandens den hade fallit i. Denna bok koncentrerar sig huvudsakligen på Moses befriarens liv, mannen som Gud reste upp för att leda sin generation ut ur Egyptens fångenskap. För att hitta viktiga sanningar ska vi studera Mose liv i detalj. Han är nämligen färdens ledare och hans liv ger oss insikter som gör det möjligt för oss att fullborda vår egen andliga resa. Mose liv kan delas upp i tre distinkta 40-årsperioder: 1. Kallad från födelsen till hans flykt från Egypten (49 år) 2. Utvald i Arabiens öken (40 år) 3. Trogen i den tjänst som var avsedd för honom (40 år) Orsaken att vi använder oss av dessa tre rubriker är att Moses, som en trogen ledare, är ett exempel för oss att följa. Var och en som läser dessa ord har kallats att vara ledare på olika nivåer. Upp 17:14 säger tillsammans med de kallade, utvalda och troende. Inte varje troende är kallad till någon av de femfaldiga tjänsterna (Ef 4:11), men varje troende är kallad av Gud för ett specifikt syfte. Men det är inte nog att vara kallad av Gud, vi måste också bli utvalda av Gud. Jesus säger i Matt 22:14 Ty många är kallade, men få är utvalda. När vi betraktar olikheterna mellan att vara kallad och utvald, kan det vara bra att studera Davids liv, som på ett tydligt sätt visar dessa tre nivåer. David är också en nyckel till förståelsen av Israels resa och vi ska undersöka hans liv senare i detta studium. Det var David som ledde in Israel i den sanna vilan, tvingade alla fiender till underkastelse, ödelade det sista hindret på Sion och förde Herrens härlighet i förbundsarken, upp till berget Sion. David var kallad av Gud när har var ungefär 17 år gammal. Samuel gick till Betlehem, Davids hemstad, och smorde David med olja. Detta var den första av tre tillfällen när David blev smord. Mellan denna första smörjelse då han blev han kallad att bli kung över Israel, och hans andra smörjelse på Hebron, när han som 30-åring korades till kung över Juda, var en period
av cirka 13 år. Nästan tio av dessa tillbringade han i vildmarken där han förföljdes av Saul. Vad hände när David fick ta emot den andra smörjelsen? Han insattes i sin tjänst. Att vara utvald av Gud är själva insättandet eller installerandet i vår tjänst eller kallelse. Det tredje steget i vårt kristna liv är att vara trogen i den tjänst eller den ställning Gud har givit oss. Mose var inte bara kallad och utvald, han var också trogen, som vi läser i Hebr 3:5 Mose var betrodd som tjänare i helga Guds hus för att vittna om det som senare skulle förkunnas. När Gud prövade Moses, befanns han vara trogen. För att vi ska räknas som trogna måste vi göra exakt det Gud har bjudit oss att göra, utan att vika av från den väg han banat för oss. Dessa tre distinkta steg återfinns också i våra liv. Varje troende är kallad av Gud. Sedan vi kallats av Gud får vi gå in i en period av förberedelse. Om vi lyder Gud och klarar provet kommer vi att bli utvalda av Gud och insatta i vår kallelse och tjänst. Men detta är inte slutet. När vi är i den tjänst eller kallelse som Gud har avsett för oss, måste vi också vara trogna. En annan viktig aspekt av denna sanning är att det finns steg framåt in i tjänsten, som Davids liv tydligt visar oss. David fick kallelsen och smörjelsen i Betlehem när han var i 17- årsåldern. Vid Hebron utvaldes han av Gud och blev insatt som kung i Juda. Men Davids ursprungliga kallelse var att vara kung över hela Israel, inte bara över Juda. Gud ställer oss först på en nivå av tjänst och prövar oss där. David prövades under sju och ett halvt år medan han var kung över Juda. När han bevisade att han var trogen i det lilla, blev han smord en tredje gång och befordrad till kung över hela Israel. Detta är en princip från Guds ord man inte kan vika av ifrån är vi trogna i det lilla kommer Gud att anförtro oss mer; men om vi inte är trogna i det lilla kommer Gud inte att anförtro oss mer. Vi läser i Luk 16:10 Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort. Kristus säger också i liknelsen om punden i Luk 19:17 Bra, du gode tjänare. Eftersom du har varit trogen i det minsta skall du härska över tio städer. Kära läsare, sträva, genom Guds nåd, efter att vara trogen i allt som Herren har gett dig. Om du är det kommer Herren att välsigna och belöna dig rikligen. Ofta är det en lång tidsperiod mellan Guds kallelse och utväljande. Det ser vi i berättelsen om David. När Gud till en början leder oss in i vår kallelse eller tjänst, placerar han oss vanligtvis i en lägre nivå av tjänst. Sedan vi har bevisat oss vara trogna på den nivån befordrar han oss till fullheten av det han förutbestämt för oss. Det finns alltså nivåer i tjänsten. För dig kan det innebära att Gud vill sätta in dig som assisterande pastor, sedan som pastor, kanske i en mindre församling. När vu väl har bevisat dig trogen i dessa uppgifter, kommer han att befordra dig till det som är fullheten av det han har planerat för dig. Överblick över resan Israels färd bestod huvudsakligen av sju faser. Färden började i Egypten. Därifrån ledde Gud dem ut och genom Röda havet. Israel tillbringade sedan 40 år i vildmarken till dess att Josua ledde dem genom Jordan, in i löfteslandet. Flera år senare intog kung David de sista fästena: Jerusalem och berget Sion, och kunde ta i anspråk hela det arv Gud hade avsett för Israel. Här följer de sju faserna av Israels resa:
1. Egypten 2. Uttåget 3. Röda havet 4. Öknen 5. Jordan 6. Löfteslandet 7. Sion Resans tre ledare De tre ledarna för Israels resa var: 1. Mose, som ledde Israel från Egypten till Jordan 2. Josua, som ledde Israel från Jordan in i det utlovade landet 3. David, som ledde Israel in i full besittning av sin arvedel, inklusive Sion Moses förde Israels barn ut ur Egypten och ledde dem till Jordan, fram till gränsen till sin arvedel. Josua ledde Israels barn in i löfteslandet, men förde dem inte in i vilan (Hebr 4:8). Folket var trötta och tillät många av fienderna i landet vara kvar (Jos 13:1; 18:2-3) Flera generationer senare intog David Sion, som blev Guds viloplats (Ps 132:13-18). Israels barn hade inte fullbordat sin färd från Egypten till Sion förrän på det sjuttonde året av Davids regerande (2 Sam 5:1-7). Sedan David blivit smord för tredje gången, som 37-åring, intog han Sion och placerade förbundsarken där. Det tog totalt 443 år att nå slutmålet: Sion. Färden började 480 år innan Salomos tempel byggdes (1 Kon 6:1), vilket var under Salomos fjärde regeringsår. Berget Sion intogs under Davids sjunde regeringsår när han smordes till kung över Israel, och sedan han varit kung över Juda i sju och ett halvt år (2 Sam 5:5). Davids sammanlagda regeringstid var 40 år (2 Sam 5:4). För att kunna komma fram till denna slutsats matematiskt, får vi tänka på följande: 480 år minus de fyra första åren av Salomos regering blir 476 år; 476 år minus Davids 33 år efter att han intagit Sion blir 443 år. Således blir färdens totala längd från uttåget till Sion, cirka 443 år. Idag kommer Guds Ande att ge församlingen förmågan att klara av hela denna resa i vår generation. Israels sju högtider Firandet av Israels sju högtider skedde under ledning av Israels tre viktigaste ledare: 1. Moses (2) Påskhögtiden (i Egypten) (3) Det osyrade brödets högtid (i Egypten) (4) Förstlingsdagen (bildligt: genom Röda havet) (5) Pingsthögtiden (Sinai)
(6) Basunklangens högtid - nyårsfesten (bildligt: Moabs slätt) 2. Josua (6) Försoningsfesten (bildligt: genom Jordan, vid Gilgal) 3. David (7) Tabernakelfesten (i Jerusalem under Salomo sedan David erövrat Sion) Israels sju fester fullföljdes under färden från Egypten till Sion, bokstavligt eller bildligt. Församlingen, Guds Israel (Gal 6:16), kommer också att uppleva alla sju festerna på ett andligt sätt. 1. Påsken talar om frälsningen. Israel blev frälst genom Lammets blod i Egypten. På samma sätt blir vi frälsta genom Guds Lamms blod. 2. Det osyrade brödet talar om att äta det rena Gudsordet. Israel började äta osyrat bröd så snart de var försonade genom påskalammets blod. Efter att vi blivit frälsta genom Jesus Kristus måste vi ständigt äta av det rena Gudsordet. 3. Förstlingsfrukten pekar på dopet i vatten och uppståndelselivet. När Israel korsade Röda havet, skiljdes de från det förflutna och krossade makterna som försökte dra dem tillbaka till Egypten. När vi döptes i vattnet slets många band av i våra liv. 4. Pingsten representerar dopet i den Helige Ande. Israel kom till Sinai berg i den tredje månaden, som är den månad då pingstfesten firas. Vid Sinai fanns alla tecken som hör ihop med dopet i den Helige Ande. Israelerna såg Guds eld, hörde Guds röst, såg mirakler, upplevde helanden och var medvetna om Guds närvaro. 5. Trumpeterna representerar en ny kallelse att fortsätta framåt. Gud sa till sitt folk att dra vidare från öknen in i löfteslandet och vidare till Sion. Vi måste dra vidare från pingstupplevelsen och gå in i det Gud har planerat för oss. 6. Försoningen pekar på själens kval, en djupare rening och ett hjärtats omskärelse. När Israel hade gått över Jordan blev de omskurna vid Gilgal och började sedan ta itu med alla fiender i landet, inklusive de 31 kungarna. Dessa kungar representerar självlivets regerande herrar, som måste besegras med svärd. 7. Tabernaklet representerar Guds härlighet och kraft. Många år senare intog kung David Sion och placerade förbundsarken på toppen av berget Sion, i det tält han hade förberett för ändamålet. Sion var Guds speciella boning. Davids son Salomo tog sedan förbundsarken från Sion och placerade den i templet och Herrens härlighet spred sig därmed ut till nationerna. Summering av Israels resa 1 MOSEBOK: Israels färd var planerad av Gud innan världens skapelse (Hebr 4:3). Inte långt efter syndafloden slöt Gud ett förbund med Abraham och hans efterkommande, och gav dem löftet om Kanaans land (1 Mos 15:18-21). I Kanaan fanns Sion, där Herren skulle bo. Herren gjorde också klart för Abraham att innan hans efterkommande skulle få landet, skulle
de först vara främlingar i ett främmande land (Egypten) och plågas under 400 år. Efteråt skulle Gud döma nationen och föra ut Israel med stora ägodelar (1 Mos 15:13-14). Det är tydligt att Gud hade orkestrerat resan långt innan den skedde. Herren sände Josef till Egypten. Därefter tvingade hungersnöden Jakob och hans familj att flytta till Egypten. De stannade i Egypten i flera hundra år, där de växte till en nation på cirka tre miljoner individer. Efter Josef kom en ny Farao på tronen som tvingade Abrahams ättlingar in i slaveri. 2 MOSEBOK TILL 5 MOSEBOK: Mose föddes i rätt tid, sju generationer efter Abraham. Herren instiftade påsken och erbjöd frälsning från döden genom blodet av ett offrat lamm och visade därigenom en bild på frälsningen genom Herren Jesu Kristi blod, Guds lamm. Moses utförde Guds domar på Farao och Egypten. Sedan förde han Israels barn ut ur fångenskapen och mot det utlovade landet. Så började färden. Målet var inte bara Löfteslandet, utan framförallt berget Sion, Herrens boning (2 Mos 15:17). Guds kallelse är aldrig enbart till tjänst eller till en arvslott, utan till en person - Herren Jesus Kristus. Från Egypten gick de över Röda havet (bild på dopet i vatten). På den tredje månaden kom de till berget Sion vid tiden för Pingsten. Sinai representerar dopet i den Helige Ande. Men själva kallelsen var inte att bli kvar på Sinai (bild på pingsterfarenheten). Berget Sinai var beläget ute i öknen. Kallelsen var till ett större berg Sion. Efter att ha misslyckats i alla tio prövningarna i öknen sade Gud, vid Kades-Barnea, att den generationen inte skulle komma in i hans vila. Vilan var på andra sidan Jordan inne i löfteslandet och till slut Sion. Så fick Israels barn vandra omkring mållöst under ytterligare 38 år till dess att denna generation hade dött. JOSUA: Josua ledde den tidigare och dömda generationen genom Jordan in i Löfteslandet. Jordan representerar jagets död. Deras hjärtan var förändrade sedan de gått över Jordan. Israel hade inte längre någon längtan att återvända till Egypten. De blev omskurna vid Gilgal och där tog Gud itu med deras köttsliga natur. Josua fortsatte att leda dem i slagen mot 33 kungar, som respresenterar det inre livets fiender. Varje område av självlivet måste dissekeras bit för bit genom Guds ord. DOMARBOKEN: Josua förklarar: Hur länge vill ni vänta med att gå och inta det land som Herren, era fäders Gud, har gett er? (Jos 18:3). Gud sa till Josua ännu återstår det en stor del av landet som skall intas (Jos 13:1). Josua förde aldrig in Israels barn in i den fulla vilan (Hebr 4:8). Domarboken visar hur Israel var inriktade på kompromiss och fredlig samexistens med sina fiender efter Josuas död. Många områden, inklusive Sion som hölls av jebusiterna, kontrollerades fortfarande av deras fiender, 1-2 SAMUELSBOKEN: Många generationer senare blev David kung. Han var en man efter Guds hjärta. Vid 37 års ålder intog han borgen på Sion och placerade förbundsarken i ett tält på toppen av berget. Sion blev därmed känt som det heliga berget. Härligheten, kraften, tillbedjan och intimiteten på Sion var mycket kraftfullare än någon annanstans under färden. Slutligen, 443 år efter att Israel inlett sin färd från Egypten, nådde de målet, Sion. 1-2 KONUNGABOKEN OCH 1-2 KRÖNIKEBOKEN: Davids son, Salomo, byggde templet och förde härlighetens ark ner från Sion och placerade den inne i templet. Herrens härlighet var så påtaglig därinne att prästerna inte kunde stå (1 kon 8:1-11). Nationerna kom
för att höra Salomons vishet och se Herrens härlighet som manifesterades i detta tempel. Så är också målet för varje troende att fullfölja sin andliga resa från Egypten till Sion, och sedan föra ut denna härlighet till nationerna.
Del ett MOSE LIV Från Egypten till Jordan
Kapitel 1 DE FÖRSTA ÅREN
Kapitel 1 Indelning 1. Hans släkt 2. Hans födelse 3. Uppfostrad hos Farao 4. Tackar nej till att bli Egyptisk son 5. Försvarar sitt folk 6. Flykten från Egypten
I detta kapitel ska vi närmare studera profeten Moses första år. Denna period omfattar de första fyrtio åren. Vi får möta Moses föräldrar i 2 Mos 2:1-2 En man av Levi stam tog till hustru en levitisk kvinna. Hustrun blev havande och födde en son. Hon såg att det var ett vackert barn och höll honom gömd i tre månader. Här ser vi att Moses far Amram, var från Levi stam. Namnen på Moses föräldrar avslöjas inte här, men 2 Mos 6:20 visar att deras namn är Amram och Jokebed: Amram tog sin fars syster Jokebed till hustru, och hon födde Aron och Mose. Amram blev 137 år. 1. HANS SLÄKT För att verkligen förstå Mose bakgrund och uppväxt, måste vi känna till hans familjs bakgrund och de speciella karaktärsegenskaperna. Därför ska vi nu studera Mose släkt. Alla är vi resultat av våra föräldrar och far- och morföräldrar. Våra föräldrar och förfäder har gett oss vissa egenskaper och karaktärsdrag somliga goda, andra mindre bra. Det är viktigt för oss att förstå vår personliga släkthistoria så att vi vet vad som vi har fått med oss från våra förfäder. Syftet med äktenskapet är att frambringa en god säd och föra vidare de goda egenskaperna till barnen. Detta ser vi tydligt i Mal 2:15-16 Har han inte gjort dem till ett? Det som är kvar av ande tillhör honom. Och varför ett? Han söker avkomma som hör Gud till. Så tag vård om er ande och handla inte trolöst mot er ungdoms hustru. Jag hatar skilsmässa, säger Herren, Israels Gud. Herrens syfte med instiftandet av äktenskapet var att föräldrarna skulle tjäna honom och frambringa gudfruktiga barn. Herren önskar heliga äktenskap och heliga barn. Hem som är splittrade av strid skapar oerhörda problem för barnen. Gud deklarerar mycket kraftfullt att han hatar skilsmässa och familjens delning. Att skapa samma slag Allt naturen alstrar är av samma slag. 1 Mos 1:12 visar detta: Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som efter sina slag bär frukt med frö i sig. Och Gud såg att det var gott. Ett äppelträd bär bara äpplen. Även om man har de bästa av intentioner kommer ett äppelträd aldrig bära päron. Det är en orubblig lag i skapelsen. Äpplen bär också olika typer av äpplen beroende på arten. För många år sedan bodde jag och min fru i staten Washington där Golden Deliciousäpplet odlas. Det tog vetenskapsmännen många år att utveckla och fullända denna sort. Frukt är beroende av sin art. Detta gäller inte bara flora och fauna, utan också människor. I våra barn reproduceras vad vi är och vi är en produkt av våra föräldrar och far- och morföräldrar. Till stor del avgör vår släkthistoria vilka slags personer vi är.
Men jag måste förtydliga det sista påståendet. Många tror att de inte har en chans att lyckas i livet eftersom de har ogudaktiga föräldrar. Detta är totalt fel! Det är sant att våra föräldrar förmedlar våra anlag till oss, men när vi kommer till Kristus blir vi nya skapelsen i Honom. Paulus säger i 2 Kor 5:17 Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. Vi måste ge näring till dessa nya anlag och vår nya natur, som är förnyad till sann kunskap. I denna sanning ligger hoppet om seger. Genom Guds nåd kan vi bli annorlunda än våra föräldrar. Tänk på kung Josia för ett ögonblick. Hans fader, Amon, och farfar Manasse, var två av de ondaste kungarna som levat i Juda. Ändå tog Josia beslut i sitt hjärta att han skulle vara annorlunda. Han kröntes som kung när han var 8 år och han gjorde vad som var rätt inför Gud i hela sitt liv (2 Krön 34:1-2). Gud tog Jerobeam den förstes son, grundaren av Israels norra rike, som gjorde guldkalvar och ledde Israeliterna in i avgudadyrkan, eftersom Gud såg att han hade ett gott hjärta. Hela Israel skall hålla dödsklagan efter honom och begrava honom. Han är den enda av Jerobeams hus som skall läggas i en grav, därför att han är den ende i Jerobeams hus, som Herren, Israels Gud, funnit något gott hos (1 Kon 14:13). Levi stam Moses härstammade från Levi stam (1 Krön 23:14). Levi var Jakobs och Leas tredje son (1 Mos 29:34). Levis namn har sin rot i ett ord som betyder att ena eller att förena sig. Och visst, Levi välsignades av Gud när denna stam förklarade att de stod på Herrens sida, genom att stå upp för rättfärdigheten mot de övriga av Israels stammar på berget Sinai. Så utvalde Herren Levi att bli präster som skulle tjäna inför Honom. Levi hade ett stråk av vrede inom sig, vilket bevisas av hans och Simeons svekfulla och våldsamma hämnd på Sikem för att denne våldtagit deras syster Dina (1 Mos 34). Den profetia som Jakob uttalar på sin dödsbädd illustrerar denna djupt rotade vrede. Simeon och Levi är bröder. Våldet är deras vapen. Min själ skall inte ta del i deras råd, min själ skall inte umgås med dem, ty i sin vrede dödade de män och i sitt övermod stympade de oxar. Förbannad är deras vrede som är så våldsam och deras grymhet som är så stor! Jag skall strö ut dem i Jakob, jag skall skingra dem i Israel (1 Mos 49:5-7). Trots sin vrede var Levi en man som vandrade med Gud och hans ättlingar fick sedan inneha prästtjänsten. Det viktigaste i livet är Guds vittnesbörd och omdöme om en person. I Mal 2:4-6 kan vi läsa Guds omdöme om Levi: Och ni skall förstå att jag har gett er denna befallning, för att mitt förbund med Levi skall bestå, säger Herren Sebaot. Mitt förbund med honom var liv och frid, och jag gav honom detta för att han skulle frukta mig. Och han fruktade mig och bävade för mitt namn. Sann undervisning var i hans mun, ingen orätt fanns på hans läppar. I frid och uppriktighet vandrade han med mig, och han omvända många från deras missgärningar. Herren slöt ett livs- och fridsförbund med Levi därför att hans ättlingar fruktade Gud. Gud sluter förbund med dem som fruktar honom (Ps 25:14). Låt oss för ett ögonblick begrunda Mose föräldrars, Amrams och Jokebeds, liv. 2 Mos 6:16-18 talar om för oss att Amram var ättling till Levi genom Kehat. Amram var sonson till Levi, vilket gör Moses till sonsonson till Levi. Vi läser i 2 Mos 6:20 Amram tog sin fars syster Jokebed till hustru, och hon födde Aron och Mose. Amram blev 137 år. Amram gifte sig med sin faster, Jokebed, och de fick tre barn: Miriam, Aron och Moses (4 Mos 26:59).
Amram och Jokebeds tre barn illustrerar en andlig utveckling. Man kunde nämligen konstatera en synbar tillväxt i smörjelsen och välsignelsen över dessa barn. Miriam och Aron föddes före Moses. Miriam var profetissa; Aron var en profet och en överstepräst; Moses, den som föddes sist, var den störste av dessa tre barn. Han blev som Gud inför Farao, och fick tala på Guds vägnar (2 Mos 7:1). Andligt sett, rankas Moses över Aron, och Aron rankans högre än Miriam (Mika 6:4). Så när Amram och Jokebed gjorde andliga framsteg, gjorde deras barn det i samma grad. Sanningen jag vill förmedla är att föräldrars andliga status har en oerhörd effekt på deras barn. Ofta kan föräldrars andliga status i själva befruktningsögonblicket avgöra barnets andliga tillstånd. När föräldrar gör framsteg och mognar andligt sett, påverkar det deras barn positivt. Vi kan tydligt se de andliga framstegen hos Moses föräldrar genom deras barn liv och tjänst. Det är ett känt faktum att barn tar över sina föräldrars arvsanlag. Jag kommer ihåg berättelsen om en pastor som klagade bittert över sina barns anlag. Herren svarade honom: De tog över dina anlag när de blev till. Du må tro att dessa ord åstadkom bättring och förändring hos honom. I sin förtvivlan sa en vän till oss för många år sedan till Herren: Käre Herre, jag kan se allt som är fel i mig återspeglas i mina söner. Vad är det jag har fött fram? Herren svarade henne: Börja så en ny säd. Med andra ord, Gud sa till henne att du skördar vad du har sått, men nu ska du börja så en annan säd. Hon lyssnade till Herrens ord och började uppfostra sina barn på rätt sätt. Hon började tydligt, men mjukt och ömt, att disciplinera dem. Medvetet valde hon att börja plantera sanningar ur Guds ord i dem, och denna goda säd började gradvis ta över den dåliga säden hon sått i dem. Som ett resultat blev båda fina kristna män och tog examen vid Oral Roberts Universitet som de bästa i sin klass. Nyckeln till förändring i dessa unga mäns liv var deras mors beslutsamhet att så god säd i dem i stället för felaktig. Om du har barn som är upproriska och har gått vilse i livet på grund av vad du har gjort, tappa inte modet. Sätt allt ditt hopp till Gud. Börja så den rätta säden i dem och försök att rycka upp med roten all felaktig sätt du sått in i dem. Om du sår den rätta säden kommer du att skörda god frukt. Och kom ihåg; det är aldrig för sent att börja så god säd. Jag nämner detta för att balansera det jag sa om andlig reproduktion. Principen, att få våra föräldrars arvsanlag, föll ut positivt för Moses del, för andra negativt. Det finns ingen arvsynd eller bundenhet som vi inte kan besegra genom Guds nåd i bön. Paulus säger i Rom 5:20-21 Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer, för att liksom synden fick herravälde genom döden, också nåden skulle få herravälde genom rättfärdigheten, som leder till evigt liv genom Jesus Kristus, vår herre. Där synden överflödar i våra liv eller släkthistoria, kan nåden överflöda ännu mer! Nåden kan regera i oss när vi vandrar i rättfärdighet. Många människor har diverse problem på grund av deras förfäders liv. Dessa ärvda synder och bundenheter kan man inte ignorera. När vi själavårdar människor får vi aldrig glömma att det finns en orsak varför folk agerar som de gör. Ofta kan deras uppförande spåras tillbaka till deras föräldrar eller släkthistoria. Föräldrars och far- och morföräldrars liv avgör inte bara barnens anlag och natur, utan också deras andliga problem eller välsignelser.
Om vi vandrar i helighet kan vi ta emot det utlovade förbundet i Jes 59:21 Detta är det förbund som jag å min sida gör med dem, säger Herren. Min Ande som är över dig, och mina ord som jag har lagt i din mun skall inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun från nu och till evig tid, säger Herren. Be att du ska kunna ge vidare goda ting, som smörjelsen och Herrens ord, till dina naturliga och andliga barn. Både välsignelse och förbannelse kan överföras från en generation till nästa. Om någon vandrar med Herren i rättfärdighet, kan han överlåta manteln och smörjelsen till sina barn. För flera år sedan mötte jag en Herrens tjänare som hade problem med cancer. Jag manades av den Helige Ande att fråga honom: Hade dina föräldrar och farföräldrar haft detta problem? Han svarade: Ja, under många generationer dog alla i min familj av cancer redan i unga år. Cancerns ande hade överförts från generation till generation. Vi bad att cancerns ande skulle bli bunden och bruten så att han inte skulle behöva föra den vidare till sina barn. Det är viktigt att inse att det inte bara är anlagen som förs över från föräldrar och mor- och farföräldrar, utan också välsignelser och förbannelser. Välsignelser och förbannelser råder i en familjs liv tills de stoppas. Att känna till människors familjehistoria är mycket viktigt när du själavårdar dem, eftersom det kan ge dig insikt om deras problem. Herren visade mig en syn när jag talade vid ett Women s Aglowmöte i Nya Zeeland för några år sedan. Alla i publiken var kvinnor, utom rådgivarna som var manliga pastorer. I visionen såg jag tre generationers hjärtan: en mormor, en mor och en dotter. Mormodern hade ett litet ogräs i hjärtat, som Herren upplyste mig om representerade en speciell bundenhet. Hon gav vidare detta ogräs till sin dotter och i henne blev ogräset en stor buske. Dottern i sin tur gav vidare denna bundenhet till sin dotter. Men, i hennes dotters hjärta var inte längre ett ogräs eller en buske, utan ett fullvuxet träd. Så hade mormoderns problem, som hon fört vidare till sin dotter, förts vidare också till dotterdottern, allt för att varken mormodern eller dottern tillät Gud att ta itu med det. Dåliga vanor och synder, liksom välsignelse och smörjelse, ökar generellt i varje efterföljande generation. Vi måste inse att om inte vi tar itu med problemen i våra liv, för vi dem vidare, och de blir ännu mer kraftfulla i våra barns liv. Det är utomordentligt viktigt att ta itu med varje område av synd och upproriskhet i våra liv. Om vi inte gör det kommer de att reproduceras till våra barn, och därtill öka i styrka. Föräldrar har ett oerhört ansvar att hålla sina hjärtan rena så att de inte för vidare något ogudaktigt till sina barn. Vi kommer att reproducera oss i andra på gott och ont. Låt oss be att vi bara för vidare Guds välsignelser och egenskaper till våra naturliga och andliga barn. Andlig reproduktion Jag skulle helt kort vilja beskriva vikten av andlig reproduktion i synnerhet i våra andliga barns och barnbarns liv. Kristen tros huvudmål är tvåfaldigt: För det första, att lära känna Gud och bli lik honom. För det andra, att göra lärjungar och i dem inplantera Kristi kunskap och karaktär. Jesus sa i Matt 28:19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Gud önskar att vi ska göra många lärjungar, men han vill också att vi planterar det rätta i dem.
Betydelsen av vad vi ger vidare till våra andliga barn illustrerades för många år sedan i en gudstjänst. Pastorn bad mig att inleda mötet eftersom han skulle komma lite sent. Allt gick bra och så småningom var det tid för sång i Anden. Medan jag var upptagen av att tänka på Herren, började plötsligt det gamla trägolvet i kyrkan att skaka. Jag fattade inte vad som hände. När jag öppnade ögonen såg jag en man som hoppade upp och ner. Han blev högröd i ansikten och började profetera så snabbt att ingen kunde förstå vad han sa. Även om profetian kunde ha varit från Gud, blev den inte till välsignelse på grund av det sätt han frambar den på. Kort därpå skakade golvet igen och någon bar fram ett budskap i tungor på samma sätt som den profeterande mannen. En annan hade uttydningen och använde samma gester och tonläge. Efter detta var det min tur att säga något, men innan jag fick tillfälle till det kom pastorn och profeterade på exakt samma sätt som hans församlingsmedlemmar. Jag förstod att denna pastor hade reproducerat sitt sätt att bruka de andliga gåvorna i församlingen. Men det gjordes inte på ett bra sätt eftersom det avledde uppmärksamheten från det budskap Herren ville ge till församlingen. I detta fall handlade det inte om att korrigera församlingen utan jag skulle först prata med pastorn efter gudstjänsten. Poängen med denna berättelse är att pastorn reproducerade sig själv i församlingen. De profeterade och talade i tungor precis som han. En av livets lärdomar är att vi producerar samma art. Hosea 4:9 säger: Därför skall det gå prästen och folket lika. Medlemmarna i en församling härmar vanligtvis sin pastor. Ofta pratar och agerar de som han. Den stil som en ledare etablerar i en församling kommer att reproduceras i församlingen. Den följer pastorns exempel. I själva verket ser de flesta inte Jesus; de ser pastorn. De antar att deras pastor agerar som Jesus. Om pastorn ropar, ropar vanligtvis också församlingen. Om pastorn är tyst, är församlingen vanligtvis tyst. Detta är en generalisering, men det är ofta som jag beskrivit det. För några år sedan ledde jag och min fru en bibelskola i Schweiz. En dag gick min fru till skolans rektor och dennes familj. Medan min fru besökte dem iakttog hon deras lilla 4-åring som gick fram och tillbaka med händerna på ryggen medan han talade. Hans föräldrar frågade honom. David, vad gör du? Jag gör som broder Bailey, svarade pojken. Tydligen höll också jag händerna bakom ryggen när jag predikade. Detta var en vana jag var helt omedveten om, men i det lilla barnets tankevärld var detta att predika. Vi måste inse att vi reproducerar oss i andra. Därför är det av yttersta vikt att vi är goda förebilder. Vi måste ha goda vanor eftersom vi vill reproducera oss i våra andliga barn. Pastorer måste vara exempel för sina församlingar. Paulus säger i 1 Tim 4:12, 15-16: Ingen får förakta dig för att du är ung, utan var ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, trohet och renhet. Tänk på detta och lev i detta, så att alla kan se dina framsteg. Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig. Vi måste också ha en ren lära. Paulus säger i 2 Tim 2:2 Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra. Paulus var mycket noga med att bara undervisa sin efterföljare, särskilt
Timoteus, ifrån det rena Gudsordet. Han instruerade honom sedan att lära andra vad han lärt sig av Paulus. 2. HANS FÖDELSE Innan vi närmare betraktar Mose födelse, ska vi först studera bakgrunden och de händelser som ledde fram till hans födelse. Vi läser i 2 Mos 1:6-8 Sedan dog han och alla hans bröder, hela det släktet. Men Israels barn var fruktsamma och växte till. De föröka sig och blev mycket talrika, så att landet blev uppfyllt av dem. Och en ny kung framträdde i Egypten, en som inte kände till Josef. Innan Mose föddes, sände Gud Josef till Egypten för att göra i ordning en plats för sina bröder. Senare flyttade Jakob och hans söner till Egypten där Jakob, och senare Josef och hans bröder, dog. Israel barn fortsatte att ha framgång och föröka sig numerärt i landet. Men vid denna tid framträdde en kung som inte kände Josef. Denne farao var mycket ond och plågade Israels barn, enligt 2 Mos 1:9-11 Han sade till sitt folk: Se, Israels barns folk har blivit alltför stort och mäktigt för oss. Vi skall därför gå klokt till väga med dem. Annars kanske de förökar sig ännu mer, och om det blir krig kan de gå samman med våra fiender och föra krig mot oss och sedan ge sig av från landet. Man satte därför arbetsfogdar över dem och plågade dem med slavarbete. De byggde förrådsstäderna Pitom och Raamses åt farao. Född under slaveri Faraos ondska mot Israels barn finns beskriven i 2 Mos 1:13-14 Egyptierna tvingade israeliterna att arbeta som slavar. De gjorde livet svårt för dem genom hårt arbete med murbruk och tegel och med allt arbete på fälten, ja, med alla slags arbeten som de tvingade dem att utföra. Israeliternas liv var svårt och de ropade till Gud i sin fångenskap. Detta var de förhållanden i vilka Mose föddes. Hans födelse kännetecknades således av folkets slaveri och behovet av en befriare. Många tror att dåliga yttre förhållanden ruinerar en persons karaktär. Somliga menar att om ett barn uppfostras under ideala sociala villkor, kommer det att bli ett bra barn. Men i studiet av Guds ord ser vi att några av de största gudsmännen föddes och växte upp under fruktansvärda förhållanden. Moses föddes i en nation av slavar. I Egypten präglades livet av sorg, bitterhet, knot och klagan och annat som inte var bra för ett barns uppväxt. Vi kan också ta ett annat känt barn som exempel Herren Jesus Kristus, som föddes i Nasaret, en stad med ett så fruktansvärt rykte att Natanael utbrast: Kan något gott komma från Nasaret? (Joh 1:46). Det var en hemsk plats, ändå var det den stad Gud utvalde för sin son Jesus att växa upp i. Barn täcks av sina föräldrars mantel och smörjelse. Genom tro och bön kan de bli bevarade i de svåraste av miljöer. Detta kan jag bevisa utifrån Skriftens ord. I Jes 53:2 läser vi om Kristus: Som en späd planta sköt han upp inför honom. Jesus var en späd planta i torr jord. Nationen Israel, och i synnerhet Nasaret, var i ett fruktansvärt andligt