Förord Under människans tid på jorden har hon hela tiden lärt sig att använda mer och mer av jordens resurser. Vi har alltså inte lärt oss att använda resurserna bättre, utan bara att använda mer. Människans resurshantering ställer alltså till med problem i ekosystemet människans och alla andra varelsers livsmiljö. Förutom att vi utnyttjar naturens resurser så skapar vi också nya, syntetiska ämnen som naturen inte känner igen och föra tillbaka till kretsloppet. Det är alltså både kvantitetsproblem och kvalitetsproblem i resurshanteringen som gör att vi har miljöproblem. Det som brukar kallas miljöproblem som försurning, övergödning, växthuseffekt uppkommer pga. att vi använder energi och materia på ett mindre effektivt sätt. Ekosystemen är anpassade till de jämviktstillstånd som råder just nu på jorden. När vi använder en massa energi och materia riskerar vi att de här tillstånden förändras fortare än vad vi kan anpassa oss till. Det är ingen fara för att livet på jorden ska utrotas ekosystemet klarar helt säkert en smärre kollaps. Men för arten människa som ur genetisk synvinkel förändras så långsamt (för att vi som individer är så komplexa och långlivade), för oss kan det bli svårt att stå emot förändringarna. Det är alltså hög tid att vi börjar använda resurserna klokare.
Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 2 SAMMANFATTNING... 4 INLEDNING... 5 MÅLSÄTTNINGAR... 6 NATIONELLA, SVENSKA MILJÖMÅL...6 REGIONALA, JÄMTLANDS LÄNS MILJÖMÅL...6 LOKALA, KOMMUNALA MILJÖMÅL...6 Inriktningsmål för renhållningsverksamheten...6 Åre kommuns målsättningar för renhållningsverksamheten...6 HANDLINGSPROGRAM... 6 LÖPANDE...6 ÅR 2002...7 ÅR 2003...7 ÅR 2004...7 ÅR 2005...7 GENOMGÅNG AV FÖREGÅENDE HANDLINGSPROGRAM...7 STRATEGIER FÖR ATT MINSKA AVFALLETS MÄNGD OCH FARLIGHET...7 Farligt avfall...7 Organiskt avfall...8 Källsortering...8 Allmänt...9 KVALITETSSÄKRING AV SLAM...9 ÖVRIGT...9 NY AVFALLSHANTERING... 10 HANDLINGSALTERNATIV...10 EKONOMI...11 Handlingsalternativ 1...11 Handlingsalternativ 2...11 Handlingsalternativ 3...11 EKOLOGI...11 Handlingsalternativ 1...11 Handlingsalternativ 2...11 Handlingsalternativ 3...11 SLUTSATS...12 FÖRÄNDRINGAR SEDAN FÖREGÅENDE AVFALLSPLAN... 12 NYA LAGAR...12 Producentansvar...12 Batterier...12 Miljöbalk...12 Deponering av avfall...12 Omställningsplaner...13 Deponigas...13 Mottagningskontroll...13 Farligt avfall...14 Deponiskatt...14 NYA RUTINER...14 Farligt avfall...14 Ensilageplast från jordbruk...14 2
Avfall från energiutvinning...14 ÅVC, återvinningscentraler...15 Bygg- och rivningsavfall...15 Latrin...15 Soprumsinventering...15 NUVARANDE AVFALLSHANTERING... 16 ORGANISATION OCH ANSVAR...16 ENTREPRENÖRER...16 INSAMLING, OMHÄNDERTAGANDE OCH MÄNGDER...17 Producentansvarigt avfall...17 Hushållsavfall och därmed jämförligt avfall...19 Park- och trädgårdsavfall...21 Bygg- och rivningsavfall...21 Avfall från energiutvinning...22 Avfall från behandling av kommunalt avloppsvatten...22 Avfall från behandling av industriellt avloppsvatten...23 Avfall från utvinning av mineraliska produkter...23 Branschspecifikt avfall...23 Ej branschspecifikt avfall...23 Farligt avfall...24 AVFALLSUPPLAG...25 Avfallsanläggningar...25 Gamla avfallsupplag...26 ÅTERVINNINGSCENTRALER, ÅVC...27 ÅTERVINNINGSSTATIONER, ÅVS...27 FÖRORENADE FASTIGHETER...28 LAGSTIFTNING... 28 SVENSK LAGSTIFTNING...28 NATURVÅRDSVERKETS FÖRESKRIFTER...28 Bilaga A Miljömål inom avfallshanteringen Bilaga B Uppföljning av föregående handlingsprogram Bilaga C Organiskt och brännbart avfall, tänkbara handlingsalternativ för omhändertagande Bilaga C.1 Tänkbara handlingsalternativ Bilaga C.2 Investeringar Bilaga C.3 Transportkostnader Bilaga C.4 Emissionsberäkningar och energiberäkningar Bilaga D Sammanställning av avfall från 1995 till 2000 Bilaga E Vad skall slängas var och vad händer med det utsorterade avfallet sen det lämnat Åre kommun Bilaga F Reningsverk Bilaga G Slambehandlingsanläggningar Bilaga H Fjärvärmeverk Bilaga I Återvinningsstationer, ÅVS Bilaga J Förorenade fastigheter Bilaga K Lagar och förordningar Naturvårdsverkets föreskrifter 3
Sammanfattning Avfallsplanen omfattar allt avfall som uppkommer inom kommunen. Planen redovisar nuläget, framtida mål, åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet samt lagar och föreskrifter som reglerar avfallshanteringen. För att anpassa den kommunala avfallshanteringen till deponeringsförbudet av brännbart avfall som började gälla 1:a januari 2002 och organiskt avfall fr.o.m. 1:a januari 2005 är tre handlingsalternativ framtagna. Alternativen går ut på att det brännbara avfallet ska energiutvinnas fr.o.m. år 2005 och att det organiska avfallet ska komposteras i egen kompostanläggning i kommunen alternativt strängkomposteras utanför kommunen. Det alternativ som bedöms vara både miljömässigt och ekonomiskt mest gynnsamt är att kompostera organiskt avfall i egen regi samt energiutvinning av det brännbara avfallet fr.o.m. år 2005. Det bästa sättet att minska avfallsmängderna i kommunen är att inte producera avfall överhuvudtaget. Besökare, företagare och invånare i Åre kommun kan bidra till ett minskat avfallsflöde genom att i görligaste mån välja produkter som alstrar lite avfall. Detta gäller även om avfallet går att återvinna. Följande ändringar och rättelser är gjorda i avfallsplanen och dess bilagor sedan den antagits i Kf 2002-02-25. Avfallsplan, Under rubriken Återvinningsstationer, ÅVS är första raden ändrad från 20 till 19. På andra sid 27: respektive tredje raden är antalen ändrade från 17 till 16 respektive från 11 till 10. Tillägg i text är gjord med Under år 2000 tog Materialbolagen bort ÅVS i Storlien. Undersökningar görs om förutsättningar för upprättandet av en ny under år 2002. Bilaga C 2: Under rubrik Kompostanläggning är 4 boxpar rättat till 2 boxpar. Bilaga C 2: Under rubrik Beräknad kostnad per boxpar tredje stycket sista meningen är kostnaden rättad från 1,4 miljoner kronor till 2,8 miljoner kronor. Bilaga E: Tillägg är gjord i rubriken Inert avfall/organiskt avfall/brännbart avfall med Osorterat hushållsavfall. Under samma rubrik är rättelse gjord över vad som räknas som brännbart avfall. Bilaga G: För Vålådalens slambehandlingsanläggning tillkommer 96 ton slam under år 1999. Totalsumman för 1999 är ändrad till 4 492 ton. Bilaga I: Storliens ÅVS är struken i listan över ÅVS i kommunen. Bilaga J: Text ändrad från ingår i saneringsprogram till är anmälda att ingå i saneringsprogram. 4
Inledning Sedan år 1972 har kommunerna haft ansvaret för insamling och behandling av hushållsavfall, och sedan år 1991 har de ansvar för en heltäckande avfallsplanering enligt Avfallsförordning (2001:1063). Kommunen ska svara för att hushållsavfall exklusive producentansvarigt avfall inom kommunen omhändertas på ett bra sätt. En avfallsplan ska upprättas och antas av kommunfullmäktige och ingå i kommunens renhållningsordning. Vad en avfallsplan ska innehålla finns reglerat i miljöbalken samt i Naturvårdsverkets föreskrifter. Avfallsplanen ska beskriva typ av avfall, avfallsmängder, insamlings- och behandlingsmetoder som förekommer i kommunen samt åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet. Den nu gällande avfallsplanen antogs i kommunfullmäktige februari 1998. Sedan dess har mycket hänt inom avfallshanteringen, nya avfallsrutiner är införda, miljöbalkens tillkomst etc. Avfallsplanen behöver därför anpassas till dessa förändringar. Avfallsplanen är ett levande dokument som beskriver nuläget och planerna för den framtida avfallshanteringen. 5
Målsättningar Nationella, svenska miljömål Sveriges riksdag antog våren 1999 prop 1997/98:145 Svenska miljömål Miljöpolitik för ett hållbart Sverige. Propositionen beskriver 15 områden där miljökvalitetsmål är uppsatta och vägledande för svensk miljöpolitik. Miljökvalitetsmål som direkt eller indirekt berör avfallshanteringen, se bilaga A. Regionala, Jämtlands läns miljömål Jämtlands läns miljömål återfinns i STRAM (Strategi för RegionAl Miljö) som är uppbyggd kring de nationella miljökvalitetsmålen. Miljömålen i STRAM fastställdes 1999. Regionala miljömål som berör avfallsområdet, se bilaga A. Lokala, kommunala miljömål I kommunstyrelsen har följande inriktningsmål för renhållningsverksamheten tagits. Målen är direkt kopplade till de betydande miljöaspekter som framkom vid miljöutredningen inför kommande certifiering enligt EMAS (Eco Management and Audit Scheme). Inriktningsmålen kan även härledas ur de regionala miljömålen i STRAM och de nationella miljökvalitetsmålen. Inriktningsmål för renhållningsverksamheten. De avfallsmängder som deponeras ska minska. Kommuninvånare, företag och gäster ska stimuleras att källsortera och kompostera samt minimera sin användning av miljöfarliga produkter. Mängden avfall som går på deponi ska årligen minska. Minst 80% av medborgarna ska tycka att sophämtningen och avfallshanteringen sköts bra. Minst 70% av medborgarna ska tycka att kommunen har ett väl utbyggt och fungerande system för återvinning av papper, glas, plast och plåt. Åre kommuns målsättningar för renhållningsverksamheten Minska mängden avfall som går på deponi Få bort det farliga avfallet från övrigt avfall Få avsättning för det utsorterade materialet Öka tillgängligheten av sorteringsmöjligheter för abonnenterna Undvika kostnadshöjningar för abonnenterna Handlingsprogram För att klara av satta inriktningsmål är följande åtgärdsprogram fastställt. Löpande Påverka förpackningsinsamlingen på vissa punkter bl a städning, tömningsfrekvens, tillgänglighet samt ersättningsnivåer åt utförarna. Förpackningsinsamlingens införande av fadderstationer. 6
Underentreprenör synar vid tömning alla trekammarbrunnar enligt fastställd checklista. Ifylld lista om vilka brister som bör åtgärdas lämnas till brunnsägaren, med kopia till Tekniska avdelningen. Tekniska avdelningen vidarerapporterar brister på anläggningar som kan medföra olägenhet för miljön eller människors och djurs hälsa till kommunens miljöförvaltning. Månatlig besiktning av samtliga slambehandlingsanläggningar och slamgropar i kommunen utförs av entreprenör. År 2002 Under år 2002 ska följande ärenden åtgärdas Utvärdering projekt: Kvalitetssäkring av enskilda avlopp. Undersöka möjligheten att göra kvalitetssäkringen av enskilda avlopp permanent Öppnande av FA-station (Farligt avfallsstation) i Järpen. Revidera renhållningsordningen. Anpassa upprättandet av miljörapportering enligt Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Studera möjlighet att etablera en ÅVC (återvinningscentral) i Åredalen. Studera möjligheten att etablera en omlastningsstation om avfallet ska förbrännas. Omställningsplanerna för avfallsanläggningarna inlämnas till myndighet. År 2003 Under år 2003 ska följande ärende åtgärdas Inventering och digitalisering av slambrunnar. Förslag till åtgärder mot abonnent. År 2004 Under år 2004 ska följande ärende åtgärdas Alla tillståndspliktiga anläggningar ska omprövas enligt miljöbalken År 2005 Under år 2005 ska följande ärenden åtgärdas Försök med strängkompostering vid avfallsanläggningar. Konvertering av slamdeponier till slambehandlingsanläggningar. Genomgång av föregående handlingsprogram I bilaga B redovisas uppföljningen av föregående avfallsplans handlingsprogram. Strategier för att minska avfallets mängd och farlighet Åtgärder för att möta kraven enligt kap 11 miljöbalken som säger, att kommunen ska vidta åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet. Farligt avfall Farligt avfall är den viktigaste avfallsfraktionen att sortera ut från övrigt avfall. För att erhålla en god sortering av farligt avfall behövs fortlöpande information till abonnenterna om hur och vad som ska sorteras ut. Farligt avfall innehåller ämnen som är skadliga för människors och 7
djurs hälsa och den yttre miljön. Farliga ämnen i avfall och slam kan minskas genom minskad användning av kemikalier i hushåll och företag. Detta kan göras genom en övergång till mindre miljöfarliga kemikalier enligt produktvalsprincipen (substitutionsprincipen) samt genom utsortering och omhändertagande av farligt avfall. Hushållen ska lämna sitt farliga avfall i avsedd FA-box eller till FA-stationen i Järpen. Företag och institutioner bekostar själva omhändertagandet och ska lämna sitt farliga avfall via JAFAB (Jämtlands läns avfalls AB). Företag kan även mot avgift lämna mindre mängder farligt avfall till Järpens FA-station. En grupp av farligt avfall, elavfall tas emot på alla ÅVC (återvinningscentral). Organiskt avfall Organiskt avfall kan tas om hand genom kompostering eller rötning och detta bör ske så nära källan som möjligt. Kompostering är biologisk nedbrytning av organiskt avfall i syrerik miljö medan i rötningsprocessen sker nerbrytningen utan syre. Färdigkomposterat material kan användas t.ex. som jordförbättringsmedel i den egna odlingen eller i lokala jordbruk. Som kolkälla kan papper, löv, gräs eller sågspån användas. Avloppsslam ska behandlas så att det i första hand kan återgå till jordbruket som närings- och mullresurs, i andra hand användas som täckmaterial vid avfallsdeponier, sista alternativet är deponering. För närvarande motsäger sig dock livsmedelsindustrin användning av avloppsslam på jordbruksmark bl.a. på grund av slammets kvalité samt människors motstånd till att äta föda som är gödslad med humanfekalier. Källsortering Källsortering är en metod för att öka mängden avfall som återvinns och därmed minskar den egna renhållningsavgiften eftersom antalet kärltömningar blir färre. Då ökar även utsorteringen av farliga komponenter. Avfall som deponeras ska minskas genom att: 1. Produkter som bara kan omhändertas genom deponering när de tjänat ut ska inte väljas vid inköp. 2. Minskad konsumtion av produkter/förpackningar. 3. Återanvändning. 4. Återvinning. 5. Energiutvinning (bör inte gälla produkter med fossilt ursprung). En så lokal återvinning som möjligt ska sökas i varje enskilt fall. Möjligheter till framtida, allt mer lokal avsättning, ska fortlöpande undersökas. Återvinning ska ske på miljömässiga grunder. Avfall bör omhändertas i första hand genom återanvändning i andra hand lokalt i tredje hand regionalt (t ex träspill till värmeverk) i fjärde hand nationellt (t ex omhändertagande av producentansvarigt avfall via materialbolag) 8
Allmänt Kommunen ska uppmuntra t.ex. lokala återanvändnings- eller återvinningsprojekt som leder till en minskad resursanvändning. Kommunen ska även verka för att insamlingen av utsorterat material är lättillgänglig och attraktiv. Kvalitetssäkring av slam Projektidén härrör från ett tidigare projekt, Återföring av växtnäring i Åredalen som startade år 1996 inom Åre kommun. Projektet har sedan år 1998 utvecklats till att innefatta kvalitetssäkring av slam från enskilda avlopp. Mellan kommunen och vissa fastighetsägare med enskilda avlopp upprättades ett avtal som bl.a. reglerade att fastighetsägaren företrädesvis skulle använda miljömärkta hygien- och rengöringsmedel samt att inte slänga fysiska ting (tops, bindor etc.) samt spola ner färgrester etc. i avloppet. Påträffades fysiska saker vid tömning upphörde avtalet att gälla. Nuvarande avtal löper ut våren 2002. Under projekttiden har alla anslutna trekammarbrunnar okulärt besiktats vid tömning. Syftet med projektet var att öka medvetandet om vattnets och näringsämnenas kretslopp samt problematiken med främmande (oönskade) ämnen i kretsloppet. Målsättningen var att få ett slam av så god kvalitet att det kunde användas som gödningsmedel på jordbruksmark. Analyser av slammet visade att det klarade SP s (Statens Provningsanstalt) kriterier för biomull för att få spridas på jordbruksmark. Trots detta rekommenderas inte att slammet används som gödningsmedel på jordbruksmark pga. höga halter av vissa tungmetaller i förhållande till näringsinnehållet. För närvarande pågår diskussioner om projektet ska fortleva och i så fall i vilken form samt hur villkoren ska utformas. Övrigt Kommande lagkrav och information. Deponier som inte uppfyller kraven i förordning om deponering av avfall (SFS 2001:512) ska stängas senast 31 december 2008. Information om vad bygg- och rivningsavfall kan innehålla (farligt avfall samt miljöstörande ämnen) samt hur det ska sorteras har delgetts berörda. Informationen kommer att kompletteras med bl.a. anvisningar för övrigt avfall. Under 2000/01 har information gått ut till hushåll och företag om avfallshanteringen. Bl.a. om vilka taxor som gäller, hämtningsdagar osv. Vart återvinningscentraler och återvinningsstationer finns samt vart producentansvarigt avfall ska lämnas, hur det ska sorteras samt vad som händer med utsorterat avfall. Kommunfullmäktige har inte nyttjat rätten enligt 13 i avfallsförordningen (SFS 2001:1063) om att den som i kommunen bedriver yrkesmässig verksamhet ska lämna uppgifter om uppkommet avfall. Det är viktigt med informativa insatser. Att information går ut till hushållen om vikten att lämna in kasserad elektronisk och elektrisk utrustning är viktig eftersom de uttjänta produkterna oftast innehåller tungmetaller och flamskyddsmedel. Det är viktigt att dessa ämnen tas om hand och inte kommer ut i naturen genom att produkterna deponeras eller förbränns. 9
Ny avfallshantering För att anpassa svensk lagstiftning gentemot EU-direktiv 1999/31/EG angående deponering av avfall gäller sedan 7:e juni 2001 Förordning om deponering av avfall (2001:512). I förordningen regleras att fr.o.m. 1 januari 2002 är det inte längre tillåtit att lägga utsorterat brännbart avfall på deponi och att detsamma gäller för organiskt avfall fr.o.m. 1:a januari 2005. Att bränna avfall kräver stora investeringar och bör i göras i samarbete med andra kommuner. Detta har inte utretts vidare inom ramen för avfallsplanen. För närvarande finns det tre förbränningsanläggningar som kan komma i fråga för att ta emot Åre kommuns brännbara avfall. Dessa förbränningsanläggningar finns i Umeå, Bollnäs och Sundsvall. Samtliga anläggningar har meddelat att kapacitet saknas att ta emot kommunens brännbara avfall år 2002. Umeå och Bollnäs har eventuellt kapacitet fr.o.m. år 2003. Sundsvall kan ta emot brännbart avfall tidigast år 2006. Olika handlingsalternativ för det organiska hushållsavfallet är tre stycken. Kompostera i egen kompostanläggning inom kommunen, strängkompostering i Gräfsåsen, Östersund eller förbränning tillsammans med brännbart avfall. Utifrån detta är tre olika handlingsalternativ framtagna för att anpassa kommunens avfallshantering till kommande deponiförbud. Redovisningen nedan är ett utdrag ur utredningen Organiskt och brännbart avfall, tänkbara handlingsalternativ för omhändertagande (bilaga C). Handlingsalternativ 1/ Organiskt avfall komposteras i egen kompostanläggning fr.o.m. år 2005 och brännbart avfall transporteras för energiutvinning till Umeå/Bollnäs år 2005 och till Sundsvall fr.o.m. år 2006. Innebär: Dispens söks från deponeringsförbudet av brännbart avfall t.o.m. år 2004. Ny insamlingsrutin införs angående hushållsavfallet där brännbart och organiskt avfall samt inert avfall ska utsorteras. Den nya sorteringsrutinen bör införas successivt under år 2004 för att fungera fullt ut vid årsskiftet 2004/2005. Nuvarande avtal med entreprenör angående renhållning sägs upp utan nyttjande av optionsår. Nytt entreprenörsavtal ska börja gälla fr.o.m. 1:a januari 2004. 2/ Organiskt avfall transporteras till Gräfsåsens avfallsanläggning i Östersund för strängkompostering och brännbart avfall transporteras för energiutvinning till Umeå/Bollnäs år 2005 och till Sundsvall fr.o.m. år 2006. Innebär: Se handlingsalternativ 1. 3/ Organiskt och brännbart avfall transporteras till energiutvinning i Umeå alt Bollnäs fr.o.m. år 2003 och Sundsvall fr.o.m. år 2005. Innebär: Nuvarande insamlingsrutin bibehålls. Nuvarande avtal med entreprenör angående renhållning sägs upp med nyttjande av optionsår. Nytt entreprenörsavtal ska börja gälla fr.o.m. 1:a januari 2005. För alternativ 1 och 2 gäller samma insamlingsrutin. Insamlat komposterbart avfall i kommunen uppskattas till ca 2 000 ton per år och brännbart avfall till mellan 1 500 2 000 10
ton per år. För samtliga alternativ förutsätts att kapacitet finns, på respektive förbränningsanläggning, att ta emot kommunens brännbara avfall. Ekonomi I kostnaderna är inte insamlingskostnaden samt interna transporter inom kommunen medräknade eftersom de beräknas bli ungefär lika för alla tre alternativen. Samtliga kostnader är beräknade på 2002 års prisnivå. I den årliga kostnaden för alternativ 1 ingår drift av egen kompostanläggning samt transport till och behandling vid förbränningsanläggningen. För alternativ 2 ingår transportkostnader för brännbart och organiskt avfall samt behandlingskostnader vid energiutvinning och strängkompostering. För alternativ 3 ingår transportkostnad till förbränningsanläggning och behandlingskostnad vid energiutvinning. Behandlingskostnaden per ton är summan av de årliga driftkostnaderna dividerat med mängden brännbart och organiskt avfall, 3 750 ton. Handlingsalternativ 1 Investeringar: 6 700 000 kronor (kompostanläggning och omlastningsstation) Kostnad år 2006: 2 035 000 kronor 543:-/ton (Organiskt: 1 235 000:-, brännbart: 800 000:-) Handlingsalternativ 2 Investeringar: 400 000 kronor (omlastningsstation) Kostnad år 2006: 2 260 000 kronor (Organiskt: 1 460 000:-, brännbart: 800 000:-) Handlingsalternativ 3 Investeringar: 400 000 kronor (omlastningsstation) Kostnad år 2006: 1 714 000 kronor (Förbränning: 1 714 000:-) 603:-/ton 457:-/ton Ekologi Handlingsalternativ 1 Lokalt omhändertagande i kommunen av organiskt avfall. Vid transport av brännbart avfall till Sundsvall sker emissioner av CO 2 med ca 33 ton per år. Energiinnehållet i det brännbara avfallet motsvarar ca 485 m 3 eldningsolja årligen. Handlingsalternativ 2 Den resurs som det organiska avfallet utgör tas inte om hand lokalt i kommunen. Vid transport till Gräfsåsen sker emissioner av CO 2 med ca 12 ton per år. Emissioner av CO 2 vid transport till Sundsvall, ca 33 ton per år. Genom förbränning utnyttjas energiinnehållet i avfallet. Handlingsalternativ 3 Näringsämnen i det organiska avfallet tas inte om hand. Varken lokalt i kommunen eller efter förbränning. Genom förbränning utnyttjas energiinnehållet i avfallet, ca 845 m 3 årligen. Vid 11
transport till Umeå sker emissioner av CO 2 med ca 130 ton per år och till Sundsvall med ca 71 ton per år. Slutsats Alternativ 2 och 3 har en låg investeringskostnad jämfört med alternativ 1. På kort sikt är alternativ 3 att föredra, låg behandlingskostnad per ton och en låg investeringskostnad. I ett längre tidsperspektiv är alternativ 1 att föredra. Detta med tanke på att slam från reningsverk och enskilda avlopp även kan komposteras i kompostanläggningen, dock skilt från matavfall. Alternativ 1 medför lokalt omhändertagande av det organiska materialet vilket inte sker i de andra två alternativen. Färdigkomposterat matavfall kan användas inom såväl jordbruket, växthus och privata trädgårdar. Komposterat avloppsslam ska om möjligt användas som gödningsmedel och i andra hand som anläggningsjord eller täckmaterial på tippar. Vid transporter sker utsläpp av växthusgasen CO 2. Utsläppen är störst i alternativ 3 och minst i alternativ 1. Totalt sett genererar handlingsalternativ alt 1 minst miljöbelastning och alt 3 störst. Sammantaget ur miljöhänsyn bedöms alternativ 1 vara det mest gynnsamma av de tre handlingsalternativen. Förändringar sedan föregående avfallsplan Nya lagar Producentansvar Den 1:a juli 2001 infördes producentansvar för elektroniska och elektriska produkter, så kallat elavfall, enligt Förordning (2000:208) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. Uttjänta produkter kan lämnas på någon av kommunens ÅVC. Batterier För batterier gäller sedan oktober 1999 Förordning (1997:645) om batterier. I förordningen regleras att kommunen är ansvarig för att insamling sker av småbatterier. Insamlade batterier tas sedan om hand och sorteras av JAFAB. Öppna nickel-kadmiumbatterier (NiCd) och blybatterier över 3 kilogram omfattas inte av det kommunala ansvaret. Miljöbalk Den svenska miljölagstiftningen har samlats i en gemensam lag, Miljöbalk (1998:808) som började gälla 1:a januari 1999. Deponering av avfall För att anpassa svensk lagstiftning mot EU-direktiv 1999/31/EG angående deponering av avfall gäller sedan 7:e juni 2001 Förordning (2001:512) om deponering av avfall. I förordningen regleras att fr.o.m. 1:a januari 2002 är det inte längre tillåtet att lägga utsorterat brännbart avfall på deponi och att detsamma gäller för organiskt avfall fr.o.m. 1:a januari 2005. 12
Omställningsplaner Enligt Förordningen (2001:512) om deponering av avfall ska verksamhetsutövare av avfallsupplag lämna in en omställningsplan till länsstyrelsen senast 1:a juli 2002. Ett av syftena med omställningsplanen är att skapa ett planeringsunderlag som ger information om hur stor deponeringskapacitet som kommer att finnas samt vilka deponier som kommer att stängas. En omställningsplan ska inlämnas för varje deponi som hade tillstånd att ta emot avfall den 16:e juli 2001 eller som inte var avslutade vid detta datum. Åtta avfallsupplag inom kommunen omfattas av kraven. Sju i kommunal regi och en privat. Brattåsens hushållsavfallstipp Åre kommun Järpbyns grovavfallstipp Åre kommun Heljesunds slambehandlingsanläggning Åre kommun Brattåsens slambehandlingsanläggning Åre kommun Brännvallens slambehandlingsanläggning Åre kommun Kallrörs slambehandlingsanläggning Åre kommun Östra Vålådalens slambehandlingsanläggning Åre kommun Kolåsens slambehandlingsanläggning Jämtfrakt AB För deponier som avses att drivas efter år 2008 ska en anpassningsplan upprättas och för deponier som ska stängas före år 2008 ska en avslutningsplan upprättas. Anpassningsplanen ska beskriva hur en deponi anpassas med avseende på bottentätning, insamling och rening av lakvatten samt hur deponin ska skyddas så att grund- och ytvatten inte tränger in. Om behov finns ska åtgärder tas för att förebygga att olägenheter uppstår som deponin kan orsaka genom t.ex. trafik och skadedjur samt utsläpp av lukt, damm etc. Anpassning av deponier till förordningen och föreskrifterna om deponering av avfall ska vara klar vid utgången av år 2008. Under anläggningens drift ska provtagning och mätning kontinuerligt ske av lakvatten, grundvatten, ytvatten och deponigas. En avslutningsplan ska beskriva hur sluttäckning av en deponi ska utformas för att mängden lakvatten som passerar genom täckningen ska ligga inom bestämt gränsvärde. Ett underhållsoch övervakningsprogram upprättas för att kontrollera skyddet för människor och djurs hälsa och miljön. Kontroll ska ske under en period av minst 30 år efter att deponin är avslutad. Deponigas Enligt förordningen 2001:512 gäller att för avfallsupplag som tar emot biologiskt nedbrytbart avfall för deponering ska deponigas (metangas) samlas in. Om insamlad deponigas inte kan användas för energiutvinning ska den facklas eller hanteras på annat miljömässigt mer effektivt sätt. Avfallsupplag i kommunen som berörs är Brattåsens hushållsavfallstipp. Mottagningskontroll Protokoll över mottaget avfall ska föras fr.o.m. 1:a juli 2002. Kontrollen ska innefatta avfallets mängd, egenskaper, ursprung, mottagningsdatum, avlämnarens identitet samt vart på deponin avfallet placerats. 13
Farligt avfall Enligt Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd gäller fr.o.m. 1:a december 2001 ny SNI-kod för anläggningar där farligt avfall mottages, omlastas eller mellanlagras. Hittills har anläggningarna kodats som B-anläggningar men ska hädanefter kodas efter hur mycket tonnage de tar emot av olika typer av farligt avfall. För farligt avfall kommer en ny klassning att gälla fr.o.m. 1:a januari 2002. EU-kommissionen tog ett beslut (EU-direktiv 2000/532/EG) i januari 2001 om ändring av nuvarande avfallsförteckning. Den nya klassificeringen innebär att ett visst avfall som innehåller farliga ämnen är farligt avfall medan samma avfall som inte innehåller farliga ämnen inte är farligt avfall. Ex impregnerat och icke impregnerat virke. Fr.o.m. 1:a januari 2002 klassas allt el-avfall som farligt avfall. Deponiskatt Fr.o.m. 1:a januari 2000 gäller Lag (1999:673) om skatt på avfall. Skatt ska betalas in till staten för allt avfall som slutgiltigt behandlas genom deponering. Skattesatsen sattes till 250 kr/ton, exkl. moms. Skattesatsen är fr.o.m. år 2002 satt till 288 kr/ton, exkl. moms. Nya rutiner Farligt avfall Ny insamlingsrutin infördes under våren 2000 för hushållens farliga avfall. Syftet var att öka tillgängligheten och servicegraden på insamlingen och därmed öka mängden insamlat farligt avfall. Samtliga permanenthushåll i kommunen erhöll en FA-box (farligt-avfallbox), fritidshusägare erhåller en FA-box om de så önskar. FA-boxen är försedd med en dekal som kort informerar om insamlingsreglerna. Tömning av boxen sker vid två tillfällen per år, vår och höst samtidigt med hämtningen av grovavfall. Ensilageplast från jordbruk Enligt definitionen i avfallsförordningen är plast att betrakta som organiskt avfall. Detta innebär att plast inte längre får deponeras efter 1:a januari 2005. Ensilageplastens form och egenskaper, stora sjok kombinerat med dess elasticitet gör att plasten kräver ett speciellt omhändertagande både vid energiutvinning och deponering. För närvarande tar förbränningsanläggningar inte gärna emot ensilageplast pga. problemen som nämns ovan. Produktens egenskaper innebär även att den måste hanteras på speciellt sätt vid en eventuell deponering. För att kommunen ska ta hand om ensilageplast genom deponering fram till år 2005 kommer, förutom tippavgifter, ett självkostnadspris för extra hantering att debiteras avlämnaren. Avfall från energiutvinning Aska från fjärrvärmeverk tas fr.o.m. 1:a januari 2002 inte längre emot i kommunen för slutgiltigt omhändertagande genom deponering. Detta pga. att kommunens avfallsupplag saknar tillstånd för detta. 14
ÅVC, återvinningscentraler Två nya ÅVC i Järpen och Hallen öppnades i början av år 2000. På dessa ställen kan grovsopor, företagsavfall, rent trä och rent metallskrot samt elavfall lämnas. Bygg- och rivningsavfall Anvisningar, den så kallade Hjälpredan, har gått ut från kommunförvaltningen på hur sortering av bygg- och rivningsavfall ska ske. Detta med avseende på farligt- och miljöstörande avfall. Hjälpredan kommer att färdigställas under år 2002. Under år 2001 har samtliga byggfirmor och entreprenörer inom kommunen, som åtar sig bygg- och rivningsuppdrag, fått Hjälpredan och ett informationshäfte från Boverket på vad bygg- och rivningsavfall kan innehålla och hur det ska hanteras. Träavfall rent från metallföremål, ej nedsmutsat eller impregnerat (=farligt avfall) sorteras som brännbar fraktion. Träavfallet från Åre kommun levereras till Jämtkraft för förbränning i deras fjärrvärmeverk i Lugnvik, Östersund. Latrin Latrin samlas in via latrincontainrar som finns utställda runt om i kommunen. Slutgiltigt omhändertagande av latrinet sker genom deponering. En drive gjordes hösten 1999 mot alla latrinabonnenter, ca 500 stycken, om att ta hand om avfallet på den egna fastigheten genom kompostering. Omkring 50 stycken abonnenter anmälde sitt intresse. Av dessa har ett tiotal hoppat av p.g.a. olika anledningar. Soprumsinventering Under hösten år 2000 inspekterade Tekniska avdelningen samtliga soprum/sophus i kommun. Bakgrunden till inspektionen var att kartlägga om utrymmena följde ställda krav med avseende på arbetsmiljö enligt Arbetsskyddsstyrelsen och utformning enligt Boverkets byggregler. Resultatet av inventeringen delgavs respektive fastighetsägare. Vanliga påpekanden var att : utrymmen och utrustning inte var anpassade för uppkomna avfallsmängder och hämtningsintervall. annat avfall förvarades i soputrymmena. utrymmena var smutsiga utrymmena var svåra att rengöra grovsopor inte förvarades separat på lämpligt sätt, exempelvis i soprum eller container. opaketerat avfall placerats i sopkärlen. hinder förekom efter sopkärlens transportväg. Kommunen ställde krav på vissa fastighetsägarna att göra större åtgärder, t.ex. ombyggnation av soputrymmen. Större brister som inte åtgärdas kommer att meddelas Miljö och bygg- och räddningsnämnden för vidare handläggning. Vid eventuella olägenheter för sophämtningsfordonets personal hämtas inte avfallet förrän olägenheten är avhjälpt. 15
Nuvarande avfallshantering Organisation och ansvar I Åre kommun är det kommunstyrelsen som är ansvarig för att det kommunala renhållningsansvaret fullgörs. Kommunen har sedan år 1991 det övergripande planeringsansvaret för all avfallshantering. Vidare har kommunen skyldighet att svara för att hushållsavfall och hushållens farligt avfall transporteras till behandlingsanläggning. Kommunen har tagit utökat ansvar för företagens farliga avfall enligt 15 avfallsförordningen (SFS 2001:1063). Verkställande åt kommunstyrelsen att sköta renhållningen är tekniska avdelningen, Åre kommun. Det praktiska utförandet av renhållningsverksamhetens drift och skötsel är utlagd på entreprenad. Nuvarande avtal är med Jämtfrakt AB och gäller i fyra år t.o.m. 31 december 2003 exkl. optionsår. Varje kommun ansvarar för att utarbeta en avfallsplan. Vad en avfallsplan ska innehålla finns reglerat i 11, kap 15 i miljöbalken. Där föreskrivs att avfallsplanen ska innehålla uppgifter om avfall inom kommunen och om kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet. Avfallsplanen ska täcka hela kommunen och innehålla en inventering av avfallsströmmarna, insamlings- och behandlingsmetoder samt omfatta alla avfallsslag som förekommer i kommunen. Även sådant avfall som inte ingår i kommunens ansvarsområde. Avfallsplanen antas av kommunfullmäktige och ingår i kommunens renhållningsordning. Avfallsplanen lämnas in till länsstyrelsen, de gör en sammanfattning som skickas till Naturvårdsverket. I Åre kommun hämtas hushållsavfall på cirka 5 300 hämtningsställen och omfattar cirka 10 000 abonnenter. Under år 2000 var avfallsmängden 13 003,6 ton i kommunen (tabell 1). Av detta gick nästan 19 % till återvinning. En sammanställning av avfallsmängder 1995-2000 se bilaga D. Från abonnenterna samlas avfallet in via eget eller gemensamt sopkärl på 190 eller 370 liter, alternativt i containrar. Containrar ägs av fastighetsägare. Varje kärl/container är märkt med en transponder vilket gör att tömningsfordonets dator registrerar behållare och abonnent vid tömning. Uppgifterna ligger sedan till grund för debitering av den rörliga delen av renhållningstaxan. Abonnenterna debiteras renhållningsavgifter kvartalsvis. I kommunen finns en hushållstipp i Brattåsen och en grovsoptipp i Järpbyn. Återvinningscentraler (ÅVC) finns i Brattåsen, Hallen och Järpen för sorterade grovsopor och företagsavfall. I Järpen finns även en företagsstation för producentansvarigt avfall. Vid Järpens ÅVC tas skrymmande förpackningsavfall emot. En FA-station för mottagning och mellanlagring av farligt avfall finns fr.o.m. våren 2002 i Järpen. Återvinningsstationer (ÅVS) där endast producentansvarigt avfall från hushållen kan lämnas finns på 20 ställen. Entreprenörer Entreprenör för den kommunala renhållningen är Jämtfrakt AB. Nuvarande avtal gäller i fyra år exklusive ett optionsår och löper ut den 31:a december 2003 exklusive optionsår. Underentreprenörer är fem stycken. - Klensmeden AB - Stefan Danielssons Åkeri - Hyttstens Åkeri i Järpen AB - Wallin & Larsson Åkeri AB - Hallenbygden i Samverkan Ekonomisk Förening 16
Tabell 1. Sammanställning över avfallsmängder i ton för Åre kommun år 2000. Avfallskategori Mängd Deponerat Återvunnet Hushållsavfall och därmed liknande avfall 8533,2 6484 2049,2 Delfraktioner Köksavfall 3344 2544 800 1 Papper (producentansvar) 894-894 Glas (producentansvar) 225-225 Plast (producentansvar) 43-43 Metall (producentansvar) Grovavfall (vitvaror) Elektronik Farligt avfall, hushåll Enskilt avlopp, trekammarbrunnar Latrin 19 28 19 21,2 3840 100 - - - - 3840 100 19 28 19 21,2 Metallskrot 140 140 Trä 8 8 Däck 66 66 Farligt avfall, verksamheter 77,4 77,4 Park- och trädgårdsavfall - - - Bygg- och rivningsavfall 1648,5 1648,5 Avfall från energiutvinning 555 555 Avfall från behandling av kommunalt 1673 1573 100 2 avloppsvatten Avfall från utvinning av mineraliska produkter 300 300 Branschspecifikt avfall 0 Ej branschspecifikt avfall 2,5 2,5 Totalt 13003,6 10563 2440,6 1/ Hemkompostering 2/ Strängkompostering, Brattåsen Insamling, omhändertagande och mängder Producentansvarigt avfall Som producentansvarigt avfall räknas returpapper, förpackningar av wellpapp, kartong, glas, metall och plast, elektroniska och elektriska produkter, däck och bilar. Detta avfall faller inte under det kommunala renhållningsmonopolet. Förpackningar Producentansvar för papper och förpackningar regleras i Förordning (1994:1205) om producentansvar för returpapper och Förordning (1997:185) om producentansvar för förpackningar. Insamlade volymer se tabell 2. I bilaga E redovisas vart insamlat förpackningsavfall tar vägen. Tabell 2. Insamlade förpackningar och returpapper, Åre kommun. Vikt i ton sedan 1998. Material 1998 1999 2000 Wellpapp 120 200 210 Allpapp (kartong, tidningar etc.) 591 654 659 Metall 8 13 19 Glas, färgat och ofärgat 187 209 225 Plast 35 42 43 17
Till företagsstationen för skrymmande förpackningsavfall på Järpens ÅVC lämnades merparten av insamlad wellpapp, 84 ton. Övrigt lämnat förpackningsavfall från företag; metall 2 ton, mjukplast 6 ton och hårdplast 5 ton. Dessa volymer ingår i tabell 2. Däck Enligt Förordning (1994:1236) om producentansvar för däck är alla som yrkesmässigt tillverkar, importerar eller säljer däck skyldiga att ta emot dessa. Syftet är att minst 80% av alla däck omhändertas på annat sätt än genom deponering. Materialbolaget för däck är Svenska Däckåtervinning AB (SDAB). Vid köp av nya däck tar återförsäljarna emot de gamla men inga utöver de som byts. Dessa får kunden lämna mot en avgift på någon av kommunens ÅVC. Insamlade däck från återförsäljare och ÅVC samlas in av SDAB som sedan ombesörjer återvinningen. Under år 2000 lämnades cirka 66 ton kasserade däck in till kommunens återvinningscentraler. Huvuddelen av däcken som samlas in i Sverige går till cementindustrin för energiutvinning och knappt 10% går till materialåtervinning. Bilar Producentansvaret gäller för nyregistrerade bilar efter 31 december 1997 enligt Förordning (1997:788) om producentansvar för bilar. Förordningen reglerar att den som yrkesmässigt i Sverige tillverkar eller till Sverige tar in bilar är skyldig att ta emot uttjänta dessa för återvinning. För bilar registrerade före 31 december 1997 gäller att ägaren själv får ombesörja att bilen skrotas vid godkänd bildemonteringsanläggning. Närmaste bildemonteringsfirma ligger i Lugnvik, Östersunds kommun. Elektroniska och elektriska produkter Producentansvar för elektriska och elektroniska produkter regleras i Förordning (2000:208) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. Lagen säger att den som yrkesmässigt tillverkar, för in till Sverige eller säljer elektriska och elektroniska produkter endast är skyldig att ta emot uttjänta produkter i samband med nyförsäljning. Följande produkter ingår i förordning om Elektriska och elektroniska produkter: Varor för användning i hushåll eller Klockor därmed jämförbar användning samt Spel och leksaker handverktyg och trädgårdsredskap Ljuskällor och armaturer för ljuskällor IT-utrustning och kontorsutrustning Medicinteknisk utrustning Telekomutrustning Laboratorieutrustning TV, audio- och videoutrustning Kameror och fotoutrustning Insamling och omhändertagande Elprodukter som innefattas av producentansvar kan hushållen lämna avgiftsfritt på någon av de tre ÅVC i kommunen. Materialbolaget för det producentansvariga elavfallet är El-kretsen AB och företag anslutna till El-kretsen AB lämnar allt avgiftsfritt. Övriga företag kan lämna producentansvarigt el-avfall upp till en kubikmeter per öppetdag utan avgift. Elavfall som inte omfattas av producentansvar kan lämnas mot avgift på närmaste ÅVC. Till sådant avfall räknas bl.a. utrustning avsedd för fast installation för uppvärmning, kylning eller 18
ventilation av byggnader. Elektrisk utrustning för användning i fordon och verksamheter (elmotorer, pumpar, svarvar osv.) samt neonljusrör och elektriska reklamskyltar. Kyl- och frysmöbler omfattas inte av producentansvar utan ingår i det kommunala renhållningsansvaret. Kasserade kyl- och frysmöbler kan lämnas utan kostnad till ÅVC för mellanlagring innan transport sker till Bjästa Återvinning AB. De kan även lämnas vid grovsopsinsamlingen som sker två gånger per år. Mängder Under 2000 insamlades för återvinning och destruktion ca 19 ton elavfall. En ökning av mängden elavfall förväntas till följd av att flera avfallslag ingår i avfallskategorin samt det lagstiftade producentansvaret. Hushållsavfall och därmed jämförligt avfall Definition Avfall som uppkommer som en direkt följd av att människor, oavsett ändamål eller verksamhet, uppehåller sig inom en lokal eller anläggning (enligt Naturvårdsverkets Allmänna råd, 91:1). Enligt Miljöbalk (1998:808) definieras hushållsavfall som avfall vilket kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet. Annan verksamhet kan vara: industrier personalmatsalar skolor samlingslokaler sjukhus och andra vårdinrättningar affärsrörelser restauranger järnvägsstationer fritidsanläggningar Hushållsavfall kan indelas i olika delfraktioner som - producentansvarigt avfall - brännbart avfall - organiskt avfall - inert avfall - grovavfall - farligt avfall Till hushållsavfall räknas även latrin och slam från enskilda brunnar. Insamling och omhändertagande Insamling av hushållsavfall sker i uppgjorda zoner med tvåveckorshämtning i hela kommunen förutom i Åre och Duved där hämtning sker veckovis. Hushållsavfall från permanentboende i enfamiljshus och flerbostadshus läggs i sopkärl på 190 eller 370 liter. För enskilda hushåll och flerbostadshus sker tömning enligt fastställd turlista. Fritidsboende och hushåll utan eget sopkärl har möjlighet att lägga sitt hushållsavfall i en betalsäck. Betalsäckar finns att köpa på för närvarande 17 ställen i kommunen. Fyllda säckar lämnas efter kontakt med personalen på någon av inköpsställena. Avfall från företag och verksamheter samlas in i containrar eller sopkärl och tömning sker via budning. 19
Insamling av hushållens grovsopor sker två gånger per år, vår och höst. Latrin För latrin finns 22 st uppsamlingsplatser och två olika insamlingssystem. Latrin kan dels lämnas i speciella latrincontainrar och dels i en separat avdelning i befintliga sophus. Tömning utförs av entreprenör vid behov då samtliga latrinbehållare töms. Under år 2000 samlades det in 100 ton latrin. Slutgiltigt omhändertagande sker vid Brattåsen genom deponering. Slam från enskilda anläggningar Från de mindre reningsverken, 12 st (bilaga F) i kommunal och privat regi samt trekammarbrunnar går oavvattnat slam till någon av de 10 slambehandlingsanläggningarna i kommunen för behandling eller deponering. Åtta av anläggningarna är kommunala och två privata (bilaga G). I kommunen finns det ca 1 600 stycken trekammarbrunnar varav ca 1 300 stycken töms årligen. Under år 2000 omhändertogs 3 840 ton oavvattnat slam. Brännbart avfall Enligt Förordning (2001:512) om deponering av avfall får brännbart avfall fr.o.m. 1 januari 2002 inte längre deponeras. Definition på brännbart avfall enligt Avfallsförordning (2001:1063) är avfall som kan brinna utan energitillskott efter det att förbränningsprocessen startat. I förordningen står även att brännbart avfall ska förvaras och transporteras skilt från annat avfall. Ingen utsortering av brännbart hushållsavfall sker år 2002. Företag som har träspill som restprodukt sorterar i regel ut fraktionen från övrigt avfall och använder detta för egen energiutvinning. Mottaget träavfall har sorterats ut sedan halvårsskiftet 2001 och ska skickas som provleverans till värmeverket i Lugnvik för energiutvinning. Organiskt och komposterbart avfall Enligt Förordning (2001:512) om deponering av avfall får organiskt avfall fr.o.m. 1 januari 2005 inte längre deponeras. Definition på organiskt avfall enligt Avfallsförordningen (2001:1063) är sådant avfall som innehåller organiskt kol, exempelvis biologiskt avfall och plastavfall. I kommunen sker ingen utsortering av komposterbart avfall från övrigt hushållsavfall för kompostering i kommunal regi utan den kompostering som utförs sker privat. Knappt vartannat hushåll beräknas hemkompostera. Försök med mer storskalig kompostering sker av en jordbrukare som våtkomposterar kogödsel tillsammans med ca 10 ton organiskt avfall från ett turisthotell i Åre. Jordbrukarens färdigkomposterade material används som näringsämne på den egna gården. Under vintern 2001/2002 kommer även Kretsloppshuset i Mörsil att börja kompostera. Komposterbart avfall kommer att lämnas av affären, skolan, ålderdomshemmet och privatpersoner i Mörsils samhälle. De beräknar att ta emot ca 20 ton komposterbart avfall per år. Slutprodukten ska användas som näringsämne i den egna odlingen. 20
Inert avfall Inert avfall brinner inte, löses inte upp och bryts inte ner biologiskt. Till fraktionen räknas t ex porslin, keramik, stengods, spegel- och fönsterglas. Ingen utsortering av inert avfall sker i hushållen utan det läggs tillsammans med det övriga hushållsavfallet i befintligt sopkärl. Grovavfall Som grovavfall räknas sopor som är så tungt, skrymmande etc. att det inte kan samlas in i sopkärlet. Sådant avfall från hushållen kan lämnas, kostnadsfritt, i samband med grovsopsinsamlingen som sker två gånger per år eller mot avgift direkt till någon av kommunens ÅVC:n. Som grovsopor räknas kasserade möbler, kyl- och frysmöbler, cyklar, barnvagnar, sparkar, skottkärror etc. Till fraktionen räknas även trädgårdsavfall från enfamiljsbostäder. Park- och trädgårdsavfall Definition I huvudsak vegetabiliskt avfall från skötsel av park- och trädgårdsanläggningar etc (enligt Naturvårdsverkets Allmänna råd, 91:1). Det finns tre olika kategorier av avfall som faller under park- och trädgårdsavfall; från flerbostadshus, parkavfall och kyrkogårdsavfall. Trädgårdsavfall från enfamiljsbostäder räknas till kategori grovavfall. Insamling och omhändertagning För hyres- och bostadsrättsföreningar uppskattas generellt att fem kilo per lägenhet och år produceras. I regel tas restprodukter omhand av föreningarna själva. Parkavfall från kommunens parkförvaltning är av ringa omfattning. Uppkommet kyrkogårdsavfall tas om hand av kyrkogårdsförvaltningarna själva genom bl.a. kompostering. Mängder Mängd är svår att uppskatta då ingen egentlig insamling förekommer. Bygg- och rivningsavfall Definition Avfall från nyproduktion (husbyggnads- och anläggningsverksamhet), avfall från rivning och ROT-verksamhet (Renovering och Tillbyggnad) samt jord- och schaktmassor (enligt Naturvårdsverkets Allmänna råd, 91:1). Regler för hur rivning ska ske finns i Plan- och bygglag (1987:10). I de fall en rivningsplan erfordras, ska rivningen ske på ett sådant sätt att olika material tas om hand var för sig. Rivningsplanen ska godkännas av Miljö och bygg- och räddningsnämnden. Insamling och omhändertagning Bygg- och rivningsavfall är en avfallskategori som sorteras i följande fraktioner, trä, metall, emballage, avfall av papper och plast, farligt avfall samt deponirest. Avfallet samlas i 21
container vid byggen etc. som sedan transporteras till Brattåsen eller Järpbyn för deponering eller mellanlagring. Hela dörrar och fönster tas emot utan avgift. Bygg- och rivningsavfall som uppkommer i västra delarna av kommunen transporteras till Brattåsens hushållsavfallstipp och avfall från kommunens östra delar har transporterats till Järpbyns grovavfallstipp. Privatpersoner kan lämna sitt avfall på Järpens eller Hallens ÅVC. På Brattåsens ÅVC kan allt bygg- och rivningsavfall lämnas utom trä. Bygg- och rivningsavfall som räknas som farligt avfall omhändertas via JAFAB mot avgift. Insamlat träavfall rent från metallföremål och färgrester var under år 2000 ca 8 ton. Från byggarbetsplatser har även en mindre mängd mindre rent träavfall insamlats under den mest byggintensiva perioden. Rent träavfall planeras att skickas till värmeverket i Lugnvik för energiutvinning. Återanvändning av bygg- och rivningsavfall förväntas att tillta med ökade krav på selektiv rivning. Mängd Under år 2000 deponerades 1611 ton på Järpbyns grovavfallstipp och 37,5 ton på Brattåsen. Mängd som går till deponering varierar år från år beroende på konjunkturen i byggbranschen. Avfall från energiutvinning Definition Slagg, askor och rökgasreningsprodukter från koleldning, ved-, flis-, och torveldning samt oljeeldning (enligt Naturvårdsverkets Allmänna råd, 91:1). I kommunen finns åtta pannor på sex orter där aska blir en restprodukt. Samtliga pannor eldas med biobränsle som flis, bark och sågspån. (bilaga H). Insamling och omhändertagning Aska från de åtta pannorna samlas in av entreprenör och har deponerats på Järpbyns grovavfallstipp. Mängder Under 2000 deponerades 555 ton aska från de åtta pannorna. Avfall från behandling av kommunalt avloppsvatten Definition Slam, rens och sand från kommunala avloppsreningsverk (enligt Naturvårdsverkets Allmänna råd, 91:1). Insamling och omhändertagning Från de tre större reningsverken i kommunen Åre, Järpen och Mörsil går avvattnat avloppsslam från Åre till Brattåsen avfallstipp och från Järpen och Mörsil till Järpbyn för deponering. Vid enstaka tillfällen kan reningsverken behöva tömma oavvattnat slam som då går till slambehandlingsanläggningar (främst Brännvallen). Mängder Avvattnat slam år 2000 från de större reningsverken uppgick till 1 673 ton. Av detta strängkomposterades 100 ton på Brattåsens tipp/åvc. 22
Avfall från behandling av industriellt avloppsvatten Definition Slam och annat avfall från behandling av industriellt avloppsvatten (enligt Naturvårdsverkets Allmänna råd, 91:1). Mängd I Åre kommun förekommer ingen egen rening av industriellt avloppsvatten utan allt avloppsvatten går till någon av de kommunala reningsverken för rening. Avfall från utvinning av mineraliska produkter Definition Branschspecifikt avfall från brytning och utvinning av malm, mineraler, kol, torv, råpetroleum, naturgas etc (enligt Naturvårdsverkets Allmänna råd, 91:1). I kommunen är ett företag verksam inom branschen. Insamling och omhändertagning Uppkommet avfall som brytningsrester vid gruvdrift tas om hand internt genom deponering i gamla gruvschakt. Mängd Under år 2000 producerades ca 300 ton gruvavfall. Branschspecifikt avfall Definition Fast eller flytande avfall som uppkommer som en direkt följd av verksamheten, dvs processavfall, spill och kassationer. Innefattar avfall från industrier, jord- och skogsbruk, partihandel, varuhandel och varuförmedling, och offentlig förvaltning och andra tjänster (enligt Naturvårdsverkets Allmänna råd, 91:1). Mängd Det branschspecifika avfallet i kommunen utgörs av metallskrot från tillverkningsindustri som skickar metallskrotet till Stena Metall för återvinning. Ej branschspecifikt avfall Definition Fast eller flytande avfall som inte uppkommer som en direkt följd av verksamheten och som inte kan hänföras till någon annan huvudgrupp av avfallstyp. Innefattar avfall från industrier, jord- och skogsbruk, partihandel, varuhandel och varuförmedling, och offentlig förvaltning och andra tjänster (enligt Naturvårdsverkets Allmänna råd, 91:1). Mängd Under år 2000 deponerades 2,5 ton inte branschspecifikt avfall på Brattåsens avfallstipp. I övrigt är det svårt att uppskatta mängder då ingen utsortering sker utan fraktionen blandas i regel tillsammans med övrigt avfall från verksamheten. 23