BöneLIV! Av: Johannes Djerf Det finns ingenting som är så fantastiskt, som ger ett sådant pirr i hjärteroten och som är så spännande som gemenskapen mellan skaparen och det skapade. Det finns ingenting som är så underbart och som ger en sådan frid och trygghet som att få berätta om det som ligger på ens hjärta för honom som älskar mig utan baktankar, som känner hela mig, rakt igenom och som känner hela min situation som jag står i till och med bättre än vad jag själv gör. Det finns ingenting som kan ge sådan tröst under de svåra dagarna som gemenskapen med Gud. Och det finns ingenting som kan ge sådan glädje som att få sin längtan, få se sina drömmar och önskningar verkliga genom denna gemenskaps kraft och möjligheter. Det finns ingenting som är större i livet än att få se hur bönen kan förändra en annan människas liv! Men samtidigt så finns det nästan ingenting som är så svårt ibland. Som kan vara så tungt, som kan väcka så många frågor, och så mycket tvivel. Ibland finns det ingenting som kan ge så mycket dåligt samvete och så många bördor på ens axlar som just bönen. Och därför så tror jag att det finns ett djupt behov att hålla samtalet om bön levande och samtala om vad du och jag behöver veta när vi ber? Hur du och jag kan finna glädjen i vårt böneliv? Hur du kan hitta livet i bönen helt enkelt, och inte bara någon sista utväg när det gör lite ont. För jag tror att vi alla kan hålla med om att vi alla längtar efter gemenskapen! Som en av våra alphadeltagare sa förra våren jag vet inte om jag tror på Gud, men jag har för ett tag sedan börjat be varje kväll. Alltså dragningen till Gud ligger nerlagd i oss på något sätt. Vi är inte bara beroende av det naturliga hela tiden som går att förklara med logiken utan vi är beroende av det övernaturliga! Vi är beroende av Gud, han som ger oss liv i överflöd. Och för att närma oss några goda och viktiga nycklar till att komma hem till glädjen och kraften i bönen så ska vi idag följa Nehemja. Då vi befinner oss i den persiska huvudstaden Susa år 445 f.kr. Där den persiska kungen Artaxerxes, ska inte mitt barn heta, men det hette denna kung och här i Susa så hade han sin vinterbostad, i en borg byggt av cederträ och smyckad med mängder av guld och silver. Och i denna borg, Susans vackraste byggnad så jobbade Nehemja som munkskänk. Han hade alltså tillsyn över drycken som serverades. Han provsmakade den och hällde upp åt gästerna.
Han var ansvarig för att inget gift var blandat i sin herres dryck och ibland var han tvungen att dricka av den innan den serverades. Så munskänken vann ofta sin herres tillgivenhet vilket även kunde ge honom en ställning med stort inflytande. Vilket nu skulle behövas. För i den judiska månaden kislev, alltså runt november/december någongång så kommer Hanani, en bror till Nehemja, kanske biologisk, det vet vi inte, men i vilket fall så verkar det vara en trofast vän som tillsammans med några män nu kommit ifrån Juda. Då Nehemja direkt vill veta hur det är med hans folk judarna och hur det är med hans stad, Jerusalem. Hur har det gått med alla de som räddats ifrån fångenskapen i Babylon? Och hur har det gått med återuppbyggnaden av templet i Jerusalem? Han längtar efter att få höra goda nyheter, men möts istället av oerhört tragiska rapporter. Männen berättar att de som är kvar efter fångenskapen lider stor nöd och utsätts för en enorm förnedring. Jerusalems mur är nedbruten. Portarna till templet är nedbrända. Allt det arbeta som Esra hade börjat i templet. All återuppbyggnad som gjort att gudstjänsten kommit igång igen hade nu stannats av. Tempeltjänsten hade stannat av. Lovsången hade tystnat. Fienden hade tagit över allt av tro och hopp. När jag hörde detta satte jag mig ner, och jag grät. Jag sörjde i flera dagar och fastade och bad inför himmelens Gud. står det i kap.1:4. Nehemja bad till Gud. Han kunde inte bara skaka av sig det. Han är 120 mil därifrån och för många av oss så kanske det låter som att det inte borde röra han så jätte mycket då. Han kunde väl bara säga att det angår inte mig, han hade det ju bra. Han var en av kungens närmaste män. Han bodde i värsta grymma slottet och hade mat på bordet och levde i trygghet. En liten bön är ju förståligt, men att sörja i flera dagar över något som var så långt bort för honom själv, låter kanske mycket märkligt. Men för Nehemja så var det inte så konstigt. För det var ju hans församling, hans folk det handlade om. Det var Guds stad, och han låter sig identifiera sig med situationen och är bredrövad. Och det står att han fastade och bad till Himmelens Gud. Och anledningen till att han fastade var inte att han ville plåga sig själv på något sätt eller komma i bättre läge för Gud och bli bättre bönhörd. Det har fasta aldrig handlat om och det kommer det aldrig att göra, i alla fall inte i tron på vår Gud. Man kan aldrig köpa sig ett bönesvar på något sätt! Så är det, du kan aldrig göra något speciellt för att Gud ska lyssna mer eller svara snabbare, löftet ifrån Gud om svar på vår bön är detsamma för oss var och en, vilka vi än är, vad vi än har gjort eller inte gjort så säger Jesus be, så skall ni få.
Det finns inga men fasta först i två dagar eller om du ber högt och länge, utan han säger bara be, så skall ni få punkt. Så för Nehemja så handlar fastan i denna stund om ett uttryck för sorg i första hand. Nehemja kunde inte äta. Han kunde inte dricka. Hans sorg över synden som begåtts i Jerusalem var för stor, och han börjar sin bön i vers 5 med att säga: O, HERRE, himmelens Gud, du store och fruktansvärde Gud, du som håller fast vid förbundet och ger nåd åt dem som älskar dig och håller dina bud. Nehemja börjar sin bön på ett sätt som vi har mycket att lära av. När vi börjar vår bön så är vi oftast angelägna om att direkt få berätta varför vi nu kommit för att be och vad våra stora förbönsämnen är, inte minst om livet är surt och svårigheter drabbat oss. Men Nehemja, liksom många andra i Bibeln, rusar inte fram med sina önskningar det första de gör, utan han börjar med att tänka till på ok, vem är det som jag pratar med!? Det är Himlens Gud som han pratar med, han som har makt över himmel och jord och som är större än alla andra smågudar i Persien, Han pratar med den Gud som är värd vördnad och respekt, alltså det är inte vem som helst! Och Gud är trofast. Inom honom så kanske tvivlet började närma sig hans hjärta för att slå sig ner och ta en trevlig kopp kaffe, men för att inte fylla på tvivlets kaffekopp igen så behöver han påminna sig om och göra klart för sig själv att Gud är inte den som sviker. Och med den proklamationen så är det som att det tänds ett hopp inom honom och han påminner sig om Guds nåd, där inga krav finns och Guds kärlek som är stor att ingen människa kan greppa. Det finns inget givet sätt att be på men Nehemja ger oss ett väldigt bra exempel att följa. För att påminna oss vem det är vi talar med gör någonting med oss och fortsättningen av vår bön. Det gör att Gud blir inte bara någon springpojke som ska göra det jag säger åt honom att göra, utan det öppnar upp för en större gemenskap. Det ger oss tro på det vi ska be om och det ger oss hopp. Tacksägelsen över vem Gud är gör att vi kan se på våra bönämnen med ett par större och ljusare glasögon. Kanske att vi till och med glömmer bort det som var vårt stora lidande och problem från början, för det drunknar i jämförelse med Guds kärlek och det som han har lidit för vår skull. Det ger oss nya vingar, en glädje i vårt böneliv. Lova HERREN, min själ, och glöm inte alla hans välgärningar han som förlåter dig alla dina synder och botar alla dina sjukdomar. Han som återlöser ditt liv från förgängelsen och kröner dig med nåd och barmhärtighet, han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du blir ung på nytt som en örn. Står det i Ps.103:2-3.
Gud är God och vill mätta oss med sitt goda, det behöver vi lyfta upp inom oss innan vi lämnar våra önskningar inför Gud. Jag citerade kort ifrån matt.7 innan och jag tänkte att vi skulle fortsätta läsa de verserna om bön i vers.7-11. När Jesus ser på papporna omkring honom så känner han igen dragen ifrån himlen. Gud ger oss goda gåvor, precis som en far till sitt barn. Något som vi säkert har hört många gånger men ändå så är det inte självklart. För då och då så börjar vi anklaga Gud för uteblivna bönesvar, eller hur? Vi skyller på Gud om inte våra böner slår in. Vi skyller på Gud om inte vår farmor blir frisk eller om våra barn lider. Eller så börjar vi tro att Gud är trött på mig och mina böner, eller att han är på dåligt humör eller inte glömt det som jag gjorde förra veckan, och måste övertygas på något sätt att lyssna på min bön. Men lyssna en gång till. Gud är genomgod! Fienden, Satan är däremot genomond. Gud vill ge bönesvar! Fienden vill stjäla eller förhindra ett bönesvar. Så om vi börjar anklaga Gud för uteblivet bönesvar när vi istället borde anklaga fienden så har vi ju riktat bönebössan åt fel håll! Är ni med!? Gud blir heller aldrig trött på dig och dina böner!! För dig som var här fjärde advent på Gudstjänst så berättade jag för dig att du däremot är högt benådad, och det är skillnad det! Alltså Guds ögon är riktade mot dig och han hälsar att du är innesluten i hans nåd och han är intresserad av dig, och din bön, vad det än är. Gud handlar inte mot oss som vi kanske förtjänat, utan han handlar med nåd. Hans nåd som skänkte oss Jesus Kristus, som gjorde oss rättfärdiga. Och i ordspråksboken så står det att de rättfärdigas bön hör han. Alltså faktumet att du är ett Guds barn gör att du redan då kan veta att Gud lyssnar och hör din bön. Så när du börjar be så har du aldrig Gud som fiende! Och detta är en sådan där sak som du inte får missa i dagens predikan. Gud står aldrig som ett hinder för dina böner. Du har istället Gud i ryggen inför problemberget som i bön ska attackeras. Jesus attackerade det onda och han har sagt att vi skall göra så. Vi ska inte bestorma Gud. Vi ska bestorma djävulen! Och som benådade så har vi fått allt av Gud! Vi har fått makt att trampa sönder ormar och skorpioner, som kan heta andlig torka, ihållande huvudverk, modlöshet, eller skvallersjuka, och vi kan stå emot hela fienders styrka och ingenting ska skada oss. Vi kan i lugn och ro, bestämt och säkert säga till fienden att nu får du ge dig. Backa. Stick härifrån. Det är en makt som vi har fått i Jesus! I matt.16:19 så säger Jesus Jag skall ge dig himmelrikets nycklar, alltså jag ska ge dig auktoritet. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen."
Och helvetet skakar av dessa sanningar! Det berättas om den engelska predikanten Smith Wigglesworth att han en natt vaknade och fann djävulen sittandes på sängkanten. Han tittade upp och sa: Jaså, är det bara du, vände sig om och somnade om. Så sover och så lever en kristen som vet vilken makt han har fått av Jesus, Och vilken god Gud som står på hans sida. Om Gud är för dig, vem kan då vara emot dig! Amen! Det behöver du och jag ta in i vårt inre när vi kommer till Gud i vår bön. Vi bör precis som Nehemja börja med löftena Gud gett oss. Vi fortsätter och läser i vers.6-11 i neh.1. Nehemja tror att han talar till en god Gud och en levande Gud. En Gud som kan lyssna och en Gud som hör hans bön. Gud behöver nog inte en påminnelse om det men Nehemja behöver det. Han behöver tala ut Guds löften, Inte minst för att veta att han har Gud i ryggen när han nu ber (Bibeln på ryggen) Gud är inget hinder, utan Gud har sagt att om hans folk vänder om så ska han föra dem samman och bo ibland dem i sitt namn. Det löftet vill han luta sig emot inför hans bön för sitt folk. På samma sätt som du och jag med stor frimodighet kan veta att Gud kommer att svara när vi ber pågrund av hans löften. Svaret kanske inte blir så som vi vill, men svara det kommer han att göra, det har vi hans ord på. Och därför så kan vi vara frimodiga i vår bön! Och vi kan med all frimodighet också vara konkreta i vår bön. Hemma i min familj så har vi utöver våra föräldrar gett julklappar till var och en av oss 6 syskon + 3 respektive och två syskonbarn under några år. Men pågrund av att detta materiella överflöd alltid ingett en märklig känsla varje jul och för att inte julklappsutdelningen skulle ta 4 timmar i år också så bestämde vi oss för att bara ge julkappar till två st, vilket också betydde att det blev lite mer noga med vad man faktiskt behövde och vad man önskade sig. Jag ville ha tydliga önskningar för att veta vad mins syskon ville ha och de syskon som fick mig på sin lott ville ha konkreta önskningar. Och på samma sätt så säger Jesus att vi tydligen får vara konkreta. Han vill ge det som är gott åt dem som ber honom och därför så tror jag att inför Gud så ska vi vara frimodiga att använda oss av detaljerna och även av datum och tid. Jag tror du kan med all frimodighet be att Gud jag vill be att jag ska ha ett jobb före sommaren eller Gud rör vid mins sons hjärta på något sätt innan 10/3, för att ta ett exempel. Kanske inte minst för att vi själva ska upptäcka de bönesvar vi faktiskt får, upptäcka det effektiva och det spännande som finns med bönen! Precis som Nehemja gjorde med löftena som grund. Vers 11. Herre, låt ditt öra lyssna till din tjänares bön, och till dina tjänares bön, de som har sin glädje i att frukta ditt namn.
Låt din tjänare idag ha framgång och låt honom finna barmhärtighet inför denne man. Spännande i denna vers är också att Nehemja vågar inkludera sig själv i bönesvaret. Gud om du vill, om du kan använd mig idag. Använd mig för att ändra på mitt folks situation. Och det får vi också ta till oss som en utmaning i vårt böneliv att våga be om. Gud, rör vid min grannes hjärta, och om du vill använd mig så att han får upptäcka vem du är eller Gud var med min vän som är sjuk idag och använd mig till att trösta och ge uppmuntran. Hans väldiga kraft och starka hand vilar över dig och din bön, inte minst när det också är Guds angelägenhet. Gud är inte beroende av många. Det behövs bara en enda man ibland, en enda kvinna som böjer sina knän och vill vara till användning för hans rike. Men vi behöver andra. Det får vi se när vi fortsätter och läser i Kap.2:1-5. Jag tror att vi kan känna igen oss i känslan av att vänta på ett bönesvar eller tystnaden som vi kanske skulle kalla det. Vi vet och tror att det är Guds angelägenhet att den här personen ska komma till tro eller att vår vän ska bli frisk ifrån hennes sjukdom, eller att jag ska få ha det bra på jobbet eller i skolan, men ändå får vi det tysta svaret av väntan många gånger. Ifrån Nehemjas bön som vi läst om i kapitel 1 så har det nu gått till månaden Nisan, som brukar vara någongång i mars/april. Alltså det har gått 4 månader men fortfarande inget bönesvar. Nehemja var väldigt konkret i sin bön. Han visade stor nöd och stort hjärta för det han bad för men han fick ändå bara väntan som svar. Men så en dag när han står och skall hälla upp vinet till sin kung så är det som att han inte kan hålla tillbaka hans känslor längre. Vid kungens bord skulle det vara glädje. Det hörde till hela hans uppgift, och därför så har hans bön också varit något som han hållit för sig själv, men nu har rollspelet kommit till en gräns och kungen ser att det är något som inte stämmer. Nehemja berättar vad det är som gör ont i hans hjärta vilket kungen svarar honom med: Vad är det då du begär? Han tror inte sina öron. Den högste kungen på jorden erbjuder honom hans tjänst. Plötsligt så känner han en vind av Guds vingslag. Nu började det röra sig! Då bad jag till himmelens Gud stod det. En snabb bön, en tanke direkt till Gud käre Gud hjälp mig nu. Och Gud hörde den lilla bönen. Den nervösa sucken. Bönesvaret som han väntat på började komma nära honom, när han började visa sina känslor! Och här har vi en av de viktigaste nycklarna hör ni att ta med idag till vårt böneliv!
Vi ber och ber Gud varför gör du ingenting! Vi kan gråta, vi kan brottas med bönerna i vårt inre men inför andra så håller vi masken. Vi leker ett rollspel för att inte andra människor ska oroa sig. Men vet ni, då har vi missat bönens, ja hela vår tro och hela vår församlings grund, Bär varandras bördor!! Bär varandras bördor! Jag tror att när vi går och väntar och väntar och ropar efter bönesvar så svarar Gud med Ja, jag vill svara dig, men varför tappar du inte masken och låter min ande verka! Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord, rom.8:26. Det är inte bara du som ber utan någon annan som hjälper dig att be! Guds ande ger gemenskapen med Gud liv. Gud har aldrig tänkt att bönen bara ska vara en lista full av bördor. Gud har aldrig tänkt att bönen ska vara tung och tråkig! Han vill lyfta bönens börda ifrån dig och ge dig bönens ande istället. Guds Ande som har sammanfogat oss som församling att bära varandra genom livet. Vi har missförstått alltihop om vi tror att bönen bara är en privatsak! Och med tanke på hur vårt bönerum ekar nästintill tomt så önskar jag att vår bön den här söndagen skulle vara Gud hjälp oss att sluta upp med rollspelet och börja be för varandra i Jesu namn! För när vi öppnar oss för varandra, släpper på våra masker och möts tillsammans i bönen så kommer vi hitta till glädjen och vi kommer hitta hem till kraften i bönen! Du kanske har svårt för att tro det men vet du, Bönemöte kan bli det roligaste som finns! Det är sant!! Smaka och se