Skatter i Torahn Bibelstudium nr 15, A Sabbaten den 8 januari 2011 Bo Gå till abo Torahtext: 2 Mos 10:1 13:16 Haftarah: Jer 46:13-28 Apostoliska skrifterna: Mark 4:1 5:43 Låt din barmhärtighet komma över mig så att jag får leva, ty din Torah är min glädje. (Ps 119:77) Denna veckas torahkommentar kommer att vidröra två ämnesområden: Vad den första påsken innebar för Israels folk Vad den första påsken innebar för Egyptierna Vad den första påsken innebar för Israels folk En natt att minnas. Denna kväll och natt var ämnad att innehålla några av de mest betydelsefulla timmarna i Israels historia. Det var flera saker som Gud från och med denna första påsk ville påminna Israels folk om. En natt att minnas, inte enbart på grund av det historiska skeendet, utan även för de andliga bilder som målas upp. Gud gav även vid detta tillfälle en ny, alldeles speciell, almanacka till Israels folk. Gud höll på att göra denna stora familj Jakobs barn till en nation och ger dem nu en nyårsdag, den första nisan. Detta var emellertid inte någon vanlig kalender som Gud skapade för Israel. Från andra delar av Torahn lär vi oss, att detta är en
kalender med ett definitivt andligt budskap. Vi kommer att se närmare på detta, när vi kommer till 3 Mos 23. Här i 2 Mos 12 finner vi tre datum i månaden nisan den 10:e, 14:e och 21:a. När Gud i 2 Mos 12:2 säger, att denna månad skall vara den främsta hos er. Den skall hos er vara den första av årets månader visar han, att detta inte bara innebär, att vi vänder till ett nytt almanacksblad. Det skulle i stället vara en tid, då han får möjlighet att påbörja något nytt i våra liv på det andliga området. Vad är då månaden nisans andliga innebörd? Frälsning! Påsk är inte endast att minnas de händelser som beskrivs i 2 Mos 12, utan även att minnas en av de största händelser som vi någonsin kan få uppleva, vår egen frälsning från synd. Vi som lärt känna Nya testamentet, vet hur detta kunde bli en verklighet. Paulus kallar Yeshua för vårt påskalamm (1 Kor 5:7). Påskfirandet blir därför en bild av den frälsning som blivit en verklighet genom en som är större än Mose Yeshua, vårt påsklamm! Den 10:e nisan. De som levde under Templets tid hade lättare att förstå vad ett offer innebar. De skulle välja ut ett lamm och sköta om det till dess, att det skulle slaktas den 14:e nisan. Det är inte svårt att föreställa sig, att denna tillgivenhet och omvårdnad gjorde det svårare för människorna att slakta och äta sitt lamm. För dem var det en verklig uppoffring att slakta lammet. Det var den 10:e nisan som påsklammen skulle väljas ut. Josephus berättar, att det ett år under andra templets tid var hela 256 500 lamm som fördes in i Jerusalem för att slaktas på påsken det året. 1 Det var den 10:e nisan som alla offerlammen för snart 2 000 år sedan avskiljdes och fördes till Jerusalem för att fyra dagar senare slaktas på påsk. Det var den 10:e nisan som Yeshua vårt påsklamm red in i Jerusalem för att fyra dagar senare offras 1 Josephus, Wars VI.IX.3
Den 14:e nisan. Det är omkring detta datum allt cirklar. Två viktiga händelser skulle äga rum denna dag. För det första blev Israels barn tillsagda, att de skulle plocka bort all surdeg (2 Mos 12:15) och för det andra, så var de framme vid dagen då påsken (eng. Passover, att passera över) skulle äga rum. Påsklammet skulle slaktas i skymningen (2 Mos 12:6). Lägg märke till, att vårt påsklamm, Yeshua, också blev offrad vid tiden för aftonoffret. Lukas berättar att Yeshua dog klockan tre på eftermiddagen. (Se Luk 23:44-46!) Den 21:a nisan. I 2 Mos 12 ser vi, att påsken och det osyrade brödets högtid skulle firas under en vecka. Både den första (den 15:e) och den sista dagen (den 21:a) skulle vara speciella dagar för vila och tillbedjan. På samma sätt som befrielse/frälsning från ett fysiskt slaveri ger slavarna fysisk vila, så ger även frälsning från andligt slaveri andlig vila. I den frälsning som Yeshua ger, får vi komma in i den andliga vilan. (Se Hebr 4!) Utöver dessa olika datum, så finner vi i texten även flera maträtter som skulle ätas och vissa som skulle undvikas under påsken. Liksom i allt det andra som hände under påsken, så finner vi även här ett underbart symbolspråk. En del av detta förklaras uttryckligen i texten, medan annat är sådant vi fått från den judiska traditionen. Lammet. Den centrala maträtten i påskfirandet skulle vara det felfria lammet. Många bibelkommentatorer menar, att Gud valde lammet, eftersom det var ett heligt djur för egyptierna och genom att offra det, kom israelerna att visa egyptierna att deras gud var hjälplös. 2 (Detta kan också vara förklaringen till varför egyptierna upplevde det så motbjudande med boskaps-skötsel som antyds i 1 Mos 46-47.) 2 The Soncino Chumash, sid 387.
Texten säger att köttet skulle vara stekt över eld det fick inte kokas eller ätas rått. Hela lammet skulle stekas eftersom det var det snabbaste sättet att tillaga det. Gud sade till folket, att de skulle äta det snabbt. (2 Mos 12:11) Ingenting fick lämnas kvar till nästa dag. Blev det några rester kvar skulle de brännas upp i eld. Detta var alltså ingen vanlig måltid. Osyrat bröd (matsah). I veckans textavsnitt läser vi, att Herren vid flera tillfällen undervisade sitt folk om, att de inte skulle äta något syrat bröd (bakat med jäst) under en hel vecka. De skulle dessutom städa bort all surdeg ur sina hus! (Se 2 Mos 12:15!) Varför? I 2 Mos 12:39 får vi en ledtråd: Av degen som de fört med sig ur Egypten bakade de osyrade brödkakor. Ty den hade inte hunnit bli syrad, eftersom de hade drivits ut ur Egypten utan att få dröja. Folket skulle vara berett att fly med hast. Det fanns ingen tid till att låta degen jäsa och inte heller någon tid till att tillaga lammet på något annat än det allra snabbaste sättet. Folket var på flykt! (Se vers 39!) Men varför fick de inte ha något syrat bröd kvar i sina hem och inte heller äta det på en hel vecka? Allt efter det att åren gick blev syrat bröd både i Bibeln och i den judiska litteraturen en symbol för något man inte önskade, speciellt synd. (Se t ex Matt 16:6 och 1 Kor 5:7!) En anledning till detta veckolånga förbud för syrat bröd kan därför vara, att det är en bild på synd. Gud undervisade sitt folk i bildform och i handling att ett befriat folk är ett folk som håller synden långt borta. Ytterligare en anledning kan vara, att undervisa den frälsta människan om ett nytt livsmönster ett liv i rättfärdighet där hon får lämna synden och i stället får uppleva innebörden av att vara en ny skapelse. (Se 2 Kor 5:17!) Det osyrade brödet påminner inte bara om ett liv i renhet, det är också ett bröd som tillfredsställer människans djupaste behov. Hur?
Kort efter det att templet i Jerusalem ödelades år 70 vt (vår tideräkning), blev matsahbrödet inom judendomen en symbol för det påsklamm som nu inte längre kunde slaktas eftersom templet inte längre fanns. (Man kallar även brödet för lidandets bröd.) Varifrån fick man denna tanke? Kan det ha varit från alla de många tusen judiska troende som redan använde matsahbrödet som en symbol för Påsklammet. Trots allt hade Yeshua själv vid det som av många blivit kallat för Herrens måltid undervisat dem och sagt: Tag och ät. Detta [matsah] är min kropp. (Matt 26:26) Denna måltid var i själva verket en påskmåltid (seder-måltid) som Yeshua åt tillsammans med sina lärjungar. Han undervisade dem om, att måltiden hade fler betydelser än vad de redan kände till. Han talade om för dem, att i synnerhet brödet och vinet i fortsättningen skulle påminna dem om honom själv. När han berättade detta kopplade han sig samman med lidandets bröd. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra miss-gärningars skull. (Jes 53: 4, 5) Han talade också om för lärjungarna, att han var livets bröd och att den som kommer till honom aldrig någonsin ska hungra. (Se Joh 6:35!) Naturligtvis kan man inte med bestämdhet säga, att kopplingen mellan matsahbrödet och symbolen för påsklammet ursprungligen kom från de tiotusentals messiastroende judar som bodde i Judeen under det första århundradet. Detta är en fascinerande tanke men den saknar tillförlitlig dokumentation. Bittra örter. Texten talar även om, att folket skulle äta bittra örter (2 Mos 12:8). I den judiska sedermåltiden äter man bittra örter till dess att tårarna börjar rinna, för att på så sätt kunna identifiera sig med något av vad Israels folk fick erfara i det bittra slaveriet. På detta sätt vill man minnas något av slaveriets grymheter. Den blodiga natten. Under denna ödesdigra natt skulle allt förstfött i Egypten dö. Anledningen var att Gud skulle manifestera både
sin dom och sin nåd. (Se 2 Mos 12:12!) Gud säger sedan, att han skulle hålla dom över Egyptens alla gudar. Efter månader av konfrontationer med landets gudar (demoner) var nu Guds armé redo att slå till. Men även folket i landet var ansvariga, eftersom de inte trodde på, vad Gud sagt genom Mose. I själva verket skulle alla få del av lidandet (både egyptier och israeliter), om de inte gjorde som Gud hade sagt. I sin dom visade han oändlig nåd genom att berätta för dem, hur de skulle kunna undgå domen. Gud talade om, att de skulle slakta ett lamm och stryka blodet på dörrposterna till sina hus. De som gjorde så skulle bli förbipasserade ( passed over ) i domen. Vers 13 säger, att blodet skulle vara ett tecken på de hus där ni är, ty när jag ser blodet skall jag gå förbi er. Folkets tecken till Herren på att de ville lyda honom. Blodet var också ett Guds tecken till folket, att han skulle hålla sitt ord. Gud gick förbi, inte därför att de gjort sig förtjänta av det på grund av att de hade strukit blod på dörrposterna, utan på grund av sin nåd emot dem som i tro tagit fasta på honom och hans ord. Bland yeshuatroende judar finns en intressant tanke om blodet på dörrposterna. Om man ser de två dörrposterna och överstycket som binder samman dem, är det inte svårt att se den hebreiska bokstaven j (chet). Denna bokstav i sig själv används ofta för att beteckna ordet liv. När Israels folk strök blodet på båda dörrposterna och på övre dörrträet (2 Mos 12:7) uttryckte de, att genom blodets beskydd har vi liv. Nya testamentet nämner ofta, att det är genom Yeshuas blod som vi har liv. Blodet på dörrposterna visar, att Gud kommer att gå förbi oss i domen. Vi som i tro tagit del av Yeshuas offerblod lever det nya liv som han gett oss.
Vad den första påsken innebar för Egyptierna I Egypten, liksom i hela Mellanöstern, fanns ett karaktäristiskt drag som innebar, att om något otrevligt hänt, så undvek man att spara information om händelsen. Kanske att det är just därför som det inte finns några arkeologiska fynd om vad som egentligen hände i Egypten. För Israels folk var det en natt att minnas men för egyptierna en natt att glömmas. I förra veckans kommentarer såg vi, att de olika plågorna på ett alldeles särskilt sätt drabbade Egyptens gudar. Här i 2 Mos 10:1-20 finner vi, hur gräshoppor svärmade över hela landet. Denna plåga var ett angrepp på livets gudinna Isis och skördens beskyddare Seth. Den nionde plågan (mörkret) riktade sig mot landets mäktigaste gudar gudar som var förknippade med solen! Det verkar som att Gud på detta sätt höll dom över de andemakter som stod bakom dessa gudar som så hårt band egyptierna i deras slaveri. Och över Egyptens alla gudar skall jag hålla dom. (2 Mos 12:12) Gud hade genom alla dessa plågor som drabbat Egypten visat, att landets gudar och deras styrka inte var något att räkna med. Herren hade fullständigt avväpnat och dömt dem. Det hördes ett högt klagorop i Egypten (2 Mos 12:30), när den sista plågan verkställdes. Landet hade redan lidit oerhört genom alla de plågor som drabbat Egypten. Faraos tjänare hade redan i 2 Mos 10:7 sagt till honom: Förstår du ännu inte att Egypten går under? Men nu var måttet rågat för farao! Israels folk hade ingen anledning att i skadeglädje betrakta sina fienders lidande. Under sedermåltiden blir man påmind om detta lidande genom att man doppar ett finger i en bägare vin och droppar ut en droppe för varje plåga. Varför? Vinet är en symbol för glädje. Under denna kväll kommer man i glädje ihåg vad Gud
gjort, men lite av glädjen tas bort, när man betänker, att friheten också kostade lidande egyptiskt lidande. På samma sätt kan vi, när vi tänker på den frälsning vi har i och genom Yeshua blod, uppleva att vår glädje blandas med sorg, eftersom det var vår synd som orsakade hans lidande för att vi skulle bli fria. Veckans torahavsnitt ger två instruktioner. För det första ska Israel överlämna till HERREN alla förstfödda söner. Anledningen till detta finner vi i 2 Mos 13:14, där det berättas, att eftersom alla förstfödda i Egypten dog för att israeliterna skulle få leva, så skulle alla förstfödda även bland djuren med all rätt tillhöra Herren. För det andra talade Herren om, att påsken skulle vara en minnesdag, att den skulle firas som en HERRENS högtid. Som en evig stadga skall ni fira den från släkte till släkte. (2 Mos 12:14) Påsken är Guds gåva, där vi kan lovprisa honom som har befriat oss från Egyptens slaveri. År efter år får vi också komma ihåg honom som offrade sitt blod för att befria oss från detta andra Egypten, som har hållit oss i ett så fruktansvärt andligt slaveri. Till sist några rader från den traditionella påskhaggadahn 3 som används vid sedermåltiden (påskmåltiden): Det är därför vår uppgift att tacka och prisa i sång och bön, att ära och upphöja Honom som utförde alla dessa under för våra förfäder och för oss. Han förde oss från slaveri till frihet, från ångest till stort ljus. Låt oss därför sjunga inför Honom en ny sång. Prisad vare den Evige! Kan denna veckas kommentar avslutas på ett bättre sätt? Översättning och bearbetning: Föreningen Shabbat Shalom Författare: Ariel Berkowitz, Jerusalem Föreningen Shabbat Shalom Mer info nästa sida! 3 På grund av det centrala budet att berätta om påskundret, har ordet haggadah (berättelse) fått en alldeles speciell betydelse. Det betecknar den så kallade påskhaggadahn som innehåller en samling utläggningar och förklaringar till bibeltexter som har att göra med uttåget ur Egypten. Övers. anm.
Mersmak? Du kan också få Shabbat Shalom hemsänd i din brevlåda helt utan kostnad. Utöver kommentarerna till veckans textavsnitt kan du bland annat läsa en aktuell artikel Önskar du ett provnummer? Skicka oss ett mejl med namn, adress och telefonnummer, så kommer intressant läsning i din brevlåda om några dagar! Barn eller barnbarn? Då kanske du är intresserad av ett nummer av Shabbat Shaloms Torahpyssel!? En liten pysselsida för varje vecka i anslutning till veckans textavsnitt! Mejla till: foreningen.shabbat.shalom@gmail.com