Kärnkraft i vår omvärld ETT NYHETSBREV FRÅN ELFORSK KÄRNKRAFT NUMMER 22 MARS 2014 I MARS MÅNADS nyhetsbrev tas följande upp: Franska EdF har problem med korrosion på bränslekapslingen i sina reaktorer. Mycket kostsamma byten av bränsleelement kan bli aktuellt på ett stort antal reaktorer enligt uppgifter i fransk media. Den mycket starka kinesiska tillväxten inom kärnkraftsområdet fortsätter med nya kraftverk, ökad kapacitet och teknikutveckling. Inom några decennier kommer Kina antagligen ha passerat USA vad gäller antalet reaktorer och installerad effekt. Vårt grannland Polen har ett tämligen omfattande kärnkraftsprogram under utveckling. Planer om två kraftverk med upp till sex reaktorer sammanlagt är aktuellt. Finska Fennovoima arbetar vidare med förberedelserna för ett nytt kraftverk utanför Uleåborg i norra Finland. Detta sker tillsammans med ryska intressen i form av Rosatom. Bränsleelement. Foto: TVO. Korrosion på franskt kärnbränsle Franska EdF har problem med korrosion på bränslekapslingen. Mycket kostsamma byten av bränsleelement kan bli aktuellt på ett stort antal reaktorer enligt fransk media. Areva önskar se en mer rationell konstruktion för sin EPR och ett lättare och mer effektivt sätt att bygga reaktorn. Prefabricering och modularisering är viktiga nyckelord i det fortsatta arbetet. Reaktorinneslutningstester för finska TVOs Olkiluoto-3 är slutförda med gott resultat enligt finska Strålsäkerhetscentralen. Kärnkraftstekniken utvecklas på många håll i världen just nu. I Argentina sker nya satsningar, bl.a. på tungvattenreaktorer och små modulära reaktorer. Trevlig läsning Conny O. Holmström Vattenfall Franska Electricité de France (EdF) har inlett ett arbete med att byta ut bränsleelement på 25 av totalt 58 franska reaktorer. Bakgrunden är att tester har visat på höga nivåer av korrosion på bränslekapslingen. Detta enligt uppgifter den 10 februari från den franska säkerhetsmyndigheten Autorité de Sûreté Nucléaire (ASN). Fransk media gör gällande att korrosion har upptäckts på kapslingen i 13 av EdF:s 1 300 MWe-reaktorer och i 12 av 900 MWe-reaktorerna. Kapslingen är det hölje som omsluter bränslet. Den består av en zirkoniumlegering kallad zirkaloy. Kapslingen måste klara de påfrestningar som kan uppstå i reaktorn, både under normal drift, men också under en lång rad olycksscenarier som medför mer påfrestande förhållanden. Kraven på kapslingen är höga eftersom bränslet måste hållas intakt oavsett scenario. Det är bara några få metaller som lämpar sig som kapslingsmaterial då det är viktigt att kapslingen inte absorberar neutroner. En viss absorption finns alltid, men zirkonium är i det närmaste transparent för neutroner. De allra flesta passerar kapslingen opåverkade. I praktiken är det endast legeringar med minst 95 procent zirkonium som används i kommersiella lättvattenreaktorer. KORT BAKGRUND TILL KORROSION Zirkonium kan korrodera vid kontakt med kylmedel (vatten). I samband med korrosionen bildas en vidhäftande oxid. Typiskt växer denna korrosion med ett antal mikrometer per år och ofta med en acceleration mot slutet av bränsleelementets livslängd. Kapslingsväggen tunnas ut som en följd av detta. När zirkoniumet reagerar med omgivande vatten bildas dessutom väte som tas upp i kapslingen, och påverkar de mekaniska egenskaperna så att materialet blir mer sprött. Således leder korrosion till att kapslingen försvagas, vilket kan orsaka bränsleskador. ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 1
MOTSTRIDIGA UPPGIFTER FÖRE- KOMMER OM SITUATIONEN Det statligt kontrollerade EdF svarar idag med sina 58 reaktorer för 75 procent av Frankrikes elkraftsproduktion och producerade 403,7 TWh under år 2013. Enligt franska nyhetsbyrån Mediapart så kommer den uppkomna korrosionen att påverka produktionen negativt. Anledningen till detta sägs vara dels det höga antalet reaktorer som är påverkade av korrosion, dels att korrosionen kan leda till att EdF måste byta ut bränslet mer frekvent. Detta påstående tillbakavisas dock av en representant från EdF som säger att det i dagsläget inte får några konsekvenser för elproduktionen, och att utbytet av bränsleelement följer ett normalt tidsschema. Utbyte av specifika bränsleelement kommer att påbörjas under år 2015. Diskussion mellan EdF och ASN pågår just nu kring detta och ASN:s talesperson nämner att de kommer att förtydliga sina krav senare denna månad. NYARE KAPSLINGSMATERIAL AKTUELLT I vissa av EdF:s reaktorer har Zircaloy-4 ersatts med Arevas nyare M5 kapslingsmaterial som är mer resistent mot korrosion. Det nya kapslingsmaterialet i kombination med ett antal andra konstruktionsförändringar för bränslet har resulterat i att EdF gått från 12 till 18 månaders driftcykel för de reaktorer som använder sig av M5. Det svenska kärnkraftverket Ringhals tryckvattenreaktorer använder sig av Arevas M5 kapslingsmaterial och har gjort detta under åtta år. Från och med revisionsavställningen år 2011 använder Ringhals även Westinghouse Zirlo kapslingsmaterial, vilket innebär en mix av material. Både M5 och Zirlo är tåligare material ur korrosionssynpunkt i jämförelse med Zircaloy-4. Tack vare detta samt den vattenkemi som Ringhals tillämpar bedöms sannolikheten för liknande korrosionsskador på Ringhals som mycket liten. Frankrikes strålskyddsinstitut, Institut de Radioprotection et de Sureté Nucléaire (IRSN), som stödjer och arbetar för ASN, har rekommenderat att alla bränsleelement av typen Zircaloy-4 skall vara utbytta till år 2020. Detta framkom i en intervju med Thierry Charles, kärnsäkerhetsdirektör på IRSN, den 12 februari. I dagsläget är den godkända oxidationstjockleken för bränslekapling i Frankrike satt till 100 mikrometer. IRSN rekommenderar dock en höjning till cirka 113-115 mikrometer. EdF har samtidigt kunnat mäta upp nivåer som ligger på just 113-115 mikrometer för vissa bränslekapslingar med Zirkaloy-4. Det finns flera möjliga lösningar som EdF kan införa för att begränsa korrosionen, sade Thierry Charles i intervjun. EdF har tidigare uppskattat att det kommer att krävas investeringar motsvarande cirka 490 miljarder svenska kronor för att förlänga livslängden för hela sin kärnkraftsflotta med ytterligare tio år. Detta inkluderar bland annat cirka 90 miljarder kronor för att täcka ytterligare säkerhetskrav från ASN som en följd av olyckan i Fukushima i Japan i mars 2011. ASN har under förra månaden också krävt att EdF presenterar åtgärder för en förbättrad och utökad anläggningssäkerhet på alla sina anläggningar till slutet av juni månad. ASN vill genom den utökade anläggningssäkerheten att EdF ska vara i bättre stånd att hantera olika typer av haverisituationer. Åtgärderna är komplement till de förbättringar som redan är planerade av EdF som en följd av Fukushima. Dessa åtgärder inkluderar installation av extra dieselgeneratorer vid varje reaktor och en snabbinsatsstyrka för att hantera kylvattentillförsel och elkraftförsörjning i krissituationer. Fortsatt mycket stark utveckling i Kina Den mycket starka kinesiska tillväxten inom kärnkraftsområdet fortsätter med nya kraftverk, ökad kapacitet och teknikutveckling. Inom några decennier kommer Kina antagligen att ha passerat USA vad gäller antalet reaktorer och installerad effekt. Idag har Kina 21 reaktorer i drift med en kapacitet på 18 GWe, men målet är att nå en kapacitet på 58 GWe installerad effekt till år 2020. Den långsiktiga planen går längre och talar om att eventuellt uppnå 200 GWe till år 2030 och så mycket som 400 GWe till år 2050, allt enligt World Nuclear News och deras rapportering om kärnkraft i Kina (Nuclear Power in China). Dagens utbyggnad inkluderar några av världens mest avancerade typer av reaktorer och policyn i Kina är en sluten bränslecykel. Kina är numera huvudsakligen självförsörjande vad gäller reaktordesign och byggande, men utnyttjar erfarenheter från västerländsk teknik samtidigt som man anpassar och förbättrar denna teknik. Enligt policyn ska Kina bli en global aktör inom området och exportera kärnkraftsteknologi till andra länder och regioner. Kina har i dag 28 nya reaktorer under konstruktion. Dessutom planeras 34 reaktorer utmed kusten och 24 i Kinas inland. Sammanlagt således 107 reaktorer om man inkluderar de reaktorer som redan är i drift. Anledningen till att Kina satsar så mycket på kärnkraft är främst den snabba tillväxten med en kontinuerlig ökning av efterfrågan på energi, vilket har gett upphov till effektbrist. Samtidigt spelar landets handlingsplan för att minimera och hantera föroreningar i form av utsläpp in. Idag står kolkraft för cirka 80 procent av elproduktionen i Kinas inland, 15 procent kommer från vattenkraft, 2 procent från olja, 1 procent från gas, samt 2 procent från kärnkraft. Kolkraftverken anses vara den främsta orsaken till kronisk och utbredd smog i östra delen av landet. Officiella luftkvalitetsmätningar visar att små partiklar (mindre än 2,5 mikrometer), vilka utgör den största hälsorisken, uppnådde rekordnivåer i Peking den 12 januari 2013. Då uppmättes 993 mik- ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 2
AP1000-reaktorn Haiyang-1. Kyltanken för reaktorinneslutningen lyfts på plats. Foto: SNPTC Skiss som visar en tänkt situation över sex block CAP1400 vid Shidaowan kraftverk i Shandongprovinsen. Bild: SNPTC. rogram partiklar per kubikmeter luft vilket ska jämföras med världshälsoorganisationen WHO:s riktlinjer som ligger på 25 mikrogram per kubikmeter luft. Världsbanken har uppskattat att föroreningarna kostar Kina nästan 6 procent av landets BNP. Kinas regering har estimerat att motsvarande 2 500 miljarder kronor kommer att avsättas till förbättringar genom utsläppsminskningar till och med nästa år. I augusti 2013 sade regeringen att koldioxidutsläppen ska minskas med 40-45 procent till år 2020 räknat från 2005 års nivå. Kina skall även främja användandet av förnyelsebar energi med målet att dessa ska utgöra 15 procent av den totala användningen av energi till år 2020. År 2012 var Kina världens största källa till koldioxidutsläpp och ökningen det året utgjorde cirka 70 procent av världens totala ökning. För att minska koldioxidutsläppen planeras totalt sju nya reaktorer tas i drift under år 2014. CNNC FLERA NYA REAKTORER I KOMMERSIELL DRIFT ÅR 2014 Det statligt ägda kraftbolaget China National Nuclear Corporation (CNNC) förväntades ta fyra nya reaktorer i kommersiell drift under året enligt ett uttalande på sin hemsida. De block som startar i år blir dock endast Fuqing-1 som ligger i Fujianprovinsen och Fangjiashan-1 i Zhejiang-provinsen. Blocken Sanmen-1, också i Zhejiang-provinsen, samt Haiyang-1 i Shandong-provinsen var planerade för start i år, men nyligen inkomna uppgifter från Kinas säkerhetsmyndighet säger att förseningar uppkommit som innebär att starten senareläggs till sent år 2015. Både Sanmen-1 och Haiyang-1 består av Westinghouse reaktortyp AP1000 på 1 100 MWe som använder sig av passiva säkerhetsfunktioner. Dessa utgörs bland annat av en 312 ton tung vattentank som är placerad över hela byggnaden för att vid behov kunna kyla reaktorinneslutningen. Sanmen-1 blir fortsatt den första AP1000-reaktorn i världen att starta kommersiell drift. För både Sanmen och Haiyang byggs tvillinganläggningar med två block vardera. CGN PLANER ATT TA I DRIFT FEM NYA REAKTORER Det andra stora kärnkraftbolaget i Kina, China General Nuclear Power Corporation (CGN), planerar också att driftsätta nya reaktorer under år 2014. Vid ett informationsmöte den 15 januari berättade representanter från CGN att de avser att starta fem nya reaktorer under år 2014. Det innebär totalt 13 reaktorer i drift för CGN med en ungefärlig installerad effekt på 14 GWe. Enligt talespersonerna så har CGN gjort stora framsteg vad gäller utvecklingen av kärnkraft i Kina. I slutet av 2013 var företagets kapacitet 8,33 GWe installerad effekt och året före 6,12 GWe. CGN har även planer på att expandera landets kärnkraftsindustri internationellt, bland annat i Europa. CGN och CNNC avser att tillsammans förvärva ett aktieinnehav om minst 30 procent i EdF:s engelska projekt Hinkley Point C, vilket innebär byggande av två 1 600 MWe reakto- rer i Somerset. CGN är även involverade i planerna att expandera det rumänska kärnkraftverket Cernavodă. Utöver detta så har CNNC säkrat sitt första utländska kontrakt med Pakistan vilket gäller försäljning av den egenutvecklade reaktortypen ACP1000. Pakistan och CNNC skrev ett avtal om två nya 1 100 MWe reaktorer i november 2013 och säkerhetsanalysen (säkerhetsredovisningen) för reaktortypen skickades andra veckan i januari i år till den pakistanska säkerhetsmyndigheten för granskning och licensiering. Tillsynsmyndigheten utför just nu granskning och tror sig vara klara inom ett år. Reaktorerna kallas Karachi Coastal Power Project-1 och Project-2. ACP1000 ACP1000 är en ny reaktordesign som bygger på den tidigare CP1000 och använder sig av passiva säkerhetsfunktioner, detta omnämnt på CNNC:s hemsida. CP1000 är i sin tur baserad på den franska 900 MWe tryckvattenreaktorn med tre loopar i primärkretsen. Konstruktionen är godkänd av den kinesiska säkerhetsmyndigheten och kommer också att byggas i Kina i form av Fuqing-5 och Fuqing-6. Kina har även förvärvat rättigheterna att bygga en egen version av AP1000 genom sitt köp av fyra reaktorer från Westinghouse till anläggningarna i Sanmen och Haiyang. Kina kan därigenom exportera varianter av AP1000 med en kapacitet på mer än 1 400 MWe. I dagsläget utvecklar de en sådan reaktor benämnd CAP1400. ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 3
Fennovoima avvaktar nytt principiellt beslut Finska Fennovoima arbetar vidare med förberedelserna för ett nytt kraftverk i norra Finland. Detta tillsammans med ryska intressen i form av Rosatom. Polen önskar satsa på kärnkraft. Tre platser kan vara aktuella; Zarnowiec, Choczewo och Gaski vid Östersjökusten. Polen siktar mot sin första reaktor år 2024 Grannlandet Polen har ett tämligen omfattande kärnkraftsprogram under utveckling. Planer om två kraftverk med upp till sex reaktorer sammanlagt är aktuellt. Polens regering har godkänt ett reviderat kärnenergiprogram, och enligt detta ska landets första reaktor vara i drift i slutet av år 2024. Uttalandet, daterat den 28 januari, kommer från landets ekonomidepartement. Från början var det planerat att Polen skulle ha en reaktor i drift redan år 2020. På grund av förseningar i revideringen av kärnenergiprogrammet och att förhandlingar kring finansieringen tagit längre tid än väntat, så är målsättningen nu senarelagd. Det reviderade programmet innehåller bland annat ändringar i polsk kärnenergilagstiftning vilket regeringen anser behövs för att stärka säkerhetskraven efter Fukushimaolyckan i mars 2011. Slutlig tidpunkt för det avgörande investeringsbeslutet för hela kärnenergiprogrammet har fastställts till år 2018. TVÅ ANLÄGGNINGAR Den polska regeringen vill bygga två anläggningar med två till tre reaktorer med en sammanlagd effekt på 3 000 MWe per anläggning. Planen är att den första anläggningen ska vara klar någon gång under perioden 2025 till 2030, och att den andra anläggningen ska vara färdig runt år 2035. Den polska regeringen har uppskattat att bygget av de båda anläggningarna kommer att kosta motsvarande cirka 212 miljarder kronor. Trots den höga prislappen anser regeringen att det är ekonomiskt lönsamt att bygga anläggningarna och att de kommer att kunna producera el till konkurrenskraftiga priser. Regeringen har även utlovat att det område som blir utvalt för den första anläggningen kommer att få statligt stöd på motsvarande cirka 215 miljoner kronor årligen. Dessutom möjliggör det för Polen att minska användningen av kolkraft som idag svarar för 90 procent av landets elproduktion. För att möta EU:s målsättning om minskade koldioxidutsläpp måste Polen stänga många av de befintliga anläggningarna. Vidare är ungefär 60 procent av kolkraftverken över 25 år gamla och 44 procent är över 30 år gamla, varför många befintliga kolkraftverk måste stängas ned och bytas ut. Byggandet av nya kraftverk kommer även att ha en positiv inverkan på den polska ekonomin då uppförandet av nya anläggningar kommer att skapa mycket arbete i de aktuella regionerna. I en intervju den 14 februari nämner Juha Nurmi, vd för finska kraftbolaget Fennovoima, att det ligger i företagets intresse att finska staten fattar ett nytt principbeslut angående Fennovoimas anläggning Hanhikivi-1. Reaktorn Hanhikivi-1 är planerad att byggas i Pyhäjoki söder om Uleåborg i norra Finland. Finlands näringsminister, Jan Vapaavuori, sade den 4 mars, att den finska regeringen kommer att fatta ett nytt principbeslut angående Fennovoimas ansökan för att få tillstånd att fortsätta med projektet med en annan reaktortyp än den som ursprungligen planerats. Ett sådant beslut, menar Vapaavuori, kommer att tas efter att allmänheten och Pyhäjokis kommun har fått ta del av en ny miljökonsekvensbeskrivning och lämna synpunkter på denna. En granskning av säkerhetsanalysen av Rosatom-reaktorn måste även genomföras av finska Strålsäkerhetscentralen (STUK), Finlands motsvarighet till svenska Strålsäkerhetsmyndigheten. Nurmi är dock positiv och säger att de är övertygade om att de tidigare skälen bakom det positiva och godkända principbeslutet till nybyggnad fortfarande gäller, och att behovet av ett nytt kärnkraftverk kvarstår. ROSATOM BAKGRUNDEN TILL NYTT PRINCIPBESLUT Hela diskussionen handlar om att den finska regeringen i april 2010 gav Fennovoima ett positivt principbeslut om att få bygga en ny anläggning i Pyhäjoki. Principbeslutet blev även senare samma år godkänt i den finska riksdagen. Vid den tiden ansåg regeringen att uppförandet av ett nytt kärnkraftverk skulle hjälpa den finska ekonomin och säkra energiförsörjningen till den finska industrin. Fennovoima förde förhandlingar med både Toshiba och Areva angående ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 4
Montage över hur en anläggning skulle kunna se ut vid Pyhäjoki. Bild: Fennovoima. en anläggning på 1 600 MWe, och båda dessa nämndes i Fennovoimas ansökan. Men i april 2013 valde Fennovoima istället att inleda förhandlingar med ryska Rosatom beträffande deras 1 200 MWe reaktor AES-2006 VVER. Därefter gick förloppet snabbt och redan i december förra året skrev Fennovoima ett avtal med Rosatoms dotterbolag Rusatom Overseas om leverans av Hanhikivi-1. Rosatom-reaktorn nämndes aldrig i Fennovoimas ansökan om principbeslut år 2010 och därför vill Näringsdepartementet, som är ansvarigt för energifrågor, att Fennovoima ska göra ytterligare en miljökonsekvensbeskrivning för denna typ av reaktor. Departementet vill även ha en preliminär säkerhetsanalys av reaktorn samt ett yttrande från Pyhäjokis regionala myndigheter huruvida de kan acceptera den här reaktortypen. Fennovoima skickade in miljökonsekvensbeskrivningen den 13 februari och allmänheten har tid fram till den 24 april i år för att lämna synpunkter. Näringsdepartementet säger att de räknar med att komma med ett utlåtande under våren. STUK genomför just nu även sin granskning av säkerhetsanalysen och väntas också komma med ett utlåtande till våren. RYSK LEVERANTÖR DELÄGARE Fennovoima påbörjade även i samband med förhandlingarna om att köpa AES-2006 VVER-reaktorn, en diskussion med Rosatom huruvida de skulle kunna ta över en 34-procentig andel av anläggningen. I december förra året signerade Fennovoima och Rosatom en överenskommelse om övertagandet. Rosatoms andel har tidigare ägts av tyska E.ON fram till och med februari 2013, då de valde att dra sig ur. I en intervju den 14 februari anger Alexander Renev, företrädare för ledningen av Rusatom Overseas, att anledningen till Rosatoms intresse för att bli delägare i Fennovoima, är att det kommer att hjälpa Rosatom att etablera sig i västvärlden. Rosatom har påbörjat sin marknadsföring för att sälja sin AES-2006 VVER till länder i väst, och hoppas att det kommer att bidra till mycket god publicitet för Rosatom om Fennovoima-projektet lyckas bli färdigt i tid och håller budget. Nurmi sade också vid intervjun att Fennovoima kommer att förlita sig på Rosatoms tekniska kompetens för att stärka sin egen interna kompetens. Kontraktet med Rusatom innefattar även utbildning och träning. Han nämner även att när Rosatom blir delägare så kommer de att ha ytterligare intresse av att utveckla och driva företaget framåt. Fennovoimas aktieägare hade till och med slutet av februari på sig för att besluta om de vill fortsätta sitt deltagande i projektet eller inte. I en helt nyligen publicerad notis säger Fennovoima att nuvarande aktieägare tagit beslut om att gå vidare med projektet med en ägarandel på minst 50,2 %. Det finns inga offentliga uttalanden om vad byggkostnaden för anläggningen är beräknad till, men enligt Nurmi handlar det om motsvarande cirka 40-60 miljarder kronor. Fennovoima är organiserat som ett kooperativ, där elström ska överföras till självkostnadspris till ägarna. Aktieägarna kommer att betala mindre än motsvarande 500 kronor/mwh (50 öre/kwh). I priset ingår produktionskostnader, avgifter för att hantera kärnavfall samt räntor, amorteringar och avskrivningar. ROSATOM STÄRKT I VÄST Susanne Oxenstierna, från försvarets forskningsinstitut (FOI) sade i en intervju den 13 februari, att om Fennovoima-projektet går som planerat så kommer detta stärka Rosatoms position i väst och bidra till att de får fler västerländska kontrakt. Oxenstierna har tillsammans med Veli-Pekka Tynkkynen, professor i rysk energipolitik, författat den nyligen publicerade boken Russian Energy and Security Up to 2030. Anledningen till att det skulle stärka Rosatom i väst anser Oxenstierna beror på att många västerländska energibolag som har intresse av att bygga ny kärnkraft inte vill råka ut för liknande problem som Olkiluoto-3 projektet i Finland. Där har bygget av den 1 600 MWe EPR-reaktorn (European Pressurised Water Reactor), blivit sju år försenat och den ursprungliga kostnaden på motsvarande ca 32 miljarder kronor mer än fördubblats. Olkiluoto-3 byggs av Areva och Siemens för Teollisuuden Voima Oy (TVO). Enligt Nurmi har en 10-årig tidplan upprättats för projektet Hanhikivi-1. Den sträcker sig från konstruktionsfas till kommersiell drift. Fennovoima anser sig ha en realistisk tidplan för både konstruktions- och byggperiod. Målet är att anläggningen ska gå i kommersiell drift år 2024. ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 5
i form av flera små moduler som kan tillverkas och levereras direkt ut till ett kraftverksbygge. Detsamma gäller även för förmonterade instrumentrack, styrning- och reglerplatser för elmotorer och andra typer av liknande kabinett för styr- och elutrustning. Detta framkom också vid information den 18 februari. Montering av reaktortank på EPR-bygget i Flamanville. Foto: EdF. Areva halvvägs igenom internt optimeringsarbete för EPR Areva eftersträvar en mer rationell konstruktion för sin EPR och ett lättare och mer effektivt sätt att uppföra reaktorn. Prefabricering och modularisering är nyckelord. Areva har kommit ungefär halvvägs med en noggrann genomgång av sin EPR-konstruktion. Syftet med genomgången är att göra det lättare och mindre kostsamt att i framtiden bygga 1 600 MWe reaktorn, sade Finis Southworth, chefstekniker för företagets amerikanska affärsverksamhet, i en intervju den 6 februari. EPR-projekten i både Finland och Frankrike har lidit av stora förseningar och kostnadsöverskridanden som ett resultat av konstruktionsproblem och andra problem. Två EPR-projekt i Kina har emellertid gått snabbare att bygga. Areva inledde för mer än fyra år sedan en granskning av prefabricering, förmontering, och modularisering samt förbättring av sekvenser i själva byggprocessen. Detta är ett av de största FoUprojekt vi har, sade Southworth. EFFEKTIVARE BYGGSÄTT I USA OCH GLOBALT År 2010 meddelade chefen för den operativa verksamheten (COO) vid Arevas amerikanska division, att målsättningen för granskningen var att möjliggöra att EPR skulle kunna byggas i USA med en byggtid på 48 månader. Den 18 februari konstaterade Arevas presskontor i ett epostsvar att detta fortsatt är målsättningen. Beslutet ligger fast att optimera den överordnade tidplanen för ett EPR-bygge samtidigt som man ska uppfylla tillsyns- och inspektionsaspekter, samt kundkrav. Projektet kommer att ta ytterligare två till fyra år innan det är klart, och den reviderade konstruktionen bör vara tillgänglig för byggnation med start från och med år 2020, sade Southworth. Nu genomförs en stor satsning på hur EPR ska byggas på ett mer effektivt sätt, och att eliminera allt som inte tillför ett värde till anläggningen. En viktig förutsättning i översynen är att bevara den låga härdskadefrekvensen i den ursprungliga EPR-konstruktionen. Speciella områden där Areva eftersträvar förbättringar gäller utformning av hela centrala kontrollrummet, specifika kablageutrymmen och skåp för el- och kontrollsystem FÖRÄNDRINGARNA SKA INTE PÅVERKA DEN GRUNDLÄGGANDE KONSTRUKTIONEN Förändringarna är dock av sådan natur att de inte kommer att inverka på den grundläggande konstruktionen för en amerikansk variant av EPR, och därmed inte påverka den amerikanska säkerhetsmyndighetens (US NRC) granskning. Areva tar redan hänsyn till lärdomar och erfarenheter från de fyra första projekten för att dra nytta av det i optimeringsarbetet. Aktuella erfarenheter som man nu uppmärksammar är såväl konstruktions- och inköpsförbättringar som effektivare förberedelser inför tester och idrifttagning. Prefabricering, förmontering och modularisering är alla tekniker som Areva noggrant överväger i den pågående interna EPR-granskningen. En del mindre detaljerade konstruktionsjusteringar kan bli nödvändiga som ett led i den här processen för att bättre åstadkomma en mer strömlinjeformad projektleverans till en beställare. Areva säger samtidigt att denna förbättring inte kommer att få någon inverkan på centrala operativa parametrar eller förhållanden, som till exempel kapacitet eller drifttemperaturer. Huvuddelen av optimeringsarbetet berör förbättringar av byggnadsteknik och byggnadsprocess och tar upp framför allt prefabricerade moduler för att effektivisera byggandet och byggkostnaderna, säger Areva. Både franska och amerikanska ingenjörer är involverade i detta arbete. De två EPR-projekten i Europa har drabbats av både licensieringsoch byggproblem, och som en följd av detta återkommande förseningar. Uppförandet av Olkiluoto-3 ligger långt efter ursprunglig tidplan, och förväntas nu stå klar för kommersiell drift år 2016. EdF:s projekt med byggande av en EPR i Flamanville ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 6
(Flamanville-3), är ungefär fyra år försenat och även det förväntas starta kommersiell produktion år 2016. Två EPR-byggen pågår i Kina vid Taishan. Installationsarbetet kommer att vara som mest intensivt under detta året enligt ägaren China General Nuclear Power Corporation. Det första blocket kommer enligt planerna att ansluta till nätet år 2015, och kort därefter vara i kommersiell drift enligt uppgifter från officiella representanter för staden Taishan. De nya och effektivare byggprocesserna kan vara aktuella för den EPR-anläggning som har föreslagits av EdF för uppförande vid Hinkley Point i England, enligt Areva. Globala förbättringar och rationaliseringar vad gäller teknik, inköp och byggprocess kommer att inkluderas i Hinkley Point C-projektet, säger företaget. AREVAS KONKURRENT Arevas konkurrent Westinghouse har kontinuerligt betonat den modulära konstruktionen och byggsättet för sin reaktortyp AP1000. Westinghouse bygger moduler och delar av moduler på fabrik utanför aktuell anläggningsplats, och därefter transporteras delarna till byggplatsen för lyftning och sammansättning till färdig konstruktion. Den här typen av byggmetod, det vill säga att huvudsakligen inte bygga detaljer på plats, tillåter att rör- och kabeldragning och andra tidsmässigt kostsamma arbeten kan starta mycket tidigt i en fabriksliknande miljö. Därigenom kan man spara tid och på så sätt även kostnader, enligt Westinghouse. Emellertid har problem vid fabriceringen av vissa typer av moduler vid dotterbolaget Chicago Bridge & Iron resulterat i förseningar för de amerikanska AP1000-projekten i Georgia och Carolina under de senaste 18 månaderna. Westinghouse och beställarna har dock tydligt deklarerat att förseningarna är ett resultat av att konstruktionen gjorts i form av moduler, och att tillverkningsprocessen bakom denna är den första i sitt slag inom amerikansk kärnkraftindustri. Reaktorinneslutningstester för TVOs OL3 Test av reaktorinneslutningstryck, läckagetäthet och luftsluss på reaktorn Olkiluoto-3 har framgångsrikt genomförts enligt den finska Strålsäkerhetscentralens, STUK, officiella representanter vid testerna. Detta framkom vid en intervju med Pekka Valikangas, STUK, den 14 februari. Om reaktorn inte är i drift inom tre år efter utfört läckagetest måste testerna upprepas för att möta STUKs krav. De övriga testerna däremot måste inte göras om, enligt Valikangas. Trots att STUK inte kräver två läckagetäthetstester före kommersiell start, har två tester utförts vid Olkiluoto-3. Det är fransk standard att utföra två tester för att dubbelkontrollera betongens grad av porositet. Enligt Olkiluoto-3 har trycktesterna genomförts med sex olika trycknivåer, där den högsta nivån var på sex bar. (1 bars tryck motsvarar ungefär atmosfärstrycket vid havsnivån.) Eftersom Olkiluoto-3 är den första EPR:en där byggstart inletts så är Areva mycket nöjda med de lyckade resultaten, enligt Arevas ansvarige för testerna. Argentinas kärnenergiprogram går framåt Kärnkraftstekniken utvecklas på många håll i välden just nu. I Argentina sker nya satsningar, bland annat på tungvattenreaktorer och små modulära reaktorer. Argentinas Atucha-2 förväntas påbörja elproduktion i april i år, sade landets minister för planering och offentliga investeringar, Julio de Vido, den 28 december, under sitt besök på anläggningen. Målet är att Atucha-2 skall producera el till nätet någon gång i mitten eller i slutet av april. Atucha-2 är en 745 MWe Pressurised Heavy Water Reactor (PHWR) baserad på tysk teknik som byggs inom samma driftområde som Atucha-1. Block 1 är en liknande, men mindre reaktor som togs i drift år 1974. Atucha-2 var ursprungligen planerad att tas i drift år 1987 men projektet avstannade på grund av politiska och ekonomiska skäl omkring år 1981 och år 1990 blev projektet formellt stoppat. Byggnadsprojektet återupptogs år 2006 som en del i Argentinas kärnteknikexpansion. Atucha-2 har efter återupptagandet kostat motsvarande 20 miljarder kronor och har kantats av ytterligare förseningar. Planen var att Atucha-2 skulle vara klar i oktober 2010 och att kommersiell drift skulle vara igång under andra delen av år 2013. På grund av ospecificerade förseningar blir det nu alltså först i april i år. Starten av reaktorn kommer lägligt eftersom Argentina har problem med elbrist. Argentinas regering sade i ett uttalande den 3 januari att privata eldistributörer kommer att få stå för kostnaden för rabatterade priser gentemot elkunderna. Anledningen till detta är att landet drabbades av omfattande strömavbrott under en rekordartad värmebölja som varade från mitten av december fram till januari. Strömavbrotten berodde på att värmeböljan bidrog till en mycket stor efterfrågan på el som elproducenterna inte kunde matcha. Elproducenterna säger sig inte ha möjlighet att möta efterfrågan på el därför att regeringens fastställda elpris är för lågt och därmed inte stimulerar byggandet av ny produktionskapacitet. Julio de Vido sade även att han är positiv till att förstatliga de elkraftbolag som inte levererar. Detta har den argentinska regeringen gjort tidigare med oljebolag som inte uppfyllt regeringens krav. Den argentinska regeringen förväntas spendera motsvarande ungefär ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 7
Redaktion Vattenfall AB, 169 92 Stockholm Conny O. Holmström conny.holmstrom@vattenfall.com Tobias Iseland tobias.iseland@vattenfall.com 08-739 50 00 Betong läggs för grunden till CAREM-25. Foto: Argentinas planeringsdepartement. KONTAKT: Monika Adsten Elforsk AB Programområde Kärnkraft 101 53 Stockholm 08 677 27 35 monika.adsten@elforsk.se www.elforsk.se 275 miljarder kronor på expansionen. Man planerar att färdigställa Atucha-2, förlänga livslängden på Embalse - en 648 MWe PHWR, utveckla en egen prototyp av modulärreaktor (small modular reactor (SMR)), vidareutveckla urananrikning och produktionskapacitet för tungt vatten, samt bygga en fjärde reaktor. ARGENTINAS ATOMENERGI- KOMMISSION SATSAR Argentinas nationella atomenergikommission (CNEA) påbörjade i februari arbetet med att lägga betong för grunden till CAREM-25 vid en anläggning nära Atucha kärnkraftverk vid Lima. Förberedande anläggningsarbeten har pågått sedan förra året. Ännu finns inget preliminärt datum för när reaktorn ska gå i kommersiell drift, men CNEA skriver på sin hemsida att de tror att de kommer att kunna ladda bränslet under andra delen av år 2017. Norma Boero, president för CNEA, sade i ett uttalande att reaktorn (CAREM-25) är en av de första SMR i världen där byggnation påbörjats och att man är mycket stolt över detta. Uppförandet av CAREM-25 etablerar Argentina som en av de globala ledarna för utveckling av reaktorer med låg till medelhög kapacitet. CAREM-25 namnet kommer från Central Argentina de Elementos Modulares och är en inhemskt konstruerad 25 MWe liten tryckvattenreaktor med passiva säkerhetssystem. Syftet är att pröva konstruktionen med denna prototyp för att därefter planera för en större 100-200 MWe version av reaktorn. Den är tänkt att placeras i den norra provinsen Formosa. LAYOUT: Mio Nylén, formiograf mio@formiograf.se www.formiograf.se 073 406 78 00 ELFORSK KÄRNKRAFT I VÅR OMVÄRLD 8