Den gemensamma jordbrukspolitiken

Den gemensamma jordbrukspolitiken Fortsättning följer ÅR av Gemensam Jordbrukspolitik Redo för framtiden ETT PARTNER SKAP MELLAN EURO PA OCH JORDBRUKARE Jordbruk och landsbygdsutveckling

Europe Direct är en tjänst som hjälper dig att få svar på dina frågor om Europeiska unionen. Gratis telefonnummer (*): 00 800 6 7 8 9 10 11 (*) Vissa mobiltelefonoperatörer tillåter inte 00 800-nummer eller avgiftsbelägger dem. En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på internet via Europa-servern (http://europa.eu). Kataloguppgifter finns i slutet av publikationen. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2012 ISBN 978-92-79-23281-7 doi:10.2762/36915 Europeiska unionen, 2012 Kopiering tillåten med angivande av källan. Printed in Belgium Tryckt på återvunnet papper

Femtio år av levande historia I år 2012 firar den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) 50 år. Den är en viktig del av den europeiska integrationen och har under ett halvt sekel försett EU:s invånare med mat och en levande landsbygd. Den gemensamma jordbrukspolitiken skapades för att ge människor bra mat till ett bra pris och jordbrukare en skälig inkomst. Femtio år senare är dessa mål fortfarande lika viktiga. Under årens gång har EU förändrat jordbrukspolitiken efter samhällets skiftande behov. Det här är historien om ett dynamiskt partnerskap mellan EU och dess jordbrukare. Partnerskapet har förändrats med tiden. Jordbrukspolitiken har genomgått tre huvudsakliga faser: Först tog den Europa från en brist på mat till en situation där det fanns nog för alla, sedan lades fokus på större hållbarhet och miljövänlighet och slutligen gavs jordbrukarna en större roll inom landsbygdsutvecklingen, en roll som sträcker sig längre än livsmedelsproduktion. Tre generationer har brukat jorden och tagit hand om sina djur sedan jordbrukspolitiken trädde i kraft. Det här är även deras historia. Utöver att förse en hel kontinent med mat arbetar nu jordbrukarna för att bevara landsbygden och våra naturresurser. De har också en viktig roll i att återuppliva landsbygden och dess ekonomi. Idag genomförs än en gång förändringar av EU:s jordbrukspolitik. Jordbrukets och landsbygdens konkurrenskraft och hållbarhet ska stärkas inom hela unionen. Den nya politiken tar sig an de ekonomiska, miljömässiga och territoriella utmaningar som EU står inför idag. 1

Viktiga årtal i den gemensamma jordbrukspolitikens historia 2

1957 Genom Romfördraget skapas Europeiska ekonomiska gemenskapen (en föregångare till dagens EU) av sex västeuropeiska länder. Man gör upp planer för en gemensam jordbrukspolitik. Denna ska förse EU:s invånare med mat till bra priser och ge jordbrukarna skäliga livsvillkor. 1962 Den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) ser dagens ljus! Politikens huvudsakliga mål är bra priser för jordbrukarna. För varje år som går produceras alltmer mat. Butikerna fylls med mat till ett rimligt pris. Det första målet tryggad livsmedelsförsörjning har uppnåtts. 1970-tal och 1980-tal Man börjar styra utbudet. Gårdarna är så produktiva att det finns mer mat än vad som behövs. Överskottet lagras och blir till matberg. Särskilda åtgärder genomförs för att anpassa produktionen till marknadens behov. 1992 Marknadsstöd ersätts av producentstöd. Prisstödet trappas ner och ersätts med direktstöd till jordbrukarna. De uppmanas att bli miljövänligare. Reformen äger rum samtidigt som 1992 års stora FN-konferens om miljö och utveckling i Rio, där principen om hållbar utveckling formuleras. Mitten av 1990-talet En satsning på livsmedelskvalitet genomförs. Nya åtgärder för att stödja investeringar på gårdarna, utbildning, förbättrade tillverkningsprocesser och marknadsföring introduceras. Man fastställer även sätt att skydda traditionella och regionala livsmedel. EU:s första föreskrifter om ekologiskt jordbruk träder i kraft. 2000 EU sätter fokus på landsbygdsutveckling. Nu riktar man in sig på den ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen på EU:s landsbygd. Samtidigt fortsätter arbetet med de reformer som påbörjats på 1990-talet för att göra jordbruket mer marknadsanpassat. 2003 En reform av GJP sätter stopp för sambandet mellan stöd och produktion. Jordbrukarna är mer marknadsorienterade och får inkomststöd anpassat till de speciella kraven på EU:s jordbruk. I utbyte måste de följa strikta regler om livsmedelssäkerhet, miljöhänsyn och djurskydd. Runt 2005 GJP öppnar sig mot världen. EU blir världens största importör av jordbruksprodukter från utvecklingsländer och köper nu mer än USA, Japan, Australien och Kanada tillsammans. Genom det så kallade Allt utom vapen -initiativet ger EU tullfri tillgång till sin marknad för världens minst utvecklade länder. Inget annat utvecklat land bemöter jordbrukare i utvecklingsländer med samma öppenhet och engagemang eller ger dem lika stor tillgång till sin marknad. 2007 Antalet jordbrukare inom EU fördubblas genom utvidgningarna 2004 och 2007, då EU får tolv nya medlemsländer. Arton år efter Berlinmurens fall utvidgas EU till 27 medlemsländer och över 500 miljoner invånare. Genom detta förändras också EU:s jordbruk och landsbygd. 2011 En ny GJP-reform genomförs för att stärka jordbrukssektorns ekonomiska och ekologiska konkurrenskraft, främja innovation, bekämpa klimatförändringarna samt öka sysselsättningen och tillväxten på landsbygden. 3

Kvalitet för invånarna och rättvisa villkor för jordbrukarna Sex länder går samman för att skapa EEG (EU:s föregångare) 1957. Från starten 1962 börjar GJP att återställa Europas förmåga att producera tillräckligt med mat för invånarna. Men tillräckligt blir till för mycket och resulterar i överskott. Åtgärder för att kontrollera produktionen påbörjas under 1980-talet. GJP skiftar fokus till högkvalitativa och säkra livsmedel till rimliga priser och arbetar för att bli grönare, rättvisare och effektivare. EU:s roll som världens största aktör på marknaden för jordbruksprodukter skapar nya förpliktelser. Romfördraget Europeiska unionen uppstod ur ett Europa som slagits i spillror under kriget. De sex länder som skrev under Romfördraget 1957 svor på att den hungersnöd som Europa upplevde efter kriget aldrig skulle upprepas. Trots att tillgången på mat hade ökat något ransonerades ändå vissa basvaror i delar av Västeuropa fram till på 1950 talet. Det är svårt att föreställa sig idag, men detta var verklighet för många av våra föräldrar och för generationen före dem. 4

En förebild för andra Jordbrukspolitiken var EU:s första, och under många år enda, helt integrerade politikområde. Den banade vägen för EU:s inre marknad 1992, 30 år senare. På grund av systemet med enhetliga priser tvingades man skapa en egen valuta för GJP, den europeiska beräkningsenheten, en tidig föregångare till euron. När den infördes 1962 var varje beräkningsenhet värd 1 US-dollar. Sicco Mansholt den gemensamma jordbrukspolitikens fader Sicco Mansholt, en jordbrukare och politiker i Nederländerna, var den som drev på skapandet av EU:s jordbrukspolitik. Under hans ledning antogs de viktigaste punkterna, som prisgarantier och medlemsländernas gemensamma finansiering, under segdragna förhandlingar som avslutades 1962. Mansholt varnade redan 1968 för framtida överskott och menade att man snabbt måste modernisera jordbruket och öka effektiviteten. 5

Första generationens jordbrukspolitik När den gemensamma jordbrukspolitiken infördes var det ännu vanligt att efterkrigstidens jordbrukare drev små gårdar där de mjölkade korna för hand och slog hö med lie. Precis som resten av samhället mindes de åren med livsmedelsbrist och matköer. Med hjälp av GJP stöd kunde de köpa utrustning, renovera sina gårdar och köpa bättre utsäde och gödsel. Då deras inkomster ökade kunde de ta banklån för att utveckla sina företag. Livsmedelsproduktionen ökade. Men livet på landsbygden var fortfarande hårt. Jordbrukarna blev äldre och deras barn hade inte lust att följa i sina föräldrars fotspår. 6

Styrning av utbudet Garanterade minimipriser ledde till att jordbrukarna på 1970-talet producerade mer mat än vad som var nödvändigt. Det skapade kostsamma och politiskt genanta överskott. Från början av 1980-talet genomfördes reformer för att balansera tillgång och efterfrågan. År 1984 infördes kvoter för mjölkprodukter som ett första steg för att minska överskotten. Under 1992 omarbetades hela politiken, och EU ställde om från marknadsstöd till producentstöd. Djurskydd Säker mat kommer från friska och väl omhändertagna djur. EU har infört regler om djurskydd för att djuren i jordbruket ska slippa smärta och lidande både under uppfödningen på gården och då de fraktas till slakt. Det finns regler om minsta levnadsutrymme, och jordbrukarna uppmuntras att gå tillbaka till metoder där djuren kan röra sig fritt i en naturlig miljö. 7

Satsning på kvalitet Man började även lägga större vikt på kvalitet. Numera är kraven på kvalitet och produktion samt kontrollerna för växter och djurhälsa mycket stränga. Tack vare detta har EU:s 500 miljoner invånare tillgång till världens säkraste livsmedel; matvarorna kan spåras från gården till din tallrik. Man har även infört sätt att skydda traditionella och regionala livsmedel. Ekologiskt jordbruk uppmuntras. Jordbrukspolitiken har också bidragit till att hålla matpriserna nere. En genomsnittlig familj lägger idag 15 % av sin inkomst på mat, jämfört med 30 % för 50 år sedan. Detta beror på högre inkomster, men även till viss del på att jordbruket har blivit effektivare och mer konkurrensutsatt. 8

Vad kostar jordbrukspolitiken? Jordbrukspolitiken är en integrerad, gemensam politik som finansieras genom EU:s årliga budget. Andra politikområden, som sjukvård och utbildning, finansieras till stor del av EU-länderna själva. Då jordbrukspolitiken infördes för 50 år sedan var det den största utgiftsposten i en väldigt liten EU-budget. Idag läggs runt 55 miljarder euro på jordbruk och landsbygdsutveckling varje år, eller omkring 45 % av EU:s totala budget. Utgifterna var som högst 1984 (72 % av budgeten) och har stadigt minskat sedan dess. Denna minskning ser ut att fortsätta. Utgifter för GJP 1980 2010 miljarder euro (i dagens penningvärde) 70 60 50 40 30 Landsbygdsutveckling Avlänkat stöd Länkat stöd Andra marknadsåtgärder Exportbidrag 20 10 0 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 9

Ansvarsfull och hållbar användning av naturresurser Ett stort reformpaket presenteras 1992. Jordbrukarna måste nu ta ansvar för miljöskydd och ägna sig åt hållbart jordbruk. Jordbrukarna förser oss alla med kollektiva nyttigheter, som ett vackert landskap och ett levande arv på landsbygden. De ansluter sig också till kampen mot klimatförändringar. De börjar använda teknik som främjar ekologiskt jordbruk och ökar deras konkurrenskraft. Ett jordbruk i balans Den globala efterfrågan på livsmedel beräknas stiga med 40 % fram till år 2050. EU måste öka sin produktion, men inte till vilket pris som helst. Reformen 1992 gjorde jordbrukarna ansvariga för landsbygden och dess biologiska mångfald. De måste också hushålla med våra naturresurser, som jord, luft och vatten. I praktiken innebär detta bland annat diversifierad odling, skydd av permanent betesmark och mindre intensiv produktion. 10

Andra generationens jordbrukspolitik Under andra generationens jordbrukspolitik såg jordbrukarnas liv annorlunda ut, men det var inte lättare. De som tog över efter sina föräldrar stod inför nya utmaningar. Gårdarna producerade alltför mycket, vilket skapade ett överskott. Reformer genomfördes för att skapa balans mellan tillgång och efterfrågan. Under 1990-talet fördes livliga diskussioner om matens kvalitet, livsmedelssäkerhet och djurskydd. Nu blev jordbrukarna också medvetnare om andra förpliktelser, som att skydda miljön och att använda naturresurser på ett sparsamt och hållbart sätt. Hållbart jordbruk en ny utmaning Principen om hållbar utveckling antogs på 1992 års stora miljökonferens i Rio de Janeiro. Sedan dess har den införlivats i EU:s samtliga politikområden, inklusive jordbruket. I och med detta fick jordbrukarna ansvaret för att tillhandahålla kollektiva nyttigheter i form av välskött landsbygd, blomstrande biologisk mångfald, sparsam användning av naturresurser och bevarande av kulturella platser och föremål. Detta måste de göra utan att höja priserna på sina produkter. I stället får de inkomststöd från EU, som kompensation för denna tjänst som kommer hela samhället till del. 11

Jordbruk och klimatförändringar Klimatförändringarnas effekter har fått oss att förstå att det vi trodde var ett avlägset hot redan har blivit verklighet. Jordbruket måste anpassas till förändrad väderlek, nya växtperioder och oftare förekommande naturkatastrofer. Jordbrukarna får bidrag för att minska utsläppen av växthusgaser genom att ändra boskapens kosthållning, ta fram förnybar energi i form av biomassa och att använda biprodukter och avfall. Det här är en del i den globala kampen mot klimatförändringar. Vetenskap och teknik Precis som när det gäller andra delar av den europeiska ekonomin är forskning och utveckling en viktig del av framtidens jordbruk. Laboratorier tar fram nya växtarter som är anpassade till förändrade växtförhållanden. Ökad effektivitet leder till bättre användning av begränsade resurser. Jordbrukarna använder den senaste satellit- och mobiltekniken för att förutspå vädret. Datorer hjälper dem att beräkna mängden kemiska bekämpningsmedel som behövs, vilket leder till minskad användning. Smarta system för mätning och hantering medger effektiv användning av energi från vindkraft, både på gården och när denna överförs till det regionala eller nationella distributionsnätet. För att producera mer och bättre mat med mindre resurser har Europeiska kommissionen föreslagit en fördubbling av budgeten för forskning och innovation inom jordbruket, inklusive ett nytt europeiskt innovationspartnerskap. Stödet kommer att gå till forskningsprojekt som är relevanta för jordbrukare och landsbygd och som kan överbrygga klyftan mellan laboratoriet och jordbrukarens fält. 12

g e m e n s a m m a j o r d b r u k s p o l i t i k e n F o r t s ä t t n i n g f ö l j e r 20 W 10 W 0 10 E 20 E 30 E 40 E 50 E 60 E 40 N 50 N 50 N 60 N 30 W 60 N Klimatförändringar möjliga effekter på EU:s jordbruk 40 N D e n 0 10 E 20 E 30 E Källa: GD Jordbruk och landsbygdsutveckling enligt rapporter från Europeiska miljöbyrån, JRC och studier på masternivå. Cartography : DG AGRI GIS-Team 09/2007 EuroGeographics for the administrative boundaries 0 250 500 750 km Klimatzoner i Europa Västeuropa och Atlantområdet Översvämningsrisk Varmare och torrare somrar Havsvattennivå Risk för skadedjur och sjukdomar Skörd av grödor och foder Djurens hälsa och välbefinnande Nordeuropa Regniga somrar Vinterstormar, översvämningar Längre växtsäsong, skörd Lämplig jordbruksmark Risk för skadedjur och sjukdomar Syd- och Sydosteuropa Vattentillgång Risk för torka och värmeböljor Erosionsrisk Växtsäsong, skörd av grödor Optimala områden för grödor Centraleuropa Regniga vintrar, översvämningar Regniga somrar Risk för torka, minskad vattentillgång Erosionsrisk Skörd, antal grödor 13

En blomstrande landsbygd och ekonomi Jordbrukarna har alltid varit en viktig del av livet på landsbygden och bidragit stort till den lokala ekonomin. Landsbygdsutveckling införlivas med jordbrukspolitiken år 2000. Fokus ligger på ekonomisk, social och kulturell utveckling på EU:s landsbygd. Landsbygdens överlevnad som en plats att leva och arbeta på och att njuta av står på spel. Tredje generationens jordbrukspolitik Dagens jordbrukare är inte bara bönder utan även landsbygdsförvaltare och företagare. Reformerna har gjort dem mer marknadsorienterade. Vissa producerar mat på sin gård och säljer den lokalt, vilket stärker landsbygdens ekonomi. Jordbrukarna stöder sina samhällen genom landsbygdsturism, nya företag och kulturaktiviteter. Genom detta bidrar de till att säkra framtiden för kommande generationers jordbrukare. 14

En framtid för unga jordbrukare Idag är två tredjedelar av EU:s jordbrukare över 55 år. Vi måste börja tänka på överlämnandet till nästa generation. I annat fall ser framtiden mörk ut: utflyttning från landsbygden, en åldrande befolkning och alltför få unga inom lantbruket. Jordbrukspolitiken tar hänsyn till vikten av kontinuitet genom att tillhandahålla utbildning och stöd för att uppmuntra unga att ge sig in i jordbruksbranschen. Jordbrukare blir företagare Dagens jordbrukspolitik uppmuntrar jordbrukare att bli företagare, att sälja sina varor direkt till marknaden och att ta hänsyn till marknadens signaler om tillgång och efterfrågan. De kan själva bestämma vad de producerar enligt sin egen verksamhetsplan och vad de tror att konsumenterna är ute efter. De kan starta nya aktiviteter med GJP-stöd, som gårdsbutiker, hantverks- och kulturaktiviteter eller projekt för att rusta upp byar och infrastruktur på landsbygden och skapa lokala jobb. Aktiviteterna behöver inte vara direkt kopplade till jordbruk. Landsbygden tillhör oss alla: landsbygdsturism Landsbygden inom EU är både mångsidig och vacker. Många av oss vill tillbringa vår lediga tid där. Landsbygdsturism ger stadsbor en chans att återknyta till förlorade traditioner, ren miljö och färsk mat direkt från gården. På många gårdar erbjuds ett antal aktiviteter och bekvämt familjeboende i renoverade ladugårdar. Antalet gårdar inom EU 15 enligt ägarnas ålder 2000 och 2007 (1000 gårdar) 2 000 1 800 1 600 1 400 1 200 1 000 800 600 400 200 0 Under 35 år 35 44 år 45 54 år 55 64 år 65 år och äldre 2000 2007 15

Hjälp till mindre producenter En tredjedel av EU:s jordbrukare driver små gårdar. Trots att de bara står för 3 % av jordbruksmarken tampas de till största delen med samma byråkrati som de större gårdarna. Ett av förslagen till ny jordbrukspolitik är att förenkla administration och betalningar för jordbrukare med mindre gårdar, så att de kan ägna sig mer åt jordbruket och mindre åt pappersarbete. Jordbrukarna är den första länken i livsmedlens produktionskedja som ger oss mat på bordet. Emellertid är de ofta mindre väl organiserade än större livsmedelsproducenter och distributörer och har svårare att förhandla. Framtidens jordbrukspolitik ska underlätta för jordbrukare att gå samman i grupper så att de kan förhandla om att få en större andel av produkternas slutpris. 16

Mångfald inom EU Antalet jordbrukare inom EU fördubblades då tolv nya medlemsländer gick med 2004 och 2007. Jordbrukspolitiken hjälper samtliga 27 EU länder att bibehålla ett jordbruk som är anpassat till deras klimat och geografi. Förutsättningarna varierar från nästan arktiska förhållanden längst i norr, med en kort växtperiod, till ett subtropiskt klimat i söder, där vattenbrist är ett problem. Det kan vara svårt att leva på det man producerar i torra, avskilda eller bergiga områden. Jordbrukspolitiken måste inte bara anpassas till samhällets ändrade behov, utan också till de förändrade levnadsförhållandena på landsbygden. På så sätt kan alla sorters jordbruk blomstra, även i områden med naturbetingade svårigheter. 17

Med siktet inställt på framtiden EU:s jordbrukspolitik genomgår nu än en gång grundliga reformer. Målet är att den ska fungera år 2020 och även längre fram. Man vill främst skapa en grönare, rättvisare och effektivare politik. Jordbruket inom EU måste bli konkurrenskraftigtare, både ur ekonomisk och ur ekologisk synvinkel. Stödet kommer också att fördelas rättvisare mellan bönderna, regionerna och EU-länderna. 2) Smidigare krishanteringsverktyg för att hantera nya ekonomiska utmaningar Prissvängningarna hotar jordbrukets konkurrenskraft på lång sikt. Kommissionen föreslår därför effektivare och smidigare skyddsnät för de mest utsatta sektorerna (offentlig intervention och privat lagring). Man vill också främja jordbruksförsäkringar och gemensamma fonder. Förslag till en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken Tio punkter presenterade av Europeiska kommissionen den 12 oktober 2011 1) Mer målinriktat inkomststöd för tillväxt och sysselsättning Kommissionen vill att böndernas inkomststöd ska bli enklare, rättvisare och mer målinriktat. Vi vill utnyttja EU:s jordbrukspotential bättre. Det grundläggande inkomststödet kommer bara att gå till aktiva jordbrukare. Stödet ska gradvis minska från 150 000 euro (degressivitet) och ha ett tak på 300 000 euro per jordbruksföretag och år samtidigt som man tar hänsyn till hur många jobb som skapas i jordbruksföretagen. 3) Grönt stöd för att behålla långsiktig produktivitet och skyddade ekosystem Kommissionen vill att 30 % av direktstödet ska gå till jordbruksmetoder som är bra för klimatet och miljön. Det är nödvändigt för att stärka den ekologiska hållbarheten och ta vara på böndernas ansträngningar. Metoderna är enkla och miljöeffektiva och omfattar diversifiering av grödor, permanent gräsmark samt bevarande av ekologiska nischer och landskap. 4) Fler satsningar på forskning och innovation Kommissionen vill fördubbla budgeten för forskning och innovation på jordbruksområdet för att öka kunskaperna och skapa ett konkurrenskraftigt jordbruk. Forskningsresultaten bör omsättas i praktisk handling genom ett nytt innovationspartnerskap. Med hjälp 18

av anslagen kan vi främja kunskapsöverföring och jordbruksrådgivning. Vi kan också stödja forskningsprojekt och se till att samarbetet mellan jordbruket och forskningen fördjupas. 5) En mer konkurrenskraftig och balanserad livsmedelskedja Jordbruket är det första ledet i livsmedelskedjan, men det är en splittrad och ostrukturerad sektor. För att stärka böndernas ställning vill kommissionen stödja producent- och branschorganisationerna och föra producenter och konsumenter närmare varandra (utan alltför många mellanhänder). Sockerkvoterna har förlorat sin relevans och kommer därför att slopas efter år 2015. 6) Ett miljövänligare jordbruk Man bör ta hänsyn till särdragen hos olika områden och främja nationella, regionala och lokala miljöåtgärder inom jordbruket. Att skydda och återställa ekosystemen, bekämpa klimatförändringarna och använda naturresurserna effektivt bör därför enligt kommissionen tillhöra landsbygdsutvecklingens prioriteringar. 7) Startstöd till unga jordbrukare Två tredjedelar av jordbrukarna inom EU är över 55 år. För att uppmuntra ungdomar att satsa på jordbruket och skapa nya jobb vill kommissionen införa ett nytt startstöd för bönder under 40 år under de första fem verksamhetsåren. 8) Stimulerad sysselsättning och företagsanda på landsbygden Kommissionen vill stimulera ekonomisk verksamhet och utveckling på landsbygden. För att främja sysselsättningen och företagsandan föreslås till exempel ett startpaket för mikroföretag på upp till 70 000 euro under fem år. De lokala Leader-grupperna kommer också att stärkas. 9) Bättre stöd till utsatta områden Kommissionen vill att medlemsländerna ska kunna ge extra kompensation till bönder i områden med naturbetingade svårigheter. Målet är att förhindra ökenspridning och bevara vår rika landsbygd. Stödet kompletterar andra landsbygdsutvecklingsstöd. 10) Enklare och effektivare jordbrukspolitik Kommissionen vill bland annat förenkla bestämmelserna om tvärvillkor och kontrollsystemen i jordbrukspolitiken för att minska byråkratin. Stödet till småjordbrukare kommer också att förenklas. Småjordbrukarna kommer att få ett schablonbelopp på mellan 500 och 1 000 euro per gård och år. Småjordbrukare som vill lägga ner verksamheten kommer dessutom att uppmuntras att överlåta sina gårdar till andra jordbruksföretag. 19

Omslag: Thinkstock - Hemera; s. 2: Det franska jordbruksministeriets samlingar, Comstock; s. 4: Europeiska kommissionen; s. 5: Europeiska kommissionen; s. 6: Det franska jordbruksministeriets samlingar; s. 7: istockphoto, Photodisc; s. 8: Thinkstock - Hemera; s. 9: Thinkstock; s. 10: Ingram Publishing; s. 11: Ceja, T. Hudson; s. 12: istockphoto, istockphoto; s. 14: Getty Images; s. 15: istockphoto; s. 16: istockphoto; s. 17: istockphoto, istockphoto, istockphoto, Europeiska kommissionen, istockphoto, istockphoto, Getty Images, istockphoto, istockphoto; s. 18: Getty images; s. 19: istockphoto 20

Europeiska kommissionen Den gemensamma jordbrukspolitiken Fortsättning följer Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2012 2012 20 s. 21 cm x 29,7 cm ISBN 978-92-79-23281-7 doi:10.2762/36915

KF-31-12-548-SV-C Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling http://ec.europa.eu/agriculture/50-years-of-cap doi:10.2762/36915