NEDTECKNAD AV ERIK ERIKSSON

HISTORIEN OM KOURUJÄRVI NEDTECKNAD AV ERIK ERIKSSON

ERIK ERIKSSON HISTORIEN OM Kourujärvi

Pärmbilden: Fotografiet är enligt Ragnar Sundelin tagen 1914. Bakom gården skymtar loftet och det lilla huset nere vid stranden är gårdens rökbastu, försedd med halmtak. Brunnsgrävning pågår och huset tv. är den större sädesboden som ännu finns kvar och byggd av Nabb Jonnå. ERIK ERIKSSON Historien om Kourujärvi Text: Bilder: Släkttabellerna: Layout, teknisk ombrytning och elektronisk utformning: Erik Eriksson Där ej annat anges är de ur Eriks samlingar Kommunionböcker, Hugo Lagström: Släkten Vitick, Genealogiska Samfundet i Finland: HisKi, Karlebynejden samt uppgifter givna av till släkten hörande personer. Ingemar Eriksson Jakobstad 2000

Esse, Bäckby i mars 2000 Förord I boken om Kourujärvi ha r Erik Eriksson lyckats förena en släktutredning med en historisk bakgrund och om hur naturen format landskapet. Erik har på ett levande sätt lyckats få med berättelser om olika händelser som timat under årens lopp. Både för de nu levande släktingarna och kommande släktled är boken ett viktigt dokument. Den berättartradition som förr i tiden förde kunskap om släkten och de olika traditionerna och sedvänjorna vidare finns inte på samma sätt numera. Här har Erik gjort en kulturgärning genom att i boken föra kunskapen och traditionen vidare. Författaren har på ett levande sätt lyckats fånga olika händelser. Kampen för en bättre framtid i form av brytande av mera odlingsmark och torrläggandet av mossar beskrivs i boken både i ord och bild. På bilderna kan man se smärta och seniga gubbar, ett bevis på att handarbetet var slitsamt. Torrläggandet av träsket som skulle ge mera odlingsmark intill stugknuten blev kanske inte det man kanske väntat. I stället förändrades landskapet märkbart. Under den tid då handarbetet stod för en betydande del av jordbruksarbetet hade Kourujärvi sin glansperiod. Erik Eriksson har på ett målande sätt i boken beskrivit hur den nya tidens jordbruksmetoder förändrade livet på Kourujärvi. Den småskalighet som är typiskt för stället passade inte in då stora maskiner gjorde sitt intåg och skogen började ta tillbaka det som tidigare gjorts till åkrar. För många är säkert de olika personerna i boken av stort intresse. Den starka kvinnan på Kourujärvi var utan tvekan Anna-Lovisa. Hennes person satte sin prägel på gården under en lång tid. Hon hade en stor familj men hann ändå sköta om gamla och sjuka också utanför den egna familjen, vilket vittnar om företagsamhet. Eriks beskrivningar av henne och andra personer på Kourujärvi stämmer bra överens om det som min mor berättat. Berättelserna om hur alla fick dra sitt strå till stacken för att klara av arbetet då männen försvarade landet för att allt skulle fungera vittnar om en laganda och samhörighet som dagens människor kunde ha mycket att lära av. Närheten till skogen har präglat livet på Kourujärvi i alla tider. Boken berättar om kamp mot skuldsättning om rättegångar om sorg och om glädje. Jag är säker på att boken kommer att fängsla läsaren. Henrik Sandberg

Innehåll Kourujärvi hemmans gryningstid... 1 Forntiden... 1 De första skriftliga uppgifterna... 2 Sägnerna berättar... 7 Mot nyare tider efter kriget... 9 Nya inbyggare till Kourujärvi... 10 Erik och Anders Eriksson... 11 Torrläggning av Hömossa och Kakkurä... 15 Österbottningen i Februari 1901... 16 Anna Lovisa Mattsdotter Hästbacka... 17 Kourujärvis nya husmor... 17 Det nya århundradet... 20 Tiden före första världskriget... 23 Mot 1930 talet, förändringarnas tid... 27 Mina första personliga minnen... 29 Efterkrigstiden, återuppbyggnadens tid... 31 Kourujärvi fyllnadsskog i Vetil... 41 Utdrag ur Häradsrättens protokoll fördt vid lagtima hösttinget,vid Gamlakarleby, Nedervetil och Kelviås socknars samt Ullava kapells tingslag af Gamlakarleby domsaga, uti Arbetareföreningens gård i Gamlakarleby stad, nedannämnda dagar år 1909... 42 Frihets eller inbördeskriget... 49 Krigsåren 1939 1944... 51 Vägen förbi Kourujärvi... 55 Elektricitet till Kourujärvi... 59 Sanna sägner... 61 Friiasreisuna... 61 Fattighjon... 61 En av Lennarts historier... 61 Trollkonst... 62 Spöket... 62 Sjöjungfrun vid Storträsket.... 62 Varsel om husbondens död... 63 Jakthistorier... 63 Orrjakt med förhinder... 63 Nära skjuter ingen tjäder... 63 Hugos och Lennarts bässjakt... 63 Ragnars andjakt... 64 Lennart som vaktpost... 64 Backstart och kallstart...65 BILAGOR... 67 Kourujärvi strandlinje... 68 C-14 koldatering... 69 Kourujärvi i kommunionboken... 70 Matthias Roerings Charta... 71

Kartbeskrivning 198 1746... 72 Kartbeskrivning 198 1762... 73 Gåvobrev... 74 Skattebrev... 75 Hemmansklyvning... 79 Bouppteckning efter bonden Erik Eriksson Kourujärvi... 80 Matts Erikssons brev... 83 Skogskontrakt... 83 Protokoll fört vid Gamlakarleby mfl. domsagas ordinarie ting, den 24 oktober 1932, under 20... 84 Köpebrev... 85 Rättegångsprotokoll... 85 Rättegångsprotokoll fört vid lagtima hösttinget i Gamlakarleby mfl. socknars tingslag den 18 november 1898... 85 Protokoll förd vid lagtima vintertinget i Gamlakarleby mfl. socknars tingslag, den 22 april 1899... 86 Styckningsinstrument... 88 Kourujärvi väglags protokoll... 92 Donationslista för Kourujärvivägen... 93 Insamlingen till Erik Nissi... 94 Auktionsprotokoll efter Erik Nisse Nabb Erkki... 95 Karta över Kourujärvi... 97 Anna Lovisa Hästbackas anor... 99 Erik Eriksson Kourujärvis anor... 105 Anna Lovisas och Eriks ättlingar...111 Register... 121 Personregister... 121 Platsregister... 126 Register till släkttabellerna... 127

Kourujärvi hemmans gryningstid Flygfoto över Kourujärvi tagen i augusti 1950. Nere till vänster syns nabbåkern likt en knivsudd. Forntiden För ca 2000 tusen år sedan var havsstranden vid Kourujärvi ungefär på den nivå som grundkartans 20 meters höjdkurva utvisar. Den dåvarande strandlinjen var ett ypperligt ställe för den befolkning vars utkomst var jakt och fiske som följde eller flyttade med efterhand som strandlinjen försköts mot nordväst på grund av landhöjningen. Området var väl skyddat för nordliga vindar, mot väster fanns holmar och en ganska långgrund strand. Inåt land åter fanns långa havsvikar som gav ypperliga fiskemöjligheter. Fyndet av den träbit som Erik Hagström gjorde på Träskmossa i Hassis bekräftar att så var fallet. Se bilaga Kourujärvi strandlinje s. 68 Under det första och andra seklet efter Kristi födelse ändrades strandlinjen ganska lite, men från ca 200 500 e.k. så försköts strandlinjen, så att den nuvarande Lillhömossen kom att ligga vid havsstranden. I den nuvarande Gamlakarleby älv inverkade havsvattnet ännu ända upp till Lahnakoski fors. Området som senare kom att kallas för Kourujärvi hade totalt förlorat kontakten med salthavet. Eftersom området var mycket flackt började försumpningen genast. På djupare ställen bildades sjöar och träsk, som också så småningom genom försumpning växte igen och förvandlades till mossar. På så vis bildades bl.a. Salmijärvi, Kackurlampi, Kuråmossa och Kourujärvi. I Hassis finns Träskmossen. Kourujärvi bestod av tvenne större sjöar eller träsk, som förenades genom ett smalt sund. Sundet och Lillträsket kom att kröka sig runt den s.k. Träsknabba. Själva åsen kallas numera Nabb- el. Sanddjälsbacka. När ifrågavarande område började kallas för Kourujärvi är höljt i dunkel, likaså namnets ursprung. T.E. Karsten anser att namnet kommer från finskans KAURA, samma namn omfattas även av Lars Back i Karleby sockens historia del I s. 438. Hur dessa herrar kommit på att namnet skulle härstamma från det finska sädesslaget kaura och varför, är troligen en ren vetenskaplig gissning. T.ex. Hugo Eriksson född 1893 och död 1976 bodde hela sitt liv som bonde 1

Denna båt hittade Olof Eriksson och Sigurd Skog redan före kriget i Kourujärvi träsk. Båten låg sedan vid strandkanten av träsket ända till 1947, då arkeolog Meinander besökte Kourujärvi. Han önskade att båten skulle föras till hembygdsmuseet för uppbevaring. I maj år 2000 var Sigurd som saknat båten till hembygdsmuseet för att återse den. Han kunde konstatera att det var samma båt som de hittade i Kourujärvi. på Kourujärvi, ansåg att dylik namntolkning var helt tagen ur luften. Hans åsikt, som baserade sig på gamla hörsägen, var att t.ex. det gamla fornnordiska ordet KÖURÅ som betyder böjd eller urgröpt, (då träsket kröker sig runt Träsknabba). Ett annat alternativ var direkt från finskans KOURU som syftar på sundet eller rännan mellan de båda träsken. Men han ansåg att det mest troliga och enklaste alternativet var KOURI vilket i så fall helt enkelt kunde översättas till Rudträsk. Men han påpekade ofta att namnet skulle kunna beskriva t.ex. utseendet på ifrågavarande träsk så att en helt främmande person på basen av namnet kände igen stället. Samma gällde även för andra områden som mossar och backar. En annan aspekt på saken, som Hugo Eriksson också poängterade, var att i Kelviå fanns ett träsk som hette KOURI. För att undvika sammanblandning så skulle detta träsk ha fått namnet Kourujärvi. Därtill så kommer ännu problemet med att hur uppfattade den första skrivaren gubbarnas uttal av namnet, och med vilka bokstäver skrev han namnet. Efter det havet dragit sig bort förlorade havsfisket sin betydelse för de inbyggare som fanns på Kourujärvi, avståndet till salthavet blev för långt. Träsket gav säkert sina inbyggare den fisk de behövde. Det var rudan, abborren, gäddan och annan småfisk som fanns i träsket. Dessa fiskarter var lätta att torka till vinterförvaring. Dessutom blev säkert jakten på skogsvilt ett mera givande sätt att dryga ut kosten med. Jakten var dock osäkrare och köttets förvaring sommartid besvärlig, eftersom saltet knappast hade funnit sin väg till Kourujärviskogarna. Dessa beboare var knappast kapabla att betala skatt och kom således ej med i dåtida skriftliga källor. Den arkeologiska utgrävningen som gjordes i Karleby Hembygdsförenings regi den 30.8 8.9.1994 på Nabba bekräftar teorin om att området varit bebott under långa tider bakåt. Se bilaga C-14 koldatering s. 69. De första skriftliga uppgifterna I Karleby moderkyrkoförsamlings kommunionbok hittas Kourujärvis första inbyggare på Hassis hemman mellan åren 1725 37. Vilket betyder att Kourujärvi tidigare hörde under Hassis hemman. De personer som flyttade till Kourujärvi saknas i Karleby Kb 1738 43 för att efter 1744 vara skrivna under skild hemmansrubrik på Kourujärvi. 2

Skogsdikning och torrläggning av mossar och myrar var medel som stod till buds när ny odlingsmark skulle brytas. Bilden är från torrläggningen av Storträsket 1938. Till vänster står Junnola, mannen med sten på skyffeln heter Veikko Peuraharju, i förgrunden Anselm Peuraharju. Walfrid Kotka pryder sin hjässa med hatt, och fungerar som huvudsyssloman. Resten är inte identifierade. Kutymen på den tiden var att de skulle ha antecknats som Nybyggare, men dylik anteckning saknas för Kourujärvis del. Samtidigt som inflyttningen från Hassis sker till Kourujärvi kommer hit även en måg Henrik Thomasson, en Kourujärv Henrik från Lillkotkama. Det som här är intressant är att gamla husbonden Michel ej finns antecknad i den första Kb. på Kourujärvi, utan han omnämns först efter 1750. Mickels hustru Carin Clemetsdotter är antecknad som gammal och svagsynt, född 1694. Med sig har hon dottern Brita och ifrågavarande Henrik Thomasson. Mågen Henrik kommer från Lillkotkama och är skriven där bland inhysingar, son till Thomas Göransson. I Kb. 1725-1737 med anteckning att han befinner sig i staden hos Matts Röring. Därtill så har paret Mickel och Carin två andra barn med sig till Kourujärvi. Sonen Göista och dottern Maria, sonen flyttar dock snart som dräng till Storkotkama. Paret hade ännu en piga Maria Carlsdotter, men hon är överstruken redan i första Kb. Hon kom troligtvis att bo där endast en kort tid. Här kan nämnas att Hassis, i Kb. 1725 37 hade 33 inskrivna beboare. Efter det flyttningen till Kourujärvi skedde efter 1737 fanns endast 14 personer kvar på Hassis varav fem vistades på annan ort. Då Kourujärvi 1744 49 fick sina första skrivna inbyggare fanns 9 personer på Hassis och 6 på Kourujärvi. Men strax efter 1750 hade båda hemmanens inbyggare ökat till 13 personer på vardera hemmanen. Under 1740 talet drabbades hela landet av svår hungersnöd och krig. Klimatet var mycket kallt och tiden har senare kallats för Lilla istiden med påföljande missväxt och hungersnöd. Se Karleby historia del II s. 58 och 113. På så sätt kom fisket i träsken att bli en mycket viktig del i att överleva. Hassis hade förlorat sina fiskemöjligheter, och kvar fanns endast bäcken mot Herros eller älven vid Lahnakoski. Träskmossen vid Hassis var kanske redan då så igenväxt att den knappast gav mera än s.k. tusenbröder (små rudor). Vid Kourujärvi fanns det möjligheter att leva på fisket och isynnerhet då sundet mellan träsken var en utav de bästa fångstplatserna, med dåtida fiskebragder. Det var tack vare överbefolkningen vid Hassis och fisken i träsken vid Kourujärvi som stället fick sina inbyggare. Vad som ytterligare försvårade livet på den tiden var säkert det allmänna kaoset i riket. Det var den s.k. Hattarnas krig, eller lilla ofreden. Dess inverkan på beboarna är okänd, men säkert blev nöden större även för dessa ödemarkens inbyggare. Efter krigets slut gav rikets styrande olika stöd åt dem som upptog öde eller nya hem- 3

man. Dessa stödåtgärder stimulerade säkert de nya inbyggarna på Kourujärvi. Det var bl.a. annat skattefrihet och t.ex. soldater kunde, ifall att de skaffade en ersättare bli befriade från krigstjänst för att uppta hemmansbörd. Här bör även noteras att enligt 1743 års lag fick ett hemman delas. Hurdant jordbruket var på Kourujärvi är okänt, men Matthias Roerings karta ger en bra beskrivning över de s.k. backåkrarna. Deras ungefärliga areal utgör ca 4 tunnland, vilket betyder att åkrarna till största delen var uppgräftade innan de officiella beboarna kom till Kourujärvi. Bilaga: Charta och chartabeskrivning. Eftersom kartan ej beskriver mossängarna, kan ej uppgifter om boskap med säkerhet beskrivas. Boskapen utgjorde ett villkor för odling av moränåkrarna, för den gödsel dessa åkrar behövde fick man av boskapen. Svedjebruket på dessa karga moränåkrar blev kortvarig ifall att gödsel ej fanns att tillgå. Dåtida kor och får fick sommartid fritt ströva omkring i skogarna för att söka sig föda. Till vintern samlades hö från mossängarna, som bruket var på den tiden i våra nejder. Det var starr och fräken samt löv, för både får och kor. Mot denna bakgrund är det intressant att jämföra hur mossängarna gränsar till Hassis ängar. Även nyare tiders kartor ger belägg för att ängarna delades mellan dessa två hemman. En annan intressant mossäng är den som senare kom att kallas Stormossen, tidigare Salonniitty. På mossens norra sida ligger Lillkotkama äng och på den södra sidan Kourujärvi äng. Mellan dessa ängar finns ett s.k. oväxtlig myrområde som var värdelös. Var det månne mågens arv eller fick han ängen som utlösning från Lillkotkama. Ifrågavarande mosse ligger ca 2 km fågelvägen från Kourujärvi mot Lillkotkama och dit är avståndet under en km. Det nya bygget vid Kourujärvi blev säkert den framgång och födkrok som Mickel och Carin önskat åt sin dotter och måg. Vid hösttinget 1746 anhöll Henrik Thomasson om lov att anlägga ett nybygge vid Kourujärvi träsk, hörande till Korplax by. Ansökan beviljades och hemmanet fick namnet Kourujärvi. (se Karleby historia del 1 s. 438). Yngve Jungner omnämner i sin avhandling om flyttningsrörelser i Karlebynejden på s. 125 att Kourujärvi beviljades 30 års skattefrihet. Enligt storskiftesförordningen av den 20 nov. 1766 stadgas, att nybygge ej finge anläggas så länge Hemmanets ägor eij blifvit afmätte och storskiftade. Vid storskiftet 1776 medtogs hemmanet och blev sålunda bestående. I Karleby sockens historia del II s. 147 omnämns att Anders och Abraham Kourujärvi intog till åker och äng ett område vid Träsknabba och Kourujärvi träsk år 1779, eller några år efter det skattefriheten gått ut. Här bör beaktas att Kourujärvi på den tiden var ett s.k. Kronohemman eller Torp, vilket betydde att kronan ägde jorden och inbyggarna betalade en s.k. årlig ränta eller som den nu skulle kallas arrende. Under åren 1763 69 var 20 personer kyrkskrivna på Kourujärvi. Gamla mor Carin Clemetsdotter dör 1768. Samma år i december kommer från Kelviå Palomäki soldattorp mågen Gustaf Tallberg. Från Hassis flyttar till Kourujärvi drängen Pehr Larsson och hustrun Brita Mattsdotter. Denna familj bor kvar endast en kort tid och flyttar sedan tillbaka till Hassis. Tidigare hade de i Kelviå övertagit det soldattorp som innehades av korpralssonen Gustaf Tallberg. Då Pehr Larssons syster hade gift sig med Matts Mattsson Hassinen född 11.8.1735 stärktes släktskapsbanden till Hassis ytterligare. Men på Kourujärvi går livet vidare. Gustaf Tallberg jämte familjen flyttar bort. År 1770 dör gamla husbonden Michel Danielsson. Historiska källor berättar att samma år natten mellan den 12 13 augusti var det så svår nattfrost att all gröda frös bort. Folket i våra trakter fick söka sig söderut för att tigga. Om det var hunger eller andra orsaker som gjorde att Gustaf bytte bostadsort förblir en olöst gåta. Han var troligen soldat och det kan vara orsaken till hans bortflyttning. Soldaterna bytte ofta torp eller husbonde beroende på vem som betalade bäst. Ägodelningsrätten ger den 10 juli 1780 utslag där Kourujärvi tilldelas mera ängsmark eller mossar. Se bilaga med ägobeskrivning. Anders Henriksson hade gift sig, så och brodern Abraham. Anders bor tillsammans med sina föräldrar. Brodern Abraham med sin familj har skrivits såsom skilld Röök i Kb. 1776 81, vilket betyder att Kourujärvi hade två skilda bebyggare eller familjer. Abraham och Britas familj består av två pojkar och en flicka, men flickan dör endast några dagar gammal. Så skiftar livet på det lilla kronohemmanet vid träskstranden, sorg och glädje avlöser varandra, men livet går obönhörligt vidare och den 13.4.1782 dör Henric Thomasson. Efter gamla husbondens död flyttar änkan Brita Michelsdotter med Abraham och hans familj. Ödet slår hårt mot denna familj, mellan åren 1782 och 1786 dör fyra av familjens barn. Brodern Anders familj skonas denna gång och består nu av 8 personer. Men mellan åren 1790 95 drabbas även denna familj av sorg och elände. Den 21.2.1790 dör modern Margaretha Michelsdotter, knappt 44 år gammal. Tio dagar tidigare hade hennes dotter Sofia dött, endast 10 dagar gammal. År 1792 dör sonen Anders och 1794 dottern Maria. Under samma tid har gårdsdottern Brita Henriksdotter gift sig med Jacob Jacobsson Pietilä. Jacob kom från Kelviå och bor en tid som måg på Kourujärvi. Hennes syster Maria har flyttat bort. Jordbruket utvecklas allt efter det nya åkrar bryts i den steniga marken. Enligt Karleby historia del II s. 89 så anhöll Anders Kourujärvi om svedjesyn invid sin gård, vilket betydde att han utvidgade sina hemåkrar. Inga invändningar häremot gjordes, varför han beviljades lov att utvidga sina ägor. Vid ingången till 1800 talet består Anders Henricssons familj av sonen Michel som gift sig med Sophia Mattsdotter Föijer, samt hans syster Anna, eller fyra personer. 4

Abrahams familj består av hans hustru och sonen Jerimias, som gift sig med Brita Eliasdotter, samt tvänne syskon Johan och Anna, samt gamla mor Brita Michelsdotter. I Karleby Kb. finns bland torpare och inhysingar, även Jacob Pietilä, jämte hustrun och två pojkar. Denna familj flyttar dock bort vid sekelskiftet. Tiden mellan 1803 och 1809 kom att vara skiftesrik för inbyggarna på Kourujärvi, som nu beboddes av tre familjer. Hit har flyttat Jacob Hansson Björkbacka med familj. Därtill omnämns även Greta Henricsdotter som gift sig med Daniel Wacklin eller Tupp, dessa anges dock senare som bortflyttade. Gamla mor Brita Michelsdotter dör 1806. Därtill dör Jacob Hanssons hustru Maria 1807 endast 31 år gammal, samt deras son Johannes. Efter Maria Eliedotter finns den första bouppteckningen från Kourujärvi bevarad och den ger en bra bild av ifrågavarande hem i början av 1800 talet. Bouppteckningen lyder som följer: År 1807 den 7 ocktober voro underskrefven efter veder börandes Begiäran på Kourejärfvi Crono Hemman N:o. 16 1/8 dels mantal uti Gamla Carleby sockn och Korplax by för at upteckna och värdera qvar låten skap efter Jacob Hanssons hustru Maria Eliedotter Kourojärfvi hvilket med döden af gåt den 13 juli inne varande år och efter sig Lämnat Tvänne omyndiga barn, sönerna Jacob och Matts samt dottern Anna hvilket hon samman aflat med sin nu efter Lämnade man Jacob Hansson Kourejärfvi, och förrättades sedan på mint blef om egendomens noga upgifvande, på så lunda sätt: Lösa Egendomen: En järnstör -16-4 backgräftor å 3. -12-2 lindgräftor å 4. - 8-2 bihl yxor å 8. -16-3 hug yxor å 5. -15-6 lijar å 4. -24-4 hand skiäror å 2. - 8- En järn? med kugga - 6-2 släda nafvar - 8- En spik nafvar ---6 En hoo tång --16 2 hand hammare --2- En rasp --1- En liten fil --1- En band knif --2- En safwa (skava) ---6 En hand såg --2- En dito mindre --1-6 svarf? med 3 st? -16-2 st järn grepar å 3. --6-2 st gamla järnspad --4- En vägg drag --16 En vänd haka --3- En eldgaffel med träskaft --16 En 16 kans gryta söndrig -24- En dito 6 kan söndrig --8- En 1 kans dito --4- En söndrig stekpanna --2- Gryt hängare --3- En strykjärn --3- En katan lija --2- Två medar til plog? --8- En plog eller Ahl --6- En järn beslagt? 3--- En...?...? --4- En koo ziälla --3- En häst ziälla --3- En fog höfvel --3- En??? höfvel --16 En liten kniptång --1- En dito höfvel --1-2 st hand höflar --1- Ett par spont höflar --4- En sams?höfvel --1- Transport 7.42. Kreatur. En brun Walak häst uti 12 åre 5--- 3 koar å 2. 6--- En qviga 18--- 8 st får 2--- Transport 14.8. Diverse: En kappa, stopa --8- En bläck trat --1-...?...? --4- En bössmal -12- En järnbeslagen kista med lås -24- En kista eller?? -12- En häkla --3- Ett par gamla kardor --1-2 gamla spinrockar -16- En målad hörnskåp -16- En bokskåp --8- En?? med skåp under -12- En målad fäl bord -16- Öfrig Sals?? om 1/2 --4- En sup glas --16 Transport 2.42. Kop och kar tilsammans 1.24. Böcker: Sions sånger bägge samlingar --8- En svänsk psalmbok -12- En dito --8- Transport.28.?? skor o tömmar -12- Slädar sämre och bättre alt för alt 124- En hyfvel bänk -12- En slip sten -12- Transport 2.12. Sammanlagt 29.12.- Den aflidnas gång kläder: 5

Hans Eriksson visar upp resterna av de båda gevären som togs av kosackerna. Tv. den som byggdes om till kåkstandar eller spiskrok för att användas i den öppna eldstaden att hänga grytor i. Th. resterna av Lennarts olycksaliga experiment. En svart mo?? mössa med spets där vid -16- En vit kattuns? uks halsduk -24- En röd lärfts hals duk -12- En dito stifta?? tygs hals duk -12- En svart taft duk --8- En dito sämbre --3- En röd randig Cattuns dit -12- En gammal dito --4- En blå randig bommuls dito -12- En pälströja med Camlots öfverdrag gl. -12- En röd Camlots tröja -16- En svart Camlots dito --8- En röd vadmals dito gammal --4- En gång?? satins lifstycke --8- En svart devans...ttel -24- En blå och vit randig dito -12-2 st randig å 10. -20- En Cattuns för kläde --8- En bommuls randig dito --8- En gammal för kläde --6- En naf af grå lin remsor --4- Ett par finger hand skar --4- En vit lärfts näs duk --2- En...? --4-2 par gamla ullstrumpor --6- Transport 5.9. Summa inventarium 34.25. At egendomen är riktigt up gifvet och icke något med vilja inte lämnat som af värde varit på lägga med Eds plikt. 6

Jacob Hans son Kourejärfve. Afkortning: Skyldig til tårparen Henric Präst 80.26.8. Kyrkoherden Fredrik Stenhagen 22.--.- Matts Mattsson Bängtilä Kelfviå 20.--.- Daniel Larsson Bängtilä 12.--.- Anders...? enligt refvers 9.--.- Crono rest för spannmål 7.--.- Summa afkortning 100.43.4.1/3 Banco. Enär...be talande skulder sig och... summan blifver icke något til delning barnen i millan;fadern be håller sina gång och säng kläder för för del, sedan är sina barns för myndare och töm..för att den aflidnas gång kläder til sin och barn sens bästa. Så...vara up tecknad och värderat som före skrifvet står. Dtum ut supra. Per Persson Hassinen Michel Årjander för rättnings män. Jacob Hansson Kourejärfve. Som föregående bouppteckning utvisar var det fattigdom och elände i denna familj. Efter det att alla småsaker värderats, var de efterlämnade skulderna i förhållande till egendomen mycket stora. Hur familjen klarade sig ur besvärligheterna är och förblir en gåta. Men livet går ohjälpligt vidare även här vid träskstranden. Den 8.1.1808 dör gamla husbonden Abraham Henriksson ca 61 år gammal. Nya orosmoln närmar sig Kourujärvi, kriget mellan stormakterna Sverige och Ryssland når även Kourujärvi. Inga direkta fältslag utkämpas vid träskstranden, men som vanligt i krig får den totalt oskyldiga civila befolkningen lida. Först skulle de egna trupperna försörjas frivilligt. När så de främmande trupperna kom så behövde även de mat för både manskap och hästar. Dessa fiendetrupper måste med våld söka sig mat och foder för hästarna. De tog förstås vad som hittades i de då redan kanske tomma förråden som fanns ute i ödebyarna. För den civila befolkningen var det sak samma vem som beskattade deras vinterförråd, det är bara att hoppas att de varit förutseende nog och gömt i skogarna så att de sedan på så sätt kunde överleva. Det jaktbara viltet och fisken fanns säkert kvar som en sista räddning undan svältdöden. Fisket i träsket vintertid var dock ganska minimal, för dåtida fiskeredskap medgav ej direkt vinterfiske. Endast i så fall att syrebrist uppstod i träsket sökte sig fisken till de upphuggna vakarna. Hur ryssarna sommartid färdades längs de dåvarande stigarna som förde till Kourujärvi är okänt. Kanske var det kosacker som ridande sökte efter de ödsliga gårdarna för att på så sätt komma över mat. Vintertid var det enklare att med släde färdas över de frusna myrarna. Från denna tid finns sägner bevarade om ryssarnas framfart, de har berättats av Anna Lovisa (min farmor) och Hugo (min fader). Historien om ryssarna vid Kourujärvi har ingått i Släktforskartidningen Karlebynejden N:o: 24 år 1992 och lyder som följer: Sägnerna berättar På Kourujärvi förvaras en Kåkstandar och en söndersprängd gevärspipa. Sägnerna förtäljer att de härrör sig från oåren 1808 09. För att dölja gevärets ursprung så har den någon gång i tiderna ombyggts till Kåkstandar. Det andra geväret sparades eller hölls gömd, för att användas som jakt och försvarsvapen. Detta gevär var i brukbart skick ännu efter vårt frihetskrig 1918. Under dessa oår (1918) rådde stor krutbrist i vår trakt, de mest företagsamma tillverkade eget krut. Lennart Eriksson som återvänt eller rymt från kriget i Karelen hade besårgat lite kanonkrut som minne från kriget. Nu behövde han krut för jaktändamål och han beslöt pröva hur bössan skulle klara av smällen. Det var ett ödesdigert försök som han gjorde med bössan bakom stallet. Han avfyrade bössan med tillhjälp av ett snöre och undgick på detta sätt att själv bli dödad vid explosionen som då förstörde det gamla geväret. Hugo Eriksson var en god berättare och han berättade allt emellanåt dylika gamla sägner, som han hört i sin barndom. Därtill så var han mycket mån om att sägnerna skulle gå vidare till följande generation och här är sägnen om bössorna fritt ur minnet. Under oåren 1808 09 var kotkamaborna (gäller både Stor- och Lillkotkama, samt Kourujärvibor) på flykt undan fienden. De hade sökt sig till en ria (pörte) som de ägde vid Kakkurlampä. Pörtet befann sig (se karta p.1.) på sidan om de dåvarande gångstigarna och ute på en liten 7

Stenen vid Kackurlampi som restes sommaren 1997 till minnet av dem som sökte skydd mot kosackerna i pörtet under åren 1808-09. holme, omgiven av sanka starrängar, som bärgades sommartid. Gömstället var mycket bra, men då kosackerna anlitade kallmuckar som spårhundar så upptäcktes gömstället av två kosacker. Hur och vad som hände berättades aldrig. Men det blev strid och att det slutade med att dessa stäppens kosacker fann sin grav i den då ännu öppna Kackurlampä, mä hästa o siin berättades det åtminstone om. Om egna förluster berättades det aldrig om och det skulle också talas tyst om saken under den ryska tiden. Därtill så skall ännu en tredje jägare utan häst ha mött sina banemän drygt en halv kilometer uppåt längs utfallet mot Storträsket. Hans kvarlevor skall vara nergrävda i myren bakom kotkamaboas lädå (se karta punkt 2). Så långt Hugos berättelse, och då han därtill ännu berättade om grymheter han hört om från stora ofreden, så var rysshatet ett faktum för en ung snorvalp under våra senare krig. Nu efteråt så har man frågat sig att varifrån detta hat, och varför var dessa ödemarksbor så mordiska av sig? Varför besökte kosacker dessa ödebygder och vem var de och vad förorsakade de den civila befolkningen? Om kosackernas öden behöver man knappast vänta sig skriftliga källor. Men tack vare vår dåtida styrandens framsynthet så uppgjordes protokoll över de skador som fienden vållat den civila befolkningen. Protokollet är uppgjord gårdsvis och med stor noggrannhet och berättar om varje detalj som med våld bortrövades från gården, eller annan skadegörelse som förorsakades. Protokollet förvaras nu i Vasa landskapsarkiv. Enligt protokollet så fanns det på Kourujärvi på den tiden tre bönder. Jacob och Michel, samt änkan Brita och en sytningsman Jerimias. Skadegörelser inträffade först i maj och sedan i oktober, enligt följande: Hos Jacob Kourujärvi bortfördes med våld i maj: 1 häst, 1/2 tunna jordpäron, 4 lisp. mjöl, 1 resvacka, 1 hästtäcke, 1 huggyxa, 3 st säckar, 2 kappar salt. I oktober var åter kosacker och okända jägare och bortförde med våld; 1 1/2 tunna råg, 1 1/2 tunna korn, 6 tunnor jordpäron, 90 lisp. hö, 1 tunna rötter, 6 st får, 1 qviga, 1 häst, 50 bröd, blå byx.& tröja, 6 st skjortor, 2 qvins tröjor, 2 tunnor agnar, 1 säng omhänge, 1 hufvud bolster, 1 par läder tömmar, 3skålpund ljus, 1 lin lärft skjorta, 1 hår sikt, 1 hoftong. Allt detta värderades till 116 daler och 24 skillingar banco mynt. Hos Michel Kourujärvi bortförde okända kosacker i maj med våld: 1 säng omhänge, i oktober var åter okända kosacker och jägare och bortförde med våld; 1 häst, 4 tunnor jordpäron, 2 tunnor rovor, 60 lispund hö, 9 st får, 1gödd kalv, 1 vägg uhr, söndrat spinnrock och vagga, 1 psalmbok, 4 ull kjortlar, 1 röd päls tröja, 1 lärfts lakan, 1 örngåt, 3 kappar korn, 3 par ullstrumpor, 1 par tömmar, 1 koskälla, 1 trädstol bränd. Dessa saker värderades tillsammans till 64 daler och 36 skillingar banco mynt. Hos änkan Brita Kourujärvi bortförde okända kosacker och jägare med våld i oktober; 3/4 dels tunna rågmjöl, 3/4 dels tunna kornmjöl, 1/2 tunna jordpäron, 1 lispund får 8

kött, 3 st ostar, 1 kappa salt, 3 st får, 1 fårskinns päls, 1 bordduk, 1 svart kjortel, 1 randig dito, 1 hvit förkläde, 1 tryckt dito, 1 bommuls dito, 5 siden dukar, 1 blå tröja, 1röd lifstycke, 3 par ullstrumpor, 2 par vantar, rödt garn för 8 skillingar, 1 myss band, 1/2 kohud, 1 kalf skinn, 1 bihl yxa, 1 hugg dito, 1 par vadmals böxor, 1 järn stör, 5 marker talg, 1 lärft skjorta, 2 hurst dito, 1 örn gåt, 1 säng omhänge, 2 handdukar. Dessa värderades sammanlagt till 42 daler och 22 skillingar banco mynt. Hos sytningsmannen Jerimias Kourujärvi bortförde okända kosacker och jägare med våld i oktober; 2 1/2 tunna korn, 3 tunnor jordpäron, 1 öfverdragen pälströja, 2 hufvud dynor, 1 spegel. Dessa värderades sammanlagt till 28 daler och 8 skillingar banco mynt. Så långt värderingsprotokollet När man jämför dessa bortrövade saker med samtida bouppteckningar, så frågar man sig att hur de kvarvarande människorna överlevde den annalkande vintern? Därtill så frågar man sig att hur transporterades dessa varor bort från Kourujärvi, då den tidens vägar mera var ridstigar? Att dessa kosacker var rövare och banditer vittnar protokollet nog om. Det är mot denna bakgrund man skall söka det fiendskap och rysshat som kännetecknade Kourujärviborna. Det var vildmarkens lag som gällde här i skogarna. Kanske hade förfäderna gömt mat och annat i skogarna, med vars hjälp de överlevde. Eller kanske gav jakten ett tillskott till den säkert magra kosten. Inbyggarna överlevde även dessa prövningar och livet fortsatte i byn. Senare tiders tsarsoldater var enligt Hugo en helt annan sort. Glada och vänliga och hade också en oklanderlig sätt och uppträdande, men det är en helt annan historia. För att bevara minnet av var pörtet befann sig, vid Kackurlampi avtäcktes sommaren 1997 en minnessten på pörtets plats. Minnesplattan har följande inskription: 1808 1809. VI SÖKTE SKYDD I PÖRTET, UNDER OFÄRDSÅREN, TVÅ KOSACKER SÖKTE VÅRA LIV. DET BLEV STRID, NU GÖMMER TORVEN DERAS GLÖMDA STOFT. Då den ryska hären drog sig norrut blev livet lugnare på Kourujärvi. När så freden slöts i Fredrikshamn i september 1809 kom inbyggarna å Kourujärvi att tillhöra det ryska tsarriket. Men fruktan för ryssarna fanns kvar och isynnerhet då man visste att tre av stäppens söner funnit sin sista vila under torven i Kourujärvis ödemarker. Kanske ruvade hämnden ännu över den civila befolkningen i trakten. Visste månne någon om överfallet, var månne deras krigskamrater i livet. Skulle de ännu återvända och utkräva sanningen av byborna. Om så skulle ske var döden eller Sibirien det som väntade. Inte bara gärningsmännen utan även andra oskyldiga i byn. En annan fråga var att vem var dessa kosacker, som säkert tvingats ut i kriget och bara hade döden som väntade. Knappast dog de den hjältedöd som det skrivs så vackert om i krigspropagandan, då man med livet som insats försvarar sin kung och fosterland. När detta skrivs så har fosterlandsglöden nog i detta avseende svalnat. Mot nyare tider efter kriget För Kourujärvis del återvände livet åter till kampen mot fattigdomen. Kanske sjöng fåglarna och göken gol på våren, det var tron på framtiden som höll livsgnistan och hoppet levande. Förutom allt detta elände så drabbas Michels gård av döden. Hans tvillingar dör den 2.8.1809 på samma dag, knappt två år gamla. Men Michels bedrövelse slutar inte här, utan den 12.1.1810 dör hans hustru Sophia endast 26 år gammal. Michel Andersson gifter om sig redan den 25.11.1810 med Brita Lisa Michelsdotter från Åivo by. Men redan i april 1811 dör så den nygifta husbonden Michel Andersson. Den nyblivna änkan Brita Lisa föder den 23.6.1811. en son som kallas Matts. Hennes lycka på Kourujärvi blev kort, men vi skall hoppas att hon var lycklig den tid som de fick leva tillsammans. Gårdens gammelfar Anders Henricsson dör den 12.10.1811 lite över 71 år gammal. När man så här efteråt studerar bouppteckningen efter Michel Andersson, som följer här nedan, förstår man varför hon jämte sin son Matts och den både fader och moderlöse gossen Johan tvingas flytta bort. Änkan flyttar tillbaka till Åivo by, där hon är skriven bland torpare och inhysingar på Högbacka (Högsved). Bouppteckning efter Nybyggaren Michel Andersson: År 1812 den 9:de Martti voro undertecknade efter anmodan å Kourujärfvi Kronohemma i Gamlakarleby Socknes Korplax by för att up teckna egendomen efter Nybyggaren Michell Andersson Kourujärfvi som med döden aflidit i aprill månad sist ledit år och som närmaste arfvingar efter sig lämnat, dess efter blefne änka Brita Lisa Michellsdotter och en med henne i lifs tiden under ägtenskap samman aflad son vid namn Matts Michelsson samt en med des förra gifte qvarlämnad son Johan Michelsson för hvilka såsom späd och omyndig deras skyldeman Bonden Eric Andersson Åifvo infant sig för att iakttaga och bevaka deras rätt. Sedan Enkan blef behörigen åtvarnad att redeligen och noga upgifva egendomem, företogs med förrättningen som följer: Fastigheten. Kourujärfvi 1/4 dels mantal Krono Hemman up togs ej till något värdii. Lös egendomen. 1.st gammalt Then driks stop -20 1.st Messings Thobaks dosa - 4 1.st 18 kans järn gryta 1-- 1.st 6 kans dito -24 1.st 3 kans dito -12 9

1.st liten fot panna - 6 1.st stekpanna - 4 1.st gammal spade - 2 1.st järn stör -24 6.st gräftor tillsammans - 6 4.st gamla och söndriga lior -18 1.st hand skära - 1 1.st band knif - 1 4.st hugg yxor å 8. -32 1.st murar hammare - 1 1.st gryt hängare - 3 2.st Får saxar - 2 1. par släd stänger - 8_= 4.24. Diverse. 1.st jern beslagen kärra 2-- 1.st visare ur med fodral gl. 1-- 1.st gammalt gevär -12 1.st hand såg - 1 3.st glas Bouteljer - 8 2.st kistor med lås och gångjärn -16 Kopp och kar tillsammans -24_=4.13. Kör Redskap. Uptaget i ett för alt til -12_=-12. Än tillkommer. 1.par kardor - 4 1.st Ahl eller plog -12 3.st Smärre nafvare - 2 1.st gammal väfstol - 8 2.st do.väfskedar tillsammans - 8_=-34. Böcker. 1.st mindre Bibel gammal -16 3.st gamla psalm böcker - 8 2.st smärre Böne Böcker - 8_=-12. Hästar och Boskap. 1.st Wallack häst om 12 år 8-- 3.st Kor å 3. 9-- 1.st Tjur 2-- 1.st dito mindre -24 6.st fåhr å 12. 124_=21--. Gång Kläder. 1.st fårskinns päls -24 1.st Kapp råck - 8 1.par blå vadmals byxor med väst -24 1.st randigt lif stycke - 6 1.st Bälte - 2 1.st gammal Hillerskins mössa - 3 1.st do. hatt - 4 1. par bättre byxor - 2 1. par dito skjorta -12 1.st skörte av hurst - 6 2. par strumpor å 4. - 8 1.st gl. svart silkes hals duk - 3 1.st gl.randig Linne dito - 4_=2.10. Summa inventarii 33.29.- Afkortning. Skyldig till Isac Kåtkamas arfvingar 1 1/2 to.korn, 12-- do. till dito Contant -32 Ränta till dito 6.32 Do till Eric Reipa 1/4 t. Råg 2.16 Do till Abraham Kåtkama 4.32 Do till Anders Kourujärfvis arfvingar 2.-- Do till Johan Åifvo 1/2 t. Råg 6.-- Dito till Eric Åifvo 1/4 t.do. 1.40 Do till Köpingsson -.40 Do till länsman Sjöberg -.-8 Do till Wägtarn Hallbäck -.10 Do till Kyrkoherden Stenhagen 2.32 Do till systern Anna 2 års lön 3.-- Nästledne årets utskylder legio 10.-- Uptecknings kostnad och instrument lösen m.m. 1.16 Fattigas provision 1/3 procent -.-2 Summa afkortning 54.20 Att Egendomen är redeligen upgifven och eij det minsta med vett eller vilja deraf undan döljt betygar under Eds pligt: Brita Lisa Michelsdotter. Och All den stund afkortningen vida öfverstiger Summa Inventarii Kunde ingen delning före tagas utan lämnades den uptecknade egendomen i änkans värjo. Sedermera uptedde änkan ett Testaments bevis af den 19 aprill föreledit år hvar medelst den afledne skall tilsagt henne hälften af all sin egendom och erhuru detta Beviset icke blifvit med arfvingarne Communeserat antecknades detta på begäran. Sålunda uptecknat och värderat betygar.ut supra. M. Reipa Abraham Kåtkama förrättnings män. Brita Lisa Michelsdotter Eric Åivo änka. förmyndare. Ovanstående bouppteckning visar hur hårt ödet slår den fattige och värnlöse. På basen av huru mycket säd som de tvingats låna av andra förstår man att hungern och svälten hade krävt sitt tribut i form av den stora dödligheten under krigsåren. Vem som sedan efter Michels död betalade alla dessa skulder som kvarlämnades förblir osagt, så och hur änkan och barnen klarade sig i framtiden. Även Abrahams änka Brita Jacobsdotter jämte barnen Johan och Anna flyttar bort från Kourujärvi. Jacob Mattsson dör 1814. Även Jacob Hansson jämte hela hans familj flyttar till Hassis. Under denna tioårsperiod sker stora omändringar på Kourujärvi. Fattigdomen och döden har tvingat beboarna bort. 10

Nya inbyggare till Kourujärvi Erik och Anders Eriksson Från Lillkotkama kommer Erik Eriksson med sin familj, samt brodern Anders. Med följer även mågen med familj, samt svärföräldrarna. Svärmodern Caisa dör 1828 och svärfar 1830. Eriks och mågens familj flyttar redan 1832 till Lochteå. Eriks bror Anders med familj stannar kvar på Kourujärvi. Han utgör således stamfar till de nuvarande inbyggarna. Av de tidigare inbyggarna hittas ännu på 1830 talet Jerimias Abrahamsson som inhysing på Kourujärvi, vilket betydde att där fanns kvar ännu s.k. inhyses- eller torpstugor. Var dessa i så fall skulle ha legat är höljt i dunkel eftersom storskifteskartan ej utvisar dylika hus. 1820 30 talen var händelserika på olika sätt på Kourujärvi. Den nuvarande bostadsbyggnaden skall ha byggts 1827, enligt Hugo Erikssons uppgifter. Även storskiftet hade framskridit så att envar nu visste vad som hörde till hemmanet. Storskifteskartan ger en bra bild av hemåkrarnas omfattning på den tiden,(se bilaga) vilket betyder att nästan alla de s.k. backåkrarna var uppgräftade. En annan sak som här bör påpekas är nödåret 1832, då frosten tog vad som borde ha gett mat för den annalkande vintern. Därtill så var en pestepidemi på kommande söderifrån. Socknemännen bildade s.k. bespisningskommitter och den 3 februari hölls allmän kyrkostämma, där den av statsmakten framskaffade mjölet fördelades. För Öfra Korplax del var det de mest behövande som erhöll hjälp. Anders Kourujärvi erhöll 15 (måttet oläslig) för tre personer. Det positiva i allt detta elände var att pestepidemin ebbade ut innan den nådde vår trakt. Socknemännen hade vidtagit förebyggande åtgärder och beslutat att varje byalag skulle inrätta härför speciella sjukstugor, samt även reservera begravningsplatser härför, men dessa behövdes ej. Om tiderna före storskiftet brukade Hugo Eriksson berätta att man i den oskiftade skogen högg så långt hemifrån som möjligt, för att spara den eventuella egna skogen. Enligt hans berättelser så skulle timmer till husbyggen på Kourujärvi ha hämtats ända från Saarukka trakten i Nedervetil. Desto större blev besvikelsen när skogarna sedan skiftades och köustara fick alla de skogar man värnat om. Sanningen i Hugos påstående hittas i socknemännens protokoll av den 19 januari 1834 där den fjärde paragrafen har följande lydelse: Att hos Landshöfdingen anhålla om förbud emot allt skogshygge på den allmänna skogen, som sträkte sig utöver hvad hvar och en behöfde för eget begagnande. Enligt storskifteskartan så skiftades åkrar och ängar mellan åren 1823 25. Emedan åter skogen storskiftades åren 1827 28. Därför kan dessa onaturligt stora avverkningar ha omfattat den oskiftade skogen som senare skiftades som fyllnadsskog åt de olika byarna. Förutom alla dessa yttre omständigheter, fortsatte livet sin gång på Kourujärvi under 1830 talet som normalt. Den 13.6.1832 dör inhyseskvinnan Brita Ericsdotter ca 86 år gammal. Gårdsdottern Anna Beata hade i början av 1830 talet flyttat som piga till Kelviå, för att sedan återkomma och gifta sig med bonden Lars Andersson Koure. Lars var född i Såka och efter giftermålet flyttar paret till Kelviå. Först till Bengtilä och sedan till Koure. Gårdssonen Johan Andersson gifter sig med Hedvig Johansdotter Simonsbacka från Nedervetil. Erik Andersson gifter sig 1835 med Malin Simonsdotter från Hassinen i Kelviå. Dessa två bröder fortsätter sedan som bönder på varsin halva av Kourujärvi, som delats i två delar. Under denna period arbetas det hårt på Kourujärvi. Storskiftet hade blivit klar och hemmanet fått sina ägor bestämda. Enligt Hugo Eriksson så var det dessa husbönder som röjde de sista egentliga backåkrarna. Otaliga var de dagsverken som lades ner på alla dessa stenrösen som ännu finns kvar runt de steniga åkrarna. Men även andra olyckor kan drabba inbyggarna, för enligt tidens sed så saknade en kvinna alla rättigheter, och även de unga kvinnorna hade känslor eller en längtan efter kärlek. Om sedan olyckan var framme och hon blev gravid, så var det hon som fick bära skammen. Mannen gick fri, för det var hon som bar sig oanständigt åt, när hon älskade före vigseln. Vi levde i ett manssamhälle, liknande som ännu finns i andra religioner, där kvinnoförtryck ännu är en del av vardagen. Här följer ett exempel ur domboken från Karleby m.fl. socknars tingslag från 1839. Exemplet är ej avsett att svartmåla flickan utan att visa i vilken hård och otacksam tid hon levde i. Att slå de svaga och värnlösa var både kronans och kyrkans uppgift på den tiden. Utdrag ur Karleby tingslags dombok 1839.C.1. a. 34. Förteckning över sådans personer som blivit tilltalade, till ansvar fällda eller från angifvelser och förbrytelser frikände, upprättad vid Laga Härads Höste Tinget med Gamla Carleby Socken år 1839. Under punkt 83 i ovannämnda grupp: Bondedottern Maria Andersdotter Kourujärvi från Korplax by fälldes för första resans lägersmål att böta Fem Dahler eller 2 rubel 40 kopek silfver, till treskifte emellan Kronan, Härads och Åklagare, Krono Länsmannen Expiditions Fogden Fredric Gustaf Jung, samt ålades att undergå enskild skrift och att till Gamla Carleby Socknes Moderkyrka utgifva Två Dahler eller 96 kopek, sistnämnda myntsort. Vid bristande betalning försonar de för lägersmål ådömda böter af Maria Andersdotter med 11

sju dagars fängelse, dock ej vid vatten och bröd, men Kyrko avgiften aftjenas med arbete till nämnda Kyrka. Så löd hennes dom, men var hittas mannens dom? Maja Caisa som hon kallas i Kb. 1836-42 gifte sig sedan till Esse, men paret bytte boningsort hela tiden och senaste eftersökta uppgiften om dem finns från Uleåborgstrakten. En sorglig historia, som historien helst vill tala tyst om eller glömma. Så kämpar inbyggarna med stenar och motgångar, men drömmen om att bli s.k. skattebonde tar form och anhållan om Inrymning inlämnades och en så lydande kungörelse upplästes i Gamla Karleby Moderkyrka den 7 augusti 1841. Den 20 i denna månad anställes laga af och tillträdes Huse syn å Kourujärvi Krono hemman i Korplax by, i afseende å Bondesönerna Eric och Johan Anderssöner Kourujärfvis ansökning om inrymning i 1/8 mantal af sagda hemman, hvarom vederbörande härmed underrättas. Gamlakarleby den 7 augusti 1841 Fredr. Gust. Jung. Kungörelsen upplästes andra gången den 22 augusti, men här anges datumet till den 23 i samma månad. Tyvärr så hittas ej syneinstrumentet i Vasa landskapsarkiv, instrumentet skulle ha gett en bra bild och fullständig beskrivning av förhållandena på Kourujärvi. Den 14.3.1840 dör Johan och Hedvigs son Anders ca 2 år gammal och den 1.11.1840 dör inhysingen Jerimias Kourujärvi. Anders Erikssons hustru värdinnan Caisa Eliedotter dör den 2.11.1841 ca 65 år gammal. Bouppteckning efter henne hålls den 15.11.1841. Fem år senare eller den 12.7.1846 dör gamle husbonden Anders Eriksson ca 63 år gammal. Bouppteckning efter honom finns bevarad och lyder som följer: (summorna är i rubel och kopek) Fastigheten. Kåurejärfv 1/8 dels mantal N:o 16 är af Krononatur och kommer således till värden ej att upptagas. Bläck och Malm. 1. st.halfstop mått söndrig -1 1. st.stryk jern af malm 2-= 2.1. Jernsaker. 1. st. Boskaps gryta om 58 kan gl. 3-1. st. dito om 8 kan söndrig -50 1. st. fotpanna söndrig --2 2. st. Skopa --5 2. st. Jern störa -60 4. st. lijar -60 4. st. Skäror --8 1. st. Bihl yxa gammal -20 2. st. Hugg do. -20 5. st. Gräftor -10 1. st.lind gräfta gl.uppnöt --2 1. st.grep --3 2. st.större Nafvar --6 2. st.mindre do. --1 1. st. Bandhaka --1 1. st Skafva och Huggjern samt Sked skafva --2 1. st. Band knif --2 1. st. Katan lija --2 1. st. Tunn yxa --2 3. st. Spadar gamla --9 1. st. Hotång och Hammare --5 1. st. Eld gaffel --5 = 5,75. Diverse och Husgeråd. 1. st Wisare Uhr med fodral -75 1. st. Hörn skåp -25 1. st. Bok skåp -15 1. st Käril hylla Dålig --5 1. st. Wäfstol med till behör -50 1. st. Kista med lås och gång jern -10-1. st. Spinn Råck gammal -10 3. st. Hand höflar --6 1. st. Fog höfvel utan bett --3 1. st. Hand Såg --8 2. st. Hand Sax --4 1. st. Liten Bord -10 Kopp och Kar upptages till sammans, mindre betydelse -40 = 2.71. Kör Redskap. 1. par gamla Selar -20 = -20.. Kreatur. 5. st. Mjölkande kor å 4 rub.st. 20-- 1. st. Kalf 1-- 15.st Får å 25 kop.st. 2.75.= 23.75. Böcker. 1. st.finsk Psalm bok -50 1. st.finsk Bibel -40 1. st, D.Joh.Ander.Paradisin?? -10 1. st. Lasten Biblia --3 1. st. Ahafeerin Fritzehen Rukos Kirja --6 6. st Finska små böcker -50 2. st. Andliga vis bok --3 2. st. Finska Psalm bok -20 = 1.82. Aflednas Kläder. 4. st. Myssor --8 1. st.fårskinns Päls med öfvertåg -30 1. st. do.utan öfvertåg -15 1. st. Vadmals Kappråck -15 1. st. do. do. -75 1. st Vadmals byxor o. tröja 1-- 1. st. do. do. do. -30 1. st. do. do. do. -10 1. par hurst byxor och Calsonger -10 2. st. Västar --9 2. st. ull skjortor -20 2. st. Lindo. -16 12

7. st. Hurst do. -42 4. par Strumpor -15 4. par Vantar --1 1. st. Svart Siden Duk --5 2. st. Bommuls Hemväfd -20 2. st. Nack Kappor --2 2. st. Bänk? dyna 1-- 2. st. Hufvud do. -40 1. st. Lakan -10 1. st. Underkläde --6 1. st.fårskinns Fäld gammal -20 1. st. Förlåtan -10 1. par stolar -25 1. par Glasögon -11=6.45. Infodringar. Af Daniel Jacobsson Lillkung enligt revers af den 21 ocktober 1842, med ränta 13.38 Af do. efter Revers af den 15 ocktober 1841 68.56,6/7 Obetald ränta 4.10,1/4=86.5 Summa inventarier 126.94. Afkortning. Skyldid till Sonen Eric Andersson Kourejärfvi enligt revers af den 15 ocktober 1841 18.00 Obetald ränta 3.34,3/4 Till Eric Larsson Hassinen efter revers af den 15 ockt. 1841 17.14 Obetald ränta 1.-3 Till Lars Larsson Hassinen efter revers af den 15 ockt. 1841 17.14,3/4 Till do.efter revers af den 21 december 1842 11.71,3/4 Obetald ränta 2.29,3/7 Till Johan Ericsson Hassinen efter revers 25.71,4/7 Till Sönerne Eric och Johan Anders söner Kourujerfvi enligt Bouppteckning af den 15 november 1841 14.00 Förrättningsmäns arfvode med lösen 1.50 Fattigas procent -.16 Wasa Lazaretts Dito af behållningen -.-2= 112.2 Behållning. 14.92. Att egendomen och skulderna är riktigt uppgifvet som det förelåg vid vår sahl. Faders från fall och ej det ringaste undan dölgd, eller förtigit som bestyrkes under Edlig Förbindelse. Eric och Johan Anders söner Kourujerfvi. Af omstående behållning belöper på en Sona lått 4.26,2/7.och på en dotter lott 2.13,1/7 Vid denna förrättning har vi varit närvarande: Zacharias Mattsson Hassinen Lars Andersson Kåure Brita Anders dotter Anna Beatas man. Enär Arfsskifte skulle företagas så öfverens kommo Sönerna Eric och Anders (Johan) Anders söner Kourujerfvi med sine Systrars målsmän att till en hvar af dem betala Tjugoåtta Rubel 57 1/7 kopek Silfver i ett för alt både för Fasta och Lösa egendomen som Brita och Anna Beata nu genast utbekom genom Reverser som bestyrktes, Korplax Datum ut supra. Brita Anders dotter Zacharias Mattsson Hassinen hennes man Anna Beata Anders dotter Lars Andersson Kåure hennes man Eric och Johan Anders söner Kourejerfvi Johan Johansson Hassinen förrättningsman. Att Fattigas och Lazaretts Procent är betald intygar Henric Broända. Som det framgår av bouppteckningen så hade gården en ganska bra ekonomi. Det som förvånar är att ingen häst finns på gården, men det kan vara fråga om en ren tillfällighet. Andra s.k. nymodigheter som påträffas här är t.ex. en wisare uhr med fodral och ett par glasögon. En annan sak som förvånar är det förråd av kristlig litteratur som finns i gården. Varav största delen är finskspråkig, som tyder på att gamla värdinnan Caisa Eliedotter var läskunnig. Var månne hemspråket finska. Kyrkligheten på Kourujärvi har sina rötter från denna tid, som kom att ha en Lestadiansk riktning. Se Svenska Österbottens Historia del II s.102-104 där det omnämns att Lestadianismen senare kom att omfatta även Kourujärvi. Av de tidigare inbyggarna på Kourujärvi hade Daniel Wacklin dött den 8.1.1840 och hans hustru Greta Kourujärvi dör den 5.5.1850. Daniel var soldat och kommen från Ijo. Även gårdsdottern Maja Lisa Andersdotter dör 7.5.1844 knappt 38 år gammal. Matts Mickelsson född på Kourujärvi dör 17.9.1850 ca 39 år gammal. Brita Mickelsdotter, hon också född på Kourujärvi dör den 14.4.1853. Efter 1850 talet börjar utvecklingen eller framstegen ta fart även på Kourujärvi. En delorsak är den allmänna industrialiseringen i landet. Från Kourujärvi är det främst som timmermän som man söker arbete på annan ort. Dessa timmermän var självlärda som under någon äldres ledning lärt sig timmermanskonsten. Dessa åter i sin tur förde med sig nya intryck och idéer från stora världen och på så sätt fick även jordbruket bättre möjligheter. Efter det inrymningssammanträdet var undan och avtalet godkänt av bägge parter blev Kourujärvi skattehemman, eller två om en 1/8 dels mantal vardera. 13