EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION GRÖNBOK

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION Bryssel den 17.07.2006 KOM(2006) 400 slutlig GRÖNBOK OM LAGVAL I FRÅGOR OM MAKARS FÖRMÖGENHETSFÖRHÅLLANDEN, SÄRSKILT NÄR DET GÄLLER DOMSTOLS BEHÖRIGHET OCH ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE (framlagt av kommissionen) {SEK(2006) 952} SV SV

1. INLEDNING Genom denna grönbok inleds ett brett samråd om de rättsliga frågor som uppkommer när det gäller makars förmögenhetsförhållanden och förmögenhetsrättsliga konsekvenser av andra former av samlevnad i ett internationellt perspektiv. Tanken är att ta upp frågor på området som kan komma att kräva lagstiftning på gemenskapsnivå. Kommissionen uppmanar alla intresserade att sända in sina svar och eventuella andra bidrag före den 30 november 2006 till följande adress: Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för rättvisa, frihet och säkerhet Enhet C1 Civilrättsliga frågor B 1049 Bryssel Fax: (32-2) 299 64 57 E-post: jls-coop-jud-civil@ec.europa.eu De personer som svarar skall ange om de har något emot att deras svar och synpunkter sprids via kommissionens webbplats. ORDLISTA Domstols internationella behörighet: Behörighet för en medlemsstats domstolar att döma i en internationell tvist. Lagval: Situation som aktualiseras när två eller flera länders lagstiftningar är tillämpliga på förbindelser (sakförhållanden, avtal, familjeband etc.) som har anknytning till fler än en medlemsstat. Lagvalsreglerna avgör vilken nationell lagstiftning som bör tillämpas på den rättsliga förbindelsen i fråga. Äktenskapsförord: Avtal som ingås före äktenskapets ingående, för att reglera makars egendomsförhållanden. Exekvatur: Förfarande som medger verkställighet på en medlemsstats territorium av en dom, en skiljedom eller en förlikning som meddelats eller ingåtts i utlandet. Forum: Den domstol som är behörig att uppta ett visst mål eller vid vilken ett visst mål har anhängiggjorts. Makars förmögenhetsförhållanden: Bestämmelserna om makars förmögenhetsförhållanden reglerar makarnas ekonomiska förbindelser till följd av äktenskapet, både i förhållande till varandra och i förhållande till tredje man, särskilt deras borgenärer. Registrerat partnerskap: Form av samlevnad mellan två personer som har låtit registrera sin förbindelse vid en offentlig myndighet i den medlemsstat där de är bosatta. I denna grönbok omfattar denna kategori även vissa andra typer av samlevnad mellan ogifta par, om SV 2 SV

förbindelsen har bekräftats genom ett registrerat avtal (till exempel så kallade pacs i Frankrike 1 ). Samlevnad under äktenskapsliknande former: Situation där två personer lever tillsammans i en stabil och fortlöpande förbindelse, utan att låta registrera samlevnaden vid en myndighet. Antagandet av ett europeiskt instrument om makars förmögenhetsförhållanden fanns bland prioriteringarna redan i handlingsplanen från Wien 2 1998. I åtgärdsprogrammet för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar i brottmål 3, som rådet och kommissionen antog i slutet av 2000, redovisades planer på att utarbeta ett instrument om domstols behörighet, erkännande och verkställighet av domar i fråga om upplösning av system för makars förmögenhetsförhållanden och förmögenhetsrättsliga konsekvenser av separation mellan par som inte är gifta. Haagprogrammet antogs av Europeiska rådet den 4 5 november 2004. I programmet, som hade som främsta prioritering att genomföra programmet för ömsesidigt erkännande och rådet och kommissionens handlingsplan för att genomföra programmet, uppmanade kommissionen att lägga fram en grönbok om lagvalsregler i frågor rörande system för makars förmögenhetsförhållanden, inklusive frågan om domsrätt och ömsesidigt erkännande 4 5. För att säkerställa att alla förmögenhetsrättsliga aspekter av familjerätten undersöks tar grönboken upp frågor som rör såväl makars förmögenhetsförhållanden som förmögenhetsrättsliga konsekvenser av andra befintliga samlevnadsformer. Den generella tendensen i medlemsstaterna är att människor i allt större utsträckning bildar par utan att ingå äktenskap. För att ta hänsyn till denna nya realitet anges i det ovan nämnda programmet för ömsesidigt erkännande att det är viktigt att även ta upp frågan om förmögenhetsrättsliga konsekvenser av att äktenskapsliknande förhållanden upplöses. Området med rättvisa måste vara anpassat efter medborgarnas behov. Det faktum att det förekommer en ökad rörlighet bland människor i området utan inre gränser yttrar sig bland annat i en betydande ökning av alla former av samlevnad mellan medborgare i olika medlemsstater och i att par bosätter sig i medlemsstater där de inte är medborgare. Resultatet av detta blir ofta att paret äger fastigheter i två eller flera av unionens medlemsstater. Den undersökning som kommissionen beställde 2002 6 visade att fler än 5 miljoner utlänningar med medborgarskap i en medlemsstat levde i en annan av unionens medlemsstater, medan antalet utlänningar utan EU-medborgarskap som var bosatta i unionen år 2000 uppgick till omkring 14 miljoner personer. I undersökningen uppskattas antalet fastigheter som ägs av makar och som finns i en annan medlemsstat än den där paret är bosatt 1 2 3 4 5 6 Se "Undersökning om makars förmögenhetsförhållanden och förmögenhetsförhållanden mellan ogifta par enligt internationell privaträtt och EU-medlemsstaternas interna lagstiftning" (Etude sur les régimes matrimoniaux des couples mariés et sur le patrimoine des couples non mariés dans le droit international privé et le droit interne des Etats membres de l'union), 30 april 2003, Consortium ASSER-UCL, beställd av kommissionen, s. 206 ff., http://europa.eu.int/comm/justice_home/doc_centre/civil/studies/doc_civil_studies_en.htm EGT C 19, 23.1.1999. EGT C 12, 15.1.2001. Haagprogrammet för ett stärkt område med frihet, säkerhet och rättvisa, som ingår i Europeiska rådets slutsatser av den 4 november 2004. Rådets och kommissionens handlingsplan för genomförande av Haagprogrammet för ett stärkt område med frihet, säkerhet och rättvisa, EUT C 198, 18.8.2005, s. 1. Se fotnot 1 ovan. SV 3 SV

till 2,5 miljoner. Den genomförbarhetsstudie 7 som kommissionen låtit genomföra inför sitt förslag till förordning om tillämplig lag och behörig domstol i mål om äktenskapsskillnad, visade att antalet internationella skilsmässor i unionen uppgick till omkring 170 000 om året, det vill säga 16 % av alla skilsmässor. I samband med att dessa pars tillgångar skall delas upp och/eller förvaltas uppstår ofta problem av praktisk och juridisk natur. Problemen hänger ofta samman med de stora skillnaderna, både i fråga om materiell rätt och internationell privaträtt, mellan medlemsstaternas bestämmelser om förmögenhetsrättsliga konsekvenser av äktenskap och av andra samlevnadsformer. 2. SYSTEM FÖR MAKARS FÖRMÖGENHETSFÖRHÅLLANDEN Frågan om system för makars förmögenhetsförhållanden omfattas inte av de gemenskapsrättsakter som har antagits hittills. Vidare har Haagkonventionen av den 14 mars 1978 om tillämplig lag på äktenskap endast antagits av Frankrike, Luxemburg och Nederländerna. En harmonisering av de materiella reglerna är inte planerad för närvarande, utan denna grönbok behandlar den grundläggande frågan om lagvalsreglerna. En sammanfattning av reglerna i medlemsstaternas interna rätt ges i bilagan till denna grönbok. Lagvalsreglernas tillämpningsområde skulle potentiellt kunna omfatta en rad olika frågor (avtals giltighet, avveckling och fördelning av egendom m.m.). Frågan om domstols behörighet kommer naturligtvis att tas upp, bland annat för att säkra överensstämmelse mellan framtida bestämmelser och bestämmelserna om förfarandet i äktenskapsmål och arvsmål. Det är också lämpligt att söka lösningar som ger parterna en viss frihet att välja behörig domstol. Äktenskapets förmögenhetsrättsliga aspekter behandlas ofta utanför tvistemålsförfarandets ram. För att underlätta rättstillämparnas uppgift och tillhandahålla effektiva svar på medborgarnas konkreta problem bör man även ta upp rollen och behörigheten för andra myndigheter än domstolar samt erkännandet av handlingar som upprättas av dessa myndigheter. Slutligen bör EU-lagstiftningen även underlätta EU-medborgarnas vardag genom att föreskriva registrering av system för makars förmögenhetsförhållanden i medlemsstaterna. 2.1. Tillämpningsområde Förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 8 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar, som trädde i kraft den 1 mars 2005, omfattar inte förmögenhetsrättsliga konsekvenser av upplösning av äktenskap. 7 8 Denna genomförbarhetsstudie kommer att offentliggöras i samband med att kommissionen antar detta förslag. EUT L 338, 23.12.2003, s. 1. SV 4 SV

Frågor som redan omfattas av tidigare rättsakter, bör logiskt sett undantas från tillämpningsområdet för en framtida rättsakt. Detta gäller till exempel underhållsskyldighet, som regleras i förordning (EG) nr 44/2001 9 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, som varit i tillämpning sedan den 1 mars 2002, och förslaget till rådets förordning om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet 10, Det vore även lämpligt att undersöka om det finns andra personliga aspekter av äktenskapet som skulle behöva omfattas av ett framtida instrument, eftersom de kan påverka parets situation i förmögenhetsrättsligt hänseende (till exempel makars rätt att företräda varandra, skyddet av familjens bostad, underhållsskyldighet m.m.). System för makars förmögenhetsförhållanden brukar omfatta både de förmögenhetsrättsliga konsekvenserna av äktenskapets upplösning och de förmögenhetsrättsliga verkningar som uppstår under den tid äktenskapet varar. Skulder som uppkommer genom makarnas gemensamma eller individuella handlingar medan de fortfarande lever tillsammans måste knytas antingen till makarnas gemensamma eller enskilda egendom, för att dela upp skuldbördan dem emellan och i förhållande till tredje man. Fråga 1: a) Bör vissa personliga aspekter av makars förmögenhetsförhållanden, som inte regleras i ovan nämnda rättsakter, inkluderas i det framtida instrumentet, eller bör detta endast omfatta de förmögenhetsrättsliga konsekvenserna av äktenskapet? Om ja, vilka och varför? b) Bör den framtida rättsakten omfatta förmögenhetsrättsliga konsekvenser av dessa förhållanden under hela den tid paret lever tillsammans, eller endast från den stund paret separerar eller förhållandet upplöses? 2.2. Lagvalsregler 2.2.1. Anknytningskriterier och val av tillämplig lag För att underlätta rättstillämparnas uppgift, bör de framtida bestämmelserna vara universella till sin natur, det vill säga göra det möjligt att tillämpa antingen en medlemsstats lagstiftning eller lagen i ett tredjeland. Valet av vilken lag som skall vara tillämplig på makars förmögenhetsförhållanden förutsätter att man fastställer ett eller flera anknytningskriterier. Slutligen är det nödvändigt att fastställa om det valda anknytningskriteriet måste vara samma för alla de aspekter av makars förmögenhetsförhållande som omfattas av den tillämpliga lagen, eller om olika kriterier kunde användas för vissa aspekter av situationen (dépeçage)? Denna fråga är av särskild betydelse när det gäller fastigheter, där man ibland använder lagen i det land där fastigheten är belägen (lex loci situationis) som anknytningskriterium. 9 10 EGT L 12, 16.1.2001, s. 1. KOM(649) 2005 slutlig, 15.12.2005, 2005/0259 (CNS). SV 5 SV

Fråga 2: a) Vilka anknytningskriterier bör användas för att fastställa tillämplig lag när det gäller makars förmögenhetsförhållanden? Och hur bör prioriteringsordningen se ut om det finns flera sådana kriterier (till exempel: makarnas första hemvist, makarnas nationalitet, andra anknytningskriterier?) b) Om den framtida rättsakten omfattar alla förmögenhetsrättsliga konsekvenser av äktenskapet, bör då samma kriterier gälla såväl för den period då makarna lever tillsammans som för perioden från det att samlevnaden upphör? Fråga 3: Bör samma anknytningskriterium användas för alla aspekter av den situation som omfattas av den tillämpliga lagen, eller kan man använda olika kriterier för olika aspekter (dépeçage)? Om ja, vilka situationer bör tas i beaktande? Dessutom är det nödvändigt att överväga en lösning för situationer då det eller de anknytningskriterier som följer av lagvalsregeln (till exempel bosättningsort) har ändrats eller flyttats med tidens gång. Haagkonventionen av den 14 mars 1978 medger således att den lag som skall tillämpas på makars förmögenhetsförhållanden ändras automatiskt om makarna har bytt bosättningsort eller nationalitet (artikel 7), såvida de inte själva har angett vilken lag som skall vara tillämplig eller upprättat äktenskapsförord. Följderna av att den lag som skall tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden ändras kan vara retroaktiva eller inte, beroende vilken lösning man valt på det nationella planet. Fråga 4: Bör man tillåta att den lag som skall tillämpas på makars förmögenhetsförhållanden kan ändras automatiskt om vissa anknytningskriterier ändras, till exempel makarnas gemensamma hemvist? Om ja, bör en sådan ändring ha retroaktiv verkan? 2.2.2. Partsautonomi De flesta medlemsstater ger makarna rätt att välja vilken lag som skall vara tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden. Om man tänker sig att ha en sådan valmöjlighet i en framtida rättsakt, skulle det uppenbarligen bli nödvändigt att föreskriva ett begränsat antal anknytningskriterier, särskilt sådana som har en faktisk koppling till makarna (till exempel lagen i det land där en av eller båda makarna har sin vanliga vistelseort eller är medborgare m.m.). Det bör också undersökas huruvida valet av tillämplig lag bör omfattas av formkrav, och i så fall vilka. Det är på sin plats att fråga sig huruvida detta avtal mellan makarna bör vara föremål för någon begränsning i tiden, det vill säga om det skall vara tillämpligt endast vid en eventuell äktenskapsskillnad eller om det skall gälla också medan parterna lever tillsammans. I så fall är det viktigt att inte undergräva tredje mans rättigheter. SV 6 SV

Fråga 5: a) Bör makarna ha möjlighet att välja vilken lag som skall vara tillämplig på deras förmögenhetsförhållanden? Om ja, vilka anknytningskriterier kan komma i fråga för att möjliggöra detta val? b) Bör man tillåta ett val där vissa tillgångar omfattas av ett lands lagstiftning och andra av ett annat lands lagstiftning? c) Bör det vara möjligt att göra eller ändra detta val när som helst före och under äktenskapet, eller endast vid en bestämd tidpunkt (i samband med upplösningen av ett äktenskap)? d) Om det i sådant fall skulle bli aktuellt att välja en annan tillämplig lag, bör denna ändring ha en retroaktiv verkan? Fråga 6: Bör bestämmelserna om vilka formkrav som gäller för avtalet harmoniseras? 2.3. Behörighetsregler 2.3.1. Domstolarnas behörighet Medlemsstaterna har infört mycket olika kriterier för fastställande domstols internationella behörighet när det gäller makars förmögenhetsförhållanden. Här är det viktigt att ta hänsyn till redan befintliga gemenskapsbestämmelser, särskilt ovan nämnda förordning (EG) nr 2201/2003, som reglerar vissa personliga verkningar av äktenskapet. Med hänsyn till de intressen som påverkas av den framtida rättsakten är det också önskvärt bibehålla en viss grad av konsekvens mellan behörighetsregler och lagvalsregler, och att föreskriva en möjlighet för makar att välja domstol. Fråga 7: a) Bör den domstol som enligt förordning nr 2201/2003 är behörig att pröva frågan om upplösning av makars egendomsgemenskap vid äktenskapsskillnad eller hemskillnad även vara behörig att pröva frågan om avveckling av egendomen? b) Om det uppstår en arvssituation, bör då den domstol som är behörig att pröva eventuella arvstvister även vara behörig att pröva frågan om avveckling av egendomen? Fråga 8: a) Vilka regler om domstols internationella behörighet bör annars antas, särskilt när det gäller egendomsfrågor som uppkommer medan paret fortfarande lever tillsammans (exempel: gåvor mellan makar, äktenskapsavtal)? b) Bör det finnas ett enda generellt kriterium, eller snarare flera alternativa, som i förordning nr 2201/2003 (exempelvis: hemvist, gemensam nationalitet)? SV 7 SV

Fråga 9: a) Skulle en enda domstol kunna vara behörig att döma i mål om alla olika typer av egendom, rörlig och fast, även om egendomen finns på flera medlemsstaters territorium? b) Bör gemenskapsbestämmelserna vara tillämpliga om en tredje man är part i tvisten? Fråga 10: Vore det möjligt att låta parterna välja behörig domstol? Om ja, hur? Fråga 11: Skulle det vara ändamålsenligt om mål kunde överföras till en domstol i en annan medlemsstat inom detta område? Om ja, på vilka villkor skulle en sådan överföring i så fall kunna ske? 2.3.2. Behörighet för andra myndigheter än domstolar Eftersom ett stort antal uppgifter inom detta område utförs av myndigheter som inte är domstolar (notarier, advokater m.m.) kunde det vara ändamålsenligt att reglera frågan om deras behörighet. Man bör också undersöka om makar skulle kunna utföra vissa formaliteter hos myndigheter i den medlemsstat där de är bosatta, även om den generella behörighetsregeln anvisar en myndighet i en annan medlemsstat. Fråga 12: Bör det finnas behörighetsregler för myndigheter som inte är domstolar? Bör man i så fall tillämpa behörighetsgrundar som liknar dem som gäller för domstolar? Kunde man för det ändamålet ta den breda definitionen av termen behörighet i artikel 2 i förordning (EG) nr 2201/2003 som utgångspunkt? Fråga 13: Bör den myndighet som ansvarar för avvecklingen och fördelningen av egendomen vara behörig också om en del av egendomen finns utanför myndighetens geografiska behörighetsområde? SV 8 SV

Fråga 14: Om inte, bör det finnas en bestämmelse om att vissa formaliteter kan utföras vid myndigheterna i en annan medlemsstat än den som anvisas enligt den allmänna lagvalsregeln? 2.4. Regler om erkännande och verkställighet 2.4.1. Erkännande och verkställighet av domar Genom den framtida rättsakten införs harmoniserade regler om tillämplig lag och behörighet. Detta kommer att öka det ömsesidiga förtroendet och därmed skulle det kunna bli möjligt att avskaffa mellanliggande åtgärder för erkännande och verkställighet av domar. Fråga 15: Bör det framtida EU-instrumentet innebära att exekvaturförfarandet avskaffas med avseende på domar som meddelats inom dess tillämpningsområde? Vilka skäl för att inte erkänna domar bör annars föreskrivas? Fråga 16: Bör det införas en bestämmelse om automatiskt erkännande av domar rörande förmögenhetsrättsliga konsekvenser av äktenskap som meddelas i en medlemsstat, så att det blir möjligt att utan vidare formaliteter ändra i fastighetsregister i de andra medlemsstaterna? Kunde artikel 21.2 i förordning (EG) nr 2201/2003 tjäna som förebild? 2.4.2. Erkännande och verkställighet när det gäller handlingar som upprättats av andra myndigheter än domstolar Med hänsyn till den viktiga roll som spelas av andra myndigheter än domstolar, vore det ändamålsenligt att även underlätta erkännandet av handlingar som upprättats av dessa. Fråga 17: Är det möjligt att tillämpa samma ordning för erkännande och verkställighet på handlingar som upprättats av andra myndigheter än domstolar (till exempel äktenskapsförord) som på domar? Om inte, vilka regler bör vara tillämpliga? 2.5 Registrering av makars förmögenhetsförhållanden och publicitet Publiciteten kring makars förmögenhetsförhållanden i unionen bör förbättras, så att alla berörda parter, särskilt borgenärer, kan vara säkra på vad som gäller. Det skulle även vara önskvärt att befria makar från skyldigheten att på nytt utföra de formaliteter som är SV 9 SV

förknippade med ett öppet redovisande av förändringar som påverkar makarnas förmögenhetsförhållanden varje gång makarna byter bosättningsort. Fråga 18: Hur kan man förbättra registreringen av makars förmögenhetsförhållanden i unionen? Bär man exempelvis införa ett registreringssystem i alla medlemsstater? Hur kan man informera berörda personer med hjälp av ett sådant system? 3. ANDRA SAMLEVNADSFORMER Den betydande ökningen i medlemsstaterna av antalet par som lever tillsammans utan att ha ingått äktenskap motsvaras av en jämförbar ökning av antalet internationella juridiska situationer som dessa par ställs inför. Gemenskapsrätten omfattar redan frågan om föräldraansvaret för barn till dessa ogifta par genom förordning (EG) nr 2201/2003 samt, genom förordning (EG) nr 44/2001, frågan om underhållsskyldighet. 3.1. Registrerade partnerskap Allt fler medlemsstater föreskriver möjlighet att ingå avtal och att registrera partnerskap inför en offentlig myndighet 11. Frågan är således av särskilt intresse för dessa medlemsstater, men även för andra, som kan ställas inför diverse juridiska problem i samband med upplösningen av sådana registrerade förbindelser. Det kan till exempel röra sig om att en av makarna befinner sig på en annan medlemsstats territorium eller att egendom som tillhör makarna finns där. 3.1.1. Lagvalsregler I allmänhet har tillämpningsområdet för lagvalsregler som gäller makars förmögenhetsförhållanden inte utvidgats till att omfatta andra befintliga samlevnadsformer. Därmed skulle det vara möjligt att använda andra anknytningskriterier för de förmögenhetsrättsliga konsekvenserna av registrerade partnerskap. Fråga 19 : a) Bör det finnas särskilda lagvalsregler för förmögenhetsrättsliga konsekvenser av registrerade partnerskap? b) Bör lagen på platsen där partnerskapet registrerades vara tillämplig lag när det gäller förmögenhetsrättsliga konsekvenser av registrerade partnerskap? Andra möjliga rättsordningar? c) Bör den genom lagvalsreglerna anvisade lagen reglera alla frågor inom det berörda området, eller bör även andra kriterier användas, till exempel platsen där tillgångarna finns? 11 För närvarande Danmark (1989), Sverige (1994), Nederländerna (1998), Belgien, Spanien och Frankrike (1999), Tyskland (2000), Finland (2001) Portugal, Luxemburg (2004) och Förenade Kungariket (2005). SV 10 SV

3.1.2. Domstols behörighet Få medlemsstater har antagit särskilda bestämmelser om domstols behörighet när det gäller förmögenhetsrättsliga konsekvenser för ogifta par. Förordning (EG) nr 2201/2003 är inte tillämplig på upplösning av registrerade partnerskap som faller utanför dess tillämpningsområde. Förordning (EG) nr 44/2001, som inte är tillämplig i frågor om makars förmögenhetsförhållanden, skulle i vissa fall kunna vara tillämplig när det gäller förmögenhetsrättsliga konsekvenser av registrerade partnerskap (till exempel tvister inom eller utom avtalsförhållanden). Myndigheterna i det land där partnerskapet är registrerat är behöriga att upplösa partnerskapet. Det skulle emellertid vara av värde att fastställa vilka myndigheter som är behöriga att, exempelvis vid separationen, besluta om fördelningen av egendom som tillhör ett par som beviljats status som registrerade partner i utlandet. Fråga 20: Bör det finnas särskilda regler om domstols internationella behörighet för att reglera förmögenhetsrättsliga konsekvenser av registrerade partnerskap? Om ja, vilka? Endast domstolen på den plats där partnerskapet registrerats (som är behörig att upplösa partnerskapet)? Eller andra kriterier, till exempel svarandens eller en av parternas vanliga vistelseort, eller ena eller båda parternas nationalitet? 3.1.3. Erkännande och verkställighet av beslut om registrerade partnerskap Vissa medlemsstater tillåter att registrerade partnerskap upplöses enligt allmänna regler om erkännande eller enligt de bestämmelser som tillämpas på beslut om äktenskap (till exempel Tyskland och de nordiska länderna). Fråga 21: Enligt vilka bestämmelser bör domar som meddelas i en medlemsstat om de förmögenhetsrättsliga konsekvenserna av ett registrerat partnerskap erkännas i alla medlemsstater? 3.2. Samboförhållanden De flesta nationella rättssystem omfattar vissa bestämmelser, i huvudsak i form av lagstiftning eller praxis, om par lever tillsammans utan att vara gifta och utan att ha ingått registrerat partnerskap. I avsaknad av särskilda regler gäller i princip de lagvalsregler som skall tillämpas på avtalsförhållanden (1980 års Romkonvention om tillämplig lag för avtalsförpliktelser) och frågor om skadeståndsansvar eller generellt, lagen i det land där skadan uppstod. 3.2.1. Lagvalsregler Fråga 22: a) Bör det finnas särskilda lagvalsregler för förmögenhetsförhållanden som grundar sig på ej formaliserade samlevnadsformer? SV 11 SV

b) Om ja, vilka? c) Om inte, bör det åtminstone finnas särskilda regler när det gäller konsekvenserna gentemot tredje man av att sådana förhållanden upplöses (ansvaret för parets skulder, rättigheter som kan göras gällande mot tredje man (exempel: livförsäkring )? d) Bör man i fråga om fastigheter endast tillämpa lagen på den plats där tillgångarna finns? 3.2.2. Domstols behörighet samt erkännande och verkställighet av domar Lagstiftningen är inte särskilt utvecklad på denna punkt. I princip skall de generella internationella behörighetsreglerna tillämpas, vilket bland annat innebär att förordning (EG) nr 44/2001 kan reglera vissa typer av förmögenhetstvister mellan personer som lever i sådana förhållanden. Fråga 23: Bör man införa särskilda bestämmelser om behörighet och erkännande för förmögenhetsförhållanden som grundar sig på ej formaliserade samlevnadsformer? Om svaret på frågorna 22 och 23 är nej kunde det, för att skapa tydlighet och rättssäkerhet för medborgare och yrkesverksamma, ändå vara ändamålsenligt att i den framtida rättsakten samla de spridda bestämmelser som redan idag reglerar förmögenhetsrättsliga konsekvenser av att sådana parhållanden upplöses (gemensam egendom, bostad m.m.) i internationella situationer. SV 12 SV