Uppsala Universitet Teologiska institutionen Hösten 2009 Forskningsprogram för Nya testamentets exegetik 1
2
Inledning Det här forskningsprogrammet består av tre delar. Den första delen utgörs av en reflektion över exegetikämnets identitet. Den reflektionen har gjorts tillsammans med forskarkollegerna inom ämnet Gamla testamentets exegetik. Därefter följer en redovisning av vilken forskning som har bedrivits inom ämnet Nya testamentets exegetik under de senaste tio åren vid Uppsala Universitet och var ämnet forskningsmässigt befinner sig idag. Dessa båda delar är tänkta som en presentation av olika förutsättningar för de strategier som sedan formuleras i den tredje delen. Exegetikens identitet Att exegetiken, eller bibelvetenskapen, är en egen akademisk disciplin beror på det enorma inflytande som Bibeln har haft och har i Sverige och globalt. Den spelar en grundläggande roll i all judisk och kristen religionsutövning och har därigenom också kommit att påverka t.ex. lagstiftning, sociala normer och kultur i de samhällen som präglats av dessa religioner. Exegetikens uppgift är att studera olika aspekter av de bibliska texterna, såsom deras bakgrund, form, betydelse, reception och verkan. I uppgiften ingår också hermeneutisk reflektion över vad det innebär att tolka bibeltext. Utgångspunkten är texterna på originalspråket. Exegetiken växte fram som vetenskaplig disciplin under 1700- och 1800-talet. I kristna och judiska sammanhang hade de bibliska texterna under århundraden betraktats som religiösa urkunder och tolkats utifrån mottagarnas andliga och existentiella behov men också utifrån olika religiösa och politiska aktörers maktintressen. Delvis i opposition mot en sådan starkt mottagarorienterad läsning kom den tidiga exegetiken att framhålla texternas historiska karaktär. Som historiska dokument kunde de studeras på ett vetenskapligt sätt med hjälp av historisk-kritiska metoder. Därmed hamnade grundtexten i fokus. Perspektivet var företrädesvis diakront, och särskilt intresse riktades mot texternas bakgrund och tillkomst och mot de historiska förhållanden som texterna relaterade till. Etableringen av exegetiken som vetenskaplig disciplin genererade också en intensiv hermeneutisk debatt. Den tidiga exegetikens starka betoning av historiska frågeställningar kan alltså delvis förstås som en reaktion mot etablerade religiösa läsningar. Men den historiska inriktningen kunde också motiveras utifrån ett kristet eller judiskt perspektiv. Om de bibliska texterna uppfattades som vittnesbörd om Guds handlande i historien, måste rimligen texternas ursprungliga betydelse och den bakomliggande historien vara av stort intresse. Detta förhållande lär också ha bidragit till att den framväxande exegetiken fick en utpräglat historisk inriktning. Det diakrona historisk-kritiska studiet dominerade stort inom exegetiken fram till mitten av 1900-talet, då det kom att kompletteras med olika typer av synkrona analyser, mer eller mindre inspirerade av tidens strukturalistiska tänkande. En del av dem var inriktade mot grundtext och originalspråk och behöll därmed den historiska inriktningen. Andra tog fasta på mer allmänmänskliga tankestrukturer och lämnade det historiskt partikulära. I samband med denna nyorientering inom exegetiken tilltog åter den hermeneutiska debatten. Sedan 1970- och 1980-talet har allt mer uppmärksamhet kommit att ägnas åt själva bibeltolkningen och dess verkan. Det gäller inte minst receptionen av texterna i nutiden. Denna utveckling torde delvis ha att göra med den moderna hermeneutikens ökade betoning av det tolkande subjektets roll i tolkningsprocessen, men den har 3
antagligen också gynnats av poststrukturalismens avvisande av möjligheten att nå exakt och systematiskt uppbyggd kunskap om människan och historien. Det kan också hända att en mer varierad reception av de bibliska texterna i ett sekulariserat samhällsklimat har bidragit till att öka intresset för detta forskningsfält. Denna mottagarorienterade forskning har kommit att bli ett viktigt komplement till mer produktionseller textorienterade studier. Bland annat har den bidragit med att sätta fokus på maktaspekter i samband med texternas såväl produktion som reception. Hur relaterar då exegetiken till andra akademiska discipliner? Vad är dess särart? Vilka är dess speciella ansvarsområden? I centrum för det exegetiska studiet står de bibliska texterna på originalspråket. Det innebär inte att de skulle vara exegetikens enda legitima forskningsobjekt men väl att det exegetiska studiet alltid på ett eller annat sätt relaterar till dessa texter. Inom exegetiken studeras t.ex. endast historia som kan ge bakgrundsinformation för förståelsen av de bibliska texterna eller de skeenden som beskrivs i dem. För att ta ett annat exempel: om man inom exegetiken studerar reception av bibliska texter, görs det för att på ett eller annat sätt belysa texterna eller deras tolkning i ett visst sammanhang, medan en religionssociolog snarare skulle studera receptionen för att belysa sociala förhållanden i en viss samhällelig kontext. Eftersom studiet av Israels historia och den tidigaste kyrkans historia i så hög grad sammanhänger med studiet av de bibliska texterna, har dessa historiska forskningsfält kommit att hamna inom exegetiken. Utifrån ovanstående skulle man kunna säga att den akademiska exegetiken i allmänhet har kommit att få tre ansvarsområden: 1. Studiet av de bibliska texterna, deras bakgrund, form och betydelse. 2. Studiet av Israels historia och den tidigaste kyrkans historia. 3. Studiet av bibeltolkning och dess verkan i historia och nutid. Hur dessa ansvarsområden avgränsas mot andra discipliner är inte alltid helt klart. Hör t.ex. studiet av det tidiga etthundratalets kristna texter och historia hemma inom exegetiken eller inom kyrkohistorien och den systematiska teologin? Eller var går gränsen mellan exegetik och religionshistoria då det gäller det judiska folkets religiösa historia? När är reception av bibeltext en exegetisk angelägenhet snarare än en systematisk-teologisk eller religionssociologisk? Gränserna mellan de olika akademiska disciplinerna är alltid något oklara. Utöver de vanliga exegetiska ansvarsområdena har på senare år även patristisk forskning legat inom exegetiken på Teologiska fakulteten i Uppsala. Det beror på att Anders Ekenberg väsentligen har varit knuten till forskningsämnet Nya testamentets exegetik. Vad kan då exegetiken bidra med till en teologisk fakultet? Först och främst kan den naturligtvis bidra med ämneskunskaper inom sina ansvarsområden, vilket bland annat innefattar kunskaper om framväxten av judisk och kristen religion och om de bibliska skrifternas karaktär och betydelse i olika sammanhang, kunskaper som torde vara av grundläggande betydelse för flertalet andra ämnen vid fakulteten. På det metodiska planet kan den bidra med välutvecklade metoder för texttolkning och litterär analys samt en praktiskt förankrad hermeneutisk reflektion. Dessutom rymmer den kvalificerade språkkunskaper, särskilt i de klassiska språken. Även dessa bidrag borde kunna vara av vikt för flertalet ämnen vid fakulteten. 4
Vilken nytta kan exegetiken i sin tur dra av andra ämnen vid en teologisk fakultet? Ifråga om ämneskunskaper kan man hämta viktig bakgrundsinformation om t.ex. Främre orientens religioner från religionshistorien. Vid studiet av senare reception av bibliska texter kan man hämta bakgrundsinformation även från ämnen som kyrkohistoria, systematisk teologi och religionssociologi. Ifråga om metoder kan exegetiken utan tvekan dra nytta av samtliga ämnen vid teologisk fakultet, eftersom man utöver språk- och litteraturvetenskapliga metoder i viss mån också använder t.ex. beteendevetenskapliga, historiska och systematiska metoder. För vetenskapsteoretisk och hermeneutisk reflektion kan man ha gott stöd av religionsfilosofin. Exegetiken och de andra ämnena vid teologisk fakultet borde således kunna vara till stor nytta för varandra och ömsesidigt kunna stödja och berika varandra. Tidigare och pågående forskning Här följer en kortfattad och allmän beskrivning av den forskning som har bedrivits under de senaste tio åren inom ämnet Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet och en kort redovisning av forskarkollegiet under samma tid. Beskrivningen av forskningen har organiserats efter de tre exegetiska ansvarsområdena som nämndes ovan. Studiet av Israels historia och den tidigaste kyrkans historia En tydligt historisk frågeställning har Thomas Kazens avhandling Jesus and Purity Halakhah. Was Jesus Indifferent to Impurity? (2002). Det finns en hel del pågående forskning med idéhistorisk inriktning, som också kan föras hit. Kazen genomför t.ex. för närvarande undersökningar kring föreställningarna om människosonen i äldsta kristen tid. Nämnas kan också Jonas Holmstrands pågående riksbanksfinansierade projekt om trosbegreppet i äldsta kristen tid, ett projekt som planeras resultera i en två vetenskapliga artiklar och en monografi 2010. Idéhistoriskt inriktat var också Stefan Nordensons avhandlingsprojekt kring logosteologins bakgrund i Johannesevangeliet och hos Paulus, ett projekt som tillfälligt avbrutits. Cecilia Wasséns pågående forskning om våld inom den apokalyptiska litteraturen som finansieras av Nathan Söderblom-Sällskapet handlar om våldets funktion i Uppenbarelseboken och judiska pseudepigrafer. Även Mathias Sånglöfs avhandlingsprojekt kan tas upp här. I det jämförs föreställningarna om Anden i den johanneiska traditionen och i den paulinska, och utifrån den jämförelsen görs sedan reflektioner kring relationen mellan de två traditionerna. Studiet av de bibliska texterna, deras bakgrund, form och betydelse Inom denna forskning kan man urskilja två olika inriktningar: 1. forskning som diskuterar texterna utifrån deras idéhistoriska bakgrund och sammanhang; 2. forskning som diskuterar texterna utifrån deras språkliga och litterära egenskaper. Gränsen mellan de två inriktningarna är inte skarp. Till den förra typen kan man räkna Anders Gerdmars avhandling Rethinking the Judaism-Hellenism Dichotomy. A Historiographical Case Study of Second Peter and Jude från 2001. Hit hör också t.ex. en artikel av Jonas Holmstrand om den gammaltestamentliga bakgrunden till Fil 3:2 (2004), en artikel av Kari Syreeni om 5
relationen mellan Bergspredikan och läran om de två vägarna (2005) samt en artikel av Thomas Kazen om berättelsen om den barmhärtige samariern mot bakgrund av judiska renhetsföreskrifter (2006). Kanske bör också ett par artiklar av Kari Syreeni om evangelierna (och i synnerhet Johannesevangeliet) som uttryck för bearbetning av sorg över Jesu död (2004-2007) nämnas här. Vidare publicerade Cecilia Wassén en artikel som analyserar berättelsen om Jesus och den blödarsjuka kvinnan utifrån judiska renhetslagar i Dödahavsrullarna (2008) samt artiklar om änglar och demoner (2008) och om bruket av famlilje-metaforer i Dödahavsrullarna (2009). En studie över Paulus syn på änglar och kvinnor i 1 Kor i ljuset av Dödahasvrullarna kommer ut nästa år i samlingvolym från en konferens i Wien. Till den senare typen av textorienterad forskning hör Jonas Holmstrands avhandling om övergångsmarkörer i Paulusbreven (Markers and Meaning in Paul. An Analysis of 1 Thessalonians, Philippians and Galatians, 1997), Sven Hillerts avhandling Limited and Universal Salvation. A Text-Oriented and Hermeneutical Study of Two Perspectives in Paul (1999) och Mikael Isacsons avhandling To Each Their Own Letter. Structure, Themes, and Rhetorical Strategies in the Letters of Ignatius of Antioch (2004), vilka alla använder sig av en likartad textlingvistisk metod, som för övrigt också inspirerat Jörgen Magnusson i hans religionshistoriska avhandling Rethinking the Gospel of Truth. A Study of its eastern Valentinian setting (2006). Samma metodiska grepp använde också Jonas Holmstrand i en artikel om Första Johannesbrevets karaktär, en artikel som tillkom och publicerades inom ramen för ett större nordiskt samarbetsprojekt kring tidig kristen parenes (Early Christian Paraenesis in Context, 2004). Ett annat metodiskt grepp men fortfarande med inriktning mot textens språkliga och litterära egenskaper använder Håkan Bengtsson sig av i sin avhandling What s in a Name? A Study of Sobriquets in the Pesharim (2000). En sådan inriktning får nog också tillskrivas ett par artiklar av Syreeni från 1998-1999, vilka behandlar den symboliska funktionen hos Jesu kroppslighet i Johannesevangeliet respektive hos Petrus i Matteusevangeliet. Här bör också nämnas att Lis Carlander för närvarande söker medel för ett doktorandprojekt kring olika språkliga och retoriska aspekter på dialogerna i Johannesevangeliet. Utöver dessa mer renodlade forskningsprojekt har även en del textorienterade arbeten av mer allmän karaktär gjorts, arbeten som i praktiken inbegripit en hel del forskning. 1999 kom Tord Fornberg med andra delen av sin kommentar till Matteusevangeliet i serien Kommentar till Nya testamentet. 2004 kom hans bok Det trovärdiga vittnet. En bok om Nya testamentet. I läroboken Jesus och de första kristna (red. D. Mitternacht och A. Runesson), som kom 2006, medverkade bl.a. Håkan Bengtsson, Jonas Holmstrand, Thomas Kazen, Hanna Stenström, Kari Syreeni och Cecilia Wassén. 2007 gjorde Jonas Holmstrand och Lina Sjöberg en nyöversättning av Brevet till Diognetos. Året därefter, 2008, publicerade Jonas Holmstrand också en översättning till svenska av den lilla koptiska texten Paulus bön, som inleder Nag Hammadi codex I ( Codex Jung ). Dessuom har både Cecilia Wassén och Tord Fornberg översatt flera texter för en nyöversättning av Dödahavsrullarna på svenska (red. M.Winninge) som skall publiceras under 2010. Studiet av bibeltolkning och dess verkan i historia och nutid Under de senaste tio åren har forskningsämnet Nya testamentets exegetik också varit engagerat i en hel del forskningsprojekt som på olika sätt har varit inriktade mot reception av bibeltext. Flera av projekten har genomförts i samarbete med forskare från andra forskningsämnen. Även inom denna forskning kan man urskilja olika 6
inriktningar, nämligen mot: 1. forskningshistoria; 2. exegetisk metod, allmän tolkningsteori och forskningsetik; 3. Bibeln och skönlitteratur; 4. Bibelns roll i religionsdialogen; 5. reception i den tidiga kyrkan. Ett arbete av det första slaget är Hanna Stenströms avhandling, The Book of Revelation: A Vision of the Ultimate Liberation or the Ultimate Backlash? A study in 20th century interpretations of Rev 14:1-5, with special emphasis on feminist exegesis (1999). Stenström har sedan dess också skrivit artiklar med forskningshistorisk inriktning, t.ex. en om Lydia Wahlströms bruk av forskning kring Bibeln och den tidiga kyrkan. På det här fältet har vi också en hel del pågående forskning. Anders Gerdmar och Håkan Bengtsson arbetar sedan början av 2000-talet med ett HSFRfinansierat projekt om antisemitiska inslag i den exegetiska forskningshistorien, främst under första hälften av 1900-talet. I anslutning till projektet har redan flera artiklar publicerats. Ett annat pågående projekt är Åsa Mikas avhandlingsarbete kring begreppet kärlekspatriarkat som omdebatterad analysterm i den nytestamentliga forskningen för att beskriva förhållanden i den tidiga kristna rörelsen. På samma tema har också Kari Syreeni skrivit en artikel (2003). Dessutom har Hanna Stenström artiklar på gång om bruket av bibelargument och exegetiska argument i svensk debatten om prästvigning av kvinnor 1958 och om nordisk exegetik på 1900-talet, nu och i framtiden. Forskning av den andra typen har resulterat i fem sex artiklar av Kari Syreeni, där han på ett mer allmänt sätt behandlar exegetisk metod och tolkningsteori. Några av dem är från slutet av 90-talet och framställer hans hermeneutiska trevärldsmodell. I andra, senare artiklar reflekterar han kring förhållandet mellan kyrklig och akademisk bibeltolkning. Till denna typ av forskning hör också ett pågående forskningsprojekt som Hanna Stenström för närvarande är sysselsatt med kring etiska dimensioner i den exegetiska praktiken. Hanna Stenström är numera anställd som forskare vid Enheten för forskning och kultur i Svenska kyrkan men deltar kontinuerligt i högra seminariet. Ett projekt av det tredje slaget var det tvärvetenskapliga projekt som Kari Syreeni och Stefan Klint var engagerade i kring millenieskiftet. Projektet, som var finansierat av HSFR, benämndes Bibeln och den svenska 1900-talslitteraturen och genomfördes i samarbete med en gammaltestamentlig exeget (Lina Sjöberg), tre litteraturvetare och fyra forskare från ämnet tros- och livsåskådningsvetenskap. Projektet resulterade bl.a. i antologin Speglingar. Svensk 1900-talslitteratur i möte med biblisk tradition (red. S. Klint och K. Syreeni), som kom 2001, och Stefan Klints avhandling Romanen och evangeliet. Former för Jesusgestaltning i Pär Lagerkvists prosa (2001). Ytterligare ett projekt med inriktning mot Bibeln och skönlitteraturen var Mattias Huss avhandlingsarbete om hur kenosisföreställningar hos Paulus och framför allt i Johannesevangeliet har influerat Fjodor Dostojevskijs författarskap. Arbetet resulterade i avhandlingen Vetekornets väg: utblottelse hos Dostojevskij och i romanen Bröderna Karamazov, vilken kom 2008. Nämnas i det här sammanhanget kan också att Nya testamentets exegetik under flera år ingick tillsammans med litteraturvetenskapen och tros- och livsåskådningsvetenskapen vid Uppsala Universitet i det samarbete kring tolkningsfrågor som har kallats Engelska parkens tolkningsforum. Forskning av det fjärde slaget har bedrivits av Tord Fornberg, som under den senaste tioårsperioden har skrivit ett tjugotal artiklar som alla på olika sätt rör Bibelns roll i religionsdialogen. En del av dessa finns samlade i artikelsamlingen The Bible in a World of Many Faiths från 2000. 7
Den femte och sista typen forskning representeras av en artikel av Kari Syreeni kring tidig reception av Paulustradition (2006). Som framgår av ovanstående presentation av tidigare och pågående forskning har forskningsämnet Nya testamentets exegetik i Uppsala under de senaste tio åren bedrivit och bedriver en ganska omfattande forskningsverksamhet, som spänner över samtliga av exegetikens tre ansvarsområden. Under den här perioden har ämnet haft tre fleråriga externfinansierade projekt, ett historieorienterat och två receptionsorienterade. Vidare kan man notera att den historieorienterade forskningen har förstärkts de senaste åren, delvis på bekostnad av det textorienterade studiet, även om det fortfarande bedrivs aktiv forskning också på det fältet. Det är också märkbart att intresset för den johanneiska traditionen har tilltagit. Inom den receptionsorienterade forskningen är det framför allt inriktningarna mot forskningshistoria, Bibeln och skönlitteraturen och Bibelns roll i religionsdialogen som har varit starka. Ifråga om internationellt samarbete har ämnet alltså deltagit i ett stort nordiskt samarbetsprojekt. Därutöver har gemensamma seminarier hållits med kolleger i Åbo och Helsingfors upprepade gånger. Vidare har enskilda forskare regelbundet deltagit i såväl nordiska som stora internationella konferenser i Nya testamentets exegetik. Forskarkollegiet Under de senaste tio åren har de forskande lärarna inom ämnet Nya testamentets exegetik vid Teologiska institutionen i stort sett varit professor Kari Syreeni, docent Anders Ekenberg, docent Tord Fornberg, universitetslektor Jonas Holmstrand, universitetslektor Hanna Stenström och universitetslektor Cecilia Wassén. Därutöver har Håkan Bengtsson haft flera olika uppdrag vid institutionen, och Anders Gerdmar har under några år varit knuten till institutionen som externfinansierad forskare. Doktorander under denna tid har varit Hanna Stenström, Sven Hillert, Anders Gerdmar, Håkan Bengtsson, Thomas Kazen, Mikael Isacson, Petter Sundelius, Mattias Huss, Stefan Nordenson, Åsa Mika och Mathias Sånglöf. Därutöver finns ett antal personer som i olika omfattning har deltagit i högre seminariet, bland andra universitetslektor Mikael Winninge, universitetslektor James Starr, professor Lars Hartman och professor Edvin Larsson. För flera av de forskande lärarna har anställnings- och tjänstgöringsformerna varierat under den aktuella tiden. Tord Fornberg var t.ex. tjänstledig under drygt tre år kring millenieskiftet och Jonas Holmstrand tjänstgjorde vid Göteborgs universitet under ett par år i slutet av 90-talet. Tord Fornberg, Anders Ekenberg och Jonas Holmstrand har också haft uppdrag som prefekt eller studierektor under den aktuella tiden, och Jonas Holmstrand hade under cirka tre år dessutom ett tjugoprocentigt förordnande centralt på Universitetet. Omfattningen av Hanna Stenströms tjänstgöring har varierat. Under våren och sommaren 2007 lämnade Håkan Bengtsson, Anders Ekenberg, Hanna Stenström och Kari Syreeni sina anställningar vid institutionen. Dessutom gick Tord Fornberg i halvtidspension vid samma tid. Sedan hösten 2008 innehar Cecilia Wassén ett vikariat som universitetslektor vid institutionen. Hon tjänstgjorde under flera år på Wilfrid Laurier University i Waterloo, Kanada efter avlagd doktorsexamen vid McMaster University (avhandlingen Women in the Damascus Document är publicerad av Brill, 2005). Aktiva doktorander är för närvarande Åsa Mika och Mathias Sånglöf. Till våren 2010 kommer ytterligare en doktorand i Nya testamentets exegetik att antas. 8
Strategier inför framtiden Mot bakgrund av reflektionerna kring ämnets identitet och redovisningen av tidigare och pågående forskning har vi lagt upp följande strategier för framtiden. Strategierna presenteras under tre olika rubriker: Organisation och resurser, profilering och utbildning på forskarnivå. Under varje rubrik görs först några inledande kommentarer. Sedan listas i punktform de konkreta åtgärder som vi planerar. Organisation och resurser Antalet aktiva i högre seminariet i Nya testamentets exegetik har sjunkit påtagligt på senare år. Orsakerna till det är flera. Thamreformen, som genomfördes 1997/98, har medfört en kontinuerlig minskning av antalet forskarstuderande i ämnet. Vid ungefär samma tid halverades dessutom antalet anställda lärare i ämnet på institutionen. Dessutom delades seminariet i ett postdoktoralt seminarium och ett doktorandseminarium. Det senare kom att uppfattas som i första hand den forskarutbildningsansvariga professorns angelägenhet. Till detta kommer att flera av lärarna fick tidsödande prefekt- och studierektorsuppdrag och delvis ersattes av vikarier med deltidsförordnanden av olika omfattning. För att åter öka aktiviteten i forskningsverksamheten och bryta isoleringen planerar vi att vidta följande åtgärder: 1. Satsa offensivare på att få till stånd fler och gärna större forskningsprojekt i ämnet. Om vi kunde öka antalet externfinansierade forskningsprojekt, skulle vi kunna knyta fler personer till både forsknings- och undervisningsverksamheten. Ett ideal vore att ytterligare ett par forskare/lärare kunde knytas till dessa verksamheter och att alla växlade mellan perioder med mer forskning och perioder med mer undervisning. Fler större gemensamma projekt skulle också ge en bas för forskningen i ämnet, stärka samarbetet inom forskningen och bidra till att utveckla ett gemensamt ansvarstagande för verksamheten. 2. Öka samarbetet kring projektansökningar. För att få till stånd fler och större gemensamma forskningsprojekt skulle vi i betydligt större utsträckning än hittills behöva hjälpas åt att ta fram riktigt bra ansökningar, både för små, individuella projekt och för större, gemensamma projekt. En del av seminarieverksamheten borde användas till att dela erfarenheter med varandra, kläcka goda idéer och slipa på bra ansökningstexter. 3. Arbeta mer aktivt med att rekrytera doktorander och ge dem bättre stöd i deras arbete med att skriva forskningsbeskrivningar och söka finansiering. Vi bör vara mer uppmärksamma på intresserade och engagerade studenter med forskarbegåvning och uppmuntra dem på olika sätt att gå vidare, t.ex. genom att inbjuda dem till högre seminariet och låta dem få ta del i den verksamheten på ett aktivt sätt. Vidare kan vi mer aktivt försöka få med doktorander i större gemensamma forskningsprojekt samt ge dem bättre handledning och återkoppling i arbetet med att skriva forskningsbeskrivningar. Vi kan också hjälpa dem genom att övervaka olika möjligheter till finansiering. 4. Hjälpa nydisputerade till fortsatt forsknings- och undervisningsverksamhet. Det kan t.ex. ske genom att planera in dem i gemensamma forskningsprojekt, informera dem om olika möjligheter till projektfinansiering och vikariat samt stödja dem i författandet av projektbeskrivningar. 9
5. Frigöra mer effektiv forskningstid för de undervisande lärarna genom en bättre undervisningsplanering. Ett mål skulle kunna vara att i möjligaste mån se till att alla lärare har första modulen på hösten eller sista modulen på våren undervisningsfri. 6. Etablera en fastare forskningsgemenskap med nytestamentliga forskare på andra högskolor och universitet i vår region. Under de senaste åren har vi träffat forskare från Umeå Universitet, Teologiska högskolan i Stockholm, Johannelunds teologiska högskola och i viss mån Örebro teologiska högskola en gång per termin under en så kallad studiedag, på vilken vi har diskuterat gemensamma angelägenheter ifråga om forskning och haft gemensamma seminarier. I vår skall vi pröva att istället träffas ungefär en gång per månad för ett dubbelseminarium. I anslutning till seminarierna anordnas postseminarier. Dessa seminarier har hittills syftat till att öka den kritiska massan, etablera samarbete kring forskningsprojekt och hjälpa doktorander och doktorandaspiranter att få ett bredare kontaktnät och bättre projektbeskrivningar. Detta samarbete skulle vi vilja utveckla och formalisera genom samarbetsavtal med berörda högskolor och universitet. I så fall skulle forskarna från dem på ett annat sätt kunna få in verksamheten i sin tjänstgöring, eventuellt kunna utverka mer medel för doktorandstöd och eventuellt kunna ta mer aktiv del i utbildningen på forskarnivå hos oss. Vi bör också överväga om denna forskningsgemenskap bör utvidgas ytterligare med t.ex. Linköpings universitet. 7. Åter slå ihop det postdoktorala seminariet och doktorandseminariet. Den kritiska massan är för liten för två seminarieserier. Dessutom vinner både doktorander och etablerade forskare på att ha gemensamma seminarier. Doktoranderna blir mindre beroende av handledarens och deras synpunkter, och de etablerade forskarna har nytta av att nya ögon och tankebanor kommer in i seminariet. 8. Få fler att känna sig delaktiga i och ta ansvar för seminarieverksamheten och utbildningen på forskarnivå. Det skulle kunna ske genom att alla i seminariet turas om att ha olika roller på seminarierna (ordförande, opponent, respondent, aktiv medlem, föredragande o.s.v.). Eventuellt skulle också en modell för samtal och reflektion kring utförandet av dessa olika roller kunna utvecklas. Det vore också bra om alla disputerade lärare har uppdrag som handledare inom utbildningen på forskarnivå. 9. Öka samarbetet inom forskarkollegiet kring forskningsbevakning och internationella kontakter. Det kan t.ex. handla om att gemensamt planera deltagande i konferenser, så att vi som grupp täcker in de fält som är av intresse för oss, att efter deltagande rapportera till varandra och att dela med oss av kontakter som knutits. Det kan också handla om att hjälpas åt att övervaka nya publikationer genom att tipsa, redovisa och diskutera nya böcker och artiklar. Detta skulle med fördel kunna ske i anslutning till utbildningen på forskarnivå. 10. Hjälpas åt för att bättre kunna nå ut med vår forskning internationellt. Vi skulle t.ex. kunna ha gemensamma strategier för var och hur vi publicerar oss, var och hur vi lägger fram papers och föreläser o.s.v. Men vi skulle också kunna hjälpas åt att anordna konferenser med internationella gäster i anslutning till våra forskningsprojekt. Detta bör tänkas in redan i planeringen av projekten. I det här sammanhanget finns också anledning att tänka igenom hur vi skulle kunna utnyttja SALT bättre. 10
11. Använda Svenska exegetiska sällskapet och Svensk exegetisk årsbok till att stärka nytestamentligt forskningsutbyte och forskningssamarbete på såväl nationell som internationell nivå. Genom omvandlingen av Uppsala exegetiska sällskap till Svenska exegetiska sällskapet kan vi förhoppningsvis förbättra rekryteringen av nya medlemmar till sällskapet samt ge de exegetiska dagarna större genomslag. Förhoppningsvis kan på så sätt även intresset för Svensk exegetisk årsbok höjas. 12. Ta initiativ till fler samnordiska projekt. Vi har redan goda kontakter inom Norden. Men vi skulle utnyttja dessa bättre genom att t.ex. söka pengar för gemensamma arrangemang hos NordForsk. I planeringen av nya projekt bör dessa kontakter (och andra internationella kontakter) tänkas in redan från början. Under Kari Syreenis tid som professor vid institutionen etablerades kontakt och ett fortgående utbyte med universiteten i Helsingfors och Åbo. Vi bör överväga hur vi bäst följer upp detta utbyte framöver. 13. Verka för ett ökat gästforskarutbyte. Det gäller utbyte åt båda hållen, både att få hit lämpliga gästforskare och att själva försöka komma iväg som gästforskare till lämpliga platser. Även detta är något som bör övervägas redan i planeringen av nya projekt. 14. Knyta närmare kontakt med Svenska bibelsällskapet. Det vore önskvärt att etablera ett närmare samarbete, så att vi i större utsträckning än hittills kunde ta del i varandras verksamheter och ta vara på varandras resurser. 15. Ta fler initiativ till samarbete med andra forskningsämnen inom och utom fakulteten. Det kan ske t.ex. genom att vi anordnar fler gemensamma seminarier med andra ämnen, att vi oftare bjuder in gäster från andra ämnen till våra seminarier eller att vi tar initiativ till ämnesöverskridande forskningsprojekt. 16. Öka samarbetet inom forskarkollegiet kring tredje uppgiften. Här skulle man i större utsträckning än hittills kunna agera som grupp, t.ex. genom att gemensamt planera verksamhet av detta slag och åtminstone ibland hjälpas åt med föredrag, debattartiklar, populärvetenskapliga artiklar o.s.v. På så sätt skulle vi också kunna bli mer offensiva på det här fältet. Profilering Hitintills har det nytestamentliga forskarkollegiet i Uppsala inte fattat beslut om en gemensam forskningsprofil, utan forskningens inriktning har fått bestämmas av de enskilda forskarnas och doktorandaspiranternas intressen från tid till tid. Även så utvecklas med tiden i viss mån en profil t.ex. genom att medlemmarna i kollegiet inspirerar varandra samt genom att doktorandaspiranter med liknande intressen som de etablerade forskarna söker sig hit för att få god handledning på det tänkta området. Dessutom påverkas naturligtvis doktorandaspiranterna av den tilltänkta handledarens tankar och idéer. Ändå kan man konstatera då man läser redovisningen av tidigare och pågående forskning ovan att forskningen inom ämnet hittills har varit tämligen brokig. Därför tror vi att det kunde vara klokt att i högre grad än hittills profilera forskningen i Nya testamentets exegetik vid fakulteten. Det kan dock finnas skäl att inte styra forskningens inriktning alltför hårt. Det vore olyckligt om riktigt goda och lovande forskningsprojekt inte kunde realiseras i Sverige bara för att projektet inte tillräckligt lätt kunde inordnas i en viss forskningsprofil, eller om vi skulle tvingas avböja erbjudanden om medverkan i internationella projekt av samma skäl. En profil 11
kan också medföra stagnation, om allt sker i samma hjulspår under alltför lång tid. Även själva profilen behöver kunna utvecklas och förändras. Därför vill vi i första hand profilera oss genom att göra gemensamma satsningar på vissa forskningsprojekt, vilka kan utgöra en bas för forskningsverksamheten under de år som projektet varar. När det blir dags för nya projekt, får man sedan avgöra om man vill fortsätta med samma inriktning eller om man skall profilera sig åt ett delvis nytt håll. Samtidigt är vi öppna för att även enskilda forskningsprojekt av annan karaktär kan finnas parallellt med de gemensamma satsningarna. Vad gäller de gemensamma satsningarna är det angeläget att vi inte begränsar forskningen till ett av de ansvarsområden som angavs ovan utan behåller och utvecklar kompetensen på alla områdena. På fakulteten bedrivs för närvarande relativt lite historiska forskning med inriktning mot tiden före modern tid. Samtidigt tycks intresset för historia öka i samhället i stort. Dessutom finns det, som påpekades ovan, ett teologiskt motiverat intresse för den äldsta kristna tiden och för de nytestamentliga texterna som historiska dokument. I det läget vore det olyckligt att helt släppa den historiskt orienterade forskningen inom ämnet. Att fortsätta forskningen kring texterna på originalspråket är också viktigt för att behålla och utveckla kompetensen inom de klassiska språken på fakulteten. Detta är också en kompetens som kommer att efterfrågas om vi utvecklar samarbetet med Svenska bibelsällskapet. Samtidigt är det receptionsorienterade forskningsfältet ett fält som för närvarande växer internationellt och som vi under det senaste decenniet utvecklat en betydande kompetens på, vilket vi borde utnyttja. Dessutom är det vår övertygelse att forskningen på vart och ett av dessa fält vinner på att kombineras med forskning på de övriga. Utifrån dessa övervägningar planerar vi för närvarande att profilera oss genom att göra följande större satsningar: 1. Ett större projekt kring offer i gammal- och nytestamentlig tradition. Offerterminologin spelar en viktig roll i Gamla och Nya testamentet. Den har också haft stor betydelse i texternas receptions- och verkningshistoria. Mycket forskning har förstås redan bedrivits kring denna terminologi, men mycket är omdebatterat, och det finns anledning att pröva nya grepp och infallsvinklar på materialet. Tyngdpunkten i det här projektet, som är ett samarbetsprojekt mellan åtminstone Gamla och Nya testamentets exegetik, ligger på det metaforiska bruket av terminologin i t.ex. poetisk och profetisk gammaltestamentlig litteratur, Dödahavsrullarna, Nya testamentet samt modern skönlitteratur, bildkonst och film. I vilka sammanhang och för vilka syften används offerterminologin metaforiskt? Hur fungerar den i dessa sammanhang? Vilka aspekter av offret tar det metaforiska bruket fasta på i de olika fallen? Tankarna kring projektet är fortfarande ganska tentativa. Men det är klart att detta är ett projekt där vi verkligen skulle kunna utnyttja våra kompetenser och där vi har goda förutsättningar att kunna ge ett substantiellt bidrag på ett mycket centralt forskningsfält. Dessutom kan projektet utformas på ett sådant sätt att det relaterar till alla exegetikens ansvarsområden. Inom projektet skulle kunna rymmas även t.ex. arbeten av mer filologiskt eller religionshistoriskt slag. Om Nya testamentets exegetik skall ta ansvar för patristiken eller delar av den, kan man överväga att även rikta särskild uppmärksamhet mot det metaforiska bruket av offerterminologin hos fäderna. Under hösten 2009 har ett halvdussin gammaltestamentliga och nytestamentliga forskare arbetat med att arbeta fram projektansökningar med denna inriktning. Under hösten 2009 fick en av dem, Göran Eidevall, besked om att han tilldelats projektmedel för sitt planerade delprojekt. 12
2. Centrum för Bibel och kultur. Det finns, som framgått ovan, en både bred och djup kompetens i Uppsala inom kulturorienterad exegetik, ett internationellt sett växande och betydelsefullt bibelvetenskapligt fält. Hittills har Uppsalaforskare med denna inriktning framför allt fokuserat på modern litteratur och vetenskapshistoria. I visionerna för ett framtida Centrum ingår att: Vidga denna inriktning till att omfatta fler kulturella uttryck, som film och musik, men också fler samhällsområden och tidsepoker. Utföra fler textuellt inriktade analyser, särskilt på svenskt material, och sträva efter att med utgångspunkt i dessa studier bidra till det internationella fältets breddning. Ta initiativ till tvärvetenskapliga samarbeten med religionspsykologer och religionssociologer för att utföra empiriska undersökningar av faktiska läsares bibelbruk. Bidra till metodutvecklingen inom kulturorienterad bibelvetenskap på den internationella arenan genom att bygga vidare på de metodiska resonemang som redan är en viktig del av de svenska forskarnas arbeten. Delta i och befrämja samtalet om hermeneutiska teorier och frågeställningar genom den särskilda kompetens som övas inom exegetiken. Vidareutveckla den kompetens som finns när det gäller tredje uppgiften så att den kan bli en tillgång för andra forskare och forskarstuderande. Bevara och vidareutveckla den kompetens som finns när det gäller genusvetenskaplig och queerteoretisk exegetik vid institutionen. Vi vill intensifiera arbetet med att skapa organisatoriska former för att utveckla denna kompetens samt fördjupa redan existerande samarbeten nationellt och internationellt. På kort sikt kan det handla om seminarieverksamhet och formulerande av forskningsprojekt. På längre sikt vill vi bygga permanenta strukturer som kan ta form av forskarskola, magisterkurser och bildandet av ett Centrum för bibel och kultur vid Uppsala universitet, en svensk motsvarighet till Sheffields Centre for the Study of the Bible in the Modern World eller Köpenhamns Center för Studiet av Bibelens Brug. En potentiell samarbetspartner är Svenska kyrkans Enhet för forskning och kultur, där Hanna Stenström innehar en forskartjänst inriktad mot just reception och hermeneutik. Som ett första steg har en grupp på ett halvdussin forskare träffats under hösten 2009 för att förbereda en gemensam projektansökan. 3. Samarbete med Svenska bibelsällskapet. Vår ambition att knyta närmare kontakt med Svenska bibelsällskapet inbegriper en beredskap att gå in i översättningsprojekt tillsammans med Svenska bibelsällskapet. Vilka översättningsprojekt som kan bli aktuella för sådant samarbete är ännu inte klart. Eventuellt skall De apostoliska fäderna nyöversättas. Översättning av vissa pseudepigrafer, såsom Första Henoksboken, har också diskuterats. Utbildning på forskarnivå Utbildningen på forskarnivå bör utvecklas i en sådan riktning att den mer får karaktär av en strukturerad utbildning än av ett individuellt arbete som utförs under överinseende av en eller ett par personer med det enda målet att skriva en bok. I enlighet med den ambitionen planerar vi att vidta följande åtgärder, som syftar till att göra forskarutbildningen till en kollektiv angelägenhet i högre grad än nu, göra 13
utbildningen mer strukturerad och systematisk samt utveckla och bredda färdighetsträningen avsevärt (en del av åtgärderna har redan nämnts en gång under rubriken Organisation och resurser ovan): 1. Verka för att alla disputerade lärare är engagerade i handledning av doktorander. På så sätt skulle utbildningen på forskarnivå mer få karaktären av vår utbildning än professorns kurs. 2. Slå ihop det postdoktorala seminariet och doktorandseminariet. Det skulle medföra att doktoranderna blir mindre beroende av handledarna och deras synpunkter samt att de integreras bättre i ämnets forskningsgemenskap, vilket i sig kan ses som ett inslag i utbildningen. 3. Sträva efter att i möjligaste mån få med doktorander i större gemensamma projekt. Det skulle också främja integrationen i forskningsgemenskapen. 4. Införa ett mentorssystem för nya doktorander. På så sätt breddas kontaktnätet. Dessutom kan det vara tryggt att kunna vända sig till någon som befinner sig i en liknande situation som man själv och som man inte står i ett beroendeförhållande till. 5. Sträva efter att i möjligaste mån rekrytera flera nya doktorander till utbildningen ungefär samtidigt. Utbildningen blir bättre och mer givande om man kan ta del av den tillsammans med andra doktorander. Dessutom ökar då förutsättningarna för att man skall kunna ge mer undervisning på olika moment. 6. I viss utsträckning även ta in studenter på avancerad nivå i de högre seminarierna och i forskningen. Det skulle öka gruppen utbildningstagare på seminarierna och skulle även kunna spela en positiv roll i rekryteringsprocessen. För att stärka dessa studenters närvaro på seminarierna skulle man kunna låta dem som uppsatsämnen få riktiga forskningsuppgifter i anslutning till pågående projekt inom ämnet. Om uppgifterna genomförs på ett bra sätt, kan de sedan publiceras i en vetenskaplig tidskrift, t.ex. Svensk exegetisk årsbok. 7. Låta alla i seminariet turas om att ha olika roller (ordförande, opponent, respondent, aktiv medlem, föredragande o.s.v.). Det skulle bidra till att alla kände sig delaktiga i och tog ansvar för verksamheten. Men det skulle också kunna bli en del av färdighetsträningen för doktoranderna, om man också gav återkoppling på insatserna. Sådan återkoppling skulle också kunna tjäna som ett instrument för utvärdering och vidareutveckling av seminarieverksamheten. 8. Utveckla den pedagogiska och didaktiska träningen på utbildningen. Universitets pedagogiska kurs bör ingå som ett obligatoriskt moment i utbildningen. Därutöver skulle eventuellt ett poänggivande ämnesdidaktiskt moment kunna införas. Detta moment skulle kunna innehålla viss ämnesdidaktisk utbildning samt undervisningspraktik på kurser på grundutbildningen under handledning av kursernas ordinarie lärare. 9. Införa deltagande i en internationell konferens som ett normalt inslag i utbildningen. 10. Införa som ett inslag på utbildningen att man skriver och publicerar en vetenskaplig eller populärvetenskaplig artikel, alternativt presenterar ett paper på en konferens. Materialet ventileras först på seminariet och examineras genom publikationen eller presentationen. Förutom att vara en god träning för 14
doktoranden skulle en sådan övning medföra ökad kontakt med omvärlden för vår forskningsmiljö. 11. Utveckla litteraturkursernas utformning, så att de blir mer varierade och får fler inslag av dialog. Litteraturen skulle t.ex. i högre utsträckning än hittills kunna diskuteras på seminarier. Särskilt om relativt nyutkommet material tas upp, skulle diskussionerna kunna bli givande även för de etablerade forskarna. Examinationen av litteraturkurserna skulle också ibland kunna ske av andra än handledarna, t.ex. i anslutning till pågående forskning inom ämnet. 12. Successivt utvärdera utbildningen på forskarnivå på ett systematiskt sätt. Både formativa och summativa kursvärderingar bör förekomma. Åtminstone de senare arkiveras. / Jonas Holmstrand 15