Dnr 2014/199-5 Arbetsplan för utvärdering av folkbildningen
MISSIV DATUM DIARIENR 2015-05-21 2014/199-5 ERT DATUM ER BETECKNING 2014-12-04 U2014/7240/UC Regeringen Utbildningsdepartementet 103 33 Stockholm Uppdrag att genomföra utvärdering av folkbildningen Regeringen gav i december 2014 Statskontoret i uppdrag att genomföra en samlad utvärdering av folkbildningen utifrån de fyra syften med statsbidraget till folkbildningen som riksdagen har fastställt. Statskontoret överlämnar härmed promemorian Arbetsplan för utvärdering av folkbildningen. Generaldirektör Ingvar Mattson har beslutat i detta ärende. Utredningschef Marie Uhrwing och utredare Charlotte Andersson, föredragande, var närvarande vid den slutliga handläggningen. Ingvar Mattson Charlotte Andersson POSTADRESS: Box 8110, 104 20 Stockholm. BESÖKSADRESS: Fleminggatan 20. TELEFON VXL: 08-454 46 00. registrator@statskontoret.se www.statskontoret.se
PM 1 (56) Innehåll Sammanfattning 3 1 Statskontorets uppdrag 5 1.1 En samlad utvärdering av folkbildningen 5 1.2 Bakgrund till uppdraget 6 1.3 Indikatorer i budgetpropositionen för 2015 8 1.4 Projektgrupp och externa kontakter 9 2 Folkbildningen 11 2.1 Folkbildningens särart 11 2.2 Folkhögskolorna 13 2.3 Studieförbunden 16 2.4 SISU Idrottsutbildarna 18 2.5 Utvecklingstrender och framtida utmaningar för folkbildningen 19 3 Folkbildningsrådet och det statliga bidraget 21 3.1 Folkbildningsrådet fördelar statsbidraget 21 3.2 Bidragsmodellerna 22 3.3 Kritiska synpunkter om bidragssystemet 24 4 Tidigare uppföljningar och utvärderingar 27 4.1 Utvärderingar inom kommittéväsendet 27 4.2 Riksrevisionens granskningar 30 4.3 Folkbildningsrådets arbete med uppföljning och utvärdering 30 4.4 En metautvärdering har genomförts 33 4.5 Nationellt program för forskning om folkbildningen 34 5 Utvärdering och uppföljning med indikatorer 35 5.1 Kvantitativa och kvalitativa resultatindikatorer 36 5.2 Att skapa och upprätthålla ett indikatorsystem 36 5.3 Exempel på indikatorsystem 37 6 Uppdragets genomförande 41 6.1 Utvärderingens huvudsakliga innehåll 41 6.2 De olika delarna i vårt arbete 45 6.3 Samverkan och kvalitetssäkring 45 6.4 Kartläggning av befintliga data 46 6.5 Kompletterande datainsamlingar 48 6.6 En modell för regelbunden utvärdering 50 6.7 Risker i uppdraget 51 6.8 Återstående frågor 52 6.9 Tidplan 53 Referenser 55
PM 2 (56)
PM 3 (56) Sammanfattning Regeringen har gett Statskontoret i uppdrag att genomföra en samlad utvärdering av folkbildningen som består av utbildning och bildning för vuxna. Under 2014 fördelade Folkbildningsrådet 1 654 miljoner kronor i statsbidrag till cirka 150 folkhögskolor och 1 708 miljoner kronor till 10 studieförbund. Mot bakgrund av det omfattande statliga stödet och folkbildningens viktiga roll i samhället bedömer regeringen att det är angeläget att utvärdera den folkbildning som får statsbidrag. Utvärderingen ska utgå från statsbidragets fyra syften, som innebär att statsbidraget ska stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin bidra till att göra det möjligt för en ökad mångfald människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet. I Statskontorets uppdrag ingår att föreslå en modell för en regelbunden och systematisk utvärdering av folkbildningen. Regeringen har tidigare uttalat ett behov av att kunna följa folkbildningens utveckling med hjälp av exempelvis indikatorer. Statskontorets plan för arbetet Detta är den första avrapporteringen av uppdraget, som ska slutrapporteras i april 2018. Syftet är att på en översiktlig nivå beskriva hur uppdraget ska genomföras. Under arbetet kommer vi att ha kontakter med Utbildningsdepartementet, forskare och folkbildningens företrädare på olika nivåer. De olika aktörerna kommer att ges möjlighet att följa och ge synpunkter på vårt arbete. Utvärderingen i grova drag Vi tänker oss att vår utvärdering kommer att innehålla följande aktiviteter: Vi bryter ned statens syften med bidraget till folkbildningen i delar som är relevanta för att följa utvecklingen. Vi kartlägger kunskaper som redan finns om hur folkbildningen uppfyller statens syften. Vi kartlägger befintliga data. Vi undersöker vilka möjligheter som finns att samla in kompletterande data.
PM 4 (56) Vi genomför pilotstudier, bland annat för att undersöka hur statens syften kan operationaliseras och följas. Med utgångspunkt i ovanstående presenterar vi en eller flera alternativa kostnadssatta modeller för en regelbunden utvärdering av folkbildningen. Vi drar slutsatser om vilken modell som bör väljas. Statskontoret ska, förutom den här arbetsplanen, rapportera uppdraget till regeringen senast 18 april åren 2016, 2017 och 2018.
PM 5 (56) 1 Statskontorets uppdrag Folkbildning är utbildning och bildning för vuxna. Det samhällsstödda folkbildningsarbetet sker i studieförbund och inom folkhögskolor. Studieförbunden erbjuder studiecirklar, annan folkbildningsverksamhet och kulturprogram. Folkhögskolorna anordnar både långa och korta kurser samt kulturprogram. År 2014 arrangerade studieförbunden drygt 275 000 studiecirklar med drygt 1,7 miljoner deltagare. Folkhögskolorna hade våren 2014 totalt närmare 200 000 deltagare i sina olika verksamheter. 1 1.1 En samlad utvärdering av folkbildningen Regeringen har gett Statskontoret i uppdrag att genomföra en samlad utvärdering av folkbildningen. Utvärderingen ska utgå från de fyra syften för statsbidraget med folkbildningen som riksdagen har fastställt. Dessa syften är följande: stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin bidra till att göra det möjligt för en ökad mångfald människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet. Statskontoret bör främst studera åren 2012 och framåt. Statskontoret ska enligt uppdraget hämta underlag till utvärderingen från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) när det gäller utbildnings- och arbetsmarknadsdimensionen inom folkbildningen, med utgångspunkt i de fyra syftena med statsbidraget. Underlag för utvärderingen kan också behöva lämnas av andra aktörer, främst Folkbildningsrådet och SISU Idrottsutbildarna. Statskontoret ska bilda en samverkansgrupp för samordning med de berörda myndigheterna och andra aktörer. Statskontoret ska även etablera en referensgrupp där företrädare för folkbildningen erbjuds att delta. Därutöver ska Statskontoret föra en dialog med riksdagsledamöter för att informera om arbetet. Statskontorets utvärdering bör bland annat grundas på Folkbildningsrådets uppföljning av statsbidraget till folkbildningen. 1 Folkbildningsrådets årsredovisning 2014.
PM 6 (56) Statskontoret ska rapportera på följande sätt: Senast den 31 maj 2015 lämnas en arbetsplan över hur uppdraget ska genomföras. Senast den 18 april 2016 lämnas en första rapport med resultat från utvärderingen. Senast den 18 april 2017 lämnas en lägesbeskrivning. Senast den 18 april 2018 lämnas en slutlig resultatredovisning. 1.2 Bakgrund till uppdraget Riksdagen fattade 1991 ett beslut som innebar att ansvarsfördelningen mellan staten och folkbildningen ändrades markant. 2 De tidigare detaljreglerade anslagen till folkbildningens olika delar ersattes av ett samlat anslag utan detaljreglering. Reformen innebar att folkbildningen övergick till en form av självstyre från att ha varit inordnad i den statliga förvaltningen. Det nybildade Folkbildningsrådet fick uppgiften att fördela statsbidraget. Två statliga utvärderingar av folkbildningen har genomförts inom kommittéväsendet, en 1996 3 och en 2004. 4 En granskning av Riksrevisionen 2004 5 om stödet till idrottsrörelsen och folkbildningen föranledde Kulturutskottet att lämna ett betänkande. Riksrevisionen hade konstaterat att riksdagen fick bristfällig information om hur anslagen användes. Utskottet höll med Riksrevisionen om att informationen borde förbättras. 6 Ytterligare en statlig utredning fick 2011 uppdrag att utvärdera folkbildningen men genomförde inte utvärderingen fullt ut. Utredaren förde en diskussion om hur en systematisk utvärdering av folkbildningen skulle kunna se ut. 7 1.2.1 Regeringen ser behov av en regelbunden utvärdering av folkbildningen I uppdraget till Statskontoret hänvisar regeringen till propositionen Allas kunskap allas bildning (prop. 2013/14:172). Med hänsyn till att det statliga stödet till folkbildningen är omfattande och att regeringen anser att folkbildningen har en viktig roll i samhället, bedömer regeringen att det är 2 Prop. 1990/91:82, bet. 1990/91:UbU 18, rskr. 1990/91:358. 3 SOU 1996:159 Folkbildningen en utvärdering. 4 SOU 2004:30, Folkbildning i brytningstid en utvärdering av studieförbund och folkhögskolor. 5 Riksrevisionen 2004:15, Offentlig förvaltning i privat regi statsbidrag till idrottsrörelsen och folkbildningen. 6 2004/05:KrU6, Riksrevisionens granskning av stödet till idrottsrörelsen och folkbildningen. 7 SOU 2012:72, Folkbildningens samhällsvärden en ny modell för statlig utvärdering.
PM 7 (56) angeläget att mer regelbundet än tidigare utvärdera den verksamhet som bedrivs med statligt stöd. Det finns enligt regeringen behov av att pröva en modell för en mer regelbunden och systematisk utvärdering av folkbildningen. Utvärderingarna ska ge svar på i vilken utsträckning syftena med statens stöd till folkbildningen uppnås. I propositionen lämnas förslaget att statliga myndigheter ska ansvara för utvärderingen av folkbildningen. Bland annat pekas Statskontoret ut. Utvecklingen bör följas genom indikatorer Regeringen gör bedömningen att de myndigheter som utvärderar folkbildningen bör utveckla modeller som kan användas för att följa utvecklingen över tid, exempelvis genom indikatorer där det är lämpligt. Utvärderingen bör vidare vara grundad på aktuell vetenskap och utformas i nära dialog med analysmyndigheter och folkbildningens företrädare. Detta anses vara särskilt viktigt eftersom folkbildningens effekter är svåra att mäta. 8 Enligt regeringen har indikatorer blivit ett allt vanligare instrument för att följa upp olika verksamheter. Indikatorerna anses kunna förenkla sammanhang och underlätta förståelsen för en komplex verklighet och de ska kunna användas som underlag för att följa upp resultat i relation till uppsatta mål. 9 I propositionen hänvisas till en kartläggning och uppföljning av resultatredovisningen inom kulturområdet från november 2013. Uppföljningen gjordes av riksdagens Kulturutskott och inriktades särskilt på arbetet med resultatindikatorer. Syftet var bland annat att ge utskottet ett underlag för att föra en dialog med regeringen om den fortsatta utvecklingen av mål- och resultatstyrningen. Rapporten från uppföljningen betonar betydelsen av att resultatindikatorer används för regeringens redovisning till riksdagen. 10 Utvärderande myndigheter bör enligt regeringen ha frihet att själva utforma lämpliga indikatorer och analysmodeller i samråd med andra aktörer. I propositionen hänvisas till Folkbildningsutredningen som i sitt betänkande redogjorde för ett flertal möjliga indikatorer, inom bland annat följande övergripande områden: 11 samhällsnytta (longitudinella data) individutveckling (statistiska data på individnivå) socialt kapital (enkätdata före och efter deltagande i kurs) kulturell delaktighet (via surveyundersökningar). 8 Prop. 2013/14:172, Allas kunskap allas bildning. 9 Ibid. 10 Rapport från riksdagen 2013/14:RFR2, Uppföljning av regeringens resultatredovisning för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid. 11 SOU 2012:72, Folkbildningens samhällsvärden en ny modell för statlig utvärdering.
PM 8 (56) Pröva modellen under fem år Regeringen slår också fast att kommande utvärderingar av folkbildningen bör genomföras regelbundet, med några års mellanrum. Regeringens bedömning är att uppföljnings- och utvärderingsmodellen bör prövas under en femårsperiod. Därefter bör regeringen ta ställning till om modellen är ändamålsenlig och hur det fortsatta arbetet för uppföljning och utvärdering ska bedrivas. Slutligen bedömer regeringen att åtskillnad mellan studieförbund och folkhögskolor bör göras vid behov i kommande utvärderingar. I propositionen anger regeringen att IFAU och Myndigheten för kulturanalys bör förse Statskontoret med relevant underlag. 12 1.2.2 Folkbildningsrådet ges ett förtydligat uppföljningsansvar. Regeringen angav i prop. 2013/14:172 att Folkbildningsrådet får ett förtydligat uppföljningsansvar för att de ska ta fram underlag som bättre kan ligga till grund för redovisning till riksdagen. Folkbildningsrådet bör samråda med Statskontoret, IFAU och Myndigheten för kulturanalys om behovet av datainsamlingar inför utvärderingar. Regeringen menade att de årliga riktlinjerna till Folkbildningsrådet tidigare enbart har fokuserat på kvantitativa aspekter. Regeringen har därför utvecklat riktlinjerna, så att de i större utsträckning utgår ifrån de fyra syftena för statsbidraget till folkbildningen. I riktlinjerna för innevarande år anger regeringen att Folkbildningsrådet ska redovisa en samlad bedömning av hur de fyra syftena för statsbidraget till folkbildningen har uppnåtts. Redovisningen ska utgå ifrån de resultatindikatorer som anges i budgetpropositionen för 2015 13. 1.3 Indikatorer i budgetpropositionen för 2015 I budgetpropositionen för 2015 presenterar regeringen ett antal indikatorer som har valts för att följa folkbildningens utveckling och resultat i förhållande till syftena (se tabell 1). Underlaget har hämtats bland annat från Folkbildningsrådets och SISU:s årsredovisningar samt från Folkbildningsrådets utvärderingar. Resultaten för indikatorerna presenteras i budgetpropositionen för 2015, men vi har valt att enbart redovisa indikatorerna här. 12 Prop. 2013/14:172, Allas kunskap allas bildning. 13 Prop. 2014/15:1, Utgiftsområde 17.
PM 9 (56) Tabell 1 Befintliga indikatorer för att mäta hur folkbildningens syften uppnås Syfte 1 Syfte 2 Syfte 3 Syfte 4 Bidra till att stärka och utveckla demokratin Indikatorer för syfte 1 Antal folkhögskolor och studieförbund i landet Fördelning av folkhögskolor och studieförbund i landet Bidra till att göra det möjligt för en mångfald människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen Indikatorer för syfte 2 Deltagare i folkhögskolekurs efter ålder och kön Unika studiecirkeldeltagare efter ålder och kön Andel utlandsfödda deltagare i folkhögskolans långa kurser och i studiecirklar Bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildningsnivån i samhället Indikatorer för syfte 3 Andel deltagare utan gymnasieutbildning Antal utfärdade intyg om grundläggande behörighet bland deltagare på folkhögskolans långa kurser Antal utfärdade intyg om avslutad eftergymnasial yrkesutbildning på särskild kurs Bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet Indikatorer för syfte 4 Antal deltagare i folkhögskolors och studieförbunds kulturprogram Andel kvinnor respektive män i kulturprogram Andel deltagare med funktionsnedsättning i långa kurser resp. studiecirklar Källa: Proposition 2014/15:1, Utgiftsområde 17. 1.4 Projektgrupp och externa kontakter Den här arbetsplanen har utarbetats av Charlotte Andersson (projektledare), Gunnar Gustafsson och Maria Karanta. Arbetsplanen har kvalitetssäkrats i enlighet med Statskontorets interna rutiner. Projektgruppen har haft en rad externa kontakter i arbetet med att ta fram arbetsplanen. Kontakter med riksdagsledamöter: Riksdagens Kulturutskott Riksdagens Utbildningsutskott Kontakter med aktörer som nämns i uppdraget: Folkbildningsrådet Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering Myndigheten för kulturanalys
PM 10 (56) Kontakter med ytterligare aktörer: Statistiska centralbyrån SOM-institutet vid Göteborgs universitet Tjänstemän på Utbildningsdepartementet Kontakter med forskare och utredare som tidigare har arbetat på uppdrag av regeringen eller Folkbildningsrådet: Erik Amnå (Örebro universitet), Lena Lindgren (Förvaltningshögskolan Göteborg), Rolf Sandahl (Ekonomistyrningsverket) samt Lars Svedberg, Johan von Essen och Pelle Åberg (Ersta Sköndal högskola).
PM 11 (56) 2 Folkbildningen De första folkhögskolorna bildades 1868 och fyra år senare inrättades även ett statsbidrag riktat till folkhögskolorna. Det statliga stödet utvidgades successivt till de olika områden som folkbildningen omfattar i dag. Föreläsningsverksamhet fick stöd 1884 och folkbiblioteken 1905. Genom en biblioteksreform 1912 ställdes statliga medel till förfogande för föreningar med rikstäckande verksamhet och fler än 20 000 medlemmar. Det ledde till att flera biblioteksföreningar slog sig samman till större föreningar och detta utgjorde grunden till dagens studieförbund. Exempelvis bildades Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) 1912. 2.1 Folkbildningens särart Folkbildningen anses ha spelat en viktig roll för demokratins framväxt. Folkbildningens stora betydelse för demokratins tidiga utveckling bestod framför allt i att personer som inte kunde få en utbildning i det ordinarie skolväsendet kunde använda folkbildningen, för att skaffa sig de kunskaper som de behövde för ett politiskt engagemang. 2.1.1 Folkrörelseanknytning Framväxten och befästandet av demokratin skedde parallellt med folkrörelsernas framväxt. Folkrörelserna har bland annat varit en viktig rekryteringsbas för politiska uppdrag. Folkbildningen har en stark anknytning till folkrörelserna. Den starka anknytningen är en av orsakerna till att folkbildningen anses ha haft och fortfarande ha en stor betydelse för demokratins funktionssätt i Sverige. 14 Folkbildningsrådet beskriver på sin webbplats att folkbildningen bärs av idéer om politik, religion, kultur och samhälle. Den nära kopplingen till olika folkrörelser och föreningar ger studieförbunden och folkhögskolorna deras olika profiler. Bland medlemsorganisationerna i studieförbunden finns fem politiska partier, en rad kristna kyrkor, muslimska föreningar, nykterhetsföreningar, föreningar inriktade mot natur och miljö, en rad föreningar för olika typer av medicinska diagnoser eller funktionsnedsättningar, liksom föreningar som Scouterna, Adoptionscentrum och KRIS (Kriminellas Revansch i Samhället). Andra exempel är de serbiska, grekiska, turkiska, syrianska och kurdiska riksförbunden. 14 SOU 2012:72, Folkbildningens samhällsvärden en ny modell för statlig utvärdering.
PM 12 (56) 2.1.2 Politiskt stöd Folkbildningen har ett starkt politiskt stöd. Sedan länge har det funnits en politisk konsensus kring dess värde. I propositionen Allas kunskap allas bildning uttrycks detta på följande sätt: Principerna om demokrati och mänskliga rättigheter, såsom de fastslagits i våra grundlagar, utgör samhällets grundläggande värdegrund. Utifrån dessa principer kan ett socialt sammanhållet samhälle skapas i vilket individerna kan enas om och acceptera fattade beslut samt ta ansvar för det gemensamma samhällets utveckling. Folkbildningen har en viktig roll i denna utveckling. 15 I propositionen Allas kunskap allas bildning slår regeringen fast att folkbildningen bör vara öppen gentemot alla delar av samhället och verka för att nå grupper och individer som inte tidigare har deltagit i folkbildningens verksamhet. Folkbildningen anses bidra till mer aktiva samhällsmedborgare, ökad bildning och personlig utveckling. Folkbildningen anses även vara en betydelsefull aktör för att höja kunskapsnivån i samhället. Folkbildningen bör vara tillgänglig, ha ett sådant kostnadsläge och en sådan inriktning att alla människor har möjlighet att delta. Det är viktigt att folkbildningen finns i hela landet. 2.1.3 Flexibla undervisningsformer I samma proposition menar regeringen att det finns behov av flexibla undervisningsformer för att alla ska kunna ta del av utbildning. Det krävs rätt förutsättningar för att man ska kunna ta till sig kunskap, och vad som är rätt förutsättningar varierar mellan olika individer. Om inte rätt förutsättningar ges för olika individer, finns det en risk för kunskapsklyftor i samhället. En viktig uppgift för folkbildningen har varit att ta emot och utbilda ungdomar som inte har fullföljt eller ens påbörjat gymnasiestudier. Den gruppens andel har ökat i storlek bland folkhögskolornas deltagare under senare år. På sin webbsida anger Folkbildningsrådet att Folkbildning handlar om att så långt som möjligt anpassa kurser och studiecirklar efter deltagarna, om att utgå från deltagarnas förutsättningar och behov. Det betyder att folkbildningens deltagare har stort inflytande över vad och hur de ska lära. Några grundtankar är att deltagarna lär av varandra, att arbetsformerna är demokratiska och engagerande och att lärandet är aktivt. 2.1.4 Kulturinslagen är viktiga Kulturinslagen i folkbildningen är viktiga. Enligt propositionen Allas kunskap allas bildning ska folkbildningen agera som lokala och regionala arenor där deltagare inte bara konsumerar kultur utan även skapar kultur. År 2014 hade studieförbunden drygt 19 miljoner (inte unika) deltagare i sina 15 Prop. 2013/14:172, Allas kunskap allas bildning, sidan 23.
PM 13 (56) kulturprogram. 16 Studieförbunden är också en stor uppdragsgivare för landets kulturarbetare. Folkhögskolor och studieförbund anses därför ha en viktig roll i det lokala kulturutbudet på många orter. 17 2.2 Folkhögskolorna Utbildningsformen folkhögskola omfattas inte av skollagen (2010:800) eller högskolelagen (1992:1434). Folkhögskolan som utbildningsform beskrivs ofta med orden fri och frivillig. Det regelverk som styr folkhögskolorna är förordningen (1991:977) om statsbidrag till folkbildningen tillsammans med de villkor och riktlinjer som Folkbildningsrådet ställer upp för statsbidraget. Vårterminen 2013 deltog 46 000 personer i statsbidragsberättigade kurser. Två tredjedelar av folkhögskolorna erbjuder internat. Miljön är viktig för många av deltagarna, eftersom den ger möjlighet att stimuleras av andra i större utsträckning än i det formella utbildningssystemet. Andra kännetecken för folkhögskolorna är en strävan efter ett demokratiskt arbetssätt och deltagarinflytande. Folkhögskolorna har själva frihet att lägga upp sina studieplaner och kurser och pedagogiken betraktas som ett viktigt komplement till den vanliga skolan. Det finns en särskild folkhögskollärarutbildning och en rektorsutbildning. Folkhögskolorna kan emellertid anställa de lärare de anser sig behöva och har frihet att utforma undervisningen utifrån sin speciella profil. 18 Graden av flexibilitet är hög och kursdeltagarnas förkunskaper ska påverka undervisningen. Det ska finnas en människo- och kunskapssyn som bygger på deltagarnas möjligheter och vilja till utveckling och lärande utifrån individuella förutsättningar. 19 Det finns i dag 149 folkhögskolor och ytterligare två folkhögskolor har godkänts av Folkbildningsrådet som mottagare av statsbidrag från och med juli 2015. Folkhögskolorna är självförvaltande med eget antagnings- och omdömessystem. Majoriteten av dem, drygt 70 procent, är knutna till nationella folkrörelser, lokala och regionala organisationer samt självägande stiftelser och föreningar. Övriga drivs av landsting och regioner. Folkhögskolorna är öppna för alla vuxna. Undervisningen är kostnadsfri och studerande på folkhögskolorna är berättigade till statligt studiestöd. En trend under de senaste åren är att söktrycket ökar. Enligt propositionen Allas kunskap allas bildning har sammansättningen av deltagarna i folkhögskolornas allmänna kurser förändrats under senare år. 16 Folkbildningsrådets årsredovisning för 2014. 17 Prop. 2013/14: 172, Allas kunskap allas bildning och prop. 2014/15:1. 18 Ibid. 19 Ibid.
PM 14 (56) Folkhögskolorna anses unika i det att de når grupper som andra utbildningsformer inte når. Andelen yngre, individer med utländsk bakgrund och personer med någon form av funktionsnedsättning har vuxit. Detta kan tolkas som att folkbildningen i större utsträckning drar till sig individer som av någon anledning har svårt att delta i det formella utbildningssystemet. Folkhögskolorna attraherar även i stor utsträckning personer med låg utbildningsnivå. 20 Verksamhetsformerna på folkhögskolorna delas in i långa och korta folkhögskolekurser, kulturprogram samt öppen folkbildning. 2.2.1 Långa respektive korta kurser De långa kurserna är kurser som omfattar mer än 14 dagar. Övriga kurser räknas som korta kurser. De långa kurserna delas i sin tur in i allmänna och särskilda kurser. Allmänna kurser riktar sig till dem som saknar gymnasieeller högskolebehörighet och kan bedrivas både på grundskole- och gymnasienivå. Särskilda kurser är andra långa kurser inom olika specialområden. Eftergymnasiala yrkesutbildningar, exempelvis till journalist eller fritidsledare, är exempel på särskilda kurser liksom teckenspråkstolkutbildning, som bedrivs vid sju folkhögskolor. 21 Ytterligare exempel på särskilda kurser är sådana som ska ge deltagarna en grund att söka vidare till högre, konstnärliga utbildningar. De korta kurserna varar i högst 14 dagar och ges i en mängd olika ämnen, ofta med olika konstnärliga eller estetiska inriktningar. 2.2.2 Övrig verksamhet De övriga verksamhetsformerna som finns på folkhögskolorna är dels kulturprogram, dels öppen folkbildning. Kulturprogrammen, som vänder sig till andra än skolans kursdeltagare och avser exempelvis konserter, utställningar och föreläsningar, har många deltagare (närmare 194 000 under 2014). Öppen folkbildning är en mindre reglerad form och vänder sig även den till andra än dem som är deltagare i skolans kurser. 2.2.3 Folkhögskolorna får olika uppdrag att genomföra utbildningar Folkhögskolorna har vid olika tillfällen fått i uppdrag att anordna utbildningar för arbetssökande. Studiemotiverande folkhögskolekurser Arbetslösa ungdomar som varken har grundläggande högskolebehörighet eller gymnasieexamen erbjuds en studiemotiverande folkhögskolekurs på tre 20 Prop. 2013/14:172, Allas kunskap allas bildning. 21 Ett uppdrag att genomföra en översyn av teckenspråkstolkutbildningen har lämnats till Statskontoret. Uppdraget ska redovisas den 30 oktober 2015.
PM 15 (56) månader. Satsningen pågår sedan 2010 och bygger på ett samarbete på central nivå mellan Arbetsförmedlingen och Folkbildningsrådet samt mellan Arbetsförmedlingen lokalt och folkhögskolorna. Målgruppen är ungdomar mellan 16 och 24 år, som saknar slutbetyg från grund- eller gymnasieskolan och är inskrivna på Arbetsförmedlingen. Sedan 2013 kan även deltagare som är 25 år eller äldre och som deltar i jobb- och utvecklingsgarantin ingå i den satsningen. Under 2013 deltog drygt 5 000 personer i de studiemotiverande kurserna. 22 Fler utbildningsplatser på folkhögskolans allmänna kurser De personer som har gått igenom de studiemotiverande kurserna kan erbjudas möjlighet till fortsatt utbildning på folkhögskolans allmänna kurs. Därför utökades folkhögskolans allmänna kurs med 1 000 årsplatser under 2013 och 2014. För hösten 2015 föreslås 750 platser. Utbildningar för nyanlända Folkhögskolorna har fått i uppdrag av regeringen att i samarbete med Arbetsförmedlingen under 2014 2017 genomföra särskilt anpassade sammanhållna utbildningar för nyanlända som omfattas av etableringsuppdraget. Utbildningarna ska omfatta flera insatser, bland annat studier i svenska, under sex månader. Till och med mars 2014 hade 600 nyanlända anvisats en sådan utbildning. Totalt lämnade Arbetsförmedlingen bidrag på 60 miljoner kronor till Folkbildningsrådet för dessa kurser 2014. För 2015 har 120 miljoner kronor avsatts. Liknande uppdrag har förekommit även tidigare Under några år på 1990-talet fick folkhögskolorna 10 000 extra platser på grund av läget på arbetsmarknaden. År 1997 övergick satsningen till Kunskapslyftet. Under åren 2002 2007 fick folkhögskolorna ett uppdrag från Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) att genomföra kompetenshöjande verksamhet för långtidsarbetslösa ungdomar inom ramen för aktivitetsgarantin. Över 30 000 personer deltog i verksamheten. Statskontoret fick i maj 2006 ett regeringsuppdrag att utvärdera satsningen. Statskontoret konstaterade att 70 procent av deltagarna var nöjda med kurserna. Det arbetsmarknadspolitiska värdet bedömdes dock vara ringa, eftersom utbildningen var för kort för att ge behörighet, eftersom de förvärvade kunskaperna inte kunde styrkas och eftersom insatsernas mål, organisering och utformning inte varit ändamålsenliga. Det var därför tveksamt om de arbetslösas anställningsbarhet ökade. Statskontoret bedömde dessutom att betydelsen av eget val och studiemotivation hade underskattats i organiseringen av insatserna. Bland annat visade det sig att 22 Statskontoret har för närvarande ett uppdrag att utvärdera effekterna av regeringens tillfälliga satsning på den högre bidragsnivån inom studiemedlen för arbetslösa ungdomar i åldern 20 24 år utan fullständig grundskole- eller gymnasieutbildning. Uppdraget omfattar bland annat de ungdomar som är en del av denna satsning. U2014/4884/SF.
PM 16 (56) deltagarnas benägenhet att ta studielån för vidare utbildning var låg. Statskontoret föreslog därför att folkhögskolans ordinarie verksamhet i stället borde vara ett av alternativen att rekommendera långtidsarbetslösa som vill studera. 23 Ungefär samtidigt som Statskontoret genomförde sin utvärdering pågick ett pilotprojekt i samarbete med AMS och Arbetsförmedlingen, Vägen in i arbetslivet VIA (2005 2007). Insatserna innehöll praktik, studier eller andra åtgärder som skulle stärka den enskildes möjligheter att få arbete eller gå vidare till yrkesinriktade studier. Slutligen genomfördes under hösten 2007 aktiviteter för deltagare inom jobb- och utvecklingsgarantin på uppdrag av Arbetsförmedlingen. Aktiviteterna omfattade bland annat coachning, vägledande insatser och orientering om arbetsmarknaden. 2.3 Studieförbunden Studieförbunden bedriver verksamhet i landets samtliga kommuner. Sammanlagt finns cirka 180 lokalavdelningar runt om i landet. Folkbildningsrådet fördelar statsbidrag till tio studieförbund. Dessa är: Arbetarnas bildningsförbund (ABF) Studieförbundet Bilda Folkuniversitetet Ibn Rushd studieförbund Kulturens bildningsverksamhet Medborgarskolan Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet (NBV) Sensus studieförbund Studiefrämjandet Studieförbundet Vuxenskolan. Deltagarundersökningar har visat att studieförbunden har en större andel deltagare med högre utbildning än den samlade befolkningen. Kvinnor är överrepresenterade. 2.3.1 Studieförbunden har olika profiler Varje studieförbunds profilering och verksamhetsinriktning präglas mer eller mindre av vilka folkrörelser och andra organisationer som är medlemmar i respektive förbund. 23 Statskontoret 2007:7, Har insatserna någon effekt på arbete eller studier? En utvärdering av folkhögskoleinsatserna för arbetslösa.