Gatukostnadsavgifter När enskilda får stå för notan för nya gator
Gatukostnadsavgift? Enskilda fastighetsägare får betala för nya gator i området där de bor. Gatuavgifterna är ett verktyg för att genomföra kommunala detaljplaner. Gatuavgifterna grundar sig på detaljplanen. Betalningsansvaret är oberoende av om fastighetsägaren behöver eller vill ha gatorna. Betalningsansvar även då gatorna ska användas av allmänheten.
Anna-Karin Lundberg mot Tyresö kommun
Anna-Karin bor i ett gammalt sommarstugeområde som kommunen vill exploatera för ökad permanentbosättning. Då behövs nya gator som Anna-Karin Lundberg ska betala 80 000 kr för.
Monica Sandgren mot Huddinge kommun
Monica riskerar att få betala ca 200 000 kr i gatuavgifter för vägar som hon varken behöver eller vill ha. De nya gatorna ska trafikeras av allmän trafik och kollektivtrafik.
Lars-Erik Jevås och Christina Nilsson mot Partille kommun
Bor i ett område som har förtätats på kommunens initiativ. Det fanns redan vägar i området och till Lars-Erik och Christinas fastighet. Fick två nya byggrätter i kompensation som kostade dem ca 220 000 kr extra. Fakturerades totalt 300 000 kr för de nya gatorna.
Rolf och Regina Johansson mot Partille kommun
Kommunens plan är att låta ett privat husföretag bygga 24 nya småhus i området. Det kostar makarna Johansson 700 000 kr för vägar som de varken behöver eller vill ha. Makarna Johansson fick också nya byggrätter i kompensation, men som kostade dem hundratusentals kronor extra i gatuavgifter.
Vad säger lagen? Enligt plan- och bygglagen får kommuner fakturera enskilda fastighetsägare för nya gator. Kostnaderna ska fördelas skäligt och rättvist. Motiveras av att exploateringen anses vara till nytta för fastighetsägarna.
Tillämpning Ca 35 kommuner har tagit ut gatuavgifter någon gång sedan 1990-talet (SOU 2012:91). Vi har sett exempel på detta i t.ex. Partille, Tyresö, Huddinge, Stenungsund, Botkyrka och Järfälla. Gatuavgifterna fördelas vanligen schematiskt och baserat på befintlig bebyggelse och nytillkommande bebyggelse (jfr RÅ 1988 ref. 41 och RÅ 1991 ref. 17).
Enskildas äganderätt Skyddas i regeringsformen och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Ingrepp måste tillgodose ett angeläget allmänt intresse, och som bedöms väga tyngre än enskilds rätt till sin egendom. Systemet med gatukostnadsavgifter är från tiden före det att skyddet för äganderätten stärktes.
De kommuner vi har granskat tar inte alls upp frågan om äganderätt i de handlingar som ligger till grund för gatukostnaderna.
Vi läser naturligtvis inte grundlag Ansvariga tjänstemän i Tyresö kommun vid samrådsmöte den 17 januari 2013
Och domstolarna? Hittills varit allmänt svårt att få gehör hos domstolarna för äganderättsliga invändningar i frågan. Gatuavgifter och detaljplaner överklagas trots sitt nära samband var för sig, och till olika domstolar. Det skapar problem eftersom det bl.a. inte görs en helhetsbedömning när enskilda både blir av med mark och tvingas betala gatukostnader.
Förändringar på gång Ett nytt lagförslag vill möjliggöra för fler kommuner att ta ut gatuavgifter. Avgifterna ska tas ut enligt taxa. Nytta kvarstår som motiv till avgiftsuttag. Kommunerna ska inte få ta betalt för nya byggrätter förrän de tagits i anspråk. (Se t.ex. SOU 2012:91, Lagrådsremiss och Lagrådets yttrande avseende nya bestämmelser om gatukostnader)
Jevås-domen (Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt, november 2015) Domstolen anser att det strider mot äganderätten att kommunen tog ut gatukostnader för nya byggrätter med en gång. Oproportionerligt att ta betalt för nya byggrätter innan det står klart att det kommer att användas (jfr SOU 2012:91). Domstolen ansåg sig dock förhindrad att ändra på detta genom dom. Lars-Erik och Christina talan avslogs. Domen har överklagats till Mark- och miljööverdomstolen.
Enskilda ska inte behöva betala höga kostnader för vägar som de varken behöver eller vill ha.