WÄRNANÄS PÅ WASARNA OCH OXENSTIERNORNAS TID I gammal högstämd litteratur kan man möta uppgiften om att Wärnanäs var ett urgammalt jarlasäte och boplats för Olof Skötkonungs svåger Sven Håkansson Jarl, senare för Mörejarlen Ragnvald Östensson. Sven Håkansson Jarl vet vi ingenting om idag, däremot var Ragnvald Östensson mycket riktigt jarl i Möre men i Möre i Norge! Nej de här uppgifterna får vi hänföra till sagornas värld. Under 1300-talets senare del ägdes däremot Wärnanäs av den oerhört egendomsstarke riksdrotsen Bo Jonsson Grip, han som ägde 3.000 gårdar i Sverige och Finland. En man som säges ägt hela Kalmar län, halva Östergötland, Hälsingland och hela Finland. (Egentligen är inte heller detta sant, han var vd i högadelns fastighetsbolag, men allt stod i hans namn. Själv ägde han Vinäs i nordligaste Småland och några gods till. Men Bo Jonsson Grip har gett namn åt Gripsholms slott det är sant! Han byggde en borg på dess plats kring 1380. På 1430-talet ägs Wärnanäs (det Wärnanäs vi talar om ännu in på Gustaf Wasas tid är en gård på 1 mantal någonstans neråt nuv. Näset) av Peder Ulfsax, en småländsk frälseman som hade sin sätesgård på Bolmsö i sjön Bolmen i västra Småland. I slutet av 1400-talet är ägaren riksföreståndaren Sten Sture d.ä., som var en ganska stor jorddrott och ägare till omkring 200 gårdar, bl.a Wärnanäs och en hop gårdar i Norra och Södra Värnaby. Det är precis samma gårdar som Gustaf Wasa äger här från 1525. Gustaf han skulle ju ha allt - hade lyckats nästla till sig arvet efter Sten Sture med motivation att det var hans farmors bror. Det är på Gustafs tid det börjar hända saker på Wärnanäs. Han ger bl.a. order om att här uppföra ett stenhus för att göra platsen säker här nära gränsen mot Danmark (Blekinge var danskt då). Det kom dock aldrig till stånd, kanske blev det påbörjat, det framförs i äldre annaler att en grund hittats. Hur bebyggelsen var på Gustafs tid är okänt, men gården måste ha haft en mangårdsbyggnad av tillräcklig status, drottning Margareta Lejonhufvud och kungabarnen huserade här någon tid 1541 medan kung Gustaf hade fredsmöte med den danske kungen vid Brömsebro. Gustaf Wasa torde med all sannolikhet också sett om sina gårdar och bygden då. Avelsgården. 1553 gav Gustaf Wasa pr brev sin fogde här, Joen Fierse, order om att här uppföra en avelsgård och under den lägga Södra och Norra Värnaby, Stufvenäs, Nässjökvarn m-fl. gårdar. Samtidigt ger han hövitsmannen på Kalmar slott order om att bistå fogden med två-tre avdelningar knektar, ifall, som Gustaf skriver, det sällskapet skulle sätta sig till motvärn. Det var inte fråga om uppsägning det var ren avhysning. Men bönderna var inte uppstudsiga 10 år tidigare, under slutfasen av Dackefejden, hade konungen med kraft visat hur han hanterade upproriska. Där på ängen strax söder om gårdarna i Södra Värnaby stod en gammal ek med vida grenar. Dit hade i Dackefejdens
slutskede från Kalmar slott fört ut 14 fångna dackemän som hängdes här i eken, detta för att visa de som passerade förbi på vägen hur det skulle gå för dem som fortfarande följde Dacke. Med det hemska 10-årsminnet för ögonen var det ingen av dem som på allvar tänkte trotsa konungen. Minnesstenar invid gamla E22 strax söder om vägkorset mot Halltorp. En av dem är till minne av de fjorton dackemän som här hängdes i en stor ek 1543. Avelsgården kom till stånd, men var den låg har inte gått till historien. Gustaf Wasas direktiv var, att den skulle anläggas där den hade nytta av både sött och salt vatten. Däremot vet man, att hit fördes avelsdjur kor, svin och får från de dåvarande sju kungsgårdarna på Öland. Den gjorde säkert god nytta i de här bygderna så länge den fick verka här. Men det blev inte så länge. Nordiska Sjuårskriget. Gustaf Wasa dog 1560. Efter honom blev äldste sonen Erik kung som Erik XIV. Det finns ett gammalt ordspråk som säger, att unga kungar och starka flottor är farligt för freden. Gränsen till Danmark gick vid Brömsebro, Blekinge och Skåne var danskt. I Danmark satt också en ung kung. I augusti 1564 kom Erik XIV dragande genom Möre mot Blekinge. I Voxtorp stannade han till och gjorde en räfst mot förmodade Dackesympatisörer. I Nantorps by lät han slå ihjäl alla bönder utom en och hans namn var Abraham. Från honom härstammar de som äger och brukar det mesta av Nantorp än idag i 12:e -13:e generationerna! Därefter drog Erik ner i Blekinge, härjade och brände samt intog Ronneby. Staden skövlades och brändes, alla 2000 innevånarna slogs ihjäl. Sedan drog han hemåt, glad och nöjd med sitt verk. 5-6 veckor senare kom danska trupper upp genom Möre. Som tack för senast brände de på sin väg mot Kalmar 271 gårdar och fyra kvarnar. Alla gårdar i byarna längs den gamla härvägen blev lågornas rov. Avelsgården på Wärnanäs var en av dem. Betalt kvitterat! Det sägs att den danske överbefälhavaren, som var tysk, här lät röva så mycken boskap man kunde, som sedan drevs genom Blekinge, Skåne och Danmark till hans hertigdöme i Tyskland.
När Johan II blev kung bestämde han att Wärnanäs skulle byggas upp igen nere vid Näset. Karl IX ägde senare gården, men donerade 1603 bort den till hövitsmannen på Kalmar slott Hans Ulfsparre. Oxenstiernorna Wärnanäs verkliga storhetstid börjar 1645. Freden vid Brömsebro. Svensk chefsförhandlare var rikskanslern Axel Oxenstierna, som fick till en för Sverige ganska god fred. För detta och för 30 års värdefullt arbete för Sverige blev han detta år utnämnd till greve av Södermöre och fick hela Södra Möre härad med sina då 11 socknar till grevskap. Det hade 629 ½ mantal i skattekraft, pengar som han kunde stoppa i egen ficka. Till administrativt centrum valde han Wärnanäs. 1647 inlöste han gården från familjen Ulfsparre. Samma år började han bygga en huvudbyggnad på Näset, en inskription AO 1647 på en grundsten i den nuv. byggningen anses tyda på detta. 1649 är arbetet definitivt i full gång. Byggnaden anses vara densamma som står där än idag, om än i förändrat skick. Jordbruksdriften. I Södra Värnaby by inlöste rikskanslern av bönderna och andra ägare gårdar på tillsammans 7 mantal och byggde på högsta backen vid Halltorpskorset Värnaby ladugård. Mellan denna och Näset lät han bygga en spik rak väg och den fungerar än idag! Det är Oxenstiernas väg. Karta Wärnanäs 1656 med Värnaby ladugård uppe t.v. och Näset nere t.h. Mellan dem löper en spik rak väg Oxenstiernas väg. Rikskanslern Axel Oxenstierna hade sitt huvudsäte på Tidö i Västmanland, men var mest verksam i Stockholm. Antagligen var han inte på Wärnanäs så många gånger. Han dog 1654.
Han efterträddes som rikskansler av sin son Erik, som dock dog i Tyskland redan 1656, 32 år gammal. Wärnanäs övertogs av sonen Johan, känd som diplomat i in- och utrikes ärenden. 1656 hade han lantmätaren Carl Larsson Brandtler att göra kartor över byarna i Södra Möre och inventera gårdarnas skattekraft. Böndernas namn, åkerareal och ängarnas produktion i lass hö är noterad. Kartorna finns än idag och är en ovärderlig källa för forskningen att tillgå. 1657 dog greve Johan Oxenstierna, barnlös trots två äktenskap. Grevskapet ärvdes nu av brodern Eriks små omyndiga söner Axel och Carl Gustaf. Till förmyndare för dem utsågs en kommission ledd av vicepresidenten i Kommerskollegium, Israel Lagerfeldt, en man som tidigare varit Axel Oxenstiernas sekreterare, bl.a. vid fredsförhandlingarna i Brömsebro. Wärnaby bruk Under förmyndartiden byggdes vid Halltorpsåns fall vid Wärnanäs Wärnaby Såpebruk, Sveriges allra första tvättmedelsindustri. Bakom detta låg naturligtvis Israel Lagerfeldt och Kommerskollegiums strävan att industrialisera Sverige. Från Holland inkallades David Lembke, en kunnig mästare, och under hans ledning uppfördes åren 1667-1670 såpebruket. Från Holland togs också in yrkesfolk och här kom under 100 år att tillverkas såpa, främst för Kungliga huvudstadens behov. Bruket hade enl. privilegier som utverkats av änkedrottning Såpebruksinspektorens bostad, färdig 1670. Påbyggd med en andra våning på 1770-talet. Den inrymde under 1800-talet och 1900-talets början tjänstemannabostäder, gårdskontor och 1876-1952 Wärnanäs postkontor. Under huset finns fem källarrum med slagna tegelvalv. I bakgrunden syns Brömsebrobyggnaden. Ulrika Eleonora, Karl XI:s mor, ensamrätt på all såpetillverning i Småland. Såpan framställdes av pottaska och talg, senare även vegetabiliska oljor. Pottaska var bränd aska av lövträ, främst ek, bok, björk och al. Boken gav den bästa pottaskan. När Karl XI blev kung bestämde han att all pottaska som framställdes i Småland skulle föras till Wärnanäs.
Byggnaderna på Wärnaby bruk 1792. 1. Inspektorsbostaden, 2. Brömsebrobyggnaden, 3. Såphuset, 4. Oljeslageriet, 5. Mjölkvarn, 6. Enbladig såg, 7. Ladugårdshus, 8. Pack- och våghus, 9 o 10 arbetarstugor, 11 o 12 trädgårdar. Talgen fick man från gamla kor och sådana har det alltid funnits gott om i Småland. Vegetabiliska oljor kom av hemmaproducerat lin, av hampa, som köptes från Balticum, och senare av en av myndigheterna mycket omhuldad växt som kallades rapsat, vår tids raps. Oljefröna krossades vid stampar drivna av vattenkraft från ån. Pottaska, talg och olja kokades samman till såpa i såpehuset, en envånings korsvirkesbyggnad som stod där kontoret finns idag. Såpan förpackades i kaggar som fördes ned till Wärnanäs hamn, där de lastades på fartyg för vidare transport till Kalmar eller Stockholm. Bruket hade egen handels- och seglationsrätt, något som stack i ögonen på Kalmars borgare. Karl XI:s reduktion Det Oxenstiernska grevskapet varade i fem grevars tid fram till Karl XI:s reduktion 1680, då det mesta av det som allt för lättvinnligt givits bort under drottning Kristinas dagar togs tillbaka till Kronan. Men Oxenstiernorna ville väldigt gärna behålla Wärnanäs. Därför gjorde greve Carl Gustaf Oxenstierna 1683 ett stort bytesavtal med Kronan, det s.k. Wärnanäsbytet. Emot 22 7/8 mantal gammalt frälse i Södra Möre, som han verkligen ägde, bytte han till sig Kronans gårdar i Norra och Södra Värnaby på tillsammans 21 ½ mantal. Det var nu den stora sammanhängande godsmassa som utgör Wärnanäs gods idag bildades! De över 30-talet gårdar som byttes bort var till en del ett arv ifrån den rika Trollesläkten på 1400-talet. Den enormt rike Arvid Trolle på Bergqvaragodset bortom Växjö ägde 1498 69 gårdar i Södra Möre. Hans sondotterdotter var gift med Axel Oxenstierna. Av de gårdar som byttes bort låg 5 i Igelösa, 4 i Broby, 2 i Hagby, 2 i Resby, samt en i vardera Nantorp, Gräsgärde, Olsbo, Ålebo, Skällby och Holmskvarn. Oxenstiernorna vidare i tiden Greve Carl Gustaf Oxenstierna dog 1686. Dödsboet var hårt skuldsatt efter bytesaffärerna med Kronan, bl.a hade greven lånat mycket pengar av sin hopman (inspektor) Nils Ströman, som under kriget med danskarna 1676 gjort stora insatser för kustens försvar. Bl.a hade han med sina bönder tillbakaslagit danskar och holländares landstigningsförsök 13 aug. 1676 vid Bottorp, Lovers och Wärnanäs. Senare hade han med sitt bondeuppbåd intagit
Kristianopel. För detta blev han senare adlad till Ehrenström och utnämnd till häradshövding i Norra Möre, Stranda och Aspelands härader. Grevens syster Elisabeth Oxenstierna, g.m. greve Gustaf Adolf de la Gardie, lyckades till sist få ihop pengar så hon kunde lösa ut Ströman och drev godset till sin död 1721. Elisabeth Oxenstierna framstår som en kvinna med mycket hårda nypor. Efterträdare blev hennes systerson Axel Gabriel Oxenstierna, död 1755. Efter dennes död ärvdes godset av hans systerdotter Hedvig Soop, änka efter greve C.A. von Dohna. Det var också en kvinna med hårda nypor, något som inte minst Yggesbobönderna enl. berättelserna lär ha fått erfara. På hennes tid byggdes den Oxenstiernska byggningen på Näset om. Stora byggnadsarbeten pågick där 1759-1761. 1771 sålde grevinnan Soop Wärnanäs. Hon var den sista av den Oxenstiernska ätten som haft egendomen i mer än 120 år. Arvid Egerström Köparen var bancokommissarien Arvid Egerström, en industriintresserad herre som var mycket angelägen om att utveckla oljeslageriet. Han gjorde försök med att tillverka finare matolja av bokollon. Känt är att han annonserade i rikets tidningar (de var inte många då) efter bokollon som han betalade 6 daler tunnan för. Vidare startade han upp skeppsbyggeri vid varvet och anlade tegelbruk. Det var också han som lät gräva den s.k. Egerströms kanal som mynnar ut strax norr om Näset. Den går från dammen, där vattnet drev sågen, men fallhöjden blev nästan en meter större på detta vis. Men det var ekonomiskt brydsamma tider, Egerström hade satsat hårt, ekonomin räckte inte. Han blev tvungen att sälja egendomen 1782. Handelshuset Hasselgren & Björkman Åren 1782-1785 ägdes Wärnanäs av handelshuset Hasselgren & Björkman, Stockholm. Adam Bäck 1785-1789 ägdes Wärnanäs av hovjägmästaren Adam Bäck. Brömsebrobyggningen Den nuv. byggnaden flyttades hit 1812-1815 från Söderåkra prästgård. Namnet är ärvt efter en tidigare byggnad som stod här. Den var också flyttad från Söderåkra prästgård, men redan 1709 och använd vid såpebruket som bostad och verkstad för tunnbindare. Den inrymde enl. uppgift fyra rum nere och fyra rum uppe. Den revs för sin skröplighets skull omkring 1806 och ersattes med den nuvarande. Detta var den rätta Brömsebrobyggnaden som en gång varit bostad för den svenska fredsdelegationen vid fredsförhandlingarna vid Brömsebro! 2015 01 31 LL
BILDER Oxenstiernska Näset Anses i sitt ursprung vara byggt av rikskanslern Axel Oxenstierna, men ombyggt 1759-61. På grevskapets tid var det maktens boning i Södra Möre härad. Byggnaden miste sin status efter att den nya huvudbyggnaden uppförts 1789-1791. Den kom på 1800-talet att vara bostad för timmermän och tegelbruksarbetare. Utdrag från de grevliga räkenskaperna ur en sammanställning gjord 1681. Karta över Näset och varvet på grevskapets tid. Markeringen Byggnadsplats anger var varvet låg, Det är samma plats som senare under den Egerströmska epoken och Mannerskantzarnas varv 1849 till c:a 1880. På Näset ser vi hur byggnaderna ligger som en kringbyggd gård. Det skulle slutligen fullbordas med en byggnad även i väster med port in till innergården. En åldrig byggnad som verka vara en flygelbyggnad till Näset. Efter teckning från c:a 1803. Byggnaden fanns fortfarande kvar 1814. 2015 02 01 L.L.