PLAN FÖR EN LÅNGSIKTIGT HÅLLBAR AVFALLSHANTERING I MARIESTADS KOMMUN 2002-2005

PLAN FÖR EN LÅNGSIKTIGT HÅLLBAR AVFALLSHANTERING I MARIESTADS KOMMUN 2002-2005 FÖRSLAG 2002-09-06

INNEHÅLL 1. INLEDNING... 4 2. FÖRUTSÄTTNINGAR... 5 2.1 DEFINITIONER... 5 2.1.1 Avfall... 5 2.1.2 Farligt avfall... 5 2.1.3 Producentansvar... 5 2.2 LAGAR & FÖRORDNINGAR... 5 2.3 AVFALLSPLANENS INNEHÅLL OCH SYFTE... 6 3. NUVARANDE ORGANISATION... 7 3.1 ANSVAR & ORGANISATION... 7 3.1.1 Kommunens ansvar... 7 3.1.2 Producentansvaret... 8 3.1.3 Företagens ansvar... 9 3.1.4 Hushållens ansvar... 10 3.2 INFORMATION... 10 3.3 BÅNGAHAGENS AVFALLSANLÄGGNING... 11 3.3.1 Beskrivning av nuvarande anläggning... 11 3.3.2 Deponins framtid... 12 3.4 SOPHÄMTNING... 13 3.4.1 Renhållning i skärgården... 14 3.4.2 Renhållning i kommunens hamnar... 15 3.5 ÅTERVINNING... 15 3.6 SLAMTÖMNING... 17 3.7 NEDLAGDA AVFALLSUPPLAG... 17 3.8 EKONOMI... 18 3.9 OLIKA BEHANDLINGSANLÄGGNINGAR I REGIONEN... 18 3.9.1 Anläggningar för biologisk behandling... 18 3.9.2 Avfallsförbränningsanläggningar... 18 3.9.3 Deponier... 19 3.9.4 Anläggningar för återvinning... 19 3.9.5 Anläggningar för omhändertagande av farligt avfall och annat specialavfall... 19 4. AVFALLSTYPER OCH -MÄNGDER... 20 4.1 MATERIAL TILL ÅTERVINNING MED PRODUCENTANSVAR... 20 4.2 HUSHÅLLSAVFALL OCH DÄRMED JÄMFÖRLIGT AVFALL FRÅN HANDEL, KONTOR, INDUSTRIER ETC... 22 4.2.1 Organiskt material... 23 4.2.2 Insamlat material utan producentansvar... 24 4.2.3 Hushållens farliga avfall... 26 4.2.4 Kärl- och säcksopor... 26 4.2.5 Grovavfall... 27 4.2.6 Latrin... 27 4.3 PARK- & TRÄDGÅRDSAVFALL... 27 4.4 BYGG- OCH RIVNINGSAVFALL... 28 4.5 AVFALL FRÅN ENERGIUTVINNING... 29 4.6 AVFALL FRÅN BEHANDLING AV KOMMUNALT AVLOPPSVATTEN... 29 4.7 AVFALL FRÅN BEHANDLING AV INDUSTRIELLT AVLOPPSVATTEN... 30 4.8 AVFALL FRÅN UTVINNING AV MINERALISKA PRODUKTER... 31 4.9 BRANSCHSPECIFIKT INDUSTRIAVFALL... 31 4.10 EJ BRANSCHSPECIFIKT INDUSTRIAVFALL... 32 4.11 SPECIALAVFALL... 32 5. MÅL OCH STRATEGIER... 35 5.1 ÖVERGRIPANDE MÅL... 35 5.3 KONKRETA UPPFÖLJBARA MÅL OCH STRATEGIER FÖR ATT NÅ MÅLEN... 35 6. FRAMTIDA AVFALLSHANTERING... 38 2

BILAGA 1... 40 KARTOR... 40 BILAGA 2... 44 AVFALLSSTATISTIK... 44 BILAGA 3... 53 BÅNGAHAGEN... 53 BILAGA 4... 57 ABONNEMANGSSTATISTIK... 57 BILAGA 5... 59 SAMMANFATTNING AV OMSTÄLLNINGSPLAN FÖR BÅNGAHAGEN... 59 BILAGA 6... 62 LAGAR, FÖRORDNINGAR M.M. INOM AVFALLSOMRÅDET... 63 Avfall generellt... 63 Avfallsplanering... 63 Brännbart avfall... 63 Deponering... 63 Farligt avfall inkl. smittfarligt avfall... 63 Föroreningar från fartyg... 63 Gaturenhållning... 63 LÄNSSTYRELSENS FÖRSLAG PÅ REGIONALA MÅL OM AVFALL... 65 BILAGA 7... 67 GAMLA DEPONIER... 67 Bångahagens deponi 3

1. INLEDNING Den 20 september 1994 beslutade Mariestads kommunfullmäktige att anta kommunens första avfallsplan. Denna reviderades 1998 och nu är det återigen dags att se över och revidera denna plan. Mycket har förändrats inom avfallshanteringen i kommunen, i Sverige och inom EU de senaste 10 åren och mer kommer att hända inom de kommande åren. Lagstiftningen styr verksamheten mer och mer. Parallellt med lagstiftningen styr också riksdagens fastställda miljökvalitetsmål. Målen är 15 till antalet: 1. Begränsad klimatpåverkan 2. Bara naturlig försurning 3. Ett rikt odlingslandskap 4. Frisk luft 5. Giftfri miljö 6. God bebyggd miljö 7. Grundvatten av god kvalitet 8. Hav i balans & Levande kust och skärgård 9. Ingen övergödning 10. Levande sjöar och vattendrag 11. Levande skogar 12. Myllrande våtmarker 13. Skyddande ozonskikt 14. Storslagen fjällmiljö 15. Säker strålmiljö Utifrån dessa övergripande miljömål har utarbetats delmål som också riksdagen fattar beslut om. Centrala myndigheter, branscher m.fl. arbetar fram sektorsmål medan länsstyrelserna tar fram regionala mål. Sedan är det kommunernas sak att arbeta fram lokala mål t.ex. inom ramen för sin avfallsplanering. De långsiktiga målen måste vara: Så lite avfall som möjligt ska uppkomma. Alla oundvikliga restprodukter skall göra nytta. Så lite avfall som möjligt ska deponeras. Så lite farligt avfall som möjligt skall uppstå. Aska från energiutvinning och slam från avloppsrening skall kunna föras tillbaka till skogsrespektive jordbruk. Inert material skall kunna användas inom byggbranschen. Höga miljökrav ska ställas på de avfallsbehandlingsanläggningar som är nödvändiga. Mer information om målen redovisas i kapitel 5. I kretsloppssamhället existerar inga sopor. Innan vi kommer så långt måste restprodukterna behandlas på det sätt som långsiktigt är det bästa. För att det skall fungera krävs ytterligare forskning om vad som är bästa behandling. Det är oftast bäst att lösa problemen "uppströms" - att inte skapa avfall. Förutom att minimera mängden avfall måste kvalitén på sortering och behandling förbättras under de närmaste åren. Vidare måste informationen vara tydlig och ändamålsenlig. All hantering skall vara smidig och kostnadseffektiv. Återvinningsverksamheten måste också sträva mot återvinning utan degradering av materialet (t ex kan en mjölkförpackning bli en ny förpackning i stället för att återvinnas som gipsskivekartong, som ej kan återvinnas). Miljöfarliga ämnen måste fasas ut ur samhället. Verksamhetsidé: Rätt restprodukt till långsiktigt rätt behandling med så hög servicegrad och till så låg kostnad som möjligt. 4

2. FÖRUTSÄTTNINGAR 2.1 DEFINITIONER 2.1.1 Avfall I och med att miljöbalken infördes 1999-01-01 gäller EU:s avfallsbegrepp. Där definieras avfall i artikel 1a) på följande sätt:: Varje föremål, ämne eller substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med. Med avfallskategori avses den lista som hör till EU:s ramdirektiv om avfall, där avfall delas upp i 16 olika grupper. I avfallsförordningen (SFS 2001:1063) beskrivs de olika avfallskategorierna i bilaga 1. I bilaga 2, som är den egentliga avfallskatalogen, finns en uppräkning av en lång rad produkter och material i en generell form i s.k. EWC-koder. 2.1.2 Farligt avfall Tidigare var begreppet miljöfarligt avfall, men det ersattes 1996 med begreppet farligt avfall. Begreppet farligt avfall definieras i avfallsförordningen (SFS 2001:1063) på följande sätt: sådant avfall som är markerat med en asterisk (*) i bilaga 2 till förordningen, eller annat avfall som har en eller flera av de egenskaper som anges i bilaga 3 till förordningen Det innebär att antingen finns avfallet upptaget i avfallskatalogen (bilaga 2) eller så har avfallet sådana hälso- eller miljöskadliga egenskaper att det ändå ska klassas som farligt. 2.1.3 Producentansvar Med producent menas följande: den som yrkesmässigt tillverkar, för in till Sverige eller säljer en vara eller en förpackning, eller den som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfall som kräver särskilda åtgärder av renhållnings- eller miljöskäl. Producentansvaret innebär att avfallet skall bortforslas, återvinnas eller omhändertas på sådant sätt som kan krävas för en miljömässigt godtagbar avfallshantering. 2.2 LAGAR & FÖRORDNINGAR De flesta miljölagarna har samlats i miljöbalken. Enligt riksdagsbeslut gäller miljöbalken fr.o.m. den 1 januari 1999. De bestämmelser som i miljöbalken rör avfallshantering finns huvudsakligen i miljöbalkens kapitel 15: Avfall och producentansvar. Dessutom finns det en hel del följdregler inom avfallsområdet samt vissa andra lagar och regler som gäller avfallshantering. I bilaga 6 har sammanställts en exempellista på lagar och regler som gäller avfallshantering. I takt med att nya regler träder i kraft, kommer bilaga 6 att aktualiseras. Tillsyn över efterlevnaden av lagstiftningen (operativ tillsyn) inom detta område utövas inom kommunen av Miljö- och hälsoskyddsnämnden. Inom länet svarar Länsstyrelsen för tillsynsvägledningen gentemot kommunerna samt för viss tillståndsprövning etc. Länsstyrelsen 5

utövar även tillsyn av vissa anläggningar t.ex. Bångahagens deponi och Mariestads reningsverk. Centralt tillsynsvägledande myndighet inom avfallsområdet är primärt Statens Naturvårdsverk, men även andra centrala verk har påverkan på avfallshanteringsfrågorna. Exempel härpå är Statens Räddningsverk, Jordbruksverket, Socialstyrelsen, Sjöfartsverket, Kemikalieinspektionen, Livsmedelsverket och Boverket. 2.3 AVFALLSPLANENS INNEHÅLL OCH SYFTE Enligt Naturvårdsverkets krav skall avfallsplanen innehålla uppgifter om avfall inom kommunen och om kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet. Förväntade resultat av beslutade åtgärder, vad gäller minskade avfallsmängder, återanvänt och återvunnit material samt energiutvinning skall redovisas. Avfallsplanen bör omfatta alla i kommunen förekommande avfallsslag, d.v.s. även det avfall som kommunen själv inte har behandlingsansvar för. Den skall också innehålla uppgifter om de soptippar av äldre datum som finns inom kommunen. Ett särskilt kapitel ska ägnas åt producentansvaret. Vidare ska avfallsplanen samordnas med övrig kommunal planering och tjänstgöra som underlag vid planering av olika verksamheter. Den ska fungera som uppslagsverk för förvaltningar, företag och privatpersoner som vill fördjupa sig i avfallshanteringen. Sedan 1991 är den som yrkesmässigt bedriver verksamhet som ger upphov till avfall skyldig att till kommunen lämna de uppgifter som behövs för framtagande av den kommunala renhållningsordningen och avfallsplanen. 6

3. NUVARANDE ORGANISATION 3.1 ANSVAR & ORGANISATION 3.1.1 Kommunens ansvar Kommunen har strikt ansvar för insamling och omhändertagande av hushållsavfall, vilket även inkluderar slam från enskilda avloppsanläggningar. Dessutom har kommunen ett planeringsansvar för allt avfall som uppkommer i kommunen. Kommunerna har tidigare haft möjligheter att frivilligt ta över ansvaret även för annat avfall. Denna möjlighet finns inte längre. Detta innebär inte att kommunerna inte får ta hand om t.ex. industriavfall utan att man inte längre kan införa monopol på omhändertagande av industriavfall, farligt avfall o.s.v. I Mariestads kommun har ett sådant monopol aldrig funnits. Ansvaret för kommunens avfallshantering vilar på Tekniska nämnden med Tekniska kontoret som verkställande förvaltning. Avfallshanteringen utgör tillsammans med vattenförsörjning och avloppsrening Tekniska kontorets VA- och Avfallsavdelning och består av: Bångahagens avfallsanläggning Sophämtning Återvinning Slamtömning Administration m.m. Inom avfallshanteringen är 9 personer fast anställda: en avfallstekniker, två renhållningsarbetare sköter Bångahagens deponi och återvinningscentral, fyra renhållningsarbetare hämtar hushållsavfall, en chaufför kör containerbil och en chaufför kör servicebilen. All verksamhet finansieras via avgifter. Mariestads kommun samarbetar med ett flertal företag inom avfallsområdet. Juli 2002 var de viktigaste samarbetspartnerna: Lidköpings värmeverk - förbränning av hushållsavfall Skaraborgs Miljöhantering AB - transport och mellanlagring av farligt avfall, tömning av enskilda avloppsanläggningar STENA-Gotthard - återvinning av skrot, bilbatterier och returpapper Boterstena schakt kompaktering av avfall på deponin AB Husgärdet - transport av hushållsavfall till Lidköpings värmeverk ALcontrol undersökning av lakvatten Förpackningsinsamlingen skötsel och iordningställande av återvinningsstationer Elkretsen mottagningsstation för elavfall RagnSells mottagning av bildäck, hämtning av plast- och metallförpackningar vid återvinningsstationer För att erhålla bästa möjliga resultat till lägsta kostnad genomgås alla avtal regelbundet. Vid behov görs en ny upphandling. 7

Problem Många problem inom restproduktbranschen måste lösas med större resurser och större underlag än vad som finns i vår kommun. Fortfarande har inte alla företag där hushållsavfall uppkommer kommunal sophämtning Åtgärdsförslag Samarbetet med grannkommunerna intensifieras. Informationen till företagen fortsätter. 3.1.2 Producentansvaret Den 1 januari 1994 infördes producentansvar på återvinning av förpackningar, glas och wellpapp. Producentansvar har därefter införts för övriga förpackningar, returpapper, däck, bilar samt fr.o.m. 1 juli 2001 på elektriska och elektroniska produkter När en vara omfattas av producentansvar skall avfallet transporteras genom en producents försorg. Detta innebär att ingen annan än producenten eller den producenten anlitar för ändamålet får ta befattning med transporten. Dessutom skall en producent se till att lämpliga insamlingssystem tillhandahålls. Hushåll och andra förbrukare skall sortera ut t.ex. förpackningar från hushållsavfall och annat avfall och lämna dem för borttransport i de insamlingssystem som producenterna tillhandahåller. Det råder alltså ingen frivillighet i att sortera avfall utan det är en skyldighet. Vilka varor eller förpackningar som omfattas av producentansvaret meddelas i föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. De som omfattas idag är följande: Förpackningar följande typer av förpackningar kan urskiljas: - Aluminium (ej dryckesförpackningar) - Aluminium dryckesförpackningar - Papp, papper och kartong - Wellpapp - Plast, ej PET-flaskor - PET-flaskor - Stålplåt - Glas - Glasreturförpackningar, öl och läsk - Förpackningar av trä - Förpackningar av övriga material Returpapper Kontorspapper omfattas formellt inte av producentansvar utan Returpappersföreningen, Pappersåtervinning AB och IL Recycling AB har åtagit sig att samla in kontorspapper. Bilar En producent är skyldig att ta emot uttjänta bilar för skrotning om bilarna är registrerade enligt bilregisterkungörelsen. Elektriska och elektroniska produkter - Varor för användning i hushåll eller därmed jämförbar användning samt handverktyg och trädgårdsredskap 8

- IT-utrustning och kontorsutrustning - Telekomutrustning - TV, audio- och videoutrustning - Kameror och fotoutrustning - Klockor - Spel och leksaker - Ljuskällor och armaturer för ljuskällor - Medicinteknisk utrustning - Laboratorieutrustning Däremot omfattas exempelvis inte en byggnads fast installerade utrustning eller fordon. Kylar och frysar omfattas f.n. inte heller. För dessa gäller kommunens transportansvar. 3.1.3 Företagens ansvar Sådant avfall som är jämförbart med hushållsavfall får endast transporteras bort av Mariestads kommun. Övrigt avfall får endast transporteras bort av den som har länsstyrelsens tillstånd härför. I vissa fall räcker det med att ha anmält transporten till länsstyrelsen. Det gäller om avfallet består av en eller flera fraktioner av utsorterat avfall som ska gå till återvinning. Anmälningsplikt gäller också för transport av övrigt avfall om avfallet endast uppkommit i egen verksamhet. Ett företag får utan tillstånd eller anmälan själv transportera avfall om det uppkommit i egen verksamhet och de årliga mängderna understiger 10 ton eller 50m³. Man får alltid transportera sådant utsorterat avfall som ska återanvändas. När det gäller farligt avfall så krävs det normalt alltid tillstånd från länsstyrelsen för att få transportera sådan avfall när det uppkommit i yrkesmässig verksamhet. Det räcker dock med en anmälan till länsstyrelsen om det farliga avfallet årligen består högst av - 2 fat (400 liter) oljeavfall - 1 fat (200 liter) lösningsmedelsavfall - 1 fat (200 liter) färg- eller lackavfall - 300 st. hela lysrör eller andra ljuskällor per transport - 300 kg använt köldmedium per transport - sammanlagt 100 kg övrigt farligt avfall per år dock endast om avfallet uppkommit i egen verksamhet. Man får aldrig själv transportera farligt avfall som innehåller kvicksilver, PCB, cyanid eller kadmium. Det krävs en anmälan till länsstyrelsen för att transportera sådant farligt avfall som är smittförande, asbest eller som innehåller jordbrukskemikalier. Den som lämnar farligt avfall skall alltid upprätta ett transportdokument för varje transport. Om det uppkommer farligt avfall i en verksamhet (i industri såväl som på kontor) så gäller följande anteckningsskyldighet: - den mängd och de slag (EWC-kod och beteckning) som uppkommer årligen - vilka anläggningar som tar emot avfallet Man är också skyldig som företagare att kontrollera att den som transporterar bort det farliga avfallet har erforderligt länsstyrelsetillstånd samt att den som ta emot avfallet också har erforderliga tillstånd för den fortsatta hanteringen. 9

Företagen skall sortera ut t.ex. förpackningar från hushållsavfall och annat avfall och lämna dem för borttransport i de insamlingssystem som producenterna tillhandahåller. Det råder alltså ingen frivillighet i att sortera avfall utan det är en skyldighet. Alla yrkesmässig verksamhet har skyldighet att sortera avfallet i följande fraktioner: - Förpackningar av papper, glas och metall (producentansvar) - Papper tidningar och kontorspapper (ej producentansvar men omfattas av insamlingsåtagande från branschen) - Farligt avfall inkl. batterier och smittfarligt avfall - Elektriska och elektroniska produkter d.v.s. elektronikavfall (producentansvar) - Brännbart avfall - Restavfall ska förvaras i kommunens kärl i avvaktan på kommunens borttransport 3.1.4 Hushållens ansvar Hushållsavfall får endast transporteras bort av Mariestads kommun. Detta transportmonopol gäller dock inte för sådant avfall som ska sorteras ut från hushållsavfallet. Hushåll skall sortera ut t.ex. förpackningar från hushållsavfall och annat avfall och lämna dem för borttransport i de insamlingssystem som producenterna tillhandahåller. Det råder alltså ingen frivillighet i att sortera avfall utan det är en skyldighet. Alla hushåll har skyldighet att sortera avfallet i följande fraktioner: - Förpackningar av papper, glas och metall (producentansvar) - Papper tidningar och kontorspapper (ej producentansvar men omfattas av insamlingsåtagande från branschen) - Farligt avfall inkl. batterier och smittfarligt avfall - Elektriska och elektroniska produkter d.v.s. elektronikavfall (producentansvar) - Restavfall ska förvaras i kommunens kärl i avvaktan på kommunens borttransport 3.2 INFORMATION Information till alla som producerar avfall är en viktig och resurskrävande del i avfallshanteringen. Följande informationskanaler används eller har använts: KommunNytt når alla hushåll 4 ggr/år, under 2002 1 sida/månad i Mariestads-Tidningen Annonser och artiklar i lokaltidningen. Nyhetsbrevet "CIRKULERA!" når alla företag samt många andra en eller ett par ggr/år. Informationsmöten och seminarier för föreningar, företag, politiker och allmänhet med gästföreläsare och/eller egen personal. "Medan du väntar" i väntrum m.m. Diverse faktablad Speciella kampanjer Avfallskatalog Problem Dålig framförhållning p g a osäkerhet om vilka personalresurser som finns till förfogande. Oklar ansvarsfördelning mellan producenter och kommuner. 10

Svårt att få uppgifter från materialbolagen över insamlade mängder, mål etc i kommunen. Åtgärdsförslag Information i form av föreläsningar, kampanjer, utställningar m.m. som kan samordnas med närliggande kommuner. Information om kompostering Information om vad som får släppas ut i avloppet Information bifogas med fakturor där kommunen sköter debiteringen Informationsskyltar med insamlingsresultat vid Återvinningsstationer Informationscentral på Bångahagen Avfallskatalogen skall kunna nås elektroniskt t. ex. via Internet / kommunens hemsida Materialbolagen åläggs att delge kommunen insamlade mängder returmaterial, samt till vilken grad insamlingsmålen är uppfyllda för kommunen 3.3 BÅNGAHAGENS AVFALLSANLÄGGNING 3.3.1 Beskrivning av nuvarande anläggning Kommunens avfallsanläggning är belägen på fastigheterna Krontorp 2:1 m.fl., ca 3 km öster om Mariestads centrum. Upplaget har använts sedan slutet av 1920-talet, men sedan 1989 har kommunen inte längre tillstånd att deponera hushållsavfall på Bångahagen. Anläggningen består bl.a. av återvinningscentral, mottagning och lagring av farligt avfall och avfall till återvinning, mottagningsstation för elektronik, kompostering av park- och trädgårdsavfall, omlastning av hushållsavfall, deponi för grov- och industriavfall med tillhörande lakvattendiken samt en speciell askdeponi. Området är detaljplanelagt. Detaljplan, se bilaga 3. 1995-03-13 erhöll kommunen tillstånd från Koncessionsnämnden för miljöskydd för Mottagning och omlastning av hushållsavfall. Mottagning, sortering, behandling och deponering av grovavfall, industriavfall m.m. Mottagning och mellanlagring av farligt avfall. Under 1998-2001 har följande kompletteringar och förbättringar skett på Bångahagens avfallsanläggning anläggning av en särskild askdeponi nytt kontrollprogram för avfallsanläggningen utbyggnad av lastkajen utvidgning av etappyta 4A, med modern bottentätning en försöksanläggning för avvattning av slam från gatubrunnar och liknande flytande avfall sluttäckningen har påbörjats. Bångahagen håller öppet följande tider: måndag 7.15-9.00 9.30-13.00 13.30-18.45 tisdag fredag 7.15-9.00 9.30-13.00 13.30-15.45 samt första helgfria lördagen i månaden 9.00-12.00 11

Hushållen kan lämna sorterat återvinningsbart avfall kostnadsfritt på Bångahagens återvinningscentral. Även hushållens farliga avfall, såsom spillolja, färg- och lackrester, lysrör m.m. tas emot utan kostnad. Inom anläggningen finns även en platta med oljeavskiljare för omhändertagande av oljebemängd jord. Hushållens restavfall omlastas på Bångahagen och körs till Lidköpings Värmeverk AB, där energin i avfallet utnyttjas. Under 2001 omlastades totalt 5520 ton hushållsavfall på Bångahagen. Under 2001 deponerades 71 250 ton avfall på Bångahagen (exkl. täckmassor). Den största delen består av sediment- och avsvärtningsslam från Metsä Tissue AB (64 800 ton). Fördelning av avfallet i olika avfallstyper visas i bilaga 2. Särskilda anordningar för mottagning av asbesthaltigt avfall finns. Även särskilda platser för deponering av sot och aska, mottagning av slam från gatubrunnar och liknande internt, flytande avfall samt aska från förbränning av fiberslam har iordningställts. Runt upplaget finns dubbla diken för uppsamling av lakvatten. Dikessystemet förhindrar att lakvatten kommer ut i omgivande yt- eller grundvatten. Lakvattnet leds till ett utjämningsmagasin, varifrån det pumpas vidare till Mariestads avloppsreningsverk. Under 2001 uppgick mängden lakvatten till 82 000 m 3. 3.3.2 Deponins framtid Fr.o.m. juli 2001 gäller den nya deponeringsförordningen vilken innebär att fram till 2008 ska alla deponier ha en enhetlig hög standard. Detta innebär t.ex. att alla icke aktiva deponier ska sluttäckas. För Mariestads vidkommande medför detta att 20 ha gammal och 5 ha aktiv deponi måste sluttäckas. Täckningen är kostnadsberäknad till minst 20 Mkr. Sluttäckningen har i liten skala pågått sedan 1999, till största delen har överskottsmassor använts. Totalt har 4 ha delvis sluttäckts. I och med att Katrinefors Kraftvärme kört i gång sin anläggning vid årsskiftet 2001-2002 deponeras inte längre något fiberslam på anläggningen. Därmed har den totala avfallsmängden minskat kraftigt. Under år 2001 har deponin utökats med en yta för att under tre år kunna ta emot aska från Värmeverket. På grund av skärpta krav på sortering kommer sannolikt mängden övrigt avfall till deponin även att minska kraftigt. Detta gör att behovet av en deponi i Mariestad minskar. Samtidigt som kraven på anläggande, drift och skötsel av deponier skärps. En anpassningsplanplan för Bångahagen har lämnats till Länsstyrelsen. Där beskrivs hur deponin i dag uppfyller deponiförordningens krav samt vilka åtgärder som krävs för fortsatt drift. Sammanfattning av omställningsplanen, se bilaga 5. Sannolikt kommer deponin i Mariestad att efter en omställningsperiod endast att ta emot inert material. Verksamheten på återvinningscentralen och omlastningsstationen kommer att utökas. Även lagring av olika avfallsslag och viss behandling såsom kompostering av trädgårdsavfall, flisning, behandling av förorenade massor kommer att pågå inom anläggningen. Problem Privatpersoner och företag lämnar material på samma plats. Återvinningscentralens begränsade öppettider. Vid mottagning av avfall är det svårt att skilja osorterat avfall (918 kr/ton) från sorterat ej återvinningsbart (624 kr/ton). Stora mängder som är möjliga att återvinna deponeras eller förbränns fortfarande. 12

Brännbart avfall deponeras fortfarande. Lakvattnet belastar reningsverket. En stor del av föroreningarna i lakvattnet är biologiskt svårt nedbrytbara och passerar reningsverket utan större reningseffekt, i sämsta fall med störningar i den biologiska reningsprocessen. De kemiskt fällningsbara ämnena i lakvattnet förorenar slammet, vilket i dagens läge, när förutsättningar för att använda slammet i jordbruket inte finns har mindre betydelse. Till sluttäckningens skyddsskikt krävs mycket stora mängder massor. Det är oklart var man kan få tag på dessa. Sluttäckningen är inte finansierad. I och med att avfallsmängderna minskar, minskar också intäkterna. En stor del av kostnaden för deponin är fast, vilket gör att kostnaden per mottaget ton avfall ökar kraftigt. Åtgärdsförslag Lakvattnet bör bort från reningsverket. I och med att deponin sluttäcks minskar lakvattenmängderna kraftigt. Ökade personalresurser för bättre service och uppsikt samt ökat öppethållande på kvällar och lördagar, speciellt under höst och vår, kan även förbättra återvinningen. Kostnaden för sluttäckningen kan inte bäras av anläggningen. Alla möjliga vägar för att staten ska ta över en stor del av kostnaden måste prövas. Samarbetet måste öka med grannkommunerna. Informationsinsatserna mot hushåll och företag förbättras kontinuerligt. Askdeponin under byggnationen 3.4 SOPHÄMTNING Sedan 1 juli 1996 sköter kommunen sophämtningen i egen regi. Avfallet samlas i gröna tunnor i storlekar mellan 130 och 770 liter. Hämtning sker i regel var fjortonde dag. I tätortens flerfamiljshus hämtas ofta avfallet en gång per vecka. Speciella verksamheter som restauranger och storkök kan efter särskild överenskommelse med Tekniska kontoret få tömning oftare. 13

På försök har MOLOK-systemet införts i ett bostadsområde samt vid kommunens förråd. En behållare på 5 000 liter är till största delen nergrävd i marken. Här samlas avfallet i en stor engångssäck som hämtas med kranbil. Vid några verksamheter samlas hushållsavfallet i containrar. Hushållens restavfall omlastas på Bångahagen och körs sedan till Lidköpings Värmeverk AB, där energin i avfallet utnyttjas. Transporten sköts av AB Husgärdet. Under 2001 omlastades totalt 5 520 ton hushållsavfall på Bångahagen. Lidköpings värmeverk togs i drift 1986. Där finns två ugnar av typen fluidiserande bädd för förbränning av avfall. Vardera pannan har en effekt av 12 MW. Före utsläpp till atmosfären sker rening av rökgaserna i grovcyklon varefter insprutning av kalk i rökgaskanalen sker och slutligen renas rökgaserna i ett spärrfilter. Möjligheter finns att under sommaren bala och lagra avfallet. Abonnemangsstatistik finns i bilaga 4. Hushållens farliga avfall kan lämnas till miljöcontainer vid OK/Q8 bensinstation på Leverstadsvägen, vid brandstationen, vid affären i Lugnås, vid bensinstationerna i Sjötorp och Lyrestad samt vid Bångahagens avfallsanläggning. Under båtsäsongen finns även en liten miljöstation vid Båtgården på Ekudden. Det farliga avfallet transporteras till SAKAB eller annan godkänd destruktör av Skaraborgs Miljöhantering AB. Borttransporterade mängder från hushåll och mindre firmor redovisas i Bilaga 2. I många Bostadsområde och en del företag hämtas förpackningar av kommunens renhållningsorganisation. Hämtning av återvinningsmaterial 3.4.1 Renhållning i skärgården VA och avfallsavdelningen sköter tömning och transport av sopor och latrin på Kalvöarna och Lindökroken. Göta Kanalbolag AB har anlitats för denna hantering under senare år. 14

3.4.2 Renhållning i kommunens hamnar I Mariestad finns handelshamn, småbåtshamn och gästhamn, vilka drivs av kommunen. I Sjötorp och Lyrestad ägs småbåtshamn och gästhamn av Göta kanalbolag AB. Dessutom finns i kommunen ett antal mindre småbåtshamnar som drivs som förening eller i privat regi. I Mariestads finns möjlighet att lämna hushållsavfall i handelshamnen, i yttre och inre småbåtshamnen samt sommartid i gästhamnen. På hamnplan finns en återvinningsstation för förpackningar och småbatterier dessutom har gästhamnen en egen sorteringsanläggning för förpackningar. Farligt avfall från småbåtar tas emot på miljöstationen vid brandstationen på Hamngatan. Oljehaltigt vatten från fartyg kan tas omhand genom Skaraborgs Miljöhantering. En slamsugsanläggning samt en anläggning för tömning av latrin finns vid småbåtshamnen. I Sjötorp har Kanalbolaget iordningställt en sopsorteringsanläggning vid gästhamnen. Anläggningar för slamsugning finns på två platser i Sjötorp samt i Lyrestad. I Lyrestad och Sjötorp finns även möjlighet att lämna förpackningar och småbatterier vid kommunens återvinningsstation samt farligt avfall vid miljöstationerna. Fr.o.m. 31 mars 2002 skall alla handelshamnar och fr.o.m. 1 oktober 2002 alla fritidshamnar ha en avfallsplan för omhändertagande av avfall från båtar. Sådana avfallsplan för Mariestads handelshamn håller f.n. Vänerhamn AB på att ta fram. 3.5 ÅTERVINNING 3.5.1 Återvinningsstationer För närvarande finns 22 återvinningsstationer i kommunen (förutom Bångahagen). På dessa stationer kan privatpersoner lämna förpackningar av papp, papper, kartong, wellpapp, hårdplast, metall, och glas (färgat/ofärgat) samt batterier. Insamling av kläder förekommer på de flesta av platserna. Återvinningsstation Stationerna är provisoriska i väntan på att alla avtal, bygglov m m skall bli klara och finns på följande platser: (jun 01) I kransorterna: 1. Torsö, f.d. Affären* 2. Hasslerör, Idrottsplatsen 3. Tidavad, Skolan 15

4. Lyrestad, Hamnmagasinet* 5. Sjötorp, Sjöfallsvägen* 6. Lugnås, Björnslyckevägen 7. Ullervad, Affären I Mariestad: 1. Viktoriagatan bakom ICA Oxen 2. Södra vägen vid Flitiga Lisans skola 3. Bergsgatan Högelid* 4. Madlyckevägen vid kiosken 5. Bråtenvägen* 6. Sandbäcksvägen vid MEA 7. Marieholms centrum 8. Trädgårdsskolan 9. Strandvägen mitt emot MTEAB 10. Gärdesgatan bakom Statoil 11. Lugnåsvägen vid f.d. Lekevi Livs* 12. Hamnen mitt emot brandstationen* 13. Västra vägen vid Termitens förskola 14. Hammarsmedsgatan vid RIMI * För dessa stationer diskuteras en flyttning. I ett flertal bostadsområden har källsortering införts. Här har restavfallsmängderna minskat avsevärt. Problem Behållarna är fula och icke ändamålsenliga För personer med rörelsehinder upplevs det besvärligt att transportera restprodukter till återvinningsstationerna. Vid vissa stationer har nedskräpningen varit påtaglig. Ansvarsfördelningen mellan kommunen, materialbolagen och deras entreprenörer är oklara. Bygglov finns endast för två stationer Åtgärdsförslag Stationerna skall utformas på ett snyggt och enhetligt sätt. Tillgängligheten skall vara god för alla. Avlämnande av material måste kunna ske på ett säkert sätt. Särskild hänsyn skall tas till närboende. Stadsbyggnadskontoret ska formulera standards som uppfyller dessa krav. Enligt dessa kriterier utformas sedan de permanenta återvinningsstationerna. 16

För de material där statistik över ett antal år finns, redovisas insamlade mängder i bilaga 2. År 2000 lämnades ca 2000 ton material med producentansvar till återvinning. En prognos för denna avfallskategori är mycket svår att göra eftersom ansvaret helt ligger utanför kommunens kontroll. Återvinningskraven har skärpts, därför kan man anta att en större andel av förpackningarna samlas in. Målet med producentansvaret på förpackningar ska emellertid i första hand vara, att den totala mängden minskar. Hur stor denna minskning kommer att bli är däremot mycket osäkert. Om totala mängden förpackningar hålls oförändrad kan en ökad insamling på 500 ton ske. 3.6 SLAMTÖMNING Tömning av slam från enskilda avloppsanläggningar organiseras av Tekniska kontoret. Fram till 2002-12-31 sköter Skaraborgs Miljöhantering tömningen som kommunens entreprenör. Slamavskiljare töms vid permanentbostäder minst en gång per år och vid fritidsfastigheter minst en gång vartannat år. Slutna tankar töms vid behov. 3.7 NEDLAGDA AVFALLSUPPLAG Tabellen nedan visar de kommunala avfallsupplag som tidigare använts men som numera är avslutade och täckta. Nr Fastighet Ort 1. Prästbordet 1:1 Lyrestad 2. Nolhassle 3:3 Hasslerör 3. Ek 5:1 Stora Ek 4. Björsäter 15:5 Lugnås 5. Prästbol 6:2 Torsö 6. Sundet 3:26 Torsö 7. Nolby s:1 Torsö I Vänern, ca 6 km norr om Torsö, finns en ammunitionsdeponi. Denna ligger under försvarets ansvarsområde. Dessutom finns en stor mängd mycket gamla små lokala upplag och gårdstippar inom kommunen. En riskklassificering har genomförts. Här finns för kommunens samtliga gamla avfallsupplag en uppställning av fastighetsbeteckning, historik, nulägesbeskrivning, geologisk grund, karta, flygfoto m.m. Dessutom har en brunnsinventering genomförts. Med hjälp av de data som framkommit har en riskbedömning gjorts. Denna är en sammanvägning av avfallets mängd och sammansättning, lokalisering, eventuella spridningsvägar samt samhälleliga faktorer i påverkansområdet. Upplagen har placerats i fyra riskklasser: 1. Stor risk - Efterbehandling eller andra skyddsåtgärder är nödvändiga för att undanröja en konkret miljökonflikt 2. Måttlig risk - Skyddsåtgärder kan behövas, fortsatta undersökningar måste ske för att utröna om åtgärder är nödvändiga eller ej. 3. Liten risk - Relativ enkla åtgärder som städning eller kompletterande täckning behövs. 4. Försumbar risk - Åtgärder bedöms för närvarande inte som nödvändiga. Förundersökningen visar att det inte utgår någon akut risk från någon av de gamla deponierna. Resultat av undersökningarna, se bilaga 7. 17

3.8 EKONOMI Avfallshanteringen i Mariestads kommun är till 100% avgiftsfinansierad. Över- respektive underskott regleras i två fonder. Några exempel på avgifter 2002: Det vanligaste sopabonnemanget; 190 l med hämtning var fjortonde dag kostar 925 kr/år, slamtömning av en 3 m 3 tank kostar 546 kr/gång. (inklusive moms). Tippavgiften på Bångahagen för sorterat restavfall är 624 kr/ton, för osorterat men sorterbart avfall är tippavgiften 918 kr/ton (inklusive avfallsskatt men exklusive moms). Följande större investeringar är planerade för avfallsverksamheten: Iordningställande av återvinningsstationer Utbyte av fordonsparken: 2002 Containerbil och lastmaskin på Bångahagen 2003 1 sopbil 2004 2 sopbilar Kostnaden för verksamheten är: bokslut 1999 budget 2002 budget 2005 Bångahagen (tkr) 5127 4280 4478 Sophämtning (tkr) 5950 7047 8421 Återvinning (tkr) 701 1025 1082 Slamtömning (tkr) 744 767 880 Några nyckeltal 1999 2000 2001 2002 2003 Nettokostnad sophämtning (Mkr) 5,95 7,32 6,93 8,1 8,3 Därav hämtningskostnad 48% 41% 39% 33% 32% Därav behandlingskostnad 23% 25% 27 % 31% 32% Därav återvinningscentral 14% 20% 19% 27% 27% Problem Höjda behandlingskostnader, större avfallsmängder till återvinningscentralen, skärpta miljökrav, avfallsskatt m.m. gör att kostnaderna för avfallshanteringen stiger kraftigt. Åtgärdsförslag Bra information i samband med nödvändiga taxehöjningar 3.9 OLIKA BEHANDLINGSANLÄGGNINGAR I REGIONEN 3.9.1 Anläggningar för biologisk behandling Med undantag av komposter för park- och trädgårdsavfall, vilka finns på ett flertal platser i regionen byggs i Falköping en rötningsanläggning för hushållsavfall. På Rödjorna i Skara läggs biologiskt nedbrytbart avfall i bioceller varifrån man utvinner biogas. 3.9.2 Avfallsförbränningsanläggningar I gamla Skaraborgs län finns en avfallsförbränningsanläggning i Lidköping med en kapacitet av 65 000 ton avfall per år. Planer finns på att utvidga anläggningen. Skövde kommun har långtgående planer på att bygga en avfallsförbränningsanläggning för att kunna ta emot ca 18

60 000 ton avfall per år. I Mariestad har vid årsskiftet ett kraftvärmeverk tagits i bruk, där bränslet tillsammans med skogsflis utgörs av fiberslam från Katrinefors bruk. 3.9.3 Deponier De flesta kommuner i gamla Skaraborgs län äger deponier. Hur många som kommer att finnas kvar i framtiden med EU-standard är oklart. Sannolikt kommer ett flertal att läggas ner eller omvandlas till schaktmassetippar. 3.9.4 Anläggningar för återvinning Vid Katrinefors Bruk i Mariestad tillverkas mjukpapper av returpapper. För övrigt transporteras det mesta återvinningsbara materialet till anläggningar utanför regionen. 3.9.5 Anläggningar för omhändertagande av farligt avfall och annat specialavfall Skaraborgs Miljöhantering har i Skövde en anläggning för omhändertagande av oljehaltigt slam och emulsioner. För övrigt transporteras farligt avfall utanför regionen för omhändertagande. 19

4. AVFALLSTYPER OCH -MÄNGDER 4.1 MATERIAL TILL ÅTERVINNING MED PRODUCENTANSVAR Returpapper Materialbolag: Returpress AB Entreprenör: Stena Gotthards AB Återvinningskrav 2000: 75% Stena Gotthard AB har skrivit avtal med nio idrottsföreningar samt Mariestads kommun. Insamling sker en gång per månad (förutom juli) i Mariestad, mera sällan i kransorterna. Dessutom kan tidningar och annat papper lämnas på Bångahagen. Under 2001 insamlades 1025 ton papper i kommunen. Papperet levereras till Metsä-Tissue AB:s pappersbruk. Här väntas ingen större förändring under de närmaste åren. Förpackningar av papp, papper och kartong Materialbolag: Svensk Kartongåtervinning AB Entreprenör: Stena Gotthard AB Återvinningskrav 2001: 70% Insamling av returkartong pågår sedan 1994. Under 2001 insamlades ca. 222 ton i Mariestads kommun. Detta motsvarar ca 58% av förbrukat material. Materialet körs till Örebro kartongfabrik. Här finns en kraftig ökningspotential. Med ökad acceptans av återvinningsstationerna, ökad källsortering inom bostadsområden och institutioner borde mängden kunna ökas något ytterligare. Förpackningar av wellpapp Materialbolag: RWA Returwell AB Entreprenör: Stena Gotthard AB Återvinningskrav 2001: 65% Wellpapp kan lämnas med övrig kartong på återvinningsstationerna. De som har större mängder ren wellpapp hänvisas till Bångahagens återvinningscentral. Här togs under 2001 ca 240 ton wellpapp emot. Redan i dag samlas mycket wellpapp in, med ännu bättre källsortering, kan insamlad mängd wellpapp öka något. Förpackningar av glas Materialbolag: Svensk Glasåtervinning AB Entreprenör: Sita AB Återvinningskrav 2001: 70% 20

Under 2001 insamlades totalt 370 ton glas. Detta motsvarar 88% av förbrukat material. Insamling av glas är väletablerad och andelen insamlat material hög. Ingen större förändring väntas. Förpackningar av plast Materialbolag: Plastkretsen AB Entreprenör: Ragn-Sells AB Återvinningskrav 2001: 70% Insamling av förpackningar av hårdplast på återvinningsstationerna startades 1996. Under 2001 insamlades 59 ton. Detta motsvarar 40% av förbrukat material. Med bättre källsortering kan mängden insamlad hårdplast öka. Det insamlade materialet körs till plastsäckfabriken i Arvika, där ca 60% kan användas för ny plast. Resten går till förbränning. Förpackningar av mjukplast hanteras tillsammans med hushållens restavfall, vilket innebär att de används till energiutvinning. Förpackningar av metall Materialbolag: Svenska Metallkretsen AB Entreprenör: Ragn-Sells AB Återvinningskrav 2001: 70% Insamling av metallförpackningar vid återvinningsstationerna startades 1996. Under 2001 insamlades 37 ton. Detta motsvarar 27% av förbrukat material. Med bättre källsortering kan mängden insamlad metall öka. Gummi - däck Materialbolag: Svenska Däckåtervinning AB Entreprenör: Ragn-Sells AB Av alla däck som årligen återlämnas skall 80% inte deponerasefter den 31 december 1998. Alla däckförsäljare i kommunen tar emot däck, dessa körs till uppsamlingscentralen på Bångahagen, där även privatpersoner kostnadsfritt kan lämna sina utrangerade däck. Under 2001 insamlades 173 ton på Bångahagen. Däcken tas därefter om hand av Ragn-Sells AB för återvinning eller annan godtagbar behandling. Uppskattningsvis samlas en mycket stor andel av alla däck in, ca 90%, endast små förändringar i de insamlade mängderna förväntas. Övrigt förpackningsmaterial Till 2001 ska även förpackningar av trä och annat material samlas in. Insamlingsmål är 70%, varav minst 15% materialutnyttjande för träförpackningar och 30%, varav minst 15% materialutnyttjande för annat material. Ingen insamling av träförpackningar finns ännu organiserad genom kommunens försorg. Möjligen samlas dessa förpackningar in direkt från handeln. 21

Elektriska och elektroniska produkter inklusive lysrör, lågenergilampor och glödlampor Fr.o.m. 1 juli 2001 gäller producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. Genom en överenskommelse mellan avfallsbranschen och elproducenternas organisation har insamling och omhändertagande organiserats på så sätt att kommunerna sköter insamling av all elektronik medan producenterna står för borttransport och demontering. F.n. sköts insamling och demontering av elskrot från Mariestad av följande företag på Elkretsens uppdrag: Små och mellanstora elektroniska och elektroniska produkter Stora elektriska och elektroniska produkter Lyskällor Tabulator i Norrköping Stena AB i Halmstad SAKAB i Kumla Alla elektriska och elektroniska produkter ska lämnas på Bångahagen. Lysrör, lågenergilampor och glödlampor tas dessutom emot på miljöstationerna. Under 1995 började REHMA demontera och återvinna elektronikskrot. Under 2000 skrotades ca 42 ton. Lysrör från hushållen hämtas vid ordinarie sophämtning och skall därför ställas i anslutning till sopkärlet. Lysrör tas också emot tillsammans med farligt avfall på Bångahagen och på miljöstationerna. Under 2000 insamlades 8000 lysrör och lågenergilampor genom kommunens system. En del företag har haft egna insamlingssystem, därför kommer mängden insamlade elektriska och elektroniska produkter genom kommunen att öka. Hur stor den verkliga ökningen blir är svår att uppskatta och följa upp. Sannolikt kommer genom de informationskampanjer som planeras i höst även insamlingen från privatpersoner att öka något. Bilar Regeringen föreslår inte någon speciell bilåtervinningslag, men däremot producentansvar enligt 15 kap miljöbalken samtidigt som nuvarande skrotningssystem behålls. År 2002 skall 85% av bilens vikt kunna återanvändas eller återvinnas. År 2015 är siffran 95%. Producentansvaret skall gälla från 1998. I Mariestad finns 2 godkända bilskrotningsfirmor: Bildemontering i Mariestad och Horns Bilskrot, Mariestad. Dessa tar emot och skrotar ca 700 bilar per år. Stena Bilfragmentering hämtar skrotet. Olja, oljefilter o dyl. hämtas av Skaraborgs Miljöhantering medan däcken lämnas vid Bångahagens avfallsanläggning. Inga större förändringar väntas i framtiden. 4.2 HUSHÅLLSAVFALL OCH DÄRMED JÄMFÖRLIGT AVFALL FRÅN HANDEL, KONTOR, INDUSTRIER ETC. Definition: Avfall som uppkommer som en direkt följd av att människor, oavsett ändamål eller verksamhet, uppehåller sig inom en lokal eller anläggning. Till gruppen räknas avfall från olika slag av mänsklig livsföring. Exempel på avfall är: pappersavfall ur tidningar och tidskrifter sopor, köksavfall och mindre skrymmande trädgårdsavfall skrymmande avfall (grovavfall) såsom utrangerade möbler etc samt grövre trädgårdsavfall latrin 22

som uppkommer i hushåll, industrier, personalmatsalar, skolor, samlingslokaler, sjukhus och andra vårdinrättningar, affärsrörelser, restauranger, järnvägsstationer, fritidsanläggningar etc. Sammanfattningsvis är hushållsavfall sådant avfall som uppkommer vid utnyttjande av mark och byggnad för bostadsändamål. I Mariestads kommun finns ca 10 700 hushåll. Varav ca 4 400 i flerfamiljshus, ca 4 200 i enfamiljshus i tätort och ca 2 100 glesbygdshushåll. Hanteringen av hushållsavfallet i Mariestads kommun består av följande delar: Hemkompostering av organiskt avfall. Insamling av returpapper genom idrottsföreningarna. Återvinningsstationer för förpackningar, textil och batterier. Bostadsområden, skolor, företag m.m. erbjuds hämtning mot avgift. Bångahagens återvinningscentral. Miljöstationer för farligt avfall. Returkärl för restavfall. 4.2.1 Organiskt material Organiskt köks- och trädgårdsavfall bör komposteras vid källan. Det finns många fördelar med detta, bl a: behovet av insamling, transporter och behandling minskas restavfallet blir renare och bränslevärdet ökar allmänhetens medvetenhet om de ekologiska sambanden ökar Miljö- och hälsoskyddsnämnden har utfärdat regler för kompostering av matavfall från hushåll och storkök. Kompostering av enbart trädgårdsavfall och härmed jämförbart avfall (t.ex. potatisskal, kaffesump och grönsaksrens) är generellt tillåtet. Hur många hushåll i kommunen som komposterar är svårt att uppskatta, troligen är det inte mer än ca 10%, vilket motsvarar ca 250 ton avfall per år. Hemkomposteringen borde genom ökade informationsinsatser kunna öka kraftigt, speciellt på landsbygden. Målsättning till 2004: 50% av landsbygdshushållen och 25% av villahushållen i tätort ska kompostera sitt grönsaksavfall 30% av landsbygdshushållen och 20% av villahushållen i tätort ska kompostera sitt matavfall Om man uppnår de uppsatta målen kunde denna mängd ökas till 750 ton. Sedan 1999 gäller enligt avfallsförordningen anmälningsplikt för varmkomposter. Innan dess gällde tillståndsplikt i Mariestads kommun. Miljökontoret har sedan 1996 fått in 52 anmälningar eller ansökningar innefattande kompostering av matavfall. Sannolikt är det många fler som komposterar matavfall i kommunen, men hur stor den siffran är svårt att uppskatta. Problem Mycket tidsintensivt informationsarbete krävs för att öka hemkomposteringen. Organiskt avfall från hushåll som av olika skäl ej komposterar själva bör utnyttjas bättre än till förbränning. 23

Regelsystemet kring användningen av matavfall som foder har ändrats, vilket gjort hanteringen såväl dyrare som administrativt krångligare Det är svårt att uppskatta hur många som komposterar. Vid storkök, restauranger, livsmedelbutiker och liknande företag som har mycket organiskt avfall förekommer knappast någon kompostering En varmkompost kräver viss skötsel och visst engagemang från innehavaren annars kan problem med lukt och dålig kompostering uppstå. Åtgärdsförslag Kommunen skall verka för ökad hemkompostering genom diverse kampanjer. Uppföljning bör också ske, om hur de kompostbehållare som finns fungerar och vid behov ska fortsatt information ges hur om dessa ska skötas. Kommunen ska verka för ökad kompostering vid storkök o dyl. inrättningar. Speciellt vid skolor borde kompostering kunna användas i undervisningen och därmed öka elevernas kunskap inom detta område. Alternativt kan ett insamlingssystem för storköksavfall med central kompostering byggas upp. Här bör privata initiativ stödjas. Kommunen ska informera om reglerna kring matavfallshantering och förvaring. Kommunen ska informera om möjligheten att kompostera grönsaksavfall o.likn. tillsammans med trädgårdsavfall i öppna komposter. 4.2.2 Insamlat material utan producentansvar Småbatterier (<1 kg) Från 1 januari 1998 finansieras övergripande information, insamling, sortering och sluthantering via batteriavgifter som erläggs i förväg av batteritillverkare och importörer. Miljöfarliga batterier skall efter hand bytas ut mot mindre farliga. Kommunerna bär ansvaret för insamling och sortering. Viss ersättning utgår för sortering av batterier. Småbatterier lämnas på återvinningsstationerna, töms av Tekniska kontoret och sorteras sedan på Nya REHMA. Man kan även lämna batterier på miljöstationerna. Även dessa körs av Skaraborgs Miljöhantering till Nya REHMA. Här sorterades 5,4 ton batterier från Mariestads kommun under 2001, därav var 25 kg knappceller och 190 kg nickel-kadmiumbatterier. Batteriinsamlingen har varit relativt effektiv de senaste åren, därför väntas denna mängd inte öka i någon större grad. Apparater med inbyggda miljöfarliga batterier ingår i producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter. 24

Bångahagens återvinningscentral Textil Textil kan lämnas på de flesta av återvinningsstationerna i kommunen samt till några ideella organisationer. Under 2001 insamlades 48 ton kläder på återvinningsstationerna. Containrarna töms regelbundet av UFF i Göteborg. Hur stora mängder övriga organisationer har samlat in är osäkert. Fr.o.m. 2002 sköts insamlingen av Nordic Relief i uppdrag av Läkarmissionen och Erikshjälpen. Metallskrot Under 2001 insamlades 680 ton fragmenterbart skrot på Bångahagen. Skrotet körs till Halmstad där det fragmenteras och återvinns av Stena Gotthard AB. Genom bättre sortering kan en viss ökning ske de närmaste åren. Kylmöbler Ansvaret att omhänderta freon ur kylar och frysar ligger på kommunerna. Under 2001 lämnades 1072 kylar och frysar på Bångahagen. Kylskåpen transporteras f.n. till Bresch AG i Neumunster i Nordtyskland för omhändertagande av freon och annat material. På lång sikt bör en minskning ske av mängden freon, eftersom moderna kylskåp inte innehåller freon. Användbara saker Användbara saker tas sedan våren 1994 emot på Bångahagen. Dessa saker hämtas av Jula BK respektive Kyrkans Second Hand och säljs sedan på loppmarknader m.m. Problem Mycket slängs trots ovanstående möjligheter. Reparation/renovering bör öka. Åtgärdsförslag Kommunen bör verka för ökad källsortering och återvinning inom olika bostadsområden. 25

4.2.3 Hushållens farliga avfall (Se vidare 7.10 specialavfall). Hushållens farliga avfall kan lämnas till miljöcontainer vid OK/Q8 bensinstation på Leverstadsvägen, vid brandstationen, i Lugnås, vid bensinstationerna i Sjötorp och Lyrestad samt vid Bångahagens avfallsanläggning. Under båtsäsongen finns även en liten miljöstation vid Båtgården på Ekudden. Det farliga avfallet transporteras till SAKAB eller annan godkänd destruktör av Skaraborgs Miljöhantering AB. Borttransporterade mängder från hushåll och mindre firmor redovisas i Bilaga 2. Insamling av farligt avfall och elektronik på Bångahagen Problem Farligt avfall deponeras utanför miljöstationerna, när dessa är stängda. Småföretag får inte utan anmälan transportera sitt eget farliga avfall men gör det ofta ändå. Miljöstationerna används även av företag. Åtgärdsförslag Information till hushåll och företag förbättras. Alla personer som hanterar farligt avfall erbjuds regelbunden utbildning, även personal vid bensinstationer o dyl. Åtgärder skall också riktas mot producenter och försäljare, vilka uppmanas att informera om hur eventuella rester, kasserade produkter etc. tas omhand. Gemensam insamling av farligt avfall från småföretag organiseras. 4.2.4 Kärl- och säcksopor Avfallsmängden i Mariestads kommun, se bilaga 2. Sedan 1 juli 1996 sköter kommunen sophämtningen i egen regi. Hushållens restavfall omlastas på Bångahagen och körs sedan till Lidköpings Värmeverk AB, där energin i avfallet 26