Viken-projektet enligt CPM:s ekonomiska rapport september 2010 Olov Holmstrand 2010-12-20 1. Inledning Continental Precious Minerals (i fortsättningen CPM), ett kanadensiskt prospekteringsföretag, har i en rapport i september 2010 redovisat de praktiska och ekonomiska förutsättningarna för utvinning av uran, molybden och vanadin ur alunskiffer i Oviken i Jämtland. Detta är den första konkreta redovisningen av ett projekt för uranutvinning i Sverige sedan tillståndsansökan för uranbrytning i Pleutajokk (Arjeplog) i början av 1980-talet. CPM:s rapport har rubriken: Preliminary Economic Assessment on the Viken MMS Project, Sweden, daterad 10 september/ 19 oktober 2010. MMS är förkortning för Multi Metal Sediment (flermetallsediment, dvs alunskiffer). CPM har huvudkontor i Toronto, Kanada, men verksamheten är helt inriktad på uranprospektering i Sverige. CPM är det prospekteringsföretag som innehar flest undersökningstillstånd som avser uran i Sverige. Enligt företagets hemsida i början av december 2010 totalt 72 tillstånd. Av dessa avser 59 alunskiffer och 13 urberg. Ett flertal av tillstånden avser alunskiffer vid södra delen av Storsjön i Jämtland. CPM tycks ha som policy att inte ange uran som förstahandsintresse för undersökningstillstånden, även när det inte finns minsta tvivel om att tillstånden enbart sökts för uran. Som exempel kan nämnas urbergsförekomsterna Pleutajokk i Arjeplog samt Lilljuthatten och Nöjdfjället i Krokom, vilka var föremål för omfattande undersökningar i början av 1980-talet med enda syftet att dokumentera förekomsterna av uran. 2. Bakgrund - Uran och tidigare uranutvinning i Sverige Det finns betydande mängder uran i Sverige både i urberg och alunskiffrar. Förekomsterna i urberg är många, små och spridda över landet, framför allt i Norrland. Alunskiffrar finns i flera större områden från Skåne i söder till Lappland i norr. Den genomsnittliga uranhalten är låg i alla svenska förekomster, maximalt några 100 gram per ton, motsvarande ett par tiondels promille av bergmassan. I tunna sprickor i urberg kan uranhalten vara betydligt högre, men mängden i varje spricka är ändå liten och kräver samtidig brytning av stora mängder omgivande berg, vilket gör genomsnittshalten låg. Uranmalmer som bryts i skilda delar av världen har oftast avsevärt högre genomsnittlig uranhalt, ibland upp till flera tiotals procent. Under 1940-talet fram till början av 1980-talet genomfördes omfattande undersökningar av svenska uranförekomster både i urberg och alunskiffer. Bland de områden som undersöktes med bland annat borrningar var Södra Storsjöområdet i Jämtland, dvs alunskifferområdet på båda sidor om Storsjöns södra vik med Myrviken-Oviken i väster och Fåker-Hackås i öster. Där konstaterades stora mängder alunskiffer med uranhalt på maximalt ett par 100 gram per ton. Förskjutningar i berggrunden i samband med att fjällkedjan bildades har medfört att de ursprungliga alunskifferlagren hade skjutits ihop ungefär som korten i en kortlek och bildat onormalt tjocka lager, upp till ca 200 meter. Den totala mängden uran i de svenska alunskiffrarna är mycket stor, eftersom det finns mycket stora mängder alunskiffer, men den låga uranhalten gör eventuell brytning dyr och miljöpåverkan mycket stor, eftersom mycket stora mängder berg måste brytas och processas för att få fram några betydande mängder uran. Trots detta har de svenska urantillgångarna fått rykte att vara bland de största i världen. Siffran 15% av världens uran förekommer ofta och härstammar från orealistiska påståenden inom Ranstadprojektet i Västergötland under 1970-talet. Men i IAEA:s senaste officiella redovisning 2009 av så kallade säkerställda tillgångar (dvs påvisat tekniskt och ekonomiskt brytbara) är den svenska andelen bara ett par promille. De stora olikheterna i sifferuppgifterna beror på missvisande sammanblandning av de båda begreppen fysisk mängd och malm.
Som ett led i att etablera svensk kärnkraft och tillverka svenska kärnvapen startades en urangruva i Ranstad i Västergötland på 1960-talet. Miljöpåverkan av alunskifferbrytningen i Ranstad blev kraftig, projektet var olönsamt och det stoppades slutligen av kommunala veton i de berörda kommunerna Falköping och Skövde. I slutskedet av Ranstadprojektet inriktades den planerade verksamheten på fullutvinning, dvs man skulle utvinna även en del av de övriga metaller mm som finns i alunskiffern. Men det var uppenbart att fullutvinningen bara var ett sätt att marknadsföra projektet annorlunda, eftersom ekonomin helt var baserad på uranutvinningen som grundförutsättningen för projektet. Storskalig brytning av alunskiffer har även ägt rum för att framställa olja i Kvarntorp i Närke och på Kinnekulle i Västergötland. I anslutning till oljeutvinningen i Kvarntorp utvecklades metoden att utvinna uran ur alunskiffer och en mindre mängd uran producerades innan verksamheten i Ranstad startades. Eftersom uranbrytning i Sverige konstaterades vara olönsam upphörde uranundersökningarna i mitten av 1980-talet. Från 2003 började emellertid uranpriset stiga och med början 2005 har ett 30-tal företag fått mer än 250 undersökningstillstånd som uppenbart avser uran. Företagen är genomgående små och nybildade och ägnar sig bara åt prospektering. Verksamheten har starka inslag av spekulation. Enligt minerallagstiftningen kan företagen ange något av ett stort antal metaller och mineral och därmed automatiskt få tillstånd att även leta efter uran. Antalet tillstånd som uttryckligen avser uran är därför betydligt mindre än antalet som i praktiken avser uran, eftersom en del av företagen verkar vilja dölja att de egentligen är intresserade av uran. 3. CPM:s undersökningar i Södra Storsjöområdet I början av 2005 fick CPM de första undersökningstillstånden, bland annat i området vid södra delen av Storsjön. Formellt beviljades tillstånden ursprungligen till företaget Geoforum Scandinavia AB, vilket ägs av Michael Bromley-Challenor, som även är vice VD i CPM. Geoforum tycks ha funktionen av spårhund eller bulvan och genomför dessutom mycket av det praktiska prospekteringsarbetet åt CPM i Sverige. Enligt den ekonomiska rapporten har CPM 28 undersökningstillstånd vid södra delen av Storsjön, se tabellen i Figur 1. I slutet av 1970-talet undersöktes Storsjöområdet av Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) med bland annat 27 borrningar. CPM anger att 19 av dessa borrningar ligger inom eller i anslutning till CPM:s undersökningstillstånd. CPM har inom och i anslutning till undersökningstillståndet Viken genomfört egna borrningar enligt följande: 2006: 11 borrhål på totalt 2 084 meter 2007: 51 borrhål på totalt 9 744 meter 2008: 71 borrhål på totalt 14 465 meter Sammanlagt alltså 133 borrhål på totalt 26 293 meter Alla borrningar anges ha varit vertikala så kallade kärnborrningar, som ger möjlighet att få upp borrkärnor (provbitar) från berggrunden. Borrkärnorna har analyserats kemiskt med avseende på metaller mm.
Figur 1. CPM:s redovisning av undersökningstillstånd. 4. CPM:s översiktliga beskrivning av området för dagbrott Med utgångspunkt från borrningarna och kemiska analyser av borrkärnorna har CPM låtit konsulter beräkna berggrundens innehåll av uran, molybden och vanadin. Metallmängderna har beräknats i fyrkantiga celler med måtten 25x25x10 meter. Därefter har beräknats vilka delar av berggrunden som med tillgänglig kunskap skulle vara lönsamma att bryta vid vissa antagna metallpriser och kostnader för utvinningen. Beräkningarna redovisas bland annat på en svårtolkad figur med rubriken Perspective View of the Pit Shell and Mineralized Shale Domain, Looking East. Figuren, som återges nedan som Figur 2, är uppenbarligen en kartbild sedd i perspektiv från väster och med stranden av Storsjön markerad med en vit rand i övre vänstra hörnet. Gränsen för undersökningstillståndet Viken är markerad till höger. Röd färg betecknar troligen lämpliga områden för dagbrott. Det bör framhållas att alunskiffer och undersökningstillstånd finns inom ett betydligt större område och att avgränsningen sannolikt begränsats till områden med tillräcklig information.
Figur 2. CPM:s perspektivkarta av möjligt dagbrott (markerat med rött), sett från väster. Med stor sannolikhet är perspektivkartan underlag för avgränsningen av dagbrott ( Continental Conceptual Pits ) som redovisades 2009-12-08 av det australiska företaget Aura Energy, vilket också har undersökningstillstånd vid södra delen av Storsjön och vars relation till CPM är oklar. Auras redovisning har ritats över på en mera begriplig bakgrundskarta, Figur 3, vriden som i CPM:s perspektivkarta med norr är mot vänster. Figur 3. CPM:s dagbrott enligt Aura Energy inlagt på en vanlig karta, vriden på samma sätt som figur 2, så att norr är mot höger.
5. CPM:s detaljerade beskrivning av de planerade dagbrotten Uppenbarligen med utgångspunkt från beräkningar av mest fördelaktiga delar av området för brytning och utvinning har CPM detaljredovisat två separata dagbrott norr om Oviken. Kartan i CPM:s rapport är svårtolkad och det framgår inte hur brotten skulle ligga i relation till omgivningarna frånsett att genomförda borrningar har markerats. Därför har brottens ytterkontur kunnat föras över på en mera begriplig detaljkarta, Figur 4, vilken också finns i CPM:s rapport och med syftet att enbart redovisa borrhålsplaceringar. Figur 4. Södra och norra dagbrottet enligt CPM:s detaljredovisning. Ytterkonturen överförd på CPM:s detaljkarta över området norr om Oviken.
De båda dagbrotten omfattar sammanlagt cirka 1,7 kvadratkilometer enligt CPM. Detta måste betraktas som minimimått med hänsyn till tillfartsvägar, säkerhetszoner mm. Södra brottets djup anges till 145 meter och det norra till 129 meter. Följande uppgifter lämnas beträffande mängder mm: Södra brottet Norra brottet Sammanlagt Alunskiffer milj. ton 138,5 84,6 223,1 Avfallsberg milj. ton 59,5 52,7 112,2 Kvot avfall/skiffer 0,42 0,62 0,5 Metallvärde USD/ton 90,21 88,54 Det framgår att södra brottet är lönsammare än det norra, vilket förklarar att CPM vill starta brytningen i det södra. 6. Projektets delar På en översiktlig karta i CPM:s rapport redovisas schematiskt huvuddelarna av projektet. Kartan återges nedan, Figur 5, och verkar inte vara helt slutförd. Det finns en tom rektangel i övre högra hörnet och förklaringar saknas till siffrorna i rutorna intill de olika delarna av projektet. Av redovisningen i rapportens text framgår emellertid att siffrorna betyder följande: 1. Södra dagbrottet 2. Norra dagbrottet 3. Processanläggningen 4. Upplag för avfallsmassor (som inte ska processas) 5. Upplagsområde för lakrester från processanläggningen. Figur 5. CPM:s översiktskarta över lokalisering av projektdelar. De båda dagbrotten ligger på höjdryggen norr om Ovikens by. Södra dagbrottet, där brytningen är tänkt att börja, ligger mycket nära byn. Processanläggningen är avsedd att ligga i sluttningen väster om södra dagbrottet. Det innebär sannolikt att processanläggningen kommer att bli fullt synlig från bebyggelsen i Myrviken. Norr om dagbrotten ligger ett stort upplag för avfallsmassor, dvs jord, kalksten och alunskiffer som är oekonomisk att processa. Brytningen ger ca hälften så mycket avfallsmassor som processad alunskiffer.
På kartan, Figur 6 har CPM:s underlag förts över till en vanlig karta. Det framgår tydligt att de totala ingreppen i området blir så omfattande att det är rimligt att dra slutsatsen att hela området Oviken-Myrviken förvandlas till ett industriområde. Utöver vad som redovisas på kartan tillkommer fler, mindre anläggningar samt vägar till och mellan de olika anläggningsdelarna. Figur 6. CPM:s underlag överfört på en mera begriplig karta. Deponin för avfallsberg kommer i verkligheten troligen inte att placeras norr om dagbrotten i enlighet med kartan, eftersom avfallsområdet också är utpekat som lämpligt dagbrott enligt kartorna i Figur 2 och 3. Om det i rapporten redovisade 16-årsprojektet skulle komma att genomföras tyder allt på att brytningen sedan fortsätter i angränsande områden och åtminstone inom området på kartorna i Figur 2 och 3. Detta skulle även överensstämma med att CPM marknadsför hela området som en av världens största mineraltillgångar.
I en tabell, Figur 7, redovisar CPM arealbehovet för projektets olika anläggningsdelar. Figur 7. CPM:s redovisning av arealbehov för anläggningsdelarna. Dagbrott De båda dagbrotten omfattar totalt ca 1,7 kvadratkilometer enligt CPM. I verkligheten blir arealåtgången troligen minst 2 kvadratkilometer med hänsyn till säkerhetszoner, tillfartsvägar mm. Brytningen avses starta i det södra dagbrottet, eftersom detta är något mera lönsamt. När brytningen efter 10 år startar i norra dagbrottet avses avfallsberg och lakrester deponeras i det södra brottet. Totalt avser brytningen 335,3 miljoner ton skiffer och avfallsberg. Detta motsvarar ca 128,5 miljoner kubikmeter fast berg eller med normal svällning ca 180 miljoner kubikmeter söndersprängt berg. Efter avslutat projekt kommer de båda dagbrotten att vattenfyllas. Avsikten är sålunda inte att de skall fyllas igen helt och återställas. Huvuddelen eller allt avfall kommer att ligga kvar i deponierna för avfallsberg och lakrester. Deponi för avfallsberg Enligt CPM skall deponin ta emot allt avfallsberg från södra dagbrottet under de första 10 årens drift. Därefter kommer avfallsberget från norra dagbrottet att tippas i det södra. Detta skulle ge en deponi på knappt 1 kvadratkilometer med höjden 30 meter och volymen 26,6 miljoner kubikmeter. Detta är troligen för lite, eftersom volymen verkar vara underskattad med hänsyn till bergmaterialets svällning, när det är söndersprängt. Det är dessutom inte säkert att tippning i södra dagbrottet är möjlig av praktiska skäl eller miljöskäl. Avrinnande vatten från deponin måste samlas upp och renas, inte minst med hänsyn till att även alunskiffer med för låga metallhalter kommer att deponeras. När projektet avslutats är avsikten att täcka deponin med jord. Processanläggning Närmare beskrivning av processanläggningen saknas i CPM:s rapport. Anläggningen skall ligga väster om dagbrotten och kräva 24 000 kvadratmeter. Till detta kommer flera mindre anläggningar, vägar mm. Lakrestdeponi Enligt CPM skall lakresterna pumpas till en lakrestdeponi i ett skogs- och myrområde väster om Myrviken. Deponeringen skall åtminstone delvis ske inom vallar som avses byggas med avfallsmassor från dagbrotten. Närmare beskrivning av mängder mm saknas och området redovisas på en mycket svårläst karta, av vilken framgår att flera alternativa utsträckningar inom samma område har studerats. Ett av dessa alternativ har lagts in på kartan i Figur 8. Lakrestdeponin omfattar 5 kvadratkilometer enligt CPM:s tabell, Figur 7. Men enligt kartan, Figur 8 är omfattningen cirka 10 kvadratkilometer, dvs samma storleksordning som lakrestdeponin i anslutning till Sveriges för närvarande största dagbrott, koppargruvan i Aitik, söder om Gällivare.
Figur 8. Lakrestdeponi enligt CPM:s förslag nr 3. Klarningsmagasinet krävs för att ta hand om överskottsvatten från pumpningen och från nederbörd på deponin. Enligt CPM skall lakresterna pumpas till deponin endast under de första 10 årens brytning i södra dagbrottet. När brytningen startar i norra dagbrottet skall lakresterna fyllas i det södra. Detta är emellertid osäkert, eftersom dagbrottet kanske inte kan användas för lakrester av praktiska skäl eller miljöskäl. När projektet är avslutat är avsikten att lakrestdeponin skall täckas med jord. Pumpledning för lakrester Lakresterna kommer att pumpas uppslammade i vatten till lakrestdeponin. Ledningen blir 10 kilometer lång och kräver en ledningsgata med bredden 25 meter, vilket kräver totalt 25 000 kvadratmeter mark. Sannolikt måste ledningen grävas ner för att inte frysa under vintern.
7. Projektets tidplan Tabellen i Figur 9 redovisar den planerade brytningen. Efter två års förberedande arbeten genomförs den aktiva brytningen för utvinning under 16 år. Utöver detta tillkommer tid efteråt för återställning. Det är emellertid mycket osannolikt att CPM endast avser att genomföra brytning under 16 år. Allt talar för att avsikten är att etablera långvarig brytning inom åtminstone det på kartorna i Figur 2 och 3 redovisade området, troligen ännu mera. Figur 9. Översiktligt produktionsschema för dagbrytningen. Mängder angivna i ton. 8. Brytningens praktiska genomförande Brytningen inleds med att jordlagren schaktas bort. Kalksten ovanpå skiffern avlägsnas genom sprängning. Skiffern avses schaktas bort genom fräsning utan sprängning. Därefter krossas skiffern och finmals innan den kan lakas i processanläggningen. Processanläggningens kapacitet anges till 40 000 ton/dag under 350 dagar per år. Totala årskapaciteten anges till 14 miljoner ton. Försök i liten skala har gjorts för att utvinna uran, molybden och vanadin. Uran och molybden har utvunnits med basisk lakning med natriumkarbonat. Lakningen kan ge utvinning upp till 91% av uran och 99% av molybden. Kemikalieåtgången är stor beroende på svavelinnehållet i skiffern. Denna lakning ger ingen vanadinutvinning. Vanadin kan utvinnas genom att skiffern rostas (bränns) i ett eller två steg. Därefter kan lakning ske med kaustiksoda som ger upp till 90% vanadinutvinning. Rostningen förväntas ge energiöverskott för anläggningen som helhet beroende på skifferns innehåll av ursprungligen organiskt kol (ca 10%) och svavel (ca 5%). Överskottsenergin föreslås användas i utvinningsprocesserna och för att alstra el. Sannolikt fodrar rostningen avancerad rökgasrening för att inte ge skadliga luftutsläpp.
Det krävs fortsatta utvinningsförsök i större skala. Ett preliminärt processchema framgår i Figur 10. Figur 10. Processchema för utvinningen av uran, molybden och vanadin.
9. Ekonomi och produktion CPM:s rapport innefattar ganska omfattande ekonomiska överväganden och beräkningar som inte har granskats. Sammanfattningsvis redovisar CPM följande nyckeltal för projektet: - Nettonuvärde med 6,5% ränta: 1,039 miljarder USD (ca 7 miljarder SEK) - Internränta 10,3% - Återbetalningstid från driftstart 7,1 år - Medelvärde för processad skiffer under drifttiden 89,57 USD/ton - Medelkostnad för driften under drifttiden 50,64 USD/ton Detta bygger på följande möjliga utvinning och försäljningspris: Utvinning % USD/pund Uran 85 65,3 Molybden 85 15,0 Vanadin 90 15,0 CPM redovisar följande produktion per år: - Uranoxid: 4 797 000 pund motsvarande ca 2 160 ton/år - Molybden: 7 074 000 pund motsvarande ca 3 180 ton/år - Vanadin: 55 573 000 pund motsvarande ca 25 000 ton/år Det kan konstateras att uranproduktionen skulle överstiga det nuvarande uranbehovet i Sverige, vilket är 1 800 ton per år enligt IAEA. 10. Avslutande kommentarer Avsikten med den här skriften har varit att på ett någorlunda begripligt sätt redovisa effekterna av storskalig alunskifferbrytning i Södra Storsjöområdet. CPM:s rapport är delvis svårläst på engelska och med många fackuttryck. Kartorna har mycket dålig kvalitet och en del går nästan inte att läsa över huvud taget. De ekonomiska utvärderingarna i rapporten kräver specialkunskaper och har därför inte närmare granskats. Koppargruvan Aitik, söder om Gällivare är Europas största dagbrott. Det är svårt att på nätet få fram säkra uppgifter om dagbrottet i Aitik. Yttermåtten anges emellertid till 2 800 x 1 000 meter och maximala djupet till 350-400 meter. Arealen bör vara ca 2 kvadratkilometer och totala brytningen uppges hittills vara ca 800 miljoner ton motsvarande ca 270 miljoner kubikmeter. Lakrestmagasinet i Aitik omfattar drygt 10 kvadratkilometer. CPM:s redovisade Viken-projekt omfattar dagbrott med den sammanlagda arealen 1,7 kvadratkilometer och djupet 129-145 meter. Sammanlagda brytningen anges till 335 miljoner ton motsvarande ca 130 miljoner kubikmeter. Lakrestmagasinet enligt kartredovisningen omfattar ca 10 kvadratkilometer. Viken-projekt är sålunda närmast jämförbart med Aitik ifråga om framför allt arealpåverkan. Till skillnad mot Aitik berör emellertid Viken-projektet till stora delar bebodda och uppodlade kulturbygder med undantag av lakrestmagasinet. Hela området som berörs av Viken-projektet ingår i riksintresseområdet för friluftsliv Storsjöbygden. Delar av området är även av riksintresse för naturvård och kulturmiljövård. Det borde inte vara rimligt att exploatera ett sådant område för storskalig industri och i slutänden skapa en restmiljö utan värden efter avslutad brytning.