Tema: Från molekyl till läkemedel

Sydvästra Läkemedelskommittén Utbildning i medveten läkemedelsanvändning & Nyanserad läkemedelsinformation Nummer 5 december 2006 FiF Farmaka i Fokus Information från Sydvästra Läkemedelskommittén Tema: Från molekyl till läkemedel Per Andersson drog storpublik Om nya dyra läkemedel och kommittéernas roll Jan Hasselström

FiF Från molekyl till läkemedel Endast små förbättringar är oftast resultatet vid läkemedelsutveckling, men ibland kommer ett historiskt genombrott. En tisdag i september var det åter nästan fullsatt i salen bredvid matsalen på Huddinge sjukhus. Föreläsare var Docent Per Andersson. Han är enhetschef för Biverkningsenheten, Klinisk farmakologiska avdelningen på Karolinska Universitetssjukhuset, och har bland annat arbetat 19 år inom läkemedelsindustrin. Traditionell Läkemedelsutveckling Det ena jag vill säga är att det inte blir någon läkemedelsutveckling om man inte tar små steg i sänder. Det andra är att man någon gång kan komma på ett läkemedel som botar. Eftersom jag själv deltagit i utvecklingen av imatinib (Glivec) så har jag sett att ibland kan ett stort genombrott ske av en slump och förstås med samtidig god planering. Klinisk forskning baseras på ett samspel. Hälsooch sjukvården är en viktig part, med intresserade och engagerade kliniker samt tillgång till lämpliga patienter. Akademins vetenskapsmän är viktiga, och industrin har de finansiella krafterna. Satsningar Att utveckla ett nytt läkemedel tar tio till tolv år från det att man startar forskningen till dess att man har ett godkänt läkemedel på marknaden. De officiella kostnaderna för att få fram ett nytt läkemedel beräknas nu vara mer än 5,8 miljarder kronor. Läkemedelsutveckling brukar delas in i olika faser. Utvecklingsforskning. Många läkemedelsupptäckter har kommit till av en slump, även i modern tid. En ny metod är rational drug design där man utvecklar receptorligander eller antikroppar mot specifika receptorer av betydelse för sjukdomstillståndet. Andra sätt är att screena stora bibliotek av substanser från växtriket eller syntetiskt framställda molekyler. Computer-aided design innebär att man med avancerad datoranalys söker beräkna den bäst tänkbara läkemedelsmolekylen till en viss receptorkonfiguration. Inom Preklinisk forskning är farmakologi, säkerhetsfarmakologi och toxikologi de viktigaste momenten. Toxikologiska studier i djurförsök syftar till att karaktärisera potentiella biverkningar. Studierna är också viktiga för att kunna uppskatta en säker dosering till människa, speciellt en säker startdos när man för första gången ska använda substansen. Inom Klinisk Utveckling brukar man indela läkemedelsutvecklingen i Fas I Fas IV. I Fas I fokuserar man på säkerhet och tolerans, och oftast testas läkemedlet på friska försökspersoner. I Fas II har man för första gången patienter med den aktuella sjukdomen vars behandling man avser studera. Studierna är dubbel-blinda, placebo-kontrollerade, randomiserade, oftast med fixa doser. Fas II fokuserar på att testa om läkemedlet har den eftersträvade effekten. I Fas III eller Full Development avser man visa utveckling av en ny indikation och att läkemedlet har avsedd effekt och säkerhet för de kliniska mått man studerar. Antalet försökspersoner baseras på effektmått, och kan därför variera mellan endast tio och upp till tusentals patienter. Fas IV är den utvecklingsfas som startar efter att registreringshandlingarna insänts till läkemedelsmyndigheterna. Syftet är att studera speciella effekter eller biverkningar som är av intresse för huvudindikationen. Få läkemedel når ända fram En mycket stor andel substanser slås ut under utvecklingstiden. Man screenar 5000-10 000 substanser för att få fram en ny substans till marknaden, och den substansen kan i sin tur stoppas av andra orsaker. Imatinib ett av genombrotten Jag har varit med om ett medicinskt genombrott. Imatinib är ett läkemedel som inneburit en revolution. Det är första gången man fått fram en molekyl som specifikt gått in på en kemisk defekt som orsakar cancer. Två forskare i Philadelphia identifierade en genmutation hos patienter med KML (kronisk myeloisk leukemi) redan under 1960-talet. Ett DNA segment saknades i kromosom 22, Philadelphiakromosomen (Ph), som förekommer hos de flesta patienterna med denna sjukdom. På 1980-talet kunde David Baltimore och Owen Witte visa att Ph-kromosomen var den huvudsakliga orsaken till KML genom att den producerade ett enzym, som gav upphov till ohämmad celltillväxt och celldelning. Enzymet var Bcr-Abl tyrosinkinas. Därmed hade man hittat ett genetiskt target för leukemin. 2

På 1990-talet föreslog en forskare, Brian Druker, att man borde kunna stoppa Bcr-Abl aktiviteten genom att behandla med en lämplig tyrosinkinashämmare. Ett omfattande screeningprogram för olika Bcr-Abl tyrosinkinashämmare inleddes. STI571, som sedan blev imatinib, uppvisade en hög specificitet för Abl-, platelet-derived growth factor receptor (PDGF-R) samt c-kit tyrosinkinaser. Den höga specificiteten för Abl tyrosinkinas gjorde STI571 till en mycket lämplig läkemedelskandidat att ges till patienter med KML. Hur såg den kliniska fasen av läkemedelsutvecklingen ut? Den var synnerligen snabb. I juni 1998 startade den första Fas I-studien, och gav anmärkningsvärt goda resultat. Fas II-programmet startade 1999 och visade att en hög andel av KML patienter svarade på behandlingen i accelererad fas. Tre pivotala studier med STI571 i fas II låg till grund för registreringen, och FDA kunde redan efter 10 veckors granskning av resultaten godkänna imatinib för behandling av KML i USA 2001. Per Andersson Framtiden Framtiden ser ljus ut trots en tuff verklighet. Det görs mycket stora ansträngningar att utveckla nya, innovativa läkemedel. I de flesta fall är det bara mindre förändringar i effekt eller biverkningar man ser från ett läkemedel till ett annat, men i ett längre perspektiv blir även denna stegvisa läkemedelsutveckling betydelsefull för våra patienter. Ibland sker det ett genombrott, vilket då ofta beror på en kombination av tur, skicklighet och uthållighet, när man uppfattat sig vara inne på rätt spår. TEXT: EVA BRENCKERT Fetma som riskfaktor ytterligare ett läkemedel att ta ställning till De tre förekommande läkemedlen vid övervikt har en begränsad viktreducerande effekt som inte kvarstår efter avslutad behandling. Effekter på sjuklighet eller dödlighet har inte visats. Orlistat (Xenical) framstår med sin mer gynnsamma biverkningsprofil och lägre pris som ett förstahandsmedel. Basen i överviktsbehandlingen är fortfarande kalorireducerad kost och måttlig fysisk aktivitet. I SBU s rapport från 2002 Fetma problem och åtgärder framgår att det stora problemet, oavsett metod, är att viktminskningen i regel inte består. Inom något år har de flesta som initialt lyckats gå ner i vikt återvänt till ursprungsvikten. Därför är det synnerligen angeläget att utveckla och utvärdera långsiktig behandling som syftar till bestående viktminskning. Rimonabant (Acomplia) inom förmånssystemet Läkemedelsförmånsnämnden godkände i november 2006 att läkemedlet rimonabant under vissa förhållanden skulle kunna förskrivas med samhällsstöd. Begränsningarna är desamma som för sibutramin (Reductil) och orlistat (Xenical), det vill säga BMI över 35 eller BMI över 28 och samtidig diabetes eller höga blodfetter. Läkemedlet skall förskrivas som del i ett kombinerat viktbehandlingsprogram. Beslutet gäller fram till slutet av 2008, då företaget förväntas inkomma med ytterligare dokumentation som visar på en eventuell gynnsam effekt vid långtidsanvändning. Rimonabant påverkar det endocannabinoida systemet, ett av kroppens belöningssystem. Det blockerar en av de receptortyper till vilket cannabinoider binder och påverkar på detta vis energibalansen och glukos- och lipidomsättning. 3

FiF forts. från sid 3 Kliniska undersökningar stort bortfall Läkemedlet har undersökts i 4 stora kliniska studier. Majoriteten (95 procent) av deltagarna var under 65 år. I alla dessa studier har man sett positiva effekter vid jämförelse med dietbehandlade patienter, på kroppsvikt, midjemått, blodfettsnivåer och insulinkänslighet. Ingen direkt jämförelse har gjorts med de redan etablerade medlen orlistat (Xenical) eller sibutramin (Reductil). Detta medför att eventuella skillnader i effekt mellan medlen är svårvärderade. Mer än 40 procent av patienterna i både placebogrupp och läkemedelsgrupp avbryter studierna i förtid. Detta motsvarar vad som setts för övriga viktminskningsmedel. I genomsnitt bidrar rimonabant med 4-5 kg viktnedgång efter 2 års behandling. Hos de patienter som slutar med medlet kommer vikten att överstiga vikten för placebogruppen efter 2 år (se figur 1). Erfarenheter överstigande 2 år saknas. Priset motsvarar det för sibutramins högre dos. I brist på studier med hårda utfallsdata återstår effekt, pris och biverkningsprofil. Alla tre överviktsmedel visar en blygsam effekt på viktreduktion. Hårda end-points saknas Precis som för övriga läkemedel mot övervikt saknas studier med hårda utfallsdata, till skillnad från vid ordinarie behandling av t ex diabetes med diabetesmedel eller hypertoni med antihypertensiva där effekter på hjärtkärlsjuklighet studerats. Vad ska man välja? I Läkemedelsverkets rekommendationer om Förebyggande av aterosklerotisk hjärt- kärlsjukdom från 2006 påtalas att sibutramin är kontraindicerat för patienter med kardiovaskulär sjukdom och därför ter sig sibutramin som ett olämpligt medel för primär prevention av hjärt-kärlsjukdom. Vid all läkemedelsbehandling bör man vara överens med patienten om hur behandlingen går till, dess varaktighet och samtidiga insatser avseende mat och dryck (minus minst 500 kcal/dag) och fysisk aktivitet (minst 30 minuter av måttlig intensitet/dag). Vid insättning av viktsreducerande läkemedel bör en behandlingsplan och långsiktigt mål med behandlingen överenskommas med patienten. Vad skiljer de olika överviktsmedlen åt och finns det anledning att göra ett val eller rangordna medlen? I brist på studier med hårda utfallsdata återstår effekt, pris och biverkningsprofil. Alla tre visar en blygsam effekt på viktreduktion. Orlistat intar en särställning med sin längre användningstid, det saknas allvarliga biverkningar och effekten är likvärdig de andra viktminskningsmedlen. Kostnaden är också lägre. Figur 1. Förändring av kroppsvikten under två år (mean ± SEM) - ITT population. 20 mg/20 mg = 20 mg rimonabant under två år, 20 mg/p = 20 mg rimonabant under ett år, härefter placebo under ett år, P/P = placebo under två år. Källa: Läkemedelsverket Biverkningar De vanliga biverkningarna domineras av gastrointestinala och psykiska biverkningar, och bland de svåra biverkningarna sågs ett antal svåra depressioner trots att patienter med tidigare depressiva tendenser sållats bort. Under första studieåret sågs depressiva tillstånd hos 7,8 procent av de behandlade jmf med 4,6 procent i kontrollgruppen. Övriga psykiska biverkningar i form av ängslan, oro och sömnstörning var betydligt vanligare. Sibutramin är olämpligt vid blodtrycksförhöjning och kan också ge psykiska biverkningar i rätt hög utsträckning. Rimonabant visar möjligen även en liten positiv effekt på HbA1C utöver viktnedgång, men har samtidigt en hög frekvens psykiska biverkningar och en ökad frekvens allvarlig depression. Vi kan inte jämföra de tre olika medlen i studier, men med den lilla skillnaden i effekt jämfört med placebo bör vi tänka noggrant på biverkningsprofilen och diskutera även den sidan med patienterna innan vi skriver ut läkemedel. Priset måste vi alltid vara medvetna om. Källa Information från Läkemedelsverket 2006;17(5). ISSN 1101-7104 TEXT: JAN HASSELSTRÖM 4

Struktur kan öka kvaliteten när nya läkemedel införs Stockholms läns landstings specialläkemedelsprojekt syftar till att på ett strukturerat sätt introducera nya läkemedel eller nya indikationer för dyra läkemedel i landstinget. Ett annat viktigt syfte är att snabbare få fram kunskap om dessa läkemedel. Specialläkemedelsprojektet har nu startat. Projektet syftar till att hantera införandet av nya och potentiellt kostsamma läkemedel på ett strukturerat sätt. Det handlar alltså både om kvalitet och pengar. Vi ska kunna prognostisera och kontrollera kommande läkemedelskostnader på ett bättre sätt och samtidigt generera kunskap om de nya läkemedlen snabbare än vad som tidigare varit möjligt. Initiativet till projektet har kommit från Läksak tillsammans med Beställare Vård, Stockholms läns landsting. Horizon scanning är en central startpunkt i specialläkemedelsprojektet. Det innebär att man följer studier och rapporter för ännu inte godkända substanser och/eller indikationer. De nya substanserna värderas därefter utifrån dokumenterad effekt och den blivande patientgruppens storlek. Utifrån denna kunskap väljs läkemedel ut till olika delprojekt. Den pragmatiska definitionen av specialläkemedel är läkemedel som vanligtvis inte sätts in i primärvården. kliniskt relevanta effektmått. En hälsoekonomisk analys utförs med hjälp av data genererade i sjukvården. Man kan säga att man bekräftar och utvärderar effekterna i den dagliga sjukvården till skillnad från många studier där strikta kriterier begränsar patienturval och arbetsmetoder. Varför startades projektet? Bakgrunden är att trots att kostnadsutvecklingen för läkemedel har avstannat de senaste åren så har samtidigt kostnaden för specialläkemedel stigit med cirka tio procent årligen de senaste åren. Deras andel i den totala läkemedelskostnaden har stigit från 40 till 48 procent på tre år. Patentutgångar bland basläkemedlen har givetvis minskat den delen av kostnaderna, men med den kraftiga ökningen bland de nya specialläkemedlen kommer de totala kostnaderna snart att åter stiga. Äger projektet gör Olle Olofsson, Beställarkontor Vård och tillförordnad projektledare är docent Bo Ringertz, Läksaks vice ordförande. I många moment under arbetets gång kommer projektet ha täta kontakter med Läksak och dess expertgrupper. Där skapar man i samarbete med berörd specialitet ett protokoll, liknande kliniska prövningar, för införandet av den nya terapin. I senare steg utvärderas effekten av terapin via förutbestämda och TEXT: ARBETSGRUPPEN FÖR SPECIALLÄKEMEDELS- PROJEKTET GENOM MARIE PERSSON, SEHER KORKMAZ OCH BJÖRN WETTERMARK Mkr totalbelopp 3 000 2 500 2 000 1 500 1 000 500 0 (Kostnadsandel för specialläkemedel %) (40 %) (43 %) (45% ) 184 265 348 895 911 918 104 1 010 126 143 149 1 513 1 450 1 413 1 422 2003-H1 2004-H1 2005-H1 2006-H1 Basläkemedel recept/apodos Specialläkemedel recept/apodos Basläkemedel rekvisitioner Specialläkemedel rekvisitioner (48%) 418 Övrig information Genom att utveckla instrument för att följa upp och kvalitetssäkra användningen av bland annat EPO-produkter vid njumedicinska kliniken, förebereder Sydvästra Läkemedelskommittén ett specialläkemedelsprojekt med Ingegerd Odar-Cederlöf, docent, överläkare, avdelningen för klinisk farmakologi, som projektledare. 5

FiF Pierre Lafolie: - Landsting och industri måste samarbeta mer kring läkemedelsutveckling. - Min dröm är att alla patienter som kommer till sjukvården kan erbjudas att delta i forskning, säger Pierre Lafolie, docent och överläkare på enheten för klinisk farmakologi. Jag är intresserad av nya produkter, av att skapa ett intresse för och delta i utvecklingen av nya läkemedel. I läkemedelskommittén satt vi väldigt mycket och vägde fördelar och nackdelar mellan nya och befintliga läkemedel. Ibland kunde vi konstatera att de nya läkemedlen inte gav så mycket, men jag tycker att den arbetsinsats vi la ner på detta var oproportionerligt stor. Först har vi ett läkemedelsverk som bestämmer vilka läkemedel som ska godkännas, sedan har vi läkemedelsförmånsnämnden som gör sin bedömning. Sedan har vi alltså även en tredje instans som bestämmer vilka läkemedel som ska användas. Det gör att vi får för många filter innan nya viktiga läkemedel når fram till patienterna. Som exempel tar Pierre Lafolie bröstcancermedicinen Herceptin, som är väldigt dyr. Ungefär hälften av människor med en aggressiv form av bröstcancer blir friska om de får den här medicinen. Men Herceptin är så dyrt att det har förbjudits i många landsting. Besluten om att förbjuda användningen av Herceptin är nästan alltid lokala. Naturligtvis måste landstingen få möjlighet att styra över sin ekonomi, men jag tycker detta exempel på prioritering är nedslående då det skapar en sjukvård där inte alla patienter får ta del av utvecklingen. Beroende på var man bor i landet får man mer eller mindre bra vård. Spara rätt Vi kommer att få se en rad nya läkemedel som kostar pengar framöver, och naturligtvis måste vi hålla i plånboken så att vi lägger pengarna på rätt produkter. Då menar jag att vi inte kan vara alltför konservativa lokalt utan måste tillåta att de här produkterna används under de förutsättningar som våra myndigheter har givit. När det gäller läkemedlet i exemplet ovan, avslöjar det att agerandet styrs av kronor och inte av att hjälpa människor. Med Herceptin fanns det inget jämförelseobjekt. Det är skillnad om det kommer en ny blodtrycksmedicin, som enkelt går att ställa i relation till vad andra ger i förhållandena till kostnaderna. Men det är information som tas fram hos Läkemedelsverket och Läkemedelsförmånsnämnden. Nu har man läkemedelskommittéer som lägger på ytterliggare ett lokalt filter. Kommittéerna kostar dessutom ganska många miljoner om året att driva. Jag skulle hellre se att dessa pengar lades på forskning och utbildning. Inför mer forskning i landstinget För att utveckla ny teknik behövs tillgång till patienter. Om vi ser på sjukvården enbart som en kostnadsmassa, så kan det bli att vi behåller vad vi har och gör allting som vi alltid har gjort det. Även där har jag problem med läkemedelskommittéerna. Det ligger en viss konservatism inbyggd i läkemedelskommittéernas arbete, eftersom de fördröjer processen till att ett nytt läkemedel är ute på marknaden. I andra sammanhang, tex inom forskningsetiken, anses det oetiskt att fördröja ett läkemedels utveckling. Jämför med situationen för de HIV-smittade när de nya bromsmedicinerna kom. Pierre Lafolie vill att forskning ska ske på alla patienter som kommer in på sjukhus. Jag tycker att det finns ett ansvar hos sjukvården att på ett strukturerat sätt tillåta forskning. Min dröm vore att alla patienter som kom in skulle få möjlighet att delta i ett forskningsprogram. Då skulle vi snabbt öka kvaliteten och kunskapsmassan kring nya behandlingar och få ett bra grepp om hur vi ska göra. Samverkan mellan sjukvård och industrin nödvändig Orsaken till att vi inte har gjort så är att vi har varit oerhört kostnadsfixerade. Man tänker produktionsinriktat och strukturellt. När man gör det får man inte glömma bort att vi också måste ha en utvecklingsavdelning för annars skulle vi fortfarande behandla hjärtinfarkt med tre veckors sängläge, som man gjorde på 60-talet. Forskning och utveckling måste ta plats där patienterna finns. Jag tycker att forskning ska ske överallt, inte bara på universitetssjukhus utan även inom primärvården och psykiatrin. Om vi inte har samverkan mellan företagen och landstingen på det här området så hittar inte heller företagen rätt inom landstinget. Om vi samverkar kan vi skapa en bättre sjukvård, kanske inte idag, men till framtidens patienter. Vi säger att vi sparar pengar genom läkemedelskommittéernas arbete, men vi kan också spara pengar genom att vara mer effektiva. Jag tycker att det är oetiskt att vi inte har ett snabbare genomslag 6

forts. från sid 6 av nya läkemedel i vården på grund av kostnadsskäl. Pierre Lafolie är ändå positivt inställd till läkemedelskommittéernas arbete. Vardagsarbetet som läkemedelskommittén gör när de jämför nya läkemedel med varandra, är värdefullt. Det tycker jag inte ska upphöra. De utbildningar och IT-stöd som ges är till nytta för hela landet. Men eftersom vi har en begränsad kassa tycker jag att vi ska lägga pengarna där vi har mest nytta av dem. TEXT: EVA BRENCKERT Pierre Lafolie Om nya dyra läkemedel och kommittéernas roll För att sjukvården ska fungera och leva upp till rättmätiga krav på kostnadseffektivitet och modernitet måste de nya läkemedel som visas kostnadseffektiva komma till användning på ett bra sätt. Men vad är ett bra sätt? I det här numret av FiF luftas tankar om läkemedelsutveckling och betydelsen av att den kliniska forskningen får ha en rättmätig plats. Pierre Lafolie, klinisk farmakolog och avdelningschef för landstingets kliniska prövningsenhet på Karolinska Solna beskriver i en intervju med FiF sina farhågor för att läkemedelskommittéerna fungerar som bromsklossar för nya effektiva läkemedel. Tankar om att läkemedelskommittéerna skulle fungera som ett förbudsmaskineri liknar de som läkemedelsindustriföreningen (LIF) framfört om att kommittéerna överprövar myndighetsbeslut. varken kommittéer eller Läksak yttrat sig om. Att det inom landstinget sedan många år redan bedrivs klinisk forskning och utvecklingsarbete både på och utanför sjukhus är för mig en självklarhet. Den utveckling inom hjärtinfarktvården som Lafolie beskriver skulle till exempel inte ha varit möjlig utan bidrag från svensk klinisk forskning. Är kommittéerna dyra? I Lafolies framställning får man intrycket av kommittéerna som en byråkratisk dyr tungrodd instans frikopplad från vården. Sanningen är istället den att kommittéerna är en del av vården och bidrar till utbildning och nätverksbyggande vi genomförde förra året mer än 900 arrangemang med över 20 000 deltagare en förutsättning för att våra rekommendationer ska ta mark. Från min Stockholmshorisont ser det ut som om vi tvärtom bidrar till att myndigheters rekommendationer och beslut genomförs i vården på ett snabbt och effektivt sätt. Vi har flera goda exempel på att vården tagit till sig SBUs, LFNs och LMVs synpunkter om kostnadseffektiv användning av läkemedel i breda patientgrupper efter kommittéernas råd och informationsaktiviteter. Vi ser till exempel att användningen av 1:a-handsrekommenderade blodtrycksläkemedel och diabetesläkemedel där patentet löpt ut tar en rättmätig del av användningen. På så sätt får patienterna den bästa terapin samtidigt som landstinget kan frigöra resurser för satsningar inom andra områden, till exempel nya dyra och effektiva läkemedel inom cancervården. Att vi rekommenderar och inte förbjuder borde vara allmänt bekant vid det här laget, det slutgiltiga beslutet och ansvaret för om vilket läkemedel som ska förskrivas ligger fortfarande hos förskrivarna i samråd med patienten. Ur perspektivet ovan är det synd att Pierre Lafolie tar upp exemplet Herceptin som mig veterligt Visst ska landstinget och industrin samarbeta men frågan är om läkemedelskommittéerna är samarbetspartnern? I dag sker ett utbyggt samarbete mellan industrin och vården genom de kliniska prövningarna som är nödvändiga och viktiga. Kommittéerna har dock alltid ansett att det är grundläggande att vi får stå oberoende från industrin i vår information och fortbildning och våra bedömningar. Jag uppfattar ändå tonen hos Lafolie som i grunden positiv och inbjudande till samarbete. Kommittéerna har i flera sammanhang och diskussioner framfört betydelsen av forskning och utveckling med fokus på kostnadseffektiv användning av läkemedel. Flera jämförande kliniska studier som skulle behöva göras mellan nya och gamla beprövade läkemedel blir idag inte genomförda här finns kanske en gemensam mission? (JH) 7

FiF Kloka Listan Forum 2007 - Konferens om läkemedel Datum Torsdagen den 25 januari 2007 Tid Klockan 08.00 17.00 Plats Norra Latin, Drottninggatan 71 Målgrupp Läkare och sjuksköterskor med intresse för läkemedelsfrågor, politiker, beställare och informationsapotekare Inbjudan Se www.janusinfo.se Vid frågor Kontakta Ingrid Jägre, informationsansvarig Kloka Listan, enhetschef Fortbildning, Läkemedelscentrum, Stockholms läns landsting på 070-770 10 73 Sydvästra Läkemedelskommittén önskar er alla God Jul & Gott nytt år Väl mött 2007! Redaktionen Ansvarig utgivare: Jan Hasselström (JH), ordförande i Sydvästra Läkemedelskommittén. Redaktionskommitté: Ordf. Jan Hasselström, distriktsläkare Christer Norman (CN), distriktsläkare Birgitta Danielsson (BD), vetenskaplig sekreterare Anders Helldén (AH), klinisk farmakologi Karolinska, Huddinge, apotekare Cecilia Lenander (CL), informatör Teresa Alton-Borgelin. Artiklarna utarbetas i samråd med kliniker och experter inom relevanta terapiområden. Redigering/Layout: Åsa Overgaard, Kommittéservice och Information, Läkemedelscentrum Läkemedelskommitténs kansli: Sydvästra Läkemedelskommittén Alfred Nobels Allé 8, plan 9 141 83 Huddinge Telefon: 08-524 889 22 E-post: sydvastra.lk@sll.se Omslagbild: Pix Gallery Du kan även läsa Farmaka i Fokus som pdf, på: www. janusinfo.se Sök efter: Farmaka i Fokus 8

Kurser och aktiviteter i Sydvästra Läkemedelskommitténs regi: Update om läkemedel på Karolinska Huddinge Varje tisdag kl 12-13 Restaurang 61:an 19/12 Diabetesfoten definitivt inte bara läkemedel 30/1 KTB kan vårt tänkande påverka kroppsliga reaktioner? 6/2 Kloka Listan 2007 13/2 Sömn och äldre 20/2 Naturläkemedel/växtbaserade läkemedel om lagstiftning, biverkningar och interaktioner 27/2 Sportlovsuppehåll Kollegor emellan - farmakologi för sjuksköterskor En torsdag i månaden kl 14.00-16.45. Lokal: Alfred Nobels Allé 8 sal meddelas senare 11/1 Gynekologi Fredagsutbildningar* En fredag i månaden kl. 13.15-16.30 Huddinge Folkets Hus 26/1 Osteoporos 23/2 Lilla kirurgin 23/3 ADHD 20/4 Hematologi 25/5 Sjukskrivningar Läkemedelsinformation utan reklam En onsdag i månaden kl 12-13 restaurang Kringelgumman, Södertälje sjukhus 7/2 7/3 18/4 9/5 Program meddelas senare Allergirond Onsdag eller torsdag ungefär en gång i månaden kl.15.00-16.45. Inbjudan till ronderna skickas ut till vårdcentralerna via e-post. Se även allergicentrum Syds hemsida på intranätet Inuti, http://inuti. karolinska.se. Sök på Allergicentrum Syd Med reservation för ändringar i programmet! se även www.janusinfo.se *Föranmälan till Sydvästra Läkemedelskommittén via sydvastra.lk@sll.se