2. KÄRLEK Kärlekens tillämpning tredje delen: En tjänande kärlek (1 Kor. kap 9)

Tro Hopp - Kärlek 2. KÄRLEK Kärlekens tillämpning tredje delen: En tjänande kärlek (1 Kor. kap 9)

Paulus föredöme (kap 9) Aposteln Paulus vet, att han aldrig kan påverka de troende att tänka och handla i en viss riktning, om han inte själv går före som ett levande exempel. Genom att avsluta det avsnitt han just har gått igenom på ett personligt sätt, så anger han därmed klart och tydligt vilken princip som är rådande i hans eget liv. Paulus skulle aldrig kunna tänka sig att riskera en medkristens fall, bara för att hans egen teologiska övertygelse till varje pris måste få fritt spelrum. Då gör han hellre avkall på de praktiska yttringarna av övertygelsen! Poängen som Paulus vill ha fram är, att han i sin totala frihet kan släppa den friheten om det är nödvändigt! Den principen gäller inte bara ifråga om det som rör relationen mellan evangeliet och den judiska lagen. Paulus är angelägen om att visa, att samma regel är användbar på livets alla områden. Livet i dess helhet borde vara präglat av kärlek till medmänniskorna. I sitt eget liv, kan han peka på vissa rättigheter, som trots det måste underordna sig kärlekens princip! (1) Paulus rättigheter (9:1-12a) Som svar på sin fråga: - Är jag inte fri?, förväntar sig Paulus ett självklart jakande svar. Hans frihet har fog för sig och han ämnar nu förklara varför. För det första, så kan han frimodigt hävda ett anspråk, vilket visserligen ifrågasätts av en del. Det gäller statusen som apostel. Paulus tänker inte här gå i svaromål när det gäller den punkten, utan nämner bara i förbigående två bevis på sitt apostlaämbete: han har sett Jesus och han har utfört en apostels verk! Korintierna själva är ett synligt tecken på det sistnämnda. Vad för då hans apostlaämbete med sig för rättigheter? Enligt gällande regler, så ska en erkänd apostel inte behöva känna bekymmer för sitt uppehälle. Tvärtom, så är det den personens förmån att få ta emot en viss ersättning för sitt andliga ansvar. Det här har blivit så självklart, att utnyttjandet av rättigheten i sig har blivit ett bevis för någons apostlaskap. Paulus vet att det är just därför som han själv kritiseras. Han kan ju inte vara en riktig apostel, som inte bryr sig om att utnyttja de privilegier han har i kraft av sitt ämbete! 2

Paulus bemöter de som kritiserar honom på två plan. För det första, så är det inte själva utnyttjandet av rättigheten, utan den grund den vilar på, som är avgörande för rättighetens legitimitet. De naturliga principerna, att militären har rätt att få lön, vingårdsägaren har rätt till avkastningen och boskapsskötaren har rätt att ta undan sin del av mjölkproduktionen, ifrågasätts inte av någon människa. Varje typ av arbete, innehåller nämligen en speciell förmån för den som är engagerad i arbetet. Att det här inte bara är en slags allmän, luddig föreställning utan grund, önskar Paulus visa genom att peka på den gammaltestamentliga lagen. Den talar om oxens förmån vid tröskning. Eftersom oxen är engagerad i arbetets utförande, så har han också rätt att ta del av dess resultat. Nu vill Paulus visa, att syftet med det här exemplet inte bara är att betona oxens rättigheter. Det gammaltestamentliga ordet vill framför allt slå fast en allmän princip, som äger sin giltighet oavsett yttre omständigheter. En viss form av insats, ger rätt till en viss form av ersättning! Den principen gäller också ersättningen till arbetarna på Guds åkerfält. Deras insats är av andlig natur men ger rätt till en ersättning av materiell natur. Paulus är noga med att visa på den här principens allmänna giltighet av en speciell orsak. När han ironiskt påminner korintierna om de andra, som har rätt att ställa krav på er, så vet de vilka det gäller. Utan att ifrågasätta grunden för deras auktoritet, så har de korintiska kristna öppnat dörren för män, som uppträder myndigt och fordrar ersättning. I själva verket så har de här männen ingenting att göra med församlingen i Korinth. Den okritiska inställningen till dem, beror på en osund fixering på det yttre som något utslagsgivande. De omger sig med åtbörder som av korintierna uppfattas som bevis för deras apostoliska auktoritet. Som grundare av församlingen, så skulle Paulus och Barnabas ha kunnat komma med krav och som apostlar ännu mer. De har emellertid valt att inte utnyttja den här rätten. Just därför blir de nu kritiserade av dem som de inte har krävt något av! Mot bakgrund av Paulus argumentering i det föregående, så borde korintierna inse hur fel de resonerar! Auktoriteten 3

beror inte på om man visar upp den i all dess tydlighet. Den har sin grund i principer, som inte beror av yttre beteende! (2) Paulus avsägande av rättigheter (9:12b-18) Paulus och Barnabas har valt en annan väg, nämligen korsets. Skillnaden är inte bara attityder och levnadssätt. Det är också en fråga om vad som är målet med livet. För de män, som korintierna så ser upp till, är människors erkännanden och den egna positionen tydligen viktigare än en värld som går förlorad. Paulus ser som sitt högsta mål att presentera evangeliet på ett sätt så att det bär frukt och människor blir förvandlade av dess kraft. Det enda sättet att nå dit, är att det finns en samverkan mellan ord och handling. Liksom ordet blev kött i Kristi liv, så måste också apostlarnas liv beröras för att bli ett synligt vittnesbörd. Kampen för att nå egen ära och berömmelse måste dö bort. Bara då kan ordet bli verksamt. Paulus berättar nu hur det här förverkligas i hans eget liv. Först genom ett avsägande av rättigheter. Med eftertryck har Paulus just betonat vilka rättigheter han och de andra apostlarna har. Lika kraftfullt påminner han nu läsarna av det här brevet om, att han inte har utnyttjat någon av de förmåner han skulle kunna göra anspråk på. Det är inte upprättelse han är ute efter - av egen fri vilja är det som han har avstått! Paulus vill ge sig själv som ett ytterst levande exempel på en människa som frivilligt och av kärlek till andra avstår från sina rättigheter. Det är inte på grund av underlägsenhet eller en osäkerhetskänsla, som han själv har avstått från att ta tillvara sina rättigheter. Tvärtom, så finns det faktiskt en poäng i att frivilligt avsäga sig det, som man egentligen har rätt att kräva. Den allt överskuggande anledningen till hans handlingssätt, är att han inte vill lägga hinder i vägen för evangeliet om Kristus. Förkunnelsen av evangeliet är inte ett arbete som Paulus har valt - det är ett uppdrag han har tagit emot och som han med nödvändighet måste utföra! Lönen är i själva verket det privilegium som det här uppdraget innebär: att få förkunna evangeliet utan kostnad för någon. Förkunnarens ekonomiska anspråk får inte sätta käppar i hjulet för evangeliets spridning! 4

(3) Paulus anpassning till dem han vill nå med evangeliet (9:19-27) Nu vill Paulus visa sina läsare, hur evangeliets sanning också gestaltas, genom att korset på ett positivt och aktivt sätt får prägla hans liv, handlingssätt och relationer i förhållande till andra människor. Innan han gör det, så vill han än en gång påminna om huvudämnet: -Fri och oberoende av alla har jag alltså gjort mig till allas slav. Fortfarande handlar det om Kristus som har blivit korintiernas frihet och vad det egentligen innebär. Paulus är allvarligt oroad över de konsekvenser, som deras missuppfattning av friheten är på väg att föra med sig. De har lagt betoningen på begreppet frihet, som något isolerat och självständigt att förfoga över. Men utanför Kristus finns ingen frihet och därför kan friheten bara definieras utifrån ett beroende av honom. a. Paulus har gjort sig till allas slav: Det högsta tecknet på verklig frihet (v 19-23) Det högsta tecknet på verklig frihet, är att kunna avsäga sig den! Den verkligt frie, är villig att göra sig till allas slav. Inte på ett menlöst sätt, utan i syftet att röja undan alla hinder för att evangeliet ska kunna nå fram. Genom att ta tre kategorier av människor som exempel, så önskar Paulus visa vad han menar. Det handlar om att närma sig människor, genom att inta en ödmjuk inställning till deras synsätt. Det är inte en fråga om att han alltid accepterar deras ståndpunkter. Däremot vill han aktivt arbeta för att undanröja alla onödiga blockeringar, genom att, så långt det är möjligt, anta dessa människors levnadssätt. 1. De som står nära -För att vinna judar har jag för dem varit som en jude. Korintierna uppfattar nyansen i Paulus ordval. Att han inte syftar på judarna som religiös grupp är självklart - så långt sträcker sig inte ödmjukheten! Här tänker Paulus på judarna som folk, det vill säga de människor som har samma språkliga och kulturella arv som Paulus själv. Korintierna är emellertid kapabla att uppfatta något mer i det som Paulus säger. Här tänker han på en särskild grupp i sitt folk. Den grupp som han syftar på, står honom speciellt nära. Han anspelar på 5

människor som han naturligt har en nära relation med: sin familj, sin yrkesgrupp, sina kollegor... Det är inte självklart att de alltid är de som är lättast att vinna. Samtidigt som Paulus känner sig väl rustad för att nå dem, så finns det en svårighet inbyggd i den nära relationen. Varje försök att spela en roll, att predika ett budskap utan täckning i verkliga livet, avslöjas på ett obarmhärtigt sätt. Här är det bara en fungerande kärlek som når resultat! 2. De som inte delar Paulus värderingar -För att vinna dem som står under lagen har jag för dem varit som en som står under lagen, fast jag själv inte står under lagen. För att vinna dem som är utan lag har jag för dem varit som en som är utan lag, fast jag inte är utan Guds lag, jag har ju Kristi lag. Alltifrån den dagen på Damaskusvägen, då allt vändes upp och ner i hans liv, så har Paulus förstått att lagen inte kan rädda någon människa. Det betyder inte att han känner sig som en som är utan lag, en anomos. Det var ju korintiernas tillstånd innan de mötte Kristus. Deras liv då kännetecknades av avguderi, moraliskt förfall, förakt för människovärdet... Även om Paulus nu är fri från träldomen under lagen, så vill han övertyga korintierna om att han inte har hamnat i ett vakuum. Han irrar inte planlöst omkring utan mål. Nej - nu är det Kristi lag som råder i hans liv. Kärleken från Gud till världen är det som styr Paulus sätt att närma sig de människor, vilka inte delar hans religiösa och sociala värderingar. Ju längre tiden har lidit och ju större Kristus har blivit i hans liv - desto mer har han förstått vikten av att gå dit där människorna befinner sig, att anamma deras kultur och lära sig deras språk. Det anpassade och ödmjuka sättet att närma sig människor, har öppnat många dörrar och hjärtan för evangeliet. 3. De svaga -För att vinna de svaga har jag inför dem varit svag. Det här är inget nytt tema som Paulus drar fram i sitt brev! Redan i början av brevet påminde han läsarna om deras egen svaghet när de 6

kom till tro. Han har inte heller stuckit under stol med sin egen svaghet. Genom att bekänna sin svaghet, så vill Paulus därmed bekänna sig till korset - det kors som är till för just de svaga och otillräckliga. Det är en svaghet som är en dårskap för världen. Korintierna har velat fly bort från dårskapen. I strävan efter accepterande och anpassning, så har de valt bort dårskapen i korset för den här världens vishet. Därmed har de förlorat ur sikte det som var deras bestämmelse: att vara en uträckt hand till just de svaga! De har börjat bli en sammanslutning av starka, där de svaga inte längre är välkomna. Men den som vill vinna människor, måste också vara beredd att gå till dem där de befinner sig, att tjäna dem. Tvärtemot korintiernas arrogans, så har Paulus i mötet med människor blivit som en slav för andra. Han har inte hävdat sina egna rättigheter, eller försvarat sin egen frihet. Däremot, så har han i mötet med varje människa gjort allt, för att inte skymma evangeliet genom sitt eget beteende och sina egna attityder. För att göra rent hus med alla anklagelser om ambivalens, eller fegt kompromissande med sin övertygelse, så vill Paulus att korintierna ska förstå vad som ligger bakom hans handlingssätt. Det som driver honom, är inte några kortsiktiga vinster för egen personlig del. Den anklagelsen vill han i så fall skicka åter till sina belackare. I stället ser han fram emot, att tillsammans med de människor som accepterar evangeliet nå fram till målet. b. Paulus underlägger sig disciplin för att nå målet (v 24-27). Det är det målet, som Paulus nu tänker avrunda med att tala om. Han gör det genom att ta en bild som läsarna känner väl till. De flesta av dem har på ett eller annat sätt kommit i kontakt med de isthmiska spelen, som vartannat år går av stapeln utanför Korinth. Själv hade Paulus inte kunnat låta bli, att följa de spännande tävlingar som utspelade sig där när han befann sig i staden. Nu närmar sig tiden för tävlingen igen och därför 7

känns det aktuellt att dra nytta av dess pedagogiska möjligheter. Idrottsmannen vill lära korintierna två saker. 1. Vikten av en helhjärtad satsning. Att nå målet är en sak - det kan man göra både springande och gående. Det viktiga är att kämpa som en, som är helt inriktad på att vinna. Då krävs en helhjärtad satsning. Idrottsmannen gör det inte av tvång; frivilligt och med glädje försakar han att leva ett lättjefullt liv för att nå fram till målet. Nu vill Paulus visa, att de kristna i Korinth borde låta sig styras av samma princip. Det är detta som är det kristna livets paradox. Den verkliga friheten innebär att satsa hela sitt liv i Kristi tjänst! I själva verket, så är det här bara en variation på det tema som handlar om Kristus vår frihet. Har inte Paulus tidigare sammanfattat huvudpoängen i frihetens paradox med påståendet den frie som har blivit kallad (är) Kristi slav? Här ligger själva nyckeln till en förståelse av den frihetens natur, som Kristus förmedlar till de sina. Lite tidigare så sa han: Ni tillhör inte er själva. Gud har köpt er och priset är betalt. Det är alltså inte en fråga om vad korintierna själva tänker eller tycker och väljer. Här gäller det att ta på allvar de villkor som gäller för ett sant tjänande. 2. Vikten av ett disciplinerat liv. I bilden av idrottsmannen, så vill Paulus också betona vikten av ett disciplinerat liv. För att nå det utstakade målet, så gäller det att följa de utstakade reglerna. Det gäller att underlägga sig ett disciplinerat levnadssätt, att respektera de villkor som måste uppfyllas för att nå dit man vill. Paulus tänker på konkreta saker som måste åtgärdas i korintiernas liv. Hans avsikt är emellertid inte att uppmuntra läsarna till en ny lagiskhet. Disciplinen måste börja i rätt ände. Genom att ge sig själv som exempel, så har Paulus visat vad som är utgångspunkten för den kristnes disciplin. Det är att följa Kristi lag. Efterföljelsen gäller Jesus, inte enskilda bud och regler. Korintierna är inte bundna till en ny lagbok, utan till en person som älskar dem och 8

vill dem väl. I stället för att säga: Det här får vi göra och det här får vi inte göra, så borde de fråga sig: Vilka konsekvenser får efterföljelsen av Kristus? Vad betyder det för vårt liv, att han utövar sitt inflytande över oss? Om det första steget i disciplinen innebär, att korintierna lär sig att umgås med Jesus, så måste det umgänget också få genomslag i deras liv. Det är det andra steget. Ett liv i gemenskap med Kristus, måste få genomslag i korintiernas leverne i den här världen! Det här är inga teorier, som Paulus förmedlar till sina läsare från pulpeten. Han sluter ramen omkring det här avsnittet, genom att återkomma till sitt eget exempel. Själv lägger han ner all möda på att förverkliga sanningarna i sitt eget liv. Det som han fruktar allra mest, är nämligen att han skulle predika för andra och själv komma till korta. Om inte korintierna har velat lyssna till, eller förstått innebörden av apostelns utläggning i det föregående, så titta åtminstone på hans eget liv! Det är den bästa predikan han kan förmedla till dem! +++++++++++++++++++++++ Diskussionsfrågor Paulus går långt i sin anpassning för att nå människor. Fundera över hur vi kan bryta kulturella och andra barriärer, för att nå människor med evangeliet. Paulus manar till målmedvetenhet. Fundera över hur målmedvetna vi är i vår verksamhet och i våra liv. Tjänare eller boss? Hur långt är vi beredda att gå för att leva radikalt annorlunda i den här världen? 9