EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 24.5.2011 SEK(2011) 598 slutlig ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSBEDÖMNINGEN Följedokument till Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om tullens kontroll av att immateriella rättigheter efterlevs {KOM(2011) 285 slutlig} {SEK(2011) 597 slutlig}
1. BAKGRUND Grunden för EU:s system för att kontrollera efterlevnaden av immateriella rättigheter utgörs till stor del av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 av den 22 juli 2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter 1 (nedan kallad förordningen). Genom förordningen genomförs de åtgärder för kontroller vid gränserna som fastställs i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips-avtalet). Tripsavtalet godkändes av Europeiska rådet 1994 som en del av de multilaterala förhandlingarna inom Uruguay-rundan och avtalet ingicks därefter inom ramen för Världshandelsorganisationen. När det gäller gränskontroll är förordningens bestämmelser striktare än grundbestämmelserna i Trips-avtalet, vilket illustrerar att EU önskar att skapa ett gott skydd för immateriella rättigheter. Enligt förordningen får EU:s tullmyndigheter vidta åtgärder mot varor som misstänks göra intrång i en immateriell rättighet som omfattas av tullbevakning. Systemet innebär att så snart misstänkta varor kvarhålls av tullen ska tullmyndigheten underrätta rättighetsinnehavaren om detta och rättighetsinnehavaren ska ges en viss tidsfrist inom vilken denne kan vidta rättsliga åtgärder (standardförfarandet) eller, om den medlemsstat i vilken varorna kvarhålls har genomfört det förenklade förfarandet, inom vilken rättighetsinnehavaren kan nå en överenskommelse med den berörda parten om att denne avstår från varorna som därefter destrueras under tullövervakning. Europeiska unionen och andra starka ekonomier är attraktiva marknader för varor som gör intrång i de immateriella rättigheterna och tullen har under de senaste to åren kunnat konstatera en ökning av strömmen av sådana varor. I september 2008 uppmanade rådet kommissionen och medlemsstaterna att göra en översyn av förordningen och att ta fram en ny handlingsplan för tullens bekämpning av intrång i de immateriella rättigheterna under perioden 2009-2012. Handlingsplanen 2 togs fram av kommissionen och godkändes av rådet och fokuserar på följande fyra huvudproblem: Farliga varumärkesförfalskade varor, organiserad brottslighet, globalisering av varumärkesförfalskning och försäljning av varumärkesförfalskningar över internet. I planen ingicks också en översyn av förordningen och denna har genomförts av kommissionen i nära samarbete med medlemsstaterna inom en arbetsgrupp som inrättats inom ramen för Tull 2013-programmet. Kommissionen genomförde också ett offentligt samråd för att ge berörda aktörer tillräckliga möjligheter att bidra till översynen av förordningen. Samrådet löpte mellan den 25 mars och den 7 juni 2010 och kommissionen fick in 89 svar. Av dessa kom 43 från organisationer och företag som finns med i kommissionens förteckning 1 2 EUT L 196, 2.8.2003, s. 7. Rådets resolution av den 16 mars 2009 om den europeiska handlingsplanen för tullens bekämpning av intrång i immateriella rättigheter för perioden 2009 2012, EUT C 71, 25.3.2009, s. 1. SV 1 SV
över berörda aktörer och 42 från icke-registrerade organisationer, företag och medborgare. Fyra svar kom från nationella myndigheter, I slutet av 2008 kvarhöll tullmyndigheterna vissa sändningar av läkemedel som skulle transiteras genom EU, vilket ledde till reaktioner från vissa WTO-medlemmar, ledamöter i Europaparlamentet, icke-statliga organisationer och civilsamhället. Det hävdades att sådana åtgärder kunde hindra laglig handel med generiska läkemedel, vilket skulle strida mot EU:s åtagande att underlätta tillgång till läkemedel i utvecklingsländerna. Indien och Brasilien begärde den 11 och 12 maj 2010 formella samråd med EU om detta inom ramen för WTO. De problem som togs upp av Indien och Brasilien under WTO-samråden och kvarhållningsincidenterna visar att det finns anledning att förtydliga EU-lagstiftningen om tullens kontroller av efterlevnaden av immaterialrättigheter för att öka rättssäkerheten. 2. PROBLEMFORMULERING Handlingsplanen tar upp ett antal faktorer i förordningen till diskussion, däribland bestämmelser om förenklade förfaranden, små sändningar, destruering, kostnader, lagring samt en eventuell utvidgning av förordningens räckvidd. Samtliga har diskuterats inom ramen för översynen. Översynen identifierade tre huvudfrågor rörande bekämpning av varor som gör intrång i immateriella rättigheter. - Problem I vissa immateriella rättigheter omfattas inte av tullens gränskontroller. I den nuvarande förordningen föreskrivs kontroll av efterlevnaden för ett stort antal immateriella rättigheter som fastställts i EU-lagstiftningen eller i medlemsstaternas nationella författningar, bland annat när det gäller varumärken, upphovsrätter, patent, växtförädlarrätter och skyddade geografiska beteckningar, men förteckningen täcker inte alla typer av immateriella rättigheter. Till exempel omfattas inte kretsmönster i halvledarprodukter. Det finns dessutom andra typer av intrång som inte omfattas av förordningens räckvidd, som parallellhandel och överskridanden. - Problem II de administrativa förfarandena för att kontrollera efterlevnaden av immateriella rättigheter är tungrodda för tullen och rättighetsinnehavarna, särskilt när det gäller små sändningar via internet. - Problem III vissa aspekter av de administrativa förfarandena kan tolkas på ett sådant sätt att rättighetsinnehavarna inte ges likvärdig behandling. Vissa rättsliga principer som bygger på tolkning och praxis vid domstolen är för närvarande inte tillräckligt tydligt angivna i förordningen, som rätten att bli hörd och tullmyndigheternas ansvar. Dessa principer bygger på EU:s internationella åtaganden inom ramen för WTO och på Lissabonfördraget, särskilt stadgan om de grundläggande rättigheterna. 3. EUROPEISKA UNIONENS BEFOGENHET ATT AGERA Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har EU exklusiv befogenhet på den gemensamma handelspolitikens område. I fördraget anges att de kommersiella aspekterna av immateriella rättigheter ingår i den gemensamma handelspolitiken. SV 2 SV
4. MÅL Det huvudsakliga målet är att se till att tullens åtgärder och förfaranden för gränskontroller av efterlevnaden av immaterialrättigheterna är effektiva och förenliga med samtliga rättsliga åligganden. Politiken ska särskilt inrikta sig på följande specifika mål: i) Skärpt gränskontroll av efterlevnaden av immaterialrättigheterna. ii) Begränsning av den administrativa och ekonomiska börda som efterlevnadskontrollen innebär för tullen och rättighetsinnehavarna, särskilt små och medelstora företag. (iii) Förtydligande och översyn av alla bestämmelser som kan ge obalans i de administrativa förfarandena. 5. ALTERNATIV Följande tre alternativ förefaller mest realistiska och genomförbara: i) Alternativ A grundscenariot, inga åtgärder vidtas. ii) Alternativ B icke-lagstiftningsåtgärder, som utbildning, riktlinjer, tolkningsmeddelanden, utbyte av bästa praxis och regelbundna kontakter med berörda aktörer. iii) Alternativ C ändring av förordningen, dvs. en ändring av den befintliga rättsliga ramen. Inom detta alternativ kan man tänka sig olika delalternativ för att lösa vart och ett av de identifierade problemen. Eventuellt kan man tänka sig ändringar av följande bestämmelser eller vissa av dessa: - beträffande problem I, dvs. en eventuell utvidgning av tullkontrollernas räckvidd, finns två möjliga delalternativ: (i) det första delalternativet är att utvidga räckvidden för begreppet intrång i immaterialrättigheter så att alla intrång i de typer av immateriella rättigheter som redan ingår i förordningen omfattas, och (ii) det andra delalternativet är att, utöver den utvidgning som anges för första delalternativet, även låta varor som gör intrång i immateriella rättigheter som inte redan omfattas av förordningen ingå. - beträffande problem II, föreslås att det införs ett obligatoriskt system för förenklad destruering av varor som gör intrång i de immateriella rättigheterna samt tydligare villkor för detta, lämpliga skyddsåtgärder samt införande av ett förenklat förfarande för små sändningar. - beträffande problem III, föreslås att det görs ytterligare förtydliganden vad gäller varor som endast transiteras genom Europeiska unionen och som inte är avsedda att eller inte riskerar att ställas om för avsättning på EU:s inre marknad, samt att det görs ytterligare förtydliganden av hur förfarandena fungerar för att förbättra rättssäkerheten för rättighetsinnehavarna. SV 3 SV
Dessa ändringar kräver inga ytterligare medel. Syftet med denna konsekvensbedömning är emellertid inte att jämföra vilka fördelar som finns med de olika alternativen för att besluta om man ska behålla grundscenariot, genomföra andra åtgärder än lagstiftning eller lägga fram ett lagstiftningsförslag. Syftet är att diskutera de olika specifika problemen mot bakgrund av relevanta kriterier och att ta fram en lämplig blandning av möjliga lösningar. 6. KONSEKVENSBEDÖMNING AV DE OLIKA ALTERNATIVEN 6.1. Inledning Det råder konsensus om att det saknas tillförlitlig information på området. Den viktigaste källan till upplysningar är den årliga rapporten 3 om EU-tullens kontroller av efterlevnaden av immaterialrättigheterna. Det finns emellertid väldigt lite tillförlitlig information om otillåten verksamhet och eftersom det dessutom inte finns några uppgifter om EU:s externa handel med varor som gör intrång de immateriella rättigheterna eller om situationen på den inre marknaden är det svårt att bedöma vilka konsekvenser de olika alternativen kan få. Vidare är det inte möjligt att avgöra i vilken utsträckning tullmyndigheterna kommer att identifiera de aktuella varorna och vidta åtgärder. Beslutet om att ändra lagstiftningen är i sig ingen garanti för framgång. Det är under dessa omständigheter endast möjligt att göra en kvalitativ bedömning. I översynen identifierades tre generella problem som skulle kräva ändringar av lagstiftningen och i denna bedömning diskuteras därför vilka följderna skulle bli av eventuella åtgärder. Dessa tekniska problem är inte nödvändigtvis kopplade till varandra och därför togs det fram alternativa lösningar till varje specifikt problem, vilka diskuterats fram i förhållande till särskilda kriterier. 6.2. Problem 1: Vissa immateriella rättigheter omfattas inte av tullens gränskontroller Kontrollerna av efterlevnaden av immaterialrättigheterna skulle kunna förbättras i viss mån om man utvidgar den nuvarande förordningens räckvidd och låter den omfatta fler typer av intrång i immaterialrättigheterna. Tullkontrollerna har tidigare mest inriktats på förfalskningar, och under 2009 utgjordes 90 % av de varor som tullen kvarhöll av förfalskningar. Detta förefaller tyda på att tullen huvudsakligen finner de intrång i immaterialrättigheterna som är mest synliga och lättast att identifiera. Det är inte troligt att en enkel ändring av förordningen, dvs. så att den även omfattar mer komplexa intrång i immaterialrättigheterna, skulle leda till någon radikal förändring av vilka typer av beslag som tullen gör. Det skulle emellertid vara möjligt att uppnå relativt stora förbättringar om det införs bestämmelser som ger tullmyndigheterna möjlighet att agera när det gäller snarlika 3 Rapporterna med statistik finns på följande webbadress: http://ec.europa.eu/taxation_customs/customs/customs_controls/counterfeit_piracy/st atistics/index_en.htm SV 4 SV
varumärken och otillåten parallellhandel, särskilt med varumärken, även om det inte är möjligt att mäta resultaten i förväg. Detta skulle ge effekter på kostnaderna för tullmyndigheterna, för tjänsteleverantörer inom internationell handel och för rättighetsinnehavarna. Då det är okänt vilken omfattning handeln med dessa varor har, är det inte möjligt att uppskatta kostnaderna. Emellertid skulle kostnaderna för kontroll av efterlevnaden vid gränserna vara lägre än kostnaderna för kontroller på den inre marknaden, eftersom rättighetsinnehavarna skulle behöva inleda färre rättsliga förfaranden eftersom sändningarna ännu inte har delats upp och levererats till återförsäljare. När andelen kontroller av efterlevnaden av immaterialrättigheter vid gränserna ökar, ökar också risken för att laglig handel hindras. Det kan visa sig svårt för tullmyndigheterna att bedöma vissa nya typer av intrång i immaterialrättigheterna och detta skulle kunna leda till en ökad risk för att man fattar ogrundade beslut om kvarhållning av varor. De sociala och miljömässiga verkningarna av ett eventuellt införande av nya kontroller av efterlevnaden av immaterialrättigheter förväntas bli försumbara. 6.3. Problem II: de administrativa förfarandena för att kontrollera efterlevnaden av immateriella rättigheter är tungrodda för tullen och rättighetsinnehavarna 6.3.1. Vissa medlemsstater har inte genomfört det förenklade förfarandet Det förenklade förfarande som föreskrivs i den gällande förordningen och enligt vilket varor kan överlåtas för destruering är frivilligt och har därför inte genomförts i alla medlemsstater. Genom att införa bestämmelser om ett obligatoriskt förenklat förfarande skulle man kunna harmonisera tullens kontroller av efterlevnaden av immaterialrättigheter i EU och minska den administrativa börda som kvarhållningen av varor innebär, för samtliga berörda parter i de medlemsstater där det förenklade förfarandet ännu inte har genomförts. 6.3.2. Försäljning på internet av varor som gör intrång i immateriella rättigheter Ett stort antal små sändningar som innehåller varor som man misstänker gör intrång i immateriella rättigheter skickas med post eller bud, huvudsakligen varor som beställs och säljs via internet. Både standardförfarandet och det förenklade förfarandet är för omfattande i förhållande till de belopp och värden som det är fråga om när det gäller små sändningar (grundscenariot). Om förordningen ändras på ett sådant sätt att parterna ges möjlighet att överlåta varorna i de fall då det är tydligt att det är fråga om ett intrång, utan att rättighetsinnehavarna behöver blandas in, skulle detta innebära en avsevärt mindre börda för rättighetsinnehavarna och tullen. Detta skulle också göra det enklare för tullen att stoppa varor som säljs över internet. Det är möjligt att införa vissa icke-lagstiftningsåtgärder i syfte att åtgärda det ökande flödet av små sändningar, men det är inte möjligt att införa nya administrativa förfaranden utan lagstiftningsändringar avseende förfaranden i enlighet med förordningen. SV 5 SV
6.3.3. Sociala och miljömässiga konsekvenser Samtliga åtgärder som förslås avseende de administrativa förfarandena har som syfte att minska den administrativa bördan för förvaltningar och företag. Det faktum att det införs ett särskilt administrativt förfarande för små sändningar (alternativet med lagstiftningsåtgärder) i syfte att hantera det ökande flödet av försändelser med varor som beställts och sålts över internet kommer att få verkningar för konsumenterna såtillvida att de varor som gör intrång i immaterialrättigheterna inte kommer att nå dem. I kommissionens senaste rapport om tullens kontroll av efterlevnaden av immateriella rättigheter i EU, vilken avser 2009, noteras att fler och fler potentiellt farliga varor som de europeiska konsumenterna använder i sina dagliga liv nu kvarhålls av tullen (grundscenariot och alternativet med ickelagstiftningsåtgärder). Inga miljömässiga konsekvenser har identifierats. 6.4. Problem III: Vissa aspekter av de administrativa förfarandena kan tolkas på ett sådant sätt att rättighetsinnehavarna inte ges likvärdig behandling De bestämmelser om förbud eller restriktioner som EU:s tullmyndigheter tillämpar på internationell handel, som de bestämmelser som tillämpas för kontrollen av efterlevnaden av immaterialrättigheter, måste vara förenliga med internationella åtaganden och EU-lagstiftningen. Sådana åtgärder måste, om de ingår i den gemensamma handelspolitiken, tillämpas på ett enhetligt sätt. Åtgärderna måste också vara balanserade och ska, å ena sidan, ta hänsyn till behovet av effektivitet och, å andra sidan, behovet av att respektera och underlätta den lagliga handeln. Bestämmelserna måste därför, och för att undvika ogrundade åtgärder, sörja för rättssäkerhet. Alternativet med ändringar av lagstiftningen skulle innebära rättslig säkerhet vad gäller hur förordningen tillämpas, enhetlig tillämpning i hela EU och skulle minska risken för onödiga kvarhållanden. Genom icke-lagstiftningsåtgärder skulle man kunna åtgärda vissa av de problem som identifierats genom att man förtydligar hur förordningen bör tolkas i förhållande till EU:s internationella åtaganden inom WTO och i förhållande till EU-lagstiftningens grundprinciper i enlighet med domstolens rättspraxis. Det skulle emellertid fortfarande finnas en risk för feltolkningar av förordningen. 6.4.1. Sociala och miljömässiga konsekvenser Det faktum att vissa aspekter av de administrativa förfarandena förtydligas, antingen genom icke-lagstiftningsåtgärder eller genom lagstiftningsåtgärder, kan få positiva effekter för konsumenterna i de fall dessa berörs av processen, till exempel som mottagare av en sändning som beställts på internet. Principerna om rätten att bli hörd och om tullens ansvar ger konsumenten möjlighet att göra invändningar mot och att begära ersättning för beslut som en tullmyndighet har fattat och som får negativa verkningar för konsumenten. SV 6 SV
Det faktum att förordningen förtydligas vad gäller transitering av sändningar till tredjeland på EU:s territorium, särskilt av sändningar med läkemedel, skulle kunna få positiva effekter för konsumenterna i tredjeländer. Risken för fördröjningar av leveranserna av läkemedlen skulle således minska. Inga miljömässiga konsekvenser har identifierats. 6.5. Administrativa bördor 6.5.1. Administrativa bördor för företag Tullmyndigheternas kontroller av efterlevnaden av immaterialrättigheterna bygger på att rättighetsinnehavarna lämnar in en ansökan om ingripande. Det åligger därefter rättighetsinnehavaren att vidta rättsliga åtgärder. Då det inte är obligatoriskt att lämna in ansökan om ingripande kommer systemet och de föreslagna alternativen inte att innebära några extra kostnader eller åligganden för rättighetsinnehavarna i förhållande till vad som nu är fallet enligt den gällande förordningen. Rättighetsinnehavarna uppmanas redan att lämna in sina ansökningar på elektronisk väg om det finns system för detta. Oavsett vilket alternativ som väljs för att åtgärda de problem som identifieras i denna konsekvensbedömning kommer rättighetsinnehavarna ändå att vara tvungna att hantera viss administration. Den administrativa bördan förväntas minska avsevärt genom att det införs ett specifikt förenklat förfarande för små sändningar som innehåller förfalskade eller piratkopierade varor. Inom det förenklade förfarandet kan varorna destrueras utan att rättighetsinnehavaren behöver involveras. 6.5.2. Administrativa bördor för tullmyndigheterna Det är inte möjligt att avgöra hur de olika alternativen påverkar de administrativa kostnaderna. Tullmyndigheterna utför sina uppgifter vid unionens gränser och tulltjänstemännen kontrollerar efterlevnaden av ett stort antal lagar på olika områden. Varje enskild lag innehåller specifika bestämmelser om skydd av immaterialrättigheter, kontroll av kontanta medel, säkerhet, hälsa och säkerhet, skattekontroller och tull. Det är inte möjligt att avgöra vilken andel av en viss kontroll som ägnas åt en viss bestämmelse, varför det inte finns några uppgifter om vilken andel av de administrativa kostnaderna som endast utgörs av kostnaderna för kontroll av efterlevnaden av immaterialrättigheter. Förfarandena för kvarhållning av varor som är inblandade i intrång i immaterialrättigheterna har tillämpats sedan den 1 januari 1988. En eventuell utvidgning av förordningens räckvidd skulle därför inte kräva någon omorganisation av tullmyndigheternas arbete. Förenklingen av förfarandena för små sändningar förväntas minska antalet etapper i administrationen och därmed även den tid som läggs ned på att handlägga varje enskilt kvarhållningsärende. Detta förväntas uppväga en eventuell ökning av tullens destrueringskostnader till följd av mer effektiva förfaranden. SV 7 SV
7. FÖRESLAGEN LÖSNING Alternativet med lagstiftningsåtgärder erbjuder den bästa lösningen på de problem som har uppstått i samband med genomförandet av den nuvarande förordningen, som icke-harmoniserade och tungrodda förfaranden, samt på de problem som är följden av brister i lagstiftningen, som det faktum att vissa immaterialrättigheter inte omfattas av förordningen. På patentområdet skulle införandet av ett förtydligande av förfarandena i förordningen ge största möjliga rättssäkerhet vad gäller behandlingen av generiska läkemedel som transiteras genom EU. Den bästa lösningen på samtliga problem som tas upp i denna konsekvensbedömning skulle sannolikt vara att det läggs fram ett förslag till kommissionens förordning om ändring av den befintliga förordningen. Härigenom skulle det vara möjligt att balansera fördelar och nackdelar för samtliga berörda aktörer. Alternativet med icke-lagstiftningsåtgärder skulle bara delvis lösa de identifierade problemen. Tolkningsmeddelanden och riktlinjer skulle, inom ramen för den befintliga förordningen, kunna förtydliga hur förfarandet för transitering av läkemedel genom EU fungerar eller förklara de allmänna lagstiftningsprinciperna, som rätten att bli hörd. Icke-lagstiftningsåtgärderna är emellertid inte tillräckliga när det gäller att utvidga tullkontrollernas omfattning till att täcka nya immaterialrättigheter. I vissa fall bör man föreskriva en kombination av lagstiftningsåtgärder och ickelagstiftningsåtgärder till stöd för genomförandet av den nya förordningen. Det är emellertid inte möjligt att behålla grundscenariot om kommissionen ska kunna tillgodose rådets begäran om översyn av lagstiftningen och finna lösningar på de problem som de berörda aktörerna framfört under översynens gång. 8. LÄRDOMAR: VI BEHÖVER MER KUNSKAP OM OMFATTNING PÅ HANDELN MED VAROR SOM GÖR INTRÅNG I IMAMTERIALRÄTTIGHETER OCH OM VILKA EFFEKTER DENNA HANDEL FÅR Ett genomgående problem vid bedömning av de olika alternativen är bristen på tillförlitliga uppgifter. De uppgifter som finns om handeln med varor som gör intrång i immaterialrättigheter är fragmentariska och inte jämförbara. Detta gör det svårt att uppskatta den samlade omfattningen, hur detta påverkar EU och hur eventuella åtgärder för att motverka fenomenet skulle fungera. För att åtgärda situationen har europeiska observationscentrumet mot varumärkesförfalskning satt upp som ett prioriterat mål att förbättra insamlingen och användningen av sådana uppgifter. Observationscentrumet inrättades 2009 och består av 40 företrädare för privata aktörer, EU:s 27 medlemsstater och kommissionen. Kommissionen har identifierat ett antal frågor som kräver brådskande åtgärder. Ett antal undersökningar har konstaterat att den internationella handeln med förfalskade och piratkopierade varor har ökat stadigt under de senaste tio åren, men undersökningarna har också fått kritik för att de inte är övergripande och för att de bygger på uppgifter som egentligen inte kan jämföras då de tagits fram med olika metoder. Denna situation måste åtgärdas snabbt genom att man tar fram en gemensam metod som kan användas av både privata och offentliga organ och som kan ligga till SV 8 SV
grund för tillförlitliga rapporter som visar på problemets verkliga omfattning. På grundval av sådana rapporter skulle det vara möjligt att fatta mer faktabaserade politiska beslut och bättre fokusera strategierna för kontroll av efterlevnaden. På grundval av detta inleddes ett anbudsförfarande inom vilket man sökte experter som skulle bedöma i vilken omfattning och grad det förekommer förfalskning och piratkopiering på den inre marknaden och vilka effekter detta får. Bedömningen ska utföras med en definierad metod för insamling, analys och jämförelse av uppgifter. Den metod som föreslås av kontraktshavaren bör kunna ge ett antal nyckelindikatorer som är tillämpliga i samtliga medlemsstater och sektorer och som kan användas i framtida undersökningar och analyser. Kontraktshavaren började sin undersökning i december 2010 och kommer att börja med att ta fram och sammanställa befintliga undersökningar och metoder. Därefter kommer kontraktshavaren på grundval av sina undersökningar att föreslå en lämplig metod som kommer att användas för att kvantifiera omfattningen av förfalskning och piratkopiering på den inre marknaden, med särskilt fokus på de verkningar som sådan verksamhet får på olika områden som innovation, tillväxt och konkurrenskraft, kreativitet och kultur, hälsa och säkerhet, sysselsättning, miljö, skatteintäkter och brottslighet. SV 9 SV