100 år med Bollklubben Derby

100 år med Bollklubben Derby BK Derby Supporterklubb Layout och redigering: Torbjörn Forsell Osignerade texter: Torbjörn Forsell Korrektur: Derby Bandy, Morgan Thoor Handboll, Åke Wäster och Jörgen Andersson Bordtennis, m.fl. Foto: Bilder från Derbys arkiv samt medlemmars välvilliga bidrag Tryck: Tryckeriet Linköping Bindning: Tryckeriet Linköping Bidrag till skriftens framställning har erhållits Från Westman-Wernerska stiftelsen 1

Fotboll Det var fotboll som var anledningen att BK Derby bildades 1912. Och fotboll har funnits i föreningen under alla de 100 åren. Man kan säga att det har varit tre epoker. Den första från starten fram till att LFF bildades 1983. Den andra epoken började med att Derby nystartade med fotboll 1985 och den tredje epoken som fortfarande pågår började 2003 då Derby och Wolfram gick samman. 1912 BK Derby bildas Den 15:e april inträffade två stora händelser. Den ena var sjöolyckan på Nordatlanten då Titanic förliste efter en kollision med ett isberg. Den andra händelsen var att BK Derby grundades. Knut Stenkvist jobbade i en cykelaffär på den tiden. Knut var mycket fotbollsintresserad och tanken på att bilda en fotbollsklubb var lätt att förankra hos kompisarna. Det fanns visserligen redan ett par klubbar, Linköpings AIK och IK Forward men att börja spela där kändes inte bra. Första problemet blev vilket namn man skulle hitta på. Många förslag diskuterades. Man tittade bl.a. på olika cykelmärken som Vega och Fram men nej. Det lät inte bra. Men så kom en ny cykel till affären. Derby hette denna cykel och detta namn blev det. Ett antal plåtmärken på cyklarna monterades bort och hamnade på matchtröjorna i stället. Spelet kunde börja. Knut Stenkvist skulle inte få vara med i Derby så länge. Våren 1918 drabbades han av Spanska Sjukan och avled. Denna influensaepidemi medförde miljoner dödsfall världen över. Derby är ju förknippat med färgen grön men en kort tid i början lirade man i gula tröjor. Fram till 1960-talet var det gröna eller grönsvartrandiga tröjor med vita byxor som gällde. Sedan fram till nutid är det grönsvarta tröjor med svarta byxor som Derbys lag spelar i. Träningen bedrevs till en början i Skolmästarhagen vid Kattbrunn, nuvarande Vasavägen samt på Gottfridsbergsskolans gård. Derby var ett Gottfridsbergslag vid den tiden. I sitt revir inräknades området kring Hunnebergsgatan ner till Borggården. När det gällde matchspel var det problematiskt. Idrottsplatsen låg mellan Tinnerbäcksbadet och Torkelbergsgatan, den plats som nu bebyggs med bostäder. Denna plan fick Derby inte tillträde till. De stora klubbarna Forward och LAIK bestämde. 1913-1914 Matcherna börjar Derbys första officiella match spelades 1913 i Åtvidaberg. Hemmagrabbarna trodde att det skulle räcka med B-laget för att spöa de nya uppstickarna från stan. Men det gick inte alls. Derby vann matchen med 7-4. En detalj är oklar. Det gäller hur man tog sig till Åtvidaberg. Kanske man åkte cykel. Man gjorde ofta så på den tiden. År 1914 ekar skotten i Sarajevo varvid Österrike förklarar Serbien krig. Kort därefter förklaras krig kors och tvärs och snart är 10 Skolmästargården inrymde 1912 en cykelaffär där Derbys grundare Knut Stenkvist arbetade. Huset är nu flyttat till Gamla Linköping invid Örtagården. hela Europa inblandat. I Sverige fanns andra saker att brottas med. Ekonomin i en ny idrottsförening var inte så stabil så utrustning och resekostnader fick spelarna själva stå för. En del arrangemang såsom basarer gav en del inkomster. Den första kända laguppställningen är från 1914 och ser ut enligt följande: Erik Pettersson Einar Blom, Gunnar Skald Emil Skald, Martin Nystrand, Arvid Pettersson David Nilsson, Knut Stenkvist Tor Zakrisson, Pontus Samuelsson, Arthur Franzén. Reserv var Helmer Ling. 1915-1917 Ont om spelare År 1915 vågade sig Derby på att spela i DM. Det tog snabbt stopp när laget förlorade mot Linköpings AIK. Derby beviljas inträde i Riksidrottsförbundet 1916 trots att ÖIF hade rekommenderat avslag. Kanske inflytandet från Linköpings AIK och Forward, de dåtida bästa Linköpingsklubbarna, hade sin betydelse. Kände de sig utmanade? Turbulensen fick en del konsekvenser. Linköpings AIK och Forward värvade friskt från Derby och på våren 1917 fanns endast sju spelare kvar. Men i stället för att ge upp så började man jobba och på hösten fanns det 54 spelare och Derby kunde mönstra fyra lag. Här kan noteras att klubbens årsomsättning var hela 575 riksdaler. Alla spelarna kom tillbaka från Forward vilket också säger en del. Ett cykelmärke som inspirerade till just namnet Derby

BANDY Den första storklubben i bandy var Linköpings AIK som spelade tre SM-semifinaler. Att LAIK stod som läromästare för Derbys bandylag är en självklarhet. Derbygrabbarna var läraktiga och kom i fatt LAIK och blev även bättre. Det utkämpades många hårda matcher lagen emellan. Drygt 60 år skulle bandyn finnas på Derbys program men 1981 upphörde den och fortsatte tillsammans med Stångebro BK/IF Cupol under nya namnet Derby/Stångebro BK. År 1983 antogs namnet Stångebro BK för att år 2004 ändra till BK Derby Bandy Linköping. Bandysektionen bildades 1919 och 1920 var det första året som Derby ställde upp ett bandylag. Det var många fotbollsspelare som lirade bandy på vintrarna. Fotbollen hade sin säsong och bandyn sin. Det gick alltså utmärkt att hålla på med flera sporter. Den första uppställningen: Gösta Djerf Sten Elgstrand, Arvid Andersson Sven Andersson, Harald Liljegren, Arvid Malmström Helge Samuelsson, Herman Sandberg, Martin Nilson, Nils Samuelsson, Ivan Kicki Andersson. 1922 var det egentliga startåret för Derbys bandy. Läromästare var främst Linköpings AIK som redan 1910 hade ett bra bandylag. Under de följande åren kom många heta duster att utkämpas mellan Derby och LAIK. Matcherna i DM slutade oftast med att LAIK segrade men några gånger lyckades Derby besegra sina läromästare. 1931 införs seriesystemet i svensk bandy. Derby placerades i div II och började seriespelet den 11 januari med att på hemmaplan besegra Jönköpings AIF med 4-1. Laget tog sammanlagt 5 poäng i serien vilket räckte till en femte plats bland sju lag. LAIK spelade i allsvenskan men räckte inte till eftersom laget hade blivit lite ålderstiget. Det innebar att 1932 fick Derby och LAIK spela i samma div II serie. I seriepremiären möttes lagen och Derby vann med resultatet 5-1. Derby 1925 1933 blev inte så lyckosamt men Derby klarade kontraktet genom en tredje placering från slutet. Söndagen den 5 mars bjöds på en godbit på Folkungavallen. Nyblivna Svenska mästarna Uppsala-Kamraterna var på besök. En publik om 2 500 personer fick se gästerna vinna med 10-4. 1934 går Derby upp i allsvenskan efter att ha vunnit serien före IK Sleipner. Den 4 februari spelades seriefinalen på Folkungavallen. Ett magnifikt publikrekord sattes med 3 100 åskådare. Flera hundra av dessa kom från Norrköping. Sleipner ledde matchen med 2-0 innan Derby lyckades kvittera till 2-2. Tio sekunder före full tid slog Derbycentern Rune Carlsson bollen i mål och Derby var seriesegrare på bättre målskillnad. Laget som gick till allsvenskan: Bengt Andrén Lasse Carlsson, Gustav Wiman Sven Gustafson, Martin Nilsson, Ville Johansson Sven Johansson, Astor Printz, Rune Carlsson, Erik Johansson, Sven Samuelsson. Lagledare var Helge Svensson. Derby 1926-1927 Derby spelade alltså första gången i allsvenskan år 1935. Vintern var dålig och träningsmöjligheterna var nästan obefintliga. Den 13 januari spelade Derby 3-3 borta mot Nässjö och den första poängen var bärgad. En vinst blev det via 3-2 mot Kungsör och ytterligare en poäng mot Katrineholms SK. Den matchen slutade 2-2. Totalt 4 poäng och en nästjumboplats med degradering som följd. 1937 vann Derby återigen div II men klarade inte att vinna i kvalspelet mot IFK Växjö och Köping. 1938-1939 spelades serien över två säsonger för att få bättre rättvisa med hemma- och bortaspel. Derby kom på andra plats och eftersom allsvenskan gjordes om till fyra grupper om sex lag räckte detta till avancemang. Säsongen i allsvenskan blev en flop för Derbys del. Herr Adolf Hitler i Tyskland hade startat ett världskrig och det behövdes folk för att försvara Sveriges gränser. Drygt halva Derbys lag blev alltså inkallade till beredskapstjänst. Derbyledningen övervägde att ge återbud till allsvenskt spel men då hotades 63

ISHOCKEY Derbys ishockey har beskrivits tidigare i boken i samband med 50-årsjubileet 1962. Det kan dock vara aktuellt 54 att ge en sammanfattning av denna verksamhet som varade mellan 1940 och fram till 195954 då ekonomin inte tillät att fortsätta. Det var också svårt att spela ishockey innan konstfrysta banor började anläggas. Matcherna kunde börja vid tiden kring jul. Annandagen var en vanlig premiärdag. Sedan pågick serierna ett par månader, ibland kortare beroende på vintern. Det var alltså serier med ganska få lag. 1940-1945 Hockeyn växer Första gången det spelades ishockey i Linköping var 22 mars 1931. Denna dag hade Derby och Södertälje mötts i bandy. Gästerna hade tagit med ett antal spelare extra så att man kunde mönstra två lag. Dessa två lag spelade en uppvisningsmatch i det nya spelet ishockey. Det fanns ingen ishockeybana men man spelade på Gamla Idrottsplatsens bandyplan. Det dröjde till 1940 innan den första riktiga ishockeymatchen spelades. På Folkungavallens nya ishockeybana möttes Derby och Linköpings AIK. LAIK vann med 1-0. Målet gjordes Linköpings mesta domare genom tiderna, Gunnar Andersson. Gunnar är alltså den som har gjort det första hockeymålet i Linköping. Derbys första lag var enligt följande: Uno Karlsson Arne Nyman, Bernt Göransson Bertil Öfverström, Erik Eriksson, Gösta Öfverström Stig Karlsson, Georg Rooth, Lennart Hammarlund. Man spelade i en lokalserie med fyra lag. Derby kom på tredje plats efter att ha vunnit mot Linköpings Sportklubb men förlorat med 1-2 mot Karle IF och med 4-5 mot LAIK. På nyårsdagen 1941 hade Derby bjudit in Hammarby IF till en propagandamatch. Hammarby vann med 10-1. Denna vinter spelade Derby i Östgötaserien med förhållandevis bra resultat för ett nyetablerat lag. Det blev 4-4 mot Linköpings SK, 0-5 mot NAIS, 2-3 mot IFK Norrköping. Seger blev det mot Linköpings AIK samt oavgjort 2-2 mot Sleipner. Genom det oavgjorda resultatet blev Tjalve seriesegrare före Sleipner. 1942 debuterade Viking Palm för Derby och det gav laget en bättre stadga. Derbylaget hade följande uppställning i seriepremiären mot Norrköpings FF: Sixten Karlsson Kurt Rosén, Bernt Göransson Elis Andersson, Erik Johansson, Arne Nyman Alvar Johansson, Viking Palm, Harry Lager. Sedan Norrköpings FF besegrats med 5-2 i seriepremiären var det dags att slå LAIK med hela 6-1. Det blev även 6-1 mot Linköpings Sportklubb och i tredje omgången var det klart för seriefinal mot IFK Norrköping. Nu blev det ingen seriefinal eftersom Östergötlands Ishockeyförbund bestämde att matchen skulle spelas vid middagstid på dagen. Derby hade 4-5 spelare som vid den tiden var upptagna med bandy och handboll så man tvingades lämna walkover. Det var vanligt vid den tiden att en del spelare deltog i flera sporter, något som numera är helt omöjligt. Derbys första hockeydress. Laget från 1942 med lagledare Kalle Röst, Elis Andersson, Alvar Johansson, Viking Palm, Göte Engström, Lennart Hammarlund, Erik Johansson. På knä: Bernt Braxen Göransson, Sixten Carlsson och Kurt Rosén Det återstod två matcher i serien. Derby vann över Karle med 4-0 men förlorade mot NAIS med 1-5. I DM gick Derby för första gången till final via segrar 3-1 mot Karle och 2-0 mot Linköpings Sportklubb. I finalen var NAIS för svåra och vann med 8-4. 1943 vann Derby i en vänskapsmatch över IK Forward från Örebro med 3-0. I seriespelet besegrades Tjalve med 5-4, F3 med 7-0 och Norrköpings FF med 4-0. Däremot förlust 1-2 mot Karle. I den sistnämnda matchen sattes publikrekord för ishockey på Folkungavallen 699 personer. År 1944 blev ganska likt året före. Vinster mot NFF, 3-1 och mot LAIK, 7-4. En oavgjord match, 1-1 mot Karle och förlust, 0-4 mot Tjalve. 1945 hade Rubba Karlsson kommit över till Derby från Karle. Ivar Anderini hade också beslutat sig för att satsa lite mer på hockeyn. Derby kunde mönstra ett starkt lag bestående av: Sixten Karlsson i mål och som utespelare Kurt Rosén, Bernt Göransson Elis Andersson, Viking Palm, Love Lindell Ivar Anderini, Arne Nyman, Lennart Hammarlund. Laget gick obesegrat genom serien upp till div II efter 15-0 mot F3, 8-0 mot LAIK, 5-3 mot Karle och 8-1 mot NFF. Det gav 8 poäng och målskillnaden 36-4. Karle på andra plats spelade ihop 4 poäng. ISHOCKEY är ett i Canada utformat isspel på skridsko troligen med indianskt ursprung. Det spelas med klubba och puck på en plan (rink) 30x60 meter, i Nordamerika 26x61 meter. Planen är omgiven av en meterhög sarg. I ett lag ingår internationellt 20 spelare varav två är målvakter. I Sverige är det 18 spelare varav två målvakter. Sex spelare får samtidigt vara på isen. SM instiftades 1922 och VM 1924. Olympisk gren sedan 1920. Källa: Norstedts uppslagsbok 1946-1949 Publikintresset ökar Intresset för ishockey i Linköping ökade och i premiärmatchen mot NAIS blev det nytt publikrekord på Folkungavallen. Hela 1 050 fick se NAIS vinna med 2-0. Det skulle sedan visa sig att div II var en alldeles för bra serie för Derby. Matteuspojkarna från Stockholm slog Derby med 13-0 Derby vann inte en enda seriematch men fick i alla fall stanna kvar. En seger vann dock 69

Handboll kom med på Derbys program år 1930. Fram till början av 1960-talet var Derby Linköpings ledande handbollsklubb. IF Saab kom ifatt och lyckades också få ännu större framgångar. Derby lyckades inte komma tillbaka utan hamnade neråt i seriesystemet vad gäller seniorhandbollen. På ungdomssidan gick det bättre men till sist upphörde Derby med handbollsverksamheten år 1995 Derby spelade sin första handbollsmatch den 16 november 1930. I den nya Linköpingserien besegrades Derby av Seminariet med 9-2. I serien kom Derby på femte plats med 4 poäng. De kommande åren spelade Derby i Linköpingsserien men utan större framgångar. Matcherna spelades i I4:as östra gymnastiksal, senare kallad Lv2-hallen. Eftersom den hallen inte var speciellt stor var möjligheterna till publik begränsad. 1935-1936 spelade Derby i Östgötaserien och belade en tredje plats efter Norrköpings AIS och I4. Redbergslid gästade Linköping för en triangelturnering. För Derbys del blev det förlust mot Göteborgarna med 25-13. Handboll 1936-1937 spelade Derby i en div II serie bestående av idel Östgötalag. Det gick alldeles utmärkt. Derby gick obesegrat igenom serien. Endast en poäng slarvades bort i bortamatchen mot NAIS. I och med seriesegern fick Derby spela i en kvalificeringsserie till allsvenskan. Det gick dock inget vidare. En vinst hemma mot IFK Örebro räckte inte långt utan det blev en jumboplats. Nästa tioårsperiod spelade Derby mest i div II. Lagen kom från Östergötland och Småland och väldigt många hade militär anknytning. Det var också i militärförläggningarna som handbollshallarna fanns. Det blev nästan omöjligt för utomstående handbollsklubbar att få träningstider. Med andra ord var det besvärligt att driva handboll på den tiden. Inte blev det lättare under krigsåren då många inkallades i rikets tjänst. I början av 1940-talet värvades Harald Haren Karlsson till Derby från F3. Harald var målvakt men från säsongen 1945-1946 valde han att bli lagledare. För Derbys del var det bästa som kunde hända. Harald Karlsson kom att bli ett begrepp vad gäller Derbys handboll. Det fanns nog inte många i Linköping på den tiden som inte hade upplevt Harens agerande vid matcherna. Haren Karlsson efterträdde Gustav Wiman som lagledare. Gustav ledde laget från 1940 till 1945. De första tio åren var Gösta Norstedt ledare för laget. Haren startade skolhandboll och på så vis kom även Derbys ungdomshandboll igång. Detta skulle visa sig vara mycket värdefullt senare. Säsongen 1948-1949 hade Derby problem på målvaktsposten. Börje Bergström vaktade målet till dess att Hans Pinn Olssons fotbollssäsong var över. Han ersattes de sista matcherna av Lennart Blöta Jonsson som kommit till Derby från Karle. Derbylag från 1935-1936 Laget som kvalspelade 1937 till allsvenskan Stående: Gustav Wiman (lagledare), Birger Jonsson, Sven Gustafson, Erik Johansson, Sven Dahlström, Bengt Wessén och Gösta Norstedt (lagledare) Mellanraden: Bertil Hillding och Ragnar Löfkvist Knästående: Manne Åberg, Sven Eriksson, Nils Samuelsson Serien det året vanns av F13. Derby kom på tredje plats. På ungdomssidan började Harens satsning ge resultat. Derbys juniorlag vann både Östgöta juniorserie som Östergötlands junior- DM. 1949-1950 började Haren Karlsson att förstärka A-laget med pojkar från det framgångsrika juniorlaget. Sven-Gunnar Andersson och Göran Jakobsson var redan där och nu tillkom Lennart Friberg, Gunnar Hydén och Kurt Carlsson också med i laget. Lennart Blöta Jonsson fick fortsatt förtroende i målet. Serien vanns detta år av IFK Nyköping med Derby på femte plats. Juniorlaget upprepade sina triumfer från året innan. Både Östgöta juniorserie och Östergötlands junior- DM hemfördes. I Junior-SM besegrades Majorna från Göteborg med 14-12. I nästa match, som var kvartsfinal, blev det dock för- 73

Bordtennis De största framgångarna beträffande bordtennisen skördade Derby i början av klubbens historia. Här följer ett sammandrag från de tidigare jubileumsskrifterna, Derbys bordtennishistoria består av tre perioder. Den första perioden började 1928 och slutade 1935 för att återupptas 1951. Denna andra perioden varade till 1959 då ledarbrist tvingade verksamheten att läggas ner. Bordtennisen återupptogs för tredje gången 1972 och pågick sedan fram till säsongen 2001 då sektionen lades ner Första epoken Det var 1929 som Derby på allvar började komma igång med bordtennisen. Det var Waldemar Krantz som såg till att få fart på verksamheten. Han var både aktiv spelare och ledare. De stora framgångarna började 1930 då Derby blev svenska lagmästare med trion Gusten Johnsson, Olle Ekman och Erik Ringkvist. Åren 1931 och 1932 vann Derby återigen men då var Erik Ringkvist ersatt av Valter Kolmodin. År 1933 snuvades Derby på mästerskapet av Elfsborg men 1934 vann man igen. Derby dominerade bordtennisen under dessa första år på 1930-talet. Speciellt Valter Kolmodin tog hem många mästerskap och fick också äran att representera Derby i landslaget. Kolmodin hade ett finessrikt och effektivt spel. Han kunde utföra otroliga konststycken vid bordet. Men Kolmodin var en bohem och slutade spela redan 1933. Han gjorde sedan comeback 1940 och kom upp i en hyfsad standard med en singelfinal i SM 1943 där Carl-Ottil Johansson från AIK blev för svår. Gusten Johnsson fick ta vid när Valter Kolmodin slutade spela. Gusten spelade målmedvetet och energiskt och hans backhand var som en säker maskin. Hans forehand var nästan lika bra och i defensiven var han bombsäker. Gusten Johnsson tog hem 15 SM-titlar fram till 1937. Fem titlar vardera i singel, dubbel och lag. Senare blev det två oldboystitlar 1948 och 1950. Alla dessa 17 titlar i Derbydressen. Olle Ekman var den tredje av Derbys första stora spelare. Han spelade hem tre titlar i dubbel och lika många i lag. Mest känd blev Ekman som dubbelspelare. Hans hårt överskruvade backhand var ett fruktat vapen. Olle spelade mycket tillsammans med Gusten Johnsson och bildade ett par som ansågs vara i det närmaste perfekt. Andra epoken Den andra epoken med Derbys bordtennis startade 1951. Tage Nilson med hjälp av Hans Pinn Olsson, Rolf Nilsson och Tore Zetterberg. Som lagledare engagerades Hasse Karlsson. Tage Nilson och de övriga var entusiastiska och trodde att laget snabbt skulle avancera upp till allsvenskan. Laget började i div IV och spelade sig snabbt upp i div II. Men i en finalmatch 1954 mot Rumlaborg från Hus- 80 Gusten Johnsson spelade i Derby men flyttade senare till Göteborg kvarna tog det stopp. Matchen spelades i Brandkårens gymnastiksal på Västra Vägen. Derby spelade med trion Hans Olsson, Hasse Lindberg, Olle Carlsson och hade klarat 5-5 i Huskvarna, så favoritskapet låg hos de våra, men det ville sig inte. Det blev 5-5 och smålänningarna blev seriesegrare tack vare att Derby tidigare hade tappat poäng i en bortamatch mot Vetlanda. Efter detta kom inte Derby längre. Ett par nya spelare kom in i laget. Bl.a. Uno Hedin och Gösta Ekerstad. De spelade ihop med Göran Kicki Pettersson, som var en mycket bra spelare många år därefter. Göran och Bernt Nobäck var senare även bra ledare inom pingisen. Uno Hedin blev en känd radioprofil och hörs fortfarande varje vecka. 1954 arrangerade Derby en stjärngala i Folkets Hus med deltagande av världsmästarna Richard Bergmann och Ichiro Ogimura samt sveriges Tage Flisberg som kommit tvåa vid VM. 800 personer pressades in i hallen. Det kunde ha varit fler men många fick återvända hem. Behovet av en sporthall var skriande. Säsongen 1956-1957 stod så äntligen Sporthallen färdig och detta firade Derby och Parca genom att gemensamt arrangera SM. Stig Nilsson och Tage Nilson stod bakom evenemanget som av många betecknades som det förnämsta arrangemanget i svensk SMhistoria inom bordtennisen. Över 2 500 personer bevittnade det hela under tre dagar. 1959 lades pingisen ner på grund av ledarbrist. Den andra epoken var över. Valter Kolmodin Var bara 18 år när han 1928 deltog i det Svenska VM-laget i Stockholm. Han deltog även i Sveriges VM-lag 1930 i Berlin och 1931 i Budapest 1932 arrangerades SM i gamla Cirkus. I samband med detta spelades en klubbmatch mellan Derby och världsmästarna MTK från Budapest. När Kolmodin/Gusten Johnsson besegrade världsmästarparet Barna/Szabados lär de 700 åskådarna ha fått taket att lyfta. Uno Hedin spelade för Derby i div II på 1950- talet. Han blev senare veteranmästare för 50- åringar i Göteborg. Nu kan Uno Hedin höras i radiosporten där han hjälper till med att hitta vinstgivande rader i travsporten. En annan specialitet är schack. Tredje epoken Tredje gången gillt när Derby 1972 åter tog upp bordtennisen på programmet. I det första laget coachades ungdomarna Kent Lundquist, Royne Thörnell och Claes Brinkeby av Weine Thörnell, en rutinerad kraft från nedlagda BTK Göta. Weines söner Royne, Sonny och Benny skulle så småningom bli bärande namn i laget. Andra bra spelare som dök upp i Derbydressen var Anders Svensson, Gert Klang och Ulf Kihlman. Allt såg bra ut till en början men så hände något och efter en fjärdeplats i div III 1978-1979 försvann hela laget. Nu framträdde en ny dynasti och en ny filosofi. Man satsade på intern ledarutbildning

Innehållsförteckning Innehåll Sida 100 år med Bollklubben Derby 1 Förord 2 En annan del av Derby 3 Makten och Ärligheten 5 Reflektion från en Derbysupporter 6 Laget 2012 9 Fotboll 10 Lagen 2011 56 BK Wolfram 61 Bandy 63 Ishockey 69 Handboll 73 Bordtennis 80 Innebandy 85 Bowling 88 Klipparna 88 Derby mot Våld och Droger 89 Derbypressen 92 Många bäckar små 101 Supporterklubben 103 Sjuttiotalslirarna 106 Bo Tielman 107 Jugoslavisk spelarimport till BK Derby 108 Fred Eriksson Derbys bästa kap 110 En säker sista utpost 112 Den vänsterfotade bombaren från Rimforsa 113 Derby inofficiella Svenska Pojkmästare 114 Även här - Erling Sandberg 116 Det Svenska Idrottsledarpriset 118 Spelare, ledare och toppdomare 119 BK Derbys Tysklandsresa 1951 122 En riktig Derbysläkt 126 Gamla tider 128 Nostalgi Var det bättre förr? 130 100-årsdagen 15 april 2012 132 Många har styrt Derbyskutan 134 Derbys utmärkelser 1912-2011 134 Matchstatistik 136 Vimplar 139