Ärendenr: NV

1(11) SW E D I SH E N V IR O N M EN T A L P R OT E C T IO N AG E NC Y 2012-10-22 Ärendenr: NV-06068-12 Konsekvensutredning över förslag till ändring i Naturvårdsverkets föreskrifter om miljörapport (NFS 2006:9, 2006:12, 2008:4, 2009:2, 2009:11 och 2010:16) Allmänt Allmänt om industriutsläppsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar), det s.k. industriutsläppsdirektivet (IED), ska tillämpas fr.o.m. den 7 januari 2013. Direktivet är en omarbetning av det s.k. IPPC-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/17/EU) och sex sektorsdirektiv som rör industriverksamhet och energiproduktion. Den största förändringen som direktivet innebär är att ett koncept med BAT-slutsatser (där BAT står för Best Available Techniques) införs. I Sverige kommer dessa BAT-slutsatser troligen att genomföras som generella föreskrifter. Jämfört med tidigare kommer de dessutom att utgöra ett mer obligatoriskt underlag för tillståndsprövningen. Utsläpp från en IED-anläggning får under normala driftsförhållanden, som huvudregel, inte vara större än vad som anges i BAT-slutsatserna. BAT-slutsatserna beslutas av kommissionen efter ett kommittéförfarande. Slutsatserna ska tillämpas senast fyra år efter deras offentliggörande. Direktivet innehåller också bl.a. skärpta regler om kontroll, regler kring nedläggning av verksamhet, särskilda bestämmelser för förbränningsanläggningar, avfalls- och samförbränningsanläggningar, anläggningar som använder organiska lösningsmedel samt för anläggningar som producerar titandioxid. B E SÖ K: ST O C K H O LM V ALH A L L AV ÄG E N 195 Ö ST E R SU N D F O R SK AR E N S V ÄG 5, HUS U B K IR U N A K ASE R N G AT AN 14 P O ST: 106 48 ST O C K HO LM TEL: 010-698 10 00 F AX: 010-698 10 99 E-POST: R E G IST R AT O R@NAT U RV AR D SV E R K E T.SE IN T E R N E T: WWW. N AT U R V AR D SV E R K E T.SE

NATURVÅRDSVERKET 2(11) Den grundläggande tanken bakom direktivet är att minska utsläppen från Europas industrianläggningar och därmed få en positiv påverkan på flera olika typer av hälso- och miljöstörningar. Den stora förändringen är emellertid att vänta, inte i Sverige, utan i ett antal andra europeiska länder. Detta kommer dock, i fråga om gränsöverskridande föroreningar, att påverka möjligheterna att uppnå de svenska miljömålen, främst då målen Frisk luft, Ingen övergödning, Bara naturlig försurning och Giftfri miljö. Direktivet innebär ett utökat krav på medlemsstaternas rapportering om tillämpningen av direktivet till kommissionen. Det är denna fråga som är aktuell i de föreslagna föreskrifterna. Av artikel 75 i direktivet framgår att EU-kommissionen ska biträdas av en kommitté (den s.k. Artikel 75-kommittén). Enligt kommitténs senaste utkast till rapporteringsunderlag (daterat den 2 augusti 2012) ska en första rapportering från medlemsstat till kommissionen göras senast den 30 september 2014. Den rapporteringen kommer att avse införandet av direktivet i svensk lagstiftning. Därefter ska en rapportering göras senast den 30 september 2017. Den rapporteringen ska avse åren 2013 2016 och uppgifterna som ska lämnas gäller till stor del tillämpningen av IED-reglerna på de svenska anläggningarna. Jämfört med den rapportering som krävs enligt IPPC-direktivet kommer IED att generera ett ganska stort årligt dataflöde. Artikel 75-kommitténs arbete med rapporteringsunderlag kommer att avslutas först i början av 2013. Då offentliggörs det slutgiltiga genomförandebeslutet med information om vilka uppgifter som ska rapporteras från medlemsstat till kommissionen. Av direktivet framgår dessutom ytterligare några krav på informationsflöde från verksamhetsutövare, respektive tillsyns- och tillståndsmyndigheter, till kommissionen. Mot denna bakgrund står det tämligen klart att det även framgent behöver övervägas vad som, för olika aktörer, är det minst belastande sättet att hämta in ytterligare uppgifter från verksamhetsutövare och/eller myndigheter. Rapportering via miljörapport är ett av de alternativ som kommer övervägas. Det kan därför inte uteslutas att ytterligare förändringar i föreskrifterna kommer att föreslås även under de kommande åren. De svenska reglerna om miljörapportering I Sverige sker ett årligt uppgiftslämnande från verksamheter med tillstånd att utöva miljöfarlig verksamhet till tillsynsmyndigheten (länsstyrelsen eller den kommunala nämnden) i s.k. miljörapport. En sådan ska lämnas elektroniskt senast den 31 mars varje år, året efter verksamhetsåret. Enligt 26 kap. 20 första stycket miljöbalken gäller följande. Om en miljöfarlig verksamhet omfattas av tillståndsplikt enligt vad som föreskrivs med stöd av

NATURVÅRDSVERKET 3(11) 9 kap. 6 första stycket ska den som utövar verksamheten varje år lämna en miljörapport till den tillsynsmyndighet som utövar tillsynen över verksamheten. Detta gäller också den som har förelagts att ansöka om tillstånd enligt 9 kap. 6 andra stycket. I miljörapporten ska redovisas de åtgärder som har vidtagits för att uppfylla villkoren i ett tillståndsbeslut och resultaten av dessa åtgärder. Enligt 26 kap. 20 andra stycket gäller följande. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att en miljörapport ska innehålla en redovisning av verksamhetens miljöpåverkan även i annat avseende än vad som omfattas av villkoren i ett tillståndsbeslut. Även redovisning av andra uppgifter som är relaterade till balkens tillämpningsområde och mål får föreskrivas. Beskrivning av problemet och vad Naturvårdsverket vill uppnå Redovisning av resultat från årlig kontroll av mätsystem Som ett första steg i anpassningen av informationsflödena har vi identifierat ett krav som anges direkt i direktivet, nämligen i bilaga V, del 3, 8 p. Där anges ett rapporteringskrav från verksamhetsutövaren till den behöriga myndigheten. Enligt miljödepartementets planering kommer det att införas en bestämmelse om detta i den kommande förordningen om stora förbränningsanläggningar. Vi bedömer att det mest kostnadseffektiva sättet att ta in dessa uppgifter är via miljörapporten (för ett mer utvecklat resonemang kring detta, se nedan under rubriken Uppgifter om vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför ). Förslaget innehåller därför en upplysning om att frågan är reglerad i 77 förordningen (2012:X) om stora förbränningsanläggningar. Placeringen i 4 ger dessutom informationen att uppgifterna ska lämnas i miljörapportens textdel (se föreslagen ändring i 4 9). Redovisning av bedömning av efterlevnad av BAT-slutsats Enligt vad som återgivits ovan får utsläpp från en IED-anläggning under normala driftsförhållanden, som huvudregel, inte vara större än vad som anges i BAT-slutsatserna. Dessa kommer antagligen att införas i svensk rätt som generella föreskrifter, troligen genom hänvisningar till Europeiska unionens officiella tidning (EUT) i den föreslagna industriutsläppsförordningen (2012:X). Enligt miljödepartementets tidplan kommer dessa författningsändringar att beslutas först mot slutet av detta år. De föreslagna ändringarna i 4 18 a-c) är tänkta att säkerställa att alla berörda verksamheter, när fyra år har gått, efterlever kraven i BAT-slutsatserna. Detta resonemang utvecklas nedan under rubriken Effekterna av att någon reglering inte kommer till stånd. Redan här kan dock nämnas att den yttersta konsekvensen av en bristfällig efterlevnad av direktivet är att Sverige stäms vid EUdomstolen och tvingas betala skadestånd. Det är därför angeläget att verksamhetsutövare och tillsynsmyndighet, i de fall det behövs, snabbt påbörjar

NATURVÅRDSVERKET 4(11) arbetet med att anpassa verksamheten när BAT-slutsatser för den huvudsakliga verksamheten har offentliggjorts. Den föreslagna underpunkten d) avser tiden efter det att BAT-slutsatserna ska börja tillämpas. Här gäller rapporteringen inte längre verksamhetsutövarens förberedande arbete, utan hur verksamheten faktiskt förhåller sig till gällande BAT-slutsatser. Denna punkt kommer troligen att göras mer detaljerad när tidpunkten för ikraftträdandet av de första beslutade BAT-slutsatserna närmar sig (slutsatser för branscherna järn- och stål respektive glas beslutades den 8 mars 2012 och träder, som nämnts ovan, i kraft efter fyra år). Ikraftträdande För att genomföra direktivet i tid samt att få fram underlag till den andra rapporteringen (enligt ovan) krävs att verksamhetsutövarna lämnar uppgifter i miljörapporten redan från och med verksamhetsåret 2013 (dvs. i den miljörapport som lämnas senast den 31 mars 2014). Därmed krävs att föreskriftsändringarna träder i kraft redan till årsskiftet. För IED-verksamheter som inte omfattades av IPPC-direktivet (nytillkomna branscher) är på förslag en övergångsbestämmelse till de bestämmelser i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, som anger att dessa verksamheter inte blir tillståndspliktiga förrän 2015. I och med den övergångsbestämmelsen behövs inte en motsvarande i föreskrifterna. Föreslagna ändringar Miljörapportens grunddel Förslaget till ändring innebär ett minskat krav på uppgifter i miljörapportens grunddel. Ändringen går ut på att verksamhetsutövaren inte längre ska behöva tillhandahålla koder för bl.a. huvudverksamhet eller uppgift om förekommande farliga ämnen, som tidigare efterfrågades i de tre sista punkterna i 3. Dessa uppgifter läggs sedan ett par år tillbaka i stället in i ärendehanteringssystemet Miljöreda av tillsynsmyndigheten. Uppgifterna i Miljöreda överförs elektroniskt till SMP. Denna i rapporteringssystemet redan gjorda förändring bör avspeglas i föreskrifterna. Miljörapportens textdel De förändringar som föreslås är följande. Båda avses införas i textdelen. 4 9; För förbränningsanläggning med en sammanlagd installerad tillförd effekt på 50 MW och däröver, ska, i enlighet med [77] förordningen (2012:X) om stora förbränningsanläggningar, redovisas resultaten från årlig kontroll av automatiska mätsystem.

NATURVÅRDSVERKET 5(11) 4 18; För verksamheter som betecknats med 10/75 II i bilagan till förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (IED-verksamheter) ska vad som anges i följande underpunkter uppfyllas. a) För verksamhetsåret efter det att slutsatser om bästa tillgängliga teknik för den huvudsakliga IED-verksamheten har offentliggjorts, ska för varje slutsats som är tillämplig på verksamheten, redovisas en bedömning av i vilken mån verksamheten uppfyller den och hur den förhåller sig till gällande tillståndsvillkor. Om slutsatserna har offentliggjorts efter den 1 juli får redovisningen ske i miljörapporten för nästkommande verksamhetsår. b) Om verksamheten inte bedöms uppfylla en sådan enskild slutsats om bästa tillgängliga teknik som åsyftas i a), ska även redovisas en plan för vilka åtgärder som planeras för att uppfylla den, samt en redovisning av genomförd bedömning av huruvida åtgärderna kommer att föranleda krav på prövning eller anmälan. Även planerade dispensansökningar ska redovisas. c) Fortlöpande i kommande miljörapporter ska därefter redovisas hur arbetet med att uppfylla kraven enligt slutsatserna fortskrider. d) När fyra år har gått efter det att slutsatser om bästa tillgängliga teknik för den huvudsakliga IED-verksamheten offentliggjordes, ska årligen redovisas hur slutsatserna, satta i relation till villkor och eventuella meddelade dispenser, uppfylls. I den mån dispens avseende alternativvärde har beviljats behöver endast visas att alternativvärdet uppfylls. Övriga ändringar i själva föreskriften Övriga föreslagna ändringar är huvudsakligen redaktionella och syftar till att anpassa föreskrifterna till författningssamlingsförordningen (1976:725), till Myndigheternas föreskrifter Handbok i författningsskrivning (Ds 1998:43), till nya författningar och till SMP:s uppbyggnad. Ändringar i bilagorna Bilaga 1 Den tidigare bilagan 1 var en kopia av bilaga 1 till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006. Denna bilaga fanns tidigare med av pedagogiska skäl, men föreslås nu utgå ur föreskriften. Därmed föreslås tidigare bilagor ändra benämning enligt vad som anges i föreskriftens ingress. Den nya bilagan 1 (f.d. bilaga 2) anger, precis som tidigare, de föroreningar för vilka beslutats strängare rapporteringskrav nationellt än vad som anges i förordningens bilaga 2. Den föreslagna utformningen är rensad från sådant som framgår av förordningens bilaga 2, men några ändringar i sak, utöver att numreringen föreslås ansluta till förordningens numrering, föreslås inte.

NATURVÅRDSVERKET 6(11) Bilaga 2 Ändringarna är huvudsakligen redaktionella och syftar till att anpassa bilagan till författningssamlingsförordningen (1976:725), till Myndigheternas föreskrifter handbok i författningsskrivning (Ds 1998:43) och till nya författningar. Alternativa lösningar Alternativ till förslaget En alternativ lösning till de i föreskrifterna föreslagna ändringarna är att inte begära in uppgifterna via miljörapporten, utan att ta in även dem på annat sätt. Vi bedömer dock att det inte skulle innebära en mindre arbetsbörda eller lägre kostnader varken för verksamhetsutövaren eller för tillsynsmyndigheten om de skulle involveras i ett sådant alternativt informationsflöde (resonemanget utvecklas nedan). Alternativ som vi valt att inte ta med i förslaget Under arbetet med revideringen av föreskrifterna har framkommit att det inte är möjligt, eller lämpligt, att ställa krav på verksamhetsutövaren att denne i miljörapporten ska tillhandahålla all den information som enligt utkastet från Artikel 75-kommittén ska rapporteras (se ovan). En del av den efterfrågade informationen lämpar sig i stället för att inhämtas från tillsyns- och tillståndsmyndigheterna. Nedan följer en lista över de uppgifter som Naturvårdsverket har identifierat bör ingå i rapporteringen till kommissionen, men som lämpligen i stället inhämtas från tillsyns- eller tillståndsmyndigheten (här ingår inte det från Naturvårdsverket till miljödepartementet redovisade förslaget till författningstext i promemoria daterad den 8 december 2011 med förslag till genomförande av delar av IED). Antal tillsynsbesök per år per anläggning (artikel 16). Har 15.4-dispens meddelats för verksamheten? (Ja/Nej) Har statusrapport för verksamheten getts in enligt artikel 22.2? (Ja/Nej) I fråga om glas- respektive järn- och stålverksamheterna, har andra referenser än BAT använts vid fastställande av tillståndsvillkoren (artikel 14.3)? Hur många anläggningar har fått strängare tillståndsvillkor än vad som följer av BAT (artikel 14.4)? Har en MKN gjort att strängare tillståndsvillkor än BAT krävs? I så fall vilken MKN och vad lades till i villkoret (artikel 18)? Beskriv och ge exempel på 15.3 b)-villkor. För alla verksamheter där 15.4-dispens har meddelats ange; vilka utsläppskällor som berörs, vilken BATC som har frångåtts, omfattningen på avvikelsen och om någon tidsbegränsning har angetts. Ange alla verksamheter som har fått 15.5-undantag.

NATURVÅRDSVERKET 7(11) Kraven för kontroll. Minimikravet i artikel 16 ska väl regleras i egenkontrollförordningen (?), men om krav har angetts i tillstånd ska de anges, samt hur BATC har använts för att fastställa dessa krav. För anläggningar som förbränner avfall och har tillstånd till förbränning av mer än 18 000 ton avfall per år; redovisning från tillståndsmyndighet till Naturvårdsverket av vilka dispenser från utsläppsgränsvärden som medgivits för vilka anläggningar i enlighet med sista meningen i bilaga 1 och enligt båda noterna till tabellen i bilaga 2.2 i Naturvårdsverkets förslag till förordning om avfallsförbränning (artikel 72). För VOC-anläggningar ange vilka framsteg som gjorts med att använda minskningsplanen (artikel 59.1 b) samt ange vilka verksamheter som har fått 59.2- och/eller 59.3-undantag. Naturvårdsverket har vid den analys som genomförts gjort bedömningen att detta är något som behöver regleras i lag eller förordning, varför listan har överlämnats till miljödepartementet. Effekterna av att någon reglering inte kommer till stånd I fråga om 4 9 följer detta krav direkt av både direktiv och förslag till förordning. I föreskriften återges vad som regleras där, med tillägget att informationen ska lämnas i miljörapportens textdel. Miljörapportering är det system som tillsynsmyndigheter m.fl. använder för att inhämta information från verksamhetsutövare. I och med att den aktuella informationsskyldigheten redan finns reglerad, måste alternativet att samordna skyldigheten med den miljörapportering verksamhetsutövaren ändå ska göra, anses vara det alternativ som har minst negativ inverkan för verksamhetsutövaren. För de yttersta konsekvenserna av att någon reglering av frågan inte alls kommer till stånd, se nederst under denna rubrik. Vad gäller 4 18 är det, som tidigare nämnts, angeläget att verksamhetsutövare och tillsynsmyndighet snabbt påbörjar arbetet med att anpassa verksamheten när BAT-slutsatser för den huvudsakliga verksamheten har offentliggjorts. Fyra år efter offentliggörandet av BAT-slutsatser för en viss bransch (t.ex. järn- och stålindustrin) gäller slutsatserna på samma sätt som tillståndsvillkor för berörda verksamheter. Att inte uppfylla BAT-slutsatserna kan alltså medföra straffrättsligt ansvar (se 29 kap. 8 första stycket 4 miljöbalken enligt vilken den som med uppsåt eller oaktsamhet bryter mot en föreskrift om försiktighetsmått vid miljöfarlig verksamhet riskerar att dömas till böter eller fängelse i högst två år). Ett alternativ där uppgiftsskyldigheten i miljörapporten inte skulle reglera frågan om planering inför, och anpassning till, offentliggjorda BAT-slutsatser skulle innebära en ökad risk för att både verksamhetsutövare och tillsynsmyndighet är oförberedda på vilken innebörd BAT-slutsatserna har för verksamheten. Miljömässigt innebär en utebliven reglering, enligt vad som har beskrivits ovan under rubriken Allmänt om industriutsläppsdirektivet, påverkan på människors hälsa och miljön, genom att de svenska verksamheternas tillstånd

NATURVÅRDSVERKET 8(11) inte jämförs med BAT-slutsatserna i tillräcklig utsträckning för att genomföra direktivet. För Sveriges del är den yttersta konsekvensen av en utebliven reglering att EUdomstolen slår fast att ett fördragsbrott har begåtts och dömer ut skadestånd för bristfälligt genomförande av direktivet. Uppgifter om vilka som berörs av regleringen I fråga om den föreslagna 4 9 faller 140 svenska anläggningar under kapitlet om stora förbränningsanläggningar i IED. I fråga om 4 18 är de som berörs av den föreslagna utökade rapporteringsskyldigheten verksamheter som betecknats med 10/75 II i bilagan till förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet. Det rör sig om större industri- och förbränningsanläggningar samt större jordbruksföretag som typiskt sett bedöms ha stor miljöpåverkan, sammanlagt knappt 1 100 svenska anläggningar. Av bilaga 1 framgår vilka branscher och hur många företag i varje bransch som omfattas av dagens IPPC-direktiv. Tillämpningsområdet för IED är detsamma som för IPPC-direktivet, men med två skillnader. Två branscher, träimpregnering och spånskivetillverkning har tillkommit. Sammanlagt rör det sig om cirka 30 50 nya IED-anläggingar i Sverige. Därutöver innebär IED några mindre justeringar i tillämpningsområdet, vilket kan inverka på klassificeringen av någon eller några enstaka anläggningar. Andra som berörs av IED-rapporteringen är verksamheternas tillsynsmyndigheter, dvs. länsstyrelser och kommunala miljönämnder, samt i förlängningen även Naturvårdsverket, som rapporterar uppgifterna vidare till Kommissionen. Uppgifter om vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen 4 9 Kravet att verksamhetsutövaren ska genomföra årlig kontroll av automatiska mätsystem följer av IED. Likaså att det krävs ett ackrediterat luftlaboratorium för att genomföra kontrollen. Luftlaboratoriet redovisar kontrollen i en rapport till verksamhetsutövaren. Vi bedömer att arbetsinsatsen för verksamhetsutövare att i miljörapporten bifoga denna rapport är mindre än en halvtimme per anläggning. Eftersom det är cirka 140 anläggning blir det mindre än 70 timmar per år. Med 400 kronor per timme blir det mindre än 28 000 kronor per år, summerat för alla berörda verksamhetsutövare. Vi bedömer att det i vart fall inte blir lägre kostnad att ta in uppgifterna på annat sätt.

NATURVÅRDSVERKET 9(11) 4 18 Tidsåtgång Tidsåtgången kan indelas och beskrivas under kraven för respektive punkt (a-d), under 4 18. I nedanstående exempel/punkter har den administrativa kostnaden uppskattats till 15 000 kr per vecka. Punkten a) Konsekvensen av den kommande industriutsläppsförordningen är att verksamhetsutövarna måste utreda om kraven i BAT-slutsatserna uppfylls eller inte. Denna punkt kräver således enbart att verksamhetsutövaren redovisar den utredning som gjorts. För att uppfylla detta torde det gå åt cirka en halv veckas arbete per företag. Punkten b) Kravet i denna punkt är enbart att verksamhetsutövarna ska redovisa den plan och den bedömning som kan behöva finnas som en följd av den kommande industriutsläppsförordningen. För att uppfylla denna punkt torde det gå åt upp till cirka en halv veckas arbete per företag. För det fall alla krav uppfylls som enligt förordningen följer av BAT-slutsatserna, blir tidsåtgången 0. Sammantaget för a) och b) blir det då mindre än en vecka per företag. Med 1 100 anläggningar och för varje sektor en ny BAT-slutsats vart åttonde år kommer det att vara i genomsnitt cirka 140 anläggningar som berörs årligen. Totalt innebär det mindre än 140 veckors arbete per år. Om man uppskattar företagens kostnad för detta till 15 000 kronor per vecka, bör den årliga administrativa kostnaden inte överstiga cirka 2 MSEK. Punkten c) Denna punkt kommer successivt att beröra alla anläggningar i två årliga miljörapporter, år 2 och år 3 efter det att BAT-slutsatserna för sektorn offentliggjorts. Det innebär att det varje år kommer vara i genomsnitt cirka 280 anläggningar som behöver ta fram underlag och göra en sådan redovisning. Sammantaget bedöms detta kunna göras på två dagar per anläggning. Detta innebär då cirka 110 veckor per år motsvarande knappt 2 MSEK/år. Punkten d) Tidsåtgången för denna redovisning kan uppskattas till cirka en halv dag per företag. När alla cirka 1 100 berörs, sannolikt inom ungefär åtta år, blir den årliga tidsåtgången cirka 110 veckor, motsvarande en kostnad på knappt 2 MSEK. Summa enligt ovanstående: ca 360 veckors arbete för företagen, motsvarande en kostnad på drygt 5 MSEK/år. Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till EU Regleringen syftar till att genomföra ett EU-direktiv och är en direkt följd av de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till EU.

NATURVÅRDSVERKET 10(11) Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser Direktivet ska vara genomfört senast den 7 januari 2013. Rapporteringen ska göras i enlighet med Artikel 75-kommitténs kommande riktlinjer (se ovan). I fråga om informationsinsatser förbereder sig Naturvårdsverket just nu för en större informationsinsats om hela industriutsläppsdirektivet och vad det kommer att innebära för berörda aktörer. Vägledning om ändringen i miljörapportsföreskrifterna kommer att ingå som en del i denna insats. Företag Beskrivning av antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i samt storleken på företagen Se ovan under rubriken Uppgifter om vilka som berörs av regleringen Beskrivning av vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader Se ovan under rubriken Uppgifter om vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför Beskrivning av vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för företagen och vilka förändringar i verksamheten som företagen kan behöva vidta till följd av den föreslagna regleringen Inga sådana kostnader eller förändringar har identifierats. Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka konkurrensförhållandena för företagen Denna reglering bör inte påverka konkurrensförhållandena för företagen då konkurrenter i andra medlemsstater torde få likaratade kostnader. Beskrivning av hur regleringen i andra avseenden kan komma att påverka företagen Ingen sådan påverkan har identifierats. Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas utformning Ovan återgivna resonemang avser att återspegla den maximala resursåtgången för en IED-anläggning, dvs. normalt för ett lite större och mer komplext företag. För små företag torde resursåtgången bli betydligt mindre.

NATURVÅRDSVERKET 11(11) Samråd Beskrivning av ett eventuellt tidigt samråd Berörda företag och organisationer har i augusti 2012 informerats om att miljörapportsföreskrifterna under hösten kommer att anpassas till industriutsläppsdirektivet, och därvid även fått del av tidplanen för detta arbete. Kontaktperson Sofia Hedelius Bruu Tel: 010-698 16 19 sofia.hedelius-bruu@naturvardsverket.se