Annika Rosén Doktorand i socialt arbete Malmö Högskola Högskolepedagogisk utbildning modul 3 HUR KAN PERSPEKTIVEN INTEGRERAS I UNDERVISNINGEN? Bakgrund Jag undervisar socionomstudenter i juridik under deras tredje termin. Studenterna läser 10 p grundläggande juridik följt av 10 p socialrätt. Bortsett från en del ströföreläsningar så träffar jag endast studenterna under en avgränsad tid av två veckor i kursen grundläggande juridik, där jag inte är kursföreståndare. Jag undervisar om migration med fokus på svensk utlänningslagstiftning. I huvudsak behandlas frågor om vad som står i utlänningslagen, hur ser svenska asylsystemet ut?, vem får stanna?, vad är en avvisning och en utvisning?, vad är anhöriginvandring? osv. Vad handlar ämnet om? Utlänningslagens tillämpning sätter djupa avtryck på allt socialt arbete. Det är därför ett väsentligt område att intressera sig för om man tänker arbeta med socialt arbete. Jag har under de senaste åren på Migrationsverket ägnat mig åt såväl asylprövning som anhöriginvandring. Jag har i detta sammanhang insett hur oerhört värdefullt det är för socialt arbete att känna till vilka grupper av invandrare som kommer till Sverige och varför de kommer. Det är också väsentligt att känna till vilka erfarenheter, förväntningar och kunskaper människor har med sig. Varje år ansöker ett antal personer om att få uppehållstillstånd i Sverige, år 2003 var det 120 000 personer som ville bosätta sig i Sverige. Av dessa var 33 000 personer asylsökande. Asylsökande behöver av naturliga skäl inte ha ordnat uppehållstillståndet före inresan vilket andra personerna måste ha som söker uppehållstillstånd. De asylsökande har rätt att passera gränsen och resa in i Sverige och söka asyl. De uppger att de har ett skyddsbehov och därför behöver en fristad, asyl. Flykting enligt Genevkonventionen och svensk lag är den som har skäl att vara rädd för förföljelse i sitt hemland på grund av: sin ras sin nationalitet att han eller hon tillhör en viss samhällsgrupp sin religiösa eller politiska uppfattning. Varje år erkänns ca 500 personer som flyktingar i Sverige av de 120 000 som söker uppehållstillstånd.
Den utan jämförelse största gruppen invandrare i Sverige är anhöriginvandrare. År 2003 var 53% av alla beviljade uppehållstillstånd sådana som beviljades på grund av familjeanknytning. I många fall är det ärenden där en utlänning ansöker om uppehållstillstånd och åberopar anknytning trots att paret inte varit stadigvarande sammanboende utomlands. Det kan vara personer som är gifta eller sambo eller som har för avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande i Sverige. En förutsättning för en tillämpning av denna lagstiftning är att förhållandet bedöms som seriöst. Detta är en mycket problematisk formulering eftersom det inte klart kan definieras vad som är ett seriöst förhållande. Tankar kring ämnet Fokus när man studerar utlänningsrätt kan vara att försöka förstå vad utlänningslagen och statsmakterna egentligen erbjuder och accepterar när det gäller migration till Sverige. Vilka direkta och vilka indirekta möjligheter erbjuds och påbjuds? Fungerar det överhuvudtaget att ha en reglerad invandring och är det etiskt eller historiskt försvarbart? Eller är det en praktisk nödvändighet att ha en reglerad invandring? Och för vem är den i så fall nödvändig? Om reglerad migration ska finnas, vilken form ska den i så fall ha? Vilka signaler är det meningen att människor ska uppfatta när migrationspolitiken tycks ha en kluven tunga. De migrationsrättsliga diskurserna eller sammanhangen kan även ses som en form av maktutövning där man utgår ifrån vissa outtalade föreställningar om människors beteende och drivkrafter. Denna maktutövning kan ses som produktiv i den meningen att den genomför rättsliga resonemang med utgångspunkt i en viss syn på människors beteenden och reproducerar samtidigt den bilden av människors bevekelsegrunder för att exempelvis migrera. Makten blir enligt detta synsätt synlig hos såväl lagstiftaren som hos den enskilde rättstillämparen. Det finns en stor rädsla och osäkerhet inför ämnet migration och integration. Det tycks vara så att behovet av att enkelt kategorisera människor är stort. Detta sker ständigt i såväl den allmänna debatten, massmedia som hos lagstiftaren och myndigheterna. Uttryck som, vi-dom eller utlänningar, svenskar, muslimer och flyktingar är ständigt närvarande. Det saknas enligt min mening en nyanserad diskussion om vad denna osäkerhet står för. Varför är behovet så stort av att kategorisera och varför är vissa tankar så infekterade? Att människor rör på sig och migrerar är naturligtvis skrämmande och hotfullt eftersom hela grunden för en kultur eller folkgrupp kan raseras och försvinna om för många människor lämnar sitt land eller sin ursprungliga plats. Men det verkar dessutom vara så att anledningen till migrationen är väl så skrämmande och i vissa fall tabubelagd att prata om. För de flesta människor är det oproblematiskt att det finns flyktingar som är förföljda av politiska eller religiösa skäl i sina hemländer och att dessa ska få en fristad i en annan stat. Vad som däremot är problematiskt är att alla kallas för flyktingar utan att man närmar sig det faktum att endast ett försvinnande litet antal människor är flyktingar i egentlig mening. Det stora antalet människor i världen migrerar på grund av ekonomiska skäl många gånger till följd av en resursutveckling som inte är det minsta hållbar. Att den stora invandringen till Europa idag utgörs av anhöriginvandrare, vilket möjligen även det hänger samman med en globalt icke hållbar resursutveckling, är något som mycket sällan problematiseras i den offentliga debatten.
Att finna en fungerande form för denna invandring är oerhört svårt och etiskt komplicerat. Lagstiftning på detta område förutsätter oundvikligen ett moment av bedömning och värdering av önskvärda relationer. Här finns alltså en normativitet som är svår att tydligt se i den officiella lagstiftningen men som tveklöst finns där. I en situation med polarisering mellan öst och väst i den pågående debatten om terrorism är det en balansgång att utforma lagstiftning. Lagstiftningen och rättstillämpningen på området anhöriginvandring, måste ta hänsyn till och vara medveten om olika religioners och folkgruppers olika värdegrunder eftersom dessa ligger till grund för hur familjerätten i respektive land är utformad. Vilken syn på ett seriöst förhållande eller förhållande ska vara vägledande? Vad är ett seriöst förhållande och på vilket sätt är det seriöst? Hur når man en medvetenhet hos lagstiftaren och tillämpande myndigheter om att det faktiskt finns en mycket stark normativitet inbyggd i detta sätt att utforma lagstiftning när ämnet överhuvudtaget aldrig diskuteras? Samtidigt som det formuleras lagförslag för att öka arbetskraftsinvandringen så avvisas huvuddelen av de asylsökande som kommer till vårt land. Många av de asylsökande saknar skyddsbehov men har sökt sig till Sverige i förhoppningen att det här ska finnas arbete och försörjning. Kan denna kluvenhet ha sin grund i att statsmakterna vill kontrollera vilka grupper som får komma till Sverige? Vill man styra vilka etniska och religiösa grupper som ska komma till Sverige. Tror lagstiftaren inte att asylsökande personer kan arbeta eller passar den asylsökande människan inte in på den svenska arbetsmarknaden? Möjligen är detta tecken på en ambivalent inställning till den asylsökande människan och svårigheten att kategorisera henne. Det faktum att Sverige och de andra EU-länderna samarbetar i asylfrågor och genom gemenskapens konstruktion, som möjliggör att EUförordningar överställs nationell lag fjärmar sig respektive land från kärnfrågorna och de kritiska etiska ställningstagandena. Den urholkningen av asylrätten som t ex Dublinförordningen innebär analyseras sällan kritiskt. Besluten fattas någon annanstans och det ånglok av europeiskt samarbete i asylfrågor som dundrar på, ifrågasätts inte eftersom det förutsätts att respektive rättssystem vilar på samma etiska värdegrund. Slutligen ska något nämnas om den normativa förväntningen det svenska asylsystemet har på den asylsökande människan. Från början till slut undviker systemet att förhålla sig till de egentliga orsakerna till varför människor kommit till Sverige för att söka asyl. Under hela asylprocessen förväntas asylsökande att samarbeta. Samarbeta vid verkställighet av avvisning, samarbeta med att skaffa identitetshandlingar, samarbeta vid förvarstagande o s v. Den som inte gör det är ingen riktig asylsökande. Här finns alltså en konflikt mellan vad som egentligen står i lagen och vad som normativt förväntas av den asylsökande. Enligt min mening tar lagstiftningen och rättstillämpningen sikte på den minimala grupp som definieras som flyktingar enligt Genéve-konventionen och underlåter att förhålla sig till övrigas asylskäl, drivkrafter och förutsättningar
Konkreta förslag på hur jag kan integrera perspektiven i undervisningen Studenterna delas in i 15 mannagrupper för att genomföra en 3 timmars seminarieövning. Innan denna övning har studenterna varit på föreläsningarna i ämnet och även läst kurslitteraturen där det framgår bla från vilka länder den internationella migrationen rör sig, vilka personer får uppehållstillstånd i Europa osv. Studenterna ska diskutera och förhålla sig till följande frågeställningar: Av vilka anledningar uppkommer migrationsströmmar idag? Finns det några kopplingar mellan en icke hållbar resursanvändning i vissa delar av världen och en utarmning av marken och miljön i andra delar av världen som leder till migration? Hur påverkar västvärldens/europas konsumtionsmönster resten av världen? Hur hanterar Europa migrationsstömmar som söker sig till något europeiskt land? Diskutera särskilt det etiskt riktiga i europeiskt samarbete som till exempel Schengensamarbetet med byggandet av den så kallade EU-muren. Diskutera även förslaget att samla alla asylsökande i stora läger i nordafrika istället för att tillåta asylsökande att resa in i EU för att söka asyl. Resonera i etnicitetstermer kring vilka tankar som möjligen kan ligga bakom förslaget att öka arbetskraftsinvandringen samtidigt som de flesta asylsökande (även högutbildade) blir avvisade från Sverige. Resonera genusteoretiskt kring den gällande lagstiftningen som definierar vem som är flykting och vem som inte betraktas som flykting. Hur kan det vara så att en kvinna som förföljs och torteras på grund av sitt kön inte kan betraktas och erkännas som flykting? Resonera i detta sammanhang även hur den västerländska lagstiftningen indirekt kan tillåta handel med kvinnor och barn för sexuella ändamål. Avslutning Förmodligen är det tillräckligt att studenterna får möjlighet att ventilera dessa frågor och i grupp diskutera de olika infallsvinklarna som med säkerhet kommer upp i gruppen. Möjligen kan man tänka sig i en framtid att studenterna examineras på detta området genom att skriva en liten uppsats kring ovanstående ämnen. Annika Rosén