Femton år med marinens doktorandprogram

Femton år med marinens doktorandprogram EVA DALBERG, LARS HÖSTBECK FOI är en huvudsakligen uppdragsfinansierad myndighet under Försvarsdepartementet. Kärnverksamheten är forskning, metod- och teknikutveckling till nytta för försvar och säkerhet. Organisationen har cirka 1350 anställda varav ungefär 950 är forskare. Detta gör organisationen till Sveriges största forskningsinstitut. FOI ger kunderna tillgång till ledande expertis inom ett stort antal tillämpningsområden såsom säkerhetspolitiska studier och analyser inom försvar och säkerhet, bedömning av olika typer av hot, system för ledning och hantering av kriser, skydd mot och hantering av farliga ämnen, IT-säkerhet och nya sensorers möjligheter. FOI Totalförsvarets forskningsinstitut Tel: 08-555 030 00 www.foi.se Systemteknik Fax: 08-555 031 00 164 90 Stockholm FOI-R--1873--SE Systemteknik November 2005 ISSN 1650-1942 Användarrapport

Femton år med marinens doktorandprogram FOI-R--1873--SE ISSN 1650-1942 Systemteknik Användarrapport November 2005

Omslagsbild: Försvarets bildbyrå

Förord FOI-R--1873--SE Förord I skrivande stund kommer marinens doktorandprogram, som varit i gång i olika former sedan 1990, att avslutas under 2005. Därmed har vi betraktat rapporten som en slutrapport, med ambition att ge en kortfattad överblick över projektets verksamhet under hela den period det varit igång. Vi har gått igenom det skriftliga material som finns bevarat på FOI från de gångna åren. Detta material är från vissa perioder ymnigt, medan det från andra är mer sparsamt bevarat. Detta skriftliga material har kompletterats med intervjuer genomförda under hösten 2004 med olika personer som på ett eller annat sätt haft med programmet att göra. Ett arbete av den här karaktären kommer alltid att präglas av författarnas bakgrund och erfarenheter. Lars Höstbeck är civilingenjör, Teknisk Fysik, KTH och har varit anställd vid FOI sedan 1995, under åren 1995-1999 som operationsanalytiker med inriktning mot marina frågeställningar, och under perioden 2000-2002 som institutionschef för Institutionen för Marina sensorsystem. Sedan 2003 är han biträdande avdelningschef för Avdelningen för Systemteknik vid FOI där en stor del av undervattensforskningen inom myndigheten utförs. Lars Höstbeck har varit projektledare för Forskningsprogram Marin Teknik sedan 2002. Eva Dalberg är doktor i astropartikelfysik, anställdes 2000 vid FOI som forskare inom undervattensteknik och var under 2003 institutionschef för Institutionen för Hydroakustik. Stockholm 2005-12-01 Lars Höstbeck Eva Dalberg 3

FOI-R--1873--SE Femton år med marinens doktorandprogram 4

Sammanfattning FOI-R--1873--SE Sammanfattning Marinens doktorandprogram var ett projekt där den svenska försvarsmakten under 15 år finansierade forskarutbildning och forskare aktiva inom hydroakustisk vid svenska tekniska högskolor. Denna rapport beskriver kortfattat programmets historia och innehåller ett försök att sammanfatta den nytta programmet haft. Programmet startades som en följd av det kompetensbehov den svenska marinen hade i ljuset av de ubåtsincidenter som präglade det svenska försvaret under 1980-talet. Syftet var att höja den nationella akademiska nivån avseende undervattensteknik och en åtgärd var att ett antal forskarstuderande skulle kunna antas med inriktningar som kanske enbart hade begränsat civilt intresse, men av stort intresse för Marinen. Sedan starten 1990, som skedde på uppdrag av ÖB, har programmet letts och administrerats av FOA/FOI. Deltagande högskolor har under hela programmets gång varit Kungliga Tekniska Högskolan (KTH), Chalmers Tekniska Högskola (CTH) och Lunds Tekniska Högskola (LTH). Avtalen mellan de ingående parterna har under åren förändrats, dels beroende på förändrade principer för finansiering av forskarstuderande vid högskolorna, dels pga. FOAs förändring från anslags- till uppdragsfinansierad myndighet. De ekonomiska ramarna har under programmets gång minskats. Tillsammans med de förändrade villkoren för doktoranders finansiering har den ursprungliga tanken att 10 doktorander skulle kunna finansieras parallellt reducerats till en verklighet där endast en doktorand ryms inom ramarna. Utöver doktorander har även forskare som varit adjungerade eller agerat handledare vid högskolorna haft viss finansiering från programmet. Totalt har nio doktorander och tre forskare deltagit i programmet. Två tredjedelar av programmets doktorander återfinns idag inom den svenska marina undervattenssfären. Några år in på programmet formulerades fyra grupper av argument för programmets fortlevnad. Dessa var att programmet bidrog till nationell strategisk kompetens, nätverk försvar-industri-uoh, synergi- och samordningsvinster samt internationellt samarbete. 5

FOI-R--1873--SE Femton år med marinens doktorandprogram När nu programmet läggs ner kan konstateras att det har bidragit till kompetensuppbyggnad inom det hydroakustiska området. Flera personer som deltagit i programmet arbetar idag med undervattensfrågor inom försvarssektorn. Under en period existerade ett väl fungerande nätverk inom området. Dock tappades nätverket då programmet i sig under en period i mitten på 90-talet var mindre tydligt, och har sedan inte återuppstått. Det går inte att påvisa att synergi och samordningsvinster skulle ha uppstått i någon större utsträckning. Vi har inte heller kunnat se att programmet lett till ett större antal internationella samarbeten. En av huvudorsakerna till att programmet startades var att området var svagt representerat inom den svenska högskolevärlden. Detta syns tydligt inte minst inom FOIs institutioner för undervattensforskning, som är en miljö med många disputerade forskare, men där endast en mindre andel har disputerat inom en disciplin med koppling till undervattensfrågor. Idag är tre av programmets tidigare doktorander anställda inom FOI. FOI har därmed fått god nytta av programmet. Kunskapsuppbyggnad och forskning på djupet är tidskrävande processer. Detta leder till en konflikt mellan avtappning och långsiktig uppbyggnad av kunskap. Doktorandprogrammet är unikt genom att ha så starkt fokus på kunskapsuppbyggnad och genom att programmet har verkat under så lång tid. Många av de intressenter vi intervjuat har sett positivt på denna långsiktighet, som idag är sällsynt. 6

Innehåll FOI-R--1873--SE Innehåll Förord...3 Sammanfattning...5 Programmets bakgrund och verksamhet...9 Ett forskningsprogram startas upp 9 Förutsättningarna förändras 11 Avtal och finanser...13 Finansiering av doktorander 14 Finansieringsutveckling 15 Vilka har de varit vad gör de idag?...17 Programmets effekt och nytta...19 Ny kunskap och kompetens 20 Långsiktig forskning 20 Ekonomisk utväxling 21 Nätverk 22 Rekommendationer...23 Bilaga 1 - Avhandlingarna...24 Studies of acoustic pulse propagation in relaxing and bubbly liquids 24 Transmission of structure-borne sound in ships: application to a prediction model 24 Design and implementation of a programmable, wideband sonar for sediment mapping 25 Hydroacoustic matched filed methods for modal analysis and source localization 27 Prediction of sound radiation from vibrating slender bodies by efficient integral method 28 Influence of acoustic interaction between cavities that generate cavitation noise 29 Homogeneous models of anechoic rubber coatings 29 Simulation of Cavitating Flows for Marine Applications 30 Bilaga 2 - Ramavtal...31 Bilaga 3 - Doktorandavtal...34 Bilaga 4 - Projektansvariga vid FOI...41 Källor och Bibliografi...42 Intervjuer Skriftliga källor 42 42 Avhandlingar inom programmet 42 Övrigt källmaterial 43 7

FOI-R--1873--SE Femton år med marinens doktorandprogram 8

Programmets bakgrund och verksamhet FOI-R--1873--SE Programmets bakgrund och verksamhet Under 1980-talet var det ubåtsjaktsproblematiken som i någon mening dominerade Försvarsmaktens operativa verksamhet. Att i fredstid jaga ubåt med skarpa vapen har visserligen förekommit hos stormakterna, men att ett land så offentligt och under så lång tid som Sverige, ägnade avsevärda resurser till att jaga ubåtar i trånga och grunda vatten måste anses vara unikt. I början av 1980-talet var den svenska ubåtsjaktsförmågan svag såväl tekniskt som taktiskt. Tidigare försvarsbeslut hade avrustat Marinen dess ubåtsjaktskapacitet och utvecklingen av nya system hade varit svag. Ubåtskränkningarna ändrade detta, men utvecklingen gick trögt. En bidragande orsak till denna tröghet var avsaknaden av högre akademisk utbildning inom framförallt hydroakustik. Det saknades helt enkelt forskare med en forskarutbildning inriktad mot undervattensfrågor. Ett forskningsprogram startas upp Under 1986-90 drevs vid dåvarande FOA 1 Huvudprojekt Ubåtsskydd vars syfte var att stödja Marinen i uppbyggnaden av den svenska ubåtsjaktsförmågan. Som en spin-off från detta projekt startade diskussionerna om att stödja de tekniska högskolorna ekonomiskt så att ett antal forskarstuderande skulle kunna antas med inriktningar av stort intresse för Marinen men kanske enbart av begränsat civilt intresse 2. Ett förslag till program togs fram av FOA och FMV och presenterades för ÖB 1989 3. FOA föreslogs bli huvudansvarig för programmet och en samordningsgrupp, senare kallad styrgrupp, bestående av representanter för Marinen, FMV, FOA och berörda högskolor skulle leda programmet. 1 Från och med 1 januari 2001 är de tidigare myndigheterna Försvarets Forskningsanstalt, FOA och Flygtekniska Försöksanstalten, FFA sammanslagna till den nya myndigheten Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI. 2 En mer utförlig presentation av doktorandprogrammet och dess bakgrund återfinns i Magnus Hagwall, Lars Höstbeck, Forskningsprogram Marin Teknik, FOI Memo 02-2265, 2002. 3 Förstärkning av forskningen inom det undervattensteknologiska området, PM från FOA och FMV till Överbefälhavaren, 89-2493/S, 1989-04-04. 9

FOI-R--1873--SE Femton år med marinens doktorandprogram Redan i detta läge var det Kungliga Tekniska Högskolan (KTH), Chalmers Tekniska Högskola (CTH) och Lunds Tekniska Högskola (LTH) som var aktuella samarbetspartners. Detta har aldrig ändrats under programmets gång. I FOAs och FMVs PM anges att programförslaget förankrats vid ett flertal institutioner enligt Tabell 1. Tabell 1. Högskolor och institutioner där programförslaget förankrades 1989. KTH: CTH: LTH: Teknisk akustik Hydromekanik Teoretisk elektroteknik Marin konstruktionsteknik Marin hydrodynamik Teknisk akustik Mekanik Undervattensteknologi Teknisk geologi Ganska snabbt snävades dock målet för verksamheten ner till att enbart omfatta forskarutbildning relaterad till hydroakustik och under årens gång har därför antalet institutioner som är delaktiga i programmet minskat. När ramavtalet skrevs om 2002 var det enbart en institution vid varje högskola som deltog : Institutionen för Farkostteknik vid Kungliga Tekniska Högskolan, institutionen för Marin Teknik vid Chalmers Tekniska Högskola och institutionen för Georesursteknik vid Lunds Tekniska Högskola. Förslaget som presenterades 1989 innebar ett program som löpte under 6 år med en total kostnad på 15 Mkr eller 2,5 Mkr per år. I detta skulle ingå: Finansiering av 10 doktorandtjänster vid CTH, KTH och LTH Utökade resurser för handledning av doktoranderna (adjungerade professorer/forskare) Ämnesområden: - Marin hydroakustik - Hydroakustik, särskilt signalanalys - Tillämpad hydromekanik - Tillämpad maringeologi - Tillämpad oceanologi 4 /oceanografi En samordningsgrupp under ledning av FOA 4 I de första dokumenten från 1989 används uttrycket oceanologi. I ramavtalet från maj 1990 har detta ändrats till oceanografi. 10

Programmets bakgrund och verksamhet FOI-R--1873--SE Det ursprungliga programmet förutsatte att både Försvarsmakten och högskolorna sköt till resurser för programmets genomförande. Försvarsmakten skulle finansiera doktorandernas löner under tre år medan handledningen, liksom doktorandens fjärde år, förutsattes finansieras inom högskolornas ramar. Värt att notera är att den ursprungliga PM som beskriver förslaget anger att högskolorna skall bestrida kostnaderna för adjungerade professorer. Detta skiljer sig från dagens situation då adjungerade professorer vid UoH oftast förutsätter extern finansiering. På den tiden var FOA och FMV anslagsfinansierade och i princip kunde denna typ av verksamhet hänvisas till att tas inom respektive myndighets budget. Dock ansågs detta vara ett så stort åtagande ekonomisk sett att extra pengar fordrades utöver budget. Under 1990 fick FOA ett uppdrag från ÖB 5, med finansiering, att genomföra ett program enligt ovan. Förutsättningarna förändras Den 1 juli 1994 blev FOA en uppdragsmyndighet. Detta betydde att FOA inte längre fick några anslag direkt, utan pengarna gick istället till Försvarsmakten som inom den sk Forsknings- och Teknikutvecklingsprocessen (FoT) lade ut uppdrag på FOA att bedriva forskning för Försvarsmaktens behov. FOA hade samtidigt fått en ny organisation med ny generaldirektör, nya avdelningschefer och ny finansieringsstruktur. Det ramavtal som skrivits med högskolorna 1990 löpte ut den 30 juni 1995 och mot bakgrund av den förändrade finansieringsformen så sade FOA upp alla underavtal till ramavtalet, från och med den 1 juli 1995. Detta lämnade doktorandprogrammet i någon form av avtalslöst tillstånd. De doktorander som just då ingick i programmet fick fortsätta, men under något lösare former. FOAs förändring till en uppdragsmyndighet sammanfaller även ungefär i tiden med att högskolornas principer för finansiering förändrades. Vid mitten av 90- talet hade alltså bägge avtalsslutande parter i doktorandprogrammet fått kraftigt förändrade förutsättningar och i praktiken gick det ej längre att driva programmet i dess ursprungliga form. 5 Uppdrag till Försvarets Forskningsanstalt att genomföra program avseende utnyttjande av högskolorna i försvarsforskningen, Överbefälhavaren, Plan 2 080:60288, 1990-01- 24. 11

FOI-R--1873--SE Femton år med marinens doktorandprogram Omläggningen till uppdragsfinansiering 1994 följdes av det speciella 18- månader långa budgetåret 1995/96 då staten gick över till att ha kalenderåret som budgetår. Doktorandprogrammet levde under denna tid vidare med en ny ledning i ett avtalslöst tillstånd där doktoranderna finansierades inom ramarna för andra forskningsuppdrag på det marina området. Denna ordning upplevdes sannolikt inte som optimal för någon, då dessa forskningsuppdrag i någon mening hade dubbla målsättningar, både att producera tillämpad forskning och att stödja grundläggande forskarutbildning där målet med doktorandens arbete inte med nödvändighet omfattades av målet med det större forskningsprojektet. Inom den FoT-process som fanns, och fortfarande finns, skapades då ett separat projekt med rubriken Forskningsprogram Marin teknik från och med år 1996. Detta FoT-projekt har levt kvar i stort sett oförändrat fram till och med 2004, men ekonomin har sakta urholkats samtidigt som högskolornas krav på ersättning har ökat. Den ömsesidighet som präglade avtalet från 1990 har inte kunnat vidmakthållas under åren efter 2001, sannolikt mycket beroende på att högskolorna saknat den ekonomiska flexibiliteten att hålla kvar sin ursprungliga roll i programmet. 12

Avtal och finanser FOI-R--1873--SE Avtal och finanser Under de 15 år som projektet har bedrivits har utformningen av programmet förändrats. Det beror mer på förändrade principer för finansiering av forskarstuderande vid högskolorna än på ändrad finansiering och inriktning av styrningen från Försvarsmakten. Verksamheten har konstruerats kring ett ramavtal 6 med högskolorna. Det senaste ramavtalet tecknades med institutionen för Farkostteknik vid Kungliga Tekniska Högskolan, institutionen för Marin Teknik vid Chalmers Tekniska Högskola och institutionen för Georesursteknik vid Lunds Tekniska Högskola. Detta ramavtal innebär enbart en överenskommelse om att berörda institutioner är beredda att komma med förslag till doktorandprojekt och att sedan ta emot doktorander enligt separata avtal. För varje doktorand har ett separat avtal mellan FOI och högskolan upprättats som reglerarverksamhet och ersättningar i varje enskilt fall. Genom åren har avtalen mellan FOI och högskolorna varierat i utseende och innehåll. De tidiga avtalen talade i huvudsak om vem doktoranden var och rubriken på doktorandprojektet, samt definierade att FOA skulle betala högskolan ersättning för doktorandens lönekostnader, inklusive lönebikostnader samt viss ersättning för resor, seminarier och andra kontaktskapande åtgärder. Avtalet talade explicit om att högskolan skulle stå för övertidskostnader, men det var det enda åtagande för högskolan som reglerades i avtalet. De tidiga avtalens längd varierade. År 1991 slöts ett avtal med LTH för perioden 1 juli 1990 till och med sista juni 1996, dvs sex år. Ett avtal från 1993 löpte på två år. Från 2002 tas även delar av högskolornas overhead med i det som ersätts av FOI. I denna avtalsmall definieras också högskolornas åtagande på ett tydligare sätt än vad som gjordes tidigare. 7 6 Sist skrivna ramavtal återfinns i Bilaga 2. 7 Mall för doktorandavtal finns i Bilaga 3 13

FOI-R--1873--SE Femton år med marinens doktorandprogram Avtalen var tidigare tvåpartsavtal mellan FOI och högskolan, utan inblandning av doktoranden. Sedan 2002 tillämpas ett trepartsavtal där den tredje parten är doktoranden själv. Det fanns flera syften med att föra in doktoranden som avtalsslutande part. Ett sådant syfte var att ge doktoranden en större insyn och delaktighet i den samverkan mellan FOI och högskolan som doktoranden ingår i. Ett annat skäl till att införa doktoranden som avtalspart är att på det sättet kunna säkra FOIs rätt, och därmed svenska totalförsvarets rätt, till de resultat som framkommer inom doktorandarbetet. Detta eftersom forskningsprogrammet finansierats med försvarsmaktens FoT-medel och dessa resultat bör jämställas med övriga resultat som framkommer vid forskning för FoT-medel inom FOI. Finansiering av doktorander När programmet startades var avsikten att de ca 2,5 Mkr som då avsattes per år skulle räcka till ungefär 10 forskarstuderande. Grundtanken var hela tiden att de forskarstuderande skulle vara anställda som vanliga doktorander vid högskolorna, genomföra sina studier och examineras som vanliga forskarstuderande och därefter ha en sådan utbildning att de var intressanta för anställning vid FOI, FMV eller försvarsindustrin. Vartefter högskolornas finansieringssituation har förändrats så har också förutsättningarna för de doktorander som finansieras via FoT-medlen förändrats. Idag, år 2005, tar i princip inte högskolorna emot en forskarstuderande utan en kostnadstäckning till 100 %. Doktorander som finansieras inom ramen för FoTmedlen jämställs med industridoktorander och för att ta emot dessa kräver högskolorna ersättning för doktorandens lön, inklusive LKP, ersättning för lokaler, utrustning och annan overhead för att täcka såväl institutionens som högskolans administration. De forskarstuderande har, som alla andra anställda, en löneutveckling. Med antagandet att doktorsutbildningen tar fyra år fås i budgetsammanhang en fyrårig trappa med lägst lönekostnad år ett och högst år fyra. På denna lägger högskolan en overhead. Med overheadkostnaden inräknad gällde under 2002 årskostnader enligt Tabell 2. Tabell 2. Högskolornas årskostnader för en forskarstuderande 2002 i kkr. År 1 2 3 4 KTH 780 810 904 951 CTH 583 591 669 692 LTH 725 764 856 814 14

Avtal och finanser FOI-R--1873--SE Modellerna för att räkna ut overheadkostnaderna varierar mellan högskolorna, liksom storleken på påslaget. Gemensamt är att man tar ut någon form av ersättning för lokalhyra och för institutionsgemensamma kostnader. Värt att notera är att LTH i dessa sammanhang gör en bedömning om hur övriga kostnader som är associerade till en doktorsutbildning varierar mellan åren. I denna bedömning antas år fyra vara det år avhandlingen skrivs varför övriga kostnader det året går ner. Den totala kostnaden för år fyra vid LTH är därför lägre än för år tre. Vid den genomgång som gjordes inför omskrivningen av ramavtalet 2002 framkom att de berörda högskolornas påslag låg mellan 64 % och 130 % räknat på summan av lön och lönebikostnader. Ett resultat av högskolornas krav på en högre grad av finansiering är att antalet doktorander har minskat. Med den finansieringsnivå som har rått sedan ett antal år tillbaka, 1,5 Mkr per år, i kombination med högskolornas önskemål om full finansiering är det endast möjligt att finansiera två doktorander samtidigt. Även om det skedde en liten uppräkning av den ekonomiska ramen för programmet till 1,7 Mkr 2004, är den långsiktiga situationen ohållbar. Redan under 2004 pekade FoT-planeringen mot att resurserna för undervattensforskningen skulle minska. Det beslutades tidigt att doktorandprogrammet var ett av de projekt som då skulle läggas ner. Mot bakgrund av det har inga nya doktorander tagits in i programmet och under 2005 inriktades arbetet mot att den sista kvarvarande doktoranden skulle bli klar med sin avhandling. Senast från och med den första januari 2006 kommer doktorandprogrammet att vara avslutat. Ramavtalet med högskolorna löper dock fram till den 31 december 2006, men det finns alltså inga resurser för att finansiera doktorander efter 2005. Finansieringsutveckling Hur har då projektets medel använts under årens gång? Det är inte möjligt att helt exakt rekonstruera hur utgifterna fördelat sig genom alla år, beroende på att FOI inte har ett ekonomisystem med tillräckligt långt minne. Som tidigare nämnts blev dåvarande FOA under tidigt 1990-tal ominriktat från en anslagstill en uppdragsfinansierad myndighet. I samband med detta ändrades budgetåret från brutet till kalenderbundet, och därmed finns ett långt år som bryter mönstret. I samband med de projektomläggningar som även blev en följd av denna process redovisades inte doktorandprogrammet som ett eget projekt under ett par år. Därmed är det omöjligt att i efterhand särskilja doktorandprogrammets del av de övriga medel de projekt som blev moderprojekt till doktorandprogrammet hade till sitt förfogande. 15

FOI-R--1873--SE Femton år med marinens doktorandprogram Något som gör det ännu svårare att skapa en balanserad bild av de medel högskolorna haft till förfogande på undervattensområdet är att olika verksamheter, relevanta för doktorandprogrammet, har finansierats vid sidan av programmet. Som exempel kan nämnas den verksamhet vid KTH som gick under namnet Undervattenstekniskt centrum (UVC), som delvis finansierades från FM via FOA 8. Under detta paraply finansierades bl.a. ett antal doktorander. Dessa doktorander deltog delvis i det nätverk som då var aktivt i doktorandprogrammets regi och som innebar regelbundna träffar och studiebesök. Ett annat exempel är de adjungeringar som från början bekostades inom programmet, men som under senare tid övertagits av andra, närliggande forskningsprojekt på FOI finansierade av FoT-medel. 8 Efter diskussioner under 1991-92 skrevs ett avtal om ett Undervattenstekniskt centrum mellan FOA och KTH, med samråd från Marinen, i december 1992. Avtalet avsåg tre års finansiering. Rektor vid KTH beslutade i mars 1993 att inrätta ett sådant centrum för perioden 1993-04-15 1996-04-15. Inför förnyandet av avtalet bestämde sig Marinen för att inte stödja denna verksamhet efter det att de tre åren löpt ut. 16

Vilka har de varit vad gör de idag? FOI-R--1873--SE Vilka har de varit vad gör de idag? Totalt har nio doktorander haft finansiering via programmet. Av dessa har två varit knutna till CTH, fem till KTH och två till LTH. Av dessa nio doktorander har sex disputerat och en avlagt licentiat examen. I skrivande stund håller Niklas Wikström på med att lägga sista handen vid sin avhandling. De avhandlingar som utgör ett mycket konkret resultat av forskningsprogrammet är, i kronologisk ordning; Studies of acoustic pulse propagation in relaxing and bubbly liquids, Johan L. Leander, KTH, 1993 Transmission of structure-borne sound in ships : applications to a prediction model, Ulf Orrenius, KTH, 1997 Design and implementation of a programmable, wideband sonar for sediment mapping, Peter Jonsson, Lunds universitet, 1998 Hydroacoustic matched field methods for modal analysis and source localization, Elias Parastates, KTH, 1999 Prediction of sound radiation from vibrating slender bodies by efficient integral methods, Fredrik Grönberg, KTH, 2000 Influence of acoustic interaction between cavities that generate cavitation noise, Jan Hallander, Chalmers, 2002 Homogeneous models of anechoic rubber coatings, Alex Cederholm, KTH, 2003 Simulation of Cavitating Flows for Marine Applications, Niklas Wikström, Chalmers, Försvaras våren 2006 Abstracts till dessa återfinns i bilaga till denna rapport. Två tredjedelar av programmets doktorander återfinns idag inom den svenska marina undervattenssfären. En person är idag anställd inom universitets- och högskolevärlden, två är anställda inom försvarsindustrin och tre är anställda på FOI. Endast tre har idag anställning i det privata näringslivet, utan direkt koppling med den marina försvarssektorn. Några av dessa som idag arbetar inom försvarsindustrin eller annat näringsliv har varit anställda på någon av högskolorna innan sina nuvarande anställningar. 17

FOI-R--1873--SE Femton år med marinens doktorandprogram Utöver dessa doktorander som direkt fått ett ekonomiskt stöd genom programmet, har även andra doktorander kunnat delta i de nätverksträffar som regelbundet förekom i programmets tidiga skede. En del av dessa var knutna till det på KTH verksamma Undervattenstekniskt Centrum (UVC) som var aktivt på mitten av 1990-talet, andra var industridoktorander eller anställda på FOA. Förutom finansiering av doktorander har även delfinansiering av handledare skett. Detta stöd har varit betydligt mindre i omfattning än doktorandstödet, men ändå utgjort en inte försumbar del av medlen. Under åren har programmet stått för delfinansieringen av en adjungerad professor vid LTH under åren 1992-95, en likaledes delfinansierad adjungerad professor vid KTH fram till 1999 och en delfinansierad lektor vid Chalmers fram till 2005. 18

Programmets effekt och nytta FOI-R--1873--SE Programmets effekt och nytta Det mest intressanta att utvärdera, men också det svåraste, är vilken effekt programmet fått på undervattensforskningen i Sverige och dess användbarhet för Försvarsmakten. Genom de intervjuer vi genomfört med olika inblandade parter har vi försökt att bilda oss en uppfattning om vilken nytta programmet haft. Det är dock ofrånkomligt att vi inte har lyckats fånga upp alla relevanta åsikter, eller hört alla dem som kunde ha haft något att tillföra. Programmet har verkat under många år. Det är enklare att höra dem som finns kvar i verksamheten idag än de som lämnat den. Med ett tidsperspektiv på 15 år är det lätt att vissa saker faller ur minnet och att värderingen av det som hände för länge sedan blir annorlunda än av det som nyligen inträffat. Dessutom är det ofrånkomligt att vi först och främst ser på detta från ett FOI perspektiv i första hand. När det första ramavtalet löpte ut 1995 och underavtalen med högskolorna sades upp lovade FOA de inblandade högskolorna att argumentera för programmets fortsättning. Med facit i hand vet vi att ett nytt program med lägre ram startades från och med 1996 som ett projekt inom FoT. Under 1994 togs en lista på argument för programmets fortsättning fram inom FOA. Som ett sätt att utvärdera effekten av programmet har vi jämfört utfallet av projektet med de argument som listades upp 1994. Listan med 22 argument kan koncentreras till fyra olika grupper: - Nationell, strategisk kompetens - Nätverk Försvaret UoH Industrin - Synergi- och samordningsvinster - Internationellt samarbete Som framgår längre ner i denna text så har programmet bidragit till kompetensuppbyggnad och under en tid har ett fungerande nätverk funnits. Synergi och samordningsvinster har inte uppstått i någon större grad. Inte heller har programmet lett till ett större antal internationella samarbeten. Samtidigt kan konstateras att fler EU-projekt har genomförts inom gruppen av personer som på ett eller annat sätt deltagit i programmets verksamhet. Huruvida detta hade skett även utan doktorandprogrammet är givetvis omöjligt att uttala sig om. 19

FOI-R--1873--SE Femton år med marinens doktorandprogram Ny kunskap och kompetens Forskarutbildning innebär möjligheten att ägna mycket tid åt ett relativt smalt område. Programmet har därmed inneburit att vår kunskap inom några forskningsområden har ökat. Detta är kunskap som kanske inte funnits om programmet inte kommit till. En av huvudorsakerna till att programmet startades var att området var svagt representerat inom den svenska högskolevärlden. Att detta fortfarande är fallet syns tydligt inte minst inom FOIs institutioner för undervattensforskning, som är en miljö med många disputerade forskare, men där endast en mindre andel har disputerat inom en disciplin med koppling till undervattensfrågor. Även i de fall en sådan koppling existerar är den oftast relativt perifer. Som redan påpekats är idag tre av programmets tidigare doktorander idag anställda inom FOI. FOI har därmed fått god nytta av programmet. Forskarutbildning ger en gedigen grund att stå på, vilket blir mer och mer viktigt med tanke på att forskningen i allt högre grad blir avtappande och mindre grundforskningsinriktad och långsiktig. Därmed ges mindre tid till djupare kompetensuppbyggnad inom forskningsprojekt vid FOI. Långsiktig forskning Idag är flexibilitet och förändringsbenägenhet honnörsord inom den svenska försvarsmakten. Detta gäller även inom försvarsforskningen, där relevansen och kundnyttan av den forskning som genomförs är ett ständigt aktuellt ämne. Att genomföra forskning som efterfrågas och att som forskare ha täta kontakter med kunder och avnämare är mycket tillfredsställande. Men utan tvekan är kunskapsuppbyggnad och forskning på djupet tidskrävande processer. Detta leder till en konflikt mellan avtappning och långsiktig uppbyggnad av kunskap. Doktorandprogrammet är därmed unikt genom att ha så starkt fokus på kunskapsuppbyggnad och genom att programmet har verkat under så lång tid. Många av de intressenter vi intervjuat har sett positivt på denna långsiktighet, som idag är sällsynt. Figur 1 visar det kumulativa antalet avhandlingar som varit frukten av programmet under årens gång. Som figuren visar finns en naturlig tröghet i ett doktorandprograms utveckling, eftersom det tar ett stort antal år innan en doktorand lägger fram sin avhandling. Programmet har ändå lyckats hålla en ganska stabil takt av nya doktorer. Men eftersom inga nya doktorander antagits under de senaste åren och det idag bara finns en aktiv doktorand kvar, kommer kurvan att stagnera, även om programmet får en fortsättning efter 2005. Det är viktigt att komma ihåg att doktorandprogram inte är något man sjösätter på kort sikt, utan att det är en satsning man inte kan förvänta sig ger mätbara resultat förrän efter tidigast 4-5 år. Det är heller inte möjligt att snabbt avbryta ett sådant program tillfälligt för att sedan kunna ta upp det igen efter något år. Kontinuitet och stabilitet är viktigt för att satsningen överhuvudtaget ska vara meningsfull. 20