ARBETARSKYDDSSTYRELSENS FÖRFATTNINGSSAMLING. AFS 1994:11 Utkom från trycket den 9 september 1994 ORGANISKT DAMM I LANTBRUK

ARBETARSKYDDSSTYRELSENS FÖRFATTNINGSSAMLING AFS 1994:11 Utkom från trycket den 9 september 1994 ORGANISKT DAMM I LANTBRUK Beslutad den 15 juni 1994

AFS 1994:11 2 ORGANISKT DAMM I LANTBRUK Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om organiskt damm i lantbruk Beslutad den 15 juni 1994

AFS 1994:11 3 Innehållsförteckning Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om organiskt damm i lantbruk Bakgrund 4 Hälsorisker 4 Akut toxisk alveolit 4 Allergisk alveolit 5 Organiskt damm 5 Mikroorganismer 6 Kvalster 7 Skyddsåtgärder 7 Allmänt 7 Tekniskt förebyggande åtgärder 8 Andningsskydd 9 Information 9 Råd i speciella fall 10 Svinuppfödning 10 Fjäderfähållning 11 Nötkreaturhållning 11 Hantering av hö och halm 12 Spannmålshantering 12 Fliseldning 12 Andra aktuella regler m.m. 14

AFS 1994:11 4 Arbetarskyddsstyrelsens allmänna råd om organiskt damm i lantbruk Beslutad den 15 juni 1994 Arbetarskyddsstyrelsen meddelar följande allmänna råd om tillämpningen av arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160). Bakgrund Hälsorisker Inandning av organiskt damm som förekommer inom lantbruket, kan ge upphov till sjukdom i luftvägar och lungor. Sådant damm kommer t.ex. från hö, spannmål, bränsleflis och halm eller andra typer av strö samt från boskap. Många arbetsmoment inom lantbruket ger upphov till stora mängder damm. Lungsjukdomar förekommer oftare hos lantbruksverksamma än hos den övriga befolkningen. Ungefär var tionde person som arbetar i lantbruket har någon gång drabbats av akut toxisk alveolit. Upprepad exponering för sådant organiskt damm som kan ge akut toxisk alveolit kan leda till allergisk alveolit. Astma på grund av överkänslighet mot t.ex. förrådskvalster är svår att förebygga och när den inträffat är den svår att bota. Hälsoproblem som gäller andningsorganen hos dem som arbetar i lantbruk är i stor utsträckning arbetsrelaterade, dvs. orsakerna till ohälsa finns på arbetsplatsen. Lantbruksverksamma dör oftare i lungsjukdomar än den övriga befolkningen, trots att färre lantbruksverksamma röker. Exponering för organiskt damm kan även ge upphov till kronisk luftrörskatarr, hosta, snuva och nästäppa. Akut toxisk alveolit Akut toxisk alveolit, även kallad "organic dust toxic syndrome" (ODTS) kan uppkomma vid kortvariga, enstaka exponeringstillfällen för höga halter av organiskt damm i lantbruksmiljö. Det inandade dammet kan innehålla bl.a. svampsporer, bakterier, bakteriesporer och endotoxiner. 1 Sjukdomssymptomen visar sig ofta 4-8 timmar efter det att man har andats in organiskt damm i höga halter. Akut toxisk alveolit är ett inflammatoriskt tillstånd i alveolerna 2 med symptom liknande influensa. Insjuknandet kan komma plötsligt med feber, skakningar, frossa, täppt näsa, halsirritation, huvudvärk, muskel- och ledvärk samt hosta. Symptomen är kortvariga, sjukdomen varar 1-3 dygn och går över av sig själv om man undviker förnyad exponering. 1 2 Endotoxin: Giftig komponent som ingår i cellväggen hos vissa bakterier. Alveol: Lungblåsa

AFS 1994:11 5 Allergisk alveolit Allergisk alveolit är benämningen på den "kroniska" lungsjukdom som kan uppkomma efter upprepade exponeringar under lång tid för organiskt damm innehållande höga halter mikroorganismer. Allergisk alveolit är en allvarlig sjukdom med lång varaktighet (sjukdomen kan pågå i flera månader). Den kan ge upphov till nedsatt lungfunktion och bestående lungskador. Sjukdomen kan vara svår att skilja från lunginflammation. Allergisk alveolit innebär att alveolerna blir inflammerade och lungfunktionen försämras gradvis, vilket leder till ökad andfåddhet, trötthet och sänkt kondition. Symptomen är plågsam andnöd, feber, torrhosta, illamående och muskelvärk. Sjukdomen kommer ibland smygande med rethosta och andfåddhet. Det kan då vara svårt att se sambandet med exponering för organiskt damm. Sporbildande mikroorganismer som kan ge upphov till allergisk alveolit är framförallt mögelsvampar och aktinomyceter. 1 Organiskt damm Organiskt damm i höga halter är vanligt förekommande vid olika arbetsmoment inom lantbruk och risken för dammexponering är då stor. Höga dammhalter kan förekomma t.ex. vid arbete i svinstallar, spannmålstorkar, vid fliseldning och beredning av foder. Organiskt damm i lantbruksmiljö kan innehålla bl.a. partiklar från spannmål och hö samt pollen, svampsporer, svamphyfer, mykotoxiner, 2 bakterier och endotoxiner. I damm från djurstallar förekommer även t.ex. partiklar från hud, hår, fjädrar och avföring. Var, när och hur dammet produceras (årstid, geografisk lokalisering och mängden fukt) har betydelse för innehållet. Dammet kan också innehålla oorganiskt material, t.ex. sandpartiklar. I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om hygieniska gränsvärden (AFS 1993:9) finns ett nivågränsvärde 3 för totalhalt organiskt damm (5 mg/m 3 luft). Detta gränsvärde avser högsta godtagbara halt för damm från organiska ämnen och tar inte hänsyn till särskilt farliga komponenter av biologiskt ursprung. Exempel på sådana komponenter är endotoxiner, bakterier, kvalsteravföring och mögelsporer samt kraftigt allergiframkallande ämnen som partiklar från dun, djurhår, hudepitel och bakteriesporer. Underlag för särskilda gränsvärden för farliga komponenter av detta slag saknas fortfarande. Beroende på innehåll av biologiska komponenter har besvär av organiskt damm i lantbruk påvisats vid halter som ligger långt under gränsvärdet 5 mg/m 3. Det är således inte acceptabelt med exponering för så höga halter av organiskt damm innehållande särskilt farliga komponenter. I vissa lantbruksmiljöer kan gödselgaser, bl.a. ammoniak och svavelväte, bidra till att öka 1 2 3 Aktinomyceter:Bakterier vars tillväxtsätt liknar svamparnas. De förökar sig bl.a. genom att bilda sporer. Mykotoxin: Giftigt ämne som bildas av vissa mögelsvampar. Nivågränsvärde:Hygieniskt gränsvärde för exponering under en arbetsdag.

AFS 1994:11 6 problemen. Ammoniak har en irriterande effekt och verkar även förlamande på slemhinnornas flimmerhår. Samtidig exponering för ammoniak och damm kan leda till att en större mängd damm kommer ner i de nedre luftvägarna. Dammpartiklar varierar mycket i storlek. Partiklar med diameter på 5 mm 1 eller mindre är så små att de följer med inandningsluften ner i lungornas alveoler och kan orsaka inflammatoriska förändringar i lungorna. Mikroorganismer Mikroorganismer finns nästan överallt och är en förutsättning för allt högre liv. Mikroorganismerna är små organismer som normalt inte syns med blotta ögat. De skiljer sig från växter och djur genom sin jämförelsevis enkla uppbyggnad. För att växa behöver mikroorganismer näring och fukt och de har olika krav vad gäller temperatur och tillgång på syre. Mikrosvampar (mest mögelsvampar) och bakterier är vanligt förekommande i organiskt damm i lantbruksmiljö. De flesta mikroorganismer orsakar normalt inte infektioner. Vissa är s.k. opportunister vilket innebär att de kan framkalla infektion hos personer med nedsatt immunförsvar. Under vissa betingelser förökar sig mikroorganismer mycket snabbt. När finfördelat fuktigt material t.ex. spannmål, flis, halm eller hö läggs på hög kan stora mängder mögel bildas redan inom några dagar samtidigt som värme utvecklas, materialet tar värme. Mögelsvampar som är vanliga i lantbruksmiljö är t.ex. Alternaria, Cladosporium och Fusarium som förekommer på gräs och spannmål samt Aspergillus och Penicillium vilka dominerar i lagerskadat foder. Mögelsvampar växer vanligtvis som mycel 2 och de bildar sporer. Svampsporer förekommer överallt i vår miljö och mängden sporer i uteluften varierar med årstiden. Damm som bildas när man hanterar material som utsatts för mikrobiell tillväxt innehåller stora mängder mögelsporer och bakterier. I vissa lantbruksmiljöer har man registrerat halter i luften som är mer än en miljon gånger så höga som de som normalt förekommer i uteluften. Vid lantbruksarbeten där besvär förekommit har uppmätts totalhalter upp till 10 miljarder mögelsporer/m 3 luft i inandningszonen. På besvärsfria gårdar ligger i allmänhet nivån på 1 miljon mögelsporer/m 3 luft eller lägre. Halterna i uteluften varierar med årstiden från 10 mögelsporer/m 3 luft på vintern till 10 000 mögelsporer/m 3 luft under sommaren och hösten. Organiskt damm från mögligt material kan innehålla mykotoxiner. Vid malning av spannmål och vid foderhantering har mykotoxin påvisats. Mykotoxiner kan bl.a. orsaka cancer, njurskador och fortplantningsskador. Bakterier som är vanligt förekommande i lantbruksmiljö är Coryneforma, Micrococcus och aktinomyceter. Höga halter luftburna bakterier har konstaterats i lantbruk med djurhållning. Aktinomyceternas sporer är vanligt förekommande och dessa sporer (diameter 0,5-1,5 mm) är mindre än svampsporer. 1 2 µm: Mikrometer (miljondels meter). Mycel: Ett mycket fint förgrenat nätverk av mikroskopiska trådar av svampceller, så kallade svamphyfer.

AFS 1994:11 7 I miljöer där djur finns förekommer stora mängder bakterier. De kommer bl.a. från djurens avföring. Långvarig lagring av gödsel inne i stallet kan ge höga bakteriehalter i inomhusluften. Mätningar i bl.a. fjäderfä- och svinstallar har visat på höga halter endotoxiner. Man har påvisat att organiskt damm med relativt låga halter endotoxin (0,1 mg 1 /m 3 luft) kan ge akut feberreaktion samt inflammation i luftvägarna. Vid mätningar i fjäderfästall har halter upp till 1,5 mg endotoxin/m 3 luft registrerats. För organiskt damm som innehåller mikroorganismer gäller Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om biologiska ämnen (AFS 1992:8). Enligt dessa skall arbetsgivare bl.a. så långt möjligt skaffa sig kännedom om vilka biologiska ämnen som förekommer i verksamheten, bedöma vilka risker för de arbetandes hälsa dessa kan medföra samt om ämnet medför risk för de arbetandes hälsa, så långt möjligt vidta de åtgärder som behövs för att förhindra exponering för ämnena. Kvalster Kvalster benämns efter förekomst, t.ex. hönskvalster i fjäderfästallar, förrådskvalster i lagrat hö, spannmål eller halm och husdammskvalster i bostäder. Kvalstrens avföring innehåller allergiframkallande ämnen. Enligt en undersökning bland lantbruksverksamma på Gotland, hade 6 % allergi mot förrådskvalster. Det är den helt dominerande allergiformen trots daglig exponering för andra allergen (t.ex. pollen, djurepitel och husdammskvalster). Av de lantbruksverksamma med överkänslighet hade 15 % kvalsterallergi. Bland lantbruksverksamma med allergisk astma eller hösnuva hade 38 % kvalsterallergi. Skyddsåtgärder Allmänt Vid allt arbete där luftföroreningar i form av bl.a. damm och gaser kan antas förekomma gäller Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om åtgärder mot luftföroreningar till förebyggande av ohälsa (AFS 1980:11). Man bör välja material och utforma arbete, process eller teknisk anordning så att minsta möjliga mängd damm uppkommer. Genom att hindra tillväxt av mikroorganismer på det material man arbetar med (strö, flis, djurfoder och spannmål) minskas risken att insjukna. Hantering av mögligt material bör så långt möjligt undvikas. Om besvär uppkommer vid dammexponering bör arbetet snarast möjligt avbrytas. Under lagringstiden bör hö, halm, spannmål etc. vara torrt för att förhindra angrepp av mikroorganismer. Vid arbete med sådant material kan det däremot med fördel vara lite fuktigt eftersom fukten binder dammet. Materialet bör sedan förbrukas inom en kort tid eftersom fukten i materialet kan underlätta tillväxt av mikroorganismer. Vid ensilering av grönmassa är det viktigt att utestänga luften så effektivt som möjligt då 1 µg: Mikrogram (miljondels gram).

AFS 1994:11 8 inläckage av luft kan ge upphov till mikrobiell tillväxt. Packningen i en silo är viktig, tät packning utestänger luften effektivt. Luftläckage kan också orsakas av dålig täckning, otäta siloväggar eller olämplig teknik vid inläggning och uttagning. Det är viktigt att förhindra spridning av organiskt damm. Ju närmare källan dammet avskiljs desto bättre blir avskiljningseffekten och därmed luftkvaliteten. Dammet kan avskiljas t.ex. genom inkapsling av utrustning och behållare med dammande material. Goda underhålls- och rengöringsrutiner begränsar förekomst och spridning av damm och förenklar rengöringsarbetet. En god arbetsorganisation bidrar till att minska dammexponeringen. Rotation av arbetsuppgifter kan sänka exponeringstiden för den enskilde. Arbetsintensiteten har betydelse för hur mycket damm som inandas. Vid tunga, krävande och intensiva arbetsmoment andas man in mer damm. När speciellt dammande aktiviteter förekommer (t.ex. utfodring, ströningsarbete, vägning av svin etc.) bör så få personer som möjligt vistas i närheten. De lantbruksverksamma är till största delen ensamföretagare eller arbetar i familjejordbruk. Företag med anställd personal är också vanligt förekommande, i synnerhet på slättbygd. Enligt Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om internkontroll av arbetsmiljön (AFS 1992:6) skall arbetsgivare planera, leda och följa upp verksamheten. Tekniskt förebyggande åtgärder Arbetsmiljön kan ofta förbättras med tekniska insatser. Rätt teknik för torkning, lagring, konservering och hantering av spannmål och foder förhindrar bl.a. mögelbildning. Arbetsmoment där exponering för organiskt damm kan förekomma bör mekaniseras så långt möjligt (t.ex. automatiska utfodringsanläggningar istället för manuell utfodring). Automatisk styrning av temperatur och luftfuktighet kan förbättra luftens hygieniska kvalitet. Dammsugning sänker dammhalten i stallar. Hur ofta dammsugning bör ske beror på djurbeläggningen, stallutformning etc. Centralt dammsugningssystem där dammet förs ut ur byggnaden är att föredra. Till mobila dammsugare bör finfilter användas för att återluften ska bli effektivt renad. Det är viktigt att följa den bruksanvisning som gäller för dammsugaren för att bäst kunna utnyttja den. Vattenduschning minskar förekomst av damm i luften. Små vattenpartiklar kapslar in dammpartiklarna så att de faller ner. Duschning från ett eller flera lågtrycksmunstycken innebär också att damm som lagt sig på inredningen klibbar fast. Metoden bygger på en kombination av att sedimenterat damm binds och att hopklibbning av dammet sker. Förekomst av små dammpartiklar kan reduceras med dimspridning. Dimspridning med vatten bygger på att högtrycksmunstycken sönderdelar vatten till mycket små vattenpartiklar som bildar en dimma. Denna binder de minsta dammpartiklarna så att de faller ner på golvet eller fastnar på inredning och väggar. Luftkvaliteten förbättras under en begränsad tid. Dimspridning bör ske strax innan arbetet påbörjas. Vid duschning med vatten och vid spridning av vattendimma är det viktigt att arbeta med små vattenmängder för att undvika senare tillväxt av mikroorganismer. I vissa svinstallar har golvvärme installerats, vilket bidrar till att boxgolvet torkar upp snabbt.

AFS 1994:11 9 Om man tillsätter dammbindande komponenter till foder och strö binds dammet, och dammhalten i luften minskar. Tillsättning av vegetabilisk olja (1 %) till mjölfoder har visat god effekt. Vid manuell utfodring är detta speciellt betydelsefullt, eftersom skötaren då exponeras kraftigt. Lokalens utformning och ventilation påverkar arbetsmiljön. Dammutsug vid tippgropar, elevatorer, transportörer och spannmålstork sänker dammhalten. Ett effektivt sätt att minska dammspridningen vid kraftfoderhanteringen är att täta förbindningarna mellan olika hanteringsled. Några exempel är tätning mellan kvarn och transportör samt tätning av rörförbindningen med hjälp av plåtar eller galonväv. Effekten av inkapslings- och tätningsåtgärderna ökar betydligt om foderberedningsutrustningens olika delar förses med undertryck. Bestämmelser om ventilation finns i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om ventilation och luftkvalitet i arbetslokaler (AFS 1993:5). När nya metoder och ny teknik introduceras är det viktigt att ta reda på om de kan medföra nya arbetsmiljöproblem. Teknik som används felaktigt eller inte fungerar tillfredsställande kan leda till gynnsamma betingelser för mikrobiell tillväxt. Problem med mögel har t.ex. förekommit vid hantering av bränsleflis och storbalar. Tekniska anordningar t.ex. maskiner, utfodringsanläggningar och ventilationssystem bör utformas med målsättningen att så lite damm och gaser som möjligt bildas eller sprids. Det är viktigt att underhållsrutiner finns för tekniska anordningar, så att avsedd effekt uppnås. Andningsskydd Om det inte är möjligt eller tillräckligt att på annat sätt förebygga exponering för höga halter organiskt damm ska lämplig personlig skyddsutrustning, t.ex. andningsskydd användas enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om åtgärder mot luftföroreningar till förebyggande av ohälsa (AFS 1980:11). I arbetsmiljöer där det finns risk för höga dammhalter eller om man har hälsobesvär av dammet bör andningsskydd med dammfilter P2 användas. I Arbetarskyddsstyrelsens handbok om personlig skyddsutrustning finns råd om val, utprovning och skötsel av andningsskydd. Vid speciellt riskfyllda arbetsmoment där stora dammhalter frigörs bör filterskydd med fläkt (s.k. airstreamhjälm) användas. Exempel på sådana arbeten är manuell vägning av slaktsvin, insättning och uttagning av fjäderfä i burar och rensning av spannmålsfickor från möglig spannmål samt under vissa förhållanden tröskning med skördetröska utan hytt. Andningsskyddet bör alltid vara avsett för personligt bruk och passa bäraren efter nödvändig justering. Personlig skyddsutrustning ska, enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1993:40) om användning av personlig skyddsutrustning 11, underhållas, repareras och förvaras så att dess skyddseffekt och hygieniska standard bibehålls. Det är viktigt att användare av andningsskydd vet hur filterbyte går till, hur ofta det bör göras och att rätt filtertyp finns tillgänglig. Information För alla berörda är det viktigt att hålla sig informerade om nya tekniska lösningar, skyddsutrustning, sjukdomssymptom och aktuella arbetsmiljöregler. Leverantörer och tillverkare av teknisk anordning skall enligt 3 kap 8 Arbetsmiljölagen lämna uppgifter som är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall. Information av

AFS 1994:11 10 särskild betydelse för arbetsmiljön skall lämnas vid marknadsföring av anordningen. I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om internkontroll av arbetsmiljön (AFS 1992:6) 9 och 10 finns regler om arbetsgivarens skyldighet att ge introduktion, instruktioner och övrig information till arbetstagare om verksamhetens arbetsmiljöaspekter. Informationsmaterial om arbetsmiljö och hälsorisker i lantbruket utarbetas av bl.a. Jordbrukstekniska Institutet (JTI), Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och Skogs- och Lantbrukshälsan. Serien "Skogs- och Lantbrukshälsan informerar" innehåller praktiska lösningar på hur bl.a. hantering och sanering bör ske vid mögelangrepp på spannmål, hö, strö och flis m.m. Tidskrifter från lantbrukets branschorgan och intresseföreningar beskriver ofta ny teknik, hälsorisker, skyddsutrustning, aktuella arbetsmiljöregler och arbetsmiljöproblem. Råd i speciella fall Svinuppfödning I svinstallar innehåller dammet vanligtvis bakterier och endotoxiner samt hudepitel från svinen. Dammhalten i stallarna ökar med djurens aktivitet och djurtätheten. Arbete som måste utföras inne bland djuren utgör en särskild risk eftersom djurens egna aktiviteter ger upphov till en stor del av dammet i stalluften. Exempel på arbetsuppgifter där speciellt höga dammhalter förekommer är förflyttning av slaktsvin mellan stallar, uttagning till slakt, vägning, ströningsarbete och manuell utfodring. Vid utfodring uppkommer höga halter organiskt damm på grund av att grisarnas aktivitet ökar och att fodret dammar. Automatik eller fjärrstyrning av foderanläggningen gör att skötare inte behöver vistas inne bland grisarna vid utfodring. Inspektionsfönster kan minska risken för dammexponering. Inblandning av fett i fodret har i en dansk undersökning visat sig ge sänkning av dammhalten i stalluften. Blötutfodring sänker dammhalten i stallet. Foder med hög vattenhalt bör förbrukas inom någon eller några dagar för att undvika mögelbildning. Dammsugning av fodergångar och inredning minskar mängden damm. Metoden är lämpad för mindre stallar, som har foder- och inspektionsgångar i golvplanet. Dammsugning bör ske minst en gång per vecka. Duschning med fin oljeareosol över djuren är en annan metod för att minska dammhalten. Oljeduschning en gång per dygn i samband med utfodringen har minskat dammhalten i stallet. Oljeduschning är effektivare än duschning med vatten. Oljeblandningar som prövats med framgång består av raps- och linolja blandat med vatten och eventuellt emulgeringsmedel. Det är viktigt att så långt möjligt undvika arbete i stallet när duschning pågår på grund av risk för inandning av oljeareosol. Dimspridning med vatten i intervall på några sekunder, strax innan arbete påbörjas, har givit positiva resultat. Bäst effekt erhålls om stallet snabbt fylls med dimma. Den dammreducerande effekten är kortvarig och bäst resultat fås om dimspridningen sker vid flera olika fillfällen. Sektionering av stallbyggnader kan bidra till att minska dammhalten. Rotation av arbetsuppgifter kan sänka exponeringstiden för var och en av skötarna.

AFS 1994:11 11 Fjäderfähållning Dammet i fjäderfästallar innehåller bl.a. hudepitel, fjäderfragment, gödselpartiklar och mikroorganismer. Fåglarnas egen aktivitet ger upphov till huvuddelen av dammet och det är därför viktigt att man vistas inne bland djuren så kort tid som möjligt. Insättning i burar och uttag av fåglar till slakt är arbetsuppgifter där dammhalten är mycket hög (halter på upp till 36 mg organiskt damm/m 3 luft har uppmätts). Vid sådana moment är det viktigt att andningsskydd används. Vid äggproduktion i bursystem är nya förbättrade typer av burar, översyn och förbättringar av ventilationsanläggningar, maskinell ägghantering och foderhantering samt automatisk utgödsling exempel på åtgärder som minskar dammexponering. Genom att flytta äggsorteringen till avskilt utrymme minskar man exponeringsrisken. Dammhalten kan även reduceras genom dimspridning i stallarna. I anläggningar där värphöns hålls i lösgående system är hönsens aktivitet större än i bursystem. Ströbädden i golvsystemen bidrar till mängden organiskt damm. En stor del av gödseln hamnar i ströbädden, gödselpartiklarna dammar och dessutom bildas gaser. I lösgående system ökar risken för dammexponering bl.a. på grund av att manuell plockning av fellagda ägg sker 3-6 gånger per dag. Vid den dagliga översynen utsätts skötaren för dammexponering. Det finns anläggningar där reglering av foder, vatten, ljus, temperatur m.m. är mekaniserad och automatiserad vilket leder till att skötarna vistas kortare tid i stallarna. Från arbetsmiljösynpunkt är detta en fördel. Rengöring och underhåll mellan produktionsomgångarna är påfrestande på grund av att mycket damm bildas och att det ofta är svårt att komma åt i alla skrymslen. Svag belysning försvårar rengöringsarbetet. Genom att kunna lösgöra delar av inredningen och genom att använda mindre smutssamlande material kan man förenkla rengöringsarbetet. Rengöring efter speciellt utformade rutiner minskar risken för ohälsa hos skötaren och förebygger förekomst av sjukdomar hos djuren. Noggrann sanering efter förekomst av kvalster eller efter utbrott av smittsamma sjukdomar (t.ex. coccidios eller salmonella) bör ske såväl i stallet som i lagerlokaler för spannmål och halm. Vid gödselhanteringen kan både damm och gaser ge stora hälsoproblem. Man bör välja utgödslingssystem där gödseln lagras så kort tid som möjligt inne i stallet, vilket ger mindre dammproduktion och även lägre ammoniakhalt. Nötkreaturhållning De som arbetar med nötkreatur exponeras för organiskt damm bl.a. vid arbete med hö, halm, ensilage och kraftfoder. Djuren själva är också dammkällor. Halter upp till 35 mg organiskt damm/m 3 luft har uppmätts i andningszonen. Manuell utfodring ökar risken för dammexponering. Vid manuellt ströningsarbete och när djur flyttas ökar risken att bli exponerad för damm. Genom att använda en teknik där strö inte blåses ut, kan exponeringen för damm minskas. Den hygieniska kvaliteten på foder, halm och strö är av stor betydelse från arbetsmiljösynpunkt. Hantering av mögligt foder, halm och strö bör så långt möjligt undvikas.

AFS 1994:11 12 Hantering av hö och halm Damm frigörs till luften när hö och halm bearbetas vid bärgning, lagring, ströningsarbete och utfodring m.m. När halm hackas till strö bildas mycket organiskt damm varför det oftast är lämpligt att bära andningsskydd. Till vissa halmhackar finns dammavskiljare som effektivt sänker dammhalten. Det är viktigt att möglig halm inte används. Samma hygieniska krav bör ställas på ströhalm som på foder. Vid ensilering i balar är det viktigt att plasthöljet inte skadas. Om plasthöljet skadas kan luft tränga in och mögel kan bildas. Det är viktigt att hö som inte torkas på skulltork är tillräckligt torrt när det pressas, i synnerhet till storbalar. Vid hårdpressning är det viktigt att vattenhalten är låg (12-13 %) för att inte mögelbildning ska uppstå. Alternativ till hårdpressning är självlastarvagnar och torkning på skulltork. Torkning av hö på skulltork behöver ske snabbt för att undvika risk för mögelbildning. Kapaciteten på torkfläktarna bör därför vara tillräckligt stor för att svara mot inläggningen. Det är också viktigt att lagringen sker med låg fukthalt, i annat fall skadas höet av mikroorganismer. Tidigt skördat hö är känsligare för mögelangrepp än senare skördat hö. Spannmålshantering Vid tröskning, bärgning och lagring av spannmål kan extremt höga dammhalter uppkomma. Damm från spannmål innehåller bl.a. partiklar från spannmål, svampar och bakterier samt oorganiskt material. Arbetsuppgifter som kan medföra risk för exponering för damm är t.ex. rengöring av silor, torkar och spannmålsfickor samt tröskning och malning av foderspannmål. Mycket damm bildas vid tippgropar, elevatorer, öppna transportörer, fickor, silor, torkar och vågar. Dammhalten kan i många fall sänkas med hjälp av punktutsug exempelvis vid tippgropar, elevatorer, transportörer och spannmålstorkar. Vid krossning eller malning av spannmål kan fuktning användas för att binda dammet, vilket minskar risken för dammexponering. Fuktning kan ske under transport till buffertfickan över kvarnen eller krossen. Vatten kan tillsättas satsvis i vanliga satsblandare eller kontinuerligt i skruvar. Det är viktigt att hålla spannmålskärnan oskadd genom rätt inställd skördetröska och skonsam transport. En skadad spannmålskärna kan lätt angripas av mikroorganismer. I ogynnsamma fall kan kraftig tillväxt av mikroorganismer börja redan ute på fältet varvid andningsskydd bör användas. Hytt och ventilator på skördetröskan minskar dammexponeringen. Vid lagringen bör spannmålens temperatur och vattenhalt inte vara för höga. Temperaturen bör mätas kontinuerligt på flera ställen under lagringstiden. Om temperaturen stiger, är det ett tecken på mikrobiell tillväxt. I så fall behövs ytterligare torkning. Ett spannmålsparti med jämn och låg vattenhalt har bra lagringsduglighet. Spannmål med ojämn eller hög vattenhalt får bättre kvalitet med rundkörning. Hög vattenhalt i en mindre del kan medföra värmeutveckling och mögelbildning som sedan kan sprida sig. Om man misstänker att spannmålen håller på att ta värme bör den ventileras med kalluft. Fliseldning Fliseldning har medfört ökad exponeringsrisk för mikroorganismer. Organiskt damm med

AFS 1994:11 13 mikroorganismer kan frigöras när flisen transporteras från lagringsutrymmet till värmepannan t.ex. genom skyffling. Flis som ska lagras bör torkas eftersom det sönderdelade färska virket snabbt kan bli mögelangripet. Med luftningsmöjlighet i flishögen förbättras lagringsförhållandena. Om lagringsutrymmet saknar luftningsmöjlighet bör man flisa så lite att det kan användas direkt. Vid flisning bör virket vara så torrt som möjligt. Flislager, flistork och bränsleanläggning bör placeras så att damm ej sprids till andra utrymmen. Flislagret bör tömmas helt och rengöras, helst med dammsugare, innan ny flis fylls på eftersom mikroorganismer kan växa i gamla rester och dessa kan infektera nya partier. Om mögelangrepp konstaterats i flis bör man noga överväga hur den ska hanteras. När möglig flis hanteras rekommenderas andningsskydd med dammfilter klass P2. Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om trämögel (AFS 1988:6) innehåller bl.a. regler om hantering av sönderdelat trädbränsle.

AFS 1994:11 14 Andra aktuella regler m.m. Nedan ges exempel på regler m.m. som är av betydelse vid arbete som medför risk för exponering för organiskt damm i lantbruk. Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling Åtgärder mot luftföroreningar till förebyggande av ohälsa (AFS 1980:11) Trämögel (AFS 1988:6) Internkontroll av arbetsmiljön (AFS 1992:6) Biologiska ämnen (AFS 1992:8) Ventilation och luftkvalitet i arbetslokaler (AFS 1993:5) Hygieniska gränsvärden (AFS 1993:9) Användning av personlig skyddsutrustning (AFS 1993:40) Publikationsserier från: Jordbrukstekniska Institutet (JTI): - Teknik för lantbruket - JTI-Meddelanden - JTI-Rapporter Skogs- och Lantbrukshälsan: - Undersökningsrapporter - Skogs- och Lantbrukshälsan informerar - Skyddsmeddelanden Jordbruksverket: - Lantbruksinformation - Praktiska råd Lantbruksuniversitetet (SLU): - LBT-Specialmeddelanden - LBT-Rapporter Lantbrukets arbetsmiljökommitté: - LAMKs rekommendationer Arbetsmiljöinstitutet: - Arbete och Hälsa Tidskrifter från branschen T.ex. - Fjäderfä - Husdjur - Svinskötsel